Fick inviga mina nya "byxor" som jag fick av systeryster i julklapp! Det är liksom ett par extra långkalsonger, fast med korta ben, dvs fokus på att hålla rumpan varm, vilket jag behöver! Jag blir alltid skitkall om häcken, men så brukar det väl också bli med sådant som sticker för långt ut från kroppen! Xo)
Under har jag vanliga långa kallingar, så därför kanske det ser lite fel ut...
Ute var det kallt, och Oo undrade strax varför han i hela friden han följde med ut, men vi gick en liten sväng i området. Bland annat förbi de två hus som Andreas och Elin kikar på, men även ut på vår lilla tjärn där grannarna plogat fram en liten isbana!
Tyvärr har vi ju inte tillräckligt med snö så man kan låta sig falla baklänges i den, men om man lägger sig försiktigt räcker det till att göra en liten snöängel i varje fall! Fyllde på fåglarnas mat då vi har lite bevingade gäster faktiskt, samt fick sällskap av Fia i trädgården medan Oo gick in i värmen. Väl inne var det gott att kliva in i den varma bastun och svettas rejält!

Har käkat lite och tagit det allmänt lungt. Oo har för första gången fått höra att ingen sätter Baby i ett hörn, han hade aldrig sett "Dirty dancing" förut! Och nu sover han framför "Sound of music". Får nog börja göra oss klara snart för nyårsfesten hos Andreas och Elin!












Gott Nytt År!!

Sitter framför min stationära med en filt lindad om kroppen. Eftersom jag sedan laptopens ankomst aldrig satt min fot i arbetsrummet, brydde sig Oo aldrig om att höja värmen när kylan kom. Därför är detta rummet nu som ett kylskåp, där Oo trivs som fisken i vattnet! Jag har dock dragit upp värmen här, men det lär väl dröja innan det uppnått en temperatur som normala människor uthärdar.
Kylan till trots här inomhus, tänkte jag faktiskt gå ut! Det är blå himmel och snövitt landskap som bara ber om att få avnjutas, och har man bara tillräckligt med kläder så är det ju inga problem! Tycker bara det känns bakvänt att man ska måsta ha det här inomhus också!

Till combatpasset igår fick jag tre deltagare, medan måndagspasset än en gång ställdes in såg jag. Det är inte många gånger mitt pass har ställts in, så vi kämpar på! Jag har några trogna deltagare som gillar privatlektionerna! :o) Nu blir det dock inget på två veckor eftersom det visst är Trettondagen nästa vecka, och därefter är jag i Sälen. Det är hopplöst att få tag i en ersättare till Sisjön, de andra instruktörerna skyr den som pesten då det är så lite deltagare på passen. Jag tycker ju det är rätt kul, men jag verkar visst vara ganska ensam om det. Därför får vi ställa in den veckan, vilket känns lite synd. Menmen, jag körde hela nya koreografin igår, så det blev en liten smygpremiär eftersom jag nu såg att den "officiella" releasen är inlagd nu på måndag! Då kör jag ju releasen i Örgryte, och så i Kållered dagen efter, så det känns lite taskigt om det nu kommer deltagare på måndagen där i Sisjön, och så har de redan kört den nya! Oops!
Det måste ju vara som i City och Almedal, där deltagarna får köra den nya koreografin långt innan de fletsa instruktörerna, bara för att Pernilla jobbar där, en av LesMills mastertrainers. Måste ju kännas meningslöst för de andra instruktörerna att ha en "release", när deltagarna redan kan den?
Nåväl, nu fryser jag, så nu ska jag gå ut och frysa istället!

Jag gissar på trean eller fyran, och mina försök att få luggen likt poppisnormen var hopplösa i mitt tageltjocka hår! Jag tävlar i längdåkning nästan varje helg och dricker varm saft efter träningarna vid Pitholmsskolans elljusspår. Barndomsvännen Jenny fyller år idag, GRATTIS! Och när jag ringde för att gratta, kom vi in på mina tillbakablickar, och hon påminde mig om en massa roliga minnen! Jag stirrade mig lite blind på klassrelaterade händelser, medan jag med Jenny som gick i årskursen under mig hade en massa kul! Svamputställningarna i deras trädgård, klätterträdet, balkongstenen och den fantastiska "guld"stenen! Alla snökojor vi grävde i traktorns uppskottade högar eller plogkarmar och fyllde med tända ljusstumpar när mörkret snabbt föll. Vårt hus var av suterängtyp, så i änden av vår infart hade vi en slänt där pappa tippade snön. Hade man tur fick man åka med i skopan när han tömde den däröver, vilket var lika roligt varje gång! Av någon anledning började vi gräva en koja i slänten, en U-formad gång som följde backen nedåt. Jag hade nästan grävt mig igenom till andra änden när hela härligheten rasade över mig. Jag minns sucken av snön när den gav efter, och hur jag reflexmässigt sköt upp överkroppen från mitt knäsittande läge. Sen satt jag fast. Mössan hade tryckts ned över ögonen på mig, så jag såg inte ett dyft, spaden hade lagt sig över mitt bröst och jag kan bara höra och känna hur Jenny febrilt gräver intill mig. Jag skriker som en galning: "-Gräv, GRÄV!" Och hur Jenny svarar att hon försöker. Under tiden springer Lise-Lotte mellan dörrarna för att försöka påkalla mina föräldrars uppmärksamhet, men jag tror inte de är hemma(?). När jag till slut får upp mössan ser jag snön torna upp sig omkring mitt ansikte och stackars Jenny gräver som en galning. Till slut kommer jag loss och står på darriga ben på infarten. Då tror jag tårarna kom. Så tackar jag min räddare genom att dra med henne upp på ett ladutak med den naiva tron att ett hopprep i en plåtnit är hur säkert som helst. Hon ramlar ner och tappar andan. Ack ja!
Hon påminde mig även om våra "tv-program"! Jag minns att vi skar ut en tv-skärm ur en kartong och gjorde shower, men tydligen bjöd vi in både hennes och mina föräldrar med biljetter och allt! Hahahaha! Eller linbanan vi gjorde mellan våra balkonger, och den första "sändningen" jag fick av henne var smultron från deras trädgårdsland! Ååh, deras trädgårdsland som flödade av smultron, jordgubbar och smulgubbar! Dessa stora söta läckerheter som var en korsning mellan jordgubbar och smultron! Jag tror jag tiggde hämningslöst så fort jag hade chansen! Alla gatuspel vi ritade! Hela kvarteret runt drog vi dessa cirklar där vi själva sedan utgjorde spelpjäserna! Nästa sista rutan innan mål var nästan alltid "Börja om från Start"! :o)
När jag nu tagit mig tid för sådana här återblickar, kastade jag ett öga i fotoalbumen vi har i bokhyllan! 95 procent är Oos, medan mina ligger i sina framkallningsmappar på vinden. Men några guldkorn hade jag som sagt i hyllan! Med tanke på deltagarna på bilden undrar jag om inte detta var ett party som jag och Jenny hade ihop? Jag minns de där fransprydda tröjorna vi har på oss! Jag gillade dom jättemycket, och jag tror det var vid denna tid jag var dödskär i Martin! Dock var jag för barnslig för att våga göra något åt saken, och när det sedan visade sig vara besvarat, visste jag inte alls hur jag skulle bete mig! Det var ett scoutläger och han både erbjöd mig sin kudde, då jag glömt min, samt lade armen om mig när vi skulle sova där i militärtältet! Jag blev som en stenstod och fattade inte min egen lycka, vilket han uppfattade som att jag inte alls gillade honom, och sedan dess utvecklades istället en ovänskap jag ångrar än idag. Snacka om att jag var trög! Annars vill jag minnas att jag nästan alltid var huvudlöst förälskad i någon, men att det var synnerligen obesvarat. Det frågades chans och tjuvringdes, men på grund av min blunder fick jag vänta ända tills högstadiet innan jag fick min första pojkvän. Eller nej förresten, en kille frågade faktiskt chans på mig, men med förbehållet att han frågade chans på min kompis! Grejen vara bara att han endast var intresserad av kompisen, men hennes krav för att han skulle få fråga chans på henne, var att han också frågade mig!
"-Ja, du får chans på mig om Linda också får chans på dig!"
Sedan ville han pussas, vilket hon inte alls var intresserad av, medan jag gick med på kinden. För säkerhets skull höll jag för resten av ansiktet, inga orgier här inte!
Jag hade dock betydliget större framgångar i skidspåret än med pojkarna. Hittade en bild (samma fotograf som ovan, med ovanan att kapa huvudena?), från då vi vann stafetten i Karlavagnen, min egen klubbs arrangerade tävling. Jag gillade aldrig stafetterna, då jag fann dom alldeles för stressande. Ensamvarg var jag redan då, och gillade inte att min insats påverkade andra, i detta fall mina lagkamrater. I pokalen har vi våra Gustaf-maskotar. Jag fick min av systeryster, och jag har kvar honom än idag! Tio plaketter har jag från Karlavagnen, tio år som jag deltog i den tävlingen, varav det första var när jag var fem-sex år! Jag slutade när det kom till gymnasieval och det blev en fråga om att satsa eller inte. Jag som ogillade den hysteri som började visa sig redan då med flera olika par skidor för att optimera glid och fäste, extra vitamintillskott och sponsorer, hade ändå redan börjat tappa gnistan ungefär lika snabbt som jag dalade i resultatlistorna. Jag glömmer aldrig en tjej som tävlade för Jukkasjärvi IF. Till Kalle Anka cup valdes de bästa från varje landskap, så vi blev lagkompisar i olika åldersgrupper. Hon var ett år yngre, liten och späd, och jag minns där i Rättvik i Dalarna när hon en morgon plockade fram sin vitaminpåse och visade alla olika tabletter hon åt! Hon var målmedveten, men jag har aldrig sett henne i några toppresultat sedan jag slutade.

Urk, fick världens magknip sedan jag åt den micrade kycklingen! Hoppas det går över innan combatpasset om drygt två timmar! Oo är på väg hem, så ikväll blir det kramkalas!

Jag kan bara utgå och anta att det är årskurs ett, då jag har samma fintröja på mig! Fick via FB veta att jag inte behövde inte sudda ut ansiktet på en klasskompis framgent, vilket är kul! Vi är ju så söta så! När jag försöker erinra mig händelser från denna tid inser jag att jag omöjligen kan komma ihåg exakt när de hände. Var det årskurs två? Tre? Lekis? Jag minns att jag under en period lekte rätt mycket med Johan, och en dag när vi "kokade soppa". En stor hink med vatten där vi smulade ner diverse svampar som vi hittade överallt. Det skulle vara giftiga, äckliga svampar, och så skulle bjuda några killar vi inte gillade. Dock minns jag inte vilka dessa killar var, men jag tvivlar på att de låtit sig frestas av vår "svampsoppa"!
Strömnässkolan lågstadiet, med fröken Anna-Lisa som lärde mig rabbla vokalerna. Kan bara erinra mig en händelse med henne som involverade min nya rosa pingvinklocka. Jag hade sett den i en postorderkatalog, typ Josefssons eller Ellos, och mamma beställde den. Ett lock i form av en pingvin i rosa och vitt som man öppnade för en liten digital display som jag tyckte var så häftig! Dessutom spelade den "Für Elise" när man öppnade den, vilket efter femtioelfte gången i klassrummet, medförde att Anna-Lisa till slut sade ifrån. Oj så jag skämdes!
Konstigt att jag främst minns pinsamma händelser, men det är väl oftast tyvärr så att det negativa etsar sig fast hårdare än de positiva. För den andra minnesbilden jag har är när jag inför hela klassen (tillsammans med en klasskamrat), fick be andra om ursäkt. Vi hade kladdat på de bakomvarande pojkarnas namnskyltar, varpå han bakom mig blev så ledsen att han oanmält drog mig i min hästsvans så hela jag drogs bakåt, och vårt ofog uppmärksammades av fröken. Jag minns min förskräckelse när jag vände mig om och såg honom upplöst i tårar, för det hade jag ju aldrig kunnat ana, att vår obetänksamhet skulle kunna resultera i!
När vi började lära oss engelska fick vi alla engelska namn, och mitt blev "Liz", som Jons eftertraktade veterinär i Gustaf-serierna jag älskade på den tiden.
Vi var ovanligt få elever i klassen, då vi hade en gravt synskadad klsskompis. Jag tror vi följdes ända till sexan, men då hon inte är med på de andra klassfotona jag har blir jag osäker. Men nog var det mer än till trean?
Det var väl i slutet på lågstadiet och mellanstadiet man började ha partyn istället för födelsedagskalas va? Med danstävling, tjuvdans och färgat papper över lamporna. Konstigt nog var det nästan alltid samma personer som vann de där danstävlingarna, och vinnarna fick välja vem de skulle dansa tryckare med, någon av de populära killarna. De populära var typ två, och vid tjuvdanserna fick de sällan dansa någon längre stund med en enda tjej! Fy hur man betedde sig egentligen! De tjejer som dansade med mindre populära killar, gjorde grimaser, pekade och viftade "diskret" åt sina icke dansande kompisar att komma och "avlösa" som, och med skammens rodnad minns jag hur jag skulle "justera ljuset" eller "kolla en grej i köket" när jag dansade med en kille uppe på Byagården ute på Norra Pitholm. Fy på mig! Nej, varför minns jag inga roliga händelser? Jo förresten.
Pappa skaffade (antagligen via jobbet) en dator, en ABC80! Det var en dator det som renderade mig en viss popularitet och "kompisar" som aldrig sett åt mig tidigare. Minns när Mattias, en äldre kille och lite "tuffing" som alla tjejer suckade över kom över till mig för att spela. Dessutom lånade han mitt stora "Pack man"-spel som jag fick under ett besök i London. Det var annorlunda på så sätt att man styrde med en liten joystick och hade färgdisplay istället för de vanliga gråbruna typ "Donkey Kong" med svarta figurer. Darrande av lyckan att känna mig utvald hade jag kunnat låna ut vad som helst tilll honom. Att han sedan pajade joysticken så det aldrig riktigt gick att spela ordentligt igen, trots att han försökt laga det, förlät jag honom utan problem! Nyhetens behag gick dock över väldigt snabbt, men medan den varade så spelades det "Snake" för hela slanten! Svart skärm och vit "orm" som styrdes med tangenterna efter ett litet schackrutigt fönster tills den blev längre och längre. Oj vad kul det var!

Heden fullkomligen kryllar av Kajor, dessa svarta halvstora fåglar med gälla läten. De verkade hålla någon form av morgonkonferens eller något, för vilket liv! Jag fann mig själv stående dumt gloende på alla dessa flygdjur på den kyliga parkeringen. Fulla träden, men även på valda delar av den än så länge tomma parkeringen. Undrar vad de tjattrar om? Tjafsar sinsemellan om vilka delar av stan de ska ha för att jaga matnyttigt skräp?
Från snökaos till sträng kyla rapporteras det nu på nyheterna. Nedåt -30 uppåt landet, och det avundas jag dom inte! Okej, det kanske också hör riktig vinter till, men är det något jag inte gillar, så är det att frysa! Visst, det är rätt coolt att pälsa på sig och faktiskt ge sig ut i en temperatur som får lungorna att frysa ihop vid minsta djupandning, för det är ju också ett exempel på vädrets makt! Jag minns en nyårsafton som jag firade uppe i en liten pluttort som hette Kall, och den levde verkligen upp till sitt namn både bildligt och bokstavligt! I -27 grader gav vi oss ut på gamla hederliga träskidor i skogen och lät pulsandet genom snön och skratten värma upp oss. Till nyårsmiddagen på det lokala värdshuset var det ytterst motsträvigt att Thomas gamla Peugeot skulle starta, och det var mycket frusna nylonstrumpbyxbeklädda ben som skyndade in i värmen! Sedan var vi nog alla ganska överens om att vi haft betydligt trevligare på föregående middag, egenhändigt tillagad av en i sällskapet och ihopknödda i den lilla stugan med utedass (ja, det var väldigt snabba besök ut dit!) Jag minns till och med vad han tillagade, då det var så gott: Kyckling med ris och en väldigt speciell saffranssås. Dock minns jag inte vilket nyår det var, men tror det var året innan eller efter millenieskiftet. Att det inte var själva millenieskiftet minns jag mycket väl eftersom jag då satt på Miami beach med Thomas.
Oo har berättat att han var i New York och firade in år 2000, så vi var på samma kontinent! :o)
Minns fler var de befann sig när 1999 övergick till 2000?

Jag "talade" om det för ett tag sedan, att scanna in mina gamla klassfoton. Trodde de låg uppe på vinden i någon undangömd kartong, men så hittar jag dom i bokhyllan(?)!
Om det nu om möjligt undgått någon, så gillar jag att fota mig själv och min vardag. Varför? För att det är så vansinnigt roligt att kunna se tillbaka och minnas. Jag har mina dagböcker, men det är inte för inte som uttrycket "en bild säger mer än tusen ord" existerar. För att tillmötesgå Personuppgiftslagen, samt de som eventuellt inte skulle gilla att se sin barnsliga uppsyn på min blogg, har jag suddat ut alla utom mig själv.

"Foton där personer kan identifieras betraktas normalt som personuppgifter även om inga namn nämns. Om man på en webbplats skulle vilja publicera foton på till exempel anställda är det ofta nödvändigt att först inhämta samtycke. Även om det rör sig om behandling av personuppgifter i ostrukturerat material, som enstaka bilder på Internet, kan det beroende på sammanhanget behövas samtycke för att undvika risken för kränkning." (Datainspektionen)

Utan att egentligen tänkt längre fram än mitt första foto, har jag en grumlig plan att visa ett foto åt gången och försöka skriva om något jag minns från den tiden. Jag har ju hittills nästan bara skrivit om tråkiga minnen från min uppväxt, när det faktiskt inte bara var det!
Av fotona jag hittade är det dock tyvärr inte bild från varje årskurs. Jag har för mig att man fotade varje år, men kanske köptes dom inte alltid, eller så ligger de någon annanstans. Här är i varje fall mitt första!

Förskolan!

Då kallade man det lekis, och det låg ungefär en och en halv kilometer hemifrån vid gatan "Slingan". Fröknarna hette Elsy och Marja, och den finskättade Marja lärde oss "Imse Vimse" på finska, och jag minns den än idag! Typ.
"Hämä hämä häkki,
kipeslangalej.
Sabbatooliranka,
hämä häkki vej.

Aourikko armas,
kojvasakki rej.

Hämä hämä häkki,
kipeslangalej"
Observera att texten är enbart en form av fonetisk nedteckning från en sexårings minne! Xo)

På mig har jag den stickade tröjan jag avskydde, men som mamma tvingat på mig enkom för fotograferingsdagen. Det var "fintröjan". Jag började spela fiol där på lekis, och fick på avslutningsdagen spela och gå från lekiset till parken på andra sidan vägen. Jag tror fiolläraren hette Herbert, och jag minns melodin han spelade än idag, en känd typisk sommarvisa som jag dock inte kan namnet på. Vi nybörjarviolinister följde efter på rad, gnisslande mellan våra två-tre olika toner. Jag kan inte påstå att det var på mitt eget initiativ som jag fick fiolen i min hand. Mamma bestämde helt enkelt, och förutom fiolen började jag spela piano också i den åldern. Jag gillade det inte särskilt, men har haft otroligt mycket nytta av de kunskaperna efter det. Ibland vet faktiskt mamma bäst. Jag har ingen aning om vad jag egentligen gjorde där annat än lekte. När jag på senare år åkte förbi mitt gamla lekis hörde jag att det var utbyggt med större inriktning på just förskola. Flera av mina lekiskamrater följde jag ända upp till årskurs nio då vi skiljdes för våra olika gymnasieval. Oj, vad vi utvecklades olika, och alla timmars gemensam lek glömdes bort för den ofrånkomliga gruppindelningen och hierarkin som följde i skolan. Strömnässkolan.

...innan jag packar ned laptopen! När jag fick reda på att den skulle skickas iväg, kontaktade jag Inet som fixade en kartong! Själv hade jag naturligtvis inte kvar orginalkartongen, trots att jag nästan alltid brukar spara dom i evighet! Tydligen ska man spara dom så länge garantitiden gäller. Jaja, har man plats så!
Det har snöat liite här hemma medan jag var "på jobbet", och när jag körde längs de vita vägarna och betraktade det snöklädda landskapet kunde jag itne låta bli att bara bli glad! Det är ju så härligt med riktig vinter! Sedan var det lite marigt att ta sig upp för backarna, men det gick! När UPS ringer för att hämta ska jag åka ned och möta dom. Att de ska arbeta sig upp hit med sin bruna skåpbil känns inte riktigt snällt!
Gräsänkemat för Linda som anfölls av nostalgihunger i affären. Sushistället var stängt över julen, så därför blev det annat gott! När jag bodde ensam betade jag av ett gäng av min gode vän Findus rätter, och denna är en av de jag gillar bäst! Sparar fiskbullarna till kvällen...

Jag antar att det inte är mer än rätt att Oo får en bild av mig när jag sover, så många som jag tagit på honom. Men nu ska jag torka av det värsta kladdet från datorn och packa ned den. Än en gång undrar jag varför de liksom mobiltelefonerna, designar dom med så blanka släta yttren? Snacka om dumt!

Börjar känna mig bra hungrig nu, men har spanat in ett sushiställe i närheten som tydligen ska vara bra enligt "Sushi Gbg". Åker hem, handlar på vägen och paketerar sedan laptopen inför sin resa till Tyskland.
Oo var uppe i ottan för att köra till Malmö. Vid Falkenberg någonstans ringer han och berättar om den vita vägg han kört in i, det snöar nåt kopiöst, och jag blir grön av avund.
Det är halka, olyckor och strömavbrott i snöns framfart. Nyheterna berättar att Piteå fått fyra decimeter på kort tid, och jag undrar varför jag flyttade därifrån! Xo) Visst, jag kanske inte tycker det är lika roligt när jag sitter insnöad ute i Olofstorp utan elektricitet flera dagar i rad, men jag tror ändå att jag låtit mig fashineras av människans litenhet under vädrets makter.
Oo ringer och meddelar att han är framme välbehållen. Tydligen är det inte alls mycket snö där nere, trots att jag fått uppfattningen om det motsatta, att det snöar överallt utom på västkusten!
Blir att plugga pass idag. Lovade ju att köra hela nya koreografin i Sisjön imorgon, så första och sista låten måste pluggas in. Dessutom behöver jag se över några låtar, framför allt fyran där jag presterade nåt pinsamt grodhopp för att jag missade timingen vid första jump-kicken. Illa!
Funderar på om jag skulle köpa/hyra "The proposal" på vägen också. Jag har inte sett den, men har bara fått för mig att den är bra. Fast kanske inte. Hm. Å andra sidan är det "Legally blonde" på tv, vilken är en rätt mysig avslappningsfilm, så lite combat, fiskbullar, "Biggest looser", mer combat följt av Reese Witherspoon kan nog funka! 

Ljusen är tända överallt, brasan sprakar i kaminen, jag är genomvarm efter en bastu och behagligt trött i kroppen efter ett combatpass. På tv:n ser jag "rekordmatchen" på Ullevi och konstaterar att jag har det betydligt varmare och bekvämare än de dryga trettioen tusen på plats. Fia ligger på/vid mina fötter och Maja i mitt knä. Jag har tagit husses plats i soffan, husse som jag tyckte skulle ta kameran för lite kulig dokumentation från rekordmatchen. Undrar om han kommer ihåg att använda den. Därför riktar jag ned min skärm och förevigar hur Maja ligger på min arm, trots att det måste vara obekvämt guppande när jag skriver.
Det blev inte så många på passet ändå, men kändes gött att få köra, och med lite dåligt samvete körde jag några av de nya låtarna. En liten preview, smygpremiär, försmak.
Oo handlade häromdagen och fick ett infall av snällhet, och köpte en Alladinask till mig! Synd bara att han mindes fel att det var Paradis jag föredrog, men jag tyckte det var gulligt!
När jag så tankade innan passet kunde jag inte motstå gatroparen med sin stora bild av Paradisasken på! Men väl placerad i soffan och förväntansfullt skalat av cellofanplasten upptäcker jag till min stora besvikelse: Var är min Noisettepralin!?

 (Var?!?)


En vit stor sak har letat sig in i asken, liksom en Likörtryffel, hallå har de funnits där förut? Den jag hade för mig varit nåt chokladkrispigt är nu Cocos-kola, och den läskiga snäckformade Romrussin trodde jag hörde till Alladin! Bläh juh! Var det så längesedan jag åt en Paradis att jag missat att de gjort om innehållet? Jag trodde det bara skulle vara ljusa praliner utan skumma smaker och fyllningar! Noisetten var ju hela anledningen till att jag köpte den gula asken! Som tur var är Gräddnogaten (den största ovala) kvar, men den vågar de banne mig inte röra! Bu-hu, min noisette, kvällen som nästan var perfekt! Xo)
Just det, från och med imorgon eftermiddag är jag utan laptop i minst två veckor! Min trådlösa laptop har ju inte varit särskilt trådlös sedan dagen jag kom hem från Inet med den, men eftersom jag kunde dra en nätsladd genom hela huset och plugga in så har det ju gått bra. Dessutom var Acers telefontider 9-17, vilket omöjliggjorde ett samtal innan jultidernas kortare arbetstider. Killen jag till slut fick tag på var väldigt trevlig, och efter att ha förklarat problemet, slog han fast att datorn behövde lämnas in för service. I och med att jag faktiskt får trådlös kontakt när jag är i samma rum som routern, men inte annars, så trodde han att antennen som sitter i min skärm inte hade kontakt med nätverkskortet,  typ nåt sånt. Problemet är bara att Acer har sin service i Tyskland, så den ska hämtas av UPS imorgon för vidare transport! Hade jag kunnat ringa dom inom fem dagar efter köpet, så hade jag kunnat få en "DOA" eller något sådant, "Defect On Arrival" och antagligen kunnat byta in den mot en ny direkt i butiken. Suck!
Så det blir tillbaka till att blogga på gammelsega stationära ett tag igen, sedan är vi ju i Sälen en vecka där jag ändå tänkt använda Oos dator istället. Förhoppningsvis tar det inte så himla lång tid!
Nu håller nog Oo på att jobba sig genom trafiken och hemåt (Frölunda vann), och jag ska krypa i säng.
God natt!

Sitter i soffan med brännande rygg och gamla combatkusiken på stereon. Får ju aktivera den koreografin nu innan jag ska iväg och köra den i Örgryte.
David körde med knogarna i ryggslutet och tryckte in två akupunkturnålar innan han var nöjd. Jag gick en sväng på stan, men mängden folk och köerna i kassorna var så avskräckande att jag knappt ens gick in i någon butik! Ett inköp blev det dock, och det var inte ens på rea. En ny plånbok! Jag har tröttnat på att inte kunna ha småmynten någonstans, och de två senaste plånböcker jag haft har förvisso varit smidiga, men myntfackets dragkedja pajade snabbt på dom båda! Dessutom medförde deras litenhet att för mycket kontanter fick den att sprätta upp lika snabbt som mina gamla byxor. Visserligen hände det sällan att jag hade så mycket kontanter, men alla dessa kort då som man av någon anledning ändå behöver ha med sig, MQ, Esprit, Biblioteket, SF-bio, Mexx och poängsamling hit och dit! Nu har jag en rejäl plånka, men när jag nu ändå börjat använda handväska (brr vilket tantord!), så kan jag ju kånka omkring den i den!

Fick ett samtal av svågern som ville tacka för barnens julklappar och tjöta lite allmänt. Ofrånkomligt kom vi in på barnskaffande varpå jag kontrade med att fråga när de skulle gifta sig. Anders är go att munhuggas med, men jag fick en kommentar om "fasad och bubbla" som jag liksom skulle leva i. Kommentaren fastnade i bakhuvudet på mig, och när jag trängdes där i stan bland reasugna människor insåg jag att jag blev lite ledsen. Har jag ändå lyckats bli som min mamma? Flänger som ett torrt skinn för att ha fint bara för ett besök? Bor på hotell titt som tätt, lever i fint hus och åker på bröllopsresa till Hawaii. Är min skepsism till barnaskaffande ett tecken på oförmåga att ta till mig detta yttersta som livet har att erbjuda? Innesluter jag mig i egen förträfflighet och tillvaro där allting handlar om mig, mina behov och det jag vill göra? Jag och min syster är så totalt olika varandra, där hon är generös, empatisk, social och kärleksfull är jag cynisk, kall och materialistisk. Som Anders sade kan man knappt tro att vi haft samma föräldrar. Nina lyckades behålla sin mjuka medmänsklighet, medan jag byggde upp ett hårt och svårgenomträngligt skal.
Jag går där och stöter in i folk omkring mig, korsar Avenyn, väljer och vrakar bland plånböckerna och inser att det är sant. Jag vet att jag är cynisk, kall och materialistisk, och gör sällan något för att dölja det heller, för det är ju svårt att dölja den man är eller hur? Grejen är bara att jag råkar gilla den jag är ändå, jag är så jäkla lycklig i det liv jag nu har, den tillvaro jag inte trodde var möjlig, befinner jag mig faktiskt i just nu! Titt som tätt förundras jag över hur bra jag har det! Jag har en underbar man som av någon konstig anledning älskar mig och som jag faktiskt kan säga "Jag älskar dig" till utan att det klingar falskt i min mun (så därför säger jag det femtioelva gånger om dagen till honom), ett underbart hem, den lyckliga stjärnan att ha fantastiska svärföräldrar med släktingar som accepterar mig för den jag är och dessutom är så generösa att jag kunnat göra saker jag aldrig vågat drömma om!
Det kan se ut som en fasad eller regnbågsskimrande bubbla, men om det nu är det så är den just nu i varje fall genuint äkta, dränkt i sentimentalt sliskiga rosenfärgade nyanser. Och jag tänker njuta av den så mycket jag bara kan!

Nu ska jag ta min brännande rygg och dra till Örgryte för att köra skiten, eller snarare julskinkan ur ett gäng stackare!

Anläggningen i Örgryte stod utan combatinstruktör ikväll, och när det nu var så pass många bokade så erbjöd jag mig, om nu ingen annan hunnit före. Grejen är bara att jag i princip fasat ut gamla koreografin för den nya nu i hjärnan, så jag känner inget vidare för att köra den gamla. Funderar helt fräckt på att ta åtminstone en ny låt. Jag ska ju dit igen nästa vecka igen för att köra med Anna F på deras release.
Får plocka fram några gamla låtar också, så blir det nog bra.
Så blev det med ligga i soffan med öm rygg ikväll. Nu blir det öm kropp istället, och betydligt senare än planerat. Jag är så snäll så snäll!

Ser ut som jag har en rejäl maska i legging...en? Leggiet? Leggingsbenet? Strumpbyxan! Jag fick förskräckt slänga en blick nedåt, men det var en repa i spegelglaset. :o)
Ser ut att bli sol idag, och till min stora sorg töar det värre än en aprildag! Avundjukt hör jag väderrapportören varna för två-tre decimeter på en halvtimme och sådant i andra delar av landet, men inte här inte! På västkusten är det slask och elände som gäller. Orättvist.

Jag är rätt förtjust i min poncho faktiskt, då den är så himla varm och go. Möjligtvis kan det vara lite otymplig eftersom jag inte har hål för armarna, så jag funderar på att göra en liknande, men i det andra "typiska" ponchostuket som jag gjort förut. Då blir det förvisso öppet längs hela sidorna, men det blir nog desto smidigare. Ponchon jag har på jobbet använder jag nästan varje dag, kallt som det är där, så de är himla användbara!
Oo var stressad imorse. När han är ledig kopplar han bort allt som har med jobb eller inplanerade grejar att göra. Han ska på utomhusmatchen ikväll och kommer därför hem sent. I morgonbitti ska han upp i ottan för att åka till Malmö där han blir kvar till onsdag. Därför fick han packa väskan nu för att slippa ikväll och imorgon, samt att han behövde packa varmare kläder inför kvällens timmar utomhus. Framförhållning är inte alltid hans grej, men börjar han tänka på jobb när han är ledig, så har han sedan svårt att koppla bort det igen.

Dessutom hade han svårt att ta sig någonstans över huvudtaget under gårdagskvällen. Så fort han lägger sig i soffan kommer småflickorna och lägger beslag på honom. Tja, storflickan också! :o)
När Oo kommer loss blir det lunch på stan innan jag ska till naprapaten. Fram tills dess filurar med en kurs i UNIX! Det har jag ju hört lite nu och då, så att sätta sig in litegrann i vad det egentligen är tyckte jag var en bra idé. Sen kanske jag inte fattar ett jota, men då har jag i alla fall försökt!
Någon fler som ska ut och mellandagsfynda? Jag kan ju råka få över lite tid före eller efter naprapaten, och ett fynd är ju alltid ett fynd! Heh.

Gofrukost idag med tunnbröd, kokt skinka, senap och äppelmos! Det är mumsigt så det förslår! Kring jul brukade pappa göra sådana mackor med julksinkan, men jag tycker det är minst lika gott med färdigskivad "påläggsskinka".


(Oo tar en paus i förberedelserna. Notera den fullklottrade tavlan där bakom)

Äpplen för äppelpajen på gång, kycklingen redo för stekpannan och vaniljsåsen redo för kylen. Kommer det att räcka?
Jag är så inne i förberedelser och besöket att jag glömmer bort kameran, men det är väldigt roligat att träffa Sven och Gertrud igen. Kusin John har jag visst träffat någon gång som liten tös, men minns det inte. Han, hans fru och yngste son var jättetrevliga och maten räckte till utan problem om man säger så! Vi fick drygt fyra matlådor! Xo) Äppelpajen räckte också, men jag hade nog varit lite väl generös med sockret, och såsen hade mer en konsistens av kräm än sås, menmen.

De skulle med flyget hem till Bureå ikväll, så de kunde inte stanna så länge, men jag är glad att vi hann ses i alla fall. Monica hjälpte mig röja undan efteråt, och nu sitter vi och slappnar av i soffan igen. Fördelen med besök är att vi får fixa i ordning här hemma, så nu är det hög mysfaktor i mina ögon, trots att vi inte tänt i kaminen, men det går ju att ordna! :o)
Imorgon är det vanlig arbetsdag, men jag har har endast tre timmar på Elankontoret. Har för mig att jag hade tid hos naprapaten inbokad, så jag blir kvar i stan för lite trängsel i mellandagsrean. Oo ska på den där specialhockeymatchen på Ullevi på kvällen, en match mellan Frölunda och Färjestad för att slå utomhuspublikrekordet, vilket verkar gå vägen då de nu sålt slut på de 31 144 biljetterna!
Själv ska jag ligga hemma med mördbultad rygg. Gött!

Tavlan är full av grejer som Oo ska göra. Själv har jag listan i huvudet som jag ska börja beta av nu. På stereon går Björn Rosenström, just nu med "Fluortanten". Hans texter är ju bara SÅ himla roliga!
Ha en bra dag! :o)

Hehe, kanske man borde dammsuga fönsterbrädorna lite oftare! Men å andra sidan ligger dessa så högt att man ändå inte ser massdöden som ägt rum där. Annars hade jag ju dammsugat oftare. Eller kanske inte.

Grejat ytterst lite inför morgondagen. Sen lunch hos Monica och Tomas som också hade farmor på besök. Därefter handlade vi på Maxi, och passade också på att hamstra lite julgransprydnader, ljusslingor och utomhusfacklor inför nästa år! :o)
Vi har ju bestämt att vi ska fira hos oss så, och när det nu är rea på julgrejor, som halva priset på Maxi, så är det ju bara att passa på!
Till middag blev det pizza till Oos lycka, men då vi fortfarande har problem med mottagningen, satt han uppe på loftet och kollade på Frölundamatchen. Det är någon av kopplingarna som inte leder ut parabolsignalen rätt. Bilden blir väldigt kornig, men kopplar man direkt från parabolen så är det ok. Eller något sådant. Jag har nog inte riktigt greppat hur det är kopplat och signalerna går, men det är så skumt att det så plötsligt blivit dålig bild!

Om drygt en vecka åker vi till Sälen! Vi får vistelsen, skidhyra och liftkort som julklapp av Monica och Tomas, och stugan är redan bokad inför nästa år igen, alltså 2011! Det har verkligen blivit en tradition, vilkens första gång skedde strax efter jag och Oo träffats. Hur tänkte jag egentligen som vågade följa med och tillbringa en hel vecka med hela hans familj i så tidigt skede? Så de måste ha undrat vad jag var för en....och nu fyra år senare åker vi dit igen som gifta! Vem kunde tro det när jag skrev i hans gästbok där på Spray Date? :o)

Nu har han dragit en antennsladd från dvd:n på loftet och ned till sovrumstv:n så han kan ligga i sängen och kolla med bra bild. Själv har jag ju min nätverkssladd från arbetsrummet och ut till soffan. Dessutom brukar Oo ha sin laptop på köksbordet med strömkabeln rätt över golvet, så nu får man verkligen inte dra fötterna efter sig! Så snyggt och fint så.

Så var vi här igen, från halvslumrande avslappnat soffläge hos Andreas och Elin, till svettigt och piggt soffläge hemmavid. Det ösregnade när vi åkte, vilket övergick i blötsnö under kvällen. När vi skulle hem och uppför backarna var snöröjarn precis i farten, men i första tuffa backen gick vi bet! En bil framför oss sladdade tröstlöst, så vi tappade farten och fick rulla tillbaka. Det var hopplöst att försöka knuffa på dom, då det var glashalt, så vi sprang upp till toppen där en låda med sand fanns. Som tur var hade vi varit till återvinningen, så vi tog en av plast"hinkarna" att fylla och strö ut i backen. Till slut arbetade sig de andra upp, och efter att jag fått åka ned till botten och ta lite fart, så klarade vi det också! En tredje bil stod halvvägs efter ett misslyckat försök, men kanske han vågade också när han nu såg att vi till slut klarade det.
Andra backen klarade Gulingen precis, phu!

Hos Andreas och Elin bjöds det på dansk matkultur! Fläskstek med karamelliserad potatis, brunsås och varm rödkål, varm majs samt chips! Ja, det låter onekligen lite skumt, men det var riktigt gott! Noel fick avnjuta pastasnäckor i gegg, och till efterrätt blev det en gigantisk skål med fruktsallad samt julgodis! Jag tuggade i mig alla brända mandlar...
Efter halvdassiga resultat i Buzz, lyckades jag till slut ta hem en omgång!





Imorgon blir det förberedelser inför söndagsbesöket, samt lunch/middag hos Tomas och Monica.

Till Oos förtvivlan drabbades jag av ett röjarhumör denna dag. Inte röja dock som i att kasta saker, svära, gorma och mucka gräl, utan som i att fixa i ordning skrubben och lite allmänt här hemma! Pigg som en mört fick jag stänga av "wake-up-"lampan som 06.35 fyllde rummet med strålande ljus och något som skulle likna havsbrus! Jag hade iordningställt den för vardag, men missat att avaktivera den. Oo däremot märkte den inte ens, vilket i och för sig inte är så förvånande. Jag lyckades dock somna om, men vid niotiden fick det vara nog och fixade plättar till mig, samt kaffe och plättar till min Oo. Medan jag stod där och stekte hör jag hans upphetsade röst ropa från sovrummet att snabbt som attan komma dit. Jag trodde att det (som vanligt) gällde något häftigt i Zeldaspelet, men han ligger med blicken fastnaglad ut genom fönstret. Där utanför står ett rådjur, inte mer än tre meter från oss uppe i den branta slänten! Den är så vacker, så fin, och vi hinner beundra den en god stund innan den småspringer iväg.

När man röjer i en skrubb som sedan inflyttningsdagen verkat som en generell dumpningsplats för tillika saker man inte funnit en annan plats för, så hamnar man ofrånkomligt i olika stickspår. Plötsligt befinner jag mig sorterandes bland alla mina skor som jag hittar, och passar samtidigt på att rensa i hallgarderoben där alla mina sommarmotsvarigheter ligger och tar plats. Jag har några stycken som nu väntar på vidare transport upp på vinden! Oo bara skakade på huvudet: -Det är ju samma stil på dom allihopa också!
Inte riktigt!

Medan det lätta snöfallet övergick till ett deprimerande regn, smittade visst min företagsamhet till Oo, som satte igång att gå igenom alla sin papper som han haft liggande lite här och var i arbetsrummet, och om jag samlar skor, så samlar han papper! Det var gamla betalda räkningar, pensionsutdrag och lägenhetsöverlåtelser från 2004! Fine om man arkiverar det i ordnade former allt eftersom, men här var det inte riktigt så! Bättre sent än aldrig antar jag.

Har fått en tvättmaskin gjord också, så känner mig rätt nöjd med min dag!

Tillbaka i soffan denna julaftonskväll, hemma från ett antal timmar i Lindome och familjen Nicke, Anna, Ida och Hampus. En lugn och skön dag med sovmorgon, tillagning av de tunna revbensspjällen och "Förtrollad" i soffan innan vi åkte. Spjällen blev faktiskt riktigt goda, men Anders hade antagligen bara fnyst åt dom. Nu fanns det inga andra, så de gick åt i varje fall, men senapssillen som Tomas införskaffat i Feskekörka var riktigt god! 
Ett spontant fototillfälle visade sig ge Oos hela morssida! Morbror, mor och mormor! :o)

Medan Kalle gick på tv:n hjälpte jag Anna i köket med att förbereda och ställa fram den som vanligt alldeles för stora mängden julmat! Medan Hampus ätit upp på tre röda eftersom paketöppningen skulle ske efter maten, tog vi det lugnt och åt tills det kom ut genom öronen! Sedan fick han vänta ytterligare medan vi röjde undan, stackars pojk! ;o)
Sedan kom Tomten på oväntat snabbesök innan klapphögen började betas av!
Oo fick ett armbandsur i titan av mig, samt en Frölundahalsduk som jag spontaninköpte när vi var och såg en match för ett tag sedan.
Ingen har väl missat Ikeareklamen? Jag har alltid fnissat åt den, då presenterna killen gör i reklamen är typiskt en sådan sak jag kan tänka mig att Oo skulle ha kunnat göra som barn!
Vad tror ni jag får i mitt första paket från honom så? Jo, en "egentillverkad smörkniv", direkt från vår egen besticklåda och personifierad till oigenkännlighet!






Min duktige Oo, han hade till och med "graverat" den!
Vi hade tagit med Super Mario Wii och våra två handkontroller, så vi nu kunde spela fyra stycken samtidigt! Det var svårt, men riktigt kul!
Förutom den finfina smörkniven fick jag även en "wake-up"-lamp av min Oo! Han hade noterat mitt intresse för dessa, så till nästa arbetsdag ska jag vakna upp till "dagsljus"! :o)
Imorgon är vi bjudna till Andreas och Elin, på lördag till Oos föräldrar, och på söndag har vi lunchen hos oss innan det är måndag och vardag igen.

Två varma mackor och två cheeseburgare  på en hel dag kanske inte är det bästa att grunda med inför ett combatpass, men det gick rätt bra ändå. Två deltagare fick jag, och jag vågade mig på att köra alla nya låtar förutom uppvärmning och stretch! Det passade ju perfekt att "mjukköra" med bara två deltagare, och koreografin satt faktiskt rätt bra. Till nästa vecka ska jag se till att ha lärt mig de sista två låtarna också.
Väl hemma serverar Oo middag, och är i full gång med att beta av min lista.
Hans eminenta framförhållning innebär att han nu springer runt och grejar som sjutton medan jag sitter här och skriver. Jag plockar lite halvhjärtat och startar en tvättmaskin medan Oo jagar runt med dammsugaren iklädd mina Lisebergsöron jag fick på vår svenshippa. Han är så söt! Nu har han tydligen kommit till paket-inslagningspunkten, efter att ha vikt tvätten. :o) Fantastiskt hur mycket bättre till mods jag kan bli av ett renstädat golv! Så är jag funtad. 
Angående mitt föregående inlägg där jag ömkade mig över vårt icke-pyntade hem, så delade jag också med mig av dessa tankar till Oo. Han erbjöd sig att gå upp på vinden och ta ned julgranen, så vi kunde klä den åtminstone, goingen min! Men det är ju dumt, pynta och klä bara för ett besök, och som förnuftiga vänner här på bloggen påpekat, så är ju umgänget det viktiga! Synd bara att jag känner mig tryggare på pynt- än umgängesfronten, även om den enda ljusstaken inte precis bevisat det! Xo)

Fia vill ut stup i kvarten, men väl ute vill hon rätt snart in igen. Vi har fått lite till snö under natten, men ändå långt ifrån "bada-rulla-åla-brottas-byggasnöggubbe"-nivån som jag önskar. Men man får vara nöjd med det lilla, vilket jag är. Det är så himla mysigt på utsidan nu!

Sitter helt ensam i vårt lilla landskap och kan för omväxlings skull lyssna på combatmusiken utan hörlurarna. Fudnerar på att köra njågra av de nya låtarna i Sisjön ivkäll. En egen liten smygpremiär, för än så länge verkar det ju faktiskt bli pass då det är tre bokade.
Tackade ja till att köra release med Anna F i Örgryte också, dagen innan Kålleredsreleasen. Eftersom jag ska köra hela koreografin själv på torsdagen efter, kan det vara bra att jag får köra igenom passet ordentligt innan.
Kinesiska Geelys köp av Volvo verkar mer eller mindre spikat nu, och nån kille med mikrofon trampade omkring utanför grindarna när jag kom. Vad förväntar han sig att folk ska säga? Han såg inte så jätteupphetsad ut över sitt uppdrag, och jag slank fort in i vår byggnad och hissen som plingar som en hotellhiss.

Vi fick julkort från farbror Sven och fru Gertrud som avslöjade att de skulle fira jul med sin ene son här nere i Göteborg. Då får man ju passa på att träffas, så vi bjöd in dom till lunch på söndag! Med kusinens familj blir vi tio pers, så jag får lite att planera och förbereda ändå denna jul! Jäklar, då kommer det ju bli en sådan där situation där man önskade att man kunde stå emot de egna förväntningarna. Vi får gäster i juletid, och allt vi har är en sketen ljusstake i fönstret. Vet att det är fel, men jag kommer inte att kunna låta bli att skämmas lite. Så hårt präglad är jag på representativt hem och vilja att visa god husmorsförmåga! Skit också.

Skåda klumparna som ska föreställa tjocka revbensspjäll! Jag vet, så gick det med försöket att köra fuskvarianten, men när man jobbar halvdag har man helt plötsligt en massa tid till att exempelvis flanera på Ica Maxi medan man väntar på Oo!
Åkte efter jobbet till köpcentret 421 i Högsbo, där parkeringen bjöd på det det typiska innan-jul-kaoset, medan parkeringsdäcket var nästintill tomt. Tog trapporna ned direkt in i centret, skrockandes åt de stirriga förarna som snurrade runt, runt utanför. Hittade inte det jag kommit dit för, men testade Maxi utan bättre framgång. När jag ändå var där hamnade jag av någon himla anledning vid köttdisken, där en kille precis höll på att packa upp fina förpackningar med "Revbensspjäll" prydligt tryckt uppå. Det var ödet, det gick inte att göra något åt, jag skulle göra revbensspjällen själv! Efter lite rådfrågan hos Monica blev det både tjocka och tunna, varav de tjocka nu ligger färdiga och paketerade i kylen!
Tar en bakpotatis med nån räkgegga till lunch. Jag och Oo ska mötas upp på Sahlgrenska för att lämna blod, men han behöver mer tid på jobbet, så jag tar det lugnt. Efter en sväng på H&M drar jag så till Gulingen med två par spetstrosor och svarta leggings tillsammans med mina råa revbensspjäll.



Sköterskan är duktig med nålen, och höjer inte ens på ögonbrynen när jag plåtar allt och ingenting. Hon drar runt "bandaget" som håller plåsterlapparna på plats lite snyggare som hon säger, ifall jag vill plåta också det vilket jag gör. Men särskilt snyggt vet jag inte om det blir, och hon måste strax göra om det, då blodet snabbt blöter sig igenom hennes för löst lindade bandage. Första gången det händer. Hon tycker i alla fall att jag ska lägga ut bilderna för att locka fler att bli blodgivare. Jag vet inte om min inzoomade bild på nålen i min arm verkar särskilt väl för det syftet, och hon har garanterat överskattat antalet läsare min blogg har, fast jag säger inget och låter henne tro att jag är nästa Blondinbella. "Blondinbella goes snedögd".
Förutom revbensspjällen lagar jag middag, röjer undan efter middagen och gör efterrätten vi ska ha med till julafton.
Nu får jag så äntligen sitta ner och blogga lite. Oo spelar Zelda, försöker lösa Mysterycacher, mördar någon i MafiaWars och vårdar sina grödor i Farmville. Jag har skrivit upp ett antal "att-göra" grejer på tavlan till Oo som han kan pyssla med medan jag är på jobbet imorgon. Jag var ju generös med tiden och satte julafton som deadline, förutom pappersröjningen i arbetsrummet där han fick året ut på sig.

Det ser ut som f-n i hallen, och när jag varje dag snubblar in över skorna som ligger strödda strax innanför dörren undrar jag hur många människor som bor här egentligen! Just nu är det förutom skorna, banankartongerna med julgrejer, väskor, västar till innebandyn, drickesback till julafton och framför allt skitigt! Men jag är förvånansvärt överseende och kliver över eländet, förtröstansfull i att Oo tar tag i det vid "dammsuga"-punkten på tavlan, såvida han nu inte dammsugar runt det hela! Jag kanske borde förtydliga den punkten lite, då lyfta på skor och röja undan för att komma åt kanske inte riktigt tas för givet lika väl som om en annan kommer med dammsugaren. Hm. Nej, Oo kan röja riktigt bra när han väl sätter igång, men som för undertecknad, kan man behöva en rejäl spark i röven först!

Att vi fruntimmer aldrig lär oss. Tänk att vi hellre gör det själva än tjafsar med mannen om det. Men ofta är det väl tyvärr så. Man vill inte be om hjälp, vilket man tyvärr måste, då de inte vet, ser, förstår, kan, fattar vad som behöver göras. Sedan när man dristar sig till att be, så blir det tjafs om saken istället, och man får känna skuld över att ha förstört julstämningen med tjat och krav. Så står vi där och städar, bakar, julpyntar, griljerar skinka och slår in paket med martyrdjävulen frustrerat brinnande i bröstet. Som värsta tänkbara straff tänker vi oss att skita i julen, ställa fram korv och makaroner på matbordet istället, bara för att upptäcka att karln faktiskt inte bryr sig. Jaså, inga julgardiner? Ojdå, det märkte jag inte!
Vi kanske borde lära oss att vi pyntar, sliter och stressar för vår egen och våra egna förväntade krav på oss skull och ingen annans. Synd bara att det ska vara så jäkla svårt att stå emot sina egna krav och omvärldens tyckanden och tänkanden. Där är det enklare för männen, för vem är det som får "skulden" för opyntat hem eller dåliga förberedelser? Ja inte är det mannen inte, eller är jag fel ute?

Vi ska fira jul hos Johans bror Nickes familj i år. Tidigare har det firats hos hans föräldrar, men när Nicke och co nu har nytt hus som också är större, så bjöd de in oss dit i år. Vi hade tänkt bjuda in till oss, men så hann de före, så vi får ta nästa är istället.
Det blir knytis, så vi ska fixa efterrätt i form av daim-maräng-glasstårtan som Nicke önskade, dricka samt revbensspjäll. Jag har ju provat att göra revbensspjäll en gång förut, vilket inte var så avancerat. Honungsmarinerade var önskemålet från somliga i värdfamiljens hushåll. Okidoki. Besökte för första gången kötthallen i Angered, men avskräcktes av de gigantiska stycken de hade där. De kanske kunde stycka upp dom till igenkännbarhet, men istället beslöt jag att kika in på Maxi och färdigförpackade grejer med "Revbensspjäll" tryggt och fint printat på påklistrad etikett. Dock gick jag bet, då de enda revbensspjäll jag fann var de färdiggrillade i charkdisken. Min ambition om egengjorda föll lite där och då. Anna som skulle fixa prinskorv och köttbullar, skulle köpa färdiga, så varför ska då jag anstränga mig? Återstår bara att se om det finns färdiga att tillgå nu i sista minuten, då jag har en känsla av att det kan vara rätt hård konkurrens om dom!
I vilket fall så måste jag ju kontrollera om de färdiggjorda är ok, så fyra ben köptes hem till lunch! Men ska det vara tunna eller tjocka? Jag tycker de tjocka ser så läskiga ut, och så är det väl ändå mest senor och sånt på dom? De tunna må ha lite ätbart på sig, men jag tycker ändå de är godare. Honungsgriljerade fanns inte, så finns det inga sådana, får de banne mig äta det som bjuds! Monica och Tomas skulle fixa lax och sill, men vem skulle fixa potatis? Gräddfil och lök? Röbetssallad? Inser nu att jag har noll koll, vilket i och för sig inte är min uppgift men ändå. Är man kontrollfreak så är man.
Fick ännu ett julkort i lådan igår! Lite annorlunda och kul när barnen inte är uppstassade och "monterade", och vansinnigt söta! Arvid tycker jag är väldigt lik pappa Anders, medan tvillingarna Maja och Elsa är som två miniJennysar! Sin mamma upp i dagen och gulliga så det förslår, och de är två! Jag vill också ha tvillingar! :o)

Gårdagens innebandy var den sista innan jul, men också den sista måndagen, då vi lägger ned dom träningarna pga svårigheten att få tag på folk.
Jag var inte alls på humör att spela igår, och var fruktansvärt anti, lat och grinig. Som tack fick jag några rejäla nya märken på benen under mina försök att stoppa bollen från att åka in i mål. Ett av dom gör ont där jag nu sitter! Ja, det var Oo som placerade bollen där...

Kanske vi äntligen kan komma oss iväg och lämna blod idag? Det behövs ju extra mycket nu när folk är lediga och därför slarvar att gå och lämna, plus olyckstid med jul och snö.

Satt i tidigare inlägg och velade om julkortens skickande eller icke skickande. Ett av skicka-argumenten var gamla farbror Olle i Gränna som jag faktiskt vill glädja med ett handfast kort. Så visar det sig att han hunnit före på kortfronten. Han har skickat mig ett virtuellt julkort! Min farbror åttio plus som blev invald i kyrkofullmäktige och addade mig på Facebook, har nu skickat mig ett julkort via mailen!
God Jul farbror, du regerar!

(Typiskt)

Hemma var det oförändrat tunt litet snötäcke, men ute på Hisingen snöade det som sjutton när jag puttrade ut till jobbet! Stundtals var det stora härliga "lovikavantar" som svepte in morgontrafiken i vitt, vitt, vitt! Hastigheten i lämmeltåget sjönk till krypfart och jag kommer på mig själv att sitta med ett fånigt smil över hela ansiktet. Det är ju bara så mysigt! De morgontidiga Volvianernas bilar har redan hunnit få ett vitt täcke och det är så ljust, vitt och vackert överallt! Jag vill ha mer!

Körde igång en tvättmaskin där jag gjorde slut på tvättmedlet, åt en minimal filtallrik, då det var allt som fanns kvar, gjorde slut på smöret och filade på en inköpslista. Vi behöver ju nya ägg...

Nu under julveckorna vill Volvo inte ha fler konsulter än nödvändigt på bygget, så jag, Helena och Christoffer och pusslat ihop ett schema som innebär att vi fördelar tiden här och på Elankontoret mellan oss. Det innebär att vi jobbar halvdagar på Volvo, så jag kommer loss tidigare och hinner fixa lite grejer så som Ica Maxi och Acer supporten. Jag har ju inte haft möjlighet att ringa dom för att kolla upp varför jag inte får kontakt med trådlösa nätverket. Min trådlösa dator är ju inte så trådlös!




(Duktig kisse!)


Jag har ju snart bloggat hela 2009, så en ny beställning kan skickas för tryck! Den förra bloken blev ju på 340 word-sidor, men nu är jag för år 2009 uppe i dryga 820! Undrar om jag måste dela upp den i två för att den över huvudtaget ska gå att hantera!

Innebandy ikväll, men frågan är om vi är tillräckligt många för att det ska bli av. Får se. Annars har jag att göra hemma så det räcker till och blir över. Vi fick ju fram ljusstaken i fönstret, trevligt ändå. Men alla julkartongerna som togs ned från vinden för att hitta den, står fortfarande kvar i hallen, väldigt dekorativt och fint. Frågan är om det inte är lika bra att låta dom fortsätta stå där, då julen ändå snart är över!

Är man överambitiös eller bara knasig i bollen när man tar med sig laptopen och pluggar pass när man ska på muggen? Efter frukosten tog vi det som sagt lugnt en stund innan vi packade och pälsade på oss. Ute var det klart och vackert vinterlandskap efter lördagens och nattens snöande.



Då vi kändes oss bekväma och olustiga inför att trava omkring i kylan, blev det bilcaching omkring centrala Växjö. Oo lokaliserade och navigerade oss fram till cacher som inte skulle vara allt för långt från parkeringsmöjligheter, och det gick som smort!
Dock var vi bara tvungna att leta upp en cache som hade den högsta svårighetsgraden och roliga loggar. "Lide svår" hette den, och hittades snabbt på Lidls parkering. Dock kunde vi inte mer än bara garva när vi såg den, och köra vidare till en annan, mer lättillgänglig cache! Hur fanken ska man nå den? Och sedan sätta tillbaka den!? Det roliga var ju ändå att rätt många faktiskt lyckats logga den!



Det vi nu hann se av Växjö gav ett positivt intryck, och det är säkert väldigt mysigt under sommaren, med tanke på hur vinterfin staden var. Det blev elva cacher innan vi insåg att det var dags att åka hemåt, men vi hade lätt kunnat stanna längre och logga betydligt fler!

I en lite större cache fann vi två travelbugs som hade resesällskap fastsatta till sig i form av en sten(?) och en mjukisnalle. Vi beslöt att ta med en, och då var valet inte så svårt! "Visit Europe" som nallebugen hette fick komma in i Gulingens värme och åka med oss hem!

Men innan vi lämnade stan fick man ju visa nallebugen var de riktiga hamburgarna äts! Liksom vid cachingturen i Jönköping blev det två Maxmåltider, och Oo passade på att logga lite cacher medan vi käkade. Då passade vi också på att kika på nallebugens resa så långt.

Det visade sig att nallebug är tysk, och har som mål att besöka alla länder i Europa! Några är avklarade, men många återstår! Han har varit på resa sedan 17 februari i år, och passerat tolv cacher, varav fem i Sverige. Får se om en cache i Göteborg kanske kan få honom över till England eller något? Än så länge vilar han ut hemma hos oss.
Vi har ju fortfarande inte fått iväg våra egna travelbugs, då vi inte kommit på mål eller resesällskap, för ett resesällskap vill jag ha i varje fall till min TB! :o)


Man får passa på när man har möjlighet när man är ute och flänger så här. Och där jag satt på Max toalett upptäckte jag att de hade fyra krokar på väggen! Okej, en för jackan, en för handväskan, en för halsduken...en för...för? Mycket snällt visst, för det är väldigt irriterande att komma till en toalett som inte har någon krok överhuvudtaget. Så bra gjort Max i Växjö! Kunde inte låta bli att notera att OKQ8 macken i Värnamo hade två krokar, en hög och en låg! :o)

Innan Värnamo passerade vi Horda, en liten ort ute i ingenstans, men som hyste hela sex cacher intill varandra. Dessa kunde vi ju inte motstå, trots att mörkret höll på att falla, och det visade sig att de var utplacerade längs ett litet elljusspår där ljusstolparna var väldigt lokalt sponsrade! Hur charmigt är inte det? Sex cacher med var sin fråga som i sin tur gav koordinaterna till en mysterycache. Frågorna hade Astrid Lindgren-tema, så vi fick verkligen klia oss i huvudet (och googla på nätet) för att få fram de rätta koordinaterna till den sjunde och sista cachen som vi självklart bara var tvugna att ta när vi ändå var där! Dessutom som koordinaterna fört oss tillbaka nästan en mil den väg vi kom. Vid det laget var mörkret kompakt och vi befann oss på en liten skogsväg i Rydaholm. Pannlampor på och så ut i snön i skogen! Jag lyckades förstås knappra fel någonstans i gps:en, för någon död björk som ledtråden avslöjade, hittade vi inte. Tillbaka till bilen för att kontrollera koordinaterna och min tabbe var ett faktum. Jag tyckte det kändes som ett synnerligen hopplöst företag att hitta en cache vid en död björk mitt ute i skogen, i mörkret och snön, men Oo ville inte ge sig, så det vara bara att ge sig ut igen. Men ta mig sjutton så går han inte mer eller mindre rakt på den!

Bara för tillfredsställelsen att uppnå 20 loggade cacher denna helg, tog vi snabbt en i Härryda strax innan hemkomsten! 190 totalt har vi nu sedan vi började i augusti, så sakta men säkert ökar vi på vår pott! :o)

Frukost: Scrambled eggs, prinskorv, gratinerad tomat, rostad macka med marmelad och ost, nyttofralla med leverpastej och smörgåsgurka och x antal glas apelsinjuice.
Oo sitter på muggen och spelar Zelda och jag sitter i sängen och skriver. Utanför är det mulet men uppehåll. Det ser inte ut att blåsa särskilt heller, så kanske det kan gå an att hitta någon cache idag.
Växjös Scandic är mycket bra, men lite väl kallt i restaurangen. Bilden visar ju hur tjock tröja jag har på mig. Under den har jag långärmad polo och jag frös under både middagen igår och frukosten denna morgon. Dock vet jag inte om kanske den egna termostaten är ur funktion mer än vanligt, då Oo satt i t-shirt och hävade att han var jättevarm, och de fåtalet andra gäster som var där också hade kortärmat utan synliga besvär. Hm. Har snorat nåt vansinnigt hela morgonen och känner mig lite luddig, så jag kanske är lite förkyld ändå. Asch.

Mätta sitter vi i vårt rum igen och slappar. Oo spelar Zelda. Kycklingfilé med riktigt god bearnaisesås, grönsaker och friterade potatisklyftor var mums i magen! Dessutom provade jag tre tapasrätter, och visst var de så mycket godare än i Spanien!

På rent "bara för att", klämde jag i mig en tallrik glass med chokladsås (de hade tyvärr ingen creme brulee!), medan vi pratade barnuppfostran och firmafester. Gott, avslappnat och skönt!
Inget cachande denna dag i alla fall, vilket känns helt ok. Oo har sitt Zelda, jag har min laptop och combatdvd:n om jag nu skulle vilja. Känner mig lite trött i ögat. Imorgon blir det hotellfrukost!
Hoppas alla där ute har lika go helg som vi!

Jag ska ta en pinfärsk bild, och så sabbar Oo hela tiden! Nyss ankomna till Scandic i Växjö där det snöar fina lätta flingor! En dusch väntar efter flera timmar i Sävsjös Boda Borg. Vi kom iväg hyggligt tidigt på morgonen, så vi kunde ta en tidig lunch i Jönköping. Blev även ett litet stopp på Sportjohans butik för ännu en burk värmesalva, denna gång styrka tre!

Gulingen är packad och klar. Hur länge ska vi vara borta egentligen?? Jag måste dock poängtera att jag hade en väska, resten är Oos!


(Gissa var vi åt!)

Trots jullov, men antagligen tack vare den närliggande julaftonen(?), hade vi nästan hela Boda Borg för oss själva!

 
I dryga fyra timmar har vi klättrat, krupit, klurat och grejat. Tre rum fick vi redan från början veta att vi inte kunde ta, då de krävde minst tre personer för att kunna lösa. Annars lyckades vi beta av en hel del rum, med lite tips av den hygglige föreståndaren för vissa rum. :o)
Ett rum som vi dock gick bet på kallades Spökvinden. Där hade de lagt mycket mer möda på att bygga upp rena spökhusstämningen med ljudeffekter och sådant, så vi vågade faktiskt inte ens fullfölja den! Vi klarade till slut första rummet, men för att ta sig till nästa skulle man krypa genom mörka gångar. En bit in i mörkret blixtrar det till under mig där jag passerar, och ett ansikte stirrar upp mot mig genom stroboskopljuset, ackompanjerat av ickemysiga ljud! Jag tror Oo som kom bakom blundade sig förbi det partiet. När vi så till slut kom upp i nästa rum och såg en hukande figur bakom ett galler, fick vi nog och slank på darriga ben ut genom "fel"dörren!
 
Men av de 24 rummen varav tre vi inte kunde ta, så lyckades vi lösa 16, vilket vi tycker är ganska ok! :o)

Nu väntar dusch och sedan om vi hittar något gott att äta nere i hotellrestaurangen. Vi känner faktiskt inte något vidare för att ge oss ut i vinterkylan och leta cacher, men å andra sidan är ju kvällen inte över ännu, så vi får väl se!




 

gp.se kunde nog inte fläka ut det större på sin förstasida, och om det nu verkligen stämmer, kan jag redan se löpsedlarna och frontsidorna framför mig imorgon. "Smack-smack" överallt på varenda fasad och i vartenda tidningsställ kommer de drabbade att påminnas, få det i synen om och om igen. Utan arbete. Arbetslös. En uppskattning är omkring 8000 som förlorar sina arbeten i Västra Götalandsregionen. Å-t-t-a tusen! Och med den tuffa arbetsmarknad som vi redan har, kan jag bara vara ödmjukt tacksam över att Volvo inte gick med på att byta ut mig mot den äldre konsulten som nu fick gå istället för mig. Undrar hur det gick för henne? Fick hon ett annat jobb? Hade hon barn? Hus? Lån att betala? Efter Volvos nedskärningar lades det ut en annons inom hemtjänsten. 116 stycken sökte den enda tjänsten. Nu är det åtta tusen till som söker ny anställning. God arbetskraft och stor kompetens. Vart ska de ta vägen? God Jul? Inte för alla.

Ljudupptagning från lunchrummet:

"-Jag köpte en plattv till barnen igår. Den är mycket större än den vi har, men den de hade förut att spela Wii på var så här (mäter med händerna) liten.

-Jag köpte mobiltelefoner, eller ja, de fick följa med själva och välja."

Enligt nyheterna i morse köper svensken i genomsnitt julklappar för drygt 1600 spänn per person. Nähä. Jag är uppe i det dubbla, och skattar mig lycklig över att ha döda föräldrar samt mor- och farföräldrar att slippa bekymra mig om. Inte för att jag gav mormor något ändå när hon levde, förutom kanske någon egentillverkad pepparkaka, noga utvald av mamma, men minns faktiskt inte.

Det är kul att ge, när man har någon man faktiskt vill ge till. Inte pliktskyldigt, utan helhjärtat. Jag har faktiskt några sådana, både plikskyldiga, men också de som är både pliktskyldiga och helhjärtade. Det är skojsigt, även om det kan vara svårt att komma på något. Men jag vill bara ge. För det är kul. Det känns bra. Det är egentligen en ren egotripp. Så varsågod.

Jag fortsätter att emellanåt kika in på Malins blogg, och hittar än en gång ett guldkorn. Lite långt men det är det värt. Tänk att en annans vardag kan bli så fruktansvärt underhållande!

Det verkar som alla delar av landet får snö utom Göteborg. Hur orättvist är inte det? Det är snökaos, bilar som kanar av vägen, kör fast, förare som svär så det osar och bussresenärer som fryser - varje år. Och vi norrlänningar skrockar skadeglatt och flinar åt sörlänningar som aldrig lär sig - varje år. Men så är vi också uppvuxna med vinterföret under däcken längs en huvudgata med en handfull rödljus och fyrvägskorsningar och typ femtioelva hundratusen färre trafikanter som konkurrerar om utrymmet. Men det hindrar oss inte från att skaka på huvudet  och fnissa lite åt de feta "Snökaos"-rubrikerna i tidningarna.
Något annat som vi dock alla aldrig verkar lära oss, är att undvika sista-minuten hysterin innan jul. Oo stod parkerad och klar vid sitt jobb mitt i stan, så min middagsidétorka fick mig att föreslå att jag skulle komma in dit till det bredare matställesutbudet. Vägen till garaget där jag också skulle få plats, medförde inte körning rätt in i den värsta trafiksmeten, så jag tyckte det var en rätt bra idé. Jovars, om man inte kör fel och hamnar i Götatunneln, och måste svänga av vid Centralstationen, inte hittar tillräckligt bra för att fatta att jag kan ta vänster direkt och vända tillbaka, utan hamnar med Gulingen på vägen in mot Nordstan!
Julen verkar ta fram både det bästa och sämsta hos folk. Omkring mig i den täta snigeltrafiken tutas det, viftas med nävar och sker fula inklämmanden mellan bilar för plötsliga filbyten, (inklusive ett av mig när jag som vanligt upptäcker att jag står i fel fil och därmed blockerar ett helt körfält från att kunna köra när det blir grönt). Jag smittas av stressen och min hjälplösa fastlåsning bland bilarna och svär åt min oförmåga att hitta i den förbenade stan, låter mig bli sur och cynisk över de hysteriskt stressade människorna som kämpar och sliter för något som ändå är så överskattat, och irriterar mig på alla dessa bortskämda människor som i alla fall verkar ha en jul att fira, till skillnad från alla de vilkas liv skildras så träffande i Stadsmissionens filmer jag lagt ut här tidigare. För att inte tala om de som stressar, sliter och bråkar för att under en kväll få skina i falskhetens ljus och låtsas som att allting är bra. Blä.
Efter min helomvändning vid Nordstan och snigelfart tillbaka över Götatunneln kommer jag till slut fram till garaget där Oo väntar. Parkeringsfickorna är otäckt smala, och ska helst backas in i. På den fronten har jag inga som helst problem att slänga "kan-själv"-syndromet genom fönstret och överlåta Gulingens ömma lack i Oos händer.
Hade jag gjort det själv hade det väl tagit en kvart, men nu kunde vi istället snabbt vara ute i isvinden och gå Kungsgatan ned i jakt på mat.
Hittade snabbt Targaz med ett intressant erbjudande på gatroparen i porten. Det var riktigt gott, men portionen hade kunnat vara liite större. Nu blev man inte proppmätt, vilket i och för sig kanske är bra. Hann slappna av och småprata en stund innan vi fick bege oss ut i kylan igen. Det var riktiga sådana där otäcka "tränga-in-i-märg-och-ben"-vindar igår! Shit alltså, om det ändå ska vara så förbenat kallt, kan man väl få ha en fetmassa snö åtminstone!?
Medan Oo tog en (O)osmart väg till sin innebandy, åkte jag till Sisjön för att känna på nya koreografin. Det är rätt fräckt att ha en sal för sig själv med monstruös ljudanläggning där man kan köra så fönsterrutorna skallrar och svetten ryker. I och med att musiken är så grym, får man nästan samma kick som när man röjde på dansgolven för tre livstider sedan!
Koreografin sitter sådär, så fler genomgångar behövs, men det var gott att få känna på den ordentligt.

(Min fine Oo!)

Jag var hemma lagom till "Kniven mot strupen" och fick se lite välbekanta bilder från Lindome! Kändes ganska bra att man inte åt där någon gång, men nu blir man ju lite nyfiken på att prova det. Oo som kom hem senare var på att göra det någon gång, kanske idag? Vi hade eventuellt något på gång med Andreas och Elin, men då han åkte på magsjuka i förrgår brukar man inte vara så pigg, men vi får väl se. Apropå våra kära vänner så fick vi vårt första julkort igår! Tack!
Så ställs man, igen inför dilemmat skicka eller inte. Tänk om man inte skickar till den, och så får man ett av dom? Eller man skickar och så får man inget tillbaka? Då känner de sig pressade att skicka nästa år, så då måste man ju helgardera och skicka ett igen, trots att man kanske inte tänkt det. Man vill egentligen inte skicka alls, men så får man ju av dom. Och så är det ju alltid dom som ju faktiskt kanske vill ha ett julkort, vilket av någon anledning överrepresenteras av  seniorer. Ack ja i-landsproblematik!
Oo är, liksom till julklappar anti julkort, vilket jag till viss del kan hålla med om. Men vill han inte att jag ska skicka till farbror Olle? Eller alla andra som han tjatar om att jag ska vara bättre på att bibehålla kontakten med? Då blev det plötsligt skillnad, så jag hamnar ändå i det där "skickar-för -den-goda-sedens-men-också-helgarderingens-skull"! Lugnast så, är ju ändå lite småtrevligt och kostar så lite. Men egentligen: Varför?!
Ett år fick jag ett julkort underskrivet med ett namn som inte sade mig någonting! Vem? Vem? Veeem? Den är jobbig och framför allt pinsam! Säkert med flit, en människa som skickar ut julkort till okända människor med enda syfte att sätta myror i huvudet på dom och orsaka själakval. Höhö, nästan lite kul!

...men var är snön? Det talades om fyra decimeter uppe i Stockholms-trakterna och snöstorm där omkring Gotland. Hallå! Orättvist! Vill också ha!
Det blev hela sex deltagare på passet igår! Wo-hoo, rekord sedan jag körde igång där ute, och i den lilla salen blev det faktiskt ganska lagom! :o)

(Dubbelhakan har ingenting med personen i inlägget att göra!)

Väl hemma var Oo i full färd med att tillaga lax med en intressant mangosallad, eller vad sägs om färsk mango, pressad lime, strimlad chili och koriander? Kombinationen låter onekligen lite mysko, och så tillsammans med lax, men det funkade faktiskt väldigt väl ihop allting! Gott i maggen, och sedan avslappning i soffan där vi fastnade framför "The perfect man", en mysig film jag sett förr. Sedan somnade jag i skenet av DS:en och Oos frustrerade ljud, då det tydligen börjar vara lite småsvårt nu. Vi har bytt sida i sängen för att jag ska kunna se när han spelar, men det har också den fördelen att ryggen känns lite bättre. Hans sida är nämligen av någon anledning inte lika "nedlegad"!
Ingen combat på Kållered nu förrän releasen nästa år, men jag funderar på att träna på nya koreografin medan Oo spelar sin innebandy.

Det var nån "undersökning" som visade att kvinnor hade lättare att komma ihåg sina första par inköpta klackskor eller vad det nu var, än sin första kyss! Ööh, har ingen aning om skorna, men minns första kyssen väldigt väl. Peter E hemma hos Peter B i hans våningssäng och jag gick...åttan? Tandställning mötte tandställning, och jag grämde mig vansinnigt att det inte var hans först kyss! Den tillföll Åsa, en annan rälsprydd blondin i hans klass som han hängde ihop med innan mig. Jag minns också hur jag berättade för honom att det var min första också, där på infarten till vårt hus medan han väntade på sin hämtning. Det var vinter och han blev inte alls lika ödmjukt tacksam över att ha blivit min förste som jag hade väntat mig. Han fyller år idag föresten, och nej, jag har inte notorisk koll på mina ex, utan en liten kommentar i marginalen i FB är ju så omtänksam att informera om sådana saker!
Hur kan man lättare komma ihåg sina första skor än första kyss? Hallå? Kommer inte alla ihåg det??

Det gick bra mycket lättare att komma upp för backarna i morse! :o) En sådan "kan-själv" som jag, finner det synnerligen tillfredsställande att på egen hand göra något så basalt som att byta däck. Att med den barnsliga trotskänslan kämpa med trilskande bultar så svetten rinner och ryggen värker, nöjt kunna konstatera att "denna tjej kan minsann!" En barnslighet som nu medför att jag kan lämna in Gulingen för ett däckbyte framgent med gott samvete med motiveringen "jag kan, men ids inte".

Notera att jag jobbar med mysbyxorna på, mysigt värre! Oo kom hem lagom tills dryga hälften var gjort, och fick naturligtvis föreviga min fantastiska insats. Maja och Fia gjorde mig sällskap korta stunder, förnämt och försiktigt trippande i det våta underlaget.






De vill gärna gå ut, men väl där upptäcker de det ogästvänliga vädret och blir inte långvariga.

Snorar lite mer än vanligt senaste dagarna. Kan vakna på morgonkvisten, så snustorr i näsans slemhinnor att det nästan gör ont. När sedan kroppen vaknat ikapp så massproduceras snor, och jag får se till att ligga med huvudet åt rätt håll för att förhindra utrinning, alternativt snabbt stiga upp för att fånga upp stört(slem)floden som jag känner är på väg. Eller så blir det helt enkelt totaltätt, i en näsborre. Sedan kan det vara stunder och längre perioder när snoken är lika ren och öppen som Tingstadstunneln vid 04.15 på morgonen. Den där Torky-rullen som jag har på mitt skrivbord fick ju naturligtvis flytta med mig när vi bytte arbetsplats. Den börjar bli synnerligen urholkad nu, och de som vet hur de ser ut, vet att de innehåller en hel del papper! Nej, inte de där smalare Torky-rullarna, det är den bredare varianten! Helena kom igår och snorade och kände sig förkyld. Efter en halv dag av snyltande på min rulle började hon känna sig trasig under näsan. Pöh, jag har nog utvecklat valkar därunder, för sönderskavandet lämnade jag bakom mig där i september någon gång!
Har hela tre bokade till kvällens combat, så vi tuffar på så smått! Inför vårens schema är det hårt tryck från instruktörerna om passen! Eller inte.
Sedan jag kollade sist så har tydligen ännu ett pass löst sig i alla fall. Undrar hur de ska göra med resten, om de nu beslutar att fortsätta med gruppträningen där ute.
"Linda M" är jag visst fortfarande också, trots att jag uppdaterat infon hos dom.
Kållered ligger dock kvar som vanligt när juluppehållet är över.
TV3 har ju någon motsvarighet till "Gordon Ramseys kitchen nightmares" som de kallar "Kniven mot strupen". Reklamen för morgondagens program är en krog i Lindome som han ska gå igenom! Haha, vi har ju åkt förbi där flera gånger, men faktiskt aldrig ätit där, vilket man kanske ska vara glad för nu då. Nu när avsnittet är gjort kanske man faktiskt borde prova det?
Apropå mat, så skulle Oo prova något nytt ikväll till jag kommer från träningen. Han hittade någon lax med mangosås på Fiskbilens receptsidor, så det ska bli spännande!

 Fick förresten iväg paketet till Stockholm igår också. Gott att ha det gjort! Duktigt värre va?

Det såg lite illavarslande ut där ett tag på grund av Elviras snorkiga uppsyn.
Men så fick jag lite annat att ockupera tankarna med, betydligt trevligare saker som dock inte kan avslöjas här! Fast en liten ledtråd kan jag bjuda på!
Jag fick förresten tummen ur och kontaktade Hotell Storforsen inför Annas bröllop. Jag var ju ute i väldigt god tid och bokade både flyg och hotell i Luleå fredag-lördag, men Storforsen väntade jag med med någon luddig föreställning om att det ändå säkert var lågsäsong där uppe i snön ändå! Jo tjena! Det är poppis bland turisterna den tiden, så de var överbokade med fyra rum!
Jag hamnade på väntelistan med garanti på samma pris på eventuellt frisläppt rum som stugan jag fick boka istället. Den verkar visserligen rätt mysig med komplett badrum och läge nära forsens fot, men det är onekligen bekvämare att gå i sina tärnkläder till ett hotellrum istället.
Nåja, det fanns ju ganska goda utsikter för att rum avbokades innan det är dags och sedan är det ju bara en säng man behöver, då största delen av tiden där uppe kommer att tillbringas i restaurangen! :o)

Så var lugn Anna, det ordnar sig! Inte ditt problem! :o)

... är detta något att ha på första sidan? Jag kan inte rå för att de förorättade minerna får mig att tänka på bortskämda ungjäklar vilkas största problem är ett kortslutet batteri och det trauma som medförde ett framtida liv som tomte istället. Lita på att hon står där med tärnglittret nästa år ändå! Varför får denna typen av "artiklar" mig att bli arg? Varför bryr jag mig ens? Jäkla Aftonbladet som smäller upp sådan här skit mitt i synen på mig! Nästa år ska jag bara kolla på DN.se.
Obönhörligt tänker man tillbaka på sina barns dagar när man manades upp i ottan för att lussa för pappa. Storasyster var Lucia, och jag var tärna eller tomte. Gjorde man det för hans skull? Gjorde man det för att det hörde till? Jag kan då rakt inte minnas att jag gjorde det för min egen skull. Och vete tusan om farsgubben tyckte det var så roligt att väckas tidigare än vanligt till tafatt luciasång med en pushande mamma i bakgrunden, och uppbåda en form av entusiasm för en frukost bestående av torra lussekatter och egentillverkade (och därav) missbildade pepparkakor dränkta i glasyr (fyraåriga Linda tyckte det var gott!). Jag tror aldrig att vi lussade för mamma, den enda som väl egentligen skulle ha uppskattat en sådan sak. Nån sån där mammagrej.
Elviras mormor kanske uppskattade att det pinsamma och årligen oundvikliga lussandet för ovanlighetens skull fick ett annorlunda avbrott. Hon kan knappt vänta tills Elviras tonårshormoner förvägrar henne att kränga på vitskjortan (förlåt, tomtedräkten skulle det ju vara) och bespara kära mormor (och tillika pengagivaren) falsksången.
Om jag låter synnerligen synisk cynisk (jaja STEFAN!) så är det korrekt uppfattat. Jag är på väg ned igen, men finner det mer tillfredsställande att låta det få utlopp i elakheter istället. Så passa er.

Snabb morgonbild innan jag gav mig ut i det lätta snöfallet. Stora flingor, men ack för få! Dock var det precis att jag tog mig upp för backen! Två-tre centimeter snö räckte för att mina sommarsulor skulle få stora problem, trots att de är nya och ändå borde ha rätt bra mönsterdjup. Men är de inte gjorde för snö, så är de inte, nya eller ej. När lungt och försiktigt genast resulterade i slir och obehagligt glid baklänges, provade jag helt enkelt att gasa på och låta däcken sladda bort den tunna snön ned till asfalten. Så med slir, glid, medioker styrförmåga och rejäl gas arbetade jag mig till slut upp! Sedan var det frikoppling och kryprullning nedför långslingerbacken innan jag var ute på den väl saltade och uppkörda Gråbovägen. Där var det inte ens snö längre, bara regn. Generellt är det alltid en grad kallare uppe hos oss, vilket tydligt märktes när man kom hem igår och morgonens tunna snö låg kvar, medan det nere i samhället var helt borttinat. Ja, det blir däckbyte idag! Men jag måste få iväg paketen också! Shit vad sent ute jag är!

Vi blev hela nio stycken till innebandyn igår. Jacob och Oliver hade med sig tre nya killar som drog upp tempot rejält. Jag fick mig nåt nytt märke på benet och ett rapp över pekfingerknogen som nu är på dåligt humör för det. Men att svettas på planen och känna på lite fysisk smärta, var vad jag behövde för att komma ur det svårmod jag befann mig i när jag kom hem igår. Oo beordrade mig ned i soffan med Zelda medan han fixade middag och sedan röjde undan. Förutom skrivfrustrationen kan jag faktiskt också den andra anledningen till min svacka, men allt går inte att skriva i en offentlig blogg, så jag överlåter åt de som nu skulle undra att låta fantasin flöda fritt på egen hand! :o)
Väl hemma väntade en varm bastu! För första gången provade jag timerfunktionen, vilket fungerade alldeles utmärkt! Underbart härligt, och förutom att Oo försökte ta med sig DS:en in i fuktigheten, slappnade vi av en god kvalitetsstund utan DS, Wii, FB eller Runescape! Bara vanligt prat och svett, precis vad jag behövde!

Väl färdigsvettade var det läggdags, så Oo fick äntligen fortsätta spela, medan jag somnade i princip bums. Tycker det är rogivande när han ligger intill mig, men av någon anledning lite extra när han spelar DS. Kanske för att jag då vet att det faktiskt inte är han som somnar först, vilket det i vanliga fall är! :o)

Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Fast måste man ha en anledning? Kanske för att en anledning därmed underlättar för en åtgärd? Jag orkar inte engagera mig i att analysera fram ett varför, bara att jag är. Låg, rastlös, lättirriterad, uppgiven, handlingsförlamad, frustrerad, deppig, självömkande, seg, apatisk, grinig, sur, som en tiger i bur, eller apan som tvingas upprepa samma konst om och om igen. Tankarna ömsom flyger fram ömsom tvingas, sega och motvilliga. Jag försöker fokusera mina nuvarande sinnesstämningar till en enda, och tycker frustrationen passar in bäst. Med en gigantisk portion apati. Jag önskar så hett att jag kunde skriva, att jag tillhörde de människor som har tålamod, disciplin, förmåga och fallenhet för att formulera ord till fängslande historier, bygga samman bokstäver till ord och meningar som får en att skratta, gråta, skrämmas, förskräckas och glädjas. Jag har inte ens förmåga att uttrycka mina egna känslor just nu, den frustration och nästintill tryck inombords att vilja skriva, men inte kunna, det motsägelsefulla i och med min apati som förvägrar mig att ens försöka, inte ens ta till mig de tips, råd, metodböcker, kurser och lektioner som finns bara ett klick bort. Jag har tagit ihjäl min vilja att skriva innan jag ens försökt, bara för att jag inte orkar, bara för att det inte bara rinner ur mig så som jag föreställt mig.
Jag har förstått att det inte heller är så det är alla gånger, att det inte bara är att skriva och låta historien skriva sig själv. Ändå blir jag lika besviken varje gång jag upptäcker det. Hur mycket ska man försöka? Eller ska man bara vänta och hoppas på att det släpper till slut, om det nu gör det? Vad gör man av den uppdämda frustrationen, trycket, behovet man har? Faller ned i apatisk uppgivenhet. Och så pendlar jag mellan de två. Kan det vara bara detta som gör att jag befinner mig i alla de negativa epiteten? "Jag vet inte riktigt vad det kan vara"? Tydligen vet jag nu vad det kan vara, då jag just skrivit ned min egen anledning.
Det hade varit enklare att skylla på vintermörkret.

Det lilla som kom i lördags blev inte så långvarigt på marken, men denna morgon fylldes det på igen! Tunt, tunt, ynkligt lite, men ändock! Landskapet lyser upp, det blir renare och vackrare! Tänk om det kunde komma en meter snö, hur häftigt vore inte det? Tjock härlig nysnö!
Jag har fortfarande inte fått på vinterdäcken. Det blev Zelda- och Mariospel samt geocaching igår istället!
Oförskämt länge låg vi i sängen, så pass att jag blev sådär trött och seg, och ont i huvudet som det kan bli om jag ligger för länge! Efter lite spelande och brunch, tyckte vi dock att frisk luft i dagsljus inte vore så dumt, så vi pälsade på oss och drog till Gunnilse. Första cachen gick utan problem, men sedan gick vi bet, trots att Oo praktiskt taget grävde sig igenom stubben där vi ansåg att cachen skulle vara. Ägnade så mycket tid där att vi precis hann logga tre andra cacher i området innan mörkret föll.
Vi upptäckte dock att det var ett väldigt mysigt område med fina promenadstråk genom skogen, så här blir det återbesök när sommaren och grönskan kommit!


Leriga och smutsiga handlade vi lite innan vi åkte hem och slängde in kläderna i tvättmaskinen. Sedan började Oo spela nya Zelda på DS:en, och blev kvar vid den restan av kvällen! Jag lagade tacopaj, diskade undan, tog fram frisörsaxen och klippte honom, spelade Mario Wii, samt gick och lade mig och somnade medan han spelade ikapp det jag hunnit göra medan han var på stan med whiskey-kompisarna. När jag gjort bort morgontoaletten, ligger han och spelar, och han spelar vid frukosttallriken när jag går ut genom dörren för att åka till jobbet. Ja, han har spelat förbi mig nu, med råge!

Det ser lite klent ut på innebandyfronten idag, så vi får väl se om det blir något av. Lite kuligt att vi är fler som kan och vill spela 08.00 en lördag, än 19.30 en måndag. Fast å andra sidan har kanske folk mer att göra en måndagkväll.

Shit, jag måste verkligen få iväg paketen till Stockholm nu! Nästa vecka är det ju julafton! Då kan Oo spela under tiden...

Apropå låten jag lade in i veckan, så påmindes jag om "Sinbad"-filmen som jag faktiskt sett någon gång för evigheter sedan. Mindes att den var bra, och då jag har en förkärlek för animerade filmer, och såg att den var billig på ginza.se, så beställde jag den! Jag har en ganska gedigen samling av främst Disney och Pixars verk, men tyvärr började jag samla dom under VHS-ens tid, vilket nu är lika forntida som LP-skivorna. En av dessa antika filmer jag har är "Herkules", och då jag tycker den är så bra, uppdaterade jag den till DVD. Egentligen skulle jag vilja uppdatera många fler, men nu har jag börjat med en i varje fall. "Lejonkungen" har jag på två VHS, en på engelska och en på svenska, liksom "Mulan"! Musiken i Herkules är en av de bättre, och jag föredrar nästan den svenska versionen. Dessa två filmer ägnade jag så min fredagkväll åt att avnjuta, men först efter en, se och skåda, föredömlig middag! Kyckling fräst med färska champinjoner och vitlök med ris och bearnaisesås, samt en liten sallad! Om salladen ser mystiskt mörk ut så är det på grund av vinägern som jag dränkte den i.

Hämtade Oo vid halv elva efter lite påtryckning, eftersom vi skulle upp i ottan och spela innebandy. Trots firmafest var han pigg och glad när vi var på plats, till skillnad mot Andreas som behövde rusha några vändor och få in några mål för att vakna till. :o)
Jag överlämnade även presenten som Stefan köpt till Noel, och se så glad far hans blev! :o) 


(Dagens skörd)
En kombination av lathet och uppgivenhet för att ändå bara dribblas bort, medför att jag gärna stannar i backposition, tillika hamnar i "målis"-rollen. Trots att jag stoppar en del skott ganska framgångsrikt (och kännbart!), så slinker många ändå igenom till min stora frustration och Oos skadeglädje när han är i andra laget. Också då han brukar passa på att safta i extra när jag står där och skyddar, så de två på låren i bilden är hans verk! Bilden är tagen direkt efter träningen, så nu ser de ännu värre ut! :o)
På vägen hem var det så ljust och klart att vi passade på att logga två cacher som vi spanat på tidigare. Den ena som var en nano hittade vi snabbt, men lyckades inte öppna den! Tog några foton och hoppas att de godkänns som loggning.


Handlade också lite för den brunch vi blev sugna på: "Riktiga" toasts med mitt gamla mackjärn från Piteå!
Inga konstigheter! Fralla, falukorv, mjukost och ketchup! Oo brukar slänga i lite extra kryddor. Jag har haft sådant där annat eldrivet mackjärn, men de blir helt enkelt inte lika goda då! Det gamla hederliga i gjutjärn ska det vara, och till och med Oo håller med om att de blir godare! Däremot undrar jag om inte de där "Jättefranska" från Pågen blivit lite mindre? Jag har för mig att de varma mackorna jag fick som liten fick fyra rejäla "öron", dvs de klämda hörnen. Nu är det precis så att mackan kläms ihop ordentligt och bara två "öron" bildas. hm.
Därefter blev det några banor Super Mario innan vi tog oss i kragen och röjde här hemma! Oo betade snabbt av de grejer jag skrivit upp på tavlan: "Toaletterna, vika tvätt, tvätta och rengöra spisen". Under tiden dammsög jag lite extra noggrant, vilket inkluderar soffan och dess kuddar, samt fyllde på vedkorgen. När vi väl får tummen ur är vi ganska effektiva, så vi kunde ägna någon timme åt mera Mario innan det blev dags att byta om och åka till Jörlanda för julbord med resten av Oos familj. Sedvanligt på Hakefjordens gästgiveri, som denna gång hade väldigt mycket matgäster. Tycker bilden blev lite kulig, då man kan se våra ryggar i spegeln!

Fredrik som gjorde maten till vår bröllopsfest, hade fixat riktigt bra julbord, och jag lyckades förstås äta så där onödigt mycket att det blev på gränsen till illamående. Att man aldrig lär sig!



(Chokladpudding!)




Efteråt blir man förstås trött och pömsig, medan Oo piggnar till av att få så mycket näring i kroppen. Han åkte med Tomas och Monica in till stan för att träffa några från whiskeyklubben som hade en middags- och uteträff denna kväll. Det var ganska gott att slippa köra in till stan, och hem får han banne mig ta bussen. Om jag är vaken när han messar, så hämtar jag honom nere vid busshållplatsen. Det är ju en bit att gå från Gråbovägen, och inte nedförsbackar precis.

Vi fick liiite snö under dagen! Sådan underbart vacker och härlig skillnad det blir när landskapet får sitt vita vinterhölje! Mer, mer, mer! Dock blir det nog till att lägga på vinterdäcken på Gulingen imorgon.
Nu är jag inne på tredje varvet av combat-dvd:n, och klockan har passerat elva. Även om det bara är från busshållplatsen jag ska hämta honom, så känns det meningslöst att gå och lägga sig. Han hade en vag gissning på tolvtiden, så jag ska se hur länge nya Zelda kan hålla mig vaken.
Imorgon är det tredje advent. Tredje! Skrev jag förresten att jag fick upp en fungerande ljusstake i fönstret? Haha, inga Jehovas här inte!

Det blev bara en funnen idag. Den första hade placerats intill den nedbrunna Torslandaskolan och hittades snabbt. Sedan gick vi bet på multicachen, då vi fann koordinater till nästa, men de verkade vanskliga och var i ett annat format än vi kunde mata in i våra gps:er. Dessutom var placeringen inte riktigt där vi tyckte de borde vara enligt ledtråden.
Istället gick vi in i den vinterblöta skogen för att hitta en ödetomt där en mikrocache skulle finnas. Eftersom vi hade lite ont om tid hann vi itne lägga så mycket tid där, men ändock tyckte jag vi var effektiva nog. Men nej, vi gick bet, och när man nu i efterhand läste tidigare loggar, verkar det som vi missade något uppenbart. Får se om vi återkommer dit någon dag.
Gissa vad ledtråden var till gömman: Pinne! Verkligen upplysande. Blött var det, och halvruttna pinnar överallt, så skitiga blev vi, vilket gör missen än mer frustrerande. Ulrik hoppade av också denna gång, så vi var ett par ögon mindre som letade.

Strax innan vi åkte fick jag ett mail av Oo.


Jepps! Nya Zelda till DS, "Spirit Tracks", och enligt några recensioner verkar det minst lika bra som föregångaren! Och han håller på det hela kvällen eftersom han är på sitt himla matlagningsmysjulgrejs med jobbet. Han sade vart de skulle, och nu kommer jag ihåg varför det lät så bekant: Yannicks kitchen, vi har en reklamflyer från dom i lunchrummet!

 
Och ja, jag har gett ett bidrag.

Fick ta vägen genom stan idag för att lämna av min Oo som ska på julfest med jobbet när arbetsdagen är slut. En annorlunda julfest, där de tydligen ska få förbereda en del av maten själva(?) som en del av festligheterna.
Själv ska jag tillbringa min fredagkväll med att röja lite hemmavid, och om jag hinner, antingen plugga pass eller spela lite Mario Wii på egen hand. Vi tog oss tid att spela lite igår, och började från början för att samla de där stjärnmynten och leta hemliga gömmor och gångar. Det blev inte lika många dödsfall när vi tog det lugnt och grundligt istället kan jag säga!
Vår middag innan träningarna igår, blev den nu nästintill trogna traditionen, sushi! Det är lite dyrare, men godare på stället vid Masthuggstorget där vi nu varit några gånger. En liten sushi på åtta bitar gjorde mig sprängmätt, till det där nästan obehagliga stadiet!
Combaten gick bra, lite färre deltagare än vanligt, kanske beroende på att julförberedelser prioriteras? Dock var det lika bra, då headsetet inte fungerade! Musiken hördes utan problem, men inte jag! Skitjobbigt och irriterande, både för mig och deltagarna. Upptäckte efter första låten att om jag i princip stoppade in micken i munnen, så hördes jag litegrann! Fick höra efteråt att det tydligen blivit någon felsynkning med headsetet till den andra salen. Där hörs man tydligen klart och tydligt, och tvärtom när det är en klass där! Tur att det inte var någon klass där nu när jag körde! :o)




Stannade till på Statoil på vägen hem för att köpa tamponger till alla kvinnors gissel, men kunde naturligtvis inte motstå en sådan där stor "julenisse" som de brukar fresta med vid kassan i dessa tider. Efter jag tuggat mig igenom huvudet, fann jag de inte lika goda som jag erinrat mig, (eller hoppats på), så resten av kemikalietomten åkte ut genom fönstret i Hjällbo.

Väl hemma håller Oo på att greja med antennsladdar och sådant för att försöka få till tv-bilden som av någon anledning blivit kass. När han ändå varit uppe på vinden har han tagit ned några av jullådorna för att "jag läste ju i din blogg att du ju ville ha lite julpynt". Så han hade grävt fram en av ljusstakarna, men lamporna var lite tilltygade, så längre än så kom han inte. Tyckte det var gulligt ändå, så nu får jag greja vidare med lådorna, hitta reservlamporna och sätta upp nån ljusstake ändå!



Sportlife hade lagt ut våra julklappar i våra fack när jag kom till anläggningen. Vad kunde det vara? En biobiljett? Presentkort på Intersport?
Ett tiokort på Sportlifes proteindrinkar. Jahapp, jag får väl börja dricka de där pulverbaserade shakegrejerna då. Synd bara att de verkar så äckliga! Men de är rätt dyra har jag för mig, och många har jag sett som köper dom, så vem vet. De kanske är om inte goda, så acceptabla efter ett träningspass där man inte ids göra någon middag när man kommer hem. Har kvar tiokortet på sol och vattenmassage som vi fick till påsk tror jag det var. Har solat en gång och legat i vattensängen noll gånger. Den är rätt go, men jag har ju aldrig tid, eftersom jag kommer till anläggningen så pass sent innan passet ska börja. Och att lägga sig i vattenmassage efter jobbet innan man ska köra ett pass? Zzzz! Men tack ändå!

Hela inköpsavdelningen är på möte resten av dagen, så jag har det väldigt lugnt just nu!
Har bokat upp nästa helg i Växjö! Vi vill ju använda bonuschecken hos Scandic som vi fick av Uffe, och den helgen är liksom sista chansen. Samtidigt tänkte vi köra en omgång på Boda Borg i Sävsjö som nästan är på vägen. Vi tycker båda att Boda Borg är så himla skoj, och även om vi varit på den i Sävsjö förut, så klarade vi ju inte alla rum, plus att de har några nya sedan vi var där sist! Vi funderar på att ordna knäskydd på något sätt, för rackarns vad ont jag fick i knäna efter allt krypande! Man är ingen ungdom längre, det är ett som är säkert!
Imorgon ska Oo åka med mig till jobbet eftersom de har julfest på kvällen. Själv ska jag ut på ännu en lunchcachingtur med Mikael, och kanske Ulrik om han hakar på denna gång. Oj, det är ju lucia på söndag! Jag har blivit vald till lucia en gång, vilket jag bara kan tillskriva det faktum att jag var en exotisk snedöga, och ungarna ännu inte fått upp ögonen för det faktum att lucian ska vara den bystiga och mest populära tjejen i skolan. Just det, jag valdes i lågstadiet.

Denna är också en stark kandidat, från koreografi 37, men katan är lite svårare. Filmklippen är från "Sinbad".

Jag är inte en sådan som slår vad. Eller väldigt sällan i varje fall. För det är jag alldeles för feg, för även om jag känner mig 99,9 procent säker på min sak, kan min kaxige motståndare rubba min tillförsikt. Oo behöver ha tv:n på för att kunna somna, vilket jag har lite svårt att förstå, då han kan somna på tre röda i vilken position som helst. Själv föredrar jag mörkt och lugnt (om det inte är combat på tv:n förstås), och även om det är mysigt att ligga sked eller ihopslingade, så behöver jag relativ frihet på rygg när jag väl ska sova. Risken med att ha tv:n på är att jag fastnar i vad det nu än må vara för meningslöshet som visas, och måste se klart. Därför brukar vi ställa avstängningstimer, och när den väl slår av, finner jag mig (oftast) i mitt öde och försöker somna (vilket brukar gå fort då). Grejen är bara att Oo brukar vara den som lägger beslag på fjärrkontrollerna, och därmed enligt mig, ansvaret för att avstängningen är aktiverad. Detta brukar han glömma, så en vanlig sängprocedur brukar vara:
-Har du ställt timern?
-Ja, eh, självklart! Följt av att han snabbt plockar upp kontrollen och aktiverar avstängningen.

Eller:
-Har du ställt timern?
-Ja
-Säkert?
-Ja, tror du mig inte?
-Nej.
-Nehej, ja men ställ den då! Och så langar han över kontrollen till mig.

Många gånger ställs timern, han somnar direkt och jag får famla efter kontrollerna på hans sida för att själv kunna stänga av tidigare och slippa fastna framför "Animal resque" eller nåt.
I förrgår gick diskussionen lite annorlunda. Jag trodde inte han ställt timern, och då skulle han slå vad. Naturligtvis hade han ställt den förbenade timern då, så när jag kom hem från combaten igår var det bara att ställa sig i köket och laga middag!

(Typiskt)

Notera bältet. Det köpte jag någon gång medan jag bodde i Umeå, dvs minst sju år sedan och är det enda jeansbälte jag har. Det börjar bli lite slitet, men snacka om tråkig utgift! Fast när jag tänker efter, så har jag ju faktiskt andra bälten, sådana där "tyg-armé(?)-bälten"! Kanske ska rota fram dom någonstans.
Fick fyra deltagare på passet, varav en ny som var jätteduktig! Ikväll är det Kållered, och när nästa release är så pass nära nu, tänkte jag byta ut några fler låtar till gamla favoriter. Har inte riktigt bestämt mig för vilka ännu bara. Jag måste ju komma ihåg koreografin också. Men sedan är detta mitt sista torsdagspass innan vårschemat börjar, då mitt pass inte är med på julschemat. Lite bra på ett sätt, då jag kan fokusera lite mera på den nya koreografin och träna på den istället.

Efter middagen var det inte mycket kvar av kvällen, men vi hann ta livet av Mario och Luigi femtioelva gånger medan vi kämpade oss igenom ett fåtal banor. Det är ju inte lättare att spela två samtidigt kan jag säga! Tack och lov för "bubbelfunktionen", där jag lungt kan sväva mig igenom och betrakta Oo som hoppar och springer över lavafloder och avgrunder! :o)

Inte klokt att det är jul om två veckor! Känns inte ett dugg som det, så jag måste nog inse fakta och se till att få iväg klapparna jag har till Stockholm. Annars tror jag faktiskt att vi är rätt klara på klappfronten. Gott att inte ha så många att behöva köpa till!

På en sammankomst för några dagar sedan hade en av de närvarande långa röda naglar. Av någon anledning får jag alltid mammas röda klor i huvudet när jag ser sådana. Och följdaktligen tycker jag det ser hemskt, ja faktiskt nästan äckligt ut! Röda långa naglar blev lika kännetecknande för henne som harklandet när hon korkade upp en vinflaska eller tog en "smyg"klunk. Det "fina folket" som hon ansåg att vi var, medförde tydligen att kvinnan skulle ha långa målade naglar. Eftersom hon skötte huset så maniskt, blev hennes egna så fördärvade, men hon köpte och fixade lösnaglar själv innan hon hittade en som "gjorde naglarna" åt henne. Nu har jag allmänt svårt för långa naglar, och framför allt målade sådana, och tycker inte alls att det är särskilt snyggt! Framför allt inte de där som är långa och klippta rakt av. Smaken är ju som baken, och det är deras problem, men jag kan inte låta bli att undra om det inte måste vara väldigt besvärligt med sådana klor? Bara en sådan sak som att skriva på ett tangentbord, messa på mobilen eller plocka upp enkla små saker som ett gem. Hur gör de?

Det är onödigt och småaktigt att irritera sig på andra människor, och framför allt när man inte kan göra något åt det. Jag hävdar att jag har lång stubin, blir väldigt sällan arg, och en del skulle nog hävda att jag har för lång stubin, framför allt när jag jobbar som ordningsvakt. Själv tycker jag dock att det är att föredra att försöka prata ut en besvärlig gäst en extra stund, innan jag går vidare i andra steget i den så kallade våldstrappan. Under utbildningen var det första steget lååångt, vilket också illustrerades så även de som eventuellt stängt av öronen, i varje fall skulle se. Det sista och översta trappsteget var att tillgripa försvarligt våld, medan de däremellan kunde vara milt våld, som att tex lägga en hand på arm, rygg, axel för att föra personen dit man ville.
Naturligtvis fungerar det inte alltid att prata ut en del gäster, då alkohol har en förmåga att ta ifrån en del människor all förmåga till resonerbart tänkande, något de själva anser att de just då har till övermått.
Oo tycker om att titta på "Cops" och dylika serier, där poliser flåsande skriker "-Get down on the ground, get down, on the ground, down, get DOWN!!" till en förare de stannat på vägen, och buntar ihop dom när de frågar varför. Jag gillar inte att kolla på dessa "program", och blir irriterad över hur kåta poliserna är på att paketera ihop människorna och boja så fort de har chansen. Visst, det kanske är andra förhållanden där, klippet kanske föregås av en tjugominuters diskussion, men hur roligt är det att visa på tv? Eller poliserna där är luttrade och tyvärr vana vid att minsta sänkta gard resulterar i ett oväntat anfall eller vapen?
Nåväl, var var jag nu, just det, sällan arg, istället irriterad. Och igår blev jag sådär meningslöst irriterad när jag är på väg hem från jobbet. Varför? Jag hamnar bakom en bil som fiskör i 40 på 50-väg och 50 på 70-väg! Det är som de som i princip stannar innan de ska svänga höger eller vänster, trots fri sikt och snustorr vägbana. Ibland stör jag mig inte alls på dessa förare, ibland stör jag mig nåt vansinnigt, framför allt när jag har bråttom. Meningslöst? Ja! Småaktigt? Ja! Löjligt? Ja!

När jag nu ändå har "Cops" på näthinnan, så hamnar jag ofrånkomligen på frågan om övervåld hos polisen och ordningsvakter. Visst förekommer det, det finns alltid fel personer som utövar fel arbete, vare sig det är ett otrevligt kassabiträde eller okänslig läkare, men ofta rör det upp fler känslor när det handlar om ordningsmakten. Kanske för att många som drabbas har en bakomliggande förvriden bild av "vi mot dom"? Eller för att det just är ordningsmakt, som faktiskt har den makten att hindra dig att göra det du vill eller avsåg? Något jag märkt vid ingripanden i krogmiljö, är just omgivandes ofta negativa reaktioner när vi måste ta till våld. Kan vara förståeligt i och för sig, då det aldrig ser trevligt eller bra ut när någon avvisas, grips eller förs ut. Men när de som blir vittnen befinner sig utanför en krog och oftast är alkoholpåverkade, reagerar de annorlunda än om de befunnit sig på stan en onsdagseftermiddag. Det som syns och hörs är ingripandet och det tumult som kan uppstå. Det som inte syns, och vittnena missar, är den tio minuter långa diskussionen man haft innan, slaget man såg han utdela i ansiktet på en tjej på dansgolvet, eller rallarsvingen man själv fick mot sig när man bad honom bråka vidare med kompisen på utsidan, som ger rätt till gripande och allra minst ett ingripande. Sedan brukar en del personer ha svårt att acceptera att det inte är ok att utdela slag mot andra eller tjänstemän, och ska skaka sig lös eller bråka vidare. En del blir skogstokiga och finner sig orättvist behandlade, och att kontrollera en vuxen berusad karl är inte alltid så lätt, och kan därför se rätt våldsamt ut. Men då kommer kringvarande "vittnen" som skriker om övervåld, fotar med mobilerna och till och med börjar dra i oss för att komma den omhändertagne till undsättning!
Inte bara karlar eller killar för den delen. Minns restaurang Kookaburra i Stenungsund och närapå stängningsdags. Jag jobbar tillsammans med Kalle, en tvåmeters nallebjörn som numera jobbar som polis. Hör honom ropa på radion, men uppfattar inte mer än att han vill att jag ska komma ut. På den mörka parkeringen ser jag honom på håll, och som det ser ut, stödja en liten tjej. När jag kommer närmare ser jag att han brottas för fullt, och knappt klarar av att hålla henne. Hon är liten, höga klackar, kort kjol och skriker som en galning, och trots att vi är två lyckas hon få mig ur balans innan vi till slut får kontroll på henne. Efteråt är Kalle helt slut, och även om han är fysiskt mycket starkare än henne, hämmades han vid ingripandet, då han som han säger "...ju inte vill göra henne illa". Han hindrade henne från att utöva skadegörelse mot de parkerade bilarna, varpå hon blev som galen. Men det är oundvikligt att det ser illa ut för utomstående när en tvåmeterskille plus jag så uppenbart hårdhänt måste hantera denna tjej. Hon var en ganska frekvent besökare på Stenungsbaden, och bad en helg senare om ursäkt för att hon flippar ur så. Hennes kille hade gjort slut eller vad det nu var, och varje gång jag träffade henne efter det bad hon om ursäkt eller log generat, var hur trevlig som helst och lätt att småprata med. Så kan det gå om omständigheterna är fel en dag, men det vet ju de omgivande vittnena ingenting om!
Ser de ett sådant ingripande i Nordstan eller Hemköp, sänker de blicken och låtsas som det regnar, alternativt ställer sig och råglor (Vad är det han/hon gjort? Säkert snott något! Eller en knarkare!) Men är det utanför Hard Rock Café 02.35 är det överspända vakter med för mycket testosteron och ett stackars offer som bara ville gå ut och ha roligt.
Men kan försynt fråga vad det handlar om, men börja inte skrika och gapa om övervåld, fota eller försöka komma till försvar. Det gör oftast redan den omhändertagnes alla kompisar vars pappa är advokat, för att inte tala om den omhändertagne själv som pluggat juridik i flera år.

Så stå i dörren och blockera kön och hävda att "-Jae hae inte djuchit mer äen två bäsch! Osh kanche ett glash vin ti maten!", och jag blir bara måttligt irriterad, för de andra i köns skull. Men kör du framför mig och Gulingen, långsammare än hastighetsskylten faktiskt tillåter, och jag går bananas!

Min Oo är hemma, och ska nu inte iväg någonstans på ett tag vad jag vet! Frågan är nu om man ska låta honom sova, så han vaknar typ 02.49 pigg och utvilad? Eller ge honom en stund, men inte för lång så han får svårt att somna när det blir dags för "riktig" läggdagstid! Frågade lite försiktigt om han ville sova för natten, men fick ett mumlande nej till svar. Undrar om han ens förstod vad jag frågade.
Menmen, skönt att ha honom hemma i varje fall.




Vi har inte en enda julpinal framme! Utifrån måste det se ut som vi tillhör Jehovas eller något, och nya som vi är i området, finns det inget utrymme för grannarna att ifrågasätta den uppfattningen heller. Tänk om de visste att det är ren lathet från vår sida som gör att vårt hus är ett svart hål bland fasadbelysningarna, fönsterstjärnorna och ljusstakarna! Oo bryr sig inte om julpynt, och även om jag kan tycka det är mysigt med ljus och stjärnor, men overkill med överflöd av gardiner, bonader och dukar, så har jag svårt att uppbringa tillräckligt med entusiasm för att pynta på egen hand. Kanske är det också en rest av mammas martyrklagande varje jul som gör att jag inte heller vill lägga energi på att pynta för en annan som ändå inte bryr sig. Plockar jag fram ljusstakarna så är det för min egen skull, men finner det just nu inte mödan lönt.
Blir det så att vi firar jul med familjen Wennström och kanske syster nästa år, då jäklar ska det pyntas! Det är till och med Oo med på. Och eftersom vi har så högt i tak kan vi ha en stor gran, vilket de förra ägarna hade ett år!


Nu blir det middag! Och var inte oroliga, om jag ids kompletterar jag med en jordgubbssmoothie, och alla vet ju att jordgubbar är nyttiga! Typ. Och PÄRONjuice, ojojoj, rena fruktsalladen juh!

Närmare än så här kan jag inte hem efter jobbet igår. Gulblink i trafikljusen mellan Angeredsleden och Gråbovägen medförde låång och låångsam kö för att komma ut i T-korsningen. Insåg att det bara skulle bli att stressa hem för att vända i dörren, så till doften av nyfriterade chips, vände jag och körde mot Stigs Center där jag stämt träff med Staffan för samåkning. Eftersom jag aldrig varit på kamratgården som ska ligga ute i skogen mot Skatås till någonstans, tyckte jag det var smart att samåka.

Jag tankar Gulingen och drar till träffpunkten, McDonalds, men är så hungrig att jag inte kan motstå. Pluggar lite combat och behöver inte vänta så länge innan Staffan kommer. Vi hämtar upp Peter vid Ramberget och jag får en stund senare besöka IFK:s högborg, som verkligen ligger mitt ute i mörka skogen. Jag ser inte mer än två låga, i mörkret barackliknande byggnader. Senare får jag höra att det finns både gym och inomhushall med mera. Tommie, säkerhetsansvarig och vår chef tar emot tillsammans med IFK:s ordförande vad han nu heter, och jag får en mugg snäll, varm och god glögg i handen. Vi kommer lagom till de säger "varsågoda", och Janssons, sillen samt laxen är gudomligt goda!
Musten är ny för mig, och förutom att den skummar så nåt vansinnigt, är den riktigt god! Kanske för att den blir lagomt avslagen så som jag gillar den, när den skummat färdigt och blivit drickbar!
Vi ordningsvakter som är där är en minoritet. Publikvärdarna dominerar, men där är också sjukvårdarna, några supporterpoliser och spelare från A-laget. Jag hör dock att många av publikvärdarna är besvikna för att det inte är fler från laget där. Värdarna tjänar bedrövligt dåligt på alla de timmar de jobbar på matcherna, men de gör det ju för sin älskade klubbs skull, och hade därför tyckt det varit snyggt om hela laget varit där, vilket ur deras synpunkt är förståeligt. En äldre värd som tydligen jobbat i många år ska sluta, och får som tack en signerad spelartröja och "diplom". Många i rummet blir avundsjuka för den tröjan! Istället får de nöja sig med uppskattande små tal från chefen Tommie, huvudbossen vad han nu hette, samt A-lagets tränare vad han nu heter. Ja, jag är jätteinsatt i IFK...

Lars och Åsa, vakt vs värd. Lars hade tittat igenom bandupptagningarna från bråken på SM-finalen och då faktiskt insett hur mycket slag och sparkar han fick ta. Han och jag hamnade ju ensamma på läktaren där ett tag, men där klarade han sig bättre, kanske just för att det bara var vi två. Det är lättare för en mob att vara kaxiga och aggressiva när de har fler framför sig, eller snarare emot sig som de uppfattar det.
De flesta bryter upp ganska tidigt, bara ett fåtal ska fortsätta kvällen på stan, så efter "klapputdelning" lämnar jag och Staffan trevligheterna. Huvudsponsorn ICA har bidragit med goa fleecetröjor som jag tycker är toppen att ha, medan Oo via mobilen på vägen hem hävdar att den blir bra att stoppa i kaminen! Den där IFK-GAIS hatkärleken är ganska gullig tycker jag. Just de två Göteborgsklubbarna må ha en hel näve i ögat på varandra, men när IFK spelar final, hoppas GAIS:arna ändå (i det tysta) på att Göteborgslaget ska vinna. "För ett Stockholmslag kan det ju inte bli!" Så länge det är på den nivån är det charmigt och lagom gemytligt. Men när det spottas, hotas, svärs och ska till nävar, då har stödet för sin klubb tappat proportionerna och det blir bara tråkigt, pinsamt, meningslöst och totalt onödigt.
Apropå onödigt, hoppas jag att kravaller och sådant uteblir nere i Köpenhamn i samband med klimatmötet. Men i morse kunde jag inte låta bli att fundera på alla dessa toppmöten där en hög höjdare med sanslösa löner, äter och lever lyxliv medan de konfererar om hur de ska kunna hjälpa svältande länder och stävja miljöförstöringen. Är det bara jag som tycker dessa höjdare är hycklare av gigantiska mått, och tvivlar på att de har uns av förståelse för hur det är att leva på existensminium, i ständig otrygghet eller ens vara föredömlig och köra en liten elbil, eller ta tåget till sina flashiga tipptoppmöten? Alla dessa limousiner, privatflyg och lyxigt leverne de avnjuter på skatte-betalarnas bekostnad, det är väl om något, vansinnigt onödigt? Jag hoppas de själva inser ironin i det hela, och har lite vett att skämmas. Men det vore väl som att hoppas på att jag ska komma i ett byxor av storlek 38, för att inte tala om 36 igen!

Jag studsar högt, men inser redan i luften att det är måndag och en snabb blick bekräftar att klockan är 15.00.
Test av de där "dags-att-slå-på-radion-och-lyssna-om-något-miljökatastrofigt-signalerna". Jag har hört dom förut, ända sedan jag var liten. Vår indiske kollega blev nästan lite nervös första gången han hörde dom, så vi fick förklara:
"-If there is a huge master disaster the siren calls out, so everybody knows and can run upstairs on a high roof so they might see what happened. And also take deep breaths. Sort of."
Jag har som sagt hört den sedan barnsben, men jag har nog aldrig befunnit mig strax under en! Av de vibrerande fönsterrutorna och dammet som virvlar runt att döma, har vi en av tutorna på vårt tak! Inte de där fjärran signalerna med smått vemodig klang som man kunnat fantisera ihop till en ensam mistlur i ett dimmigt sund, nej totalt oromantiskt brölande som fick vår indier att oroligt snegla mot trapphuset innan vi lugnade honom med att det bara var ett test. Denna gång också.

(Kunde tyvärr inte få texten tydligare)

Är julmust istället ok?

Min söta Barcelonaväska redo med Hampus paket, och när han nu fått den kan jag avslöja att det innehöll 20 pund inför deras resa till London om två veckor. Inte för att jag tror att Hampus är här och läser särskilt mycket, men ändå! :o) Åtta bast blev han, och resan är storasyster Idas födelsedagspresent av farmor och farfar, då hon ska få gå på en Hannah Montana-konsert med farfar.
För Hampus blev det en hel del pund, men även riktiga golfklubbor, samt bland annat ett spel till vardera Wii och PS2.

(Oo med sin älskade farmor)

Oo hann faktiskt hem och dök upp i Lindome, blek och trött. Vi fick oss lite fika och var lite sociala innan vi drog oss hemåt. En ny säsong av "Project Runway" drog igång klockan sju, så då kröp vi i säng! Oo för att han ändå skulle somna bums, och jag för att hålla sällskap och sedan plugga på combatdvd:n. Jag såg hela koreografin ett varv och en bit in på andra innan jag till slut också somnade. Nu är Oo i Malmö, pigg och utvilad, för att imorgon knö in till Köpenhamn och EU-topparna.

Jag bläddrade i kalendern och upptäckte att jag ska på julbord ikväll! Tjo-ho, jag slipper fixa middag till mig själv, och det är dessutom gratis! Det är IFK som bjuder oss ordningsvakter och publikvärdar uppe på Kamratgården som deras ställe heter. Ingen innebandy för mig alltså!

(Bror och syster)

Jag kan ju inte ens namnen på alla oss guljackor, men Rolf och Staffan skulle visst dit, så jag får se om jag kan knö mig ned i närheten. Annars har jag ju inga större problem att gå i in i mitt "mat-mode" med all fokus på tallriken, för hungrig lär jag vara vid den tiden!
Det är för övrigt rätt lugnt på vaktfronten nu när fotbollssäsongen är över. Den sista dansen för året är på Svenska Mässan, och då var vårt uppdrag att stå utomhus. 27:e december? Jag sade tack, men nej tack. Jag har redan stått vaktpass utomhus i smällkalla vintern, och det är inte särskilt upphetsande. Så mycket är extrapengarna inte värda att jag vill riskera förfrysning med färre tår och fingrar som följd!

... när man tillsätter den dyra kryddan vid säsongens första lussebak, och dess väldoft sprider sig i köket! Är det bara jag som finner den sanslöst god och mysig? Hur kan somliga föredra lussekatter utan saffran? Då är det enligt mig inte lussekatter, utan på sin höjd vetekatter eller nåt!

Oo är på väg hem, men lär inte vara framme förrän ikväll någon gång, pigg och glad. Not. Xo)
Fia är ute och traskar, Maja kring mina fötter. Combatmusiken går på stereon och degen jäser på spisen. Mm, ser fram emot nybakta lussekatter med ett glas kall mjölk! Det blev sådan där risgrötskorv till frukost idag förresten, och innan denna dagen är slut och herrn i huset kommit hem, lär jag ha hunnit passa på att käka fiskbullarna också!

Apropå combatmusiken, så lade jag ju in låtlistan här för ett tag sedan. Sista powerlåten är riktigt bra, men speeda upp den cirka 1000bpm så får ni tempot på combatskivan! Det tempot är det inte här! Men så är det generellt på de flesta låtar i och för sig. We-hoo!

Har länge tänkt göra en ny header, och ensamma kvällar som dessa får Linda tummen ur! Ganska snart insåg jag att jag ville ha med mera än vad som var möjligt, såvida jag inte ville ha bilder av mikroskopisk storlek. Blogg.se:s förinställda mallar har sina begränsningar, och jag är inte tillräckligt html-duktig för att våga exprimentera i koderna för mycket. Jag lyckades dock göra den lite tjockare och bredare, vilket dock medförde att själva textutrymmet också blev något bredare. Det är ju i och för sig inte så dumt, om det inte vore så att alla mina tidigare inlägg som anpassats efter det smalare utseendet nu sabbats. Men jag får trycka ned perfektionisten i mig och låta det vara till en dag jag har riktigt lite att göra!
Hur som helst så tänkte jag ha med någon bild för att få fram mitt virkande/stickande, samt mitt huvudsakliga jobb. Men en bild på ett skrivbord blev sådär, och handarbetet prioriterades ned, men familjen och Gulingen är ju självklara att ha med. Kanske det kan tyckas malplacerat med en bild på sin bil, men senast idag fick jag än en gång en sådan där flash: "Shit vad jag gillar min bil!"  Jag körde om en nyare Leonmodell, men tyckte inte alls att den var lika snygg som min "gamling"! :o)
På min förra header hade jag med mitt ena extrajobb men inte det andra, men nu kändes det lite som antingen eller: Båda extrajobben eller inget alls. Tänkte få med geocachingen också, men då jag blev tvungen att välja, fick bilden i menyn räcka som hint. Lite svårt att se också i så liten bild att man har en gps i handen.
Combat-dvd:n har gått non-stop sedan jag kom hem, och jag kan säga att mina öron känns lite trötta på musiken nu! Dock är det sådan nötning jag brukar behöva innan jag faktiskt börjar titta på koreografin. Men har man svårt att somna är dvd:n är ypperlig, tung technomusik till trots!
Är skithungrig, men ska nog ta combaten till sovrumstv:n istället och krypa i säng. Imorgon blir det kalas för Hampus i Lindome, och till kvällen kommer Oo hem, bara för att på måndag åka till Malmö och Köpenhamn till tisdag.
Kanske lussebak imorgon? Ska jag vara så ambitiös? Får se. God natt!

Somnar sent efter att ha fastnat framför tv:n och ett CSI-avsnitt. Sover ut, lagar omelett med bacon och tar det allmänt ganska lungt.


(Typiskt)




(Får nästan i mig hela!)

Skrubben har nästintill svämmat över av  vårt flitiga källsorterande, men vi har varit dets sämre på att besöka återvinningplatsen, så jag gör slag i saken och fyller Gulingen. Det är tidningar, kartonger, plats, metall, glas och pant till affären. Fia fick dock stanna hemma.





Ica Maxi hade nya spejsiga pantautomater. Den kunde till och med identifiera vilken flaska/burk man matade den med. Och de gamla maskinerna hade sådana där öppna/stäng portar mellan varje grej man stoppade i. Nu hade man fri sikt hela vägen in, så jag förundrat kunde följa två kronorsjulmusten en lååång väg innan den föstes ned till sitt kärl. Enkronorsmusten åkte lite kortare, medan burken hamnade i sitt fack. Coolt! De bakomvarande tänkte nog både en och två tankar där jag stod och fotade och glodde in i hålet! :o)
Sedan blev det lite proviantering, och den som har goda ögon kan kanske se att jag såg ett erbjudande jag inte kunde motstå!

På vägen ut var jag bara tvungen att köra ett extra varv i parkeringshuset för att få dokumentera denna plåt! Tyckte den var LITE grym! ;o) Någon som kan gissa vad det skulle stå på min plåt om jag hade för mycket pengar? GULING så klart!
Apropå Gulingen, så blev det lite påfyllan av luft i däcken innan Lisebergsparkeringen och Svenska mässan där Fitnessfestivalen pågick för fullt. Först teori om kommande pass, och det som var lite kul var att Oscar Peiro var med på denna release. För oss combatanter är han lite av en kändis, då han varit med i så många dvd:er på sistone. Till denna release var även "vår" Pernilla
Blomquist med, inte bara här på kvartalen, utan också i dvd:n! 


Hon höll i utbildningen när jag utbildade mig till combatintruktör, och då var hon också högstadielärare, men i andra ämnen. Nu jobbar hon dock heltid med träningen som mastertrainer i combat och pump. Till denna release var hon mycket bättre än förra gången, men så är det nog viss skillnad mot Fitnessfestivalen på Svenska mässan och salen på Lindholmen. Oscar är från Spanien, och med sig hade han Sara Martinez, så de var tre som körde skiten ur oss! Powerlåtarna var grymma, men muy-thailåten och fyran kändes sådär. Men som vanligt bör jag nog ge dom ett antal genomkörningar innan jag fått den slutliga uppfattningen.
Slutkörd kollade jag lite LesMills kläder och gick en vända i mässdelen. Mycket folk, mycket vältränat folk!





Middag...

... brasa ...













... nuläge!



Klämde in en dusch, start av tvättmaskin, tömning av diskmaskin, tömning av tvättmaskin och några toalettbesök också. LesMills bjöd på sådana där Vitamindrycker som jag gillar. Jag drack två, och undrar nu om de kanske har en viss laxerande effekt? Tack och lov att jag drack den andra efter passet!

Anna F, Ylva och Linda goes Charlies Angels! Till nästa release vecka numero uno i Kållered ska Dylan, Natalie och Alex äntra miniscenen. Det var ingen större diskussion om vilken av karaktärerna som jag skulle vara om man säger så. :o)
Outfiten lär bli lättare att fixa än till superhjältetemat i varje fall, svarta långbrallor och nåt svart upptill. Skulle kunna snäppa i hårextensionerna jag köpte till bröllopet! Fniss! Men jag tror jag skippar stilettklackarna. Jag gillade filmerna på det där lättsamma tidsfördrivande sättet, och tyckte alltid det såg så fel och dumt ut när de sprang omkring och fightades i sina tio centimetersskor! Fast det skulle onekligen vara intressant att köra ett combatpass i sådana! Xo)

Linda - Lucy, Lucy - Linda, ingen kommer att se någon skillnad, gympaskor till trots! Vi snedögda ser ju mer eller mindre likadana ut hela bunten, de trettioåtta biljarder eller nåt som vi nu är på jorden. Höhöhö! Okej då, jag e snyggare! Har för mig att exet Thomas var svag för Lucy Liu, men då de bodde på olika världsdelar, fick han nöja sig med mig, vilket ju inte fungerade. Hans förlust! ;o)

Fia har inte spytt mera kan tilläggas. Nu ligger hon och sover i soffan intilll mig. Jag undrar hur man själv skulle må efter att ha spytt drygt femton gånger inom loppet av 45 minuter (var nog mindre, minuter alltså). Men hon har fyllt på buken med det pålitliga torrfodret, uppblött med liten slurk ur vattenskålen efter det, så hon verkar ok.

Jag hade fel, det var köttsoppa och inte grönsakssoppa i burken, men det var gott ändå. Jag pillade ur köttbitarna och gav dom till katterna. Fia åt glatt, medan Maja var mera skeptisk. Jag slevade glatt i mig, med ett smärre avbrott av en hulkande Fia. Tog första bästa från bordet, mitt pensionsvalsintyg från Fora och hann precis fånga upp köttbitarna med mera innan de hamnade på köksmattan!
Fäste inte mycket mera tanke på det, då hennes frosseri ibland kan resultera i en returresa för de sällsynta extraordinära matalternativen. Kort sagt kan Fia bli så till sig över något annat i matskålen än det vanliga (dyra) torrfodret, att hon äter tills hon spyr. Det var inte många köttbitar, men då Maja ratade sina, slukade Fia hennes också.
Jag startade en tvättmaskin, vek torr tvätt, dammsög och slog in Hampus paket. Precis när jag satt mig i soffan och placerat laptopen i knäet, hör jag henne hulka igen någonstans i korridoren vid bokhyllan. Medan jag krånglar mig ur soffan för att hämta det sedvanliga: Hushållspapper, vattensprutan och sopkorgen, hör jag henne hulka igen, och igen, och igen. Och medan jag torkar fortsätter hon att spy, så jag följer henne runt vårt "nav" i huset och in i arbetsrummet. Nu när jag i detta inlägg kommit till "tvättmaskin, vek torr tvätt, dammsög..." så spyr hon igen på vardagsrumsmattan och strax efter golvet. Inte mycket kvar i den lilla kattmagen nu dock, så det är lätt torkat, men vad var det för kött kan man onekligen undra nu? Hon kommer upp i mitt knä, hysteriskt trampande och kelsjuk, men ligger inte länge förrän hon spyr igen. För att slippa få det i knäet, hinner jag fösa över henne till soffbordet, och lite skummig vätska kommer över Super Mario spel-fodralet.  Vad var det för kött?
En gång förut har hon haft sådan spyorgie, och då fick jag det till nästan tio, vilket hon nu passerat.
Jag mår alldeles utmärkt för övrigt, och har nu kunnat skriva oupphörligt ett antal rader utan nya hulkningar. Stackars kisse!
Hon verkar ok dock, klättrar i mitt knä och spanar ut genom fönstren.
Oo spelar poker, Risk och går på after ski, trots att han ännu inte åkt någonting. Tydligen är det bara tre backar öppna och mycket folk som slåss om utrymmet, så han verkar ganska nöjd ändå. Förutom att han saknar mig till döds förstås! :o)

Nu ska jag hänga tvätt!

 

 

... är det så svårt att plocka bort en annons från Hemnet??
Mäklaren kan tydligen uppdatera infon, varför då inte uppdatera bilden med ett rykande svart hål istället? Jag menar, om läsaren fortfarande inte fattat efter att ha läst både beskrivning, om köket och själva byggnaden, så kanske en bild skulle göra susen?
Stackars människor... de som bodde där alltså.

Stackars mig också som är hungrig igen! Men i egenskap av gräsänka har jag ett delikat utbud av konserver hemma. Grönsakssoppa och fiskbullar i hummersås, mmm! Eller ska jag köra på micorpopcorn med jordgubbssmoothie? Näe, så hungrig som jag är kan jag ta det till efterrätt. Popcornen alltså, jag måste ju vara fulladdad med energi inför combat-kvartalen på Fitnessfestivalen imorgon!
Det ska vara någon ny knepig fotrörelse i nya releasen har jag hört, så det kan bli intressant. Ösigt lär det i varje fall vara, enbart instruktörer som det är som kommer att köra med vår förmåga att hetsa varandra, kryddat av alla festivalbesökare som brukar titta på. Det går liksom inte att fuska då, vare sig man vill eller inte har mera ork!

Kanske kan jag hitta lite roliga träningskläder, men det brukar vara så hysteriskt med folk och dåliga provmöjligheter att jag hittills avstått. Endast LesMills egna klädförsäljning som brukar vara uppe i salen där passen är brukar funka, då man bara kan gå undan bakom ett gäng kartonger och prova tillsammans med andra instruktörer :o) Dock shoppade jag nog tillräckligt av deras grejer under Sportlifes konvent, då kollektionen var helt ny, så kanske klarar jag mig utan att spendera några pengar!

Vi har fått tackkort från Josef och Helena, vilkas bröllopsfest vi var på där i höstas. På tackkortet fanns bland annat en länk med inloggning för att kunna se bilder från bland annat festen. Jag var ju bara en bifigur i sällskapet, bihang till Oo i egenskap av fru, så därefter brydde jag mig också hellre om gratiskäket än att posera för fotografen. Gott var det, och hungrig var jag, liksom nu! Lunch är på gång!

Mikael mailade förresten cacheägaren till den vi inte hittade igår, och han godkände en fotologg! Så jag lade in bilderna jag tog från skyddsrummen, och uppnådde därmed 159 hittade cacher!

Ingen Oo! Men Maja och Fia håller mig sällskap i soffan. Jag var grym på combaten! Tyckte jag hade hur mycket energi som helst, peppade, kickade högre och slog hårdare! Och så frågar Anneli efteråt i omklädningsrummet, om inte jag körde lite lugnare idag, jämfört med i Sisjön igår?? Snacka snopet! Men så hade hon teorin att ventilationen i Sisjön är så mycket sämre, och bristen på syre gjorde det jobbigare. Det tror jag med! Xo)

Innan passet slog jag ihjäl tiden på Frölunda torg. Fixade födelsedagspresent till Hampus, Oo hinner inte hem till hans kalas på söndag, men jag tänkte åka förbi en sväng. Det känns liksom korrekt att göra.
Middagen blev en intetsägande saggig broccolipaj på caféet/konditoriet som ligger där inne. Jag fick inte ens i mig hela! Men julmusten som jag tog till var god! De hade ett erbjudande(?) att om jag tog en kaffe också, så skulle det bara gå på 79 spänn. Bara? Paj och dricka enbart skulle i och för sig hamna på dryga den summan, men jag dricker ju inte kaffe! Denna typen av erbjudanden tycker jag är störande, för det tas för givet att alla dricker den där mörka sörjan, så oooo, vilket bra erbjudande!
Jag tyckte jag kunde få en Mer istället för kaffet, då den dessutom var billigare än kaffet som kostade 22(!) spänn, och det gick hon faktiskt med på, kors i taket! Kan inte tänka mig annat än att en kopp kaffe egentligen är billigare för dom, så trodde inte de skulle acceptera ett sådant förslag. Menmen, jag kommer inte äta där fler gånger ändå, annat än möjligtvis bakverk.


(Typiskt)


Bläddrar i nån av alla de där tidningarna med blanka omskag som i varannat uppslag har helsidesannonser. En dubbelsidigt annons erbjuder ett resepaket till Barcelona med boende på Hotell Rialto, samma hotell som vi bodde på! Kanske därför det kryllade av de blågula där?


Därefter vandrar jag omkring på måfå, besöker den nya utbyggda delen av köpcentret, kikar efter tärnklänningar, men de enda jag ser som tilltalar mig, är nyårssvarta. Och korta.
Hamnar på Sisters där de har sådana där långärmade baströjor som funkar så bra att ha under en annan. Två för trehundra, men känner att jag jag vill prova för att vara säker. Drar tröjan över huvudet, och slår armarna i monsterlampan som hänger strax ovanför i provrummet. Dammet singlar ned över mig som den snö jag saknar på utsidan. En av de tre glödlamporna är trasig, men den värmer ändå lika mycket som ett solarium!
Drar på mig den nya tröjan och kör armarna i monsterkampan igen. Vad är det för korkad placering!?
Men tröjan är grym. Tillräckligt långa ärmar, och tillräckligt lång för att inte glida upp vid midjan så som mina gamla tröjor av någon anledning nu börjat göra. Det måste vara något med tvättmaskinen.
Tyckte tröjorna var så bra att jag köpte fyra stycken! En vit, en sådan här mörkrosa(?) och två svarta, storlek large, och när jag ska betala blir det mindre än de väntade sexhundra. Inte två för trehundra? Jag ifrågasätter då inte, och tigger dessutom till mig en liten presentask till Hampus present.
Riktar om skärmen och tar en cambild av Maja i mitt knä. Det får bli en bra avslutning på detta inlägg. Klockan är mycket, men jag måste titta till mina vanliga sidor innan jag kryper i säng. Ensam. Ja, det är jättesynd om mig!

Har idag fått känna på kyligt och klart men vackert vinterväder, när jag tillsammans med en annan Volvian, Mikael, gav mig ut och tog några cacher på lunchen! Den tredje som skulle ha varit med hoppade av i sista minuten, men fem stycken hann vi logga vi två! Den första vid flygplanet intill Aeroseum tog längre tid än vi trott, då det var mycket detaljer och mackapärer att leta bland.
 

Planet är nog så slätt på ytan, men inne i landningsställens utrymmen var det stort och plottrigt! Mikael hittade både en av de två fuskcacherna, och till slut den riktiga.

Därefter tog vi snabbt nanocachen intill flygplatsens grindar, och en vid ett gammalt ödehus som jag inte skulle vilja besöka i skymnings-mörker! En liten cache i ett gammalt skyddsutrymme gick vi dock bet på. Jag hade ju ingen pannlampa med mig, så jag fick famla omkring och känna mig fram så gott det gick, medan Mikael kröp längre in och letade. Det var inte ens så man kunde gå dubbelvikt därinne, och tidigare loggar på hemsidan indikerade en rejält överrepresenterad mängd olika spindelarter! I det klena ljuset från öppningen kunde jag bara skymta en massa äggsäckar från dessa läskiga åttabenta varelser, så det kanske var lika bra att jag inte hade någon pannlampa! :o)
De nya hikingskorna jag köpte innan Barcelona är grymma! Inget skav, och perfekta för sådan här enklare caching! Inför väntade uteaktiviteter, togs benvärmarna på i morse, varmt och gott att ha under jeansen, och inte lika obehagligt trångt eller känslan av att ha "för mycket" kring midjan som ett par långkalsonger kan ge.

Kanske det blir fler sådana lunchturer, och då ska jag förbereda mig bättre med pannlampa och extra loggbok! Mikael hade sett i en annan cachelogg att dennes loggbok var dyblöt och omöjlig att skriva i, så han hade tagit med en ny plus en påse att ha den i! Ja, han är mycket mer rutinerad cachare än mig! :o)

Uppdaterar man vårgeocachings hemsida, kan man se att vi har lite spridda skurar i Göteborgsområdet! Lunchloggarna är :) - märkta uppe till vänster! Centrala Göteborg skymtar ned till höger, så där har vi en hel del att göra! Men än så länge har det mest blivit caching på andra orter och ställen än centrala stan. Vi funderar att ta in cyklarna någon dag till sommaren och köra ett race. Dock lär det inte räcka med en dag!
När Oo hälsade på Uffe igår, fick han ännu en sådan där värdecheck till Scandichotellen! Vi kan alltså ta en hotellnatt till innan nyår, för då går de ut, men när? Nåja, det ska vi nog kunna klämma in! :o)

De olika symbolerna indikerar de olika typerna av cacher. De gröna är de traditionella cacherna, en gömma i form av en burk av varierande storlek, och den typ av cache som jag hittills tycker bäst om. De gula lådorna innebär multi-cache, där den man hittar den första där symboeln indikerar, och däri hittar ledtrådar eller en uppgift som tar en till nästa osv till den slutliga cachen som gör att man kan logga. Det var en sådan vi gick bet på i Skövde när vi provade en sådan för första gången, vi hittade inte den sista! Grr!
Frågetecknet är en Mysterycache, där koordinaterna på hemsidan är falska, men beskrivningen ger en uppgift eller liknande som ska ge de riktiga. Sedan finns det en massa andra olika typer av cacher, men inte lika vanligt förekommnade. Prova, det är sköj! :o)

Förrätt! Oo åkte förbi Ulf när han kom tillbaka från Malmö, och åkte därifrån när jag lämnade Sportlife. Varken jag eller han orkade ställa sig vid spisen, så jag åkte förbi sushistället och köpte dagens middag. Deras godisskål på disken är oemotståndlig!
Jag fick fyra stycken deltagare på passet idag, två nya och två återkommande.
Vårens scheman är i princip klara, och jag såg att vi ligger kvar i Sisjön, men bara jag ligger kvar som instruktör! Alla andra pass saknar en! :o) Är det bara jag som faktiskt tycker det är lite kul och helt ok att ha så få deltagare?


(Middag!)


Innan passet svängde jag förbi lampaffären in Sisjön, då ena fönsterlampan gått sönder. Då de gamla icke energisnåla glödlamporna numera tagits ur marknaden, passade jag på att hamstra de som butiken hade kvar! Hela tolv stycken hade de, och då de bara kostade femton kronor styck, tyckte jag det var ett smart drag! :o)


(Varde ljus!)


Nu är Linda lite trött i ögat. Haft rätt fullt upp hela dagen faktiskt, bland annat pratat mig hes på förmiddagens kurser. Imorgon är det dags igen hela förmiddagen, men det är kul! Sedan blir det lite lunchcaching med två Volvianer som var i samma fikagrupp på det gamla stället vi satt, uppe i VAK. Vi ska ta några cacher kring Säve Aeroseum. En cache ska sitta på det där gamla stridsplanet som står vid infarten. Har en känsla av att det kan bli lite kallt, för brr vad kyligt det var ute idag!

Oo åker imorgon vid nio för att vara borta till söndag, men han har inte packat en pinal! Han och jag må ha en hel del gemensamt, men inte allt!
Nu sitter han intill mig i soffan och spelar Mafiawars på FB (och pillar mig i håret). Han är inte bara farmare, han är mafios också, och jag kommer att sakna honom vansinnigt!

Lämnade jobbet efter sex igår, då jag satt och förberedde inför morgonens kurser. Nästan så man kände sig tillbaka på Stenungskolan, då man satt till sena kvällen och jobbade.
Kallt idag, och nästan så jag börjar känna behov av att byta däck snart. Kanske kan sätta det på att-göra-listan medan Oo är i Sälen, tillsammans med att baka lussekatter, om jag är riktigt ambitiös. Men tack vare tät dimma över Olofstorp, var det sådant där otroligt vackert frostlager över allting, och framför allt träden blir så fina då!
Oo körde igång en tvättmaskin imorse. Han insåg att han var kort om rena strumpor inför Sälen! :o) Sedan körde han söderut för en dag på centrallagret i Malmö.
Medan han kikade till gamla kollegor på Gothia igår, gjorde jag en sats korvstroganoff lagom till han kom hem. Sedan blev det Super Mario på Wii för hela slanten, innan vi avslutade med "Hells kitchen". Spelet kräver onekligen ett mått av samarbete och kommuniktion, men det är kul!

Kurser hela förmiddagen, combat i Sisjön ikväll, det var två bokade igår tror jag. :o)

Tvärstannade nästan på vägen ned från vårt berg när jag fick se månen, och var bara tvungen att ta en bild. Fin va?
Det är blobben i mitten, de andra är gatlyktor eller nåt.
Men den var så mäktig där den låg precis över trädtopparna, stor, gul och ruvande! Oo ringde senare när han var på väg och frågade om jag sett den, han också helt fashinerad! Vi pratade på en bra stund, och uppenbarligen är jag så mörkertrött nu, för plötsligt finner jag mig passera Hjällbo! Var är Angeredsbron? Jag är tydligen på väg att köra till Göteborg, men tack vare Oo, korrigerar han mig in på rätt spår, eller snarare väg igen. Ack!
Det är riktigt segt att kliva upp på morgonen nu, och katterna är helt hysteriska på nätterna. Det trampas och skas in under täcket, och Fia har en tendens att, förutom trampa med sina sylvassa klor var än en bit hud sticker fram, även smånafsa med tänderna för att få uppmärksamhet! Denna natt låg Maja som vanligt på min arm under täcket, och när Fia stod på kudden och gjorde ansats att också krypa in, så fräste Maja! Under mattes täcke är det bara hon som har tillträde minsann! Oo skrockar att jag har viss förberedelse inför eventuella barn, medan han själv inte vaknar ens om diskmaskinen skulle explodera. Snacka om att jag lär knuffa honom ur sängen när det väl blir dags! Eller så våpar jag mig och tänker "jag är ju ändå vaken".
Vi hade ännu en ganska kul diskussion igår om de generella skillnaderna mellan kvinnors och mäns tankegångar. Medan jag är sådan att jag ofta tänker på vad som behöver göras, och planerar därefter, gör Oo det som behöver göras, först när det blir så illa att han själv märker det och störs eller påverkas av det. Till exempel tvättar först när han upptäcker att sista kalsongparet är taget, eller stanken i kylskåpet blir så illa att till och med han störs av det! Jag måste lära mig att det inte är lönt att gå och vänta och hoppas på att han gör det som för mig är så uppenbart, som att dammsuga regelbundet, dammtorka innan lagret fossilerats, eller hålla tvättberget på någorlunda hanterbar nivå. Det måste sägas till, rakt och gärna övertydligt, "Kör TRE maskiner tvätt!" Inte "Tvätta tre maskiner", för då får man bara till svar att "-Vi har ju bara en, och hur blank vill du ha den egentligen?!" Tidsram måste sättas, gärna på någon dag så han känner att han har lite valmöjlighet. Dessa instruktioner måste dessutom skrivas upp på vår lilla tavla, annars glöms det bort.
Den där önskan att killen ska helt spontant och oannonserat ska plocka fram skurhinken eller frosta av frysen, finns inte. Varför göra något som är tråkigt, något som man inte ens ser eller tycker behövs, när man ändå har en tjej som till slut gör det ändå, irriterat för att hon än en gång förgäves försökt vänta ut honom, men lika trögfattad varje gång som inte inser att han inte tänker som hon.
Vet inte om det hade med vår diskussion att göra, men innan innebandyn, satte han igång en tvättmaskin, som han sedan hängde upp när vi kom hem! :o)
Sedan ska jag nog se till att fylla vår lilla tavla med göromål! Hahahaha!
Hade detta fina lilla vykort i brevlådan igår! Nu är vi officiellt inbjudna till Anna och Peters bröllop i mars! Jag tycker inbjudan är klockren! Varför öda tid, pengar och tandagnisslan på specialpapper, tjusiga typsnitt, rosetter, stjärnor och blommor för en inbjudan? Man behöver ju den bara för att veta tid, plats och sådant, och bröllopspengarna kan definitivt behövas till viktigare saker! Vi skrattade lite åt att de ju kunde ta sådana där typiska stadsvykort med bilder från stadens "bästa", typ en fontän, en kyrka och något promenadstråk! Hur coolt hade inte det varit? Men när Peter nu fixade vykort från själva kyrkan där de ska gifta sig, med Storforsen i bakgrunden, är det ju perfekt! Tack för inbjudan, vi kommer gärna! Eller ja, vi tog oss ju friheten att boka flygbiljetter och hotell redan för en månad sedan! :o)

Tänkte avslutningsvis haka på trenden för 98 procent av alla bloggar: Modeblogg!

Tröja: Öh, Mexx tror jag, minns inte priset 

Leggings: Tvåpack H&M typ 49,90:-

Stövlar: Din Sko 490(?):-

Jacka: Gekås Ullared typ 250:-

Kan också tillägga att jag har en hiskelig träningsvärk i benen idag! Imorgon åker Oo till Malmö, och på torsdag till Sälen. Jag kör igång ett kursblock med start i eftermiddag, så det blir att flänga fram och tillbaka till PVH några dagar nu. På lördag är det kvartal på Fitnessfestivalen.
Jag har ännu inte lagt på vinterdäcken, så det lär väl bli ett panikbyte när snöslasket överrumplar oss en dag. Men när man nu åker med Goldie som har sina sprillans nya vintersulor, skär det inombords när man hör dubbarna mot asfalten!
Vi har ännu inte hunnit gå över till grannen och tacka för hjälpen medan vi var borta. Vi köpte en liten special chokladask från Lindt, och visst är det förunderligt hur några bitar choklad kan kosta hundratals kronor! Så jag själv som aldrig avnjutit sådan dyr choklad, kan bara förutsätta att den är sanslöst välsmakande.