Känningar

(null)
Första frosten på bilrutan denna vecka och känningar i halsen för både mig och Lilltjejen förebådar förkylningstider.
Tyckte vi tog bra med kläder men frös ändå häcken av oss vid bågskytteträningen. Det blev ett kort pass och ingen fotboll idag.
Tvärflöjten funkar ju i alla fall och första läxan på fullstor flöjt tränas nu här hemma. Mysigt!

Det klara vädret ger kyliga morgnar men vackra dagar så lyckades klämma in en efterrättsfrossa i solen. Också denna vecka har varit fortsatt intensiv men trots tre team att scrumma har jag inte lika illa som Stoffe och Mikael. De är mer eller mindre konstant på språng och ständigt jagade av teamen eller stakeholders. Visst var det också givande på ett sätt med mycket variation och bredd men nu förändrades organisationen och arbetssättet till något som visat sig passa mig bra. Det är häftigt att fått vara med och starta upp dessa nya team, lyxen med ett litet onsite och utmaningen med två stora splittrade på två kontinenter. Nu kommer dessa två inom kort att också vara onsite - en oerhörd lyx på företaget men enligt mig en nödvändig faktor för att få bukt med de långvariga problem som applikationen har.
Imorgon är det fredag, vart tog denna veckan vägen?


Skav

(null)
När man har så fantastiska stammisar som till och med lägger nästan en och en halv timme för att besöka ett annat gym än där de brukar för köra med mig! Då är det inte konstigt att man vill prestera max varje gång?
Medan Lilltjejen var på Slöjdklubben tuggade jag mig genom blåsten i åtta sköna kilometer. Mindre skönt när jag sedan ställde mig i duschen och smärtsamt brännande påmindes att skavsåret på bröstkorgen gått upp igen. Jag köpte sådan där Skin Agent som ska smörja och motverka skav av kläder och sömmar. Drog upp det när jag tog milen förr-förra veckan och när det nu nästan var läkt drog jag alltså upp det igen. Jäklar vad det svider när man kommer i duschen!
Jag har ju inte fått skav förut så vete tusan vad det beror på. Har testat olika sport bh:ar utan skillnad. Kan man tejpa istället? Ajajaj!


Glädje

(null)
Älskar denna bilden! Vi har tagit några med tydlig nedräkning av min trogna stammis och fotograf Maria. Sedan tror vi att vi är klara och släpper fokus på kameran och hon knäpper igen. Blir så glad av den, mina svettiga och grymma stammisar! De flesta vill inte vara med på mina foton och misstänker att det varit fler om jag tagit dem innan passet, innan det rödflammiga blanka ansiktet,  svettslickade håret och utmattade uppsynen - som visar att man jobbat, att man kämpat, gjort en insats för sin kropp och sitt välmående. Det är enligt mig det bästa motivet för en klass som denna. 
Skön avslutning på en bra dag där den norska stormen på utsidan kontrasterat mot den lugna insidan. Provianterat inför kommande veckan och gjort en omgång palt som naturligtvis fick avsmakas efteråt. Vi ska ha potluck-lunch, knytkalas på jobbet och mina team ville gärna uppleva svenskt hemlagat. Problemet är bara att de flesta är vegetarianer, en del äter inte ens ägg eller mjölkprodukter och två inget som tillagats av redskap som hanterat kött. De har verkligen extra svårt att hitta boende när det är andra- och tom tredjehandsmarknad ofta som inneboende som gäller. 
Klassiskt svenskt är ju till exempel köttbullar och kalops. Visst finns dom i vegetariska alternativ men då faller liksom just det klassiska. Så kom jag på palt, att inte fylla dem med fläsk - flatpalt! Jättekul att bjuda på min norrländska delikatess som många tycker är mysko. Jag får dock dela den och steka så den kan micras på jobbet där vi inte har några kokmöjligheter. Stekt fläsk kan jag servera bredvid för de som vill, och så lingonsylten och smöret också, nomnom! Misstänker dock att flertalet inte kommer att dela min uppfattning så räknar inte med någon rykande åtgång. Palt i jämförelse med  det indiska köket är onekligen långt ifrån varandra.
(null)
(Redo för matberedarens finstrimlare)


Bror intill

(null)
Blev lite sol och pannkaka idag igen. Började med grym klass i Majorna där stämningen och responsen var extra hög. Spontana applåder efter låtar och glada, egostimulerande kommentarer efteråt. Gjorde sedan det troliga misstaget att ladda om inför kvartalen med havregrynsgröt. Iddes inte göra något annat. Och okej, drack kanske inte jättemycket vatten vare sig under eller efter klassen.
Huvudvärken var ett faktum lagom till jag var på plats i salen med hopen av instruktörskollegor. Efter teorin och enklare praktiska övningar insåg jag att den inte skulle ge sig. Lite puls och huvudet dånade i samma rytm. Fick ta del av koreografin från sidolinjen. 

På vägen hem hamnar jag bakom ovan Mercedes som nonchalant hivar ut ett större skräp, bättre beskrivet som sopor genom fönstret. 
Två tabletter som aptitretare innan middag, massa vatten och chokladpudding a la självömkan men värken vill inte riktigt ge sig. Så sängen med katterna passar mig utmärkt just nu. Synd bara att jag inte finner något som lockar mig på TV. Jag vill ha mat- eller bakprogram av typen The chefs line, Zumbos just desserts och Hela Sverige bakar. Blown away med glaskonstnärerna var också riktigt bra. Aldrig dock förstått mig på de där Nailed it...vem vill se hur dåligt man kan göra något, en tävling i att misslyckas?


Nere

(null)
Ibland blir det bara så fel. Upp som en sol och ned som en pannkaka. En missuppfattning på jobbet och jag lyckades reta upp ett antal personer som i omorganisationens kölvatten redan har en tuff arbetssituation. Vi har som sagt brist på platser på kontoret. Mina tre team knödde ihop oss i ett landskap där en annan ART var i skrikande behov av mera plats.
Vi trodde det frigjorts plats i annat landskap och jag fattade snabbt beslut att flytta dit med en gång. Det såg ut att lösa både våra och den andra ART-ens problem.
Så får vi veta att landskapet vi flyttat till inte alls var släppt och den förståeliga förvåningen och ilskan hos de som plötsligt fann sina platser tagna var stor.
Rockaden hade skett, vi hade ingenstans att ta vägen. Fick till en kompromiss då de ursprungliga inte sades behöva hela utrymmet så hälften kunde stanna kvar. Två team ryms där såpass att två personer fått flytta tillsammans med det tredje teamet till ett annat landskap två våningar ned. Jag, Stoffe och Mikael har då en plats att dela på. Än så länge har inte alla i ett team anlänt så vi kan sitta på deras platser. Tills dess kan jag bara hoppas att de ursprungliga rett ut hur många platser de faktiskt behöver av den halva de nu fick tillbaka. Enligt deras PM var det de facto inte så många.
Är så himla ledsen att det blev så här, att jag drog sådana förhastade slutsatser. Att något jag trodde skulle bli så bra istället ledde till att teamen nu inte sitter tillsammans. 
ART-en vi knödde med har ju fått det jättebra nu och förhoppningsvis accepterar och finner de andra som hamnat på en och samma sida - med oss på den andra, något positivt i det. Nästa vecka får vi se hur det utvecklar sig, jag kan inte göra mera nu för att sona misstaget.


Hela spektrat

Det har bjudits på nästintill hela väderspektrat idag från sol och varmt till ösregn och åska. Direkt från fulltecknad dag på jobbet till föreningens styrelsemöte för att hemma mötas av en mus på hallmattan. Tror Lilltjejen lyfte ut tre eller fyra stycken förra veckan. En levande kunde hon mota ut genom dörren. 
(null)
Vår vecka avslutades med bio och mitt sedvanliga pass. Hon och stammisarna barn har blivit kompisar i lekrummet vilket är lite kul, de är något år yngre och ser upp till henne. 
Fjärde filmen Toy Story var helt ok, alltid mysigt att gå på bio och Lilltjejen tycker också om det så det är kul att göra ihop. Alla hennes aktiviteter ligger nu under veckodagarna så helgerna är för första gången fria - såvida det inte är fotbollsmatch. Förvånas och förundras ofta över min stora Lilltjej, hur hon växer och utvecklas, hennes personlighet och utseende från barn till flicka. Tycker det är så skönt att hon än så länge är så obrydd om kläder och utseende. Hon verkar inte bry sig om vad andra har utan väljer det hon själv föredrar. Tror inte det är så många flickor i årskurs två som går till skolan i Pokémon one-piece...! Orsaken till hennes begränsade nyfikenhet på smink och mode gissar jag kan ligga hos mig. Barn gör ju oftast som sina föräldrar och ingen kan direkt påstå att jag tillbringar tid framför spegel eller garderob...! Nagellack tror jag att jag testade som barn men gillade nog mest doften av aceton, borttagningsmedlet. Hål i öronen tog jag i sena tonåren för att jag fick örhängen som krävde det och smycken har Lilltjejen aldrig velat ha, inte ens ett flätat armband av typen man gör som pyssel. Dophalsbandet vid skolavslutningen i våras var första gången. Och enda hittills. Bästa kompisarna har hål i öronen, halsband, armband, nagellack och tjejiga kläder vilket jag trodde skulle påverka henne men inte än så länge i alla fall. Fruktar den dagen hon ber sin morsa om sminktips!




Nöjd

(null)
Helgens andra kalas för Lilltjejen och jag pallrade mig ut och knåpade ihop milen trots ovanligt kännbar mensvärk. Jag har aldrig haft några större besvär än vad jag antar kan betecknas som normala känningar dess första dagar. Man har ju hört om riktigt elände med feber och till och med kräkningar...?
I vilket fall var det inte mitt mest välmående jag som gjorde ärenden under förmiddagen. Dubbelvikt i sängen med dubbel dos självömkan hade varit att föredra men med ovan nämnda perspektiv tyckte jag inte mig ha rätten att skjuta på planerade grejer.
Väl hemma blev det dock horisontalläge en stund innan enkel lunchfix, syltkakor och hej då till kalastjejen som bara skulle till granngården. Till dess tyckte jag det lättat såpass att en joggingrunda bara kunde fortsätta att lätta på kramperna. Man kan ju liksom inte göra mycket åt kroppens naturliga regelbundenheter ändå, så när jag nu också ville extra mycket efter att ha låtit bli igår blev mysbyxor till tights och den fina höstsolen kunde avnjutas. Och det gick över förväntan, skönt!
Nu blir det lördagsmys!



Hurv

(null)
För ovanlighetens skull i soffan - under två filtar. Hurves och känner mig ömsom rastlös och ömsom seg och trött. I hörnet skymtar den förtvinade ambitionen. Vad var min gissning där i maj, några månader var det inte? Fredskallorna bakom mig ser inte mycket bättre ut. Att bara vattna när de slokar duger uppenbarligen inte för de otacksamma jäklarna.
Har ännu inte kommit på vad jag ska sätta på väggen. Tavla, tavlor, foton, tavlor och foton? Blöh.
Resterande veckan gick i lika rasande tempo som den började. Men när jag nu halvsitter här och känner mig slut av jobbet har jag ändå svårt att säga vad jag egentligen gjort. Servat mina team? Samtidigt som det blir en lättnad när den nye Scrum mastern kommer och avlastar blir det också jobbigt att släppa kontrollen, och vilket team ska jag lämna ifrån mig? De är ju alla mina barn, vi har påbörjat denna Scrum-resa tillsammans, för dem alla nya för varandra, på företaget och till och med i landet! 

Lilltjejen har varit på kalas och jag hade en ambition att ge mig ut och springa. Det kändes så bra i kroppen när jag hann tugga nio kilometer igår men ambitionen svek och tröttheten vann. Ny chans imorgon när hon ska på kalas igen!


Regn utanför

(null)
Det har varit stressiga dagar sedan återkomsten från ledigheten. Idag gick mycket tid till att lösa ut en stressfaktor som länge gnagt hos mig - platsbristen på kontoret. Med hjälp av Stoffe och en helomvändning kring leverantörsavtal kunde vi nu få ihop det med ett nödrop. Men när de sista i oktober kommit på plats ska alla inte bara ha en egen kontorsplats utan också ihop med sitt team, och alla tre team i samma landskap!
Jag har jobbat för att hitta nya platser tillsammans för andra mindre team att flytta till för att mina ska få plats och även om de gått med på det och får fortsatt sitta ihop men på annan våning känner jag mig ändå lite taskig som stökar och flyttar på folk. Dessutom har ett annat stort team på vår våning också akut platsbrist. Det finns ingen central styrning eller beslutsfattning kring placeringar i landskapen och platsbristen är känd och konstaterad hos alla i ledningen. Vi har istället deras tysta medgivande att själva lösa situationen - på något sätt, vilket jag nu hoppas jag lyckats med.
Något som också känns lyckat utan den lätt sura eftersmaken är Blå tåget-turen jag ordnade för teamen idag. Jag tycker alltid den är lika intressant att åka och de verkade också uppskatta den så det blev en bra liten aktivitet att göra tillsammans. Så nöjd att jag lyckades ordna extra Internbussar som tog oss direkt till Visitor centre och därefter också hämtade oss där. Stressade förbi Dahls bageri på morgonen för chaufförerna att ta med till dem, deras lead och kollegor som tack. 
Mycket regn under dagen, också medan Lilltjejen hade terminens andra tvärflöjtslektion. Stack ändå ut och hann tre ynka men oändligt sköna och uppfriskande kilometrar. När avkomman mötte mig och den andra medspelande flickans mamma och syster utanför lektionssalen proklamerar förstnämnda högt och teatraliskt på barns vis att jag luktar skit. Jo, det är inte första gången jag nämnt att mina träningskläder kanske gjort sitt va? Men de är ju hela och funktionsdugliga! Fast kanske dags att fatta piken när varken ättika eller Fitnclean verkar klara av att eliminera odören så snart kläderna blir fuktiga... ehm.


Back on track

(null)
Semester med det träningsuppehåll det innebär medför två saker för mig: Övertaggad i början av passet och nästan medvetslös i slutet. Välfylld sal med engagerade deltagare som taggade mig ännu mer så när den hysteriska muy-thai låten knappt börjat var det ren vilja och prestige som fick mig att fullfölja. Åh vad jobbigt men åh vad roligt!
Grön soppa, Lilltjejen isäng och allt är tillbaka i vardagsrutiner.

Vi körde hem på lördagen, med min galet smutsiga bil! Det blev några mil på grusvägar för att nå fiskevattnen och där uppe är en lerig bil inga större konstigheter men när den nu står parkerad bland de blanka asfaltnötarna ser det väldigt roligt ut! Grannen undrade skämtsamt om jag börjat köra rally. Får se när jag hinner tvätta den. Har ju gratis tvätt nen måste ut till Torslanda för den vilket jag inte hinner förrän tidigast tisdag. Tills dess får den stå där bland de bortskämda blankpolerade kusinerna och malla sig över sina uppenbara äventyr i skogen. 
Innan vi rattade hemåt testade vi ännu en sjö som var lika död som alla andra vatten vi besökt. Fick istället njuta av tystnaden och ensamheten. Jag lyckades sätta kroken i mig själv tre gånger i mina försök att komma överens med flugkasttekniken, så ännu en fördel att ingen fler var där att bevittna eländet. Tycker det är läskigt när linan med flugan swishar förbi så nära ansiktet så är glad att det bara är jackan som den lilla sylvassa kroken har satt sig i hittills.
(null)

På vägen hem blev det liksom på uppvägen ett stopp på Diner 45. Charmigt att de smällt upp en så speciell Amerikanskinspirerad 50-tals restaurang ute i ingenstans. Under vintersäsongen brukar det vara kö ut genom dörren vilket är förståeligt då det är inte bara är roligt med den interiör de åstadkommit utan också att maten är väldigt bra.


Avslappnat

(null)
Så är vår vecka snart slut och så skön den varit! Vädret har varit hyfsat förutom en dag med regn och åska som då passade bra till att testa en hög nya spel! Är så imponerad av hur kreativa människor är. Bara att orka klura fram alla dessa spelidéer!
Mera spel och test i annan form på Sälenfjällens golfklubb där banorna och framför att greenerna var otroligt fina. Vi hade förvarnats om de smala banorna med bollslukande skog och visst donerade vi en del men långt ifrån så många som jag fruktat.
Inte heller här fanns några mygg! Knott dök upp när vinden höll upp men de var inte särskilt på hugget. 
Inte heller fisken är på hugget. Vi myser på jättevackra fiskeplatser men inte ett endaste litet napp. Mötte andra fiskare som inte heller märkt något tecken till liv. Känns som det kan vara utfiskat då de flesta vattnen har inplanterat och med den gångna sommarsäsongen krävs det inte många besökare för att tömma dem.
Vi njuter i alla fall av naturen, avsaknaden av blodtörstiga flygfän och tränar på flugtekniken.

Efter en stunds fiske denna dag var det dags för höghöjdsbanan de har här. Den var klart mycket enklare än de andra jag testat, antagligen för att de bara hade en och därmed behöver vara mera passande för majoriteten.
(null)

En nackdel vi märkt av att vara här i slutet av sommarsäsongen är att det mesta har stängt. Fördelen är att det som är öppet är praktiskt taget folktomt.
Hade hela bowlinglokalen för oss själva när jag totalkrossade Christer på tre serier. Vi kunde ta en omgång pingis utan konkurrens om bordet och behövde inte vänta på service eller mat i den enda öppna restaurangen. Ännu bättre var äventyrs- och spabadet som vi delade med knappt tio personer. Lyxigt! Det är tyst, lugnt och vi kan bara göra precis vad vi vill utan att behöva ta hänsyn till den mängd av människor som anläggningen annars utsätts för - så rakt motsatt hur det kommer vara om några månader...



Bara vara

(null)
Semester igen, utan Lilltjejen denna gång för att testa erbjudandet jag hoppade på för cirkus ett år sedan - äga en stugvecka uppe i Lindvallen. Precis samma upplägg som Portugal, en time share men under två år för att därefter kunna att köpa om man vill.
Jag har ju inte varit i fjällen sommartid sedan studietiden så detta var ypperligt tillfälle att återuppleva fiske och vandring i vårt fantastiska landskap.
Lite roligt att se skillnaden också från den högintensiva vintersäsongen. Långt ifrån lämmeltåg med takboxar och avsevärt bättre vägförhållanden. 
Jag kämpar vidare med flugfisket och vet inte riktigt vad jag ska tycka. Utrymmet som krävs begränsar en rejält och vi förstår nu nödvändigheten av vadarstövlar. Åtskilliga flugor gick frustrerande nog förlorade i strandnära buskar. Först när vi hittade en plats att vada ut kunde man få till svingarna ordentligt men likväl tycker jag inte att jag kommer någonstans. Bara att nöta vidare.
(null)
En kortare dagstur idag var lagom för denna tant och farbror som nu slappar i stugan, stugan som för övrigt är jättefin. I Timmerbyn ligger den ett stenkast från Experium, nyrenoverad med tvättmaskin och bastu. Vädret är kanon och mest förvånande är avsaknaden av mygg! Även när det varit vindstilla har bara enstaka hälsat på, mycket oväntat och välsignat skönt! Framgent ska vädret bli mera ostadigt så får se vad vi hittar på då.


I am The Scrum Master

Duktigt mör efter den gångna arbetsveckan men nöjd med vad teamen åstadkommit. Fick bra och jättefin feedback vid den avslutande enkla retron, känns som vi fått en bra och öppen stämning.
(null)
Fick äntligen tid att snöra på mig löparskorna medan Lilltjejen körde säsongens första fotbollsträning. Längtat hela veckan! För slut på fredagen men ännu en tur denna morgon medan avkomman byggde Lego Boost.
Vi fick ett infall och drog till Liseberg vilket visade sig vara en dålig ide. Trodde någonstans att semestertrycket var över men verkligen inte. Vi köpte godisremmar och åkte hem igen, fördelen med Guldpass - att just kunna komma och gå om man vill.
Vädret blev riktigt fint så jag fick äntligen gjort föreningens måste-punkt och målade mitt staket medan Lilltjejen lekte med kompisar i området. Så härligt att bo så här där de kan göra just det, bara springa förbi varandra för spontanlek.


Stolt morsa

(null)
Så är planeringen igång, halvdag två avklarad! Gårdagen handlade mest om teambuilding och Scrum basics medan vi idag gick in i Refinement och PI-Planning.
Det stora teamet har blivit två, fortfarande stora men ändock mer hanterbara. De fann det smidigast att låta de som ännu är offshore  bli ett team och de onsite ett andra med några få justeringar baserat på kompetensen. Mikael som PO drog backloggen och så körde de igång, och så bra de gjorde det! Kände mig som en stolt morsa när jag såg och hörde produktiviteten och diskussionerna som pågick.
Visst är det en utmaning att få med de som är offshore, jag rör mig i rummet med laptop och Skype-puck så att de som sitter på andra sidan klotet ska höra så bra som möjligt. Försöker i möjligaste mån också koppla upp video, men visst har det sina begränsningar. Till nästa PI ska de dock alla vara här vilket är oerhört lyxigt men en egentlig förutsättning för denna arbetsform.
(null)

Också riktigt nöjd över vår teamvägg och idén att sätta upp en karta. De är ju så många och Indien så stort land med otroligt många diversiteter. Intressant att se var de alla kommer ifrån. Under tänker jag fylla på med bilder av teamen, bland annat de jag nu tar under dessa dagar.
(null)

Apropå stolt morsa så fortsätter Lilltjejen bara att fylla på det kontot. Hon är nämligen Pandasäljare för WWF, likadant upplägg som jultidningar. Jag klarade ju inte alls av sådana grejer, inte ens att ringa på och försöka sälja till närmsta grannen som jag ändå kände väl. Men Ronja tyckte det verkade intressant när jag frågade då vi fått utskicket av organisationen och framför allt när hon såg vilka premier man kunde spara ihop till. Så hon har satt ett mål och efter en första förlösande försäljning igår till farmor och farfar har hon idag gått runt i området och kammat hem fler poäng. Hon är ju bara åtta så tycker hon är superduktig! Än mer när hon ville vara hemma ensam medan jag satt på föreningens styrelsemöte. Hon hade duschat och förberett sig för natten som vi kommit överens helt på egen hand när jag ringde och kollade hur det gick. 
Mötet drog ut på tiden och till slut ringde hon och var orolig. Mammahjärtat skämdes och styrelseordföranden tog de sista noteringarna och skickade hem mig. Vi var på sista punkten. Det var ju inte självklart att jag skulle anmäla intresse och acceptera en plats i styrelsen - just för risken med mammaveckorskrock och brist på tid. Nu har alla hennes aktiviteter inte kört igång ännu heller så får se hur det går. När jag har min vecka med Lilltjejen försöker jag lägga all fokus på henne. Min söndagscombat är ett undantag och liten tagg i samvetet som jag försöker lindra med en motivering kring nyttan att faktiskt vara utan mig en timme och samtidigt träffa andra barn. Då några av mina stammisar har barn de brukar ha där så har de lärt känna varandra.
Om min tid i styrelsemöten går ut över Lilltjejen på ett negativt sätt är den erfarenheten inte värd det. roligt visade det sig inte vara. Nyttigt ja och intressant i viss form men roligt vete tusan. 
 

Regnhelg

(null)
Massa deltagare och energi i Frölunda idag - vi är onekligen tillbaka från semesteruppehållet, kul! När klubbens barnpassning har kortare öppettider under sommaren är det häftigt att mina stammisar ordnar barnvakt för att kunna vara med! Blir så glad och snacka om att bli motiverad!

Känns som Lilltjejen blivit större under tiden hos pappa. Min stora lilla tjej som börjar tvåan imorgon! Här hemma väntade försändelsen från Målerås glasbruk med den vas som hon blåste där under vår utflykt i Småland. Glad Lilltjej över den överraskningen!

(null)
Efter min klass i Majorna igår drog vi direkt till Borås för Christans tävlingar och kräftskiva. Jag är kass på att spela och måttligt förtjust i skaldjuren men det förstnämnda är kul ändå och det sistnämnda var bra efter en handfull. Ömma fingrar av vassa kanter och motsträviga exoskelett och pill med omsorgsfullt avlägsnande av bajssträng renderar mycket jobb för något man tycker är typ ok. Måste jag välja tror jag nog räkor är att föredra ändå.


Galen

(null)
Lilltjejen har tillbringat en vecka i Kroatien med Johan och bonusfamiljen och har fått massa härliga bilder. En fick mig att häpna - för det var som att se en bild på mig själv som barn! Den där genetiken, det där jag alltid fascinerats av med biologiska föräldrar och barn, den där nyfikenheten som kanske var en fånig men ändock en av anledningarna till att jag valde att bli mamma. Min avkomma, min fantastiska genetiska halva av mig!

Vecka två efter semestern har varit hysterisk. Så jäkla stressad inför nästa vecka då jag ska genomföra teambuilding, Pre-PI Planning, Backlog Refinement och Sprint Planning med hela det stora teamet Winterfell. Jag är ny i rollen, teamet är nytt för varandra, på uppdraget, på företaget, arbetssättet och i landet. Så många moment som ska hinnas på några halvdagar som jag inte har erfarenhet av. Att jag är lärare har underlättat oerhört vid planeringen men fick också en dryg timme med en agil coach - inte den vi hade under transformationen, och den möjligheten att bolla var väldigt värdefull. Fick hjälp att skära bort, hitta fokuspunkter och riktning.
(null)
Mikael, Product Owner och min vapendragare finslipar vår Backlog. Tyckte det såg lite kul ut där han satt mot väggen.

Dålig planering att boka in fix av stenskotten i vindrutan idag och bli åksjuk bak i internbussen. Himla smidigt att den finns att tillgå dock också för oss ute i Gamlestan.
Till slut, lite för fort blev det helg men kopplat bort jobbet och inlett den med bio där Christer bokat Once upon a time Hollywood, Tarantino-fan som han är. Den var... Tarantino, men rätt ok, och knepig.
(null)

Phu vilken galen jobbvecka. Det var längesedan. Kul på ett sätt.

Paketerad

(null)
En, två, tre ligger de där kloss intill och omöjliggör rörelse i någon form. Mina pälsansikten, mina finisar!
Vädret ser fortsatt grått ut genom persiennerna. Vete tusan om jag vågar ge mig ut med golfklubborna idag. I fredags klarnade det upp medan jag avverkade drygt åtta kilometer så fick ett infall och bjöd upp mina team till terassen för spontant fredagsfika. Av någon anledning spred sig inbjudan till några av de andra teamen på plats så det kom betydligt fler men fikabrödet verkade räcka ändå, phu!
Jag fick ihop Winterfell i alla fall för en gruppbild, alla som hittills är onsite och jag är rätt nöjd att nästan ha lärt mig allas namn. Smurfarna som endast är fyra har två på semester så siktar på gruppbild med dem till veckan.
(null)
Senare i höst kommer ytterligare utvecklare och testare som tills dess jobbar från Indien, så ja, vi är alldeles för många för ett Scrumteam. I brist på Scrum masters måste vi helt enkelt få det att funka på bästa Scrum-aktiga sätt vi kan. Räknar man med antalet som jobbar med operations är vi ännu fler så att dela till tre devopsteam hade nog varit ännu bättre. Nåväl, jag tycker det ändå hittills gått riktigt bra. Alla är nya, för varandra, i Sverige, på detta uppdrag och många för den agila arbetsformen men de är öppna och väldigt ambitiösa och ödmjuka. Våra möten där resten av teamet är med via Skype är inte optimalt men funkat hyggligt. Har ju inte mycket val precis än att göra det bästa av förutsättningarna.
Att de fått komma igång i lugn och ro medan resten av företaget varit på semester har varit bra så blir intressant att se hur det kommer gå när alla är tillbaka och kraven kommer stormande. Mjukstarten är över!
Ibland hade det varit skönt att bara vara ett pälsansikte...!
(null)






Bara vara

(null)
Vikarierat för Carina i Majorna så bokstavligt kickstartat helgen på bästa sätt. Tillbringade en mysig stund i Mölndals bibliotek innan jag åkte hem och slocknade några timmar(!) 
Är inne i litet vietnamesiskt skov just nu med vårrullar och pho. Testade att göra kycklingversionen av soppan för första gången och blev gott! 

Utanför mina fönster är det mörkt och regnvått efter en påhälsning av åska. Min bok och sängen väntar. Att bara vara.


Övergiven

Sommaren har som sagt varit fylld av mycket bokläsning och sommarprat, många ofta tidigare nämnda. Ytterligare ett jag tyckte var bra var den koreanskadopterade Madeleine In Hwa Björks berättelse om sin bakgrund som inte visade sig vara som hon trott. I hennes fall hade hon uppgifter om biologisk far och förklaring tll varför hon adoperades bort - vilket sedan visade sig vara ett annat barns bakgrund då en förväxling på barnhemmet tydligen ägt rum. Mot slutet belyser hon behovet att lyfta adoptionsfrågan från den handel med barn det egentligen handlar om, för rent krasst: Behov och efterfrågan skapar marknaden. Fann också Sveriges radios kortdokumentär om David och hans lillebror som rätt och slätt kidnappades som barn, för att säljas, eller ja adopteras till ovetande blivande föräldrar i Sverige. Tusentals barn i Chile varav många hamnade i Sverige.
 
Repotage och dokumentärer av detta slag väcker ofrånkomligen frågan hos mig huruvida jag faktiskt vill veta min biologiska bakgrund eller inte. Jag har ju aldrig känt något behov av det och dessutom ansett att det också bara skulle vara smärtsamt för bioföräldrarna att påminnas om det val de gjort. Men om de faktiskt inte gjorde något val? I Madeleines fall hade en släkting lämnat in barnet till barnhemmet medan mamman var på arbetet för de inte ansåg att hon kunde ta hand om det. Föreställ dig, komma hem från arbetsdagen och finna att ditt barn bara är borta! Skulle man någonsin sluta leta, önska och hoppas? Att bara få veta åtmindstone?
 
Lyfte ned min adoptionspärm och bläddrade bland de sköra bladen, som smörpapper i textur. Informationen är mager och jag noterar det det endast står att mitt namn lämnats på en lapp tillsammans med mig. Det står ingenting om att födelsedatum också stod där som jag alltid trott. Jag verkar inte ha lämnats in till barnhemmet av bioföräldrar eller släkting utan snarare hittats och av upphittarna lämnats in eftersom "she was found abandoned". Borde inte barnhemmet ta de uppgifter som fanns att tillgå? Som var jag hittades? Hur jag hittades? I vilket skick var jag?
 
Enda möjligheten för mig skulle vara något av alla de DNA-banker som olika organisationer tillhandahåller. Är jag verkligen född 11:e oktober? Är det egentligen viktigt? På ett plan känner jag nästan en viss skyldighet att försöka finna mina bioföräldrar, för tänk om de faktiskt vill veta? Om de råkar tillhöra den där procenten som faktiskt inte gjorde något val? Och liksom jag resonerade kring om jag skulle skaffa egna barn - tänk om jag ångrar mig om jag inte gör det? Tänk om jag ångrar mig och får upptäcka att det är för sent, att bioföräldrarna är döda och jag då aldrig får veta deras önskan? Blev jag verkligen övergiven? Alla dessa tänk om... Kanske man bara skulle tänka på att man istället för övergiven blev upphittad, och så nöja sig med det?
 


Tills döden för oss samman

Jag är tillbaka på jobbet, seg och trött efter att mitt i natten ha väckts av skrien från ett djur som Plutt dragit in genom kattluckan. Det låter som en synnerligen stor mus. Jag snubblar upp och drar igen de dörrar jag kan för att undvika att vad-det-nu-är smiter in under tvättmaskin, badkar eller byråer. Stackarn är inpressad i hörnet vid ytterdörren - perfekt. Jag öppnar ytterdörren och står där naken och huttrande och väntar på att det lilla djuret ska våga göra en rusning åt rätta hållet. Plutt håller noga koll.
Rusningen kommer, rätt ut genom dörren, yes, men Plutt är beredd och hugger innan den olycksaliga vågat hinna tro sin lycka. Jag stänger dörren och famlar mig tillbaka i sängen, i varje fall förvissad att inte riskera att sätta foten på något när det är dags tat stiga upp på riktigt.
Några timmar senare avslöjar morgonljuset att det inte var någon stor mus som hon tagit in denna gång. Det var en fågel.
 
Så jag är lite seg där vid lunchtid när jag hade för avsikt att ge mig ut och springa, och har jag inte fortarande känningar i knäet sedan dagen innan? Nej, det är nog säkrast att låta det vila och så fixar jag några ärenden istället.
Efter lunch har energi fyllts på och solen kikat fram genom molnen, och visst var det inte så illa med knäet? Jag byter om och scrollar fram Stina Wollters sommarprat att hålla mig sällskap. Jag har ingen aning om vem hon är men har läst att hennes prat är mycket bra. Hon nämner radioprogrammet Karlavagnen och jag inser att jag nog kan ha haft henne som sällskap i bilen där under den tid jag arbetade som ronderande nattväktare i Umeå. Hennes röst är behaglig och orden hon sätter är målande som den konstnär hon också är. Den vuxna systern som är döende av anorexi men Stina är avtrubbad och oförmögen att hantera. Den i cancer döende åttaåriga flickan som många år senare ger henne en ny chans. Jag förundras av denna flickas tankar och resonemang så fulländat beskrivet av Stina och tänker på min egna åttaåring. De vuxna tankarna med barnets obegränsning, den mogna personen som tvingats fram av sjukdomen. Deras vänskap vävs kring döden, baseras på det oundvikliga faktum som flickan krasst förlikat sig med.
Jag har lämnat Kvibergs vackra kyrkogård, passerar precis Brandströmska skolan och närmar mig slutet av min runda när jag plötsligt inte kan andas. 
 
"Stina, vill du gifta dig med mig,
dela glädje och sorg och med mig,
tills döden för oss samman?"
 
Hör mina andetag som utomkroppsliga "uh-uh" över Stinas sakliga röst genom lurarna. Det tar några sekunder för mig att inse, känna hur min strupe bokstavligt har snörps samman. Samtidigt kommer tårarna och jag måste stanna och lägga all energi på att inte brista ut i hulkande gråt. Det är så knasigt, så roligt, vackert och samtidigt skärande smärtsamt.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0