Dag

Dagens skrivpuff:
Jag önskar mig snö, jag önskar mig vinter,
isiga vägar och fötter som slinter.
 
Snöflingor stora så mjuka och tysta,
lägger sitt täcke, landskapet redo att vyssja.
 
Jag ser genom fönstret allt det blöta och grå,
bara regn och kyla kan kusten förmå.
 
Snart januari hela passerat,
ännu en månad herr frost har kasserat.
 
Jag önskar mig snö, jag önskar mig vinter!
 
En dag av tyngda grenar och spade i hand,
vitt och vackert över hela mitt land!
 
 

Återuppstånden

(null)
Ronjas Legostad är återuppbyggd efter julperiodens demontering. Tycker det är supermysigt att hon nu har så många stora enheter från Legos Friends som passar bra ihop. Min gamla snackbar och smådelar fick också hänga med på ett hörn.
Jag skulle vilka plocka fram hennes målarfärger och färglägga underlaget ordentligt men osäker på om det kanske färgar av sig på plasten.
Plutt har vad det verkar gett upp fjäderfäna och gjort slut på närområdets musbestånd då hon på sistone tagit in daggmaskar istället. En morgon hela tre stycken så gott som ihjältorkade trevligt utplacerade på bottenvåningen. Kan tänka mig att Plutt är tämligen besviken på deras lekpotential.
(null)
Bror och Brorsan kunde ju ta in en hel del i Olofstorp men verkar nu mest avnjuta tillvaron i sann äta- och sova- anda. Skön söndag med kanske för många timmar framför Civ6, i alla fall om man ska tolka uppstartstiden jag sedan behövde till Frölundapasset. Kroppen var inte riktigt med men väl till låt fyra var den sig själv igen. Gött!
Lyckats komma ut på två löprundor, eller ja, gå- och lufs-rundor men betecknar det som bättre än inget. Min stammis Eva kör sträckor a la Göteborgsvarv någon gång i veckan, otroligt imponerande och inspirerande! Jag är så nöjd att jag faktiskt lärt mig uppskatta löpträning, minns hur jag kämpade där i början då löpning var bland det värsta och jobbigaste jag visste. Men att komma upp till hennes nivå skulle vara såå häftigt! Något jag inte har som ambition men ändå.


Swosch

Fredag imorgon alltså, hur gick det till!? Jag fick frågan om jag ville bli en av dom som håller i tvådagarskursen "Facilitation for leaders". Som gammal lärare kunde jag inte säga nej så två dagar skuggning som innebar att det körde ihop sig då jag ju har Lilltjejen denna vecka. Trodde jag hade koll men underbara farmor och farfar ryckte in. Hann inte terminens första bågskytte men hon var inte särskilt ledsen för det. Det är snorkallt i den oisolerade lokalen, såpass att till och med Ronja som ärvt sin faders varmblodighet tycker det blir jobbigt. Japp, undertecknad kallblodig fryser häcken av sig trots lager på lager.
(null)Beställde Lawrys kryddsalt på nätet så nu kan jag äntligen få till den riktiga smaken på köttbullarna igen! Nomnom!
Ska bli riktigt skönt med fredag...

True story!

Lilltjejen är i badrummet och gör sig klar för sängen. Tandborstning, stickor och munskölj. Efter en stund hör jag: "Psscht, psscht, psscht!"
      "Vad gör du tjejen?"
      "Städar toan!"

Min avkomma har rengjort tandborstmuggen samt skurat handfat och toalett.
Må hon aldrig bli tonåring!


Dubbla

(null)
Två år sedan sedan Hannah hälsade på sist? Hon har jobbat främst i Shanghai på sistone men nu kan det eventuellt bli fler jobbresor till Sverige framgent. Vi hann äta middag i alla fall efter torsdagens klass.
Till fredagskvällen blev det föreställning på Göteborgs stadsteater i form av vad som skulle vara komedin "Herr Puntela och hans dräng Matti". Flera gick under pausen vilket varken jag eller Christer klandrade dem för.  Om man uppskattar komedi som lyteskomik på gränsen till buskis så var det för dem. Själv fann jag den supute Trump-personifierade herr Puntela mest irriterande och tragisk. Inte ens tragikomisk.
Betydligt bättre var Carl-Einar Häckners varieté på Stora teatern kvällen efter. Roligt att han körde "Yellow bandana"- numret!
Började lördagen med vad som verkade full klass i Majorna. Bra tryck och energi i kroppen, skönt! Också skönt att lapa lite sol denna söndag innan PS4 i sann söndagsanda. Ja, tills det är dags för att svettas i Frölunda i alla fall!

Mitt i

(null)
Valde mer bekväma skor men likväl värkte det från fotsulorna upp till knäna där dagen var slut - Big Room Planning som vi nu kallar det istället för PI Planning då vi inte kör SAFe fullt ut.
Var på plats halv sju för att ordna praktikaliteterna i lokalen och sedan var det fullt upp. Men medan min trötthet låg mer i kroppen var teamen rätt mentalt dränerade, men vilka resultat vi kunde se på deras boards! Jättenöjd med dagen vilket de flesta deltagarna också verkade vara. När någon skriver under "Lacked": Ramlösa granatäpple kan man inte ha mycket att klanka ned på. Eller så är det just det man har!
Svårare att tillmötesgå är då någon önskar att man började senare och en annan att man slutade tidigare. Vi började halv nio - börjar inte normal arbetsdag åtta? 
Nåja, majoriteten nöjda i alla fall och när nu vår första gemensamma sittning är gjord kommer nästa att bli ännu bättre.

Lördagstrött

Lilltjejen nattas och jag längtar efter att få krypa ned i min egen säng. Jag är verkligen ingen kvällsmänniska. Hon är nu så stor att jag knappt får plats på hennes fotände.

Veckan går fort när dagarna är fulla. På tisdag har vi PI planning så det är förberedelser som gällt hela veckan. 
(null)
Helgen går i kalasens tecken, maskerad idag hos Björn och imorgon är det dags för Lilltjejens som detta år blir på Lekpalatset.
Kan man lägga sig nio en lördagkväll?

Söndag

(null)
Min fina nioåriga Lilltjej som inte är särskilt liten längre men likväl alltid kommer vara min Lilltjej. Uppvaktade henne vid hemkomsten med min egenhändigt ihopkladdade glasstårta. Det ska föreställa ett R... men hon gillade den vilket är huvudsaken.
(null)

Imorgon blir det riktig tårta och jag en anledning att testa sockerpasta för första gången. Det var riktigt roligt även om mitt första försök att göra Plutt mer liknade en kanin än en katt.
De där vita kinderna gjorde det bättre enligt min mening, inspirerade av en snabb sökning på nätet.
Det blev Bror med sin vita nos, Brorsan och så Plutt som jag i avsaknad på metoder att frambringa hennes bruna teckning fick bli gråmarmorerad.
(null)
Riktigt nöjd över mina första verk!


Nio!

(null)
Min Lilltjej firar idag nio år, nio!  Jag fattar inte vart tiden tar vägen, min stora Lilltjej!
När jag hämtar henne imorgon är det min tur att uppvakta och överösa med alldeles för många presenter, jag skämmer bort henne!

Men jag har också blivit bortskämd idag, av några underbara deltagare i Majorna som överlämnade en present! Jag tycker det är så himla fint men oförtjänt, det är ju bara så roligt att vara instruktör, och varför jag tycker det är roligt är ju tack vare dem!
Dessutom lyckades jag glömma shortsen hemma, hur man nu fortfarande kan glömma grejer efter alla miljoner gånger man packat den där träningsväskan. Så jag står där vid de få kläder de säljer i receptionen när de kommer och ser mitt dilemma. Jag har verkligen ingen lust att lägga pengar på sådana där halvlånga tights och överväger att köra med mina träningsoverallsbyxor - som jag faktiskt instruerade i på den tiden det gjordes av var och envar. Då drar Annica helt sonika av sig sina shorts som hon har utanpå sina tights, och de passar perfekt! Så himla gulligt av henne!
(null)

Nu ska jag gå loss på godsakerna jag fick, jag har världens bästa extrajobb!


Januari

  (null)
Tolv månader mellan bilderna, kan man utröna vilka som är de senaste?
På flipperfronten skönjas tveksam förbättring även om jag emellanåt kan tycka det går bättre så åker jag ändå på stordäng nittionio procent av spelen. 
Slogs av tanken kring de många inlägg  i sociala flöden kring "Vit jul" som många storstilat sade sig anamma. Det handlade inte om snö till julafton som Christer konfunderat undrade när jag tog det på tal, utan om vuxna och föräldrar som avstår alkohol på julafton. Uppenbarligen så stor uppoffring att man behöver proklamera det för var och envar. Visst är det positivt men kan inte låta bli att undra var dessa stolta inlägg är inför nyårsafton? Är det för att julen anses vara "barnens" dag medan nyår är de vuxnas, ungefär som midsommarafton? Blir inte det lite hyckleri över det hela?

Jag gör mina försök emellanåt att uppnå den där "Remy-känslan" beträffande alkohol och mat. Det går sådär. Svågern insåg att jag måste börja från början och fixade en alkoläsk som tillsammans med iskross var riktigt gott och smakade som, eh, läsk. 
Till tolvslaget hade Christer nåt mousserande som smakade rätt och slätt illa den tjusiga flaskan till trots. Tre sippar för sakens skull och sedan ut på trottoaren. 
Några få "Remy"-ögonblick har jag haft, oftast med ost och något sött dessert(?) vin. Det är kanske den mest basala nivå som jag förmår att uppnå. Ingen större förlust känner jag mer än att det varit roligt att se om det verkligen stämmer, det där med "en god bit mat med ett riktigt gott vin till". Eller så är det faktiskt bara så subjektivt att vin helt enkelt inte är för mig.

En summering av år 2019? Hm. 
Köpte större boende och flyttade med lycklig Lilltjej som följd vilket gör de svidande amorteringarna nästan värt det.
Lämnade IT-förvaltning och blev Scrum Master.
Hade en jättemysig sommarsemester med Lilltjejen i Skåne och Småland.

Tja, typ så. Rätt odramatiskt, tryggt och stabilt. Tycker man kan tolka min blogg ganska bra utifrån vad som händer i mitt liv. Repetitiva vardagsskildringar och tillika tråkiga inlägg tyder på just lugn och ro. Det händer inte mycket som ger mig behov att ge utlopp på tangentbordet vilket som bekant är mitt sätt att hantera saker. 

Jag har ofta fått frågan varför jag och Christer inte flyttar ihop. Det finns orsaker från hans sida men också min där det helt enkelt är Lilltjejen. Vi bor så bra här nu, hon har kompisar att bara gå över till eller som kommer hit och ringer på precis som när jag växte upp. Hon kan gå eller cykla själv till skolan och fotbollsträningen och de andra aktiviteterna hon har ligger i närområdet. Det är så ofantligt mycket värt för mig att ha detta för henne och jag tycker det är så himla mysigt när kompisarna knackar på och frågar om hon vill komma ut och leka. 
Christer bor ute i Björlanda, långt från, tja allt. Hade jag ännu jobbat i Torslanda hade det varit ett stenkast men det hade egentligen varit enda fördelen. Det kan vara mysigt att hänga där när man är ledig under varma sommardagar tack vare insynsskyddad terass och pool men nu har jag ju egna uteplatser som kräver lagom nivå av underhåll.
Tycker vi fått det så mysigt jag och Lilltjejen, jag fått en bra kombo varannan vecka som passar mitt introverta jag. Så rädd jag var där efter att till slut accepterat faktum och beslutet var fattat och uttalat. Min största rädsla att bli ensamstående ändå visade sig vara något jag klarade av och dessutom fann mig tillfreds med. Vi har en form av särbo relation jag och Christer och vem vet vad som händer i framtiden men nu är jag självständig, jag vet att jag klarar mig till och med bra på egen hand och det känns så jäkla skönt!
År 2020, vad händer då? En sak vet jag och det är att man aldrig vet...


Frysperiod

Julperiod på jobbet med detta årets många klämdagar innebär att det är klent med folk på jobbet. Än färre på konsultsidan där det är helt stopp förutom för de mest kritiska funktioner, i vårt fall support. Det innebär att mina team som endast sysslar med utveckling är på ofrivililig semester, och jag som Scrum master med andra ord inte har några team att serva. Så jag jobbar eftersom jag vill spara mina semesterdagar, men kan egentligen inte göra mycket vettigt arbete.
 
Ringde och grattade Jenny, vårt årliga samtal där man i vanlig ordning kände den där varma trygga känslan av hennes hemtama dialekt med allt vad den representerar, samt konstateranden att våra år endast är på papperet. Hon övningsskör med Arvid och tvillingtjejerna är tonåringar!
Medan jag var varm i kläderna ringde jag ännu ett samtal till en gammal vän, men det avslutades med en frusterrad och lite ledsen känsla i magtrakten. Han är engagerad i en organisation som kallar sig "De Fria", vilkas citat: "Förhoppning är att en upplyst och medveten befolkning förstår behovet av och väljer att genomföra en bankreform, som gör oss av med storbankernas kontroll över våra pengar och deras samhällsdestruktiva inflytande över ekonomin och politiken."
 
Jag har inte läst in mig mera än så, hans många inlägg om detta som han delade på FB blockerade jag till slut så jag har inga riktiga sakargument till varför jag stänger dörren annat än att jag gör det på samma sätt som jag till slut blockerade en annan bekants många socialdemokratiska inlägg. Det är som Jehovas vittnen som tränger sig på i min virtuella dörröppning och jag säger tack, men nej tack. Jag försökte förstå hans personliga vinning i detta engagemang, på samma sätt som jag kan försöka att förstå exempelvis en fotbollssupporters för mig orimliga engagemang. Jag har aldrig brunnit så starkt för något, aldrig varit uppfylld av en övertygelse, ideologi eller verksamhet. Jag tycker liksom att jag har tillräckligt med att, tja, leva och se till att min tillvaro är trygg och tillfredsställande.
 
Alla de människor som brinner för något, ägnar tid och till och med pengar för om det så är hobby, förening eller ideologi kan jag beundra, imponeras och fashineras av, men också tycka synd om. De fall av människor som blir sin övertygelse, där man undrar vad som skulle hända dem om de plötsligt inte hade detta något som de byggt hela sitt liv kring. Det finns hela spektrumet naturligtvis. Grejen är att det är fullkomligt fine med mig, många gör otroligt bra saker med sina övertygelser och mål, men när de prompt vill involvera mig i det hela, övertyga mig om att bli en av dem - då sätter jag mig på bakhasorna. Barnsligt trots? Kanske. Men när argumenten framställs att den som försöker övertyga säger sig veta mer och vad som är rätt, menar man inte indirekt att en annan då har fel och är oupplyst? Eller lurad som de frekvent uttalar. Det kanske skulle väcka nyfikenhet hos de flesta, en vilja att veta mera och tja, det som denna organisation faktiskt säger sig vilja uppnå. Men jag blir endast frusterad och nästan förolämpad när min uttalan att inte vara intresserad endast verkar trigga fler argument och vad som nästan kan uppfattas som medlidande kring ens självförnekande inställning. 
 
Jag är inte intresserad av politiska partiers argument för att anamma just dem. Inte heller "oberoende", religiösa, djurrättsliga, miljövurmande eller andra av de många inriktningar som människor brinner för. Många åstadkommer som sagt mycket bra saker och all heder till dem, många ger människor en mening med tillvaron, en tillhörighet, en gemenskap och ett mål. Jag har inget behov eller vilja av att vara del av något sådant. Vi alla väljer vad vi lägger vår tid och vårt liv på, eller ja, i denna delen av världen har i varje fall de flesta av oss den lyckliga möjligheten att faktiskt välja. Så då väljer jag att säga tack men nej tack och jag vet var ni finns utifall behovet skulle uppstå. Då kan ju ni välja att stänga dörren i "skyll-dig-själv" anda, och tja, man får ju leva med de val man gör i livet, eller hur?
 

Gott slut

(null)
Tycker jag är grym på att anpassa mig till sexpersonershushållet och det oundvikliga kökskaoset. Smygpedanten i mig finner det ju tillfredsställande att röja undan och återställa ordningen, vilket inte nödvändigtvis innebär kliniska ytor - men såpass att man ser tillräckligt av bänkar och bord i alla fall. Sedan är det också rätt mysigt att knö omkring där i köket, gå omlott om varandra när det ska hackas, kokas, skäras, dukas och stekas - såvida det inte finns någon tidspress i alla fall...

(null)
Juldagen verkar vara lika med biodagen och vi hade premiären av Frost 2 inbokad. Ronja satt framåtlutad, fullt fokuserad hela filmen, som kanske hade någon sång för mycket men ändå var riktigt bra. Storasyster kastade till mig ett paket näsdukar...!
(null)
Medan Anders rastade avkommor på Bounce tog systrarna en sväng på Frölunda torg. Då jag inte stod ut med stanken på Åhléns parfymavdelning fann jag mig stående på utsidan - tillsammans med andra manfolk med uttråkade miner och påsar i händerna. Lite kul.
Undrar om folk lade märke till min osedvanligt fina hy efter jag och svågern av(ehm)njutit Ninas julklappar...!
(null)
Mycket spel, Wingspan var riktigt bra och Exploding kitten var...knäppt.

Morgonen efter var de borta och knappt hade de lämnat parkeringen så var dammsugaren framme. Solskenet på utsidan lockade ut mig på utflykt så fick med mig en motsträvig Lilltjej till Amundön.
Efter inledande gnäll fick vi en jättemysig stund vid havet.
(null)

(null)

Nu är Isabella här och tjejerna spelar PS4. Det är en kylig och gråmulen lördag i slutet på julveckan. Tycker vi haft jättefin jul och är så glad att syster med familj kom hit och firade med oss! 

En god jul

(null)
Morsan vaknar i ottan, kissnödig och hör att telningarna börjar röra sig i rummet intill. Så får man ligga där med sprängande blåsa tills alla kommit upp och upptäckt sina strumpor och snören!

Mysig morgon och frukost för att sedan åka till gymmet med Anders och överskottsenergin-Aron. Jätteskönt att springa en halvtimme i bra tempo! 
Kort efter vi var hemma igen kom Monica och Tomas vilket gjorde mig så glad! Lite julfika, mycket prat, stök, trångt om golvyta men mycket kärlek. Ett kaos jag inte är van men ändå finner mysig trots allt. Jag vet ju att det är tillfälligt, att jag har en vecka efteråt att återställa min kontrollerade och avskalade tillvaro så passar faktiskt på och försöker njuta så mycket jag kan. 
(null)
För mycket mat i vanlig ordning innan Kalle där alla vuxna utom Christer somnade någonstans vid Lady och Lufsen. Himla skön powernap inför pappersmassakern som följde så fort Benjamin syrsa önskat alla God Jul. Lilltjejen är ju så lätt att vilja överösa med klappar, den enkla och tacksamma unge hon är. Minns hur en annan visserligen glad över presenterna ändå pliktskyldigt och ibland nästan med viss skamkänsla tackade föräldrarna medan Lilltjejen slänger sig om ens hals av tacksamhet och glädje.
Ja, hon fick alldeles för mycket!
(null)
Notera Ninas fötter som sticker fram, en hint om mängden papper, emballage och det tillfälliga bombnedslaget! Synnerligen tillfredsställande att för stunden i alla fall bara hiva skräpet över axeln där man satt i soffan.
(null)
Saffranssemlor och nya spel som testades resten av kvällen, inklusive det PS4 som Lilltjejen fick... Spelet Overcooked kan verkligen sätta personliga relationer på hårda prov!
Låter som avkommorna slocknat i rummet intill och jag lär följa ungefär lika snabbt. Bra dag, en God Jul!

Spåren är dragna...

(null)
Midnatt råder, tyst det är i husen.... alla sova förutom en som smyger ut i duggregnet för att gräva i sandlådan. Inget mystiskt alls!
Inspirerad av Johans skattjakt vid deras jul snodde jag ihop en betydligt enklare variant för kusinerna att sysselsätta sig med en stund. Bilder och enkla uppgifter tog dem upp till Balltorpsskolan och via Godisbjörnen tillbaka med ledtrådar till lösenordet för skatten väntade men också var (bil)nyckeln till nämnda skulle finnas.
(null)
Att läsa och följa instruktioner är uppenbarligen inte helt lätt för speedade barn  men med några knuffar och poängterande om att läsa ordentligt så löste de det.
Sedan var de sockerspeedade resten av dagen!

(null)
Uppesittar- tillika "utdragen-reklam-och-maximera-köpesamtal"- kväll, domino med  jättefin bild på Otto samt premiär för officiellt intag av pensionärsgodis. Jättegoda juh! Hur kan jag ha haft för mig att de var äckliga? Okej, man trycker ju inte i sig allihopa på en gång...men jag vet egentligen inte hur jag föreställt mig deras smak, annat än att den borde vara otäck eftersom man endast sett dem hemma hos just pensionärer och de gillar ju som alla vet sådana där läskiga godsaker som punchflaskor och körsbär i likör. Och Bridgenlandning.
Farfar Tomas gillar dem så nyfikenheten fick mig att till slut köpa för att testa. Tänk vad många gröna kulor jag hittills gått miste om!
(null)
Blev för sent för avkommorna att invänta fjärde och sista brickan. De två yngsta somnade som klubbade sälar och när den äldste till slut följde efter kunde vi preparera strumporna och dra den traditionella tråden kors och tvärs genom våningsplanen. 
I slutet av Arons väntar paketen från mig och jag är verkligen stolt över inslagningen, haha! 
Imorgon är det alltså julafton vilket känns smått overkligt. Ack den som finge uppleva barndomens pirrande förväntan igen! Känns så... vuxet att känna sig, tja nöjd och glad av sällskapet, aktiviteterna och glädjen av det man ger.
Men nu går mina ögon i kors!

Nu är de här!

(null)
Det har stekts köttbullar och åkts på däng - om och om igen. Och vi kör på normal, lättaste svårighetsnivån!

I eftermiddags kom så äntligen syster med familj och undertecknad som är van vid en, max två till innanför hemmets väggar hamnar i lätt stressad tillvänjningsfas av systerfamiljen på fyra varav två grabbar som Lilltjejen spinner igång med. Åh, så hon längtat efter dem!
Extra kul att de också följde med på min söndagsklass! Trodde det skulle bli riktigt lite folk men tvärtemot jättemånga och kunde såklart inte låta bli att stolt proklamera systerfamiljens närvaro för alla, haha! Superkul att de var med och kämpade så himla bra!
Före och efter, hehe!
(null)

Och så en del av alla Frölundafighters! Mina fina stammisar där många gjort mig sällskap i flera år, så imponerande och roligt!
(null)

Efteråt hämtade vi alla upp Lilltjejen i Lindome så nu är vi kompletta! ❤️


Hemma

Dagens skrivpuff: 
Jag drömmer ofta konstiga drömmar, sådana där som får en att undra vad som egentligen försiggår i ens hjärna. Ibland drömmer jag att jag gråter ögonen ur mig, störtgråter på det där hulkande sättet men tack och lov utan snor som brukar vara fallet i vaket tillstånd.

Jag är ute i naturen, bland lågt växande träd och buskar. Glesa, nästan spirande med massa människor sysselsatta med någonting. Plötsligt kommer Anna-Karin upp framför mig. Hon bara ler, fullkomligen strålar och vi kramar varandra länge och hårt. Mina tårar fullkomligen forsar, jag förstår inte men där är hon framför mig, livs levande och utan ett spår av den cancernedbrutna varelse hon varit. Hon ser förvisso smal ut men på ett sunt sätt med de bara benen brunbrända och seniga av uppenbar träning. Hela hon vibrerar av styrka och liv och jag kan knappt ta mina tårdränkta ögon ifrån henne. Hon är strålande vacker och berättar hur hon lyckats återhämta sig och slita sig loss från sjukdomens klor, att hon varit hemma hela tiden och beklagar att vi fått genomlida hennes begravning men utgången så länge varit oviss.
Jag förstår ingenting alls, jag är bara överväldigad och lycklig att Anna-Karin står där framför mig och jag ser att det är något mer hon knappt kan avhålla sig från att ytterligare dela med sig av. Hon är gravid, väntar ett syskon till Markus och jag gråter ännu mer, hur är det möjligt? Vi håller om varandra hårt igen.

Mina drömmar hoppar till en snötyngd skog och jag kravlar omkring likt en grävling under snön för att inte upptäckas av de som uppenbarligen jagar mig. Ficklampors sken sveper över snön och skär genom de glesa tallgrenarna som utgör obefintligt skydd mot mina rörelsers påverkan i det vita. Jag dyker ned igen, ålar vidare så snabbt jag kan.

Ännu ett hopp och jag befinner mig på en stor båt helt byggd av längsgående smala brädor. Jag har något som liknar en mindre luxuös lägenhet i allt trä och känner mig tillfreds.

När jag vaknar är tinningarna fulla av intorkade tårar. Konstiga drömmar, känslofyllda drömmar. Som tur var inte så ofta.




Premiär

(null)
Jepp, sista (verkligen?) Star Wars filmen hade premiär igår så det blev mumsig mat på intilliggande Danilo som oftast innan vi slog oss ned i salongen med popcornen.
Jag är ju ingen SW nörd, tycker filmerna är helt ok liksom denna också var. Snyggt och någon liten tår letade sig faktiskt fram också.

Tempot har gått ned betydligt på jobbet, naturligt nog. Rätt skönt.

82:an

(null)
Tredje advent och tvärtemot förväntan var det massor av deltagare idag men endast en bråkdel ställde upp på svettig groupie efteråt. Skönt att ha fått köra nya releasen på riktigt och den satt rätt bra. Positiv respons på den också.

Lugn dag i övrigt där pepparkakorna blev gjorda medan regnet praktiskt taget öste ned på utsidan. Deprimerande blött och icke-vintrigt.

Andra

(null)
Vi hann bara lussekatterna idag så blir bakfortsättning imorgon. Förutom mina exemplariska kusar erbjuder Lilltjejen alternativa i form av bajskorv, korv i bröd och julpumla.
(null)
Lätt regn men vackert jul på Liseberg med galet mycket folk. Knödde en sväng innan det var dags för julbord på Hamnkrogen. Det var ingen julkonsert i Frölunda i år så bjöd på julbord istället och måste säga att det var bättre när vi var där förra gången för två år sedan tror jag. Nu har de maximerat sittplatser så det inte längre är riktigt lika mysigt och ljudvolymen är också därefter. 
Ser på bilden av dom alla tre och Lilltjejen är nästan lika lång. Min stora Lilltjej med världens bästa farmor och farfar!


Lucia

(null)
Glada indiska tjejer för glittret jag tog med för att sätta i håret. Vi hade turen att få ett lussetåg till jobbet vilket både dom och undertecknad uppskattade mycket. Efteråt var det lite segt att komma upp i jobbläge igen men var en gemytlig stämning resten av dagen.
(null)
Vi började morgonen med risgrynsgröt och lite flöjtspel. Vid Lilltjejens skola är det årskurs fem som lussar så får se om hon är lika sugen då som hon är nu.

Denna lördag är det bakning, grejning och julbord på schemat. Väntar på sista plåten med lussekatter, sedan väntar pepparkakorna.  Medan vi väntar pickar jag fån och Lilltjejen städar på övervåningen. Julpumlorna har kommit upp i vårt lilla träd på framsidan och fåglarna har fått påfyllning. Det enda som saknas nu för fullkomlig julkänsla är snö men den är väldigt fjärran.


Tidigare inlägg
RSS 2.0