Trötter

(null)
Två dagars kurs och lämnar dag ett lätt illamående. Småätit mer eller mindre konstant samt i desperation testat en för mig ny energidricka, allt i försök att stå emot massiv trötthet. Skitjobbigt att hamna i det läget då hela ens väsen bara vill dra en ned i sömn och alla mentala försök att motstå är hopplösa. Man måste göra något och de möjligheterna är rätt begränsade när man sitter rätt upp och ned i en konferenslokal. Alltså äter jag. Att trycka i sig mini-Kexchoklad är föga framgångsrikt. Den sliskiga drickan gjorde heller ingen annan effekt än maxat blodsocker utan energipåslag.

Nåväl. Från en lördagskväll med knän så onda att minsta rörelse högg som yxor var det såpass hanterbart morgonen efter att jag beslöt att boka en säsongspremiär på golfbanan. Jag minns hur jag gick kortbanan förra året, på stela men inte onda ben. Denna gång var jag tacksam för golfvagnen som fick agera rullator åt tant Linda. Knäna var inte alls särskilt glada efter arton hål men mentalt är jag nöjd att jag gick ut. Det blev en strålande sommardag och slagen gick sketbra! Har nog sällan fått så bra slag med drivern under en hel runda. Trettio en poäng slutade jag på, strax över mitt handikapp så är jag är helt klart nöjd.

Kvartalen därefter fick jag dock ta från sidlinjen. Kände mig som en idiot där jag stolpade fram men ville ju ändå se vad nya releasen hade att erbjuda. 

Idag är knäna mycket bättre, värst när jag varit stilla och de ska "igång" igen. Snälle Robert hoppar in på min klass på Backaplan så slipper jag känna press att prestera när jag kanske inte kan. 

Göteborgsvarvet 2019 och 10 Kup-1

(null)
Wallstickerland har mycket roligt och fick min beställning under veckan. Har två "döda" utrymmen med tre dörrar så tyckte blommorna blev jättebra och brevlådestickern likaså. Blir glad av att se den!
Laddade upp inför Varvet med en fyra sorters ostpizza, det är väl bra att grunda med? Heh.

(null)
Min Lilltjej har genomfört sin första gradering och någon var uppenbarligen förväntansfull inför den. Somnade väldigt sent och var uppe före ljuset. Jag lämnade henne och Johan tog över då jag hade min egna utmaning att förbereda. Hostade halva natten och kände ingen större förbättring så var fullt inställd på att tvingas promenera större delen av vägen. 
Därför sjukt nöjd med tiden 2.30! Med stämningen på plats och startskottet avfyrat var det samma känsla som när man ställt sig förkyld framför sina combatdeltagare - den försvinner. Blev förvånad över hur pass lätt det gick så fick hålla igen rejält då jag visste att sämre tider obönhörligt skulle komma, vilket skedde efter Älvsborgsbron. Knäna protesterade och blev värre och värre för varje kilometer. Sista kilometrarna var det knappt något flåsande eller svettande - det gick helt enkelt för långsamt, men jag typ, sprang i alla fall! Eller ja, stapplade om man ska tro Johan som tog Lilltjejen direkt från graderingen till fyra utposter längs banan för att heja. Vilken glädje och energikick det är att se och höra henne, krama och pussa på henne! Efter sista träffen efter Göta Älvbron hade Lilltjejen blivit så orolig för mig att hon behövde prata efter målgången för att försäkra sig om att jag var ok. Man undrar onekligen hur jag såg ut egentligen. Sjukt frustrerande att känna sig pigg i knopp och flås medan knäna bokstavligt talat tvingar en tillbaka. Tror å andra sidan att det kan ha varit bra ur förkylningssynpunkten.
(null)
Drog i mig en milkshake på vägen hem och avslutade med ledsna pommesfrites och burgare i katternas sällskap. Tvättmaskinen går och jag har krupit ned under täcket. Här tänker jag förbi resten av kvällen. Har faktiskt bokat årets första golfrunda imorgon, osedvanligt optimistiskt av mig! Har i alla fall vikarie till min Combat, så viss självinsikt har jag men å andra sidan är kvartalen då istället. Trodde den skulle vara idag men jag lär inte kunna göra annat än titta på imorgon ändå...
Stolt gånger två över denna dag! Nu ska jag stappla iväg och hänga tvätt innan Mellofinalen. Får se hur länge jag håller mig vaken...

Blä

(null)
Fick lite känsla av minnesmonument av Göteborgsvarvets nya grej att publicera alla anmäldas namn längs en vägg. Undrar hur många som stupar på vägen och känner att undertecknad ligger inom möjlighetens riskzon. Energin vill inte infinna sig och den lomhörda och jobbiga förkylningskänslan hänger envetet kvar. Så himla frustrerande men också besvikelse att inte kunna ge allt på lördag, kasst förberedd eller inte så vill man ju ändå ha den kapacitet man har och inte en reducerad på grund av en sketen förkylning.
Tillsammans med Ola hämtades nummerlapp och i mitt fall tröjan som påvisar den extra avgift jag erlagt till vad jag hoppas är något bra. Och så nästan viktigaste av allt: Vattenflaskan, detta år i limegrön kulör. 

Ibland tror jag att min kära syster ger mig presenter hon innerst inne suktar efter själv. Ansiktsmasken som skulle föreställa en kyckling och kändes som, tja, vått papper, och så denna, en bildekal föreställande Gustaf. I hennes fall hade det nog varit Mulle från Min Häst eller något men som den stora Gustaf-älskare jag var som barn är han rätt tacksam som motiv och, tja, tanklocksdekoration.
(null)
Tycker det blev riktigt kul och tanken slog mig igen varför folk inte personifierar sina bilar mera. Den är ju en så väsentlig del för många och en stor investering, eller snarare utgift, så varför? Vi personifierar ju våra hem, kläder och frisyrer, också tatueringar ökar i popularitet, så varför inte våra bilar? Bollade lite med Ola. Är det mellanmjölksmentaliteten att inte sticka ut? Eller helt sonika att ingen äger sin bil idag utan leasar eller lånar och därmed inte vill riskera andrahandsvärden eller bryta avtalsregler?
Dekaler som min är ju enkla att ta bort den dagen det är dags att återlämna och är ju sådan enkel grej som livar upp lite. Tröttnar man kan man också bara ta bort eller byta ut. Det är lite svårare med en tatuering... En sådan har man ju funderat på lite då och då men det är ju hopplöst att komma på vad man faktiskt skulle vilja pränta in i huden för resten av livet. Av någon anledning känns ett kattema nära till hands, men nej, inte Gustaf, hahaha!


Buhuu!

(null)
Vardagspärlor, charmen att ens avkomma kan hjälpa en skriva inköpslista medan man kör. Dikteringen fallerade visst någonstans på vägen då mjölken skulle vara till att göra pannkakor, inte att själva pankisarna skulle köpas. Nåväl.

Fick en bild, denna gång på en förvirrad Bror som undrade varför han inte fick komma in och "vem är den där hooman som fotar?" Tydligen har vissa inte riktigt släppt sitt gamla hem ändå.

Nu tycker jag att förskylningen får vara klar. Betat av rakbladshalsen, två dagars feber och är nu på slemhosta och snornäsa. Åkte in till ett möte efter lunch och infann mig flåsande, kallsvettig och med darriga ben.

Give and take

(null)
Ska upp och titta till hur det går med sänggåendet och möts av denna på dörren. Pippi Långstrump hörs på andra sidan. Gullunge.

Satt och frös på jobbet, sög Strepsils i försök att lindra rakbladen i halsen och kände mig allmänt eländig. Gav upp efter lunch, körde maxvärme i bilen hem där jag tvingade i mig en dos Echinablä och kröp ned under täcket där jag slocknade. En Ipren, lite middag, en tredje och sista dos Echinaläskigt och jag vet inte riktigt åt vilket håll förkylningen är på väg. Blir en tidig kväll i alla fall.

Fondväggen blev jättebra som sagt och det huvudsakliga är klart här hemma. Nu är det mest väggarna som gapar tomma. Vad ska jag ha på min gråa yta? Har ju ingen aning om vad som funkar. En stor tavla? Flera små? Färger eller inte? Mastodontiskt klätterträd? Likaså över trappan är stora ytor och Lilltjejen vill inte ha kvar tavlorna hon hade i gamla rummet, således är det tomt där med. Jag tycker om att ha det fint hemma men har inte den blekaste hur man åstadkommer det! 
(null)


Nejnejnej!

(null)
Min BCstammis-Maria tipsade om dessa mirakeldroppar som minsann alltid  kvävt möjliga förkylningar i sin linda. Jag kan bara hoppas det funkar på mig med! Under dagen har en hosta smugit sig på, en sådan som sliter upp luftrören och ger järnsmak i munnen. Det förklarar huvudvärken jag haft, ett vanligt symptom på kommande elände som jag denna gång tillskrev vätskebrist. 
Jag ska ju springa på lördag!
Kan bara hoppas, hoppas, megahoppas att Echinaläbbigheten gör sin grej alternativt eländet kommer och går lika snabbt som den senaste gången.


Ovana

(null)
Myser i soffan med trötta ben. Lyckades av någon anledning pausa Runkeeper medan jag sprang men borde varit hyfsat nära milen i varje fall tycker benen det. Med en vecka kvar till varvet känns det onekligen tveksamt. Det mest troliga är att knäna eller fötterna blir det som fäller mig men hoppas i varje fall kunna promenera i mål.
(null)


Regn

(null)
Tycker det är himla roligt att vi lyckats hålla igång våra middagsträffar över åren. Har tappat en då Stoffe aldrig har tid för oss längre men en dag så kanske!
Om den vänstra rätten ser lite blek ut är det för att de gröna kvistarna som frikostigt strötts däröver fick plockas bort illa kvickt. Annars kan jag inte påstå att deras rätter kompenserade korianderdesserten, inte heller den egna tolkningen av chokladmousse som jag testade. Trugade i mig några skedar tills jag insåg att den faktiskt bara var riktigt otrevlig. 
Vi tog en sväng till ett café vid Kungstorget(?) istället och frossade olika val av paj och tårta där min var klart bäst men ändå orsakade visst illamående. Den lilla biten visade sig absolut vara tillräcklig. Jag verkar ha förlorat en del av min äta-efterrätts-förmåga!?

Medan regnet startade upp denna dag gick en elektriker igenom mitt bråkiga lamputtag och lite annat i lägenheten så nu känns det bra att allt är kontrollerat. Målningen av fasaden är också klar för oss och har flyttat vidare till nästa hus, himla tur att vi var först ut och därmed har det gjort innan sommarsäsongen.


Finally!

(null)
Yes, där satt den äntligen - milen! Tuggade en ny sträckning i området och hade endast knappa känningar i vänster knä. Känns ju att fötter och ben inte är vana vid sträckan då ett varv till hade definitivt varit tufft. 
Samtidigt har en väldigt nöjd Lilltjej provat dräkten jag fyndade men jackan får hon inte bära officiellt förrän efter graderingen. Min fina stora Lilltjej!


Burrigt

(null)
Vädret går verkligen bananas. Hagel, frost, snö och isvind slåss om utrymmet under dygnets timmar och vägrar förlika sig med att det ska vara vår. Solen som kämpar sig fram emellanåt har inte en chans.

Imorgon är det middagsdags med Ola och Mikael och Ola var sugen på att testa OGBG som verkar ha asiatiskt tema. Det såg rätt lovande ut tills jag kom till efterrätterna. Ett ställe med en korianderefterätt är klart suspekt! De övriga rätterna måste helt klart vara väldigt förlåtande för en sådan hädelse men uppenbarligen bör varje betraktas med en skälig dos misstänksamhet och kräva noggrann utfrågning av personalen. Inga försiktighetsåtgärder är för stora för att försäkra sig om att:
A) Mina strävsamt ihoptjänade slantar inte slängs i sjön - eller kompost om stället kör klimatgrejen
B) Jag får gå hem hungrig(are) än när jag kom vilket inte bara drabbar mig utan också alla omkring mig
C) Jag slipper skämma ut mig med högljudd men ytterst rättfärdig utskällning av den ögonhimlande serveringspersonalen som tillåtit detta gift i min mat

Kan inte låta bli att undra hur sjutton tankegångarna gick. 
    "Efterrätter gänget, workshopen snart klar, kämpa på nu fixar vi detta så kan vi kan ta AW!"
   "Creme bru..."
    "Tråkigt! Nästa!?"
    "Chokla..."
    "Förutsägbart!"
     "Bärkom..."
     "Omodernt! Kom igen nu!"
      "Flambe..."
      "Tres tråkigt! Vad betalar jag er för!?"
      "Koriandersorbet?"
      "Nu snackar vi! Halva befolkningen avskyr tvättmedelsörten så där har vi något som gästerna kommer diskutera och minnas! Snyggt jobbat Göran, du är härmed befordrad!"


      

Desirée och jag

Kommer ni ihåg filmen "Grabben i graven bredvid" och tjejen Desirée? Tidigt i filmen introduceras man för hennes och Michael Nyqvists karaktär Bennys vitt skilda personligheter. Benny som fixar sitt snabbkaffe med varmvatten och diskborstskaftet medan Desirée kör sin tjusiga espressobryggare och gnider osynliga fläckar från diskbänken. Just den scenen när hon omsorgsfullt torkar den redan skinande rena bänken återkommer till mig när jag kommer på mig själv att göra likadant. I många fall kan jag vara synnerligen obrydd och lättsinnig vad beträffar ordning och städning, framför allt i de mindre iögonfallande områdena som under sängar och uppe på tavlor och byråer. Matbordet torkas tillfredsställande med nödtorftiga svep med trasan, men smulor och vattendroppar på disk- och köksbänkar kan uppenbarligen utlösa vissa OCD tendenser hos mig, särskilt medan jag jobbar där. Blanda ingredienser, hacka och och röra i kastruller varvas kontinuerligt med diskning och rentorkning av bänk. Förutom detta kan jag komma på mig själv att stanna till för att vrida en skål några grader åt höger eller flytta ett ljus till en ny plats och sedan tillbaka. Dammsugaren kan bli stående i skåpet flera dagar för att en annan komma fram flera gånger. Mitt notoriska dammsugande kanske kan skyllas på de två kattlådorna jag nu har under trappan men då torde det väl vara en viss kontiniutet i frekvensen istället för det man närmast kan kalla periodande. Avskyr dock att känna skräp under fötterna! Att tvätta fönstren två gånger under tiden jag bodde i gamla lägenheten såg jag dock inte som något större problem så man kan ju inte påstå att jag är pedant utan kanske en smula... selektivt manisk?
 
Apropå kattlådor hoppas jag kanske kunna minska ned antalet till en när jag nu köpte ett hem med existerande kattlucka. Måste ha sett en smula roligt ut där jag hopkrupen på golvet lockade på mina pälsansikten genom den lilla öppningen men nu verkar de ha förstått hur den fungerar så undertecknad måste förlika sig med att inte längre ha full koll på huruvida de är inne eller ute. Ganska mysigt att höra luckan slamra till, dock sitter den i sovrummet så får väl se om några veckor hur mysigt jag tycker det är när de ska ut på sina nattliga patrulleringar. Gällande kattlådorna misstänker jag att de kommer fortsätta att föredra dem då de oftast kan komma in och direkt dit efter en lång stund där ute. Det är ju i och för sig positivt för grannskapet...  
 
 

Kyligt

Från tjugofemgradig sommarkänsla till frost och nederbörd i form av minisnöbollar. Trodde först det var gigantiska hagel men när man stack ut näsan och kikade närmare var det faktiskt snö och inte is. Hårt packad snö.
(null)
Man kan ju hoppas att de eventuella fästingar,  knott- och mygglarver som hunnit vakna till nu fryst ihjäl men det är kanske att hoppas på för mycket.

(null)
Två nya offer står och skälver i fönstret och diskuterar sinsemellan med domedagsröster vem av dem som kommer att duka under först. Har de tur går de en snabb död till mötes av Pluttens hjälpande tassar. Det tog ungefär tre sekunder efter de anlänt till att hon var där och visade sin uppskattning för de nya leksakerna.

Lilltjejen boar också in sig och har organiserat sina nya lådor, så gulligt!
Jag har byggt på mitt självständiga ego med fortsatta aktiviteter här hemma. Att borra upp en lång och tung hylla i takhöjd är svettigt men tillfredsställande. Ungefär som att byta däck på det vanliga handfasta sättet - som jag numera inte längre gör. 
Fått upp ytterligare lite på väggarna, åtgärdat den dåliga vattenavrinningen i min dusch tillika badkar och bakat mina första petit-chouxer! Har alltid trott att det var svårt men gick ju som en dans och blev helt perfekta. Fyllde med vaniljgrädde och hackade jordgubbar, mums! Vi goffade en hel hög medan vi körde Mario kart. Får köpa en sådan där sprits så jag kan testa eclair också en dag.
(null)


Bit för bit

(null)
Man kan säga att det är en hel del pollen i luften och efter lite regn har alla bilar fått ett intressant lager. Skönt att tillhöra de lyckligt lottade som inte har några besvär av vårsprickningen. 
Glömde midjeväskan så fick lunchspringa utan fånen. Ingen musik eller dokumentär eller tempoangivelser, bara fågelsång, gatuljud, mina fötters rytm... och flåsande andetag. Finns liksom en anledning att man har pluggat igen öronen.

Fått upp gardinerna jag hade, organiserat i bokhyllorna, borrat upp sänglampor och lite på väggarna. Tänk att en del hade sett det som höjden av lycka att välja nya gardiner medan jag kör på de jag hade och inte ens iddes stryka de som lite, ehm, omilt hamnat i flyttkartongen. Gardiner är verkligen dötråkigt att fixa.


Maj

(null)
Fick ett mail denna morgon från hon som köpte min lägenhet med bilder på en ledsen Brorsa på balkongen. Lite försynt undrade hon om jag möjligen saknade en katt så vi klev upp ur morgonmyset och hämtade hem vår grå. 
Blev en grejardag efter en tur till återvinningen och Ikea. Sålt undan hyllor och nyckelskåp i ek som jag var väldigt förtjust i men inte funkar i min nya hall. Så in i bänken less på att montera möbler men tack och pris för skruvdragare. Skrivbord är nu på plats i lillrummet nere och Lilltjejen fick nya hurtsar med lådor. Hylla på plats ovan min säng och jag känner mig duktig som hann innan det var dags att åka till Valhalla och frysa till Svenska cupens final. Eller nåja, vi åkte hem så snart uppdraget var slutfört.
(null)


Valborg

(null)
Fick köra eftermiddagen hemifrån då skolan ringde om en ledsen Lilltjej med magont. Några timmar senare var hon i form igen för lek med kompisar och taekwondo-träning. Jag snirkel-snorklade ihop sex kilometer under tiden iklädd endast shorts och top, en osedvanligt varm Valborg med andra ord. Knäna kändes inte av alls, skönt! Dock är benen generellt inte vana att tugga kilometrar och då jag inte sprungit över milen sedan, öh förra Varvet så är det dom eller knäna som kommer sänka mig om några veckor.

Plutten steriliserades igår så var lite groggy och låg under kvällen men är nu i god form igen. Hon ser nog fram emot att få börja gå ut på riktigt nu och få utlopp för sin energi. Lilltjejen bäddade ner henne och där låg hon kvar några timmar senare!
Helgdag imorgon och damfotboll har final i Svenska cupen, Kopparberg mot Kristianstad. Ronjas lag ska vara maskotar till hemmalaget Kopparberg och därmed tåga in med spelarna innan matchstart. Kul att hon får vara med om en sådan grej! 


Ännu en

(null)
Ännu en kollega går i pension, efter mer än 27 år på företaget! Två tårtbitar senare konstaterar jag att det hade räckt med en. Dessutom att ceremonier av detta slag verkligen är något jag själv undanber mig. Fy sjutton för att stå där i blickfånget och vara föremål för sammankomst. Igen det förunderliga i hur olika vi människor är där somliga ser det som höjden av lycka och bjuder in till öppet hus och festligheter så fort tillfälle ges, medan andra så som undertecknad betecknar det som ren och skär mardröm. Nej, ge mig ett rum på ett spa för mig och min hamsterboll där de enda jag behöver konversera är betald personal. Ett firande av pension av detta slag, fy bubblan vad jobbigt och stort nej tack! Man borde väl ha möjlighet att undanbe sig den dag det är dags?


Endgame

(null)
Blått blir grått, en klar ansiktslyftning och på insidan boar jag in mig mer och mer. En hylla uppsatt här, en tv på väggen där. Den osäkra känslan jag hade i maggropen har mer och mer ersatts av en häftig och pirrig. Här bor jag, det här är mitt, nåja bankens men typ mitt och jag har valt det själv! I de andra husen i min länga bor familjer, par med barn mellan Ronjas ålder till utflugna och så jag, ensam med min Lilltjej. Känner mig stark och självständig, en skön känsla.

Kände mig också stark på ett mera fysiskt plan denna morgon med gänget i Majorna. Fick sällskap av Christian, en kollega från Malmö som bara ville skugga men vars närvaro på scenen ändå gav extra energi till både mig och deltagarna. Min vanligtvis lite sega morgonkropp kändes helt ok.
Lite mera fysiskt arbete efteråt med föreningens vårstädning som blev en riktigt våt och lerig historia när ett förvisso välbehövligt men ihärdigt regn drog in. Helgen till ära har vädret vänt efter en vecka med sommarvärme. Försökte springa en vända igår men kroppen svarade inte alls så fick nöja mig med en skön promenad i värmen istället.

(null)
God mat och bio har fått avrunda denna dag, jag var så hungrig att jag inte kom ihåg att dokumentera någon tallrik - förrän efterrätten. Filmen var Avengers, End game som var riktigt bra men lite för lång och ändå kort på samma gång. Karaktärerna är så många och man vill se mer av dem alla vilket ju inte är möjligt. Ok slut ändå, om det nu faktiskt är det.


Kortvecka

(null)
Det var onekligen en väldigt skön känsla att komma hem till en färdigmålad övervåning. Vardagsrum, lillrum och mellanrummet där emellan inklusive lister och element. Vilken skillnad och är nöjd med hans färgval! Rätt likt hans tröja faktiskt.
Nu har jag kunnat packa upp majoriteten av de kvarvarande kartongerna - jisses vad böcker jag har! Tycker dock att soffan blir för stor så får se hur jag gör med den framgent.
Skönt att avyttra både grejer och flyttkartonger via säljforum och återvinning - en produktiv helg.

Vädret den resterande påskhelgen har varit lika varmt och vackert som på östkusten så passade också på att vädra golfsvingen för första gången i år. Det gick riktigt katastrofdåligt medan Christer dammade iväg sina över tvåhundra meter. Jag testade driver, trä och en järn och de stackars bollarna flög åt alla håll och kanter - när jag väl fick in en träff. Visst blev det några bra träffar också men de var klart i minoritet. Skitsport.
(null)


Paltbröd

(null)
Välkommen till Lilla- och Storasysters bakblogg! Idag har vi (läs Lillasyster) för första gången bakat paltbröd, av spad från vår (läs Lillasyster igen) igår självklart egentillverkade palt. Tre saftiga och mumsiga bröd att avnjuta med rejält mycket smör och gärna ost (Storasyster skippar osten).

Så här gör du!
Låt spadet svalna och häll bort eventuellt klart övre skikt. 
1 liter spad
1 pkt jäst
1 dl ljus sirap
1 msk flingsalt
En väldans massa mjöl, typ 14 dl

Värm spad till 37 grader och lös upp jästen. Tillsätt salt, sirap och hälften av mjölet. Låt storasyster röra ihop under ett gäng minuter, den är rena vällingen så fattar inte riktigt varför men så stod det i det andra receptet.
Arbeta in resten av mjölet tills det släpper från  kanterna, i Lillasysters tycke i lösaste och kladdigaste laget men vågade inte sätta i mer.
Låt jäsa en timme.
Under tiden applicerar Storasyster omtänksamt på Lillasyster sin gåva i form av ansiktsmask som enligt utsago ska ge ett "chic" (eller var det "kyck"?) resultat.
(null)
När den kalla, slemmiga och tvivelaktigt välbefinnande kycklingmasken avlägsnats kan du smöra och mjöla tre avlånga brödformar. Tycker bröa borde funka minst lika bra så välj själv.
Sätt ugnen på 175 grader.
Låt degen rinna ut på arbetsbord och kladda  in mer mjöl, Lillasyster behövde en hel del, tills du får den i så pass hanterbar form att du kan dela den i tre delar och placera en kladdklump i respektive form.
Låt jäsa en halvtimme.
Här ska man också enligt receptet snitta i degen, syfte okänt då det bara kladdade och sedan ändå försvann vid gräddningen.
Grädda 35-40 min.
Svalna på galler.

Storasyster ikläder sin ögonhimlande Lillasyster ett förkläde och arrangerar entusiastiskt bakresultatet på ett kulinariskt och hemtrevligt tilltalande sätt. Et voilà! Paltbröd a la Lilla- och Storasyster! 
(null)






Skärtorsdag

(null)
Två utmattade morsor är i säng samtidigt som sina avkommor. Nöjd att jag kom ut på en löprunda imorse där jag som väntat fick ont i knät. Blev drygt fem kilometer i alla fall i det strålande vackra och sköna vädret.
Fyra timmar därefter på Järfällabadet då vi mot slutet också anslöt till barnen i vattnet. Väldigt lite folk så rätt skönt att simma några längder i egen bana. Tyvärr gjorde det riktigt ont i knäet att simma också.
Bakning av morotskaka med dubbla satser gegga - anledningen till att man äter morotskaka över huvudtaget, och supergod oxfilémiddag signerad av min syster. Längesedan jag åt potatisgratäng också och till skillnad från den inte särskilt goda färdigköpta så fick jag inte ont i magen av denna. Mums för egengjord!
En jägare och två påskharar betade av grannskapet på godis. Roligt att Otto lånade mina skor och Lilltjejens rosa tröja. De blev supersöta båda två!
Inte ens halv tio... zzzzzz!


Tidigare inlägg
RSS 2.0