Sängläge

(null)
- Tack mamma!
- Tack Linda!
- Vilken service!
Jag slås av frågan var har hon lärt sig det uttrycket?
Det har varit kompisgäng med Nelly hela dagen och lite mammahäng till dess slut. Fått upp lite på väggarna i vardagsrummet och gått över godtyckliga ytor med dammtrasan. Degar nu i sängen, motar ut Plutt med mus i munnen för andra gången på tio minuter. 
Vaknade under natten av de omisskännliga ljuden av hur hon kalasar på en stackare - strax innanför sovrumsdörren. Det där knastrande krasandet alltså, uuuäh! Upp och torka musrester för att inte riskera otrevliga överraskningar för eventuella nattliga små fötter där uppifrån. Funderar på att spärra kattluckan för inpassering under natten för nu är det banne mig en mus nästan varje natt och ofta två! Kan inte säga annat än att hon är en ypperlig jägare...

Färger

(null)
Tror hösten är min favorit bland årstiderna, för alla dess färger och ljusen man kan tända till både frukost och kväll. De sega benen till trots njöt jag av färgexplosionerna längs min väg och den närmast poetiska känslan av att befinna mig däri. Löven under mina fötter, löven som singlade ned omkring mig som ett romantiskt konfetti. Så. Vackert.
Imorgon är det redan fredag och Lilltjejen ska på kalas. Annars inga planer för helgen så vi efter den vanliga fulltecknade veckan kan bara vara. Hon hinner ju inte leka med kompisarna längre under veckan så kanske blir tillfälle till det.
Christer tipsade om den numera podden "Så funkar det" som visade sig vara riktigt bra. Extra bra blir det när den ene är skåning med tillhörande dialekt.


Under tiden

(null)
En Bror som avgudar sin minimatte, en Plutt som tar in möss under natten, en Brorsa som regnblöt kommer upp i morgonens sängvärme. Det är ett väldans jamande och kråmande i väntan på frukosten och det är mysigt! 
Påpälsade till bågskyttet i den oisolerade lokalen som delas med skyttekluben. Pilarna viner och plötsligt händer det - bullseye och de bruna ögonen lyser upp.


Söndag

(null)
När jag idag skulle delta i mitt första budgetmöte kändes det säkrast att ta med en energidricka. Det var dock rätt intressant men visst var man rätt mör ändå nästan sex timmar senare. Drickan gjorde mig illamående, igen av just den smaken så ingen mer "Melon crush" eller vad den heter. Bläh. 
Seg till passet i Frölunda men välbehövligt då man mådde mycket bättre efteråt. Mycket folk idag med så när höstmörkret nu krupit på och vi kommit in från sommarperioden befolkar vi gymmen igen.


43? 44?

(null)
Det är trösterikt att inte bara jag har svårt att hålla reda på allas ålder! Fick skamset messa och fråga hur många år Aron faktiskt fyllde förra månaden. Till nästa år kommer jag bergis att ha glömt igen!
Motiverade två tröjinköp denna dagen efter bemärkelsedagen till ära och fick avnjuta ett kort friskt höstregn med komplett regnbåge under timmespromenaden. Detta tillsammans med morgonens klass i Majorna ger mig nu anledning att gotta ned mig i sängen för riktig slapparkväll.
Fick en så bra födelsedag som många omtänksamma önskade med mysfrukost på sängen. Jämrans svårt att äta i sängen bara så har lite svårt att förstå somliga människors förtjusning i det. Christer hade tydliggjort för expediten i handelsträdgården att jag hade bruna tummar men fick ändå köpa en bananplanta - för de ska ju vara så enkla! Verkar som han undanhöll att informera att just en sådan, eller de förtvinade resterna av en sådan står på min övervåning. Tydligen anser han att alla förtjänar en andra chans. Åttioandra snarare.
(null)
Öppnade Ronjas brev och fann två supergulliga kort hon gjort plus ett armband. Jag bölade som bara en sentimentalt ömhjärtad morsa kan göra och bar armbandet på jobbet. När hon en stund senare ringde och grattade bölade jag igen. Min underbara Lilltjej.

(null)
På jobbet blev jag lite rörd igen då Dragonstone i riktig self-organised Scrum-anda körde igång sitt Stand-up trots att jag inte var där då jag fastnade med Winterfell teamet. Och gullige Stoffe kom med gigantisk födelsedagsmuffin lagom till min förmiddagshunger. 
Hade köpt med mig lite fikabröd till teamen för eftermiddagen men överraskades av dem med tårta och sång, både på engelska och svenska som de övat in! Stoffe hade viskat i deras öra och så snabbfixade de detta, så himla gulliga, världens bästa team! Scrum mastern rörd ännu en gång.
(null)
Och ja, jag hade många fler fikabrödslängder än de två jag dukat fram!
(null)

Jag var duktigt mätt efter den överraskningen vilket passade bra då Christer bokat sen middag, efter bion "Ad Astra". Den hade ju fått rätt ok recensioner och var också rätt bra. Annorlunda med lätt åksjukevarning vid somliga scener.
(null)
Trots mitt muffins- tårtätande och snacks var vi ändå såpass hungriga efteråt att det fick bli de tomma faten som fotades. Smått och mycket gott på Pinchos!
Sedan var tant duktigt trött så väldigt skönt att väl hemma krypa i säng.


Glad

(null)
Gruppträningen har en boost vad det verkar för passen är välfyllda med kö till gårdagens i Lindholmen samt Majorna på lördag. Också vår stora sal i Frölunda var synnerligen full idag och många ställde upp på foto också! Placerade mig snyggt vid Pål tills några tyckte att jag ju skulle bäras! Mina Frölundafighters, man kan vara nedstämd eller anti men salen lämnar man alltid glad och endorfinstinn.
Så kommer man hem och hittar detta i lådan!
(null)
Hon har ju haft fotbollsträning idag så sprang uppenbarligen förbi och lämnade. Min älskade underbara unge!


4A

(null)
Plutt är inte så pluttig längre utan fortsätter att växa och stoltsera med sina nattliga byten. Två möss hittills denna vecka varav en som förskansade sig under tvättmaskinen och således omöjlig att nå fick hänga kvar då vi gick till jobbet. Jag tog henne bokstavligen med den lilla söta i munnen när jag klev ur sängen varpå hon försökte smita iväg med sitt byte - till övervåningen! Det slutade som sagt med en heldag under tvättmaskinen bara för att huggas av Plutt igen som påpassligt vaktat hela kvällen. Fick ut dem genom dörren. Pust!
Hon är nästan lika stor som Bror nu men kraftigare i kroppen, lite ledsen uppsyn och kortare ben, tydliga inslag av sin mammas Brittiska korthårsanatomi. 

Skjutsade en ur teamet för ett ärende och drog via godisgrossisten på vägen tillbaka. Han valde synnerligen slemmiga geleormar som ändock mottogs positivt av mina godisgalna teammedlemmar. Vi har ju flyttat än en gång, en större rockad med andra team och har nu kommit till rätta i vårt nya landskap som vi har helt för oss själva. Det blev riktigt bra!

Zumzumzumzumzumzumzumzum!

(null)
När Spotify återgår till, av avkommans fyllda kölista efter ens spelade låt. Blev lite udda efter Alan Walker.

(null)
Denna morgon var temperaturen under nollstrecket så blev en uppfriskande promenad i härlig sol innan vi åkte till Universeum för några timmar. Skönt att sedan köra igenom nya releasen igen för ett rejält gäng Frölundianer med dessutom många nya - kul! Men nu är undertecknad trött i ögat. Klockan har ändå passerat tio.


Väldoft

(null)Väcktes under natten av de omisskännliga ljuden från arbetsrummet av Plutt som hittat en ny lek"kompis". Möbler och grejer där inne renderade många gömslen och sedermera extra stök. Som jag fruktat hittade vi inget på morgonen, ingen liten sötnos på hallmattan, inga halvätna rester eller minsta spår. Jahopp. 
Efter frukost ser jag en rörelse vid ytterdörren och där var den! Utmattad och tilltufsad kunde den lyftas ut till friheten. Otroligt tapper och söt.

Blev ett litet röj i samband med byte från sommar- till vintergarderoben innan några ärenden då den senare kompletterades åt Lilltjejen. Jättefin höstdag, kallt men strålande sol - som jag tillbringade i köket medan avkomman lekte med kompisar. Hann aldrig bullarna igår på dess egna dag så därav idag. Minicupcakes blev gemensam aktivitet, nomnom!
(null)


Ovan

(null)
Alltså de ögonen! Mästerkatten i Shrek kunde inte göra det bättre, min fine gosige och sällskapssjuke Bror som så ofta vill knö sig upp i knät när jag sitter vid bordet.
Början och slutet på dagen, soffläge framför Svampbob fyrkant med Lilltjejen. Vilken obeskrivligt knäpp film och helt obegripligt att de kan vara så populära. Det kan bara vara för att det är så urbota dåligt som det är bra? Hasslehof måste ha fått en biljon dollar för att förnedra sig på det sättet!

Mina fötter värker efter att hela dagen varit igång. Flyttaktiviteter och potluck lunch däremellan. Och vilken lunch! 
(null)


Krispigt

Jag brukar ju passa på att snöra på mig löparskorna medan Lilltjejen är på sina aktiviteter. När vi stod redo i hallen idag, hon med fotbolls- och jag i löparmundering sade hon sorgset att varken jag eller pappa tittade på medan hon tränade till skillnad mot alla andras föräldrar. Det nöp tag i mammasjälen och följde med ut i den tiogradiga aftonen. Efter tre hundra meter och mentala klipp av en vuxen Ronja som minns en stöttande och närvarande förälder, halverade jag rundan, bytte de svettiga kläderna till överdragsbyxor, torrt underställ, fleece, vindjacka och vantar och var på plats vid planen för sista halvtimmen. Det var en till förälder där. Och min löparsvett frös till is på ungefär fem sekunder. Ungskrutten hade inte ens hyfs att se lite glad ut över mitt uppdykande men mammasjälen fick ro.
Småtjejerna flamsade hysteriskt vilket antagligen höll deras värme uppe medan jag och morsa två huttrade och skakade på huvudet åt tränarduons tålamod.
(null)
Serien "Handboken för superhjältar" är utläst och jag hittade en ny som hon fastnat för, "Den magiska ponnyön". De är snabblästa och så spännande att hon tog med och läste i skolan - och fortsatte efter att jag avslutat mitt stycke. Är så glad att hon läser och hoppas hon blir en liten bokslukare. Fantastiskt mysigt att se henne ligga där med näsan bland sidorna och Brorsan tryckt intill!

Banan

(null)
Minns inte vem det var som sade till mig att jag var en banan - gul på utsidan men vit på insidan! Tyckte det var riktigt roligt för även om det säkert finns de som kan tycka något om anspelningen på fruktens färg så stämmer det juh. Vi utlandsadopterade ser annorlunda ut men känner och ser oss själva som vita. Många är de tillfällen jag kommit på mig själv att glömma bort mina yttre särdrag.
Inför två dagars utbildning fick vi börja med att göra ett kort om oss själva med namn, självporträtt och något personligt - därav den kattälskande bananen. 
Det var längesedan jag följde morgontrafiken ut till Torslanda och påmindes om parkeringsbristen. Önskar vi kunde vara kvar i Gamlestan.
På fredag flyttar vi igen till ett annat landskap och Stoffe fick än en gång hjälpa mig lösa distributionen av de platser vi har. Det är exakt så många som vi är antal just nu, så skulle vi manna upp med en till får denne sitta på golvet. Typ. Vi har behov av poolplatser men har inga, vi maxar hela våningsplanet men alla team blir då tillsammans så det olyckliga där ett hamnade två våningar ned blev därmed inte långvarigt.
Bågskyttet har flyttat inomhus men ingen vidare värme ändå. Lilltjejen är ännu lite småförkyld så körde en timme tills hon var nöjd. Slöjdklubben igår då jag kunde lubba ihop nio kilometer, bågskyttet idag, tvärflöjten imorgon och fotboll på torsdag. Veckorna är välfyllda om man säger så, men än så länge är hon positiv och klämmer in läxorna på morgonen alternativt medan jag fixar middagen. Tycker det är mysigt att hon sitter där och tragglar vid köksbordet medan jag grejar. Första matteläxan betade hon av direkt igår, inte överentusiastiskt men likväl.


Grymt bra läge

(null)

Visst är den SÖT!? Läste i Göteborgs Posten om det nya konstverket vid Lilla Bommen och visste att jag vara måste få se den på riktigt. En avskiljare och trafikbegränsare av den sort som brukar kallas betongsugga blev tydligen inspirationen till slutprodukten med namnet "Grymt bra läge". Och där den sitter vänd ut mot hamnen mitt emot Operahuset kan man hålla med. Hoppas innerligt att den får vara ifred och inte saboteras som så mycket annat. Blir glad bara av att se den!
Promenaden hade föregåtts av en sväng till Röda Sten och deras konstutställning. Den var verkligen helskum. En rosa gris kanske kan tyckas vara en banal form av konstverk men den förstår och uppskattar jag i alla fall. En femtiofem minuters film producerat i apokalyptiskt sekvensryckigt format om keramikfigurers framtagning och streckfigurer med antydan att konstnären är gravid är bara obegripligt. Tänkte på skräckfilmen The ring av vissa sekvenser och den monotona rösten som höll monolog gjorde inte saken bättre. Man kan ändå inte låta bli att fascineras av hur det obegripliga är så uppenbart begripligt för skaparen - vilket kanske kan vara vad konst just handlar om många gånger. Jag föredrar ändå grisen...!
(null)

Den fina lördagen kickstartades med Superrelease i Lindholmen där jag presenterade release 81 helt på egen hand! Alla LesMills koncept släpptes på två anläggningar som ett speciellt event under en dag, men min teamkompis hann aldrig bli frisk från sin förkylning. Gick som tur var rätt bra ändå men phu vad jobbigt det var! Jag hade ju inte kört hela nya så visste inte riktigt hur den skulle kännas. Låt fem är blä-jobbig!
Till dagens pass i Frölunda kändes det lite tryggare med passet genomkört och gick också bättre. Största utmaningen var dock att få av sig den av svett fastklistrade träningstoppen! Igår fick Christer hjälpa mig för med halvdöda armar efter en klass är det inte precis lättare! 
(null)
Innan passet testade vi ännu ett nytt spel, Lord of the rings - Journeys in the Middle world som var en positiv överraskning. Den spelas tillsammans med en app vilket ger det en ytterligare dimension som jag gillade. Problemet kanske kan vara om man blir flera spelare och svårigheten för alla att kunna se paddan ordentligt. Vi hann spela första "akten" som var en form av start-upp för att lära sig och komma in i spelet. Man samarbetar och då vi klarade uppgiften vi fått ökade vi vår Experience. Detta torde öppna fler möjligheter framgent då vi nu endast använde en bråkdel av allt material. Man sparar i appen och fortsätter således när man kan och vill.

En lätt förkyld Lilltjej trynar på våningen ovanför mig och Brorsan vid min sida. Veckan som gått swishade förbi och den väntande är så fulltecknad att det lär bli repris. Nyheterna har börjat prata om snö. Man kan ju hoppas!


VAK

(null)
Det fina vädret höll i sig till måndagen så efter tre Sprint planning drog jag upp teamen till terassen för en spontanfika. Förra gången var knappt hälften på plats i landet men nu återstår bara några få. Bad en utomstående ta bilderna och av någon anledning knäppte han medan jag höll på att komponera uppställningen!

Är på VAK för ett sällsynt besök då ett möte förlagts här ute. Ska ändå ha klass på Lindholmen efter jobbet så kunde lika väl åka ut på ön. Passerade en PI-board jag inte kunde låta bli att dokumentera. Jösses säger jag bara! De röda trådarna är alltså beroenden mellan de olika teamen.
Mina tre team är verkligen i tre olika faser och stadier. Ett litet onsite som är mer eller mindre självgående, dvs min roll som Scrum master är så gott som uppnådd - att inte behövas. Det andra är stort och nu helt onsite, utåtriktade med god stämning och det tredje har hälften offshore, är nya på plats och mycket mera inåtriktade personligheter. Eller så handlar det om övergående försiktighet när de nu är så nya. Det är roligt, utmanande och jag är löjligt stolt över dem!
(null)

Känns konstigt att vara här ute på VAK. När man pratat med andra i Gamlestan känner de likadant - vi hör inte hemma där längre. Som all förändring är man inte alltid positiv till en början, men man vänjer sig, anpassar sig och kommer till rätta med det nya vare sig man vill eller inte - beroende på personlighet visserligen. Jag var mycket skeptisk till Gamlestan men nu vill jag verkligen inte flytta därifrån. Vägen till och från är ofantligt mycket smidigare och parkering är aldrig ett problem. Eventuellt måste vi flytta innan nästa sommar... fattar inte riktigt vart bara eftersom det är knökafullt i VAK också. Men det är kanske rockader på gång - eller så hamnar vi i några baracker någonstans...

Sommardag

(null)
Vacker lördagsmorgon och skön joggingtur medan helgbelåtna Mölndalsbor gosade vidare i sängvärmen. Tillbringade en stund i Legostaden innan Liseberg där jag till slut fick testa Valkyria. Lilltjejen har redan åkt den och måste säga att jag blev positivt överraskad. 
Mycket folk denna sista öppethelg så kort därefter åkte vi hem för lek med kompisar och supersen lunch. Medan ungarna lekte hastade jag iväg till Systembolaget. Det är ingen tröskel jag sliter ner direkt och känner mig alltid lika vilsen varje gång. Senaste besöket fick jag en expedit att välja ut några röda och vita viner i de små gulliga flaskor som somliga märken erbjuder. Ett ambitiöst försök från min sida att testa olika till olika maträtter och kanske uppnå ett Remy-moment a la Råttatouille. De vinflaskorna hamnade dock maträtter istället i improviserade grytor och risotto, något jag inte ens insåg eller reflekterade över förrän jag saknade till ännu en risotto. Så bra gick den ambitionen alltså.

Nu var syftet gå-bort-present. Att ge bort alkohol har alltid burit mig emot men det är synnerligen enkelt i brist på andra uppslag. Robert ska flytta till USA vilket är trist för mig som förlorar den ende jag närmast kan kalla vän här på västkusten men roligt för honom som äntligen hittat ett jobb som möjliggör denna efterlängtade destination.
För detta hade jag bjudits till en form av avskedsmiddag med Italienskt tema. Boken "How to be a swede" tyckte jag kunde passa till ett finare italienskt vin. 
Så, bolaget och irrande blick över hyllraderna av glasflaskor. Försökte inte ens utan lokaliserade en expedit som undrade vilken prisklass jag tänkt mig. Eh, räckte fyra- femhundra till något vettigt? undrade vinalfabeten jag. Expediten frustade till och konstaterade att man till en middag kom väldigt långt med hälften. Jahopp. Jag hoppas värden och värdinnan för kvällen blev nöjda med mitt, eller ja, expeditens val.
(null)
Vi delades in i matlag och tillredde kvällens meny. Jag och Lilltjejen fick göra pizza tillsammans med en jättemysig herre. Denna typ av tillställning undviker jag ju helst och vred mig inombords över lär-känna-varandra uppgiften vi fick i handen vid ankomst. De veckor jag har Lilltjejen försöker jag undvika att göra egna grejer, men denna gång var ju Roberts avskedsmiddag då trots att jag tyckte mig ha en bra åttaårig ursäkt hade det inte känts bra att utebli. Det blev inte fler barn där som jag trodde så stackars Lilltjejen fick trots medhavd padda utstå några timmars vuxenkalas även om alla var supergulliga med henne. Vår första gemensamma så kallade fest som innebar senare kväll än vanligt.
Vid halv tio tackade vi dock för oss och en trött avkomma nickade till på vägen hem. Då var morsan ganska mör också.


Känningar

(null)
Första frosten på bilrutan denna vecka och känningar i halsen för både mig och Lilltjejen förebådar förkylningstider.
Tyckte vi tog bra med kläder men frös ändå häcken av oss vid bågskytteträningen. Det blev ett kort pass och ingen fotboll idag.
Tvärflöjten funkar ju i alla fall och första läxan på fullstor flöjt tränas nu här hemma. Mysigt!

Det klara vädret ger kyliga morgnar men vackra dagar så lyckades klämma in en efterrättsfrossa i solen. Också denna vecka har varit fortsatt intensiv men trots tre team att scrumma har jag inte lika illa som Stoffe och Mikael. De är mer eller mindre konstant på språng och ständigt jagade av teamen eller stakeholders. Visst var det också givande på ett sätt med mycket variation och bredd men nu förändrades organisationen och arbetssättet till något som visat sig passa mig bra. Det är häftigt att fått vara med och starta upp dessa nya team, lyxen med ett litet onsite och utmaningen med två stora splittrade på två kontinenter. Nu kommer dessa två inom kort att också vara onsite - en oerhörd lyx på företaget men enligt mig en nödvändig faktor för att få bukt med de långvariga problem som applikationen har.
Imorgon är det fredag, vart tog denna veckan vägen?


Skav

(null)
När man har så fantastiska stammisar som till och med lägger nästan en och en halv timme för att besöka ett annat gym än där de brukar för köra med mig! Då är det inte konstigt att man vill prestera max varje gång?
Medan Lilltjejen var på Slöjdklubben tuggade jag mig genom blåsten i åtta sköna kilometer. Mindre skönt när jag sedan ställde mig i duschen och smärtsamt brännande påmindes att skavsåret på bröstkorgen gått upp igen. Jag köpte sådan där Skin Agent som ska smörja och motverka skav av kläder och sömmar. Drog upp det när jag tog milen förr-förra veckan och när det nu nästan var läkt drog jag alltså upp det igen. Jäklar vad det svider när man kommer i duschen!
Jag har ju inte fått skav förut så vete tusan vad det beror på. Har testat olika sport bh:ar utan skillnad. Kan man tejpa istället? Ajajaj!


Glädje

(null)
Älskar denna bilden! Vi har tagit några med tydlig nedräkning av min trogna stammis och fotograf Maria. Sedan tror vi att vi är klara och släpper fokus på kameran och hon knäpper igen. Blir så glad av den, mina svettiga och grymma stammisar! De flesta vill inte vara med på mina foton och misstänker att det varit fler om jag tagit dem innan passet, innan det rödflammiga blanka ansiktet,  svettslickade håret och utmattade uppsynen - som visar att man jobbat, att man kämpat, gjort en insats för sin kropp och sitt välmående. Det är enligt mig det bästa motivet för en klass som denna. 
Skön avslutning på en bra dag där den norska stormen på utsidan kontrasterat mot den lugna insidan. Provianterat inför kommande veckan och gjort en omgång palt som naturligtvis fick avsmakas efteråt. Vi ska ha potluck-lunch, knytkalas på jobbet och mina team ville gärna uppleva svenskt hemlagat. Problemet är bara att de flesta är vegetarianer, en del äter inte ens ägg eller mjölkprodukter och två inget som tillagats av redskap som hanterat kött. De har verkligen extra svårt att hitta boende när det är andra- och tom tredjehandsmarknad ofta som inneboende som gäller. 
Klassiskt svenskt är ju till exempel köttbullar och kalops. Visst finns dom i vegetariska alternativ men då faller liksom just det klassiska. Så kom jag på palt, att inte fylla dem med fläsk - flatpalt! Jättekul att bjuda på min norrländska delikatess som många tycker är mysko. Jag får dock dela den och steka så den kan micras på jobbet där vi inte har några kokmöjligheter. Stekt fläsk kan jag servera bredvid för de som vill, och så lingonsylten och smöret också, nomnom! Misstänker dock att flertalet inte kommer att dela min uppfattning så räknar inte med någon rykande åtgång. Palt i jämförelse med  det indiska köket är onekligen långt ifrån varandra.
(null)
(Redo för matberedarens finstrimlare)


Bror intill

(null)
Blev lite sol och pannkaka idag igen. Började med grym klass i Majorna där stämningen och responsen var extra hög. Spontana applåder efter låtar och glada, egostimulerande kommentarer efteråt. Gjorde sedan det troliga misstaget att ladda om inför kvartalen med havregrynsgröt. Iddes inte göra något annat. Och okej, drack kanske inte jättemycket vatten vare sig under eller efter klassen.
Huvudvärken var ett faktum lagom till jag var på plats i salen med hopen av instruktörskollegor. Efter teorin och enklare praktiska övningar insåg jag att den inte skulle ge sig. Lite puls och huvudet dånade i samma rytm. Fick ta del av koreografin från sidolinjen. 

På vägen hem hamnar jag bakom ovan Mercedes som nonchalant hivar ut ett större skräp, bättre beskrivet som sopor genom fönstret. 
Två tabletter som aptitretare innan middag, massa vatten och chokladpudding a la självömkan men värken vill inte riktigt ge sig. Så sängen med katterna passar mig utmärkt just nu. Synd bara att jag inte finner något som lockar mig på TV. Jag vill ha mat- eller bakprogram av typen The chefs line, Zumbos just desserts och Hela Sverige bakar. Blown away med glaskonstnärerna var också riktigt bra. Aldrig dock förstått mig på de där Nailed it...vem vill se hur dåligt man kan göra något, en tävling i att misslyckas?


Nere

(null)
Ibland blir det bara så fel. Upp som en sol och ned som en pannkaka. En missuppfattning på jobbet och jag lyckades reta upp ett antal personer som i omorganisationens kölvatten redan har en tuff arbetssituation. Vi har som sagt brist på platser på kontoret. Mina tre team knödde ihop oss i ett landskap där en annan ART var i skrikande behov av mera plats.
Vi trodde det frigjorts plats i annat landskap och jag fattade snabbt beslut att flytta dit med en gång. Det såg ut att lösa både våra och den andra ART-ens problem.
Så får vi veta att landskapet vi flyttat till inte alls var släppt och den förståeliga förvåningen och ilskan hos de som plötsligt fann sina platser tagna var stor.
Rockaden hade skett, vi hade ingenstans att ta vägen. Fick till en kompromiss då de ursprungliga inte sades behöva hela utrymmet så hälften kunde stanna kvar. Två team ryms där såpass att två personer fått flytta tillsammans med det tredje teamet till ett annat landskap två våningar ned. Jag, Stoffe och Mikael har då en plats att dela på. Än så länge har inte alla i ett team anlänt så vi kan sitta på deras platser. Tills dess kan jag bara hoppas att de ursprungliga rett ut hur många platser de faktiskt behöver av den halva de nu fick tillbaka. Enligt deras PM var det de facto inte så många.
Är så himla ledsen att det blev så här, att jag drog sådana förhastade slutsatser. Att något jag trodde skulle bli så bra istället ledde till att teamen nu inte sitter tillsammans. 
ART-en vi knödde med har ju fått det jättebra nu och förhoppningsvis accepterar och finner de andra som hamnat på en och samma sida - med oss på den andra, något positivt i det. Nästa vecka får vi se hur det utvecklar sig, jag kan inte göra mera nu för att sona misstaget.


Hela spektrat

Det har bjudits på nästintill hela väderspektrat idag från sol och varmt till ösregn och åska. Direkt från fulltecknad dag på jobbet till föreningens styrelsemöte för att hemma mötas av en mus på hallmattan. Tror Lilltjejen lyfte ut tre eller fyra stycken förra veckan. En levande kunde hon mota ut genom dörren. 
(null)
Vår vecka avslutades med bio och mitt sedvanliga pass. Hon och stammisarna barn har blivit kompisar i lekrummet vilket är lite kul, de är något år yngre och ser upp till henne. 
Fjärde filmen Toy Story var helt ok, alltid mysigt att gå på bio och Lilltjejen tycker också om det så det är kul att göra ihop. Alla hennes aktiviteter ligger nu under veckodagarna så helgerna är för första gången fria - såvida det inte är fotbollsmatch. Förvånas och förundras ofta över min stora Lilltjej, hur hon växer och utvecklas, hennes personlighet och utseende från barn till flicka. Tycker det är så skönt att hon än så länge är så obrydd om kläder och utseende. Hon verkar inte bry sig om vad andra har utan väljer det hon själv föredrar. Tror inte det är så många flickor i årskurs två som går till skolan i Pokémon one-piece...! Orsaken till hennes begränsade nyfikenhet på smink och mode gissar jag kan ligga hos mig. Barn gör ju oftast som sina föräldrar och ingen kan direkt påstå att jag tillbringar tid framför spegel eller garderob...! Nagellack tror jag att jag testade som barn men gillade nog mest doften av aceton, borttagningsmedlet. Hål i öronen tog jag i sena tonåren för att jag fick örhängen som krävde det och smycken har Lilltjejen aldrig velat ha, inte ens ett flätat armband av typen man gör som pyssel. Dophalsbandet vid skolavslutningen i våras var första gången. Och enda hittills. Bästa kompisarna har hål i öronen, halsband, armband, nagellack och tjejiga kläder vilket jag trodde skulle påverka henne men inte än så länge i alla fall. Fruktar den dagen hon ber sin morsa om sminktips!




Nöjd

(null)
Helgens andra kalas för Lilltjejen och jag pallrade mig ut och knåpade ihop milen trots ovanligt kännbar mensvärk. Jag har aldrig haft några större besvär än vad jag antar kan betecknas som normala känningar dess första dagar. Man har ju hört om riktigt elände med feber och till och med kräkningar...?
I vilket fall var det inte mitt mest välmående jag som gjorde ärenden under förmiddagen. Dubbelvikt i sängen med dubbel dos självömkan hade varit att föredra men med ovan nämnda perspektiv tyckte jag inte mig ha rätten att skjuta på planerade grejer.
Väl hemma blev det dock horisontalläge en stund innan enkel lunchfix, syltkakor och hej då till kalastjejen som bara skulle till granngården. Till dess tyckte jag det lättat såpass att en joggingrunda bara kunde fortsätta att lätta på kramperna. Man kan ju liksom inte göra mycket åt kroppens naturliga regelbundenheter ändå, så när jag nu också ville extra mycket efter att ha låtit bli igår blev mysbyxor till tights och den fina höstsolen kunde avnjutas. Och det gick över förväntan, skönt!
Nu blir det lördagsmys!



Hurv

(null)
För ovanlighetens skull i soffan - under två filtar. Hurves och känner mig ömsom rastlös och ömsom seg och trött. I hörnet skymtar den förtvinade ambitionen. Vad var min gissning där i maj, några månader var det inte? Fredskallorna bakom mig ser inte mycket bättre ut. Att bara vattna när de slokar duger uppenbarligen inte för de otacksamma jäklarna.
Har ännu inte kommit på vad jag ska sätta på väggen. Tavla, tavlor, foton, tavlor och foton? Blöh.
Resterande veckan gick i lika rasande tempo som den började. Men när jag nu halvsitter här och känner mig slut av jobbet har jag ändå svårt att säga vad jag egentligen gjort. Servat mina team? Samtidigt som det blir en lättnad när den nye Scrum mastern kommer och avlastar blir det också jobbigt att släppa kontrollen, och vilket team ska jag lämna ifrån mig? De är ju alla mina barn, vi har påbörjat denna Scrum-resa tillsammans, för dem alla nya för varandra, på företaget och till och med i landet! 

Lilltjejen har varit på kalas och jag hade en ambition att ge mig ut och springa. Det kändes så bra i kroppen när jag hann tugga nio kilometer igår men ambitionen svek och tröttheten vann. Ny chans imorgon när hon ska på kalas igen!


Regn utanför

(null)
Det har varit stressiga dagar sedan återkomsten från ledigheten. Idag gick mycket tid till att lösa ut en stressfaktor som länge gnagt hos mig - platsbristen på kontoret. Med hjälp av Stoffe och en helomvändning kring leverantörsavtal kunde vi nu få ihop det med ett nödrop. Men när de sista i oktober kommit på plats ska alla inte bara ha en egen kontorsplats utan också ihop med sitt team, och alla tre team i samma landskap!
Jag har jobbat för att hitta nya platser tillsammans för andra mindre team att flytta till för att mina ska få plats och även om de gått med på det och får fortsatt sitta ihop men på annan våning känner jag mig ändå lite taskig som stökar och flyttar på folk. Dessutom har ett annat stort team på vår våning också akut platsbrist. Det finns ingen central styrning eller beslutsfattning kring placeringar i landskapen och platsbristen är känd och konstaterad hos alla i ledningen. Vi har istället deras tysta medgivande att själva lösa situationen - på något sätt, vilket jag nu hoppas jag lyckats med.
Något som också känns lyckat utan den lätt sura eftersmaken är Blå tåget-turen jag ordnade för teamen idag. Jag tycker alltid den är lika intressant att åka och de verkade också uppskatta den så det blev en bra liten aktivitet att göra tillsammans. Så nöjd att jag lyckades ordna extra Internbussar som tog oss direkt till Visitor centre och därefter också hämtade oss där. Stressade förbi Dahls bageri på morgonen för chaufförerna att ta med till dem, deras lead och kollegor som tack. 
Mycket regn under dagen, också medan Lilltjejen hade terminens andra tvärflöjtslektion. Stack ändå ut och hann tre ynka men oändligt sköna och uppfriskande kilometrar. När avkomman mötte mig och den andra medspelande flickans mamma och syster utanför lektionssalen proklamerar förstnämnda högt och teatraliskt på barns vis att jag luktar skit. Jo, det är inte första gången jag nämnt att mina träningskläder kanske gjort sitt va? Men de är ju hela och funktionsdugliga! Fast kanske dags att fatta piken när varken ättika eller Fitnclean verkar klara av att eliminera odören så snart kläderna blir fuktiga... ehm.


Back on track

(null)
Semester med det träningsuppehåll det innebär medför två saker för mig: Övertaggad i början av passet och nästan medvetslös i slutet. Välfylld sal med engagerade deltagare som taggade mig ännu mer så när den hysteriska muy-thai låten knappt börjat var det ren vilja och prestige som fick mig att fullfölja. Åh vad jobbigt men åh vad roligt!
Grön soppa, Lilltjejen isäng och allt är tillbaka i vardagsrutiner.

Vi körde hem på lördagen, med min galet smutsiga bil! Det blev några mil på grusvägar för att nå fiskevattnen och där uppe är en lerig bil inga större konstigheter men när den nu står parkerad bland de blanka asfaltnötarna ser det väldigt roligt ut! Grannen undrade skämtsamt om jag börjat köra rally. Får se när jag hinner tvätta den. Har ju gratis tvätt nen måste ut till Torslanda för den vilket jag inte hinner förrän tidigast tisdag. Tills dess får den stå där bland de bortskämda blankpolerade kusinerna och malla sig över sina uppenbara äventyr i skogen. 
Innan vi rattade hemåt testade vi ännu en sjö som var lika död som alla andra vatten vi besökt. Fick istället njuta av tystnaden och ensamheten. Jag lyckades sätta kroken i mig själv tre gånger i mina försök att komma överens med flugkasttekniken, så ännu en fördel att ingen fler var där att bevittna eländet. Tycker det är läskigt när linan med flugan swishar förbi så nära ansiktet så är glad att det bara är jackan som den lilla sylvassa kroken har satt sig i hittills.
(null)

På vägen hem blev det liksom på uppvägen ett stopp på Diner 45. Charmigt att de smällt upp en så speciell Amerikanskinspirerad 50-tals restaurang ute i ingenstans. Under vintersäsongen brukar det vara kö ut genom dörren vilket är förståeligt då det är inte bara är roligt med den interiör de åstadkommit utan också att maten är väldigt bra.


Avslappnat

(null)
Så är vår vecka snart slut och så skön den varit! Vädret har varit hyfsat förutom en dag med regn och åska som då passade bra till att testa en hög nya spel! Är så imponerad av hur kreativa människor är. Bara att orka klura fram alla dessa spelidéer!
Mera spel och test i annan form på Sälenfjällens golfklubb där banorna och framför att greenerna var otroligt fina. Vi hade förvarnats om de smala banorna med bollslukande skog och visst donerade vi en del men långt ifrån så många som jag fruktat.
Inte heller här fanns några mygg! Knott dök upp när vinden höll upp men de var inte särskilt på hugget. 
Inte heller fisken är på hugget. Vi myser på jättevackra fiskeplatser men inte ett endaste litet napp. Mötte andra fiskare som inte heller märkt något tecken till liv. Känns som det kan vara utfiskat då de flesta vattnen har inplanterat och med den gångna sommarsäsongen krävs det inte många besökare för att tömma dem.
Vi njuter i alla fall av naturen, avsaknaden av blodtörstiga flygfän och tränar på flugtekniken.

Efter en stunds fiske denna dag var det dags för höghöjdsbanan de har här. Den var klart mycket enklare än de andra jag testat, antagligen för att de bara hade en och därmed behöver vara mera passande för majoriteten.
(null)

En nackdel vi märkt av att vara här i slutet av sommarsäsongen är att det mesta har stängt. Fördelen är att det som är öppet är praktiskt taget folktomt.
Hade hela bowlinglokalen för oss själva när jag totalkrossade Christer på tre serier. Vi kunde ta en omgång pingis utan konkurrens om bordet och behövde inte vänta på service eller mat i den enda öppna restaurangen. Ännu bättre var äventyrs- och spabadet som vi delade med knappt tio personer. Lyxigt! Det är tyst, lugnt och vi kan bara göra precis vad vi vill utan att behöva ta hänsyn till den mängd av människor som anläggningen annars utsätts för - så rakt motsatt hur det kommer vara om några månader...



Bara vara

(null)
Semester igen, utan Lilltjejen denna gång för att testa erbjudandet jag hoppade på för cirkus ett år sedan - äga en stugvecka uppe i Lindvallen. Precis samma upplägg som Portugal, en time share men under två år för att därefter kunna att köpa om man vill.
Jag har ju inte varit i fjällen sommartid sedan studietiden så detta var ypperligt tillfälle att återuppleva fiske och vandring i vårt fantastiska landskap.
Lite roligt att se skillnaden också från den högintensiva vintersäsongen. Långt ifrån lämmeltåg med takboxar och avsevärt bättre vägförhållanden. 
Jag kämpar vidare med flugfisket och vet inte riktigt vad jag ska tycka. Utrymmet som krävs begränsar en rejält och vi förstår nu nödvändigheten av vadarstövlar. Åtskilliga flugor gick frustrerande nog förlorade i strandnära buskar. Först när vi hittade en plats att vada ut kunde man få till svingarna ordentligt men likväl tycker jag inte att jag kommer någonstans. Bara att nöta vidare.
(null)
En kortare dagstur idag var lagom för denna tant och farbror som nu slappar i stugan, stugan som för övrigt är jättefin. I Timmerbyn ligger den ett stenkast från Experium, nyrenoverad med tvättmaskin och bastu. Vädret är kanon och mest förvånande är avsaknaden av mygg! Även när det varit vindstilla har bara enstaka hälsat på, mycket oväntat och välsignat skönt! Framgent ska vädret bli mera ostadigt så får se vad vi hittar på då.


I am The Scrum Master

Duktigt mör efter den gångna arbetsveckan men nöjd med vad teamen åstadkommit. Fick bra och jättefin feedback vid den avslutande enkla retron, känns som vi fått en bra och öppen stämning.
(null)
Fick äntligen tid att snöra på mig löparskorna medan Lilltjejen körde säsongens första fotbollsträning. Längtat hela veckan! För slut på fredagen men ännu en tur denna morgon medan avkomman byggde Lego Boost.
Vi fick ett infall och drog till Liseberg vilket visade sig vara en dålig ide. Trodde någonstans att semestertrycket var över men verkligen inte. Vi köpte godisremmar och åkte hem igen, fördelen med Guldpass - att just kunna komma och gå om man vill.
Vädret blev riktigt fint så jag fick äntligen gjort föreningens måste-punkt och målade mitt staket medan Lilltjejen lekte med kompisar i området. Så härligt att bo så här där de kan göra just det, bara springa förbi varandra för spontanlek.


Stolt morsa

(null)
Så är planeringen igång, halvdag två avklarad! Gårdagen handlade mest om teambuilding och Scrum basics medan vi idag gick in i Refinement och PI-Planning.
Det stora teamet har blivit två, fortfarande stora men ändock mer hanterbara. De fann det smidigast att låta de som ännu är offshore  bli ett team och de onsite ett andra med några få justeringar baserat på kompetensen. Mikael som PO drog backloggen och så körde de igång, och så bra de gjorde det! Kände mig som en stolt morsa när jag såg och hörde produktiviteten och diskussionerna som pågick.
Visst är det en utmaning att få med de som är offshore, jag rör mig i rummet med laptop och Skype-puck så att de som sitter på andra sidan klotet ska höra så bra som möjligt. Försöker i möjligaste mån också koppla upp video, men visst har det sina begränsningar. Till nästa PI ska de dock alla vara här vilket är oerhört lyxigt men en egentlig förutsättning för denna arbetsform.
(null)

Också riktigt nöjd över vår teamvägg och idén att sätta upp en karta. De är ju så många och Indien så stort land med otroligt många diversiteter. Intressant att se var de alla kommer ifrån. Under tänker jag fylla på med bilder av teamen, bland annat de jag nu tar under dessa dagar.
(null)

Apropå stolt morsa så fortsätter Lilltjejen bara att fylla på det kontot. Hon är nämligen Pandasäljare för WWF, likadant upplägg som jultidningar. Jag klarade ju inte alls av sådana grejer, inte ens att ringa på och försöka sälja till närmsta grannen som jag ändå kände väl. Men Ronja tyckte det verkade intressant när jag frågade då vi fått utskicket av organisationen och framför allt när hon såg vilka premier man kunde spara ihop till. Så hon har satt ett mål och efter en första förlösande försäljning igår till farmor och farfar har hon idag gått runt i området och kammat hem fler poäng. Hon är ju bara åtta så tycker hon är superduktig! Än mer när hon ville vara hemma ensam medan jag satt på föreningens styrelsemöte. Hon hade duschat och förberett sig för natten som vi kommit överens helt på egen hand när jag ringde och kollade hur det gick. 
Mötet drog ut på tiden och till slut ringde hon och var orolig. Mammahjärtat skämdes och styrelseordföranden tog de sista noteringarna och skickade hem mig. Vi var på sista punkten. Det var ju inte självklart att jag skulle anmäla intresse och acceptera en plats i styrelsen - just för risken med mammaveckorskrock och brist på tid. Nu har alla hennes aktiviteter inte kört igång ännu heller så får se hur det går. När jag har min vecka med Lilltjejen försöker jag lägga all fokus på henne. Min söndagscombat är ett undantag och liten tagg i samvetet som jag försöker lindra med en motivering kring nyttan att faktiskt vara utan mig en timme och samtidigt träffa andra barn. Då några av mina stammisar har barn de brukar ha där så har de lärt känna varandra.
Om min tid i styrelsemöten går ut över Lilltjejen på ett negativt sätt är den erfarenheten inte värd det. roligt visade det sig inte vara. Nyttigt ja och intressant i viss form men roligt vete tusan. 
 

Regnhelg

(null)
Massa deltagare och energi i Frölunda idag - vi är onekligen tillbaka från semesteruppehållet, kul! När klubbens barnpassning har kortare öppettider under sommaren är det häftigt att mina stammisar ordnar barnvakt för att kunna vara med! Blir så glad och snacka om att bli motiverad!

Känns som Lilltjejen blivit större under tiden hos pappa. Min stora lilla tjej som börjar tvåan imorgon! Här hemma väntade försändelsen från Målerås glasbruk med den vas som hon blåste där under vår utflykt i Småland. Glad Lilltjej över den överraskningen!

(null)
Efter min klass i Majorna igår drog vi direkt till Borås för Christans tävlingar och kräftskiva. Jag är kass på att spela och måttligt förtjust i skaldjuren men det förstnämnda är kul ändå och det sistnämnda var bra efter en handfull. Ömma fingrar av vassa kanter och motsträviga exoskelett och pill med omsorgsfullt avlägsnande av bajssträng renderar mycket jobb för något man tycker är typ ok. Måste jag välja tror jag nog räkor är att föredra ändå.


Min profilbild

- Nedflyttad -76:a
- IT på Volvo Cars
- Body Combat-instruktör
- Mor till Ronja 110104
- Tre katter: Syster, Bror och Brorsan (Gråbröderna)

Tashmira är det alias jag kom på när jag för första gången år 1997 klev in i första Diablospelets Tristram. Sedan dess har det fått hänga med i alla möjliga alias-sammanhang!



Instagram:

tashmira

Maila mig






bloglovin


RSS 2.0