Hittade en påskfjäder som följt med Ronja hem från dagis. Den fick känna på annat tema ganska fjärran från påsk i mitt hår under vår team combat. Fler bilder från riktiga kameran kommer senare. Nu ska jag försöka skrubba bort fartränderna och av tidigare erfarenhet brukar en god del av skinnet måsta stryka med på köpet.

En avklarad matlåda, omsorgsfullt ordnad till min hemkomst. Spagetti och köttfärssås, alla manfolks paradrätt och eviga favorit. En Ronja-leksak, övergiven osthyvel från frukosten, låtlistan för imorgon, Ronjas sax och så hushållsrullen - ett av alla småbarnsföräldrars måsten förutom blöjor och napp. Vad finns ständigt på andra människors matbord?

Rattar svärmors Volvo från Mölndal där Gulingen lämnades kvar med sårad uppsyn. Det krävs lite mer logistikplanering när man har barn om man säger så. Nu ska det tack vare lånet av bil förlöpa något smidigare i alla fall.

Ännu ett grymt roligt pass i Partille där jag blev så taggad att jag nästan oroade mig för om min ork skulle räcka hela vägen. Men när deltagarna är så grymma får man extra energi! Får se hur det känns i kroppen imorgon när det är dags igen. Behöver repetera koreografin i de låtar jag ska köra, de fyra sista. Vi byter ut i princip alla låtar där jag ändå har hyfsad koll på de flesta.

En synnerligen energisk Lilltjej senaste veckan där benen går lika ihärdigt som munnen. Både mamma och pappa känner sig rätt matta efter bara en helg. Njuter av tystnaden medan Johan nattar och lägger in några bilder från vår tjärn och helgens jakt på paddor.

Första combatpasset av tre då det som vanligt är Partille imorgon men så Kållered och vårt specialpass på tisdag. Blir stressigt att hinna hämta Lilltjejen, köra henne till Johan på hans jobb och så ut till Kållered och krigsmåla sig men det löser sig nog på något sätt. Ska bli intressant att se vem som ska ta över Ylvas pass framgent.

Senaste två dagarna har det varit strålande sol, regn, rejäla vindar, frost och nu åska. Innan dundret hann julbelysningen tas ned vilket kanske var på tiden. Krattade över framsidan också som till nittiofem procent består av mossa. Räkningarna är betalda och lunchen avklarad. Enda fördelen med barn som vaknar vid sextiden är mängden nyttigheter man får gjord innan lunch.
I eftermiddag drar Johan på match med sina fotbollstjejer så jag och Lilltjejen får hitta på något själva. Placerar henne framför tv:n och mig själv i fåtöljen. Ungefär den nivån på min energi och ambitionsnivå vad henne beträffar idag.

Grannarnas ungar hoppar i studsmattan utanför och jag går och lägger mig, snortrött med lätt huvudvärk. Jag minns en tid när man efter full arbetsdag där man hållit reda på ungdomar, drog på kavajen för att hålla reda på föräldrarna fram till småtimmarna. Väldigt fjärran minne dock, mer som ett annat liv i ett annat universum.

Phu, halvsegt i knoppen idag men lika skönt efteråt!

Ylva ska lämna chefsjobbet och sina pass i Kållered för att ta sig an Partilles anläggning istället. Hennes sista combatpass här måste naturligtvis ske med en skräll så vi kör full stridsmundering!

Duktigt trött efter sjukt intensiv dag. Känns bra. Hade lätt kunnat somna för en timme sedan men så går man och lägger sig och fastnar i "The bucket list".
Vad vill man egentligen göra innan man dör? Och om man har möjlighet att få veta när man ska dö - vill man veta det då?

Nej, jag har inte fått sparken innan jag ens hunnit börja. Riktigt så illa är det inte. Tänkte igenom det igen på vägen hem och chans för viss skadekontroll föreligger. Får bara hålla tummarna till på måndag då jag har möjlighet att kontrollera saken.

Orsaken till att det blev som det blev? Knapphändig överlämning i kombination av min obefintliga erfarenhet ledde till att jag inte var mottaglig för bråkdelen av informationen jag ändå fick. Jag fattade helt enkelt inte tillräckligt av det jag fick i mina händer utan fick ta allt som det kom där brandsläckning blev huvudfokus. Ack så mycket mer jag vet idag, men ändå långt ifrån tillräckligt.

När arbetsdagen led mot sitt slut åkte jag på ett bakslag på ett bakslag, så illa att jag knappt vågar betänka eventuella konsekvenser. Oförmögen att göra något åt det packade jag ihop för dagen men kunde inte släppa det.
Trafiken på Norrleden har förvärrats sedan trängselskattens införande och köerna är fredagstunga. Johan ringer, hör med en gång att något har hänt, frågar förstås och jag bryter nästan ihop. Vill inte tänka på det så för ett bedrövligt samtal tills jag är framme på dagis. En timme tog det.
Lyckas pricka en padda på infarten och blir skitledsen. Johan ringer igen och beordrar mig att packa träningsväskan. Han har träning med sina fotbollstjejer men ska ta Lilltjejen om jag bara packar mina grejer och möter honom.
Istället för att ta hand om Lilltjejen hemma medan han är på Vallen tar han henne så jag ska åka och träna på Olskrokens anläggning där han sett att ett combatpass går - för det behöver jag.
Och han har så rätt! En Gulingsbörn senare står jag i deras lilla sal och teamar med Anna och det är SÅ skönt!
Tack min Oo!

Anläggningen är för övrigt den minsta jag sett som erbjuder gruppträning. Omklädningsrummet är mindre än vårt badrum, otroligt gulligt!

Älska känslan efter ett pass!
Har kört med ett par gamla skor senaste veckorna och fötterna gör inte längre ont. Tycker jag gav de nya tunnare en chans men de var helt enkelt inget för mig. Snarare fick det mig att uppskatta riktiga sulor med ordentlig dämpning och styvare passform.

Jag och Ida behöver nog jobba lite med den coola approachen, vi kan helt enkelt inte hålla tillbaka våra sanna personligheter!

Man skulle nästan kunna tro att jag ligger här byxlös. Det hade ju varit... Intressant.

Tiotalet deltagare var sugna på att combatanta lite och de flesta hade provat förut. Gott trött i kroppen och vaderna känns ungefär lika långa och mjuka som valnötter. Aj.

Det bidde visst lite vab istället bara för att komma till dagis och finna en Lilltjej i full fart ute på gården. Tydligen piggnade hon till efter telefonsamtalet men då hon hade genomskinlig rinnsnuva är det någon policy eller vad det nu refererades till som säger att de då smittar som mest. Båda lärarna skruvade sig där de stod och tyckte hon kunde komma imorgon - om hon verkade som nu. Jag tycker visserligen hon är pigg men blivit rejält tät i näsan från en dag till en annan. Och rinnsnuva på det. Vi ska se hur hon verkar imorgon, Johan blir hemma om så behövs.
Hittade en kompis som föga uppskattade Gråbrödernas uppmärksamhet. Nu när vi börjar ha dörrarna öppna lär det inte dröja länge förrän vi har allehanda paddor och möss i huset igen.

Hoppar in och hjälper anläggningen i Stigs Center med ett pass idag. Ska egentligen vara Body Attack men ingen av dom instruktörerna kunde. Stigan har inte haft combat på några år så får se hur många av attackfolket som är villiga att prova. Det är ju tråkigt för en som är inställd på både Attack och sin favoritinstruktör och inte få någondera, men jag tycker man i alla fall kan prova. Man är ju där för att träna och det kan ju bli en ny häftig träningsupplevelse. Man vet ju inte förrän man provat eller hur?
Jag har kört där två gånger förut, vid en Les Mills kavalkad tillsammans med Magnus och vid ett sista-minuten inhopp där jag åkte dit för att delta i box men instruktören sagt ifrån med kort varsel. Det är grym sal men lite sådär ljud, i varje fall då.

Lite dimma, några plusgrader, några katter, en vit Polo, en skadeanmälan, en estimerad megaräkning och Torslanda. Ready to go!

Riktig vårkväll med elva plusgrader när jag lämnar Partilles anläggning. Fotot fick lite fräck effekt där i Gulingen.
Väl hemma möter jag Johan under bordet, ursinnigt bankande så fogresterna flyger åt alla håll. Den senaste dagens väderomslag resulterade plötsligt i ett väldigt vickande matbord orsakat av fler plattor som rest sig. En rejäl del av golvet nedanför trappan, framför kaminen och nu runt och under bordet är nu lossade för att fogas på plats igen, men det bara sprider sig.
Imorgon ska Gulingen lämnas in för fix och service. Det skulle jag också behöva, med konstig smärta vid axelfästet och ljumsken innan passet. Dock känns det inte nu, så som med det mesta jag anser när det kommer till krämpor och åkommor så gör oftast ett rejält träningspass susen, höhö! Vet dock inte om det är något herr doktor, fru naprapat och diverse sådana skulle ordinera men det har funkat rätt bra för mig. Än så länge i alla fall, fast man börjar ju bli lite gammal och skruttig nu. Herreminje man är ju bland dinosaurierna i combatinstruktörs-ligan.

Gjort ännu en utbetalning för never-ending-storyn lägenhetsförbannelsen i Portugal, denna gång nätta sexhundra pund till advokaten i Nordirland. Och vi har fortfarande inga garantier på att ett slutförande kan ske utan fler utbetalningar. Tips till eventuella testamentskrivare: Inga andelslägenheter om du nu inte råkar ogilla arvtagaren. Din gamla teservis och smurfsamling är mycket bättre!

Tur med vädret när vi fick sol och skönt till grillningen. Kyckling, fläskfilé, potatisgratäng, såser och tillbehör tills det stod ut genom öronen. Och med crème brulee på det kändes det extra gott att köra ett träningspass efteråt. Grymt gäng idag som fyllde lilla salen alldeles lagom tycker jag. Fy vad skönt det känns i kroppen!
Nu smattrar regnet mot bilrutan och jag ska ratta Gulingen hemåt. Bra helg.

Alltid lika kul, alltid lika skönt, combat är min grej. Rätt fyllt upp på jobbet denna vecka men på en lagom nivå, såpass att man inte tappat kontrollen utan känner sig effektiv och nyttig. Det är väl en känsla som de flesta gillar.

Häromdagen diskuterades barndomsrutiner på radion och det där som förändrats beträffande kompisar som bjuds på mat.
När jag var barn och det var dags för middag fick de andra vänta, till exempel gå ut eller vara på mitt rum. Idag ska man bjuda också kompisarna till bords. Varför har det blivit så? Och vilken jobbig utveckling. Tänk om man har tre-fyra barn som alla har polare som ska äta och så står man där med den planerade falukorvsringen. Blir mycket pasta och knäckebröd.
Då var det inget konstigt, var och en gick hem till sig och åt men nu skulle man väl anses som snål förälder om man inte bjöd den besökande kompisen. Det är ju nog jobbigt att laga mat till sin egen familj!

Det var väl tur i oturen att jag har tid för att lämna in Gulingen nästa vecka, en generell service för att se över ens nya köp. Får väl lägga till ett byte av lambda sond eller liknande nu också. Och redan tillfogat är fix av bakre stötfångaren då det inte ville sig bättre än att jag blev påbackad för två veckor sedan på ICAs parkering i Lerum. Förtvivlad ung kille med halvårsgammalt körkort ser varken mitt backljus (jag var först ut) eller hör min signaltuta. Rumpa mot rumpa, duns och lättare lackskador och småsprickor. Tur i oturen också där att killen inte ifrågasätter eller krånglar med försäkringsbolaget och sådant. Gulingen blir inlagd i två dagar för ombesörjning för pengar som hade kunnat täckas av en försäljning av GammelGulingen, om den bara blivit såld!

Finn ett fel

Fick sällskap i Gulingen denna morgon då Johan steg upp i ottan för att brumma Saabis ner till Helsingborg. Fattar inte hur Saab tänkte när de ansåg att airbag på passagerarsidan inte skulle kunna avaktiveras på enkelt sätt av föraren själv. I varje fall inte i den årgång vi har.

På dagis tillämpades fri målning idag vilket bar sina tydliga spår vid hämtningen. Så nu en föredetta-grön nybadad Lilltjej som fokuserar på Kung-Fu panda för andra gången sedan vi kom hem. Jag tror rekordet är fyra.

En liten armé av kärleksfullt handrullade köttbullar väntar på att frottera sig i stekpannan. Sen middag idag men en god sådan.

Ett gött gäng med några nya denna dag. Två skulle till Exklusives anläggning då de kände Torbjörn som kör där men hann inte så hoppas de var nöjda med min insats istället. De var positiva i alla fall och gav cred för mitt instruerande.
Jag svettas verkligen för ingenting. Andra låten och det rinner om mig så när det är dags för styrkan och armhävningscombon bildar jag snabbt en mindre sjö under mig. Gott!
Övning ger färdighet så har fått betydligt bättre kläm på jump knees nu. De både känns och genomförs betydligt lättare än förut. Att låten är bland de bättre muy thai-låtarna sedan jag började ger också extra kraft och vilja.
Grymt slut på veckan och imorgon en grym början i Partille.

Hamnade i god tid ute på Lindholmen så sitter skönt i solen innanför anläggningens stora fönster, väl skyddad från den förrädiskt iskalla vinden. Steg upp, åt frukost och slocknade i fåtöljen tills det nästan var dags för lunch! Det är rätt skum känsla att höra sig själv snarka. Inte den djupaste sömnen kanske men ack så gott! Blev en liten kortispromenad med man och barn innan ärende till Allum på vägen hit. Lämnade tillbaka det armband jag köpt till Johan innan öppet köps tiden gick ut, då det var alldeles för stort.

Vi har ju osedvanligt gott om egentid men den tillbringas väldigt sällan på tu man hand. Därför kändes det väldigt ovant men trevligt att ta Gulingen in till stan för en god bit mat. Mumsig förrätt och golgonzoladränkt oxfile innan en skön sväng längs Avenyn för en gigantisk och sliskig efterrätt vid dess ände. Det var amerikanska proportioner på den då inte ens jag fick i mig allt. Burp!
Nu blir det att träna bort en bråkdel av den tillsammans med en liten grupp bokade deltagare.

Idag har Nordic Wellness konvent med en hel hög med olika pass och föreläsningar. Det var inte många som tilltalade mig faktiskt vilket var lika bra då maken fyller år idag! Nu är han och spelar innebandy och Lilltjejen kollar på Kung Fu panda. Tvättmaskinen går och snart ska lite förberedelser ta vid. Monica och Tomas kommer hit i eftermiddag för lite firande innan vi lämnar avkomman i deras vård för ett bokat bord i stan.

Köpte "En oväntad vänskap" igår, en film jag velat se sedan jag hörde talas om den. Johan sov gott när jag kom från nattningen men jag fick ett sömndrucket ok att se den själv. Riktig feel good film som berör och är klart sevärd.

Medan Johan är på after work får jag nöja mig med en lite mindre värmedyna.

Under hela uppväxten fick jag höra hur bortskämd och otacksam jag var. Bortskämd kanske på det materiella planet och tacksam var det inte möjligt att vara i och med att allting kom med ett pris.
Nu är jag fortfarande bortskämd men istället obeskrivligt tacksam när Monica och Tomas är sådär, för mig ovant förbehållslöst generösa med både det materiella och sin tid. Hur många småbarnsföräldrar har egentid minst en kväll i veckan? Föräldrar som ställer upp så ofta och kravlöst som Johans nu gör? Jag kommer hem försenad efter mitt pass, något mina föräldrar skulle ha gått i taket för (fast om jag hade lämnat Ronja i deras fyllehänder vete tusan). De har inte bara hämtat Lilltjejen på dagis, tagit hand om henne och nattat när det blivit dags. Tomas har rensat hängrännorna runt hela huset och Monica överlämnar en kasse full med kläder till Ronja sedan hennes tur till Ullared!
Jag har fortfarande svårt att förstå och hantera denna osjälviskhet som för många andra är så självklar och naturlig. För mig är detta att bli bortskämd, att få så mycket utan förväntningar och uttalade baktankar. Och istället för att känna skuld och krav på att återgälda försöker jag acceptera och istället uppskatta allt de ger. För om inte, ja då är jag väl otacksam om något!

Lite färre deltagare i Kållered idag. Är det våren och det fina vädret som börjar göra sig gällande tro? Fina Ida var med idag och en för mig ny kompis! Grymt att Ida "combatifierar" en ny generation i Lindome, hohoho!

Jag h-a-t-a-r att stressa till mina pass! Jag vill ha tid att fokusera, skita, fylla i tidrapport och okynnespinka innan jag kliver in i salen för att ge gärnet.
Kalopsen står och puttrar på spisen, jag hinner inte äta den så några mackor har intagits i godan ro. Johan tappar upp ett bad åt Lilltjejen och frågar när jag behöver sticka. Jag sneglar på vår stora klocka som är strax efter fyra och säger kvart i fem i alla fall. "Då måste du ju åka nu för den klockan går ju fortfarande på vintertid. När börjar passet?"
"Sploink!" Säger det i min hjärna när paniken slår till. När börjar passet? Halv sex. Klockan är inte efter fyra, den är efter fem! Jag trippar än hit än dit, kommer med instruktioner för att färdigställa kalopsen. "Stick!" Säger maken och jag grabbar träningsväskan och springer, tackar alla trädandar att jag packade den tidigare på dagen.
Gulingen får verkligen använda sina hästkrafter när jag sätter gasen i botten och eh, inte kör över heldraget för blixtsnabba omkörningar. Fem minuter innan passet börjar ramlar jag in på anläggningen. "Där är du, de undrade vart du tagit vägen", säger de i receptionen när jag rusar förbi. Ner för trappan, in i omklädningsrummet, sliter upp träningskläderna och river av mig kläderna. Jag m-å-s-t-e på toa!
Snubblar in i salen där det är annandag påsk-glesare på golvet och pustar lite. Det är glada leenden, instruktören kom till slut! "Välkommen, vi såg när du rusade ur bilen. Andas, nu är du ju här!"
Två minuter över halv kör vi igång och det må vara färre deltagare denna dag men stämningen är hög och energin på topp. De är bara grymma helt enkelt!

Dessa två dagar har jag fått mer sol än de senaste fyra månaderna sammanlagt. Najs.
Längre promenad och fler cacher i Lerum idag. Känner mig rätt trött i benen vilket ju är bra inför den stundande combaten i Partille.