Under hela uppväxten fick jag höra hur bortskämd och otacksam jag var. Bortskämd kanske på det materiella planet och tacksam var det inte möjligt att vara i och med att allting kom med ett pris.
Nu är jag fortfarande bortskämd men istället obeskrivligt tacksam när Monica och Tomas är sådär, för mig ovant förbehållslöst generösa med både det materiella och sin tid. Hur många småbarnsföräldrar har egentid minst en kväll i veckan? Föräldrar som ställer upp så ofta och kravlöst som Johans nu gör? Jag kommer hem försenad efter mitt pass, något mina föräldrar skulle ha gått i taket för (fast om jag hade lämnat Ronja i deras fyllehänder vete tusan). De har inte bara hämtat Lilltjejen på dagis, tagit hand om henne och nattat när det blivit dags. Tomas har rensat hängrännorna runt hela huset och Monica överlämnar en kasse full med kläder till Ronja sedan hennes tur till Ullared!
Jag har fortfarande svårt att förstå och hantera denna osjälviskhet som för många andra är så självklar och naturlig. För mig är detta att bli bortskämd, att få så mycket utan förväntningar och uttalade baktankar. Och istället för att känna skuld och krav på att återgälda försöker jag acceptera och istället uppskatta allt de ger. För om inte, ja då är jag väl otacksam om något!

Lite färre deltagare i Kållered idag. Är det våren och det fina vädret som börjar göra sig gällande tro? Fina Ida var med idag och en för mig ny kompis! Grymt att Ida "combatifierar" en ny generation i Lindome, hohoho!