November
Jag vet inte riktigt vad som händer med bildformaten när man laddar upp från fånen till webbportalen. Störigt.
Nåväl, oktobers sista dag fick Lilltjejen gå bus eller godis med några dagiskompisar bland annat. Jag drog hem tidigare från jobbet för att de skulle kunna ringa på hos mig innan jag åkte till mitt pass i Partille. Där var det lite fler deltagare än vanligt, och extra roligt att de nya återkom - och hade med sig en vän. Mycket glada miner trots det förvirrade sinnet vilket jag ser som positivt.
Därefter styrde jag kylaren genom regnet mot Torslanda, för att skriva avtal. StV är nu sålt! Från mer eller mindre totalt stiltje fick vi två och en tredje återkommande spekulant. Ena paret skambjöd för att en vecka senare lägga vårt utropspris med tidsbegränsning. Ena spekulanten kunde inte höja utan bankens medgivande, vilket de inte kunde ge inom tidsfristen och den andra velade utan att bestämma sig. Så vi körde på dessa och skrev alltså sent igår kväll. Känns väldigt skönt att nu kunna släppa den pucken och få bort privatlånet på min lägenhet.
Bra början på veckan med andra ord, likaså på jobbet. Känns bra att få saker gjorda, och dessutom påminna mig att jag faktiskt också kan påverka. Styra och ställa lite på min egen mikronivå för att få saker så som jag anser. Jag har varit passiv åskådare och nu är det dags att ta tag och agera - så smått. Man måste ju börja någonstans.
Avslutade dagen med ett femtio minuters pass på löpbandet. Var lite skeptisk med tanke på hur det kändes i lördags, men trampade ihop lite drygt nio kilometer på den tiden. Sjukt nöjd och så himla skönt när det känns så där bra i kroppen.
Bra dag
Det blev en härlig sommardag för att rensa i trädgården. Som väntat stel i kroppen med ont i ryggen och händerna men kändes väldigt bra att få det gjort. Kände att jag faktiskt trivdes med att pyssla och se hur fint det blev. Försökte tänka bort att det egentligen var meningslöst. Men om det kändes bra för mig så var det ju faktiskt inte det.
Övervägde att stanna en natt till och ta tiofärjan imorgon, men hade bara provianterat till idag och chansen för hjälp med avloppspumpen kändes större denna eftermiddag än morgonen efter grannskapet skulle ha kräftskiva.
Fick sista timmen innan färjan lite solmys på de varma klipporna. Kände igen hur bra jag trivs där ute, kanske inte nödvändigtvis med den täta sociala samvaron som råder där, men miljön. När man kommer ut och bara kan vara på klipporna. Slappa i den lilla stugan. Hade den legat på en helt egen ö hade det nog varit perfekt!
Trots trött kropp och tvivelaktigt födointag kände jag för att dra ut och springa. Det var så längesedan och kvällen var fin samt passa på innan R-veckan.
Sagt och gjort, snabb uppackning och så iväg. Första löpturen i mina nya hemtrakter så visste inte riktigt någon klar väg. Drog till Åbys industriområde och hamnade på ett skogsväg som bara ledde uppåt, och uppåt och sedan ingenstans. Bara att vända tillbaka. Hade en tanke att hitta den cykelväg jag sett på östra sidan om motorvägen att ta tillbaka. Blev mera irrande i industriområden innan jag faktiskt hittade den. Då var nästan milen passerad och benen började tycka det var nog. Inte sprungit på länge och så ge sig ut på sådan långtur, men kroppen kändes riktigt bra. Massor av skön löplust och energi i kroppen, i varje fall tre fjärdedelar av sträckan. Otroligt skönt!
Inte så skönt just nu när jag styltat omkring i lägenheten men klart värt det! Träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Också värt det!
Fredag alltså
Första veckan efter semestern avslutades med ett strömavbrott i serverhallen. Listan med antal system som gick ned var lika lång som ett kvitto från Gekås. Kunde föreställa mig kaoset i warroom så fann det meningslöst att bidra med ännu en aningslös applikationsansvarig som tjatade om information. Tydligen sattes det upp två warrooms. En trappa upp för chefer och nere i källaren för teknikerna. Där uppe var det fullt av kavajer och knäpptyst med skarpa blickar fokuserade på skärmar. Där nere var det fullt av uppkavlade skjortärmar och diskussioner på bruten engelska högt och lågt. Där placerade jag mig men försökte att inte vara ivägen och samtidigt se ut som om jag faktiskt fyllde en funktion, tveksamt vilken.
Där blev jag sedan resten av dagen. De flesta dom var där när jag kom hade varit där sedan ottan. De var också kvar när jag gick. Allt eftersom dagen gick kom det ena systemet igång efter det andra. Den illröda listan blev allt mer grön, och till slut var det bara mina och ett annat system kvar som lyste likt stoppljus i allt det gröna. Typiskt.
Någon timme efter jag lämnat var vi uppe igen.
Fick ju avvika från jobb och incident för att fånga färjan till StV. Gick loss direkt på trappan som av slingerväxterna såg ut att vila därpå. Nöjd att jag fick röjt alltihop och bortkört denna kväll. Imorgon blir det gräsmattan och allmänt röj av gång och rabatter innan vatten och avlopp stängs av.
Alltid är det något
När jag kom tillbaka från klipporna igår upptäckte jag vatten på altanens golv intill diskbänken. Kikade in och fann en en fin vattenstråle från kopplingen till vad-det-nu-var. Toppen.
Stängde av vattnet och försökte skruva loss den röda för att identifiera problemet. Gissade på en trasig packning, men fick inte loss den. Det blev raka vägen till Badrumsgruppen när jag morgonen efter var tillbaka på fastlandet. Med fotot som enda referens fick jag två packningar och en ny koppling utifall.
Mötte upp Johan och Lilltjejen i Kungälv där hon föll i förtvivlad gråt när vi lämnade Gulingen i KVD:s händer. Det var nästan så jag ville gråta lite också. Min fina Guling!
Fick en stund hemma att rasta dammsugaren, röja lite, packa om väskan och få lite i magen innan detvar dags att pallra sig in till Sats i centrum för kvartalen. Teoridelen kördes först vilket innebar att jag bara hann vara med på uppvärmningslåten innan jag fick smita för att hinna till Hjuvik och färjan igen. Lite frustrerande.
Än mer frustrerande att jag, inte ens med grannarnas hjälp kunde åtgärda läckan. Verkar som hela slangen med dosan måste bytas. Reservdel från Cylinda alltså. Det måste ha hänt något under vintern. Frågan är om det är mödan lönt att fixa. Har ju rätt ont om tid nu innan flytten när man egentligen bara hinner greja under helgerna. Och färjan går för närvarande bara just då. Dessutom kunde vi heller inte få upp låset till förrådet. Där verkar också något ha hänt under vintern. Varken låsolja eller grannens starkare nypor hjälpte. De som till slut köper får bryta upp dörren. Håhå-jaja.
Håkan Hellström spelar visst på Ullevi ikväll. Rena hysterin. Man måste nog vara göteborgare - eller gaisare för att gilla honom. Grymt överskattad och förstår inte hans musik över huvudtaget. Kanske för djupt för mig eller nåt.
Vågskvalp och båtmotorer
Man kan inte klaga på värmen vi haft senaste dagarna. Provianterade lite på vägen ut till Hjuvik och avnjöt middagen vid vattnet i väntan på färjan.
Gissningsvis är det mer acceptans nu när jag känslomässigt känner mera vemod än den sorg senast jag befann mig här. Gräsmattan hade förvandlats till en äng så gudskelov att jag tog med trimmern. Skövlade grönskan och harvade sedan över alltihop med gräsklipparen. Det tjockade ihop sig ett antal gånger kan jag säga. På tisdag är det visning så denna rensning var vältajmad.
Så snart jag var klar packade jag ryggsäcken och klättrade iväg till öns baksida för att avnjuta den sista kvällssolen och ensamheten.
Läser lite, blundar lite. Tänker inte så mycket. Det är skönt.
StV
Under Lilltjejens simskola försöker jag simma bort det, längd efter längd tills badleksaker och skrikande ungar tar för mycket plats. Först när jag är ensam kommer det med full kraft, i Gulingen på väg ut till Hjuvik. Som ett glödande järnband pressar ihop mitt bröst. Tårarna kommer och går, jag för en ojämn kamp de nästan femtio minuter det tar från Olofstorp och ut till kusten. När jag parkerar ger jag upp, ger efter och gråter. Det är dags att fullfölja försäljningen av båten och att besöka ön är en konkret påminnelse om det jag förlorat. Förlusten av stugan symboliserar på något sätt förlusten av mitt äktenskap. Av den familj och tillvaro jag trodde det skulle bli, som det kunde ha blivit. En symbol för mitt misslyckande. Straffet var att förälska mig i denna ö, vinna en plats på den och sedan förlora den. Köparna hämtar mig i sin lånade båt. Den frid jag alltid känt när jag lämnar fastlandet och landar på ön infinner sig också nu, trots vetskapen att det inte längre är en plats jag kan kalla min. Vi fullföljer affären och jag får tid att packa de få personliga tillhörigheter vi lämnade i stugan i höstas. Får hjälp av grannarna mitt emot att sätta på vattnet och avloppet så jag kan spola bort det som en av spekulanterna lämnat i toaletten under förmiddagens visning. Grannarna är det par vi hunnit bekanta oss med mest under den handfull gånger vi hunnit vara ute. Hustrun verkar uppriktigt ledsen att vi säljer. Finns det ingen möjlighet att behålla? För Ronjas skull om inte annat? Och jag börjar nästan gråta igen. Jag vill ju inget hellre!
Nästa gång jag är här ute lär vara vid fullföljandet av stugans försäljning. Att gå runt med de nya ägarna, se deras förväntningar och drömmar som var mina egna kommer att bli fruktansvärt jobbigt.
Får skjuts tillbaka till fastlandet, stuvar in mina fyllda påsar i bagaget, sätter mig bakom ratten och försöker bibehålla mitt samlade yttre. Sätter på mig min behärskade mask som inte låter sig påverkas av någon eller något. Men vad hjälper ett stelnat yttre när sorgen och smärtan är inombords? Jag gråter igen.
Kanske en dag har jag en stuga där igen. Kanske.
Söndag från sängen
Det stod en godisskål i instruktörsrummet... Behövde typ ladda upp innan passet. Och efteråt. Ehm.
Ännu en strålande dag och Lilltjejen uttryckte riktig vårglädje genom att springa som en tok över gräsmattan.
Mäklaren för StV ringde och uppdaterade om dagens visning. Hela nio sällskap hade varit med ut och många positiva. Hur kan man inte bli förälskad i platsen?
Kände nästan för att gråta medan hon berättade hur bra det gått, hur alla bara stått och myst i solen på verandan och överöst positiva omdömen. Visdt är det bra ur vår säljarsynpunkt, men jag vill ju egentligen inte detta. Det är min dröm som någon annan nu tar över! Det gör så jäkla ont, vill verkligen inte men har ju inget val. F-n också.
Soffläge
Fick ett grymt skönt löppass igår. Det gör viss skillnad att slippa håll.
Befinner mig nu på StV för sista gången i år. Vattenlås och beredare är tömda liksom avloppstunnan, urspolad och pump smord. Skulle kunna ta färjan tillbaka ikväll men passar på att avnjuta ensamheten maximalt samt plugga in morgondagens koreografi. Kånkat ut min gamla laptop för att kunna kolla dvd:erna. Inget vatten och inget avlopp, men med pådragna element och tända ljus har jag det myspysigt.
Non-stop
Har insett att jag inte haft en vilodag på över en vecka. Sedan förra söndagen har jag tränat varje dag och det ser ut att fortsätta så till och med fredag. Såvida jag hänger i mina morgonspringningar. Tror jag kommit på varför jag mådde så illa igår. En kombo av för mycket combat och koffeinstinn energidryck som bjöds under passet. I brist på annat och förebyggande energibrist bälgade jag sådan när jag fick chansen. Jag som inte ens dricker kaffe! Det skulle förklara den konstiga känslan i kroppen och svårigheten att sova inatt. Heh. Jag som extremt sällan har svårt att sova!
Duktigt stel i hela kroppen idag så skönt att mjuka upp den - med mera combat. Och imorgon igen.
Fick en fin dag på StV när Johan och Lilltjejen kom ut. Lite sena så de kom precis till färjan. När vi skulle tillbaka tog vi en sväng runt hela ön. Underbart!
På tisdag ska jag köra båten till Öckerö för lite service av motor och reglage. Sedan hoppas vi kunna ta upp den nästa helg. Den övervintrar på StV med ett flertal andra båtar.
Tankar
Jag klarade det! Manövrera från vår trånga plats i Hjuvik och ut till StV för första gången på egen hand. Packade upp, hissade vimpeln och packade ryggsäcken igen. Gigantisk chocolate chip cookie, vatten och en påse snacks - hjärtan. Fin lunch. Hittat ett klipputsprång i skydd för vinden där solen pressar - och jag njuter. Tack fine Johan som låter mig få denna helg att bara vara. Att vara ensam och tanka energi. Vilken fantastisk plats jag har fått lyckan att kalla min egen! Detta är värt mer än en chartervecka i Spanien, en shoppingresa till London eller kanske till och med spahelg med tillhörande massage. Så känns det just nu i varje fall. Med några röster i fjärran och vågskvalp mot klipporna nedanför.
Diskuterade lite med Helena på jobbet med vilken jag delar en egenskap: Frånvaron av mamma-genen. Vi konstaterade att vi i viss mån lever i ombytta könsroller där våra respektive tar mer hand om - och framför allt, tycker det är roligt att ta hand om våra avkommor. Jag har ingenting emot markservicen som att handla, tvätta, städa, laga mat, klippa gräs och byta däck på bilen. Men att leka och busa med mitt barn är jobbigare än allt ovanstående tillsammans, medan Johan tycker helt tvärtom. Himla tur det. Man får väl säga att vi kompletterar varandra.
Men där Helena ändå tillsåg ett syskon känner jag att det är stopp. Om än inte helt lätt eller självklart. Dock har jag insett och nästan accepterat att ett barn till endast skulle bli av samvetsskäl jämtemot Ronja. Och hur jag än vänder och vrider på det så får jag det inte att bli en rättfärdig anledning. Man skaffar barn för sin egen skull och inte någon annans, inte ens för ett eget existerande. Sedan finns det de där diskussionerna man kan ha om sjukdom där bara ett eventuellt syskon skulle kunna matcha och så vidare, men är det egentligen helt schysst anledning? Ingen diskussion jag varken ska eller har rätt att ge mig in i.
Jag sväljer det dåliga samvetet som blossar upp ibland. Det blir faktiskt folk av Lilltjejen ändå utan syskon. Om inte jag lyckas sabba henne totalt.
Solhelg
Det blev lite flängande men ändå gott att vi kom ut till StV redan på fredagen. Kunde ta det lugnt på lördagen och förbereda lite medan Johan och Lilltjejen var på simskolan. Fotade två ovan från vår brygga medan jag väntade på att de skulle komma ut igen tillsammans med Johans föräldrar. Några timmar senare hämtade vi Andreas med familj och kräftskivan kunde påbörjas.
Andreas med familj skulle sova över medan Tomas och Monica skulle skjutsas in. Snopet värre bara när motorn inte startade! Försökte tills batteriet gav upp. En lätt oro inträdde.
Många på ön som säkert kunnat hjälpa och ställa upp med båt, men var de i skick att köra en lördagkväll?
Innan vi hann inleda dörrknackning hade Tomas ringt sin vän som de också lånat parkeringsplats av i marinan. Han kom snabbt ut och hämtade dom, fantastiskt snällt!
Men nu var vi alltså strandade och beroende av färjan klockan tio följande dag. Andreas och Elin skulle på husvisningar och Johan och Ronja på kalas under eftermiddagen medan jag hade mitt pass i Frölunda. Då jag säkrat skjuts till fastlandet av Sven senare under dagen kunde jag ställa iordning och städa stugan samt kolla båtmotorn i dagsljus.
Hade vi kommit åt dödmansgreppet på något sätt? Vad vi visste hade vår båt inte ens något sådant. Tändstiftet? Den hade ju startat direkt varenda gång hittills men nu plötsligt inte alls. Störigt.
Trots att batteriet var slutkört gjorde jag ett försök att starta - och den startade direkt! Vad sjutton!?
Så nu blir det att hitta en marin verkstad som kan gå igenom motorn så vi vågar lita på den igen. Skumt!
Så fick över båten och in på vår plats i Hjuvik. Gick bra men var helt genomsvettig. Phu, klarade det!
Från jakt till fridfullhet
Vi älskade första året, missade tyvärr den andra så var taggade till den tredje. Stadsjakten, ett Amazing race i lokalt miniformat. Hundraen lag flängde runt i stan på jakt efter de platser som gåtor och rebusar avslöjade. Där väntade utmaningar i olika former. Tio godkända krävdes innan tiden gick ut och det fixade vi med en timme till godo.
Bågskytte och världsrekordförsök i ärtförflyttning på Hisingen. Hade lyckträff och fick Stadsjaktstaxin som vi tog till Mölndal och MINI. En gång per lag fick taxin användas såvida den var ledig. Annars enbart kommunal transport eller fötter som gällde. Blev en del springande i mer eller mindre regn.
Frågesport, kajakpaddling, tangrampussel, hitta varor för specifikt belopp och rangordna burkar efter vikt. Och så fotboll i sådana där "bubblor" nedan som jag inte minns namnet på. Helgalet!
När adrenalinet lämnat Johan trivdes han bäst i soffan medan jag gick ut och njöt ofantligt av vinden och utsikten. Energidepåerna fylldes till bredden och svämmade över. Jag sprang över klippor och bryggor bara för att det kändes så jäkla bra. Stod mot den tilltagna vinden och motstod frestelsen att sträcka ut armarna. Helt enkelt underbart!
Första september
Där ligger den, vår blåvita farkost som vi nervöst men ändock lyckades manövrera ut från fastlandet och in till sin plats längst in vid bryggan. Vi behöver definitivt träna mer.
Vädret var grått med ömsom dugg men det gjorde liksom inget. Det var bara fantastiskt häftigt och mysigt att vara här och veta att det nu är vår plats, vi kommer att kunna tillbringa massor av sommardagar här ute!
Ska bli spännande att manövrera mot fastlandet i ottan imorgon. Det kommer att vara mörkt när vi kliver upp. Morgonträning är målet som vanligt!
Solsöndag
Vilken fin dag det blev då. Perfekt för... Två timmar combat! Johan var lite mör sedan gårdagen så jag och Lilltjejen drog och veckohandlade. Snabbfix av lunch innan jag åkte in till stan för kvartal nummer 65. Den 37:e i ordningen för mig! Låt nummer sex är ännu en benmördare. 
Sedan var det bara att dra på sig torra träningskläder och fortsätta till Frölunda där det var betydligt fler än förra veckan. Kändes segt under uppvärmningen men sedan var kroppen med igen. Om en stund lär det vara duktigt segt igen.
På tisdag är det så dags att slutföra köpet då vi får tillträde till stugan. Underbara farmor och farfar kommer att hämta Lilltjejen på dagis och så blir hon hos dom till onsdag. Så jag och Johan kan fokusera på överlämningen och sedan dra direkt ut. Det är bara att sätta igång för att hinna röja så mycket som möjligt innan vintern. Har vi ännu insett att vi kommer att ha en sommarstuga? Nope!
Utgångsläget StV
Då ska vi se, bilder från mäklaren. Har skapat en ny kategori för Stora Varholmen för att kunna följa och framför allt kunna gå tillbaka och se förändringarna som vi planerar. För stora planer och visioner har vi men tid och framför allt ekonomi bestämmer takten och tillser att det blir väl övervägda ändringar när det väl blir dags.
På baksidan går en illa medfaren och igenvuxen betongtrappa upp mot höjden. Den går inte längre hela vägen upp så planen är att restaurera och röja. Under altanen och i krypgrunen är det förråd och mycket organiskt bråte. Besiktningsmannen hade åsikter om grejerna i krypgrunden så höstens fokus är att röja ur den och tillse att minimera risken för fuktpåverkan.
Halva altanen är inglasad med skjutfönster/dörr och halva är öppen. Möjligheten att kunna sitta skyddat vid sämre väder gillar vi. Runt hörnet finns ett litet förråd som en gång var torrdass. Altanen fortsätter förbi mot baksidan.
Här kom besiktningsmannen fram till att det var brister i hur arbetet utförts. Inte fackmannamässigt. Säljaren hade gjort allt själv enligt instruktioner. Framför allt var golvbrunnarna felaktigt gjorda, gravt enligt besiktningsmannen vilket vi försökte pressa köpeskillningen ytterligare på - utan framgång. Här hade det också läckt in vatten genom taket, vilket vi informerats om i förväg. Detta har åtgärdats genom ny papp på yttertaket men eventuell skada under hade inte kontrollerats. Generellt behövde hela taket åtgärdas men just läckan var fixad.
Innanför dörren. Köksvrå skymtar till höger. Direkt till höger är sovrummet och in till vänster ett "tv-rum".
Köksvrån är yttepytteliten. Här är planen att flytta ut vitvarorna till altanen och låta denna vrå bli förvaringsutrymme.
Det lilla sovrummet. Har en känsla av att Ronja lär vilja sova i överslafen och så jag eller Johan får sova i någon av bäddsofforna i de andra rummen. Vi finular ännu på hur vi ska lösa den tredje permanenta sovplatsen på bästa sätt. Vääldigt långt fram i tiden är visionen ett loft. Stugans boyta är 30 kvm och de får vara 50 så vi har möjligheter att bygga till. Loft räknas dock inte till boyta så funderingarna är att inkludera altanen till stugan och tillbygga ny altan utanför. Någon gång i fjärran framtid alltså.
"TV-rummet".
Sjöboden på fem kvm är nu full av bråte men också användbara grejer som flytvästar, verktyg, fiskeredskap och annat.
Till höger är bryggan och båten som ingår i köpet. Bryggan är vår egen medan den till vänster är gemensamägd av andra på ön. Vår brygga behöver fixas då den nu ligger väldigt högt och är något skadad. Säljarna lånar en plats av en annan som också ska sälja sin stuga då de är så ofärdiga att de inte kan klättra ned/upp ur båten från sin brygga. Vi får också nyttja den tills hans plats är såld och den ligger just vid den intilliggande. De som har bryggan till vänster vill göra om den och samtidigt flytta den på så sätt att vår måste bort. Vi har alltså goda förhandlingsmöjligheter där att säkra en billig plats vid det nya gemensamma bygget. Bryggorna ligger rakt bakom sjöbodarna.
Båten är drygt fem meter med 50 hk motor, båda från nittiotalet. Enligt säljaren bör styrvajern bytas så det får vi se till att lära oss i höst när båten plockats upp. Uppställningsplats har vi på ön.
Hur tar man sig ut om man inte har egen båt då?
Stora Varholmens Havsbadskoloni som den heter, och som vi snart ingår i, finansierar en färja som går två gånger per dag under sommarmånaderna samt vid påsk då många tydligen brukar fira den där ute. Före och efter högsäsong går den endast helger för att under vintern (förståeligt nog) inte gå alls. Färjan är en vanlig motorbåt med kapell/tak baktill och rymmer kanske femton personer. Den kör så länge det finns folk kvar som behöver över så till exempel midsommar då det tydligen är väldigt mycket folk där ute kör den skytteltrafik. Det tar inte mer än kanske fem minuter över.
Fastlandet, Hjuvik uppe i högra hörnet. Kolonin består av nästan nittio stugor varav vi bor i kanten av en dal som går rätt genom ön. Halva ön är alltså obebyggd vilket jag gillar. Den smala asfalterade stigen runt vår halva av ön är dryga kilometern lång så en del brukar tydligen jogga den några varv. Tror jag får inkludera den obebyggda delen av ön som jag ska ge mig på att springa där. Kul att klättra och kava bland klipporna också. Får bara se till att undvika den rundan om det regnar bara...
Det finns en bastuförening på ön. Den kan ni skriva under på att jag kommer att ingå i! Johan och Ronja kan plaska omkring i tången medan jag gottar mig i värmen.
StV!
I tidig onsdagsmorgon lämnade jag in Gulingen för att få sin framskärm fixad. Som hyrbil fick jag en sprillans ny Cactus!
("-Sticker man sig på den?" Ronjas kommentar)
Tycker deras nytänkande design är skitsnygg men liksom Volvos XC90 är jag inte såld på det där med pekskärm. Fingeravtrycken är där innan första milen är passerad. Denna hade inte gått mer än tre sådana, mil alltså. Sedan må utsidan vara snygg samt några innovativa detaljer på insidan, men visst andas Volvon betydligt mer kvalité och framför allt är den mer robust. Men jag lär överleva de dagar Gulingen nu kan behöva för att få en perfekt strömlinjeformad högersida igen.
Tycker deras nytänkande design är skitsnygg men liksom Volvos XC90 är jag inte såld på det där med pekskärm. Fingeravtrycken är där innan första milen är passerad. Denna hade inte gått mer än tre sådana, mil alltså. Sedan må utsidan vara snygg samt några innovativa detaljer på insidan, men visst andas Volvon betydligt mer kvalité och framför allt är den mer robust. Men jag lär överleva de dagar Gulingen nu kan behöva för att få en perfekt strömlinjeformad högersida igen.
De där tre milen tickade snabbt iväg när onsdagen bjöd på en massa flängande kors och tvärs i kommunen. Elva mil räknade Johan fram. En av anledningarna var vårt förvärv av kolonistuga på Stora Varholmen!
Den blå lilla pärlan är nu vår efter flera mentala turer fram och tillbaka. Det är ett äldre par som säljer och då de försökt föregående år till samma utgångspris trodde vi aldrig de skulle acceptera vårt bud på nästan 200 000 lägre. Vi packade ned ö-drömmen för eventuell återanvändning i framtiden när mäklaren i förra veckan ringde mig och meddelade att de gått med på att sälja. Jag hade telefonerat jobb sedan jag lämnat Torslanda så hade hjärnan stirrig av problemställningar och lösningsförslag när jag abrupt fick ö-paketet öppnat igen. Nästintill i chocktillstånd ringde jag Johan och raserade hans förmåga att koncentrera sig på spa-bad och deras leverantörsgöromål. Nu fick vi alltså hastigt packa upp vår omsorgsfullt nedpackade dröm igen och nästintill mentalt börja om från början. Framför allt var det den finansiella biten som vi fick stöta och blöta ännu en gång. Men i fredags skrev vi på, lördagen godkändes vi av koloniföreningen, på tisdagen utfördes besiktning och igår bekräftade vi med banken. Ändå har det inte riktigt sjunkit in för mig. Kanske det sker när vi får nycklarna i handen den första september men lär nog kännas overkligt tills jag de facto fått komma ut dit igen och faktiskt börja greja.
Säljarna lämnar allt utom personliga tillhörigheter. Allt från möbler och porslin till utegrillen, båtplatser och båt. Japp, vi blev med båt på köpet och båtplatserna på ön och fastlandet var grym bonus som inte förringades vid beslutsfattandet. En sjöbod ingår också.
När jag nu skriver ned allt känns det surrealistiskt, som det inte gäller mig. Att jag inom kort kommer att ha en sommarstuga på en ö strax utanför Göteborg!
Det var min underbare före detta mentor och numera vän som gjorde mig uppmärksam på denna ö. Hade ingen aning om dess existens förrän han berättade om den stuga han har där ute och också gav mig möjlighet att besöka vid ett tillfälle. Väl där ute var man ju såld direkt. Johan kände detsamma när vi senare åkte ut tillsammans. Hit ut vill vi!
Så nu är jag Sven också stort tack skyldig för att vi nu faktiskt är det! Finns det någon gräns för hur stor tacksamhetsskuld man kan ha? Jag med min utpräglade vilja att återgälda!
I vilket fall har det blivit mycket flängade på kort tid, papper som ska fixas och möten att kila in bland jobb, träningar och dagishämtningar. Apropå träningar körde jag igång combaten i Kållered idag efter flera veckors sommaruppehåll. Trots solen och värmen på utsidan var många flera stammisar där samt två nya där det för ovanlighetens skull var killen som dominerade över sin förmodade flickvän vad beträffar koordinationsförmåga och engagemang. Av någon anledning brukar det oftast vara tvärtom, så kul att se undantaget som bekräftade regeln.. Säger man så? Låter ju helt fel.
Före träningen. Jag vet, bedrövligt. Endast hungern och behovet av någon form av bukfylla ger en viss föreställning av att den är god. En drive-i thai restaurang hade varit något. Svårt att äta i bilen bara (Linda med knät fullt av nudlar och teriakysås över bröstet). Men dumplings? Och vårrullar? Ååh, nu blev jag ju ännu mer hungrig!
Efter och mera efter träningen. Gillar verkligen min stretchiga kjol med dubbla slitsar. Har också en utan och då blir det så himla obekvämt att gå i trappor och sitta som man vill (dvs hur som helst och föga kvinnligt). Har faktiskt fått lite dille på kjolar. Liksom jag upptäckte hur luftigt och skönt det var att instruera i shorts istället för långbyxor (det var poppis en gång i tiden), är det också med kjol på jobbet. Det finns ju faktiskt varianter utan rysch och pysch.
Lite svårt att se på bilden men det är en geocachare på jakt efter en gömma i den stora Volvoskylten vid Öckeröleden. Hehe, vi identifierar varandra rätt enkelt. Våra cacher är sorgligt försummade och många har nog arkiverats. Det har helt enkelt inte funnits tid eller engagemang att underhålla dom, vilket man hade en liten ambition att göra när semestern kom.
Apropå det uppmärksammade missbruket av handikapptillstånd. Denna hade inte en tillstymmelse till tillstånd och något säger mig att dess förare inte har något större behov av något heller. Det som stör ytterligare var att det på andra sidan, fem meter därifrån var flera lediga vanliga parkeringsplatser. Ren provokation, attityd som ett anabolablåst vårtsvin med mindrevärdeskomplex och hjärna lika stor som ett kvalster. Då jag misstänkte att minihjärnan var den inomhus solglasögonprydde trettio-nåt personen av manligt kön med pumpad överkropp, spindelben och tribal tatueringar (ja, släpper fördomarna fria) som satt i foajén, övervägde jag tre sekunder att stega tillbaka in och allra ödmjukast fråga om det möjligen var herrns gula (missbruk av denna fantastiska bilfärg!) fordon på utsidan? Och vid bekräftelse och förmodad förväntan att få beundrande kommentarer över vrålåket istället motta en saklig och pedagogisk förklaring av vad den vita symbolen på blå botten faktiskt betyder. Alternativt tipsa om mängden av ypperliga optiker i Göteborgs stad.
Sedan kan man hoppas att föraren lyfter ådrorna blå, tappar skivstången så benen ryker och förpassar honom till åtmindstone några månaders behov av rullstol.
Jag borde äta något. Orkar inte. Väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. Oh, har ju Mums-mums kvar i kylen!
