StV!
I tidig onsdagsmorgon lämnade jag in Gulingen för att få sin framskärm fixad. Som hyrbil fick jag en sprillans ny Cactus!
("-Sticker man sig på den?" Ronjas kommentar)
Tycker deras nytänkande design är skitsnygg men liksom Volvos XC90 är jag inte såld på det där med pekskärm. Fingeravtrycken är där innan första milen är passerad. Denna hade inte gått mer än tre sådana, mil alltså. Sedan må utsidan vara snygg samt några innovativa detaljer på insidan, men visst andas Volvon betydligt mer kvalité och framför allt är den mer robust. Men jag lär överleva de dagar Gulingen nu kan behöva för att få en perfekt strömlinjeformad högersida igen.
Tycker deras nytänkande design är skitsnygg men liksom Volvos XC90 är jag inte såld på det där med pekskärm. Fingeravtrycken är där innan första milen är passerad. Denna hade inte gått mer än tre sådana, mil alltså. Sedan må utsidan vara snygg samt några innovativa detaljer på insidan, men visst andas Volvon betydligt mer kvalité och framför allt är den mer robust. Men jag lär överleva de dagar Gulingen nu kan behöva för att få en perfekt strömlinjeformad högersida igen.
De där tre milen tickade snabbt iväg när onsdagen bjöd på en massa flängande kors och tvärs i kommunen. Elva mil räknade Johan fram. En av anledningarna var vårt förvärv av kolonistuga på Stora Varholmen!
Den blå lilla pärlan är nu vår efter flera mentala turer fram och tillbaka. Det är ett äldre par som säljer och då de försökt föregående år till samma utgångspris trodde vi aldrig de skulle acceptera vårt bud på nästan 200 000 lägre. Vi packade ned ö-drömmen för eventuell återanvändning i framtiden när mäklaren i förra veckan ringde mig och meddelade att de gått med på att sälja. Jag hade telefonerat jobb sedan jag lämnat Torslanda så hade hjärnan stirrig av problemställningar och lösningsförslag när jag abrupt fick ö-paketet öppnat igen. Nästintill i chocktillstånd ringde jag Johan och raserade hans förmåga att koncentrera sig på spa-bad och deras leverantörsgöromål. Nu fick vi alltså hastigt packa upp vår omsorgsfullt nedpackade dröm igen och nästintill mentalt börja om från början. Framför allt var det den finansiella biten som vi fick stöta och blöta ännu en gång. Men i fredags skrev vi på, lördagen godkändes vi av koloniföreningen, på tisdagen utfördes besiktning och igår bekräftade vi med banken. Ändå har det inte riktigt sjunkit in för mig. Kanske det sker när vi får nycklarna i handen den första september men lär nog kännas overkligt tills jag de facto fått komma ut dit igen och faktiskt börja greja.
Säljarna lämnar allt utom personliga tillhörigheter. Allt från möbler och porslin till utegrillen, båtplatser och båt. Japp, vi blev med båt på köpet och båtplatserna på ön och fastlandet var grym bonus som inte förringades vid beslutsfattandet. En sjöbod ingår också.
När jag nu skriver ned allt känns det surrealistiskt, som det inte gäller mig. Att jag inom kort kommer att ha en sommarstuga på en ö strax utanför Göteborg!
Det var min underbare före detta mentor och numera vän som gjorde mig uppmärksam på denna ö. Hade ingen aning om dess existens förrän han berättade om den stuga han har där ute och också gav mig möjlighet att besöka vid ett tillfälle. Väl där ute var man ju såld direkt. Johan kände detsamma när vi senare åkte ut tillsammans. Hit ut vill vi!
Så nu är jag Sven också stort tack skyldig för att vi nu faktiskt är det! Finns det någon gräns för hur stor tacksamhetsskuld man kan ha? Jag med min utpräglade vilja att återgälda!
I vilket fall har det blivit mycket flängade på kort tid, papper som ska fixas och möten att kila in bland jobb, träningar och dagishämtningar. Apropå träningar körde jag igång combaten i Kållered idag efter flera veckors sommaruppehåll. Trots solen och värmen på utsidan var många flera stammisar där samt två nya där det för ovanlighetens skull var killen som dominerade över sin förmodade flickvän vad beträffar koordinationsförmåga och engagemang. Av någon anledning brukar det oftast vara tvärtom, så kul att se undantaget som bekräftade regeln.. Säger man så? Låter ju helt fel.
Före träningen. Jag vet, bedrövligt. Endast hungern och behovet av någon form av bukfylla ger en viss föreställning av att den är god. En drive-i thai restaurang hade varit något. Svårt att äta i bilen bara (Linda med knät fullt av nudlar och teriakysås över bröstet). Men dumplings? Och vårrullar? Ååh, nu blev jag ju ännu mer hungrig!
Efter och mera efter träningen. Gillar verkligen min stretchiga kjol med dubbla slitsar. Har också en utan och då blir det så himla obekvämt att gå i trappor och sitta som man vill (dvs hur som helst och föga kvinnligt). Har faktiskt fått lite dille på kjolar. Liksom jag upptäckte hur luftigt och skönt det var att instruera i shorts istället för långbyxor (det var poppis en gång i tiden), är det också med kjol på jobbet. Det finns ju faktiskt varianter utan rysch och pysch.
Lite svårt att se på bilden men det är en geocachare på jakt efter en gömma i den stora Volvoskylten vid Öckeröleden. Hehe, vi identifierar varandra rätt enkelt. Våra cacher är sorgligt försummade och många har nog arkiverats. Det har helt enkelt inte funnits tid eller engagemang att underhålla dom, vilket man hade en liten ambition att göra när semestern kom.
Apropå det uppmärksammade missbruket av handikapptillstånd. Denna hade inte en tillstymmelse till tillstånd och något säger mig att dess förare inte har något större behov av något heller. Det som stör ytterligare var att det på andra sidan, fem meter därifrån var flera lediga vanliga parkeringsplatser. Ren provokation, attityd som ett anabolablåst vårtsvin med mindrevärdeskomplex och hjärna lika stor som ett kvalster. Då jag misstänkte att minihjärnan var den inomhus solglasögonprydde trettio-nåt personen av manligt kön med pumpad överkropp, spindelben och tribal tatueringar (ja, släpper fördomarna fria) som satt i foajén, övervägde jag tre sekunder att stega tillbaka in och allra ödmjukast fråga om det möjligen var herrns gula (missbruk av denna fantastiska bilfärg!) fordon på utsidan? Och vid bekräftelse och förmodad förväntan att få beundrande kommentarer över vrålåket istället motta en saklig och pedagogisk förklaring av vad den vita symbolen på blå botten faktiskt betyder. Alternativt tipsa om mängden av ypperliga optiker i Göteborgs stad.
Sedan kan man hoppas att föraren lyfter ådrorna blå, tappar skivstången så benen ryker och förpassar honom till åtmindstone några månaders behov av rullstol.
Jag borde äta något. Orkar inte. Väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. Oh, har ju Mums-mums kvar i kylen!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Men vilken mysig stuga ni köpt! Ser framemot att få se mer bilder :-)
Postat av: Anna i gbg
Grattis till stugköpet!! :-D Säger som ovanstående- ser fram emot fler bilder ;-)
Anna i gbg....
Postat av: Linda
Tack Jenny och Anna! :)
Ska fixa fler bilder så snart som möjligt :)
Trackback