Sista hoppas jag

(null)
Den agila transformationen fortsätter och det mest intressanta är att se hur tusan de har tänkt ro ihop arbetssättet med stora leveranser av outsourcade resurser och ett applikationslandskap som i mina ögon bara kan leda till att många team knappt kommer att få göra annat än springa på andras PI-planeringar. Nåväl, vad vet jag.

Middag ute under vad jag hoppas var sista visningen. Spekulanten verkade intresserad i alla fall. Nu vore det väl sjutton om det inte kan börja hända något denna vecka. Två av spekulanterna var visst bästa vänner...


Paltkoma

Lyssnade på gamla avsnitt av P3 Meny där ett handlade om palt. Jag fick en julklappsbok av Nina om just palt och författaren intervjuades. Han nämner sin tid på Pitholmsskolan - där jag gick! Och hur palt på menyn var en höjdpunkt mera uppskattad än spagetti med köttfärssås. Minns både då och senare gymnasiet hur vi satt ytterst på stolskanten, redo att rusha till matsalen för de vita platta flatpaltarna med det underbara salta stekta fläsket som serverades till. 
Som tur var hade jag palt i frysen som fick plockas fram och avnjutas nu ikväll.
(null)
Skönt trött efter härligt pass med Frölundianerna och däst av två styckna uppstekta härligheter. 
Lilltjejen som hävdade att hon inte var trött somnade knappt halvvägs in i kapitlet i Harry Potters tredje bok. 
Det slog mig igen vilket fantastiskt extrajobb jag har. Att människor kommer vecka efter vecka, en del år efter år till mina klasser! En del försvinner och kommer tillbaka, föder barn eller bara känner för annan träningsform så som det kan svänga ibland. Det är så häftigt! Den glädje och tillfredsställelse som konceptet ger mig också kan delas med alla dessa andra. Har hört instruktörer som lättvindigt ställer in sin klass, struntar i att skaffa vikarie och helt sonika inte dyker upp. Sällsynt tack och lov men ändå, det är så respektlöst! Deltagarna lägger tid och pengar, kan planera sin dag och till med vecka efter just den klassen bara för att kort innan, kanske till och med då de redan hunnit till gymmet få höra att den ställts in. Olyckor och omständigheter kan naturligtvis hända och det förstår ju deltagarna också. Men den nonchalans jag hört om är för mig obegriplig. 
Vi är alla olika, likaså instruktörsstilar så man hittar de man föredrar och väljer att ta sig till just den instruktörens pass, sådan var jag och sådana är de flesta, därav får man till slut en skara stammisar. Hur de också uttalar att de inte går på någon annans klass och bara längtar efter min ger en sådan ofantlig känsla av ödmjukhet och glädje. De är där för konceptet, att svettas med hjälp av kampsportsinspirerade kombinationer och jag är deras medel för att hjälpa dem lyfta deras upplevelse och prestation. Hur kan man då inte vilja annat än bara leverera sitt allra bästa varje klass, varje gång? Det går inte alltid, man är ju ingen maskin och det vet ju dom med. Likväl känns det alltid skit när man inte hittar fokus, inte har det där extra och kan ge deltagarna det de förväntar sig och har rätt till. Händer sällan tack och lov och oftast märker de det inte ens, ambitioner och prestationskrav sitter i huvudet. Men när man står där framför sina deltagare och vet att man ska leverera något de sett fram emot, eller de kanske haft en skitdag, tufft generellt och träningen är som det så ofta varit för mig, ett sätt att andas, då kan man inte bli annat än sjukt taggad och villig att ge dem det de vill ha och behöver. Världens bästa extraknäck!


Klart för detta år!

(null)
När det blev en tårtbotten över passade det ypperligt att tillverka två minitårtor för mig och Christer. Börjar man bli vuxen när man plötsligt finner den ständiga favoriten nu nästan för söt? Fick galet sug efter något salt efteråt.
Full sal i Majorna och mera spel innan det var dags för Lilltjejens efterlängtade kalas. Med några som hade förhinder, någon som blivit sjuk och en som glömt bort det hela(!) blev det en lagom stor grupp att hantera i badet.
(null)
Gott om plats att hoppa och leka och tiden var precis lagom. De var rätt möra på slutet, inklusive de vuxna. Rätt gött att nu bara vara här hemma till imorgon kväll!


VAK

(null)
Som stakeholder har jag nyttjat möjligheten att vara fluga på väggen vid en PI-planning. När jag nu är certifierad (wee!) Scrum master är det väldigt intressant att se teorin i praktiken. Visserligen är PI-planeringen på en nivå över där det är SAFe-metodiken som tillämpas men likväl. Inget slår praktisk erfarenhet men teori i ryggen ger en trygghet.
Absorberar så mycket som möjligt under dagarna, tränar och myser därefter. Christer är mycket för brädspel vilket jag också gillar, men har inte riktigt samma tålamod när strategi och framförhållning måste till. Lagom är bäst och många av de nya han köpt som vi nu testat är riktigt bra. Nya säsongen av Sveriges mästerkock har också äntligen dragit igång för oss att avnjuta. Play-tjänsten, ännu en bra grej jag applicerat till hundra procent. Har ju en digitalbox med kanalutbudet vi har i föreningen men kollar aldrig. 

Gällande min försäljning är det i mitt tycke lite segt, vilket mäklaren förvarnade om. Spekulanterna väntar på bankbesked, vill kolla andra lägenheter, avvaktar de andra spekulanternas utspel, har precis fött barn osv. Under tiden lägger vi in ännu en visning nästa vecka, för att öka pressen och släppa in fler.

Känns ovant att vara ute på VAK i Torslanda. Det är mer omständigt att ta sig hit, svårare att hitta parkering och känner mig helt sonika inte riktigt hemma här längre. Hela IT sitter ju nu i Gamlestaden och mot förmodan har man kommit till rätta där, så som för alla förändringar så vänjer man sig.


Måndag

(null)
Detta år inföll Disney on Ice på min helg så passade på att hugga biljetter nere vid isen. Därmed fick vi den lyckliga slumpen att tillfrågas om Lilltjejen ville åka släde på isen under showen! Hon tyckte det var så spännande att det blev läskigt men höll en stoisk min. 
(null)
Därefter drog vi direkt till Mölndal energis värmeverk och deras årliga julgransplundring. Ronja tycker ju om att titta på "klooon" (Toy Story) och rundvandringen i kraftverket är alltid lika intressant. Mysigt att farmor och farfar också hakade på så hann också både fika, korv och ansiktsmålning innan det var slut för detta år.
Alltid lika skönt att köra pass efter en veckas uppehåll och med både nytt år och inställt Body Pump strax innan blev det synnerligen välfyllt i salen. Även dagens i Backaplan var välfylld med både stammisar och nytillkomna. Förhoppningsvis kan vi Combat-frälsa några till detta år!
(null)


Från fotänden

(null)
Gjorde dem riktigt små, så där som de väl ska vara för att uppfylla kriteriet "småkakor" och man bara kan äta hur många som helst som utsökta små munsbitar.
Två dagars utbildning avslutade arbetsveckan med mål att jag ska bli certifierad Scrum master. Två dagar av nästintill konstant småätande i form av för- och eftermiddagsfika samt en godisskål som aldrig tilläts bli mer än halvtom bottnade för ett konstant högt blodsocker och rejält illamående efter sista dagens fika - en rejäl bit snickersliknande kaka. Urk. Att jag dessutom slukat minst ett dussin syltkakor på samma tid gör saken definitivt inte bättre. Diabetes nästa.
Rätt ok utbildning men inser att jag som gammal pedagog inte kan låta bli att analysera lärarens upplägg och presentation av innehållet. Jag sitter där och tycker till om hur det eller det kunnat presenteras istället för att jag själv skulle förstå begrepp och sammanhang lättare. Praktiska övningar är ofta underskattade och till detta ämne hade mycket mer kunnat illustreras genom just sådana. Varför inte simulera ett sprint planning möte med rollspel till exempel? Backlog refinement, eller varför inte en hel sprint cykel? 
Kände att jag fick en komponent av den helhet som vi står inför på jobbet. Som kursledaren sade hade jag behövt en kombo av tre olika utbildningar. Denna, SAFe och en till jag inte minns. 
På säljfronten är det tre-fyra intresserade där någon ska till banken till veckan, en annan väntar på svar därifrån, en avvaktar de övriga och någon ytterligare som inte kunde vid de officiella visningstillfällena ska få en egen visning på måndag. Kommer inte att idas skala av lika mycket igen vilket mäklaren är förberedd på. Inbillar mig att en potentiell köpare faktiskt kan se förbi eventuella bevis på att någon faktiskt bor där men kommer för den delen inte låta smutskläderna drapera stolarna eller tandkrämskluttarna paradera i handfatet.
Kan inte annat än tro och hoppas på att jag innan nästa veckas avslut vet huruvida jag faktiskt kommer att kunna fullfölja mitt köp eller inte.


Hemma igen

Så var förhoppningsvis sista visningen gjord och man har kunnat flytta hem igen, kånka upp sina personliga pinaler ur förråd och gömmor och återställa någorlunda ordning. Dock lät jag faktiskt mycket vara kvar i förrådet. Det är så skönt med det avskalade jag nu har och våndas istället åt allt bröt i förrådet som jag kommer att måsta konfrontera inom rimlig framtid. Det är visserligen en fördel med att flytta... Men får jag inte sålt så slipper jag, eller ja, kan skjuta på det.
(null)
Fick med Margaretha på en riktig höjdarbild, så häftig dam som varit med mig länge. I sann post-nyårsanda var det extra många nya deltagare i söndags så får se om man kan lyckas combat-frälsa några!
Studiedag idag så jobbade hemifrån. Inget konstigt alls att ladda en Gyllene kvick under tiden, haha!
Doftar pepparkaka i hela lägenheten av satsen vi gjorde strax innan visningen. Hann aldrig baka innan jul och har för egen del ätit ovanligt lite sådana denna säsong. Doft av bakning kanske säljer in ett potentiellt hem bättre och katterna hade tydligen vara varit ett positivt inslag hos spekulanterna. Inga allergiker eller rädda personer som tur var.



Solsken

(null)
Solen strålar från klarblå himmel och visar upp mina skitiga fönster i all sin eländighet. Första visningen avklarad av två.
Förberett inför Lilltjejens ankomst ikväll och förberett för plättårta. Fick det när jag själv var barn och med en avkomma som älskar pannkakor borde det gå hem. 
Pakethögen är pinsamt stor men skyller på att några är från moster och kusinerna. Lyckades avhålla mig från att köpa ännu en present medan jag slog ihjäl tid i köpcentrumet under visningen. Ny omgång imorgon och sedan bara att hålla tummarna!

Knökat

(null)
Står och storbölar medan jag river morötter och halloumiost till det som ska bli middag. Lyssnar på Tommy Ivarssons sommar- och vinterprat och låter hjärtat gå sönder ett antal gånger. Ibland undrar jag varför man utsätter sig för den oro och risk för smärta som att vara förälder innebär. Bara tanken på att något skulle hända Lilltjejen, sjukdom, olycka eller någon av alla de former av ondska som förekommer överallt är outhärdlig och något jag aldrig förmår att fullfölja. Att se sitt barn lida, att inte kunna göra något för att lindra eller förhindra.
Sms:en från min nyblivna åttaåring kommer ännu frekvent men nyhetens behag lär lägga sig snart.

Fick ett grymt pass i Majorna med hög stämning och alltid lika fin feedback efteråt. Att höra att de enbart vill gå på mina pass är sådan glädje och egoboost. 
Christer deltar i en flippertävling i helgen så jag kan fokusera på projekt rensa. Till fotograferingen kunde man ju bara flytta runt grejerna som inte passade in och skrubben var knökafull. För en visning funkar ju inte riktigt den metoden så nu är förråden fyllda till bristningsgränsen och lägenheten så blåst som den bara kan bli. Skrubben ser plötsligt väldigt stor ut och katterna undrar förvirrat vart deras klösträd tagit vägen. Måste få plats med kattlådorna i förrådet också men vet inte riktigt hur det ska gå till! Gråbröderna får vara ute under visningen men Plutten får vara med och presentera lägenheten. Fast hon lär nog hålla sig undan så gott det går.
Medan jag röjer får jag syn på ett nytt inslag i bokhyllan!
(null)
Fine Bror!


Första

(null)
Så var min Lilltjej åtta år! Av farmor och farfar fick hon sin första egna mobil som använts flitigt hela kvällen. När de första sms:en plingade in blev jag nästan gråtmild. Min fina Lilltjej! Pratade med Jenny och hennes äldsta ska börja övningsköra! En hög med presenter och uppvaktning idag och igen på söndag då det är min tur. Bortskämda tös, älskade unge!


Gigant

Dagens skrivpuff:
Inte många dagar kvar nu men ännu ingen lösning i sikte. Allt måste se så bra ut som möjligt, perfekt! Inbjudande, välkomnande men samtidigt opersonligt och avskalat till nästintill minimalistisk absurditet. De främmande människorna ska ges möjlighet att kicka igång sin fantasi och inspiration och då kan inga stora distraktioner uppta synfältet. Men det gör den onekligen, hur älskad den än är står den likväl där som en bokstavlig elefant i rummet. En gigant i sitt gebit, redo att omfamna dig närhelst du behöver. Så använd, så skön. Och så stor. Vad ska jag göra av dig på söndag min underbara fåtölj?
 

1:a januari

(null)
Så var det alltså ett nytt år - igen. Sociala flöden svämmar över av personliga recaps från det gångna året och jag försöker ägna en tanke åt hur mitt 2018 kan summeras. Hm. Känns som ett rätt bra år trots att jag inte kan komma på några markanta milstolpar. Kommer inte på några negativa grejer i alla fall och det får väl ses som positivt.
Liksom i fjol firar vi in det nya året i Christians spelhåla i Borås och denna gång har det gått förvånansvärt bra i tävlingarna! Hann passera nyårsslaget innan jag åkte ut så inväntar nu bara Christer som ännu hänger kvar. Tant är duktigt trött nu och längtar efter lena hotellakan.
Pia hade än en gång fixat supergod trerätters till oss och jag har för första gången känt av alkoholen på det sätt jag förmodar man ska. Senaste gången vilket också var den första för något år sedan var ju inte riktigt optimal om man säger så. 
Johan skickade en filmsnutt med Lilltjejen strax efter tolvslaget där hon låg nedbäddad. Min fina Lilltjej, snart fyller du åtta år!


Kickat ut 2018

(null)
Fick med en del av de grymma Frölundianerna efter dagens specialklass. Nittio minuter och grymt mycket folk, så jäkla kul! Snacks, dricka, choklad och utlottning och vi säger tack och hej till år 2018! Många har varit med mig i flera år, så himla roligt!

Sköna sista dagar på året. Plutten har börjat gå ut och vansinnigt gulligt att se hur Gråbröderna följer henne, ser efter sin lilla Syster. 
Emilie kom över igår och gick erfara palt för första gången och nyss nämnda lilla katt har hållit mig sällskap till pusselläggandet. Var ett tag sedan jag pusslade nu och påmindes hur rogivande det är.
(null)
Pusslet köpte jag hos ToysRus som tillsammans med BR leksaker gått i konkurs. Var liksom många andra där och passade på att se efter eventuella rabattfynd. Kändes sorgligt att gå omkring bland de allt mer urplockade hyllorna. Tänker på alla anställda och hur en så stor och väletablerad kedja kan gå i konkurs. Tänk att få ett sådant besked strax innan jul. Är det nu bara Lekia som finns kvar? 

Klenis


(null)
Verkar inte som jag lyckades fånga det på bilden men det ångade så gött om bilen där det stod varm och uppvärmd bland de andra frostbitna när jag kom ned imorse. Ja må vara bakåtsträvare i vissa fall men denna teknik anammar jag utan problem!
Oändligt skönt att köra Triins torsdagspass efter juldagarnas lökande och frossande. Fick med Carina och Sofia att teama också. 
Ett gäng timmar nöta koreografi idag också inför söndagens specialpass då jag och Robert kör en och en halv timme. Är lätt trött i kroppen kan jag säga...
Får härliga skidbilder från Sälen där Johan nu är med Ronja och bonusfamiljen. Annandagen möttes vi upp i Västerås. Lilltjejen åkte till snön och jag till mörka och blöta västkusten.
Men innan dess fick vi mysiga dagar i huvudstaden och trollstavarna till Otto och Lilltjejen blev flitigt använda. Vid ett besök på MoS kunde jag inte låta bli en mysdress i Disneybutiken. Önskar de funnits i vuxenstorlek!
(null)
(null)
Köpte också ett Fia med knuff i Lego-format på Lego-butiken. Ja, morsan kunde inte låta bli, det var ju så fräckt!
Gav Carcassonne till familjen som jag tyckte var riktigt bra och fick Ticket to Ride av Christer. Så mycket spel, god mat och bara vara - så som det ska tycker jag.
(null)
Anders föräldrar var också med och bjöd på kalkon till Juldagen. Visst smakar det mycket dom kyckling men med den där såsen var det fantastiskt gott!
(null)
När vi besökte MoS var det fascinerande att se hur urplockat det var i lekbutikens hyllor. Vi var där julaftonens förmiddag och det var väldigt lite folk. 
Fick smaka saffranspannkaka för första gången, mycket gott! Och så tog hela familjen en tur ända ut till Täby enbart för att jag kunde besöka "The American store" där Anders sett att de sålde Lawrys! Köpte de två de hade kvar och fick familjens nästan fulla burk. En riktigt kul affär där jag lätt kunnat shoppa mera. Eller ja, det gjorde jag också i form av Super Mario-muggar. Vet inte om det är så hemmahörande i Amerika men gick bra ändå. Tyckte jag var duktig som lät bli den från The Simpsons, Flanders-citerande dörrmattan. 
Just det, en annan klapp från Christer måste jag ju dokumentera. En intern grej som fick mig att skratta hysteriskt men resultatet var ju bara gulligt! Ja, han har gjort den själv! Han heter Sten och kommer bokstavligt talat från Rörö.
(null)


God morgon

(null)
Det är julaftonsmorgon och jag är vaken först av alla. Är man inbiten tidig-vaknare så är man. Huvudstaden har snö, inte mycket men ändock betydligt mer än den mörka och blöta västkusten och mysfaktorn går upp direkt!
Otto och Lilltjejen är så inne i Harry Potter nu och trollformlerna haglar konstant. Därutöver har kusinerna badat, bakat och klätt en gran som trots sitt syntetiska ursprung barrar nästintill lika mycket som en riktig redo för tjugondag knut.
Medan jag nattade Lilltjejen ljöd de karaktäristiska ljuden av pappersprassel och tejp som revs från övervåningen. Då systers pojkar brukar kunna vara lika villiga att sova som, tja de flesta barn blev jag snabbt varse effektiviteten av hot om uteblivna klappar om minsta nästipp kikade ut. Där undertecknad spekulerade i den tortyrliknande jämförelsen att tvingas ligga och lyssna på allt det där prasslet kvällen innan julafton hävdade Lillstrumpan att det enbart bidrog till den förväntan och spänning som hör julen till, erinrande egna erfarenheter från vår egna barndom. 
(null)
Något jag däremot minns från barndomen var snöret vi fick följa från strumpan till en extra speciell klapp och har försökt upprätthålla den traditionen med Lilltjejen. 
Anders griljerade skinkan och jag fick äntligen avnjuta tunnbrödsmackan som är så mycket jul! 
Om några timmar är det dags att störa sig på de bortskämda barnens materialism och självklara förväntan på oräkneliga klappar, något som ingen annan än den grymtande föräldern kan skylla på än sig själv.
(null)
God Jul till er alla!



Dagen före dagen före dagen före...

(null)
Sista dagen på kontoret innan jul. Höjer blicken och ser något sticka upp. Hahahahaha! Önskar jag tagit mina renhorn men tror Lilltjejen fick med dig båda diademen till Johan.
Sista dagen till ära snodde jag ihop lite fika att bjuda mitt team på. Nu är jag nojig att det inte ska räcka då jag drog med fler i inbjudan. I vilket fall fick man improvisera lite för att hindra glasyren att rinna av!
(null)

Konsultföretagen förser landskapen med julgodis och pepparkakor. Burkar och korgar töms på nolltid när IT-Volvianerna går över dom likt gräshoppor. Marcus hade sparat en av sina till oss som jobbade sista dagen. Jag tog bara några stycken...!
(null)
Nya releasen sitter inte som ett smäck precis och Robert har fått steppa in och ta nedvarvningen som bara inte vill fastna i min hjärna. Det är ingen riktigt tuff benlåt men istället galet tungt för axlarna. Imorgon är det Majornas tur.

Done

(null)

(null)
Fotografen stövlade in och uppfyllde de fördomsfulla kriterierna för temperamentsfull konstnär. "Bort med det! Flytta den dit! Har du inget annat att sätta där!?" Katterna var ingen uppskattad rekvisita då de med den långa exponeringstiden skulle förvandlas till suddiga blubbar. Synd tycker jag som tycker kissemissar höjer mysfaktorn i vilket ruckel som helst - såvida man inte lider av allergi eller djup skräck för katter.
Min passerade veckas arbetsinsats med att stuva undan så mycket som möjligt underlättade markant. Blir intressant att se vad karln gör med Photoshop. Fick ha jul hemma fram till tredje advent i alla fall. Med julfirande i Sholm och Lilltjej hos Johan är det meningslöst att plocka fram den igen. Planerad visning är kort efter nyår så kan avnjuta mitt avskalade hem tills dess. Känner inte alls för att plocka upp kartongerna ur förrådet. Vad sjutton har jag i dem? Inget jag kan komma på att jag saknar nu. Lilltjejen däremot kanske kan ha vissa åsikter om sitt kliniska skrivbord.


Avklarat

(null)
Målningen klar! Ser ingen större skillnad men ger mig själv några duktighetspoäng. Lilltjejen visade en entusiasm man väl bara kan drömma om när hon dubblerat sin ålder. Eller ja, intresset höll i sig en hel kvart innan det var roligare att leka med flyttkartongerna. Har fyllt förråden med allt personligt och allmänt bröte. Vårt hem är nu naket och opersonligt men känns skönt! Jag gillar ju minimalistiskt och när man nu tvingats att rensa inser man hur hemmablind man blir av alla ackumulerande grejer. 
Har inte blivit mer än ett löppass den passerade veckan så väldigt skönt att köra igår. Allmänt rörig i knoppen som vanligt när den nya koreografin trängs i hjärnan. Idag och onsdag kör jag och Robert den nya medan jag måste köra den gamla på torsdag då Frölunda inte släpper nya förrän på söndag. Min hjärna har svårt att hålla flera koreografier igång, tänk de som kör flera koncept!

Snart tredje

(null)
Med några timmar kvar till tredje advent sitter jag på Lilltjejens fotända och ljusspelets reflexer svepande genom rummets mörker. Så fort hon somnat ska jag fatta målargrejerna igen och avsluta första varvet. Målet är att bli klar imorgon.
(null)
Aldrig varit inne i Göteborgs domkyrka och väntade mig inte den sparsmakade dekor och utsmyckning många kyrkor har. Våra platser längst bak fann jag lämplig med tanke på Lilltjejens tycke efter torsdagen men så började kören sjunga, just det, längst bak alldeles bakom våra ryggar. Det gick bra dock och farmors öronproppar användes bara någon enstaka gång och då nog mer för sakens skull. 
(null)
Jobbigare var nog rastlösheten som man nog kan förvänta av en sjuåring i en kyrka men hon hanterade det superduktigt!
Visst var det en helt annan nivå på denna kör men blev ändå inte lika berörd som luciaaftonens föreställning. Den sistnämnda var mer personlig och med soloframträdanden som trots varierande röstkapaciteter ändå var väldigt starka. Mysigt att till slut ha kommit iväg till en sådan här tillställning ändå, har ju velat och tänkt nästan varenda jul.


Lördag

(null)
Så var ännu en vecka vid sin sluttamp och Lilltjejen avverkar sin näst sista simlektion. Besöker RA ute i Torslanda och PIE-teamets sprintplanering. Väldigt intressant och det blir så tydligt hur viktigt det är att hela teamet är samlokaliserat. Och tekniska hjälpmedel till trots är jag nog en som klart föredrar det handfasta och därmed konkreta formatet med fysiska boards då man får så mycket bättre överblick över hela processen än på en skärm.

(null)
Luciakvällen besökte vi Frölunda kulturhus och konsert med Performing art school. Undertecknad blev så berörd av vissa sånger och när Hallelujah framfördes flödade tårarna. Lilltjejen tårar flödade lite också - efteråt då hon hävdade att det varit så jobbig att höra på deras "skrikande" och aldrig mera ville gå på något sådant! 
Var väldigt mysigt i alla fall att träffa Monica och Tomas igen, de är så himla fina. Känner ju att jag liksom förlorat "rätten" till dem trots att de alltid försäkrat motsatsen och aldrig visat annat heller. Är så glad att jag vågade ta detta initiativ.
En stund senare gick i varje fall Lilltjejen med på att ge "skrikandet" en chans till så till kvällens julkonsert i domkyrkan har farmor lånat ut sina öronproppar! Själv får jag nog komma ihåg näsdukar!
(null)
Terminens sista gymnastik fick bevittnas av familjen och vardagsrummets sista vägg är tejpad och klar för sina lager färg. Hoppas hinna första lagret idag.


Tidigare inlägg
RSS 2.0