En midsommarhelg

Det känns så futtigt att skriva om mitt midsommarfirande i skuggan av Anna-Karins bortgång. Hade brutit mig loss från den sociala samvaron jag av Robert så generöst bjudits till, för att vandra Kuststigens yttersta del i Lysekil. Det blåste rejält, på det där sättet att man bitvis får streta och kämpa med balansen. Jag blev förälskad i västkusten där på klipporna för elva år sedan och känslan när jag stod där glömde jag aldrig riktigt varvid mitt val också föll på Stenungsund när jag som nyskolad lärare hade möjlighet att välja och vraka bland jobberbjudandena. Med vinden slitande i kläderna fick jag uppleva ödmjukheten och glädjen där ute igen, för att på vägen tillbaka abrupt påminnas om livets sårbarhet och skoningslösa orättvisa. Kontrasten blev extra smärtsam med solen från den klarblåa himlen över det outsägligt vackra landskapet. Samtidigt kunde jag knappast ha funnit en finare plats för att känna, minnas och gråta. Anna-Karin var introvert liksom mig men också så ofantligt sensitiv och osjälvisk. Att trots nedbrytande medicinering och dödsångest ändå måna och tänka på sin omgivning i den utsträckning hon gjorde. Men som hon gav fick hon också tillbaka - kärlek och omtanke strömmade från kollegor på jobbet via mig när man förstått att vi hade kontakt denna tid.
 
Kärlek var också något som också slog mig hos den familj jag fick förmånen att tillbringa min midsommar med. Föräldrarna till en av Roberts vänner och tillika combat-deltagare (vännen alltså om det på något sätt var tvetydligt), öppnade utan förbehåll sitt hem för mig när jag så i sista stund stod inför ett ensamt firande. Flera gånger under kvällen och efterföljande dag fick jag se och känna de starka band som fanns i denna familj och det berörde mig. Så mycket förbehållslös kärlek, så mycket skratt. Jag minns inga skratt med mina föräldrar, ingen glädje, respekt eller samhörighet dom emellan. Det berörde mig så pass att jag istället för att åka hem efter beskedet och krypa upp i soffhörnet för mig själv - fann mig stanna kvar och ta emot omtanken och bara vara utan att känna den vanligt förkommande besvärande och obekväma känslan.
 
Vädret var så som det för sann midsommar ska vara - regnigt och kallt, och undertecknad balanserade sin sociala överbelastning med att hjälpa till i köket. Inte helt oväntat blev det ju som redan nämt vackert väder, om än blåsigt till midsommardagen. Min ensamma vandring föregicks med en sväng genom centrala Lysekil där den traditionella raggarbilsträffen var på gång. När vi några timmar senare lämnade orten var köerna långa för att komma dit. Skulle tippa att några månaders samlade koldixid-utsläpp från en mindre stad släpptes ut där den dagen! Betydligt mer angenäm doft i det överraskande Kaprifol-fältet som jag senare stötte på längs leden. Fantastiskt!
Senaste jag åkte Lysekilsfärjan var med Niklas då jag hälsade på honom sommaren efter vår korta sejour på dataingenjörsutbildningen i Umeå. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, vad som känns som en livstid. En livstid för vilken man ställer sig ödmjuk och tacksam trots de utmaningar man mött på vägen - som vi alla gör. 
Tack Maria med familj för det som så uppenbart var naturligt och självklart för er, fick bli ett minne som berör för mig.
 

Anna-Karin

Ingen mera smärta.

Ingen mera rädsla, ensamhet eller sorg.
Vila i frid.


En av mina svagheter...

Pappa brukade köpa den ursprungliga långa varianten på macken. Händer ibland att man ännu ser dom där vid kassan.



Varmt

En tur till Stora Amundön känns nu i skinnet. Bakat till dagiavslutningen imorgon och svettats ännu mer för en decimerad Frölundaskara. Sol och semester märks som vanligt i salarna. Fast igår var det väldigt välfyllt så kanske morgonpass är bättre än den tid de flesta tänder sina grillar...

Tänkte på en sak igår när vi åkte omkring bland pittoreska stugor och hus med stora terasser, trädgårdar och utemöbelsparader. På ett sätt såg det avundsvärt ut men samtidigt såg jag också allt jobb som krävs för att underhålla, för några få veckor att avnjuta - om vädret tillåter...


Roooligt!

Som prognosen utlovat blev det en riktigt varm och fin sommarlördag. Hade planer på att hitta någon klippa att avnjuta den på men när man fick erbjudande av Robert att dra på ett tjockt skinnställ istället var valet ganska enkelt. För en som skjutsats en sväng på moppe i högstadiet och några hundra meter bakpå Johans lätta mc var det en upplevelse att sitta bakpå denna och känna vinden slita i kläderna! Så. Jäkla. Kul! 

Jag känner ingen större frestelse att köra själv faktiskt då blotta tanken på hur liten markkontakt man faktiskt har, skulle få mig att fega ur i kurvorna. Är nog både cykeln och mig själv jag inte skulle lita på. Trodde också jag skulle finna det obehagligt att vara så oskyddad, blottad utan en bils skyddande skal och säkerhetsanordningar. Nope. 
Blev en tur inåt landet med stopp på Brostugans(?) café följt av lite mera snirkel snorkel och härlig fart till Lerum och avslappning i solen vid badsjön jag inte minns namnet på.
Himla tur jag inte dumpade mina gamla kängor från ordningsvaktstiden. Stod så sent som förra veckan och fann det onödigt att slänga dom i så bra skick - trots att de blivit stående i några år!

Skön avslutning med grillat och film. Rätt mör i kroppen av veckans pass som avslutas imorgon i vanlig ordning. 


Lovande dag

Jobb och träning i vanlig ordning och för oinspirerad att skriva om något annat. Releaseveckan närmar sig sitt slut, två

pass kvar och koreografin borde sitta. Lite sisådär vid gårdagens körning med Robert men ändock bättre än onsdagens med Sandra. Apropå oinspirerad så är några av låtarna i nya releasen väldigt mycket så tråkigt nog. Musiken - igen drar ned upplevelsen vilket är synd på en i övrigt hyfsad koreografi.

Prognosen utlovar sol och tjugogradig värme. Känns som man måste pallra sig ut då men får börja dagen med mina grymmingar i Majorna. Får se dock hur många som väljer vädret framför mig, hohoho!


Lördag och lite dessförinnan

Jag var nog i Lilltjejens ålder senast jag höll i en drake. Fick den aldrig upp i luften så undrar vem av oss som hade roligast idag. Åkte ut till Arendal där vindarna var tillräckliga för att få upp den hela linan. Jag vill ha en till, större!

Dagen började med fotbollsmatch i Frölunda. Tre mot tre, såvida inte ena laget leder med fyra mål, då får man plocka in en till, och två till - så kallat Fair play. Bra tänkt faktiskt. Och det är outsägligt gulligt när tränaren lyfter sina spelare över det halvmeterhöga nätet vid bytena eller spelarna själva plötsligt finner något intressant i gräset eller börjar hjula.

I torsdags spenderade vi en heldag i konsultföretaget biners nya lokaler på Lindholmen. Rätt trevligt läge där både regnsmatter och solsken hann träffa panoramafönstren innan vi var klara. Några saknas på fotot, vi är rätt många i gruppen nu. Avslutade med riktigt god middag på Cockoos nest tror jag det hette, på intilliggande Radisson blu. 

Eftersom vi nu är spridda på tre olika geografiska platser i stan och dessutom har platslösa kontor ses vi så gott som aldrig allihopa. Kändes därför riktigt bra att träffas en hel dag sådär. Lagom för mig.
Har förstått att det är Pride i helgen vilket förklarar regnbågsflaggorna överallt. Jag frågade Lilltjejen om hon visste vad de symboliserade innan jag tänkt ut något bra sätt att förklara sexuell läggning för en sexåring. Det fick bli en grovt förenklad version i form av att flaggan hyllar olikheter. På hennes gamla dagis hade en kompis en "mamma" och en "mammis", men när jag gav mig på ett försök till förklaring märkte jag att hon inte hängde med. För henne är det ju inget konstigt eller anmärkningsvärt, ofördärvad som hon ännu är av omvärldens värderingar och fördomar. Min fina tjej.
Nu blir det koreografiplugg. Snark.


Skaka rumpa!

Måndagskvällen ägnades åt förberedelser till Nationaldagen ute vid Tjolöholms slott. Barnens dag arrangerades med Lilltjejens favoriter Dolly Style och Sean Banan som dragplåster. Mycket folk, bra väder och bra arrangemang. Min Lilltjej är ju inte superliten längre så axlarna kändes rejält kan jag säga - men är tacksam att jag är såpass stark att jag faktiskt kan ha henne ännu därpå. Vi var ju några stycken som knäade där om man säger så...


Knödde oss till bättre platser (för mina axlar) till Sean Banans framträdande. Till skillnad från Dollystyle som bara körde sina låtar och drog till signerigsbordet, var han en riktig underhållare med mycket humor mellan sina låtar tillsammans med viktiga budskap om olikheter och tolerans.

Sedan är det väl få som inte finner hans låtar både medryckande och roliga.

När Lilltjejens affisch var signerad och kramen dokumenterad hade folkmängden tunnats ut såpass att hon hann med några varv i hoppborgsparken. En imponerande hoppborgshinderbana var frestande för morsan också men stod över - denna gång, men var väldigt nöjd ändå med denna dagen. Likaså hennes avkomma som nu ligger och snusar intill.



Tre grå

Jahopp, man får vara tacksam för en flik av täcket!



Veckoslut

Arbetsveckan bestod av ett rackarns flängande mellan Gamlestan, Eklanda och Torslanda. Stängde in mig i ett individuellt rum som avslutning. Förstår mig inte riktigt på alla flyttar som pågår mellan hus och landskap som inte känns kostnadseffektivt över huvudtaget. 

Nåväl, fick jättefin bild av Tomas från Idas student och man fick lite ljuva minnen från sin egen där man stod i höskrindan och skanderade "T3As" förträfflighet upp och ned längs Uddmansgatan. Sommarjobb i Svenljunga väntade och därefter universitetet i Umeå. Ack minnen!

Förutom jobb bjöd början av juni också på god mat och naturligtvis träning. Inte ett enda löpsteg men likväl sju combatpass varav två idag. Vikarierat och teamat, kul! Gråkatterna har knappt sett röken av mig så passar på när jag väl är hemma. Trångt i knäet och kloss intill i sängen.



Lilltjejen hade dansavslutning igår, supergulligt! Roligt också att se de olika stilarna, från irländsk folkdans till street och balett med riktiga tåspetsskor, ajaj! Hon bytte ju från Funky Kidz till City Dansstudio och den känns lite mer, kan man säga seriös! Det är - dans och inte bara hopp och skutt. Jätteduktiga barn och ungdomar!


Trodde jag dragit ihop min beskärda del av Ikea-möbler men behövde mer förvaringsutrymme i Lilltjejens rum. Blev riktigt bra.

Fick också veckohandlingen gjord, sent på kvällen. Det är rätt gött att flanera omkring i de nästan tomma gångarna. Sammanfattningsvis en helt ok vecka trots det tråkiga vädret. Det gör liksom inte så mycket när man ändå befinner sig hela dagarna på jobb respektive gym. Vid sol och värme blir det nästan stress - nu måste man ju ut! Och apropå stress är det en vecka till release och jag kan bara en enda låt. Grejt.


Flyttad

Vi har vuxit ur våra lokaler i Torslanda. Samtidigt renoveras det överallt så senaste året har vi flyttats runt men nu kom (o)turen till oss att lämna ön för fastlandet.

Vi har spridits till Mölndal, Eklanda och Gamlestaden. Som jag förstått ska hela IT till Gamlestaden där första flyttlasset gick i februari och tredje och sista går efter sommaren. Denna vecka var det alltså andra i ordningen och jag fick styra kylaren mot norr istället. Lokalerna är renoverade men än så länge känns det sådär. Många är kvar i Torslanda och min verksamhet är i Eklanda. Tekniken möjliggör möten via Skype men det suger jämfört med att ses live. Med mitt team off-shore innebär det oftast digitala möten men nu i än högre utsträckning när företagets inställning är mera Skype och mindre mötesrum - för att spara yta. Ser framför mig de öppna landskapen med alla sittande med headset i möten - med varandra!
Jag försöker tillse att så många som möjligt kan närvara fysiskt i alla fall så kommer bli ett väldans flängande kors och tvärs i stan framgent. Torslanda ena dagen, Eklanda nästa och Gamlestaden den tredje. Till jag resignerar.
Nog med gnäll, vissa förändringar behöver man vänja sig vid.

Något som består är Lilltjejens förtjusning i Lego och min söndagscombat. Längtar efter att köpa en riktigt stor byggsats då jag själv finner det rogivande att sätta ihop dom.
Har nu fått tillgång till nya releasen och med två veckor kvar till släpp på våra anläggningar är det nu råplugg som gäller.


Värme

Lördagsgodiset intas framför filmen Trolls, en mysig avslutning på superhärlig dag. Hängde på låset till fiskeaffären för att komplettera lite i draglådorna och lösa fiskekort. Lilltjejen charmade till sig två gigantiska jiggar (jigs?) av den storleksordning att målet torde vara tvåmetersgäddor. Perfekta leksaker enligt min avkomma och lät dom göra high fives med stjärten hela vägen till Lerum och deras stora lekplats invid sjön Aspen.

Lekte, spelade, lekte, klättrade, åt och mös innan vi förbättrade kasttekniken bland hågade badgäster. Som väntat inget napp men njöt i fulla drag av att bara vara där med mitt spö, med min Lilltjej. Många timmar i solen blev det vilket känns i skinnet. 


Värme. Vänner. Sol. Lek. Bubblor. Kärlek. Frisör. Mys.


Goskatter

Mötte detta mys imorse och blir så glad att jag kan ge Lilltjejen en uppväxt med husdjur. 

Har inte riktigt insett att det är kortvecka så kändes nästan lite snopet när man åkte hemåt. 
Lilltjejen fick, i varje fall med mig för första gången handla på egen hand. Just de där Extra-tuggummi är lite svåra att få tag på men har lokaliserat en mack där hon då fick gå in och betala på egen hand - med morsan diskret i bakgrunden. Kassören var supergullig och förstod med en liten blick från mig att det var hennes första gång. För det fick hon välja en klubba efteråt.
Man, eller i varje fall jag har ju i princip aldrig kontanter längre så känns bra att hon med sådana kan börja få ett begrepp om pengar och deras värde.


Nästan ok igen

Min duktiga Lilltjej snarkar i sin säng, tät i näsan av sin ändlösa förkylning. I morse var hon inte så pigg på eftermiddagens träning men med betydligt varmare temperatur och kompisarnas sällskap blev det spring ändå. Vi hann ett parti Kasta gris eller fyra innan set var dags. Rätt charmigt spel, och så enkelt.

Träningsvärken har nästan gett med sig tack och lov. Igår stolpade jag ned för trapporna och stönade som en nittioåring varje gång jag skulle resa eller sätta mig. Men nu längtar jag faktiskt efter att få springa igen.

Ola skickade en tatuering han tyckte passade mig. Klockren! Fattar verkligen inte hur koriander kan tilltala en del - den förstör ju bara med din tvättmedelsliknande smak, tar över fullständigt. Glömmer aldrig en lunch med Andreas där vi provade nåt nytt ställe med asiatiskt tema. Hela min tallrik var grön av denna rent ut sagt äckliga krydda. Helt oätbart! 

Hm, apropå Andreas var det evigheter sedan jag träffade honom - och då är vi ändå på samma arbetsplats. Japp, jag är fullkomligt värdelös på att hålla kontakten vare sig det är familj, nära eller mindre nära vänner. Har aldrig förstått de där som ringer sina vänner eller släkt var och varannan dag. Jag menar, vad kan man möjligtvis ha att prata om när man pratades vid dagen innan, och den dessförinnan? Förunderligt och antagligen lika obegripligt som för dom att förstå hur man med välbehag kan tillbringa en helg utan att säga ett enda ord till en annan människa. Alla är vi olika.


Oväntat!

Tipsades av Peder om så kallad kinatejp och sätt att applicera den för att stabilisera knät. Tänkte att väl inte kunde skada, köpte på vägen och kollade lite youtube innan jag testade. Kände inte av knäna - på hela loppet! Inte nu efteråt heller, helt otroligt! Jag är helt såld, heja kinatejp!

Det soliga vädret renderade därefter lite intressanta sollinjer men vad gör det? Var inställd på att linka mig igenom halva loppet men nu kunde jag faktiskt jogga (första halvan) och lufsa (sista) hela vägen. Så. Jäkla. Nöjd. Tredje året och synnerligen jämna tider, i år med 2.12, till och med min bästa om jag inte missminner mig - när jag var sämst förberedd! Man är ju lite sugen på att försöka komma under tvåtimmarsstrecket nästa gång.

Det är så himla roligt, att vara en del av alla som deltar. Hela spektrat av människor unga som gamla. Man springer om, man blir omsprungen, passerar dånande hårdrocksband och dragspelsklubbar. Dagen började oroväckande varmt, men till vår start gick solen i moln, stannade där och temperaturen sjönk till perfekta löpargrader. En ganska rejäl vind bidrog också till att svalka av medan skyddade passager blev bastuliknande - få som tur var.

I målfållan slussas man snabbt vidare, böjer sig stelt ned och drar av det blodiga kardborrebandet till chipet. Kände det skava så där lite smått hela loppet och såg att jag inte var den enda som skulle haft längre strumpor. Förutom den grymt tillfredsställande medaljen fick jag en gigantisk banan. Obscent stor.


Imponeras som vanligt av det logistiska uppläggets smidiga planering, den oändliga raden bajamajor och de lika långa köerna till dessa innan start. 


Oj, dags att kliva upp! Kvartal om en timme där jag absolut inte kommer att köra med utan placera mig vid någon vägg. Knäna må kännas ok vad jag vet men benen värker infernaliskt bara där jag nu ligger!


Uppladdning?

Japp, årets modell är diskret mörkblå, betydligt tråkigare än de två tidigare versionerna jag dragit på mig. Betydligt sämre tid kommer jag också att få detta år med sämsta förberedelserna och därmed klena knän. Om dom överlever detta har jag om inte annat blivit mer motiverad att prestera bättre nästa år.


Kanske inte så smart att köra ett combatpass dagen innan men hade för avsikt att löka lite lagom som deltagare i periferin. Fast det örat ville ju inte Robert lyssna på utan jag fick istället hänga med vid hans sida så gott jag kunde till hans mix och ta över micken till två grymma power-låtar. Då var det svårt att hålla igen!
I värsta fall kan man ju alltid gå runt...


Dåligt förberedd

Prånglade ihop drygt åtta kilometer igår morse då jag kände att jag behövde några kilometer i benen innan lördag. Fick ont i BÅDA knäna mot slutet vilket resulterade i styltande ned för trapporna resten av dagen. Det är böjning av benen som gör förbenat ont och anledningen kan man bara spekulera i. Dock kan jag bara konstatera att förberedelserna varit allt annat än bra. Till de två tidigare åren tränade jag bra, detta år - inte alls särskilt bra. Och det är ju därför jag nu sitter här med ett vänsterknä som ännu gör ont. Känner inga problem med flåset, det är kroppen som inte håller.

Ska ändå göra ett försök på lördag, väl medveten om en orgie av självmedlidande resten av helgen (och följande vecka?). Kör med inställningen liksom första året - att jag i värsta fall alltid kan gå runt. Om inte annat känner jag mig nu mer taggad att vara bättre förberedd till nästa år!


Bra start

Blev jobb hela söndagskvällen och intensiv start på veckan. Känns ändå rätt ok trots de  numera rutinmässiga eskaleringarna och problem att ta tag i. Fick ett trevlig avslutning på dagen också med lite middag i skön sol med Ola. Testade Lagerhuset men burgaren jag tog till huvudrätt var verkligen ingen höjdare. Som tur var hade man en helt ok förrätt i alla fall.

Också grymt skönt med söndagens pass där jag nu mixat bort i princip alla ordinarie låtar, höhö!
På lördag är det dags för Göteborgsvarvet. Det kommer inte att bli lika skönt...


Hopp å studs

Robin Bengtsson, Dollystyle och Marcus&Martinus på hög volym samt tre småtjejer som sjunger med för fulla tyglar. Det är svårt att inte ryckas med, leendet bryter fram och jag stämmer in i kören. Har tagit med mig trion till AirHop och sitter nu och pickar ackompanjerad av skrik och stoj. Undrar om de har vuxenkvällar?

Fick besked i veckan att alla tre hamnar i samma klass till hösten vilket känns bra. Tre brukar ju vara knepigt för tjejer men dessa funkar jättebra ihop, har ännu aldrig hört att de blivit osams.
Man undrar vilka barndomskamrater som kommer att hänga med i framtiden. Kommer hon att få den där livslånga vänskapen med någon eller några? Just nu sitter jag här glad och tacksam för att hon har så många vänner, att hon har någon att leka med, som vill leka med henne. Hjärtat krymper vid tanken på alla de som saknar detta.


Tidigare inlägg
RSS 2.0