Anstöt

Dagens skrivpuff:
Calle går gatan fram med blicken rika rak som ryggen är böjd. Åren har tagit ut sin rätt på lekamen och hälsa men den blågrå blicken fångar upp allt omkring honom på det lilla förortstorget. Det är förmiddag och luften som ännu är sval och mättad av nattens fukt väntar på att solens strålar ska sträcka sig in sin försommarvärme mellan betongbyggnaderna. Han kommer fram till sitt mål, parkbänken med sina nötta brädor, flagande fernissa och slår sig ned, noga med att släta ut rocken under sig. Så ofta som hälsa och väder tillåter är detta hans plats, för en stund eller några timmar. Strategiskt placerade är de två bänkarna med en papperskorg emellan och spirande syrenbuskar bakom i full förberedelse att om några veckor kunna sprida sin väldoft och Calle perfekt utsikt över ortens centrum och samlingsplats. Det skamfilade kommunhuset i sin trötta betongklädnad tronar stoiskt invid det moderna köpcentrets blanka glasfasad där enstaka tidiga individer passerar genom de stora snurrdörrarna. En kvinna med illröd halsduk med ett truligt barn i hand, en man med kavaj, axelväska i läder och brådskande steg. På väg till tandläkaren med den lilla? Och paketet med den missigenkännliga formen av blombukett i mannens hand kunde betyda en glömd födelse-eller bröllopsdag?
Till höger i det rektangulära torget där Calle sitter mitt i dess södra långsida ligger livsmedelsbutiken där tiggaren precis slår sig ned på sin medhavda provisoriska sittdyna gjord av en gammal filt i en plastpåse från nämnda butik. Det gråsprängda håret kikar fram under den brunmönstrade scarfen och när hon höjer blicken och får syn på honom lyser hon upp i ett igenkännande leende som för ett ögonblick lyser upp de trötta ögonen. Han nickar lite kort tillbaka, försöker att inte besvara leendet då det vore opassande. Kvinnan tar inte illa upp av hans sedvanliga frostiga gensvar, att väcka anstöt är hon van vid men hoppas att en dag kanske kan nå fram till den buttre mannen med den ensamma blicken. Tillsammans sitter de där på var sitt håll och ser människorna passera. 

Dagarna går

Sju plusgrader och regn denna kväll. Det är nästan lite skönt ute och känns inte alls som november. Var sent ute så fick inte tid för däckbyte förrän tredje december. Har jag tur och det fortsätter så här så kanske jag klarar mig.
Resan hem från huvudstaden var lika smidig som uppresan och Lilltjejen hann få en stund med Syster innan vi åkte till Johan för överlämning. Efter timmarna i bilen kändes det rätt skönt att köra sin klass. Några ställde upp på foto efteråt vilket alltid gör mig lika glad.
Ronja blev förresten klar med sitt första brev på vägen hem så nu hoppas vi på svar!
(null)

En lugn vecka har förflutit med jobb och träning i vanlig ordning. Syster och Gråbröderna kommer jättebra överens nu och till skillnad från Lilla Grå så busar Syster med sina bröder, rejäla brottningsmatcher där hon ofta slutar som "vinnare". Hon äter allt, och tigger som en hund. Möjligtvis att hon låter bli bakverk och den barbequekryddiga kycklingen som svalnar på bänken, men annars har hon varit på det mesta. Mina inpackade frukostmackor, bröd, makaroner och smör. Frossa gör hon dock inte då brödernas ständigt stående torrfoder får vara ifred. Men när våtmaten serveras är det hon som glufsar i sig sin portion först för att sedan  knuffa undan de grå och förse sig av deras. Och dom är för snälla för att säga ifrån och försöker bara nappa åt sig en munfull där de får chansen.
Nu ligger Gråbröderna intill i sängen medan lilla Syster huserar någon annanstans. Rätt var det är hör man något konstigt ljud som man får kolla till. Av någon anledning, tror det var Christer som började kalla henne Plutten vilket både jag och Ronja tog efter. Försöker låta bli - för hon förblir ju ingen plutt! Kan ju inte bli som grannens katt, en tjock och butter hankatt som heter Lillis!

Bodyflight, superhjältar och vietnamesiskt

(null)

(null)
Wheeee! Efter frukost drog jag och Aron för att nyttja våra födelsedagspresenter. Nina tipsade när den beställda Alan Walker-hoodien visade sig fallera både storleks- och kvalitetsmässigt. Som tur var åkte vi i god tid då den på Waze inknappade adressen också visade sig finnas uppe i Upplands-Väsby eller liknande. Blev ett ööörnande på motorvägarna och omväg utan dess like innan vi var på plats i Bromma - ett stenkast från vår utgångspunkt...
Nåväl, vi hann utan problem (Polestaroptimering på bilen är trevligt), instruerades och drog på utrustningen. Tiden gick fort och visst var det en upplevelse, riktigt kul sådan. Syns det på bilderna hur jag dreglar? Det blåste ganska rejält om man säger så och att le stort var kanske inte det smartaste. Vågade inte torka av mig under flygturen eftersom minsta rörelse påverkade hur man rörde sig där inne. Kändes som det låg nära till hands att förvandlas till en bingoboll.
Skulle jag göra det igen för de pengarna? Tveksamt eftersom jag nu testat, men med erbjuden rabatt dagen till ära köpte jag presentkort för mig och Ronja. De ska öppna i Göteborg till våren och hon lär knappast vilja göra det utan mig så blir en rolig aktivitet att göra tillsammans.
Lilltjejen var besviken att inte följa med men fick utflykt och gofika med sin moster istället.
Efter lunch åkte vi alla till MoS för bio vilket väl nu börjar vara tradition vid våra besök. Superhjältarna II var rätt lång men ok. Lite enklare bak hemma igen innan middag som Anders förberett, vietnamesiska vårrullar som var riktigt gott och fräscht. Dessutom friterade han räkchipsen själv.
(null)
(null)
Det där rispappret var lite av en utmaning och kan inte påstå att mina rullar blev fasta och tjusiga men smaken var nomnom!

Happy Halloween

(null)
Det har badats, bakats och jagats godis. Testade sugar paste för första gången vilket var lite småkul. Storasyster visade sig vara rena naturbegåvningen!
Undertecknad fick oxfilemiddag av omtänksamma familjen, garanterat senfritt och hänger nu sketastrött i soffan. Nina spelar mina spel på paddan och Anders spelar Red dead redemption II. Det har ju hänt en del på tv-spelsfronten sedan Mega man och Ice Climber om man säger så...
(null)
Imorgon ska jag och Aron testa Body flight för första gången. Ska bli riktigt kul!

Golvet

(null)
Konstigt att hostan kommer till kvällen och sedan morgonen. Har det något med horisontalläget eller ansamling av slem att göra? Min diafragma har nog aldrig varit så ofrivilligt vältränad.
Framme i huvudstaden i varje fall. Tycker det är mysigt att resa med Lilltjejen då hon är världens enklaste med bara någon enstaka fråga kring hur lång återstående tid vi har kvar till destinationen. Jag lyssnade på P3 musikdokumentärer medan hon hade hörlurar till sin padda, målade lite och påbörjade sitt första brev. Hoppas kunna få till en brevväxling med Meja i Malmö vilket jag tror Lilltjejen skulle uppskatta. Bra sätt att uppmuntra läs- och skrivträningen på också.
Skönt och avslappnat med mumsiga fiskknyten och Harry Potter-läsning. Otto hade varken läst eller sett så jättemysigt när jag fick börja läsa första delen för honom. Innan läggdags blev det två kapitel då också Aron och Lilltjejen lyssnade tillsammans i soffan. Ronja gillade verkligen första delen och plöjer nu filmen lika frekvent som någon av de andra film-manier hon haft a la Frost, Kung fu panda och så vidare. Filmen är i mitt tycke rätt kass och än sämre i den svenska versionen. Jag fattar inte hur de inte kunnat få till en bättre dubbning då inte ens de vuxna har tillstymmelse till inlevelse i sina repliker. Men Lilltjejen är förtjust i alla fall vilket är huvudsaken.

Sovläge

(null)
Arbete och avkomma, huvudbeståndsdelarna denna vecka hittills som oftast mina Ronjaveckor. Alternerar med arbete och träning de övriga och finner mig som sagt riktigt väl till rätta med denna tillvaro som jag fruktade så mycket. Full fokus på att vara mamma ena veckan och full fokus på mig själv den andra. Att finna det lyxigt låter hemskt i många öron och sticker i deras rättfärdiga moralsnören. Likväl är det den tillvaro jag och så många fler hamnat i och liksom jag också visat sig bli tillfreds med. Det är lite "jag och Lilltjejen" mot världen där vi sitter tillsammans vid middagsbordet eller är ute på någon utflykt. Första gången vi skulle åka iväg bara hon och jag efter separationen kändes både skrämmande och häftigt. Osäkerheten kring att ensam ha hela ansvaret till känslan av tillförsikt när man fann sig våga lita på sig själv och faktiskt klara det utan problem.
Imorgon är det dags för utflykt igen när vi åker till huvudstaden och kusinerna. Bus eller godis med kompisarna här är avklarat så nu står östkusten på tur. Ungarna blev helt ställda när retfulla vuxna i dörröppningarna svarade "bus", innan de drog fram godisförrådet. Vad sjutton finns det för oskyldigt bus att tillgå egentligen? 
Ungar man hör som kastar ägg ska man ju bara hänga upp i öronen över natten innan de får sätta igång och skura...

GoT

(null)
Massa combat, galen torsdagsfika med tårtparad av Alexander (den med chili var intressant) och ännu mer Game of Thrones med Christer. Vi lyckades nog plöja drygt tre säsonger genom att nyttja varje kväll efter träning och middag samt hela helgen. Jisses.
Förkylningen är så gott som över nu, äntligen! En del snor och hosta visserligen, framför allt efteråt men energin är tillbaka vilket är skönt! Ändå känns det ganska bra med en lugnare kommande vecka för är onekligen ganska trött på att hosta upp lungorna så kanske kan bli av med sista resten då.

Stötte ihop med en instruktörskollega i vårt omklädningsrum efteråt som resulterade i att vi pratade över en timme och en bokad massagetid. Imponerades så av hur hon liksom mig gått igenom en separation med ett barn men till skillnad från mig inte alls haft de ekonomiska förutsättningarna. Att ha som mål att inte behöva gå till Stadsmissionen, att bosätta sig i ett ruckel ute i skogen med nyckfull tillgång till vatten till att våga säga upp sig från sitt jobb och starta eget som massör och personlig tränare. Nu bor hon i samma område som mig och har nyligen skaffat egen mottagning. Tycker det är så häftigt och modigt gjort. 
Jag har länge velat gå till en massör, var längesedan nu och hon har helt ok pris tycker jag. Jag föredrar ju manliga massörer som kan ta i mera men hon sålde in sig så bra att jag blev nyfiken. 
Första snön kom igår och temperaturen har hållit sig kring noll hela helgen. Ska bli varmare till veckan igen men dags att boka däckbyte. Hoppas kylan och isen håller sig borta över Allhelgonahelgen när jag och Lilltjejen kör upp till Stockholm. Bus eller godis med kusinerna ska bli roligt!

Inte alltid så genomtänkt

(null)
Hamnade i den nyöppnade Mölndals galleria. En överbokad klass behövde vikarie och jag kunde inte låta den bli inställd. Höll tydligen Christer vaken halva natten med mina hostningar men kan bara erinra mig några typ få under kvällen och kanske morgonen. Typ. Det gick så himla bra igår med den otroligt sköna känslan att ha energin tillbaka i kroppen. Nästan fullt i alla fall. Det tillsammans med en del av helgens lärdomar i genomförandet samt massa positiv feedback efteråt gav mig motivationen tillbaka och det stukade självförtroendet att räta på sig. 

Vikarierar imorgon också, min torsdagsklass därefter och kör igång Majorna på lördag. Sjuk i tre veckor och så går jag loss med sex pass denna vecka efter träningshelgen. Kanske inte så genomtänkt men nu får det lov att gå.





Löka

(null)
Övre: Hörlurar och öronsnäckor och alla försjunkna i sina respektive låtar inför helgens sista presentation. 
Nedre: Klara! Vi är från och med nu Advanced instructors, wooooh! Fullproppad hjärna och till slut riktigt nöjd med den investering som denna helg var. Nu blir det till att omvandla allt detta till mina klasser och en sak mina deltagare troligtvis lär märka är att jag kommer att bli - tystare. Jupps, precis som jag vetat hela tiden så kan och bör jag rensa i mitt prat. Tänk vad mycket energi jag kommer att kunna använda till annat, teknik till exempel! Att filmas är deprimerande men nyttigt och jag blev faktiskt riktigt nedslagen när jag såg gårdagens prestation. Antingen ger jag upp och pensionerar mig eller så får jag se till att kunna prestera bättre. Med tanke på hur roligt det faktiskt är att vara instruktör får jag helt sonika ta tag i det och se till att bli bättre.
Igår hade jag låt sex, capoeiralåten och när en i gruppen sade efteråt: "Nu fattar jag hur den ska gå till!" så svider självkritiken inte riktigt lika illa. 
Förkylningen kändes mycket bättre idag, helgens aktiviteter svettade ut den, höhö. Men nja, visst kändes det lite vanskligt att köra en sådan här tredagarsträning men jag höll ju igen rejält och fördelen är väl att kroppen nog inte är fullt lika död som de övrigas. Jäklar vad en del presterade, från låt till låt då de som deltagare egentligen inte ens behövde men ändå körde max - imponerande.
En fick problem med knät, Robert med höften, Sandra med ryggen och en annan med fotleden. Combaten blir precis som vilken annan träning vad man gör den till och om man vill så blir den jäkligt tuff för kroppen. 
Nu väntar en vecka med fem pass så det är bara till att börja köra in sina lärdomar med en gång!

Dag två

(null)
Det är proteinbars, shakes, BCCA-drycker (eller vad det nu är för bokstavskombo som nu är senaste hypen) och ej smaksatta riskakor som mina kurskamrater intar under dagen. Jag langar fram Ahlgrens bilar, nötter för fredagsmyset, Kexchoklad och sirapsbröd med noll procent fibrer. Notera bananen och mitt försök till upprätthållande av sunda fitnessförväntningar.
Med tanke på gårdagens eftermiddag tankade jag energidryck efter lunchen och om man kan tillskriva den äran kan diskuteras men det kändes i vilket fall bättre i knoppen till min andra körning för dagen. Allihopa stönar vi när vi ska resa oss från våra sittande positioner och det styltas fram mer eller mindre där vi går. Jag som verkligen håller igen och varken kan eller vill maxa prestationen är likväl lika stel och ömklig där jag går. Tycker det är minst sagt störigt just med tanke på att jag bara kör typ på femtio procent av vad jag brukar, förutom när det är dags att presentera min låt. 
Imorse höll jag på att hosta upp lungorna och kände mig sämre än dagen innan. Men när nattens slem rensats undan och normalslemmet fick snytas ut i vanlig ordning som det gjorts de senaste tre veckorna kändes det typ, tja normalt. Får se hur det känns imorgon på vår sista dag.

AIM

(null)
Lilltjejen smakade på kattmaten så nu är den nyfikenheten stillad. Min knäppa underbara Lilltjej. Fick en bonusnatt med henne då Johan egentligen skulle ha hämtat henne från skolan idag men glömt bort den förskjutning av de två senaste veckorna vi kommit överens om. Ren tur att jag beslöt att duscha hemma istället så jag fick samtalet från fritids på vägen hem. De fick inte tag på honom så de testade ringa mig. När jag en stund senare fick svar var han nere söderöver någonstans i landet och jag kan själv föreställa mig vilken panik man skulle känna, fy sjutton. Så tur att jag befann mig på E6an vid Tingstad och kunde hämta så snabbt, farmor och farfar åkte direkt från Jörlanda men vi kom överens om att jag lämnar henne hos dem imorgon bitti. Poängterade för Lilltjejen som förstås hunnit bli orolig när ingen kom och hon var sist kvar, att också vuxna kan glömma, till och med föräldrar gör misstag. Nästa gång kan det lika gärna vara jag som glömmer, och jag hade ju kunnat påminna honom. Hon tyckte nog det var rätt ok till slut då hon nu fick en extrakväll med Syster och vi käkade middagen i soffan framför Harry Potterfilmen. 

Första dagen med AIM blev en bitvis svettig historia med mycket praktiska övningar för att  fördjupa insynen i de olika kampsporter som konceptet inspireras av. Blev en intressant kontrast från karate till capoeira.
Alla körde sin tilldelade låt och fick feedback direkt efteråt, en gång på morgonen och sedan innan dagens slut. Vi höll på till strax innan fem och min andra omgång kändes väldigt mycket sämre än den första. Orken var helt på upphällningen och hjärnan följdaktligen slö så den feedback från morgonen som jag skulle applicera blev just ingenting i mitt tycke. 
Imorgon kör vi samma sak igen men med nya låtar. Jag hade förväntat mig mer specifik coachning faktiskt, mer på detalj gällande ens teknik och instruerande men det kommer tydligen mer imorgon och söndag. Får nog förbereda mig med energidryck imorgon för att hålla eftermiddagen...




Morgonens

(null)
Banan, apelsin, druvor och hallon till eftermiddagens fruktstund och päron till morgonens. Syster vill vara med överallt, helst på bordet och har visat sig äta det mesta så vi får verkligen ha koll. Sötnötter!

Första

(null)
Mölndals nya bibliotek har inte öppet på söndagar. Borde inte det vara den optimala besöksdagen för de flesta? Nej, då ska de ha stängt! Så idag tog vi oss till slut en stund efter flöjtlektionen, hittade några böcker om människokroppen som hon uttryckt intresse för samt gick deras tipspromenad.
Dock var det Harry Potter vi läste till nattningen och det blev senare än vanligt då  jag inte kunde förvägra henne det sista och avslutande kapitlet. Japp, vi är nu alltså klara med den första av Rowlings fantastiska serie. Visst gick det fort? Bara några veckor. Nu får vi nästan se filmen innan vi fortsätter med den andra.
Är definitivt på bättringsvägen nu, till och med känt förbättring under dagen med mindre hosta och slem, skönt! Funderade på att hoppa på morgondagens lunchträning men kanske dumt att utmana ödet. Med tre dagars träning från och med fredag lär jag behöva all tillfriskningstid jag kan få...


Veckostart

(null)
Vädret är fortfarande så milt att hösten bara är ren njutning med alla sina färger.
Syster har fått sin andra vaccinering och jag har följt vårdcentralens tips med kortison-nässpray - till mig själv alltså. Rätt trött på att inte höra ordentligt och då mottagningen kunde konstatera kliniskt rena hörselgångar var det svullna insidor som var boven. Är ju generellt skeptisk till medikamenter och när apoteket dessutom säger att effekten kan dröja några dagar känns det som det som det lika väl kan lösa sig självt, men trött som sagt så testar bara för att. Slocknade som en klubbad säl strax efter nio igår. 
(null)

Testade chocolate chip muffins för första gången och uppenbarligen blev smeten för lös då chokladknapparna hamnade i botten. Smaken var det dock inget fel på och man kan ju inte lyckas jämt.


Helg

(null)
(null)
Vilket väder vi har! Det är mitt i oktober och vi har fått plocka fram shortsen igen. Det vindade rejält ute på Amundön men det var ljumma sköna sådana. Fullt upp med Lilltjejens aktiviteter men hann ut till klipporna några timmar med en kompis innan vi fick skynda tillbaka. Gymnastik och kalas på lördagen, Amundön och FlipKids igår innan min klass. Jag är frustrerande nog inte fullt på banan ännu vad gäller ork och fokus, det är som att förkylningen lägger ett lock på min prestation. Visst är jag bättre men det går så långsamt! Varje kväll har jag stupat i säng strax efter Ronja och då ä har jag till och med sovit under eftermiddagen vilket nästan aldrig sker.
(null)
Passade på att ta en promenad medan min avkomma var på kalas. Väldigt skönt men blev helt genomsvettig. Bra helg ändå, kan ju inte bli annat med sådant höstväder. Älskar alla färger!

Full fart

(null)
Min fina Lilltjej, älskade unge!
Full rulle hemmavid och en Syster som än en gång visade på sitt tålamod mot fem par ivriga småflickshänder. Nu jagar sagda sötnos sin egen svans framför mig där jag sitter på muggen. Gråbröderna har inte vågat komma in ännu. Förstår dem fullkomligt...


42

Jahapp, så var man 42. Tycker fortfarande det är både läskigt och häftigt när man i diverse undersökningar och liknande ska ange ålder eller åldersspann. Som tonåring var en 42-åring ett knappt steg från ålderdomshemmet...
Missade att dokumentera det supermysiga frukostbordet som Christer dukade upp, från bakelsens lilla ljus till de gulliga presenterna omsorgsfullt inslagna med... julpapper.
En lugn dag på jobbet följde med testkörning av nya V60 där jag och min mage nöjde sig med ett varv. 
(null)
Därefter drog några av oss på lunch där vi kunde avnjuta den extraordinära värmen som enligt nyheterna imorse tydligen var rekord för Göteborg. 21,1 grader knäckte det mångåriga gamla rekordet.

Med tanke på senaste AEM kopplade jag upp mig hemifrån för att försöka lyssna på de sedvanliga visionerna och pep-talk. Somnade efter tio minuter.
Förutseende som jag är fick det ställda larmet mig att pallra mig iväg till Frölundas combat. Tanka koffeindryck och bunkra snorpapper. Alltid lika trevligt att snyta sig med headsetet på...! Torsdagsklassen har flyttat ned till Sal A så jag fick strula lite med stereon och frustrationen gick i taket när ringsignaler och meddelandenotiser bröt igenom musiken - det vill säga musiken dog helt mitt medan vi körde. Har alltid räckt att ha fånen på ljudlös men en gång tidigare samt denna dag så funkade det inte. Otroligt irriterande men deltagarna var som vanligt supergulliga och förstående.
När jag kommer ur duschen inser jag att jag glömt checka in bilen vilket innebär garanterad parkeringsbot. Mycket riktigt väntade den gula lappen när jag kom ut. Humöret fortsatte ned i botten, 850 spänn för att jag är hjärndöd, så frustrerande onödigt!
(null)

Kändes bättre att komma hem och slå sig ned till mumsig middag och lugn resterande kväll med Deadpool 2 och Games of Thrones. Japp, han har fått mig att ge den en chans till. 
(null)
Var synnerligen vältajmat att jag beslutat att ta eftermiddagen hemifrån eftersom Lilltjejen kom förbi med farmor och farfar med tanken att lämna present i brevlådan. Mysigt att träffa dem alla! Gulligt att hon skrivit som det ser ut att vara till henne, en superfin ljuslykta i min smak och samtidigt svängde Peder förbi för att lämna en blomma. Sabbade tydligen hans plan att sätta griller i huvudet på mig med en anonym överlämning medan jag var på jobbet, hehe!
(null)
Ännu en vacker morgon denna fredag och det var dags för mitt andra besök på mammografi. In, av, squeeze gånger fyra, tack och hej. Tycker det är fantastiskt att vi har möjligheten till dessa kontroller, likaså cellprovstagningen man också fått börja ta senaste åren. Diskuterade lite med Christer under lunchen gällande män och prostatacancer där ingen regelbunden kontroll verkar ske på samma sätt som för bröst- och livmoderhals. Eller? Kanske är det så mycket mer vanligt med bröst- än prostatacancer, jag har ingen statistik.
Hämtar Lilltjejen från skolan idag för en lite förskjuten vecka då Johan ska iväg med sin Herrclub och jag helgen efter ska gå AIM. Passade oss synnerligen väl tidsmässigt. Ibland faller allting bara på plats.




Typ död

(null)
Två klunsar och en fjärt, lilla Syster är en plutt i jämförelse men bröderna vågar sällan försöka nalla ur hennes skål. Dagens prestation för den välfyllda salen var inte den bästa precis men rösten höll och kroppen typ någotsånär. Kände dock att den snorfyllda hjärnan inte riktigt var med och hade sämre koll på koreografin än förra veckan. Kanske inte så smart att köra men har så jäkla svårt att låta bli! Får se hur det går imorgon.

I övrigt en strålande vacker höstdag där vi tog en sväng till Sisjön. Väldigt många fler hade tänkt samma sak men vi hittade en egen klippa för lite varm choklad och mys.
(null)
Väldigt skönt att bara ligga och känna den krispiga luften och varma solen mot ansiktet och fånga upp brottstycken av de förbipasserandes samtal. Högt och lågt, från motsträviga småbarn som bannades av sin förälder till tyska vad-de-nu-kunde-prata-om, till banklånefunderingar och kvällsplaner. Sedan blev det lite stressigt att hinna till FlipKidz där morsan med urskuldande min fick låta sin avkomma slinka in under uppvärmningen.
(null)
Nu ska denna snoriga ynkedom vänta in tvättmaskinen innan hon stupar i säng. Två heldagars utbildning börjar jag veckan med.

Omklädningsrummet igen

(null)
Isabella är ganska kort för sin ålder och Lilltjejen lång och med tanke på att hennes fossingar växer så ännu en uppsättning skor måste köpas inför vintern kan det vara troligt att hon slutar som en lång tjej. De fick promenera till skolan på egen hand för första gången, mycket spännande! Lilltjejen håller i sin burk med yogurt. De ska ha frukt till för- och eftermiddagen vilket tydligen utökats till att få vara grönsaker eller yogurt också. Jag tycker det är rätt mysigt att fixa iordning en fruktsallad eller de små burkarna med yogurt och flingor. Älskar den gångna säsongen som möjliggör jordgubbar och inte reflekterat över aspekten att skolan är sagd att inte ska kosta. Därmed är det nog inget tvång att skicka med ungarna något, men visst är det svårt att låta bli? Och visst måste det vara tufft för de som lever på sådana marginaler att två frukter per dag måste prioriteras bort. Frukt är ju de facto relativt dyrt och igen är jag så tacksam att kunna ge min Lilltjej det där extra. 

Liksom alla aktiviteter, gymnastiken jag nu sitter och väntar på och fotbollen hon vill prova igen när Balltorp satsar på ett rent flicklag. Simskolan kör igång nu när en ersättningsbassäng är på gång i Åby och hon har uttalat en nyfikenhet för scouterna. Det kostar mycket pengar men tillsammans med Johan kan vi tillgodose det, till och med uppmuntra. Tycker aldrig man får glömma hur bra man har det, att se på sin tillvaro med perspektiv och ödmjukhet. 
Självklart måste också jag göra prioriteringar, jag har inte oändligt med pengar men jag har gott och väl tillräckligt så all eventuell rätt att klaga är en ren skymf mot så många andra. Jag är ensamstående med bostadsrätt som kan ta min Lilltjej på skidsemester och hotellövernattningar, plus egen solsemester. Jag kan handla det vi känner för i mataffären och köpa de där kläderna och grejerna till Ronja som kanske inte alltid är nödvändiga. Vi har det så väldigt bra, det får jag aldrig glömma.
Likaså är vikten att se de glädjeämnen som finns omkring oss.
(null)
Höjde mitt snortunga och självömkande huvud från jobbdatorn och fick se en påhälsning på andra sidan fönstret. En tilltufsad och gullig ungskata kikade in och pickade lite på glaset. Då är det svårt att låta bli att le!

Får man aldrig klaga då? Klart man får, men visst är det skillnad på att klaga och klaga med bitterhetens meningslösa färg? Var så rädd att hamna där vid separationen, men kanske för att jag sett den på så nära håll ser jag också till att inte hamna där själv. Så meningslöst, så självdestruktivt. Någonstans måste hon ha förstått hur mycket det förstörde för henne och vår relation men var ändå oförmögen att ta sig därifrån. Det blev hennes sätt att leva, en tillvaro hon stimulerade och uppmuntrade. Ett beroende, tätt underbyggt av alkoholen. Så meningslöst, så bortkastat.

Totaltäbt och riddigt

Konstigt det där hur man kan vara totaltät samtidigt som det rinner. Ser sådär ouppfostrad ut när jag äter och måste tugga flämtande med öppen mun. Då är det bra man hållit sig hemma. Pallrade mig ut dock för lite proviantering. Och dagen till ära fick jag ju tillse varma kanelbullar till Ronjas och kompisens hemkomst från skolan. Kompis nummer två för att träffa Syster. Till slut blev det för mycket till och med för henne så hon slog läger bakom soffan. När ungskruttarna bad om hjälp att flytta den tyckte jag det var läge för dem att tänka till en extra gång och fatta piken.
(null)
Den snoriga bullmorsan ställde sig till och med och rullade köttbullar till middag. Det är ju så rackarns gott. Notera grönsakerna, klapp på axeln!
Imorgon måste jag ju bara vara bättre. Puttat möten framför mig så jag nu har fullt imorgon. Underbart med halvtimmesmöten back-to-back... Klockan har passerat halv nio, läggdags för självömkande förkylningsynkedomar.

Tidigare inlägg
RSS 2.0