2018

(null)
Göteborgsvarvet 2018 bjöd på strålande väder på gränsen till för strålande. Värmen höll sig dock ganska sansad kring dryga tjugo men när det vindade lite tog man tacksamt emot dess svalka. Jag hade konstaterat mig nöjd inom två och en halv timme och var i mål på 2.17.48 - nöjd! Ola och jag följdes åt hela vägen fram till Vasagatan efter Avenyn där den oändliga sega motförsluten tar vid. Där hade han mer energi i benen än jag och gick i mål dryga minuten före mig.
(null)

Mina ben som fått en mil en knapp handfull gånger senaste året hängde fint med dryga första milen men började sedan ifrågasätta vad sjutton jag höll på med. Knäet var där och grumsade efter två kilometer men blev aldrig mer än just ett bakgrundsmummel. Smärtan kom efteråt schysst nog och väntat och nu så här morgonen efter värker det. Inte klivit upp och känt på det ordentligt så får se, men att jag har vikarie till min klass idag känns bra. Minns för två år sedan då mitt otejpade knä väckte mig under natten med högljudda smärtprotester. 
(null)
Tejpen är min räddare, så de intressanta solränderna får man ta! Med väldigt missnöjda ben men tillfredsställt sinne stolpade jag fram efter målgång - och resten av kvällen. Tant med rullator hade kört förbi utan problem. Jag lämnade Ronja med Johan i Järnbrottsmotet innan loppet då de tog cyklarna in för att titta.  
De stod sedan och hejade både i början och i slutet vilket gav extra boost. I det segaste partiet upp mot Linne följde de en stund med sina cyklar så då var det bara att tugga på och le mot sin fina mini-supporter!
Tog hem en Subway till middag och kollade lite Designated Survivor innan jag kollapsade i sängen. Klockan var kvart över åtta. Infernalisk huvudvärk och en kropp som skrek efter vila. När den nu varit så snäll och duktig tyckte jag den kunde få som den ville.
Nästa år igen? Absolut!


Nära nu

(null)
Som vanligt blir det liksom än mer verkligt när man står där med nummerlappen i sin hand. Och att sedan få årets vattenflaska känns löjligt bra bara det. Med mig till Svenska mässsn hade jag Ola som ska springa för första gången. Är så jäkla imponerad av honom och den resa han gjort! Från att skaka på huvudet åt mina morgonträningar (existerar inte för mig längre), har han själv inte bara funnit tillfredsställelse i att springa utan också föredra att göra det på morgonen. Det är så himla häftigt och jag hoppas han tycker Varvet är en lika häftig upplevelse som jag gjorde första gången. Han kommer att bräcka mig fullständigt så mycket bättre förberedd som han är än mig - såvida han inte springer ned i älven eller stannar för en öl på Lindholmen.

Kunde inte låta bli att ta ännu en bild på min lilla enhörning. Sötnöten min!

Sommarsöndag

(null)
Istället för att gå ut och avnjuta det fina vädret letade Lilla Grå upp den enda solfläcken inomhus. Sötis.
Ägnade lördagen till att hjälpa Christer flytta in i köket. Jisses vad prylar man kan fylla ett kök med och då rensades ändå en hel del vid tömningen. Ju mer plats, ju mer grejer...
Teknologin är nästan löjlig. Styra belysningen med en app på telefonen, kyl, frys, ugn och micro är också kopplade till nätverket och skulle inte förvåna mig om spisen är det också. Christer påstår sig nu önska de kyl- och frysmodeller som hade kamera också. Eh. Manualerna är centimetertjocka och det är touch screen med femtioelva menyer. Vad hände med två enkla vred till ugnen? Med hans nymodigheter vore det minsta att förvänta att spisen vänder pannkakorna åt en samt projicerar morgonnyheterna som 3D-hologram över matbordet under tiden som micron gör ungarnas läxor och frysen läser upp senaste mailen. Varför vill man ha kamera i sin frys?
Sista golflektionen bjöd på svingteknik, wedgeslag och sandskyffling i bunker. Nu är således nästa steg fadderrundor för att uppnå kriterierna för gröna kortet. 
Denna vecka har bjudit på rena sommarvärmen så förväntade mig knappt någon till dagens combat. Blev dock över tio och god stämning så var riktigt kul. Kändes riktigt bra i kroppen med massa energi. Skönt!

Tränatränaträna

(null)
Fick till elva kilometer i gassande sol med otejpade knän som ändå inte klagade alls! Om en vecka är det dags för dubbla sträckan.
Fått  till ett antal träningsrundor med den lilla vita bollen också och fixade två banor på två slag vardera, woho! Fick förvisso gräva bunkersand också och plocka bollen ur en buske... men det går helt klart framåt. 
Christer följde en runda denna klämdag som jag tagit ledigt innan han själv fick åka och jobba. Igår testade vi Torslandas korthålsbana som var förvånansvärt dålig. Blöt, dåligt markerad och dessutom en bana avstängd. Hörde förresten att de nu faktiskt anslutit sig till friskvårdsföretaget som Volvo använder...!

Min sociala bägare fylls ju fort, och hur fort beror mycket på vem eller vilka jag interagerar med.
Något jag förstått, och faktiskt gruvat för, är det förväntade samspelet när det är många på banorna och väntetid kan uppstå. Att gå ensam eller två medför alltså att man slår ihop med en eller två som går intill för att minska väntetiderna. 
När jag idag blev ensam fick jag således erbjuda en äldre herreman att slå ut med mig och han tackade ja med förtjusning - för golf var ju en social sport. Stön tänkte jag. Vi var endast på andra hålet så jag fruktade en överfylld bägare innan hål sex.
Han var dock av den lättsamma typen som pratade mycket ja, men det var förutsättningslöst. Det är ganska svårt att förklara vilka egenskaper som gör att vissa människor fyller min bägare så mycket snabbare än andra, men här blev det inte bara en runda till, utan också lunch - och flera timmar av mera prat innan vi till slut rundade av. Jag är nästan chockerad av mig själv. Bägaren full ja, men det tog överraskande lång tid. 

Christer messar senaste status. Elektrikern är nästan klar och golvets skyddspapper har äntligen kunnat tas bort. Det ser onekligen lovande ut. Fönster och altandörr ska tas upp om några veckor, markerad till vänster. (null)


Övaövaövaöva

(null)
Stå och fjesa på närspelsområdet? Närå, när solen sken och kalendern var tom flexade jag ut och drog till korthålsbanan. På’t direkt liksom!
Och förutom ett premiärbesök i bunkern där jag endast läst att man tydligen ska slå på sanden och inte bollen, gick det ändå ganska hyfsat måste jag säga. Första gången på en riktig, nåväl, korthålsbana! Firade med en mazzis efteråt.
(null)
Den utlovade värmen har onekligen uppfyllts så blev lite post-lunch flanerande i Lindholmen med Robert innan jag plockade ytterligare av flexkontot för att nöta med de två klubborna vi rekommenderats att börja med, puttern och pitchen. Var inte förberedd på det fina vädret så passade ju bra att kunna använda träningskläderna för att låta min vintervita lekamen tanka B-vitaminer. Efter tre rundor var mitt ovana skinn tämligen nöjt av klådan att döma men resultaten kan jag inte klaga på.
(null)
Christers kök börjar arta sig. Bänkskivorna levererades strax efter och det är onekligen ett helt nytt kök som växer fram, spännande!
Och japp, mera träning i en än varmare eftermiddag men förberedde mig denna gången med maxad solskyddskräm. Två riktigt stabila rundor ändå så får jag bara kläm på det teoretiska också så borde det där gröna kortet inte vara så långt borta.
Min uppfattning så långt är rätt positivt. Jag insåg att jag gått i flera timmar utan att säga ett ord - så skönt! Med lite folk på banan kan jag slå på den där bollen, spatsera iväg, slå igen och spatsera, känna mig nöjd när bollen flyger dit jag vill och frusta när den inte gör det. Kanske detta kan vara något för mig så länge jag inte tvingas in i någon grupp som jag förstått kan vara ett måste om det är mycket folk och kö till banorna. Isch.


I ett


(null)
Väcker min Lilltjej morgonen efter och sömndrucket stolpar hon direkt ur sängen och till bordet för att fortsätta bygga. Kvällsresten efter fotbollsskolan också, morgonen efter igen för att till kvällen äntligen vara komplett. Dessförinnan klämde vi in en tur med Blå tåget som hon länge sett fram emot och hon blev inte besviken. Tycker själv det är lika roligt och intressant varje gång.

(null)
Tack och pris att vädret förbättrades lagom till idag när både fotbollsmatch och golfkurs dag tre vankades. Samtidigt dock så underbara Monica ställde upp för fotbollen medan jag tröttade rygg och handleder med järn-åttan och svingteknik. Att två plastpärlor och en golfboll kan vara så utmanande!
Innan detta hann vi med simskola och efter våra respektive aktiviteter väntade minigolf med Isabellas familj där också Evelina följde med. En käck liten äventyrsbana nere vid Stensjön med kanotuthyrning som vi absolut lär besöka en annan dag.
Skönt att väl hemma bara vara, slumra i solen och soffmysa till film med Lilltjejen tryckt intill. Känns att man inte är van vid solen...

1:a maj

(null)
Jag visste väl att det inte bara var mitt fel...!


Vädret gör verkligen sitt bästa för att dra ned golfentusiasmen för en stackars skeptiker. Tights under regnbyxorna, underställ, underställ två, fleece och regnjacka räckte inte. Snålblåst och tidvis regn gjorde oss sällskap när vi tampades med pitchen. Tyngden där, vridning här och vinklar överallt. Två dagar avklarade, två kvar. Nu har vi tid emellan för att hinna träna på egen hand. När Lilltjejen nu är hos mig blir det inget sådant inför lördagen och tredje tillfället men veckan därpå ska jag förhoppningsvis kunna få till något.

Hämtade Lilltjejen vid Stenaterminalen och berättade på vägen hem att jag laddat ned en ny app som hon kanske kunde kika på. Tillsammans gjorde vi det och kom fram till att man ju behövde ett Lego. "Då får du väl leta fram det då!" och med det klassiska "fisk, fågel eller mitt emellan" kunde det snabbt hittas. Hann inte mycket på grund av middag och läggdags men det verkar motsvara förväntningarna. Ska bli kul att se hur hon hanterar och tycker om det, men hittills är det odelat positivt.
(null)



Första

(null)
En golfbagsparkering utanför lunchrestaurangen. Det lilla juniorsetet syns inte så bra där intill det stora men det var riktigt gulligt. 
När jag svängde in på parkeringen kändes det som jag hamnat fel. När jag kånkade min golfbag in till receptionen kände jag mig som ett fån. Att de andra ser lika fåniga ut är en klen tröst. Jag har blivit en av dem! Eller ja, gör ett försök till det.
Hade någon grumlig idé att vi skulle stå på drivning rangens infravärmesförsedda trygghet men ack så fel. Kunde bara tacka min lyckosamma impuls att dra en extratröja innanför jackan. Käckt proklamerar tränaren att det alltid blåser på en golfbana. Jotack, vårvärmen som skymtade förbi häromveckan var lika nära som mina första övningsslag mot green. Jag höll på att frysa häcken av mig! Imorgon förutspås regn och jäklar vad jag ska klä på mig!
Fem käcka nybörjare var vi i varje fall som fick gå loss med puttern på korthålsbanan för att konstatera att även den funkade rätt väl på längden. Sedan fick vi testa tålamodet med dylika puttningsövningar. 
Läst "Grönt kort"-boken och tycker det är otroligt pedagogiskt när de använder golftermer utan att förklara dom. Fattar fortfarande inte hur poängräkningssystemet fungerar. Det är som när jag försöker mig på huvudräkning, hjärnan får akut syrebrist och dör. Det enda den kan uppbringa är irriterande grymtningar om idiotiska system som ingen (bara jag) inte fattar.
Förfrysningsskador till trots fann jag mig motvilligt nog ha lite roligt. En kombo av tjurigt trots och tillfredsställelse när man presterade bättre än sina kurskamrater. Får se vad morgondagen har att erbjuda.

Söndag

(null)
Valborgsmässoafton imorgon och således klämdag till första maj. Många passar på att ta långhelg vilket kunde förklara det färre antalet deltagare. Amritha på besök från Stockholm teamade så fick en skön stämning trots att min kropp inte var riktigt med. Är i så dålig form att jag kände av den nästan timmeslånga promenaden med grannens vovve efter lunch. Operation benhärdning ska förhoppningsvis gå vidare imorgon.
Jag kör en halvdag på jobbet för att efter lunch gå första golflektionen. Vid promenaden idag gick vi längs Hills och Tollereds(?) golfklubb och det var rätt mycket folk ute på banorna. Det såg... jätteroligt ut. Verkligen. 
Efter passet var det färd direkt in till stan och Pustervik där Eva Dahlgren spelade. Avnjöt en råbiff först som var riktigt bra. Carpaccio igår och råbiff idag, jag har verkligen fått smak på rå kossa, vem kunde tro det? Absolut inte jag!

Helg

(null)
Introducerades inte bara för ny rätt utan också nya gröna grejer. Jag och Alexander antecknade för brinnande livet till Tarun och Monikas muntra överseende. Blir att komplettera de exotiska invånarna i skafferiet!

Johan tipsade om Lego Boost för Lilltjejen och när jag läste lite om det kunde jag bara inte låta bli. Verkar ju såå kul, och har nästan svårt att vänta tills hon kommer hit! De ville ta barnen till The Reef över Valborgshelgen så vi byter på tisdag istället. Därför lämpligt med golfkursen som har sina första två dagar imorgon och tisdag.
Middag och överraskningsbio i form av perfekt carpaccio och risotto och Avengers - Infinity war som var riktigt, riktigt bra. Jag älskar ju den typen av filmer så perfekt kväll!
(null)

Tuggade också igenom min första mil på ett bra tag, otroligt skönt! Varvet är ju inte långt borta nu och förberedelserna har ju varit än sämre än förra året. När jag nu inte har kilometrarna i benen är jag mest orolig för just dom. Konditionsmässigt överlever jag nog men benen lär inte hålla, framför allt knäna. Blir att sista-minuten-härda så gott det går.

Regn

(null)
Gillar hur Rickard och Jens skymtar fram i hörnen, haha! Avskedsmiddag för Janne som varit en herrans massa år på Volvo. Tror jag gick högstadiet när han började...! 
När det är Alexanders tur för torsdagsfika kan man sällan räkna med torra vetelängder. Sju bitar senare var det välsignat skönt att sedan köra sitt pass i Frölunda! Men jisses vad goda de var - för man måste ju prova allihop!
Ikväll blir det Sangathan, återträff för den indiska matlagningskursen. Denna gång är det Besan kadhi som står på agendan vilket ska bli spännande.

Hm...

Med de nya reglerna för friskvård kan ju numera golf inkluderas. Inspirerad av min mentor fick jag ju ett ryck där för två år sedan då jag sprang och fyndade ett set på Blocket. Mycket längre än så räckte inte riktigt entusiasmen och grejerna har stått som ett dåligt samvete i förrådet. När jag nu kan få min arbetsgivare att stå för en kurs till gröna kortet finns liksom inga ursäkter. Att golf verkar rätt tråkigt, fånigt och i mina ögon en riktig snobb-"sport" i klass med hästpolo är fördomar jag faktiskt inte har rätt att uttala mig om förrän jag faktiskt gett det en chans.
Med denna fantastiskt positiva inställning gav jag mig ut på jakt efter en lämplig kurs. Då Christer är medlem i Torslandas golfklubb kändes det som en bra idé med rabatterat medlemspris efter genomförd kurs. Deras kassa hemsida drog ned min inställning ytterligare. Och när jag väl lyckats få tag på den så kallade "Pro:n" och bokat, så visade det sig att han och klubben inte accepterade Volvos friskvårdskuponger. Torslanda golfklubb, där 95 procent av upptagningsområdet jobbar på Volvo - tar inte deras kuponger! Med en inställning nu nere på minussidan fick jag tag på en annan kurs på World of golf. Nästa vecka kör den igång så ja, lika bra att få det gjort. Att stå och safta till bollar på en range är ju rätt ok men återstår som sagt att se om jag kan ändra uppfattning. Liksom så mycket annat kan man ju faktiskt inte uttala sig förrän man gjort ett riktigt försök.
 
Senaste åren har vi ju sprutat ut nya modeller och senast ut är nya XC40 som vi nu erbjuds att testköra på vår demobana i Torslanda. Jag blir ju åksjuk efter få rundor i den banan trots att jag rattar bilen själv, inte ovanligt tydligen i dess kurviga feldoserade form. Jag nöjde mig med två varv och fokuserade sedan istället på att testa deras parkeringsassistent och säkerhetssystem. Det är verkligen helskumt att trycka på skärmen för en parkering och sedan lämna över kontollen till bilen, att endast gasa och bromsa och låta ratten leva sitt egna liv! Onekligen smidigt att kunna tillämpa vid trånga utrymmen men kan nog ta ett tag att våga lita på. Jag har länge varit inne på att vilja ha en XC60 men denna mindre modell tilltalade mig nästan än mer, just för att den är mindre. Jag är rätt förtjust i min V40 som ju till storleken är väldigt lik min gamla Guling. Jag gillar helt enkelt de mindre och smidigare bilarna. Visst är XC90 och V90 fantastiska bilar, men de är så stora, kameror, sensorer och radar till trots. Nåväl, lär ju dröja, om än någonsin att jag får ratta en egen XC40 en dag men man kan ju alltid drömma!
Det är något knäppt med mobilbilderna och iCloud då de så ofta blir oskarpa. De kan se bra ut i fånen men migrerade och uppladdade blir de suddiga. Störigt.
 


Regnbågis

Upp i ottan för den nya simskoletiden. Efter vad jag antar mycket pusslande och engagemang löste de nya tider och möjligheter när ordinarie pool havererade. Vi fick beskåda den tömda 50-metersbassängen på Åbybadet medan våra telningar knödde så gott de gick i varmvattensbassängerna. Därefter kunde vi avnjuta solen under föreningens vårstädning. Medan andra ungar hängde över telefoner eller i lekplatsen var Lilltjejen jätteduktig. Lyckan var stor när jag råkade väcka en liten padda ur sin vinterslummer vid sandlådans kant och enträgna böner följde om att hitta fler.
 
Lilltjejens längtan efter mitt projekt renderade timmar därefter med virknål i hand. Hon ryckte in och hjälpte mig klippa de oändliga antalet garnstumpar till manen och sade inte ett knyst om tom mage och sen middag. Det avslöjade hon först efteråt. För nu är den klar. Regnbågis! Mönstret hittade jag såklart efter jag färdigställt den andra "unipig":en men kände ändå direkt att jag bara måste göra denna. Så himla söt, så massor av cred till upphovsmakaren!
 
Manen tog en evighet med alla stumpar som skulle klippas till och knytas. Helt klart mitt störrsta virkprojekt hittills och är SÅ nöjd! Lilltjejen intill i soffan ville att jag skulle kasta över den när den var klar. När den landade i hennes knä brast hon i gråt och den oroliga modern undrade vad som var på tok. Lyckotårar visade det sig - i kombination av hunger. Min stackars Lilltjej! Hela veckan har hon längtat så känns väldigt bra att den hann bli färdig.
 
Jag spelade Phantom of the opera för henne tidigare i veckan och sedan dess har hon velat lyssna varje dag. Vi fashineras båda över sångerskans röstresurser och innan Lilltejen hoppar ur bilen en morgon vid skolan säger hon "Jag kanske skulle bli operasångare! Då kan du komma och titta på mig mamma!"  Garnklippandet skedde ackompanjerat av de flesta av musikalens låtar och tycker det är väldigt roligt att hon faktiskt tilltalas av en musik man kanske inte direkt förknippar med en sjuåring.
 
 
 


Typ fem

(null)
Fyra krumma ben har monterats. Skulle kunna säga att jag gjort fem eftersom jag fick riva upp det fjärde när jag vid sista maskan insåg att jag gjort fel i början...
Ett mäck att montera men nu är de på plats i alla fall.
När jag ätit min middagsportion gick jag ut i solen med virkningen, uppmanad av Lilltjejen. Hon som äter långsammast i världen satt kvar. Hon kommer ut då och då och ser varven läggas på varandra. Efter en stund går jag in och kikar hur det går för henne. Då står hon och fyller matlådor av det som blivit kvar i kastrullerna - det som jag tänkt göra när hon var klar! Hon beordrar mig att fortsätta virka. Hon diskar den tunga stekpannan och grytan, torkar dom och ställer in i skåpet. Jag har inte kollat det faktiska resultatet men det känns ganska oviktigt. Min underbara Lilltjej!
Ett litet brejk för att spela Just Dance tillsammans innan hon vill kolla film medan jag fortsätter virka. Hon vill så gärna att den blir klar denna vecka men så upptäcker hag att jag saknar en färg jag trodde mig ha i förrådet. På grund av föreningens städdag imorgon hinner jag knappast åka och köpa, och på söndag har de stängt. Kanske kan ursäkta mig den stunden imorgon.

Min parkeringsgranne ringde och frågade vad jag hade för registreringsnummer. Jag hade tydligen ställt mig på deras plats! Oops. De hade antagit att det var jag och ställt sig på min plats, men jag är nästan säker på att jag ställde mig intill min vänstra granne så jag är lur på att han ställt sig på min och så svängde jag automatiskt upp bredvid. Eller så var jag helt enkelt virrpanna som vanligt.

Runt, runt, runt

(null)
Världens sötaste Brorsa höll mig sällskap i badrummet igår och knorrar nu i vanlig kvällsordning intill mig i sängen. 
Min kalender har gjort en helomvändning och jag finner mig plötsligt närmast handfallen av all tid jag har att tillgå på jobbet. Jag pendlar mellan att njuta och hoppa rastlöst i stolen.
Det har varit kompisbesök och fotbollsskola i vanlig vardaglig ordning. Lilltjejen älskar verkligen sin enhörningsdräkt och man får ju nästan sötslag när hon går till skolan och man ser svansen sticka fram under jackan.
(null)

Handleden värker efter timmar med virknålen. Har startat mitt största virkprojekt och Lilltjejen är på mig att slutföra så snabbt som möjligt. Började i tisdags och kommit en bra bit på väg. Varv efter varv, runt, runt.
(null)
När solen bjöd på sommarvärme var avsikten att avnjuta den med en bok men Lilltjejen kom ut och stack till mig virkningen. Bara att jobba på! Förutom värkande handled belönades jag dock med tre till slutförda delar denna kväll. Två ben och ett...ägg!
(null)


Slemmig

Dagens skrivpuff:

Det förstulna fnittret och prasslet omkring henne. Konstigt vad mycket ens övriga sinnen skärptes när man berövades ett annat. Den regnfuktiga halsduken som utestängde alla synintryck kliade vid tinningen men när hon lyfte en hand för att åtgärda det kom ett skarpt ”Rör dig inte!” och hon frös i rörelsen, såg till att känna sina händers sidor tätt ihop i den kupade form de beordrats att hålla. Det kröp av olust i henne men fann inte modet att säga något. Det hade ju varit så mycket roligare att vara där på andra sidan halsduken, där med de andra. Men nu var det hennes tur och hade det inte varit hennes idé detta? Hur illa kunde det egentligen bli? Febrilt försökte hon komma på vad hon kunde vänta sig men hjärnan var förunderligt blank, låst i att försöka lyssna sig till vad de planerade. Skulle det göra ont? Skulle det vara något äckligt? Klart det skulle replikerade tanken med en plötslig självinsikt kring minuterna innan som nu kändes förunderligt långt bort.
        ”Okej, är du beredd? Viskade en förställd röst teatraliskt, ackompanjerad av kvävda fnissande och Tuva fick göra allt för att inte dra till sig händerna och slita av sig den äckliga halsduken. När hon kände den första beröringen lyckades hon knappt hålla tillbaka ett skrik av förskräckelse, men registrerade snabbt en förvånansvärt mjuk tyngd i sina spända händer. Den gjorde definitivt inte ont, var inte slemmig eller obehaglig. Bara, konstig samtidigt som märkligt välbekant och lättnaden sköljde genom henne när hon insåg vad det var och fingrarna slöt sig om föremålet, försiktigt medan hon till de omgärdandes besvikelse log. Detta hade hon hållit många gånger i sina händer, i början försiktigt ditplacerade av sina föräldrar tills hon själv funnit modet bland de alla som kom fram på våren.
       ”En padda!”
 

Vecka femton

(null)
Alltså, jag vet inte riktigt hur det kunde gå till, men energin har varit på topp hela veckan! Åtta pass avklarade efter en semestervecka med förkylning och frosseri. Mycket märkligt men väldigt skönt. Dessutom har vi kört minst en av bonuslåtarna utöver ordinarie men har ändå inte blivit så slut som jag kunnat bli av andra pass. Denna release är inte lika tuff helt enkelt men har vuxit på mig på musikfronten - tack vare koreografin. Team med Carina, Robert och Hillevi och releasveckan är avklarad. En nyutbildad tjej bad om att få skugga i torsdags och ska göra så igen idag för att få vanan att stå framför deltagarna. Om hon lyckas med filmningen och sedermera  licensen så kan hon ta över tisdagarna och varannan torsdag med mig i Frölunda.

Denna vecka har också våren slagit till - ka-bom, sade det med strålande sol och över tjugo plusgrader. Rena sommaren och bländade göteborgare grävde fram shortsen och dammade av grillarna snabbare än livsmedelsbutikerna hann uttala "flintastek"! Är det förresten någon som äter sådana längre förutom tonåringar med engångsgrill?

(null)
Nåväl, undertecknad hann aldrig dela med sig av sina vintervita lekamen då solen bara hann avnjutas från insidan av gymmen. När jag väl fick en stund över igår kunde jag rycka in och hjälpa Christer lite med att riva ut köket. En välbehövlig totalrenovering tar vid nästa vecka och ska bli grymt spännande att se resultatet. Jag fattar inte de som tycker det är roligt att bygga hus själv, eller renovera. Alla dessa beslut, från färger till dörrhandtag och kakel och klinker, trä eller sten och bläh och blöh! Fy bubblan vad tråkigt det är och fullkomligt hopplöst att förstå vad som funkar eller inte. Praktikaliteter som var diskmaskin bör placeras i förhållande till spis osv, fine, men allt annat? Nej tack, visa olika färdiga förslag för mig att peka på och jag blir garanterat nöjd. 
Blev några svettiga timmar och en tur till återvinningen där det var för att komma in. Därefter var det snabbt ombyte från snickarbyxor till klänning för Göteborgsoperan och öh, ja, Fantomen på operan. För mig som ofta lyssnat på ledmotivet redan som tonåring var det en upplevelse att kunna avnjuta de duktiga sångarnas röster från första raden. Vilka resurser! "Memory" i Cats får mig till tårar och "The phantom of the opera" gav mig ståpäls.
Och apropå Cats så har mina bekväma grå nu med det varma vädret börjat gå ut mera. När jag kom hem häromdagen mötte Gråbröderna mig på parkeringen och följde mig tätt intill hela vägen upp. En kvinna som parkerade samtidigt hälsade och kommenterade brett leende den uppenbara galna kattkvinnan. 
(null)



Plugg

(null)
Medan Lilltjejen var på kalas tränade jag koreografi. De flesta kan jag få in genom att bara se på filmen men allra bäst är det ju att få köra på riktigt. Alternativlåten till nummer fyra var trixigare än jag trodde men liksom allting annat känns det bra när det sitter. Måste köra igenom den fler gånger känner jag innan släpper lös den på deltagarna. Får sedan se om jag de facto kör den men är inte särskilt förtjust i ordinarie fyran.
Kroppen kändes svag och omotiverad, inte alls pigg på den nya releasen.


Hemma

(null)
Så har vi lämnat östsidan och landat hemma i väst igen. Det har varit en mysig vecka och tiden gick fort! Älskar vägsträckningen längs Vättern vilkens utsikt alltid gör mig glad. På vägen upp var den höljd i dimma men idag, perfekt! 
Tog den sista dagen inne i huvudstaden där fötterna värkte som besatt efter Nordiska- följt av Vasamuseet. Hade siktet inställt på Vasa men när Lilltjejen såg Nordiskas fantastiska byggnad ville hon dit vilket var ett lyckodrag. De hade flera riktigt bra aktiviteter för barn där vi bland annat hittade flera gömda ägg och uppnådde titel av Tidsdetektiver då vi löste vem som stulit den gyllene marsipanen. Ledtrådarna förde oss kors och tvärs genom museet vilket gav goda möjligheter att också bese utställningarna. Flera timmar senare kunde vi fascineras av Vasaskeppet och som Lilltjejen sade upprepade gånger: "Jag kan knappt tro att det är verkligt!"
(null)

(null)
Vi sov sista natten mitt i stan och jag är så nöjd att jag vågade mig på att köra både till museerna och hotellet. En heldag bara jag och min Lilltjej blev en jättefin avslutning på vårt påsklov! Vårt rum hade en liten fönstersmyg som hon snabbt flyttade in i, med utsikt mot Oskarsteatern. Såg att det fanns tillgängliga biljetter till en föreställning men Lilltjejen hade nog behövt något år till för större behållning så hoppade det. 
Väskor uppackade, handlat, tvättat bilen och tvättmaskinen går. En lite hostig Lilltjej sitter intill och kollar på film, senare kväll då ingen simskola väntar imorgon bitti. Har själv så gott som tillfrisknat från min förkylning som jag lägligt nog fick i Stockholm. De medhavda löpargrejerna blev liggande synd nog men bättre att vara frisk nu inför nästa releasevecka. Från noll träning på över en vecka till sex combatpass på en annan. Med tanke på hur mycket mindre jag tycker om denna release finns risk att jag kommer finna det rätt tröligt... Men om inte annat får jag nöta in koreografin ordentligt.


Dag fem

(null)

Jag har lätt gått upp minst fyra kilo under dessa dagar! Men vem kan motstå bara åsynen av alla de olika munkarna som ligger där och bara ser  fina ut? 
Att man sedan också bakade tre sorters bakverk satte de sex munkarna i ett annat (överflödigt och diabeteslikt) ljus!
(null)
Det har pysslats och som sagt, bakats. Syltkakor och två sorters cupcakes, choklad och citron. Skåda resultaten! 
(null)

Chokladen krävde tre försök! Olika recept varav det sista slutligen fungerade - vanliga muffins. Så nej, man lyckas inte alltid när man bakar, men avfallskvarnen blev nog positivt överraskad i alla fall... Misstänkt likt blodpudding ligger försök nummer två och skäms i vasken.
(null)

Innan bakfrenzyn drog vi faktiskt och bowlade lite och undertecknad var verkligen långt ifrån sin senaste prestation. Alla barnen besegrade mig! Eller ja, som schysst vuxen ville jag ju inte trycka ned de små livens självkänsla så, ja, anpassade mitt spel litegrann. Kan man säga. Typ.
(null)



Tidigare inlägg
RSS 2.0