"Min" elektriker som jag hittade, minns inte hur, när jag bodde i Balltorp, har nu installerat sådant där elektroniskt lås med kamera och grejsmojs. Då det knappt gick att vrida om nyckeln i det gamla hederliga låset hade jag senaste månaderna vant mig vid att helt sonika ha olåst. Kanske inte så säkert men synnerligen bekvämt! 

Utebelysningen är också fixad så vi slipper famla oss fram till ytterdörren när mörkret har fallit. 

Medan jag satt mitt i PI planering ramlade Lilltjejen med fyra klasskompisar in genom dörren efter en friidrottsdag ute på Björlandavallen. Det varma vädret vände lagom till dagens begivenhet men i varje fall några hoppade i poolen, brr!

Avslutar helgen på våra nya Muminlakan, med jordgubbar badande i grädde och nya tofflor på mina ömmande fötter som Christer överraskade med då mina gamla är slitna bortom räddning, mitt tredje par! 

 

Mitt tionde Göteborgsvarv bjöd på perfekt väder och fler deltagare som dök upp till start än vanligt, galet trångt kring startområdet! De nya skorna funkade dock väldigt bra men liksom efter förra året återstår det att se om och hur många blånaglar jag får. Det nya linnet som precis hann levereras för 80-talstemat var lite litet men funkade ändå utöver att jag fick skavsår under armarna då stiftet som ska motverka detta kommit bort i flytten. Dök in i ett sjukvårdstält vid Lilla bommen och fick vaselin för resten av vägen. Knäna och höften kändes över förväntan så jag kunde tugga på i mitt långsamma lufstempo ända till Avenyn då höften och framför allt knäna tyckte att de fått nog så sista kilometrarna fick jag snällt finna mig i att promenera utöver det stela lufsande man såklart fick uppbåda sisat biten in i mål, framför allt då Christer och Lilltjejen väntade på vallen, haha!

Det kändes faktiskt bättre i kropp och knän än förra året då jag upplevde att jag gick mycket mera men uppenbarligen gick det ändå väldigt långsamt då jag kom i mål endast två minuter snabbare än förra året! Johans Elena och mina stammisar Eva och Christina klockade in under två timmar så jag är helt i en annan liga, snigel-ligan, men är sjukt nöjd ändå med tanke på min obefintliga förberedelse. Just därför var det också med ytterst smärtsamma ben jag fick skynda min dusch på Frölundagymmet och sushimiddag i stan innan akrobatföreställningen Genesis på Stora Teatern.

 

Semifinalen till Eurovision pågår och någon Red Sebastian framför någon form av hyllningslåt till rave, levererad av Belgien. Blir kanske lite ofokuserat inlägg...
Inför lördagen hade jag som mål att få till ett längre pass vilket veckans schema tillät igår medan avkomman tränade på Förbovallen. Lite konstigt att parkera på besöksplats, blicka upp mot ens gamla hem och se och höra glada barn springa ut och in genom den öppna dörren, men gjorde inte så ont som jag kanske trott att det skulle göra.

Lufsade ihop dryga milen på knän som inte kändes allt för illa men desto mer i höften. Nåja, runt lär jag ju komma i någon form.

 

Delikat plankstek och lite övningskörning bort till Björlanda kile via en smal snirkel-snorkel väg som höll på att göra mig till kylarprydnad på någon sorts husbuss som maximalt otajmat kom runt en dold krök. Höll på att kissa på mig och närapå hamna i diket men då det i princip inte fanns något dike fann jag mig helt mirakulöst och i rena förskräckelsen klämma mig förbi. 

 

Nästa vecka är det dags för mitt tionde Göteborgsvarv så har sökt vikarie till min söndagscombat med tanke på det skick mina ben lär vara! Dock insåg jag att jag glömt att registrera mig till välgörenhetsgruppen och nu var den full, buhu! Så nu fick jag startgrupp 15 som startar strax före tre på eftermiddagen. Förra veckan tuggade jag ihop en timme under Lilltjejens träning och kände att skorna började kännas tunna, framför allt höger men det är för sent att byta nu, det får gå som det går och jag lär ju mest gåluftsa ändå.

 

Jag tänkte att det vore perfekt att låta detta tionde genomförande bli mitt sista men Lilltjejen tycker att jag minsann ska fortsätta tills hon också kan delta och vi springa tillsammans... Vore väldigt roligt att springa ihop, tänker redan att vi kan ha någon kul utklädnad. Har anmält oss till Vårruset i juni, hon fick lite blodad tand av Urban run, kul!

 

Apropå utklädnad såg jag att Göteborgsvarvet kör 80-talstema i år så det lär bli rejält färgglatt i min startgrupp då det är i de senare startgrupperna som utstyrslarna dominerar. Hade varit lite kul att ha något men lite sent nu.

 

 

Hade min andra mc-lektion igår och lite kul att komma till övningsbanan där det denna gång var fullt av andra körskolor, hela elva stycken delar på övningsområdet totalt och igår var vi nog minst fem ekipage. Är ju mindre bra dock om det blir för många och man får idka turordning för banorna. Tyckte i vilket fall att det gick riktigt bra med mina rundor runt, runt, nöta svängar, stopp och start. Fick starta i grusbacke, diagonalt och sedan åttor med allt mer tajta vändningar. Efter mitt pass i Sisjön köpte jag koner att komplettera Ronjas för att bygga större banor att öva på. Nöta, nöta, nöta är enda sättet och när jag såg de andra ekipagen träna på höghastighetsbanan vilket inte motsvarade mer än 70 km/h tyckte jag likväl att det kändes ouppnåeligt när de till synes flög förbi. 

Samtidigt försöker jag få in teorin och viss har man mycket gratis när man redan innehar körkort och många års vana i trafiken, men likväl är det regler och framför allt skyltar som jag kämpar med att komma ihåg. 

Christer flänger till Lerum och jag grumsar över att han tar min bil. Hans batteri på hybriden räcker inte tur och retur så jag får köra den till passet i Frölunda senare. Hans Kia är ok men min är helt opartiskt mycket trevligare att köra!

 

Det grumsas mycket också på kontoret gällande nya direktiven att vi ska återvända och jobba mindre hemifrån. Själv och säkert lika många med mig, grunnar nog än mer på omorganisationen som flaggats. Liksom för två år sedan står jag och de med min roll inför ett troligt faktum att tas bort eller i varje fall minskas ned rejält. Då var det Scrum Masters som avvecklades och nu är det således ATM:erna där jag försöker att inte oroa mig eftersom det inte hjälper, men funderar ofrånkomligen på om man ska förekomma och söka något annat innan vi blir än fler att göra detsamma. Jag ser så begränsade möjligheter eftersom jag saknar den tekniska kunskapen - jag kan ju ingenting!

Så ännu en gång är jag i händerna på organisationens tyckanden och beslut. Då var det Ola som räddade mig kvar och nu är det Janne som sagt sig värna mina intressen. Det är bara att vänta och se - igen.

 

 Nu får jag bara hoppas det inte blir strul med återbetalningen av deponeringsbeloppet för de fallerade laddningförsöken...

 

Sitter nu vid ännu en fotbollsplan för ännu en match mot IFK som inte går nåt vidare. Det är tack och lov sol men isande kall vind av det genomborrande slag som

kännetecknar denna del av landet. Brr!

 

Det pratas och publiceras ständigt vikten av personlig och professionell utveckling, att ständigt utmana sig anses nästan vara ett krav för att inte uppfattas som eller riskera att bli stagnerad eller kategorisk. Jag har värjt mig mot detta som ytterligare en orimilg förväntan på oss själva som vi själva skapat och funnit mig tillfreds med att obekymrat ducka för dylika självhjälpskurser, omgivningens hävdande av aktiviteter och nya influenser och förnöjsamt puttrat på i min tillrättalagda tillvaro.

Så insåg jag häromdagen att jag faktiskt är en kålsupare av stor grad då jag visst hoppar på nya saker och utmanar mig själv. Klivet uppåt på karriärstegen, kinesiskan, golfen och nu motorcyklandet, och att jag när jag gör det, går all-in. Hur jag puttrar mina oformliga cirklar på parkeringen om och om igen timme efter timme, tiden jag spenderade på korthålsbanan på World of golf för att nå mitt gröna kort, kurserna jag betat av i kinesiskan.

Framgången i dessa kanske kan diskuteras när tiden och ekonomin för golfen har prioriterats ned och jag inte kan mycket mer än presentera mig på kinesiska, men det är likväl nya utmaningar jag tagit mig an och lärt mycket utav.

Christer ville vi skulle ta en gemensam golfkurs men jag ser inte hur jag ska få ihop de fasta träningstillfällena med mitt schema där veckorna med Lilltjejen är fullbokade med träningar och matcher. För en dyr golfkurs vill man ju gärna kunna vara med mer än hälften av tillfällena, annars skulle jag gärna vilja ta upp spelandet igen nu när jag också har den ekonomiska möjligheten att göra det. Men när jag nu bokstavligen hoppade på motorcyklande kommer den att uppta dagarna med fint väder. Tiden är begränsad men jag inser att jag, trots mina tidigare föreställningar, faktiskt fyller den med en hel del meningsfulla ting!

 

Christer hittade första döda musen i sovrummet imorse. Mini hade uppenbarligen tappat sitt halsband och varit ute hela natten så han är uppenbarligen oskyldig. Det är andra halsbandet och således chip han tappar så jag ska ta honom till veterinären för att kolla om hans chip i nacken vandrat iväg och eventuellt ett nytt kan sättas så han slipper beroendet av halsband.

Plutt är således den enda möjliga boven eftersom Liten ännu bara går ut om vi öppnar en faktisk dörr. Att gå in genom luckan går bra men uppenbarligen inte ut...
Gällande musleveransen är det onekligen intressant att hon uppenbarligen burit den ända från kattluckan i uterummet och in till oss i sovrummet. Duktig Plutt!

 

Tack vare påsk, första maj och så vidare bjuder våren på extra lediga dagar vilket jag inte är mer än människa att uppskatta. Denna vecka väntar just första maj samt en klämdag jag avser att ta ut då jag har många sparade dagar att använda. 

 

Mötte upp Denis, min körskollärare i lördags för att i strålande sol skjutsas till galoppbanan där flera körskolor samsas om en stor asfalterad yta med koner redan på plats. Slalom, vända, stanna och starta och jag fick snabbt och väldigt tydligt klart för mig hur fundamentalt viktig blicken är när man ska svänga. Tappade inte cykeln en enda gång, woho! Och det är ju bara att nöta som gäller, öva, öva, öva som allting annat tills det i detta fall inte längre känns obehagligt eller läskigt. 

 

Med lite bättre självförtroende började vi söndagen med ett nytt försök till Volvos parkering via Gamla Sörredsvägen. Vägen dit gick bra, hamnade inte i diket och fått rätt bra kläm på växlarna, hade med Lilltjejens fotbollskoner och övade vidare enligt körskollärarens instruktioner. Vägen hemåt gick bra tills jag skulle ut på Kongahällavägen, denna vältrafikerade huvudled som uppenbarligen blivit min akilleshäl för nervositeten slår till direkt medan jag står och väntar ut förbipasserande fordon. Så gör jag fundamentalfelet igen, jag tappar blicken och vägen räcker inte till men åt detta håll är det en trottoar på andra sidan så där hamnar jag men håller mig uppe och rullande så stukad tar jag mig ned på rätt vägbana igen och tar mig tillbaka resten av vägen utan fler missöden. Backen upp får Christer ta, jag vågar ännu inte varken upp eller ned...

 

Jag saknar skrivandet, att bara skriva och få den där känslan att orden bara strömmar ur mig. Det var ett bra tag sedan och jag saknar de där "Skrivpuffarna", men av någon anledning kan jag inte applicera det på mig själv, ordet eller triggern behöver komma utifrån. 

Solen är på väg upp och det varmare vädret har kommit tillbaka något vilket är lovande för morgondagens första mc-lektion och till dessa föredrar jag helt klart torrt väder framför hällande regn.

Jag föredrar också att börja min dag tidigt framför att sluta sent, med större ro i kropp och knopp och omgivningen ännu slumrande. Det ger utrymme för reflektion och eftertanke och många gånger saknar jag att ge mig ut och springa i den krispiga morgonluften men nuförtiden är disciplinen inte där.

 

Disciplinen saknas också för att packa upp eller stuva undan de där sista flyttkartongerna som ännu står i korridor och vardagsrum. Flera har också hamnat uppe i gästrummet som nu blivit en form av avdumpningsplats i väntan på den där disciplinen. Men annars känns själva flytten bra, det blev bättre än jag vågade hoppas och de största faktorerna är nog att min borg på ett sätt ännu finns kvar, bara i en annan form, samt att jag fysiskt ser min personliga prägel i huset. Bäst gillar jag mitt arbetsrum, föga förvånande då allt här inne från väggar till golv är nytt eller taget från vårt gamla hem.

 

Christer har fått nytt uppdrag för Lerums kommun med den intressanta uppgiften att "digitalisera deras verksamhet". Vad innebär det egentligen? Där jag mest skakar på huvudet ser han en spännande utmaning och påminns hur bra det är att vi alla är olika, har olika intressen och är bra på olika saker. Konflikterna uppstår när vi som individer börjar förvänta oss att vara bra på allt, jämföra oss med andra och bara se vad dom kan och har men inte jag, men också tror att andra delar vår egna uppfattning eller ännu värre, anser att andra ska dela vår uppfattning. Varför är det så svårt att acceptera olikheter, både jämtemot andra och oss själva?

 

Sedan kan ju inte jag rå för att det finns konstiga människor som anser att koriander är gott och att bröd smöras på den släta, det vill säga undersidan. Hur knäppt är inte det!?

 

Den närapå sommarvärmen vi bjöds på har varit ett minne blott under den gångna påskhelgen. Årets upplaga av Future cup inleddes i fåtalet plusgrader och ett strilande tunt regn lagom till andra gruppspelsmatchen. Vinst mot Spånga men förlust mot rivalerna JLFC med en förtvivlat arg och besviken avkomma som fick ägna halva restiden hem åt att rasa och skrika av sig. Har lärt mig att det bästa är att bara låta det komma ut, utan kommentarer, tröstande ord eller plattityder. 
Upp med tuppen nästa dag för att vinna mot danska Fortuna Hjörring och skånska Hittarps IK.

Eftersom de ska samlas en timme innan avspark och det tar en halvtimme att åka hem blev jag kvar i stan och promenerade genom Göteborgs morgontomma gator. Vasaparken är vacker och det är något speciellt med att ha gatorna för sig själv innan de fylls av turister och den kommersiella pulsen.

Svettas som en galning av anspänningen och skyddskläderna är ju varma i sig. Idag när jag körde så långsamt skippade jag de speciella byxorna och handskarna, senare på dagen åkte jag till Handelsboden som visade sig ha extraöppet under hela påsken med massa erbjudanden. Hittade tunnare men ändå CE-klassade handskar samt kevlarjeans men kunde inte med att spendera ytterligare på en jacka. 

 

Hemma hade Martin dykt upp och killarna fixat och käkat "liddag", sen lunch tillika tidig middag och spelade nu flipper för fullt. Hakade på en omgång Phase10 för jag hamnade sist såklart.

 

Med den annalkandes påskledigheten var veckans första en och en halv dags kalender fullkomligt knökafull men till gårdagens lunch stängde jag av datorn. Jag och min avkomma packade oss in i bilen och åkte till andra sidan landet där syster, svåger och yngste systerdottern väntade. Den äldste har inte påsklov förrän nästa vecka så får hänga kvar uppe i Rättvik några dagar till.

Anders har gjort ett fantastiskt arbete i trädgården och jag kan se framför mig hur det frodas av frukter, bär och grönsaker och avundas förmågan och engagemanget. Det är ju något djupt tillfredsställande att se egna planteringar gro och bära frukt men jag själv saknar tålamodet som krävs. Här kommer de att ha en fantastisk köksträdgård precis utanför köket så som man vill ha det och inte utbrett på en plan yta, utan närmast konstnärligt arrangerat i etapper, framtvingat av tomtens utformning men perfekt i mina ögon för ett syfte som detta. De har den där förmågan att skapa mysighet på det där till synes anspråkslösa sättet, att göra det bästa av förutsättningarna. Ett träd mitt i uteplatsen blir en fantastisk pergola för alla årstider, en brant sluttande trädgård blir en skyddad oas omgiven av egenproducerade grödor där man vill sitta och bara vara. 

 

Jag kunde inte hålla mig, vi åkte till en avskild och avstängd yta där jag för första gången ever fick gränsla och testa en mototcykel, Christers i detta fall. Och det var så jäkla svårt! Dessutom som jag misstänkte så var det superläskigt! Svetten forsade och kopplingshanden värkte av mitt krampaktiga grepp medan hjärnan havererade i försöken att koordinera händer och fötter för koppling, gas och bromsar, fick så många motorstopp att jag drog slut på batteriet...

 

Modstulet och stukad knuffade jag igång cykeln och så åkte vi hem. De flesta säger att det är läskigt i början och att det är som bilkörningens manuella växellåda, att lära sig balansen mellan gas och broms. Beklagade mig för Robert som jag inte kunde se bakom Messengers chatfönster men troligtvis flinade när han skickade en bild på en Trike istället, en trehjuling med automatlåda. 
Christers cykel är en rekommenderad för nybörjade men något större motor, 900cc och således tyngre, min är 650cc och väger under tvåhundra. Kommer också montera så kallade puckar på den som skyddar inte om utan när, som försäljaren sade, lägger omkull den, förhoppningsvis lägger och inte välter omkull i fart. Lyckades lägga Christers men stod still så ingen skada skedd men likväl läskigt.

Nu känner jag mig fortfarande modstulen men redo att bokstavligen sätta mig i sadeln igen, men skulle kännas bättre med min egna cykel, eller körskolans. Första lektionen nästa vecka kommer bli väldigt intressant. 

 

 

Tanken var att vi istället skulle börja med Christers cykel men missade att köpa övningskörningsväst i butiken och nu hade alla hunnit stänga. Så jag antar att jag får ge mig till tåls till efter påskhelgen...

 

Så var det måndag igen och helgen bjöd på lite skön paus från alla diskussioner som nu pågår på jobbet. Det är så mycket osäkerhet med Trumps nycker och den pressade marknaden som underminerar vår verksamhet och vi pressas att hitta alla möjliga kostnadsbesparingar.

 

Lilltjejen hade match mot IFK Göteborgs femtonåringar i fredags, gissa var? Förbovallen såklart!

Lördagen åkte Christer på flippertävling i Laholm så jag tog med min avkomma och hennes pojkvän till Klossfestivalen i Partille arena. Imponerande byggen och kul att se!

Medan de de morgonen efter hade söndag till sitt yttersta, körde vi två vändor med ris till ÅVC innan vi beslöt att testa eldtunnan. Det visade sig gå bra så länge en av oss stod och fläktade gärnet då tunnan var för dåligt ventilerad. Således var jag helt slut i överkroppen till mitt combatpass senare som nog hade deltagarrekord, kul! Och idag har jag galen träningsvärk i överkroppen...

 

Medan C var på flippertävling och ungdomarna hängde på övervåningen i väntan på bion tog jag tag i mitt arbetsrum och är så nöjd med resultatet!