Det är inte populärt att boka möten fredag eftermiddag, således kunde jag anmäla mig till ett user test som denna gång utfördes på en av testbanorna. Vanligtvis utförs de i någon form av simulator men nu skulle ögonrörelser registreras vid faktisk körning samtidigt som man utförde uppgifter i infotainmentsystemet. Jag tar alltid dessa tillfällen i akt att ge min syn på pekskärmar och de risker dessa innebär för förare och medtrafikanter. Liksom huvudlös funktionalitet i tidigare nämnda ugn och mikrovågsugn är tendensen densamma i bilarna. Fyra, fem tryck för en åtgärd som med en knapp eller reglage utförde i en handvändning - utan att behöva släppa vägen med blicken. Små ikoner på en stor skärm är så långt ifrån den säkerhet som Volvo ska representera. Nej, utvecklingen går inte alltid framåt.

 

Vår nygamle tillfällige VD trycker på kontorsnärvaro vilket väckt heta debatter kring en fysisk närvaros faktiska värde när platserna inte räcker, man har globala team eller far illa av ljudnivån som uppstår i öppna landskap. Var jag står i frågan är nog självklar för de som känner mig men det finns gott om andra som för min talan. 

Vissa möten är dock betjänta av en närvaro till och med i mina ögon så var först i på plats i mitt landskap och således enkelt att hitta plats. Är man på plats vid arbetsdagens förväntade starttid brukar det sällan vara ett problem men det kan räcka med en halvtimme senare för att få irra runt och leta.

Laddade i Linköping och tog svängen förbi Cloettafabriken som inte erbjöd några större nyheter i vår smak. Hur kan de ha tagit bort storförpackningen av Polly!?

 

I Vällingby sveps vi direkt in i familjens värme. Skönt med hämtmiddag och häng tills vi knoppar in ackompanjerade av Ottos engagerade utrop inifrån sitt rum framför datorspelet.

 

Vi får deras sovrum och möts av detta när vi kommer upp! Jag fattar inte hur hon bär sig åt men det gör hon! Så nu ligger jag här under lätta luftiga täcken på ny madrass och vaken sedan halv fem då jag likt en pensionär behövde gå på toaletten, mer regel än undantag senaste året och att somna om brukar hå med skiftande resultat.

Jag betraktar min dotter och förundras för miljonte gången över hur jag kunde få något så vackert, omtänksamt, tjurskalligt och med sådan humor. Mobilen lyser upp och Kivra meddelar att jag kan betala skatt och registreringsavgift för mitt nya fordon vilket jag genast gör. Christer meddelade någonstans efter Borås att hans handledarbevis är klart och säljaren ringde och slutförde pappren som jag signerade någonstans efter Norrköping. Så imorgon innan de hinner stänga för påskhelgen och vi komma tillbaka så åker C och hämtar den vilket då om vädret tillåter möjliggör att jag köra min nya helt egna motorcykel i helgen! Eller ja, köra och köra men träna start och stopp i varje fall, hehe! Känns närmast overkligt faktiskt.

 

Men först ska vi göra Stockholm innan vi hämtar cykel och Ronja spelar Future cup, vår enda egentliga plan är att äta koreanskt. Lilltjejen kom på att hon behövde sommarkläder vilket ju passar bra och storasyster behövde smakråd för nya glasögon. Apropå det påpekade optikern vid syntestet för mc-tillståndet att jag blev godkänd med troligtvis behövde glasögon. Jag har ju själv tydligt märkt att jag börjat se sämre nästan direkt efter jag började med terminalglasögonen, skitstörigt.

 

Undrar hur länge det kommer dröja tills jag fått undan de sista kartongerna. 
Det spelas "Dungeons and Dragons" medan mörkret faller utsnför och jag fyller knäet med Minis katthår. Det är otroligt mysigt att ha en så stor katt, även om han är fegast i stan.

 

Fick en avisering från Kivra, mitt bevis för körkortstillstånd så nu kan jag övningsköra för motorcykel!

Länge har jag haft en dröm om att ha mc-kort och egen cykel men då jag inte såg den ekonomiska möjligheten i någon annan möjlighet än en lottovinst, stuvade jag undan drömmen för vad den just var. Nu slog det mig plötsligt en dag att jag nu  faktiskt har den ekonomiska möjligheten och även om det inte kan betecknas som något annat än rent egoistiskt och dyrt nöje så är det ändå en dröm som jag vill ta vara på att uppfylla när jag nu har chansen.

Lektioner är bokade om två veckor, tiden jag chansade att det skulle ta att få tillståndet, men jag var hos optikern så sent som i eftermiddags och Transportstyrelsen måste ha automatiserat processen då jag betvivlar att de har handläggare som jobbar halv nio en fredagskväll.

Nu är det på riktigt, jag kan börja övningsköra!

 

En del av mig är faktiskt lite orolig för körningen, att det känns läskigt att vara så blottad och sårbar på ett så tungt tvåhjuligt fordon som verkar så svårt att lita på. Hur stabilt kan det vara med den lilla kontaktytan mot marken?

Christer säger att det bara är bra, att man har respekten och lär sig lita på cykeln och sin körning.

Nu när tillståndet är klart vill jag genast se om det finns någon lektionstid tidigare!

 

Till kvällen skjutsade jag in dom till stan för ett biobesök för mina undersökningsintjänade poäng, den där Minecraftfilmen som sågats av recensenterna men uppskattades av ungdomarna.

 

Nu är C ute och eldar vidare i en tillfixad tunna som är väl ventilerad, ofrivilligt ledig nu när han letar nya uppdrag på en trög marknad, men om han nu ska vara arbetslös på obestämd tid är tajmingen just nu rätt väl när vi inte har dubbla boenden och våren nyss påbörjad så allehanda husunderhållsaktiviteter kan sysselsätta honom. Så nu är målet att få undan rishögen och tillse att vi kan täcka marken i ett första ordentligt försök att stävja Parksliden. Det ska i princip vara ett omöjligt uppdrag om man ska tolka det som skrivs, man får räkna med flera års målinriktade insatser.

 

I och med min lägenhetsförsäljning och förändrade levnadsomkostnader har möjligheterna öppnat sig, inte bara beträffande mina möjligheter att spara utan också återgälda den finansiella support han gett mig under åren, även om det inte handlat om vare sig höga eller frekventa insatser så har de ibland varit nödvändiga. Med det är framför allt befriande att inte ha den ständiga oron gnagande i magen kring slukhålet som räntor och amorteringar orsakade. 

Det är massor av förvaringsmöjligheter skapat av nytt och gammalt från båda våra hem, fått undan alla kablar till hållaren under skrivbordet, monterat tavlor och hylla på väggarna. Gardinerna hade sett bättre ut fållade men körde latmansdesignen och knöt upp dom istället så Liten vare sig kan riva eller ligga på dom.

 

Solen pressar mot persiennerna och jag är hungrig som en varg, härdar ut tills det kan intas lunch. Liten ligger på gardinerna, hon vill uppenbarligen vara där man är så borde kanske ordna en trevligare plats för henne. Borde också ta tag i sladdkatastrofen som mina två skärmar, laddare, hub, nätverkskabel och allt vad det nu är när jag har kabelhållare att fästa under skrivbordet väntande i en av flyttlådorna. Kanske borde fålla upp gardinerna också...

 

Lilltjejen fick sina på plats till slut, och en tavelhylla för sina priser så hennes rum formerar sig också så sakteliga. Nästa gång hon kommer till mig är det påsklov så vi drar upp till huvudstaden för ett kortbesök hos moster och den yngre kusinen. Den äldre har inte sitt lov förrän veckan efter, en följd av att gå i skola i olika kommuner. Ronja spelar Future cup från fredagen så därav det kortare besöket och första gången jag långkör med elbilen. Just mellan Göteborg och Stockholm förväntar jag mig inga större problem, flitigt trafikerad som den är och således borde tillhandahålla goda laddmöjligheter. Även om bensinpriset har gått ned rejält blir det likväl ordentlig skillnad.

 

Jag har plöjt ned all vinst från försäljningen i huvudsakligen fonder, fördelat både i låg risk och låg avgift men också globalt i form av europeiska, amerikanska och till och med en asiatisk. Sedan också några yttersta små svenska aktieposter, förutom en utländsk: Disney som jag tyckte kändes kul att ha då de ofrånkomligen har gett mig väldigt mycket glädje under åren.
Skämdes lite när jag pratade med min bank för att stänga ett konto och fick erkänna att jag flyttat allt kapital till en annan bank, men å andra sidan känner jag inte att de gjort särskilt mycket för mig som småsparare.
Så nu har jag mina fonder och aktier och nu när marknaden är som den är ska man helst inte gå in och titta på hur de utvecklar sig, tanken är lång tid.
Lite kul är att jag har kvar Securitasaktierna som jag köpte när jag jobbade där för typ trettio år sedan och inte rört över huvudtaget. Nu har en del blivit Loomis och av de tio tusen jag då kunde uppbåda när jag knatade omkring på nätterna har de tredubblats på denna tid vilket kanske inte imponerar på någon men för mig blivit mer av en emotionell länk till en tid jag trodde mig veta men egentligen inte gjorde. 

Under lunchen pratade jag och Christer än en gång om höns, något jag länge haft en liten önskan att ha vilket det visat sig att han också skulle vilja. Men vi vet ingenting och kan ännu mindre, men allting börjar väl oftast med en vilja eller ett intresse. Vet faktiskt inte riktigt varför jag tilltalas så av tanke på höns. Jag och Johan, eller var det jag och Thomas som hälsade på någon som bodde i ett vanligt villakvarter och hade höns som strosade fritt! De höll sig till deras trädgård och samlades i sitt hönshus till kvällen. Sedan blev man ytterligare inspirerad av Jenny när vi hälsade på för många år sedan, så på något sätt har denna lilla önskan fastnat.
Men liksom jag stundtals får en brinnande längtan efter hund kanske jag också kommer till insitk i att höns inte är mödan lönt. Får googla lite mera utförligt.

 

 

 

Betade av Malin Stehns återstående böcker innan jag testade nytt i form av Marie Hermansons "Himmelsdalen" som bjöd på ett intressant scenario med psykopater i centrum. Denna månads lyssning avslutades sedan med den vackra men oerhört sorgliga "När jorden brister". Inte sorglig på ett jobbigt sätt, därav "vackra", för Clares historia kring hur omständigheter och människors val kan ge så alltomfattande konsekvenser av både positiv och negativ karaktär var så genomgripande att man inte kunde bli riktigt ledsen eller arg. Det var bara som det var och blev som det blev, med några oväntade förvecklingar som gjorde det hela oförutsägbart. Skulle jag rekommendera någon av dessa fyra blir valet någon av de två sistnämnda, svåra att särskilja då de är inom så olika genrer.

 

Jag har vanliga kläder på mig! Efter minst två veckor av hundraprocentigt arbete i mysbyxor klämde jag mig i jeansen och styrde kylaren mot kontoret. Det vankades innovation från en av våra nyckelleverantörer och även om man kunde ansluta via Teams kändes det mera rätt att dyka upp in person. Det var jag visst den enda från VCC att tycka och fick således skämmas lite å deras vägnar men belönas med extra mycket fika, choklad och frukt att kalasa på. Sedan anslöt också flera av mina kollegor via Teams och visst kan omständigheterna bli så ibland.

Hittade en av dylika bilder på min avkomma i mitt album, hon finner nöje i att fylla det med sin älskade nuna, knäppisen!

Hittade också denna bild i albumet som påminde mig om ett inlägg jag velat skriva ett bra tag för att ondgöra mig över bakåtsträvande moderna påfund. Det är spisen som Christer valde vid renoveringen som har denna fullkomligt idiotiska lösning att alla funktioner styrs från den där magnetiska pucken. Den är alltså lös, så tar man ett lite för svepande eller oförsiktigt tag med trasan så flyger den all världens väg, och nej, den är såklart femsiffrig för att ersätta. Det var den första idiotin och punkt på listan över frustrerande funktioner.

För att sätta på en platta, låt säga nedre högra krävs tre moment: Starta själva spisen på dess knappt centimeterstora touchknapp, dutta på klockan 4-5 på pucken och slutligen rotera på pucken till önskad temperatur. Jämför detta med en gammal hederlig spis där du utan att titta kan med en vridning åstadkomma alla dessa tre moment!

Samma sak med hans ugn som kräver SEX moment: Trycka för att sätta på, dutta och vrida för att välja funktion, dutta och vrida för att välja temeratur och trycka för att bekräfta.
Mikrovågsugnen samma sak: Trycka för att sätta på, dutta och vrida för att välja effekt, dutta och vrida för att välja tid och trycka för att starta. Gamla versioner, två vred och du var igång! Det är så korkat att man vill krevera, och samma upplägg ser man i bilarna där man ska dutteli-dutta för att reglera värmen eller hitta en radiostation, trafiksäkerheten har man istället försökt fånga upp med kameror, sensorer som piper, tjuter och trycker på bromsen vare sig man vill eller inte. Den ständiga föräntan på utveckling och förändring verkar ofta leda till verklighetsfrånvända så kallade lösningar än de faktiska förbättringar man borde förvänta sig. Så. Urbota. Dumt.

 

Det har varit dagar med konstanta möten och nu är jag vrålhungrig, trots en hastigt inmundigad lunch, julskinkepaj för sjätte gången. Under dagen har snickaren varit här och färdigställt vad som visade sig bli första versionen av vårt nya duschutrymme! Jacuzzin åkte med ett tillfredsställande brak ned i återvinningsstationens kontainer och nu kan vi äntligen stå ordentligt och duscha, utan att hela tiden ha en hand ockuperad av att hålla munstycket och samtidigt få vatten över halva golvet. Halleluja!

Varför jag säger första versionen är för att vi kunde konstatera att en annan layout är mycket mera praktisk och då snickaren råkat skada ena glasväggen och ändå måste byta ut den, passar vi på att ändra layouten. Missade att ta bild och orkar inte gå och fota nu så får bli senare. 

 

Det slog mig när jag satt där i bilen efter att ha signerat de sista dokumenten och lämnat över nycklarna - jag är skuldfri! För första gången sedan jag som artonåring tecknade mitt första CSN-lån har jag inga skulder, inga räntor, inga amorteringar! Å andra sidan har jag heller inga tillgångar andra än det som nu ligger på mina bankkonton och fonder. Planerar att så snart som möjligt fondplacera det mesta, varav ett specifikt för nästa års vinstskatt.

 

Svängde förbi Balltorp innan mäklaren och lämnade en vinflaska, Kinderägg och lite snacks på bänken till näste ägare och hans två mindre barn. Jag hoppas och tror de kommer trivas minst lika bra som vi gjort.

 

Christer mötte upp på Steinbrenner för lite högtidlig sopp- och tårtbuffe.

 

 

Det är mycket fotboll för Lilltjejen nu. Skolor med fotbollsprofil har egna turneringar och Lilltjejen har blivit uttagen att spela med niornas lag som gick till SM final vilket spelades i Norrköping i tisdags. De gick och vann efter förlängning. 
Match på lördag, inhopp med tiorna på söndag och även igår ute i iskallt Hindås som slutade med vinst med sex mål mot ett. Jag fick mig en löprunda i snigelfart under uppladdningen och påmindes hur otroligt dåligt löptränad jag är, har tappat allt.

Alla barnen på plats igen! Lilltjejen må ha sina humörsvängningar som kan driva en till vansinne men till största delen är hon helt fantastisk nuförtiden!

Notera den tomma ytan som väntar på nya soffan på fredag och mitt akvarium som kommit på plats i köket. 
Ännu en strålande vackert dag som jag tillbringat inomhus, denna dag med att montera Ikea-möbler. en mindre byrå till arbetsrummet samt skohylla. Jag insåg att jag är vansinnigt trött på att montera Ikea-möbler...

Christer har rensat garderober i tvättstugan och tillsammans gått igenom alla våra handdukar och sängkläder. Följdaktligen står nu hela fyra säckar med textil och väntar på transport till ÅVC, fyra! Och då får man betänka de säckar och påsar med kläder vi redan sorterat bort i omgångar. 

I Indien firar de en festival de kallar Pongal som handlar om skördetid men inleds med en symbolisk eld där man är tänkt att bokstavligen göra sig av med inte bara materiellt överflöd utan också mentala belastningar. En utrensning och nystart varje år. Låter sunt tycker jag.

Idag satt nya koreografin och skönt var det när det var så mycket deltagare som bjöd på rejält tryck, skriker "ki-ah!" Så man nästan flyger baklänges!

 

 

Christer fick hitta en ersättare för min biljett till Midge Ures konsert på Trädgårn då jag plikttroget deltog vid mitt sista styrelsemöte för min brf Solhem. Under mötet knackade det på dörren och ett blombud anlände med hälsning från de andra styrelsemedlemmarna, gulligt och på lagom nivå för mig då ordförande lite försynt hade frågat om jag tänkte närvara fysiskt eller inte.

 

Träffade köparen igår också då han ville mäta lite i lägenheten och jag passa på att visa grejer som han kunde tänkas ta över och jag således kan lämna kvar. För en symbolisk summa slipper jag nu flytta och kränga på Marketplace, så skönt!

 

På jobbfronten försöker jag hålla modet uppe. Det blev ett plötsligt tvärstopp i alla rekryteringar av både anställda och konsulter och jag har tvingats "avskeda" mina tre konsulter i Sverige och avbryta en pågående rekrytering. Inköpsordrar får inte förlängas och summa summarum sitter mitt ena team riktigt i skiten om några få månader. Jag vet faktiskt inte hur jag kan lösa detta och även om det inte är mitt fel går tankarna ändå till vad jag hade kunnat göra annorlunda. Hade jag kunnat göra något annorlunda? Jag påminner mig att det är andra team i än värre situation, att effekterna för just mina produkter inte är lika kritiska som många andra. Det känns bara lite motigt och modstulet.

 

Blev en sent intagen tallrik fil till middag vilket somliga tydligen fann spännande. Kände mig lite betraktad minst sagt.

Vet inte om det syns i den övre bilden men det är smältvatten över skidorna. Otroligt lite folk så här efter sportlovsveckorna så en riktig lyckträff för min valda vecka som jag inte alls tänkte på.

En av dagarna var sittliftarna stängda på grund av hård vind så då passade Lilltjejen på att testa snowboard igen. Jag stod över denna gång och kunde istället se henne kämpa och stundtals klara sig hyfsat bra, för att senare åka bokstavligt till skogs, haha!

Så var vi här igen, specifikt Röda byn och denna stuga för sista gången. Traditionellt stopp hos Diner45 på vägen och barmark hela vägen upp. Det är inte jättemycket snö men tillräckligt för att alla backar ska vara öppna, men dagarna hittills har såpass milda att det snabbt blir sönderåkt. Men de första tidiga åken över den räfflade orörda pisten är fantastiska!