Johan har planterat sig i soffan, och det är inte för att titta på Agenda. Syns kanske dåligt på bilden men han kom hem igår ned en blågul tröja han nu bär.
Av bildens vinkel att döma är det nog inte så svårt att lista ut vart jag planterat mig! Johan frågade med liten röst om jag inte skulle titta på fotbollen med honom? Som att det skulle vara mer intressant för att Sverige spelar.
Okej, lite kanske men inte så att jag föredrar det framför en stunds Dibbespel!

Ligger och håller handen och avnjuter magknip. Kasslern hade i och för sig passerat bäst före men inte med SÅ många dagar.
En sådan där dag man lämnar jobbet med känslan av att man inte gjort annat än varit flitigt sysselsatt men ändå inte åstadkommit särskilt mycket! Grejer har dykt upp som man måstat ta tag i, mail för att jaga till oändlighet och så ännu en grej att göra. Som att man inte gjort annat än mailat hit och dit. Frustrerande men ändå kanske produktivt på ett långsökt sätt.

Undrar när vi badade Lilltjejen senast? Hm. Johan hade heller ingen aning. När Lilltjejen nu visar intresse för den där klassiska "passa kloss i hål"-grejen kom jag att tänka lite på alla de där böckerna och häftena vi fått av BVC om barn, deras utveckling, mat, eventuella svårigheter, praktiska och teoretiska tips och råd. En bok köpte vi under graviditeten, svindyr sak som vi kanske öppnat en handfull gånger. Allt material från BVC har öppnats fler gånger av Lilltjejen än av oss. Hade det varit mer problem med henne hade vi kanske öppnat och sökt råd lite mera. Missar vi något genom att inte läsa alla de där handledningarna och råden? Det känns inte så. Kan det inte istället väcka onödig oro och undran av typen "så där gör/är ju inte vårt barn"? "Vi har inte badat henne på en vecka och det står det ju att man bör göra, gaah!"
Men det handlar väl som allting annat om att läsa på rätt sätt, att se det just som råd och inte regler.
Ibland tror jag många skulle må bättre av att läsa lite mindre och lita lite mera på sin magkänsla. Sedan finns förstås det omvända också. Alltid ytterligheter åt båda hållen.

Och jag tycker att JAG behöver städa skrivbordet!?

Okej, föga förvånande försvann alla tänkbara ambitioner till vidare födointag igår och att grunda med choklad och popcorn kvällen innan man ska hålla i ett pass är ju sådär. Det var riktigt sega ben!
Två stackars deltagare men så goa! Den ena visade ett brev där hon tänkte samla namnunderskrifter för att anläggningen skulle ha kvar combaten med mig! Eftersom det varit tunt med deltagare finns ju risken att den inte får fortsätta till hösten. Hon hade även mailat platschefen! Det är ju lite så man blir både rörd och generad.

Har annars haft en riktigt lugn och skön helg då man och barn inte var hemma förrän jag var tillbaka från träningen. Lyx, lyx att vara för sig själv!
Nästa helg är det dock jag och Lilltjejen för hela slanten då Johan åker till Skövde fredag till söndag med sina fotbollstjejer.

Det var förrätten! Nu är det dags för varmrätt i form av VARMA popcorn! Notera tillbehöret. Återkommer om efterrätten. Först ska jag jobba lite, med min trollstav alltså.

Klockan är fem och NU har jag satt mig ner, redo att bara vara! Det skulle bara bli strumpor åt Lilltjejen med blev en del kläder åt henne också innan rejäl storhandling. Nu värker ryggen så jag ska avnjuta årets första till middag medan bastun blir varm!

Det var hysteriskt med folk på Max så det fick bli näst bästa alternativet, höhö! Briggen i Allum har dock alltid haft bra luncher de gånger vi varit här, så också idag. Lyxigt att sitta här och äta själv i lugn och ro!

Johan och Lilltjejen har åkt till Landet till imorgon. Med dom åker Andy då grabbarna grus ska spela fotbollsgolf, kolla EM-fotboll och sörpla whisky nere vid bryggan.
Så nu går tvättmaskinen för fullt, dammsugaren och till och med skurmoppen har rastats, återvinningen ska besökas och storhandling plus lite ärenden göras. SEN kan jag slappna av och göra vad jag vill! Typ spela Dibbe och kanske ta en bastu.
Ska möta upp pojkar och avkomma i Bäckebol också och överlämna lite glömda saker såsom Lilltjejens sov- och tillika snuttekudde. Här riskeras inget för en lugn kväll och natt för farmor och farfar! Saabis var så full att man kunde tro de skulle vara borta en månad!

Nu ligger jag här igen, hur gick det till? Genom dörren hör jag hur Johans Demon hunter köttar monster. En liten stund till och jag kan göra honom sällskap!
En liten hand sträcks ut genom spjälorna. Vår Lilltjej vill gärna hålla handen lite när hon ska somna. Ganska sött men något omständligt bara att blogga med en hand!

Det regnar duktigt på utsidan så är inte förvånad att höra Johan komma tidigare genom dörren. Att hålla igång fotbollstjejerna i en och en halv timme i ösregn är nog inte det lättaste. Gott att det inte är iskallt ute i alla fall.
(Lilltjejen spatserar omkring i sin inhägnade sovplats, får se hur länge jag blir här ikväll.) Lite middag hade ju varit gott, alla cupcakes till trots. Klämde faktiskt i mig en tredje också!
(Lilltjejen ligger på rygg med benen i vädret.)
Ser alla dessa studenter på Facebook, mina gamla elever som nu är så vuxna! Det är så roligt att kunna följa dom så här i periferin, hur de utvecklas, deras studie- och yrkesval. En del har fått barn, en del bor utomlands, de lever livet helt enkelt och för egen del känns den tiden så fjärran men ändå till vissa delar så nära. Jag såg fram emot att flytta till Umeå och komma hemifrån. Glädjeyrande stod man där i höskrindan och firade att man lämnat skolan - för sommaren. Så här i backspegeln var jag inte redo att plugga vidare direkt, jag visste inte ens vad jag ville men data lät ju kul! Drygt ett års vandrande på andras arbetsplatser om nätterna fick upp motivationen igen men klargjorde ännu inte vad jag ville. Jag ville plugga, var finns det platser kvar? Grundskollärarutbildning, tja varför inte? Svenska/SO näe tror inte det! Matte/NO klart att föredra trots tvåan i betyg efter nian! Det tyckte eleverna alltid var lika kul att höra, att jag hade tvåa i betyg och nu jobbade som mattelärare! Det påvisar bara att det finns hopp för alla! (Nu står Lilltjejen och stampar)
När jag lämnade tekniska linjen där i Piteå hade jag en trea i alla fall. Tror det berodde mycket på läraren men också min egen mognad och vilja, eller kanske snarare ovilja att kämpa. Man kan inte förvänta sig mycket resultat av att skriva av facit i tre år!
Jag minns den frustrerande känslan av hur värdelös man kände sig, som att man var dum i huvudet som inte fattade och alla andra satt och räknade som små blå. Matten på lärarutbildningen var på så hög nivå och för mig totalt oförståelig, både att praktisera och motivera. Att det skulle ge en djupare förståelse för matematiken ger jag inte mycket för. Alla de där poängen hade gjort mera nytta om de lagts på didaktik och pedagogik, att faktiskt lära sig lära ut den matematik man sedan de facto skulle lära ut. Differentialekvationer, analys och allt vad det nu hette? Men inte ett jota om hur man får en frustrerad tonåring att förstå ekvationer och algebra!
Så när jag väl var på plats i Stenungsund, på gång att påbörja mitt första lärarjobb, satte jag mig och räknade igenom matteböckerna eleverna skulle få! Det var förutom praktiken min första ordentliga kontakt med matematiken jag skulle undervisa i sedan jag själv lämnade grundskolan! Jag minns hur orolig jag var, men av någon anledning hade allt bara fallit på plats under åren därefter. Procenträkningen jag aldrig förstått mig på var nu logisk och enkel, geometrin rolig och algebran rena nöjet! Tänk hur det kan bli. Hur det kunnat vara om läraren varit annorlunda. Men ingen mirakellärare i världen med en klass på trettio elever hjälper om eleven själv inte vill. Eller?
Jag försökte ju att dela klasserna för att få mer tid att ge den där personliga hjälpen så många behövde. Jag hoppas det hjälpte något. (Nu ligger vi ner!)
Jag fattar inte varför elevgrupperna inte minskas? Det påstås att gruppstorleken inte påverkar inlärningen och resultaten men det tycker jag är rena skitsnacket - faktiskt!

Men nu är det "sova-andetag" nerifrån fotändans hörn! Knappt femtio minuter tog det denna gång. Nu ska det ätas!

Stora starka män med små, små hjärnor.
Kan ändå inte låta bli att fnissa lite åt själva artikelns utformning.

Ja, det kanske inte är så jäkla rolig egentligen men jag känner mig lättroad idag. Måste vara sockerruset efter TRE cupcakes!

... förtjänar belöning!

Shit vad gött!!

Mitt cd-fodral är fullt! Tjugofyra combatskivor, sex års svett samlat i detta perfekta gröna hårda skal. Nu ska jag in med den tjugofemte men det går alltså inte. Jag vill alltid ha med alla skivor för spontant byte eller lyssning i bilen! Finns det liknande fodral för typ 40 skivor? De där stora bokliknande sakerna gillar jag inte med tygliknande omslag. Vilka problem man kan ha...

De där två blobbarna i sofforna? Det är jag och Johan. Vår avkomma med sitt snor vidareutvecklar konsten att underhålla sig själv. Vi tycker det är viktigt. Undrar när hon kan lära sig fixa kladdkaka åt sina omsorgsfulla föräldrar?

DÄR är nappen!

Det var Johan som var ute på stan igår med sina gamla kollegor, men det är jag som har ont i huvudet. Trodde jag skulle sova bort den igår men icke. Två tabletter vid femtiden och två till när man definitivt fick kliva upp med pigg Lilltjej. Jag tillhör dock de lyckliga få som sällan har huvudvärk, och då är det oftast premenstruellt (stavning?) av någon anledning.
Skulle ta en bild med självmedlidandet präglat över hela synen, men så fick jag en Lilltjej med bok uppklättrande i knäet. Tittar intresserat på vad jag gör med mobilen och säger "mamma, mamma, mamma".

Det som är tacksamt med småisar är att det mesta fungerar som underhållning. De flesta med ungar vet ju att dyra presenter sällan överträffar omslagspappret och emballaget!
Lilltjejen är väldigt förtjust i böcker och tidningar och kommer gärna upp och lägger sig hos mig med något "läsbart" i sin lilla näve. Johans "Hjärngymnastik" är synnerligen populär med sina former, färger, figurer och symboler. Ordförrådet växer och att peka ut sakerna vi säger i bilderböckerna är skoj.
Att morgondagen är en helgdag hade gått mig helt förbi! Inget jobb, ingen combat. Vad ska jag göra då?! Hänga med Lilltjejen eftersom Johan ska vara på Bergumsdagarna, "vårt" lilla samhälles fotbollsturnering. Blir vädret bra tar vi nog en promenad dit ner.
Om bilderna ser konstiga ut förresten beror det på att jag laddat ner och fipplat med "Instagram".

Alla ni föräldrar där ute som liksom jag ägnar åtskilliga timmar åt insomning av avkomma, vad gör ni medan ni väntar? Ungar är olika, en del föräldrar måste närvara tills det somnas medan andra inte kan komma i närheten (lyllosar).
Här är ju faktiskt iFånen grym för tidsfördriv enligt mig, men vad finns det för alternativ? Vad gjorde morsorna och farsorna innan de hade FB, Internet och app-oändligheten att tillgå? Låg de då som jag nu gör och ... Mediterade? Filosoferade? Ackumulerade, öh, energi eller något? Räknade kvistar i trätaket?
Jag bloggar, surfar lite, läser andras bloggar, kollar av FB, Wordfeudar och SPELAR TINY TOWER! Kom igen, vad är eran avslappnande (låter bättre än hjärndödande fånspel som ändå inte kan kallas meningslöst eftersom jag de facto finner det inte bara avslappnande men också underhållande på lagom nivå) app-älskling som ni ägnat osannolikt många timmar åt?

(Omsorgsfull hyresvärd!)

Ska hämta Gulingen där båda bromsarna bytts där bak. Tröttheten berodde på trasig tändspole så tack och lov inte SÅ illa. Drygt tiotusen trehundra landade kalaset på, tjoho! Kamremspaketet får vi skjuta på någon månad till vilket förhoppningsvis går bra.
Men varför står jag kvar här på verkstad och hänger? Jo deras nyckelskåp har hängt sig på något sätt så vi måste vänta ut det där tidslåset på tjugo minuter! Håhåjaja.

Två pass efter varandra känns i kroppen! Men av feberbesöket i onsdags kändes intet - gott!
Fick smärre panik när jag lämnade anläggningen i Lindholmen och insåg att skivorna låg i Saabis uppe på Landet där Johan var! De flesta anläggningar har alla programmens musikskivor men inte lilla Angered. Backaplan hade dock så svängde av och hann precis till klassen började! Phuu!

Johan klipper gräset så här på kvällskvisten. En bra dag där det röjts och plockats men också uträttats lite ärenden. Tänk att det är sådana aktiviteter som ofta får mig på bra humör, röj hemma där vi båda är sjukt duktiga. Centimeterdammet kvarstår dock - funderar på att få det kulturminnesmärkt.
Bänkytorna är dock rena och Lilltjejens lekhörna har fått en genomgång och rensning. Har också frigjort mer klinkers genom att rulla bort två av mattorna.

Himlen är blå och solen lyser men ack så förrädiskt, för till och med Johan tycker det är kallt! Vi har förresten hämtat Monicas bil i Mölndal så vi kan ha de och Saabis imorgon då jag har kvartal och han ska upp till Landet. Jupps, det är redan dags för ny koreografi! Det smått prekära dock är att jag har kvartalen klockan ett, sedan blir det direkt till min klass i Angered! Det är inte ovanligt bland mina instruktörskollegor att köra två-tre pass på raken, men jag är en gammelkärring långt ifrån min tidigare inlines- dansgolvs- step- och combat-form!

Men det ska bli spännande med ny koreografi - som vanligt!

Så ligger man här igen, på madrassen intill en inburad Lilltjej som ännu faktiskt aldrig bråkat om nattningen. Det kanske är för tidigt för det. Än så länge verkar det i alla fall som att hon fattar att hon ska sova, och de gånger det inte riktigt vill sig med en gång skönjar den välvillige föräldern en otålighet i rörelserna à "Jag vet att jag ska sova men det går liksom inte!". Mer än så blir det tack och lov inte, inget skrik, ingen gråt, inget "Plocka upp mig, plocka upp mig härifrån nuu!" Bara lite mer rörelser, upp och stå lite, trampa runt och lägga sig ner igen.
Men det går absolut INTE lättare att somna när tre katter tassar omkring i rummet, eller snarare två brottas och den tredje jalmar! Extra impopulära blir de hos föräldrarna när man slänger ut dom, stänger dörren och de förnärmat sätter sig och skrapar på dörren.

Lilltjejen demonstrerade glatt rutschbanan på dagis vid hämtningen. Sedan blev det brottningsmatch när hon skulle ner i bilstolen och senare tas av ytterkläder. Sådant där tokraseri som höll i sig tills håret klibbade i pannan och sedan slutade lika tvärt som det börjat. Första gången jag var med om den långvariga varianten men knappast den sista.

Att vara hungrig en bra bit in på kvällen har nog både jag och Johan vant oss vid. Det blir liksom sällan att det lagas mat innan tjejen ska sova eftersom oftast en av oss (vuxna alltså) inte är hemma förrän just nämnda tjej somnat. Därför har våra middagar en förmåga att bli rätt sena och därför också rätt halvdana, utsvultna och trötta som vi är.
Idag fick jag dock ett sådant otroligt sug efter sill, rökt lax, färskpotatis med crème fraîche och rödlök samt gravlaxsås att det bara var tvunget att inhandlas på vägen hem! Det är ju inte mycket till förberedelser heller - perfekt!
Ååh vad gott det ska bli! Så gott att jag säkert blir besviken när förväntningarna överstigit verkligheten. Vad äckligt med sill och potatis, det vill jag ju inte alls ha...

Nu kom Johan hem, promenerat från Vallen efter kvällens träningspass. Han får liksom jag snällt vänta ett tag till på att äta!