Oväder
Fy sjutton vad jag frös igår! Att jag aldrig lär mig? Gamla Ullevi må vara byggd som en tvålkopp, men den läcker som ett såll, så vinden viner in genom hela strukturen! Cirkus femton grader och kalla vindar förde inte tankarna till att man befann sig i juli! Innan den stelfrusna gulingen i sina gula kläder hoppade in i sin Guling, ringde hon hem och beordrade maken att slå på bastun. Själva jobbet i sig blev lugnt, trots att det fanns farhågor om annat. Alla, alla visiterades utom spelarna innan de fick komma in i arenan. Jag fick snällt sträcka ut armarna och öppna ryggsäcken, och därefter bockas av från listan som näste man hade.
Det blev som sagt väldigt lugnt och god stämning. Inte så mycket publik, och Tel-Avivs supportrar stod i en liten röd klick på bortaläktaren och kämpade tappert i kylan. Jag hamnade utanför Blåvitshoppen igen, precis intill samlingspunkten för bortalagets supportrar. De pimplade öl, skrattade och sjöng ramsor, noga iakktagna av polis och andra. Vi var 50 ordningsvakter igång igår, i alla våra former, kostymer, lysmaskar (nästan militant klädda, men med neongul väst), och så vi kycklingar. Många blåvita fans passerade på väg till puben eller sina ingångar, men två stack ut. De gick fram till de röda, hälsade, pratade, skrattade, tog kort där de poserade tillsammans, en blåvit och en röd. Så ska det vara!
Men när två Tel-Avivare av någon anledning fått biljetter till hemmasektionens ståläktare, fick de snabbt andra platser. Inte utmana ödet!
Efteråt tillfrågades jag om ett vaktjobb ikväll på Röda sten, nåt musik- och ungdomsarrangemang. Tiderna var 16-03!! De stängde 03, dvs 03.30 minst! En gång i tiden hade jag kanske tagit det, men inte nu. Ikväll vill jag vara hemma och kramas med min man!
Klättrade på stege imorse för att ta ner vår nya men defekta klocka. Ska lämna in den i Kungsbacka efter min stund här. Gick in i butiken som också äger Internetbutiken, och de skulle kolla den och förhoppningsvis fixa! Var lite orolig att de skulle krångla och hävda att jag måste gå via Internet, då det är två ganska olika butiker, men han var väldigt tillmötesgående. Puh! Hoppas den blir bra nu då.
När jag ändå ska ner till Kungsbacka, ska jag återlämna Dan Browns "Gåtornas palats" som Oo lyssnat färdigt på, till biblioteket i Lindome. Nu ska jag hitta något nytt för honom att "läsa", men vet inte riktigt vad. Utbudet är ju inte lika omfattande på cd-boks sidan på biblioteken. Nu har han ju betat av alla Dan Browns, så kanske en till av Lee Child?
Medan jag stod utanför shoppen ringde systeryster. Hon ska läggas in idag för operation i buken. Sedan sista graviditeten och förlossningen har hon haft smärtor, och läkarna kan inte se vad det beror på. Därför ville de öppna upp henne och se istället. Hon var väldigt rädd och orolig, och jag stod ju i sämsta tänkbara läge för att kunna lyssna, stötta och prata ordentligt, med supportrar skränandes och radioprat i andra örat.
Lite konstigt att de inte har någon aning om vad det kan vara för något, och en operation är ju ändå en operation, men jag tycker ändå att det är bra att de tar hennes smärtor på allvar och faktiskt ser efter ordentligt. I många fall brukar väl symptom som enbart smärtor skickas hem med en alvedon och klapp på axeln? Jag önskar bara att hon inte var så orolig, även om det är förståeligt. Vi får se vad läkarna kommer fram till, så slipper hon förhoppningsvis undra mera i alla fall.
Ute är det regn och blåst. De varnar för nästan stormvindar idag, men det hysteriska skyfallet de utlovade förra veckan kom ju aldrig, så vi får väl se.
Tel-Aviv
U2 kommer till stan igen, och deras jättescen börjar ta form på Ullevi. Det är ju nästan sjukt vad stor den är där den tornar upp sig inifrån arenan!På den andra Ullevi ska IFK spela mot Tel-Aviv ikväll, så jag ska kränga på min min kycklinggula jacka och hoppas på att regnet uteblir.
Gårdagens pass ställdes in, så jag åkte till Ullevis anläggning och var med på Martinas combatpass. Urk vad jobbigt det var! Det är så otroligt mycket mer ork och energi man har när man står framför alla deltagare istället för bland dom, om det inte är en riktigt bra instruktör och klass man är med på. Hittills har jag nog bara varit med om det på konventen, vilket å andra sidan kanske inte är så konstigt, då det bara är instruktörer bland deltagarna också! :o)
Fast igår kändes måndagens pass fortfarande rejält i armarna, så fort vi körde igång. Urgh! Nu ska jag i alla fall vara anmäld till nästa kvartal i september, Body Combat nummer 41.
Jag fick lite ärenden utförda igår också. Bland annat köpte jag två köttätande växter!
När jag bytte jord i en av blommorna i sovrummet fick vi en helsickes massa blomflugor på köpet, och då menar jag massor! En vinägersfälla tog en del, men tändstickorna, vars svavel skulle verka avskräckande funkade föga. Nu har jag både vinägersfälla och hungriga växter, så får vi se om beståndet decimeras!
Jag funderar allvarligt på att ge en handsfree en ny chans. Jag har ju provat olika blåtandsmojänger, men antingen har ljudet eller passformen inte varit tillfredsställande. Nuförtiden pratar jag väldigt sällan i mobilen, men när jag gör det en längre stund, så får jag faktiskt ont i huvudet! Eller inte riktigt sådan där vanlig dunkande eller värk, utan mer liknande ett tryck som känns väldigt obehagligt. Handsfreen med sladd som följde med mobilen var ju fullkomligt värdelös. Jag hörde knappt vad den andre sade, och tvärtom. Kanske det är värt att satsa lite pengar på en kvalitativ blåtandsmojäng ändå... Brukar bara bli dumsnål när jag väl står där i butiken, jag menar jag klarar mig ju faktiskt utan.
Lite av varje
Min Maja börjar bli till åren nu. Nyinflyttad till Umeå 1995 och svag för katter, tyckte jag det var en bra idé att vara fodervärd åt hemlösa katter medan jag pluggade. Jag fick av katthemmet veta att en liten kattjej på ungefär ett år behövde tillfällig bostad, och så träffade jag Maja. Det var första gången jag såg en trefärgad katt, och tyckte de tre första sekunderna att hon såg lite konstig ut! Försynt tassade hon runt i tvåan på Tomtebo som jag och klasskompisen Niklas delade. Men snart var hon hemmastadd, och följde mig i alla mina flyttar, godkände pojkvänner (kunde ta lite tid), och krävde sin självklara plats i min säng.
Hon är fortfarande pigg, och ett veterinärbesök för några månader sedan visade bra värden. Kanske sover hon lite mera nu, då hon ofta ligger kvar efter vi stigit upp, och känns liksom lite sprödare i kroppen. Men som sagt pigg och lekfull, samt framför allt kelsjuk mot husse och matte. Hon är så söt då hon ligger hårt ihoprullad!
Jag vågar inte ens tänka på den dagen hon inte finns längre. Bara händelsen då jag trodde hon var borta gjorde mig helt förstörd! Det har varit hon och jag i fjorton år, fjorton! Och förhoppningsvis ska det bli fler!
Hedens parkering fylls på snabbt nu. Igår lämnade jag över min plats till en översvallande tacksam kille och hans kompis som var en av alla de bilar som kröp runt i fållorna. Så fort man närmar sig området, och håller bilnycklarna i handen, spänner förarna blicken i en och undrar var man står. Är hon i min fålla? Står hon så jag kan ta platsen? Som en skänk från ovan låter man sin blick kika fram över solglasögonen mot en utvald krypkörare, och lättsamt peka på sin bil. "Här, du kan få min plats!" Jag vet själv hur tacksam man kan bli...I morse lämnade jag Gulingen intill en vinröd kusin, så de har lite gemensamt att snick-snacka om, Seat Leoner emellan.
E6:an går som en stor pulsåder genom hela stan, norr till söder och tvärtom. Så fort det blir någon störning, så korkar det ihop sig med en gång. Tingstadstunneln är en stor flaskhals, knutpunkt som den är för 45:an, E20 och andra av- och tillfarter. När den ska repareras och underhållas har de lagt arbetet nattetid, men nu även under semestern. Trafikanterna hänvisas till söderleden-norrleden, men ändå blir det rejält trögt vissa tillfällen.Och alla semestertrafikanter som kommer med sina husvagnar där GPS:erna kommenderar "Håll E6 mot Oslo!"
Vad ska en stackars dansk/tysk/norsk(på väg hem)/skåning göra?
Hamnade bakom två danskregistrerade bilar. En blinkade höger, men fortsatte tveksamt rakt fram. Han hamnar i centrum. Den andre blinkade höger, tog av rätt, men fortsatte sedan långsamt och tydligt osäkert in mot Partihallarna. Lite väl mycket höger alltså. Själv låg man bakom och tänkte "Neej, inte ditåt!!", vilken panik när de inser att de hamnat på en småväg i värsta industriområdet! "Hur hittar vi ut??" Sedan kan man inte låta bli att fnissa lite också.
Bagaget i Gulingen igår när jag kom hem. Efter lunch med Oo på stan, vandrade jag omkring i centrum en stund och hittade några roliga presenter, och plastgranulat för att ge lite tyngd åt virkade figurer. Frossade även i Muskat-garner, då de var på superrea (19 spänn nystanet!).Åkte sedan till Jysk för plastbackar att förvara alla mina garner i, och Bauhaus för en dörrmatta, krukor, krukfat, en hängare och lecakulor. Titta! Jag unnar mig massor! Eller ja, en del var ju bara till mig själv i alla fall!
Virkade en bulle och en kaka framför tv:n igår, medan Oo lekte med sin iPhone. (En låda med onyttigheter måste toppas med något nyttigt!)
(Lunch på Pizza Hut)
Ikväll är det så combat på Örgryte. Får se om det är tillräckligt med deltagare. Såg att de hade ganska tunt nu under sommaren.
Lite träningsvärk
Den stora blomman vi fick av systeryster har fått nya blommor! Minns inte vad växten hette (någon som vet?), men jag trodde den liksom var slut när de första blommorna dog. Men nej, nya kom, och mötte mig så trevligt när jag steg utanför dörren imorse!
Oo låg och lekte, samt "Bejeweled" på sin iPhone hela kvällen igår ända tills jag somnade! Och imorse kom han iväg sent!
"-Jag måste ju ha musik på den".
Ack, pojkar och deras leksaker!
Okej, den är lite fräck. Okej, jag kanske är lite avis. Men hur mycket behöver jag en egentligen? Den kostnaden kan gå till många fortkörningsböter istället...Eller träningsskor.
Ser ut att bli en ganska fin dag idag! Ska hälsa på Oo på hans jobb idag, och käka lunch tillsammans. Hon har semester nu, annars skulle jag inte gå dit, skulle kännas skitjobbigt att se henne. Det räcker att alla andra där på kontoret känner till historien och säkert skrattar åt mig bakom min rygg.
Min rygg känns för övrigt lite småstel tillsammans med armarna. Jag måste träna upp armhävningarna! Ser ju inte klokt ut med en instruktör som ligger som en ostbåge i styrkelåten!
Imorgon är det pass i Örgryte, så antingen har träningsvärken blivit värre, eller så är man så pass återhämtad att kroppen är riktigt laddad. Hoppas på det senare.
Lade på lite extra i parkeringsautomaten. Förutom lunchen tänkte jag faktiskt ta mig en sväng på stan. Har ju inte gjort det annat än kvällstid de senaste månaderna, så lite innerstadsshopping kanske kan erbjuda något intressant? Det finns ju lite andra små och roliga butiker här inne som köpcentrumen utanför stan saknar.
Jag e en skurk!!
Min Oo hävdar att jag inte unnar mig något. Jag håller inte med. Jag käkar ute mer än vad som egentligen är motiverat eller nödvändigt, jag frossar i garner, stick- och virkningstillbehör. Och förutom min svaghet för träningskläder, tycker jag också (liksom många andra tjejer) om att shoppa skor! Fast inga damiga klackar eller fräcka feminina varianter, utan träningsskor!
Efter mina tre timmar i stan, och några timmar hemma för lunch och väskpackning, åkte jag till Kungsmässan. Att bege sig tvärs igenom stan vid rusningstid, semester eller ej kändes lite riskabelt, så jag tänkte vara på plats i Kungsbacka i god tid, och unna mig en sushimiddag och eventuell shopping. Stadium hade prima träningsskor för 899 spänn, så de fick invigas några timmar senare.
Anläggningen i Kungsbacka håller på att byggas om, och jag fick en positiv och blandad skara deltagare, där bara en hade provat combat förut. Förutom att jag glömde bort en hel låt (upptäckte det när den körde igång), så gick det rätt bra. Orken hade väl kunnat vara bättre, och det var lite knäckande att se en deltagare göra alla armhävningarna på tårna! Jag gör inte en enda...men det är ju bara för att jag ska orka skrika instruktioner också! Heh...
Efteråt fick jag och passet mycket positiv respons, så kanske de lägger in det på schemat framgent. Jag är ganska mör i kroppen nu kan jag säga!
Väl hemma möts jag av Oo som inte är ett dugg intresserad av att berätta om sina första dag på nya jobbet. Han är desto mer intresserad av att flasha med sin nya leksak, en iPhone! Nu sitter han på sin dator intill och surfar runt om alla dess finesser. Hur har han klarat sig utan en iPhone hittills??
Själv möttes jag av ett brev på bordet, från Polisen. Nåt ordningsvakteriärende? Nope.
En fortkörningsunderrättelse!
Jag har fångats på bild av en fartkamera! Äsch, äsch, äsch! Min första bot sedan jag tog körkort! Lite fascinerande att se fotot, mitt eget fejs och nummerplåten inzoomad, tillsammans med mitt passfoto! Argh, passfotot! Jag hatar verkligen den bilden! Jag ser ut som värsta gangstern, som ett riktig "mugshot"! Kanske passade i detta sammanhang i och för sig...
Nio km/h för fort på 70-sträckan. Observera att Oo är dold på fotot. Han moonar nämligen! ;o)
1500 spänn för att jag unnat mig att gasa på med Gulingen. Äsch igen! Men visst är min Guling fin? :o)
Jag trodde att kameran alltid blixtrade till, även om det är ljust ute? Uppenbarligen inte...Men när jag sitter och grunnar på om det ska börja droppa in dagliga försändelser från farbror Polisen, så säger Oo att kamerorna bara är igång en kort tid åt gången(?). Jag såg framför mig en hel månads underrättelser, så man får väl hoppas han har rätt.
Phu, vad slut jag är i kroppen! Snart ska den här skurken kollapsa i sängen. Men först ska jag köra några omgångar "Bejeweled" på Facebook. Snacka om beroendeframkallande!
Just det
Förra veckan ägnade jag några timmar åt ett hemsideförslag åt garnbutiken jag gillar.
Nu ser hennes hemsida ut så här, och mitt förslag ligger nu tillfälligt under min hemsida här. Jag tycker alltid att det är lite svårt med färgerna. Först gjorde jag en annan layout i gult, men så upptäckte jag att Deisy design nästan hade exakt likadan! Jag funderar på att göra "rubrikdelen" i samma stil som hon har på sin "logga" i skyltfönstren, dvs annat typsnitt och vit-röd. Den är så pass enkel att jag borde kunna återskapa den i Paint Shop Pro. Men vi får se vad damen säger. Jag insåg när jag mailade henne igår , att jag inte vet vad hon heter!
Nu är mina sidor som sagt bara ett förslag, och innehållet därför ytterst snabbt och enkelt gjort. Jag är ju heller inget hemsideproffs med kunskap om supertjusiga funktioner och designer, men jag är öppen för tyckanden och åsikter!
Du regnar det ute förresten.
Sista veckan i stan
Min Oo denna morgon, iklädd ny tröja och nya skor. Lagom avslappnat men ändå snyggt tycker jag. Jag gillar skorna skapt! 
Själv lyckades jag åka ifrån både plånbok och mobil, men hade som tur var tillräckligt med småpengar för parkeringen. Fler är tillbaka från sina semestrar också. Det märktes både på trafiken och Hedens parkering.
Fia är ganska knasig ibland. Jag fyllde på deras vattenskålar med friskt nytt vatten, men dög det? Nej, det nattgamla vattnet som dessutom är svårare att nå är att föredra! Samma sak när man har ett glas vatten stående någonstans. För att inte tala om golvet i duschutrymmet. Det är tydligen väldigt gott!
Så, min sista tre-timmarsvecka inne i stan. I eftermiddag ska jag söderut för ett introduktions/prova-på pass för Kungsbackaborna. Onsdag pass i Örgryte, torsdag vaktjobb då IFK spelar mot Tel-Aviv, och sedan en annan hemmamatch på söndag. Fest hos Martin och Sofie på lördagen där också. Jag är klar med första manualen, och kommit en bra bit på väg på den andra. Än så länge är det bara jag och en konsultrekryterare på plats här. Åtmindstone en till tror jag skulle komma. Men, men, nu måste jag på muggen i alla fall!
Söndag
Jepp, jag har busat med Charlie igen! Fick fick erbjudande om ännu mera ved, i form av en björk på Lise-Lottes och Oles tomt.Denna gång en prima, frisk och stor björk, och inte som den föregående som gett vika för naturens krafter.
Hela lördagen ägnades åt denna björk, och vi fick alla ett rejält träningspass av att kånka de uppstyckade stammarna till släpvagnen!
Hjulet vek sig på det gamla släpet, så det fick bli två vändor. Efter ytterligare uppstyckning ställde sig Oo och Tomas med vedklyven, och jag och Monica blev överflödiga. Efter pizzamiddag slumrade jag till medan pojkarna "högg" vidare. Inklusive den första björken, har vi nu en hel del ved redo för hemtransport!
Vi bjöd hem hans föräldrar, samt Lise-Lotte och Ole på middag idag, så jag har stått i köket hela dagen. Har också bäddat rent, då det behövdes, dammsugat, plockat undan, städat ena toaletten (otroligt vad två personer kan stänka ned en spegel!), tvättat och torkat kattspyor. Oo har grejat på utsidan, klipp gräset och surat. Vet inte riktigt varför, men han gruffade något om att jag någon gång skulle erkänna att jag hade fel. Öh? Ingen är väl mera snar till dåligt samvete, och tar på sig ansvar, och därmed skuld så som jag?
Han surnade till när jag påpekade att våra nya lakan hade fått hål, antagligen från tvättmaskinen eller torktumlaren eftersom jag inte tvättade någonting annat än de nya sängkläderna. Vi brukar ha diskussioner om att jag slarvar med att dra igen dragkedjor i byxor när jag tvättar, och att öppna sådana kan förstöra kläderna.
Det kan jag väl hålla med om, och försöker komma ihåg att stänga gylfar och tröjor. Sedan vet jag inte om jag riktigt vill hålla med om att en dragkedja kan skapa "revor" och vassa kanter inne i cylindertrumman? Det ska vara detta som förstör kläderna, så när jag påpekade det trasiga örngottet, var det för att påvisa att något kanske är skadat i en trumma, och att det inte orsakats av en dragkedja, eftersom jag inte hade något annat än sängkläder i tvätt och tork. Skadan kanske uppkommit av de tidigare ägarna, kanske av en öppen gylf, som jag då har lite svårt att tro på. Kan en dragkedja verkligen ge upphov till sådana skador i trumman?
I vilket fall, så påpekade han igen mitt slarv med dragkedjorna, och jag erkände att jag kunde missa det ibland. Han säger anklagande att jag måste bli bättre på att dra igen, varpå jag fräser att han väl kan sköta tvätten i fortsättningen. Åtta av tio gånger är det jag som ser till att tömma tvättkorgen, och ta reda på det torra.
Sedan tyckte jag att det var bra med det, men han blev tydligen jättesur. Hur ska det då gå om man har barn och är konstant trötta och retliga? Ska man inte kunna fräsa ifrån sig utan att det blir sureri för det? För det lär det bli! Fräsningar alltså.Suck säger jag bara!
Oj, nu kom visst våra gäster. På med masken och vara glad och trevlig.
(Blivande plommon på Landet)
Hängrännor
Fick jättefin gerbera av grannen som tack för att vi såg efter deras kaniner några dagar! Den i sin svarta kruka passade jättebra i köksfönstret tillsammans med den nya lampan. Är riktigt nöjd med lamporna!Apropå lampor, så fick Oo äntligen riktig kontakt med Joakim, grannen längst in, vars fru vi fram tills idag endast haft kontakt med. Han kikade på vår trilskande kökslampa, den med relät som bara står och blinkar om man håller inne strömknappen. När vi satte upp fönsterlamporna, visade det sig att de uttagen också gick till en "knäpp-knäpp"-strömbrytare och ett likadant relä. Samma strul där. Vi kan alltså slå av och på via relät i strömskåpet, så det är ju ingen skrik och panik. Hur som helst så är Joakim elektriker, men inte inom hushåll, men han kunde i varje fall konstatera att han inte kunde göra något. Så nu måste vi ha hit en "riktig" elektriker. Men ingen panik dock.
Jag har rensat takrännorna. Ett riktigt skitigt och grisigt jobb. Har också tassat omkring på taket och rensat det värsta skräpet. Planterade om jordgubbsplantorna till en stor svart "kruka" som nu står på altanen, samt planterat om lite andra blommor och växter. Tog också ett snabbsvep med dammsugaren medan Oo knöt grannkontakter.
Innan vi var duktiga och grejade med huset, så provianterade vi lite.
Men innan dess, på vägen till Ica Maxi, stannade vi till på den närbelägna golfbanan för att slå lite bollar på driving rangen! Jag har gjort det en gång tidigare i livet. Med Rose-Marie i Florida december 1999! Då tyckte jag det var rätt ok att stå där och safta iväg bollar, ett bra alternativ för att då bort lite aggressioner! Det var inte många bollar jag missade eller fick felträffar på! Tio år senare gick det inte lika bra. Sträckte mig i axeln, missade, slog i marken, skickade bollarna åt höger och vänster. Näe, golf är visst inte min grej!
Oo har ju spelat förut, därav egen golfbag på sådan där struttig liten vagn, och de betydligt bättre slagen! Tror hans teknik var något bättre också...
(Observera att han har handske också!)
(Och ibland ingenstans!)
Känner mig trött i ögat och i behov att återställa egot. Dags för sängen!
Bortskämd
Denna vecka har vi verkligen skämt bort oss själva, och blivit bortskämda! Inte många middagar vi tillagat hemma i köket! Igår blev det både lunch och middag ute, dagen efter gomiddagen i stan! Efter mina timmar framför skärmen, där jag fick igång den andra manualen, styrde vi kosan norrut mot Stenungsund via Bräckboden i Kungälv.Med en kasse full med kex hämtade vi upp Monica på Landet, innan vi till slut hamnade på Harrys intill vattnet vid torget. Gamla Plankton har äntligen fått en rejäl ägare som verkligen satsat på stället! Det var totalt omgjort där inne!
Sedan hann vi inte många steg i Stenungsund förrän jag mötte en Ellen, min gemla mentorselev som gick ut nu i vår! Stunden senare såg jag en annan som jag vet nu tagit studenten. Kul att se dom igen!
Maten på Harrys var riktigt bra! Åt en underbar fisksoppa, medan Oo frissade i en gigantisk tallrik med pasta. Jag har aldrig varit på Harrys förut, och bara haft intrycket av att det var mer en pub med enklare smårätter. Det var ju kanon! Undrar dock varför de lagt ned stället de hade här i Göteborg. Som att de flyttat den till Stenungsund...?Nåväl, mätta och belåtna tog vi tag i byx- och skoshopping till Oo. Han hittade snabbt två par snygga skor, Lacoste och Ecco, och en skjorta för halva priset på MQ. Sedan även två par byxor i butiken i Stora Höga som jag nu inte minns namnet på, där det också blev en skjorta! Han har svårt för byxor. Av någon anledning blir de ofta för trånga över låren, så några modeller han provade gav upphov till svettpärlor i hans panna, och skratt för hans två medhjälperskor!
Men snacka om att min Oo nu är ekiperad och klar för ett kontor i stan! Jag ville frossa i snygga stickade tröjor, och började drömma om polotröjor med en snygg kavaj till jeansen. Men min högtempererade Oo, som gärna springer i shorts mitt i vintern, sade stopp. Tydligen är det väldigt varmt inne på det där kontoret (till skillnad mot Volvos), så han gick bara med på kortärmade skjortor och pikettröjor! Men han är så fin nu i sina nya kläder! Hans första rejäla uppgradering av garderoben sedan min brutala slakt och upprensning där i början av vårt förhållande!
Väl tillbaka till Landet knödde vi ihop oss i Monicas säng och somnade direkt. Gött! Sedan åkte vi upp till Hakefjordens pensionat och anslöt till Nickes familj. Ännu mera god mat, där jag och Anna inte kunde bestämma oss för vilken efterrätt vi ville ha, så vi tog båda! Sedan fick vi enligt mig, tre stycken på tallriken! Creme brulée, kanel- och sockerfrästa äpplen med äppelsorbet, och chokladpudding! Fredrik, som gjorde maten till vår bröllopsfest är verkligen superduktig! Chokladpudding fanns inte på menyn, men Ida hade önskat det, och då gjorde han det. Därav mitt och Annas bryderi. Shit vad mätt jag var!
Väl hemma var det direkt i säng, och jag hade då inga sömnproblem denna natt!
Inför nästa vecka har jag tagit på mig hela tre combatpass! Månne allt matfrosseri som ligger bakom?? Kungsbacka på måndag, Örgryte på onsdag, och City på lördag. Har inte fått klartecken om lördagen ännu, men jag borde kanske åka dit ändå i vilket fall! Burp!
Inkommande skyfall
Både morgonnyheterna på radio och tv, samt gp.se varnar för ett inkommande oväder under eftermiddagen. Ska bli spännande att se!
Både jag och Oo har sovit rätt kasst de två senaste nätterna. Jag vaknar flera gånger, men somnar som tur var om nästan lika snabbt. Vi vänder och vrider på oss, kikar upp på varandra och lägger oss till rätta igen. Denna morgon klev Oo upp vid 04.00, utan att lägga sig igen.
Får se hur pigga vi är ikväll. Oo borde vara ganska mör. Efter mina timmar här ska jag hem en sväng, byta om och hämta upp Oo. Sedan ska vi upp till Landet och käka lunch i Stenungsund med Monica. Sedan kika på lite mera kläder till Oo, då han skulle behöva lite byxor samt skor. Till kvällen är vi bjudna på middag på "Panget" som de kallar det närliggande pensionatet. Även Nickes familj ska komma då.
Regn = shopping!
Direkt efter mina tre effektiva timmar på jobbet gjorde jag ett litet ärende. Bilden visar en del av detta! Moahaha!
Den första manualen börjar se ganska klar ut nu, men sannerligen hinner man inte mycket på tre timmar! Det är några fler som "sitter inne" dessa dagar också. Dock har inte de något uppdrag att gå tillbaka till så som jag. En av dem har varit utan uppdrag i flera månader! Då är det visserligen förståeligt, men jag har svårt att godta det för egen del: Fikapaus!
Tre timmar och de ska ha fikapaus!
Jag avvek tidigare idag, för jag vill hellre jobba med manualen, men så ska det hela tiden snick-snackas också! Vara socialt, suck!
Väl hemma plockade jag upp Oo, och så åkte vi tillbaka till stan med destination Sahlgrenska och Droppen! Jepps, dagens goda gärning i form av blodgivning från oss båda!
Det är sagt att nerverna med tiden blir så sönderstuckna att man till slut inte känner två millimetersnålen. Det har jag inte märkt av!
Efteråt belönas du med ett fint bandage (såg en kille som fick ett rött, mycket coolare juh!), fika och valfri present. Vi tog lotter denna gång, men det var dålig utdelning på dom! Kasst.
Fyra veckors karantän gällde efter besök i USA/Hawaii, så vi klarade oss med råge. 
Varje gång vi gör denna goda gärning tillsammans hamnar vi i den meningslösa munhuggningen om varandras blodgrupper.
"- Undrar hur fördelningen av blodgrupperna är i andra länder?" (Oo reflekterar över att A+ är vanligast i Sverige)
"- Tja, i de asiatiska länderna är B vanligast" (Biologiläraren talar)
"- Hö, hö, det förklarar ju varför du är så B!"
"- Ha! Det var ju rätt kommentar från en som är nolla!"
Efter fika och nitlotter åkte vi för att hitta kläder till Oo. Det blev Stadium XXL, där vi shoppade gärnet! Det blev vanliga långärmade, en skjorta och pikettröjor, men även en cardigan/kofta och en tröja till mig! 
Det saknades byxor och skor dock, men kammade noll i nästa butik som Oo tog oss till i Sisjön. Sen drog vi till Chilli istället för att se vad vi kunde använda presentkorten till. Efter några varv blev det två svarta höga krukor, mattallrikar och asietter och en liten tavla som passade finfint i lilla badrummet. Tack Martin och Sofie! Och vi har fortfarande ett presentkort till att spendera där!
Oo fann denna variant av saccosäck som tydligen var rätt skön. Men desto svårare att komma upp ur! Jag tyckte vi kunde spara den tills vi blev pensionärer, så vi verkligen skulle ha svårt att komma upp!
Shopping tar på krafterna, så utrustade med Enjoyguiden åkte vi in till centrum och Pasta+! Tack vare Enjoyguiden fick vi två smaskiga pastarätter, dricka, öl, kaffe och efterrätt för 250 spänn. Gissa efterrätten! De hade inte den efterrätt jag helst önskat, men denna var inte dum den heller!
Så nu sitter vi mätta och belåtna framför våra skärmar. Jag, (och förhoppningsvis han intill mig), känner mig lite blåslagen efter alla gula bilar vi sett under vårt bilande kors och tvärs genom stan! Vilken otroligt knasig lek, vem drog in den i våra bilar!?
Fick samtal från systeryster. Elene, hon som har hand om moster Rose-Maries dödsbo hade messat och frågat om hon skulle erbjuda lägenheten att hyra ut på golfklubben. Jag vet inte hur läget ser ut där nu med ägandebytet. Senaste vi hörde var ju att någon advokat var på gång som skulle kunna slutföra ägarbytet, så att jag och Nina nu står på den, men vi vet ingenting om hur det gick eller går. Vi vill bara bli av med den! Någon som är sugen på två veckor i Portugal??
DiLeva
Så var man här igen. Jag måste säga att dagarna hittills rinner förbi utan problem, nu när jag har något meningsfullt att göra!Morrongängen sänder repriser från våren, och på väg hit sände de en intervju de hade med Tomas DiLeva. Snacka om flummig människa! Kan man verkligen vara så på riktigt?
"Frid, kärlek och kosmiskt ljus"
Okeej.
Är lätt stel i kroppen idag efter första combatpasset på länge! Åkte ner till Kållered och deltog på Ylvas pass igårkväll. Det kändes förvånansvärt bra i kroppen, och jag hade rätt bra koll på koreografin ändå. Under tiden var Oo ute i skogarna och sprang, så vi gav oss själva var sin klapp på axeln. Timmarna innan låg vi håglösa i sängen. "-Ska vi inte hitta på något?"
"-Mm"
Utan att komma längre. Så det kändes skönt att man faktiskt kom sig iväg, och även om jag blev grymt trött bakom ratten hela vägen till anläggningen, så vaknar man till när man väl är på plats och musiken kör igång.När jag provianterade efteråt såga jag en hälsokostbutik intill. Mina folsyretabletter är slut, så jag passade på att inhandla nya. När jag ändå var där lät jag expediten plocka fram något "multivitaminigt" som skulle passa två kulinariska latmaskar. Vi säger hela tiden att vi ska börja äta nyttigare och mera mångsidigt. Mm, det grönaste vi oftast har i kylen, är möglet på tomaterna eller paprikan som vi övermodigt köpte in, men sedan fick förgås!
I väntan på omvändelse, eller Anna Skipper, så antar jag att det är bättre med tabletter än ingenting alls.
Nej, dags att jobba!
Först igen
Mötte romantik denna morgon på Gulingen. Sedan smällde jag igen dörren och gasade iväg.
Snälla städerskan släppte in mig igen.
Har fått ett uppdrag! Min kc (konsultchef) ringde igår och frågade om jag inte kunde göra manualer till tidrapporteringsprogrammet, samt de interaktiva kurssidorna! Perfekt att ha något mera meningsfullt att pyssla med medan jag sitter här inne! Jag är dock inte så bevandrad i dessa system, så jag får grilla de övriga som sitter här inne också.
Var låg och seg igår. Oo drog på fotboll, medan jag tog en bastu, spelade lite Mariokart och lade mig tidigt.
Nya Allén för en stund sedan. Vanligtvis en av den mest trafikerade gatan i centrum. Avenyn korsar längre fram, men det är... lugnt. Man skulle inte kunna tro att det är vardagsmorgon mitt inne i Svergies näst största stad!
Oo klev upp strax efter mig idag, besviken över att jag, till skillnad från igår, inte gav honom något kaffe på sängen. Pöh! Var är servicen till den stackars frun som måste upp och jobba hela tre timmar då?
Vädret ser ut att bli lite sisådär idag. Vi diskuterade att åka till Liseberg, eller Universeum, eller kanske något annat. Det hänger lite på vädret. En punkt som ska göras denna vecka, är i varje fall att shoppa kläder. Kläder till Oo! Nästa vecka ska han ju börja sitt nya jobb inne på kontoret i stan, så då funkar det ju inte med shorts och reklam t-shirt! Operation "snofsa-Oo" ska ske innan helgen! Ska blir lite kul faktiskt.
Alone!
Det var om möjligt ännu glesare på Gråbovägen denna morgon. kändes lite ovant att köra in mot stan istället för ut till Hisingen. 
Väl på plats blir jag insläppt av en städerska. Jag är först, men nu har visst en konsultchef kommit. Jag måste se till att få mig ett passerkort, för jag har ingen lust att bli stående utanför bara för att andra kommer när de nu gör!
Jag har, och är fortfarande rätt skeptisk till Facebook, just för dess krångligheter och jobbiga events, invitationer och grejsmojs som man får hela tiden, samt röriga layout. Det positiva är enkelheten att hålla kontakt, samt återknyta gamla kontakter. Gamla klasskompisar, vänner och pojkvänner! Möttes denna morgon av en
friendrequest, men kände varken igen människan eller namnet. Sådana fall brukar jag ignorera, men något bekant var det ändock, så jag chansade lite och godkände så jag fick tillgång till fler bilder. Min förste "riktige" pojkvän från högstadiet! Efternamnet var inte detsamma, därav den stora förvirringen.Jag tillhörde inte de där flickorna i skolan som pojkarna svärmade för precis. När andra frågade chans, provhånglade på partyn och skoldiscon, var mina erfarenheter begränsade till rosenskimrande fantasier och röda hjärtan i dagboken.
Peter här blev den som tog min oskuld i kyssandets konst, båda med metall i munnen i form av tandställningar. Hans gjorde det den skulle, medan mina gaddar drog sig tillbaka till sina sneda positioner så fort metallen var väck. Suck!
Ack minnen! Hela tre månader fick jag uppleva hånglandets fröjder innan jag av någon anledning gjorde slut utanför Pitholmsskolans idrottshall, en kväll efter badmintonträningen. Pappa väntade i bilen för att skjutsa oss hem och jag dolde ansiktet i lovikavanten för att jag inte vågade se honom i ögonen. Fy vad hjärtlöst!
Jättego kille som jag önskar allt gott!
Trötta fötter
Efter drygt tre och en halv timmes stående rätt upp och ned är det trötta fötter och krokig rygg! Anledningen till att vi börjar så tidigt... vet jag fortfarande inte. Men en av oss ska i alla fall stå vid Blåvitshoppen fram till matchstart. Denna dag fick jag det stimulerande uppdraget att vaka över de shoppingsugna supportrarna, därav de extra timmarna på fossingarna.
När jag kommer hem sittar Oo och gormar efter Toblerone. Han har glufsat i sig hela jätte-Tobleronen till middag! Det var jag som var sugen och okynnesköpte den. Jag fick typ tre bitar av den! Hur kan man sätta i sig så mycket choklad på en gång? Det kan bara vara Oo.
Själv är jag mera sugen på att lägga omkull mig i sängen framför vårt lyxtv och sticka. Imorgon ska jag börja min första av två veckor på Elankontoret. Tre timmar per dag måste vi sitta där, vilket faktiskt också är rätt lyxigt. Till kvällen ska Oo på GAIS-match. Jag har inte bestämt mig ännu för om jag ska följa med.Söndag!
En liten glimt av vad denna helg innehållit hittills. Virkning, stickning, Wii och Bolt! Jag har hunnit en ganska bra bit på musmössan, med tanke på allt annat vi gjort. Igår var ju vädret så kasst att vi åkte en sväng till Sisjön och diverse roliga butiker som Media Markt och Elgiganten. Det blev en tv till sovrummet! Ja, jag vet, vi har redan en tv där, men den går inte så bra att sätta uppe på garderoberna som vi så fint tänkt ut. Där uppe måste tv:n kunna lutas framåt för att vi ska få perfekt vinkel. Sedan kan vi ligga där och bara höja blicken lite slött för att få perfekt tv! Liite lyxigt köp ja, som mitt samvete har lite svårt att bortförklara. Det hade ju varit en sak om den tv vi har inte fungerat längre, men nu var det ett rent lyxköp! Oo tyckte inte alls det var någon fara, och drog en jämförelse med mitt spontanköp av en stor Toblerone!! Jag klarade mig utan den, men jag kunde köpa den, och ville ha den. Så varför inte?? Jag tyckte det var en otroligt knäpp jämförelse! Det skiljde
ju liksom några siffror emellan de två köpen! Men det ska erkännas att mina protester var tämligen lama, och att ligga och se på en tv som står vid sidan om är en helt annan sak än att ha en snett ovanför och rakt framför sig! Heh.Sen kan tilläggas att Oo käkat mer av den där Tobleronen än jag gjort!
Efter välmotiverat tv-inköp drog vi en sväng till Inet, en datorbutik, där Oo uppgraderade sitt RAM-minne på sin burk, medan jag stod och dreglade över digitalsystemkamerorna. Därefter hittade vi två snygga små fönsterlampor till köket. Uttagen är fel bara, så det måste vi fixa.
När vi njutit av vår nya lyx i sovrummet ett tag, så kröp rastlösheten på oss. Eftersom det var uppehåll i regnskurarna på utsidan, så stack vi ut och joggade!! Jag kan ju säga, att från horisontalläge, till att springa uppför backen från vårt hus, var inte roligt! Vi var ute ...en halvtimme tror jag. Men då blev det ett uppehåll för lite tjöt med några hundägare i skogen, och blåbärsfrossa på andra sidan tjärnen. Det smärtade så där skönt (ironi) i luftrören efter den där första backen, och blev inte mycket bättre kan jag säga. Bedrövligt!
Men det var skönt att komma ut ändå.
Idag så har vi hunnit ganska långt på altanen, men vi fick springa in och ut där några gånger, då det småregnade till och från. Till slut fick vi ändå ge upp, då vi tömt de tre skruvdragarnas batterier. Det ser ut som virket inte kommer att räcka hela vägen heller, då några av de levererade var skadade, och några så väldans mycket mörkare i färgen. Men det blir snyggt! 
Förutom roliga elektronikgrejer, köpte vi också två "flugfångare"! De som varit på besök hos oss en längre stund, har upplevt att vi får in en hel del flygfän. Det är drivor som vi kan dammsuga upp efter en heldag med öppna dörrar. Getingar, bromsar (blinnigar som somliga också kallar dom), flugor i alla storlekar, kokamoj (Pappa långben enligt somliga) och humlor. Nu provar vi med två, och vi har hängt upp dom intill varandra för att kunna jämföra vilket bete som lockar mest. Den ena laddade jag med Coca cola och sockerbitar, och den andra med korvbitar och en guck sirap med lite vatten att fresta dom med. Får se hur det går.Har fått två maskiner tvätt gjorda också. Jösses, vi är bara två, men jag tycker maskinerna går jämt! Dessutom fick vi alla tackkorten gjorda igår också, vilket känns bra. Fattas bara en hel hög frimärken och några adresser.
Nu tar vi det lite lugnt innan jag ska iväg och jobba. Över två timmar innan börjar vi, vilket jag har svårt att se poängen med. Toppenbra att vi får mat där, men så lång tid tar det inte att käka och få en genomgång. Menmen, vi får ju betalt! :o)
Lördag
Denna tog jag på väg hem från jobbet igår. Bakom den mörka bilen kikar ett parasoll fram. En jordgubbsförsäljare. Varje gång jag kör förbi den så kan jag inte låta bli att undra: Hur gör han/hon när han/hon måste på toaletten?Man har ju sett en massa andra jordgubbsförsäljare efter vägarna, men de flesta har någon form av skog eller buskage inom rimlig räckhåll, vilket torde vara någon form av toalettalternativ. Men här?? Kan tillägga att det på andra sidan vägen, åt höger, sträcker ut sig liknande öppna odlingar som här. Vad gör man?
Regnet kommer och går på utsidan. Oo sitter intill mig och spelar Runescape. Det är lördag igen. På grund av regnet måste byggandet av altanen avvakta, så vi funderar på att åka in till stan och spendera lite pengar istället.
Efter jobbet igår drog jag direkt till Ica Maxi i Angered för att inhandla grillmiddag. Familjen Noel var på besök, samt Stefan och Tomas. De hann slutföra grunden och börja lägga trallvirket innan de gav upp för kvällen. I min vanliga vana att vela gällande huruvida maten skulle räcka eller inte, så blev det både fläskfilé, kyckling och shorizokorvar. Sedan åt ju inte Tomas med oss, så det räckte mer än väl...! Potatisgratäng, lite grönsaker och vitlöksbröd var mums mums, innan vi degade i soffan och pojkarna promenerade till badsjön för ett kvällsdopp.
Lille Noel fick sin färdiga äppelmössa, som jag var riktigt nöjd med! Först stickade jag in bladet i själva mössan, men det blev inte alls bra. Jag har ännu inte lärt mig att byta färg mitt i ett varv utan att det blir glepa mellan färgerna. Jag försökte ett tag i hopp om att det skulle bli bättre bara jag kommit en bit. Men nästan färdigt, fick jag bara inse att det såg för bedrövligt ut! Rev upp alltihop, vilken betydde halva mössan, och beslöt att bara göra hela mössan grön, och försöka göra ett separat blad istället. Först virkade jag ett efter ett mönster jag hittade på nätet, men det blev inte alls bra.Försökte igen med mönstret som riktlinjer, men byggde vidare på det, och blev mera nöjd. Prövade sedan att sticka ett blad också, i ett försök att hålla mössa och blad i samma "stil", men det blev inte snyggt alls. Jag kan inte sticka så små detaljer. Men när jag så sytt på det virkade bladet, blev det faktiskt riktigt bra! Jag är faktiskt skitnöjd!
Elin verkade också nöjd, medan Noels reaktion var svår att utläsa. Kanske dreglade han lite extra. :o) Storleken blev perfekt i alla fall, puh! Okej, lite stor kanske, men hellre det än för liten!
Jag och Elin fick fruktfrossa och spekulerade vilt kring vilka frukter som mer skulle passa som mössa. Elin kom med det eminenta förslaget purjolök! Men så blev hon osäker på om hon verkligen ville bära omkring på en son iklädd en purjolök. Fniss!
Fast sedan kom fadern och föreslog blomkål! Stackars pojk!
Jag lämnade växtriket och påbörjade en, öh musmössa istället. Jag har ju kvar så pass mycket av det där mjuka garnet som jag gjorde Musse utav, och Elin föreslog en mössa i det garnet, med musöron, så då måste jag ju prova det. Det är roligt att göra efter andras förslag som jag själv fastnar för. Purjolök i all ära, men musvarianten föll jag faktiskt mera för. Noel kan tacka mig när han blir äldre!
Fredag och fint väder!
Wee! Flax har fått ögon! Under gårdagen insåg jag att det var elakt att låta honom förbli blind längre. En rejäl bit Frejagarn funkade bättre än Muskaten.När jag kom hem var Oo och hans pappa i full gång med verandabygget. När de gav upp för kvällen hade de hunnit bygga nästan hela "stommen"! Jag fixade lite middag och mackor åt pojkarna, tvättade och dammsög.
Verandan blir stor! Och då är det bara hörnet de håller på med nu! Sedan är tanken att den ska fortsätta runt hela framsidan till ytterdörren. Men det blir ju annorlunda när möbler och sådant kommer ut. Då fylls ytan upp ganska snabbt.
Jag tror det blir jättefint! Och jag fick se mig nedröstad också gällande vilken sida som skulle vara uppåt. Efter en provpromenad måste jag dock erkänna att det inte kändes särskilt obekvämt. Kvar har jag bara rengöringsargumentet, och möjligen det estetiska. Jag tycker nog ändå att det är liiite snyggare med den släta sidan. Lite?
Förutom att fixa synen till Flax, så plockade jag fram rundstickan igen! Elin hade funderingar på en blåbärsmössa till Noel, eller ett äpple, och det kunde jag ju inte motstå! Direkt efter jobbet ilade jag till garnaffären för att hitta en så äppellik färg som möjligt. Jag filade lite också på att våga improvisera fram ett eget bladmönster. Ett äpple ser ju inte ut om bären upptill, så jag ska prova göra ett enda blad! Blir det knas så kan jag ju riva upp och göra hela grön med bara en kvist eller nåt. Vi får se! Asch! Då skulle jag ju ha köpt ett brunt garn, nu har jag ju bara grönt för blad! Kanske blir en liten lunchtur? Hehe!Nu när jag kommit en bit vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om färgen. De hade bara tre nyanser av grönt. Den jag har till bladen, vilken är för mörk, denna jag nu köpte, och så en ljusare nästan mintgrön som jag inte tyckte passade. Ska man köra på rött äpple, så blir det snarare en lingonmössa, så nu provar jag så här. Inget bärtvång kan jag ju säga. Ha-ha-ha! Bär-tvång!! Ehm.
Den eventuella mössbäraren med föräldrar ska komma förbi ikväll för lite grillning, så kanske har jag hunnit en bit då. Som vanligt är jag ju osäker på storleken. Att jag aldrig lär mig att skriva upp antal maskor som passar till vilken ålder!
Tomas skulle också komma förbi igen för att fortsätta verandabygget. Kanske vi har den färdig i helgen? Jag får inte glömma bort att jag ska jobba på söndag. IFK-match på Gamla Ullevi.
När Oo var och fixade lite grejer inför bygget, köpte han också en kedja så jag till slut kunde hänga upp den stora fina ampeln vi fick på bröllops/inflyttningsfesten! Det blev riktigt fint!Jag var också över till grannen och vattnade deras blommor. En liten gentjänst medan de nu är borta. Sedan kom visst andra grannen förbi igår och frågade om vi kunde ta hand om deras blommor och post medan de är borta. Eller var det bara kaninerna? Vi kanske kan ta in dom hos oss. Undrar vad katterna skulle tycka om det? De skulle säkert bli skitskraja! Gött att det snart är helg i alla fall. Kommande två veckor är jag som konsult utkickad från Volvo, så jag måste sitta nere på Elankontoret istället. Ska passa på att köra igenom några interaktiva kurser som de har då. Excel tror jag, och kanske Visual Basic? Jag har ju ingen aning om vad det är, men det kan ju inte skada? :o)
Torsdag, dåligt väder
Somliga har det bra dessa dagar! Men efter att ha somnat framför tv:n redan vid niotiden kvällen innan, gjorde han mig sällskap vid frukostbordet efter en stund. vädret är fortfarande gråmulet med regn i luften. Igår fick vi även en blixt och lite muller lagom till middagen. Fick veckohandlingen gjord igår, vilket behövdes. Samtidigt försöker vi få in lite nya maträtter i vårt torftiga utbud. Vi har så dålig fantasi, och det är ju så tråkigt! 
Jag ringde till Derome för att fråga om virket och den räfflade sidan. Hade den någon funktion? Tydligen ingen annan än den rent estetiska! De flesta hade den sidan upp till trappor och runt poolkanter, för att man inte skulle halka lika lätt. Jahapp, jag som nästan trodde på en avancerat framtagen design för att öka hållfasthet och optimera vätskeavrinning eller nåt. Jag är fortfarande inne på den släta sidan ändå. Och Oo på den räfflade. Hans bror har visst satt den räfflade upp, och det var så snyggt! Får kanske åka och kolla det då.
Jag fick lite bakat igår! Bullarna blev inte så bullika, men man kan sy på små vita pärlor som socker så kanske de blir lite bättre. Denna dammsugare blev mycket mindre än de jag gjort tidigare, och så gjorde jag en mindre tårta och ett kex efter eget tycke. Kakan behöver tjockare garn för att bli riktigt bra, men då kan det nog funka riktigt bra!
Satte en bit kartong i botten på denna mintårta, och det blev mycket bättre.
Men vad ska jag göra nu då? Funderar lite på ännu en mus i det gosiga garnet jag fortfarande har mycket kvar av. Det var bara lite bökigt att virka i det, och så tycker jag faktiskt det är lite tråkigt med alla smådelar som ska monteras. Jag vill ha hela figuren klar i ett, så som alla bakverken förutom kexet. Kexet var enkelt, bara tre runda delar som sedan syddes ihop, men därför lite småtråkigt. Hur vill jag ha det egentligen? Bökigt eller enkelt? :o)
Gulingen fick en rejäl frukost idag. 98:an är alltid lite dyrare än 95:an, men jag märker faktiskt att motorn trivs bättre med 98:an. Och det är min Guling värd! Oos pappa skulle komma förbi efter jobbet idag för att hjälpa till med verandabygget. Får se hur vädret blir. I nuläget ser det ju inte så lovande ut!
Hamnade framför "Förlossningskliniken" och "Högriskförlossningar" på tv:n igår. Oo dumförklarar mig för att jag sitter där och förskräcks, grimaserar och våndas. Själv tycker jag det är intressant ur den naturvetenskapliga, medicinska synvinkeln, ungefär på samma sätt som plastikkirurgprogram och dylikt, samtidigt som jag våndas över hur synnerligen otrevligt det ser ut att föda barn! Och ungarna som de plockar ut ser ju bara äckliga ut! Det måste nog vara ens egen för att man ska tycka det är fantastiskt och vilja ha det på sin mage! Urk. Jag brukar bara svara Oo att det väl aldrig kan skada att känna till så mycket som möjligt om förlossning och graviditet? Så man vet hur det fungerar och vad som faktiskt kan hända?
Oo muttrar något om "negativ" och "varför bara tro det värsta?" Tja, det är väl jag i ett nötskal i detta fall...eller kanske inte bara i detta. Heh.
Fyra stycken!
Jepps, hela fyra stycken är vi här idag i hela landskapet! Det regnade lite smått när jag åkte hemifrån. Oo låg och trynade i sängvärmen, ledig som han nu är i nästan två veckor. Synnerligen orättvist!Det som ligger i gången är vår blivande veranda!
Under gårdagen levererade Derome, och vi är så fascinerade över hur lastbilen kunde lägga högen så långt upp! De måste ha haft någon form av lyftarm. Virket har visst två sidor, en räfflad och en slät. Oo är inne på att ha den räfflade uppåt, för att han tycker det är snyggt. Jag som ständigt tänker praktiskt röstar på den släta. Tänk rengöring! Saft, läsk, vin, vad som helst. Hur lätt är det att torka upp ur små täta räfflor? Och rengöring över huvudtaget, vad är enklare, slät eller räfflad yta? Och hur är det att gå på den räfflade ytan? Nej, sista ordet är inte sagt i den frågan! Hehe.
Gårdagens verk! Musse färdigställdes, följt av en prinsesstårta! Musse är gjord i "Regia softy" garn, supermjukt, men lite knepigt att virka med då det var så luddigt och dessutom trådigt. Använde nål nummer tre och improviserade lite för att få till kropp samt armar och ben. Tårtan är enligt Amigurumi-boken, men jag struntade i att sätta en bit kartong i botten så som det rekommenderades (ville bli klar!), så den står lite ojämnt. Tyckte den blev ganska söt ändå, men större än jag trodde den skulle bli. Använde Muskat garn och treans nål.
Kan meddela att Flax fortfarande är blind. Ska se om jag vågar göra ett nytt försök att ge honom ögon ikväll.
Dessa mobiler!
Nu har jag sakteliga börjat återskapa min telefonbok igen, men så har ljudet lagt av igen! De hör mig, men jag hör ingenting! Skitirriterande att måste använda högtalarfunktionen, då man knappt hör något ändå! Det är så att man funderar på att skippa Nokia. Det knäppa är att jag ju inte ändrat något i telefonen som skule ha kunnat utlösa detta. Jag ringde Oo och det fungerade som vanligt. Sedan bröts det, vilket det gör ibland (Telia eller Nokia??). När jag/han ringde upp igen så var ljudet borta!
Nu återstår alltså att prova återställa fabriksinställningarna igen, men då måste jag först flytta alla kontakter till SIM-kortet, dvs oordning igen! Att koppla in med kabeln till MyNokiafjant på datorn har bara strulat, Nej, Nokia ligger INTE bra till hos mig just nu! I-landsproblematik jag vet!!!
Tisdag
Det märks även på vägarna att det är semestertider. Denna morgon låg dimman bitvis över området, för att mot Hisingen bjuda på lite solsken. Man klarar vägen till arbetet på under halvtimmen nu.
Idag borde jag vara tämligen utvilad. Jag gick och lade mig vid halv nio! Både jag och Oo var sätt sega när vi kom hem. Jag fick i mig en halv pizza innan vi lade omkull oss i soffan framför "Madagaskar". Oo har ju inte sett den! Efter fem minuter hade han somnat, och jag var inte långt borta. Vi flyttade till sängen, där vi somnade ganska omgående igen. Inte smart.
Oo vaknade till efter någon timme, pigg som en mört, medan jag slumrade vidare, vaknade en stund medan Oo rastlöst försökte komma till ro igen efter midnatt. Vaknade någon timme senare av att Fia placerade en spya på golvet.
Oo studsade upp vid 05.00 för att åka till Malmö, medan jag fortsatte att sova till halv sju! Undrar hur många sömncykler jag passerat? Kändes som jag vaknade mitt i en, för det var segt att kliva upp!? Men så brukar jag bli när jag sover för länge. Som att hela kroppen går i ide eller något, och det tar extra länge att vakna till liv. Knasigt.
Genom vindruta och dimma blev skärpan inget vidare, men jag fångade riktiga golfentusiaster på banan på vägen till jobbet. Klockan är strax efter 07! Är golf verkligen så roligt??
Jag kan tycka det är rätt ok att stå och slå ut en hink, men inte så kul att jag skulle ställa klockan för det.
Jag fick förresten halsduken till Flax klar under gårdagen, så nu ser han inte lika naken ut! Eftersom Oo nu ska bli kontorsråtta, fick han Flax som sällskap på sitt nya arbete. De är ju GAIS:are båda två så de ska nog komma bra överens!
Fick två norskregistrerade bilar framför mig på Hisingen. De hade var sin Thule-box på taket, vilket påminde mig om USA, där dessa var vanligt förekommande. Ännu en svensk exportvara att vara stolt över!Ofta förundras jag över människans snillrikhet, och bara alla grejer vi kan göra med hjälp av bilen. Koppla en husvagn och dra med oss, takboxen, släpvagnar för transport. Jag tycker det är... är, gulligt! Är det inte? Vi kopplar ett litet hus på hjul och drar det med oss! Hur coolt är inte det?
Ibland behövs det så lite för att imponera på mig... :o)
Ett annat exempel från fotbollsmatchen i söndags:
De som går omkring och säljer kaffe, med helsmidig utrustning på sig för allt som behövs! Och att bara göra det så charmigt som med komönster och en bjällra där bak? Och flaggan! Hahaha, hur fyndigt som helst juh!
Och när jag ändå är igång, kan jag nämna Preems hyrsläpvagnar. De känner man ju igen på lång väg, och jag är barnsligt förtjust i att se var de kommer ifrån. Hur fyndigt är det inte med "Jag är på rymmen från ..." !? Hahahaha! Det gäller att uppskatta det man har omkring sig, eller hur? :o)
Grattis min Oo!
Hårt arbete lönar sig! Min Oo ska hädanefter slippa pendla till Kungsbacka. Han blev inte heller en av de som förlorade arbetet när lagret lades ned och flyttade söderut. Istället för att stressa på ett fysiskt tungt arbete, ska han nu tillträda ny tjänst som Supply chain administrator på samma företag. Min Oo ska om två veckor hädanefter in till centrum och bli kontorsnisse som jag! Fast han får både högre befattning och tjusigare titel.Grattis min Oo, det har du förtjänat!
Love you!
Regn och Flax
En morgonbild på mig och Flax. Så stor blev han alltså med Eskimogarn och nål nummer 6!
Underarmarna och händerna värker fortfarande, framför allt det förstnämnda. Något annat som också håller i sig är regnet. Otroligt att det inte var länge sedan vi hade så varmt att till och med jag nästan storknade och gräsmattorna gulnade. Nu är det mycket kyligare och gräset har tagit fart med råge!
Här ute på Volvo var det inga problem att få en parkering nära ingången, och landskapet ekar nästan tomt. Helena går på semester på onsdag, och jag ska ju bara vara denna vecka ut innan jag ska in på Elankontoret för två ofrivilliga veckor.
Jag inhandlade ju ett gäng nya jeans när vi var i USA. Provade två av dom i morse utan framgång. Sedan jag slutade med pillren svullnar jag som sjutton inför varje lingonvecka! Det var ju knappt jag fick brallorna över höfterna! Dock är det ändå ett tämligen lindrigt problem antar jag. Man har ju hört om de som har hemska menstruationer, med illamående, feber, kramper á la tarmvred och blödningar värdig en skräckfilm! Då antar jag att extra finnar i fejan, trånga byxor och lättare kramper är överkomligt.
När man nu är stadgad med extra ring på fingret, är det ofrånkomligt att vi får frågan: "-När ska ni skaffa smått då?" från höger och vänster. Det är ganska naturligt, och något jag själv kan fråga i brist på andra samtalsämnen. Dessutom ses det ju som en ganska naturlig fråga, stadgat par = barn!
Men är det så naturligt egentligen? Ungefär lika naturligt som de som väljer att inte skaffa barn får frågan -"Men varför inte?" När ett par berättar att de beslutat sig för att försöka skaffa barn, är det någon som då frågar: "-Men varför det?" Sällan. Varför är det så?
Jag har märkt att jag börjar störa mig mer och mer på denna "När ska ni skaffa barn då"-frågan. Dels för denna outtalade förväntade självklarhet, att när man stadgat sig ska man skaffa barn. Bara det får mig barnsligt anti och vilja att gå tvärt emot. Sedan angår det väl faktiskt ingen om man vill eller ska skaffa barn eller inte, eller? Jag vet som sagt att jag själv frågat det till höger och vänster, just för att det verkat så oskyldigt och "naturligt". Men när man nu själv drabbas av den frågan, börjar jag störa mig på den.
Vad skulle hända om jag skulle svara: "Ingen aning, hur så?"
Eller tänk om det skulle visa sig att man inte kan få barn? Vad säger man då? "Vi försöker faktiskt, men det visade sig att jag har defekta äggstockar!" Besvärad tystnad.
Det är så självklart att vi ska föröka oss, och inte heller ha några problem med det heller. Själv ska jag hädanefter bita mig i tungan varje gång avelsfrågan kommer upp! Och jag ber om ursäkt till de som jag terroriserat med denna fråga. Det var i ren okunskap och brist på vad jag trodde, neutrala samtalsämnen.
Det som inte dödar...
...härdar, brukar man väl säga? Jag är en sådan som anammar det både psykiskt och fysiskt. I helgen har jag jobbat med den fysiska delen. Underarmarna värker och jag har ingen kraft i nävarna. Men vi har en rejäl hög med björkklabbar som väntar på att bli ved till vår kamin! Lise-Lott och Ole, vänner till Oos familj har havsnära mark ute i Jörlanda. Av dom har vi fått rejäl tillgång till prima björkved, men inga färdighuggna klabbar, utan hela träd ute i skogen. Så i lördags begav vi oss upp till Landet (så kallar familjen deras sommarställe, därav Landet med stort L). I väntan på motorsåg fick Linda plocka fram instängda aggressioner och jobba med yxan! Shit vad jobbigt, men grymt skönt! Flisorna flyger åt alla håll, eggen begravs djupt i träet och svetten rinner. Primitivt arbete som ger utlopp för primitiva känslor. Rekommenderas för vem som helst!
Att sedan balansera knappt meterlånga stammar på en skottkärra genom dyngsur, stenig och trädrotsguppig stig kanske kan verka enkelt.
Det var det inte.
När vi fick ge vika för regnet, skrek underarmarna efter vila, och att öppna händerna efter dess tag om handtagen smärtade rejält. Redan till kvällen var träningsvärken ett faktum. Varför betala dyra pengar för ett gymkort när man kan jobba i skogen??
Jag kommer definitivt att uppskatta den värmande brasan i kaminen ännu mera hädanefter!
Lise-Lott och Ole hade precis skaffat sig en hund. Minns inte vilken ras det var, men som alla valpar var den urgullig! Tre månader gammal och ett yrväder!
Regnet fortsatte att ösa ned under eftermiddagen och middagen. Vi hade tagit med oss för middag som vi fixade. Det räckte också till valpägarna som också bjudits in. Därefter klarnade det upp och vi tog en promenad ned till hamnen med fiskespöna i högsta hugg.
Eftersom det utlovats regn, och det inte såg så lovande ut enligt prognoserna, så drog sig Oos kollega ur fisket på fredagen. Men vi tog med grejerna ändå utifall, vilket passade bra! Det blåste dock ganska rejält vid bryggorna, och det enda vi fick på krokarna var av det vegetabiliska slaget. 
I brist på napp, satte vi oss i Gulingen och drog ut till Skåpesund. Som alltid när vi passerar Stenungsund, känner jag ett stygn av saknad. Det är ett mysigt samhälle, och jag har så mycket minnen där! De fina långsträckta cykelvägarna där jag åkt inlines, alla vaktpassen på Stenungsbaden. När vi nu åkte på vägen ut mot Orust, mindes jag en annan gång längs den vägen. Jag hade den morgonen fått besked om Annas fruktansvärda tragedi. Några timmar senare skulle jag gradera i Krav Maga, men beslöt ändå att göra det. Jag minns hur jag grät hela vägen ut, grät över livets orättvisor, grät för min vän, vilkens tillvaro slagits i bitar. Rödgråten stod jag framför mina tränare, tårarna rann upp igen när jag förklarade min sena ankomst, men ingenting hade passat bättre för att ge utlopp för sorgen och vreden, än ett flera timmar långt graderingspass i Krav Maga som sedan följde. Jag klarade min första gradering utan glädje.
I Skåpesund var det lika mysigt som alltid, men fisken lyste med sin frånvaro. Likaså vid Myggenäs hamn och dess intilliggande camping. Klockan var omkring halv tolv när vi gav upp och åkte tillbaka. Det var ändå mysigt att vara ute, stå vid vattnet och kasta lite. Kändes lite konstigt att åka förbi Stenungsbaden. Mina arbetspass där kändes som något jag gjort i ett annat liv, där jag nu satt med fiskespöna i baksätet och min man bredvid. Trots trångt sängutrymme i torpet somnade vi bums. 
Idag tog vi vid där vi slutade dagen innan, och transporterade upp de uppsågade stockarna till vägen och den väntande släpvagnen. Väl tillbaka på Landet blev det en snabb avlastning och mera uppsågning till lämpliga längder. Oo lastade av släpvagnen, jag lyfte och matade stockar till Tomas som kapade med hjälp av motorsågen. Det gick snabbt, smidigt, och de värkande musklerna fick sig en omgång till. Men nu har vi som sagt en rejäl hög som väntar på sin slutliga klyvning och torkning!
Innan en välbehövlig dusch och lunch, tog jag en förrätt i hallonbuskarna, samt lekte lite mera med kameran. Ibland önskar jag att jag hade en mera proffesionell kamera. Det är ruskigt kul att plåta med en sådan med rejält manuellt fotoobjektiv, men samtidigt är det så smidigt att ha en kompakt liten kamera som går ned i fickan. Bildkvalitén blir faktiskt rätt ok ändå. De två sista bilderna visar de gamla byggnaderna på Landet, kallat Torpet.
Väl hemma lade vi omkull oss i sängen och slocknade som två ljus. Några timmar senare, när jag vaknade trodde jag det var morgon till en ny dag! Lite förvirrande att inse att det fortfarande var söndag, och en kommande GAIS match på gång. Efter lite velande beslöt jag att följa med. Vi skulle ju käka Max!
Publiksiffrorna och GAIS klack är ju ganska liten i jämförelse med IFK, men de gjorde ett gott jobb ändå. 1-1 blev slutresultatet, med en hårsmån, och jag fick käka Max med lökringar och smältost!
Efter hemkomsten har jag plockat lite och rastat dammsugaren. Det behövdes verkligen! Oo sitter och spelar Runescape intill mig, och jag ska snart avsluta och borsta tänderna. Imorgon är det arbetsvecka igen. En vecka som väntas bli ganska lugn då väldigt många av inköparna nu gått på semester. Men innan jag hoppar i säng:
Får jag presentera Flax! Oo döpte honom efter hans flaxande öron som jag inte lyckades få mer stabila, trots många stygn.
Jag improviserade fötter och armar med vägledning av mönster. Jag fick bara anpassa storleken efter Flax behov. Han blev ganska stor! Jag inser att det faktiskt inte syns på dessa bilder, så jag får ta någon ny bild till imorgon. Jag tänkte virka eller sticka honom en halsduk, och han saknar ännu ögon. De första jag gjorde blev inte alls bra, så för tillfället är han blind!
Fick förresten i fredags mitt nya bankkort som kommer att gälla när jag helt gått över till Nordea. Helt ny kod att lära sig! Suck å pust. Och till det gemensamma lär det bli ytterligare en kod! Så som jag har nu, kunde jag välja samma kod till det gemensamma som mitt privata. Perfekt för en guldfiskhjärna som jag!
Rain just keep falling on my head...
Det har regnat hela natten, och hittills nonstop denna dag. Perfekt väder för att sitta hemma och mysa med en virkning, eller sitta på jobbet och tjäna pengar.Lugnet har smugit sig på oss, inköparna har droppat av på semester. Nästa vecka lär det bli ännu lugnare.
Får se hur det blir med vår fisketur imorgon om vädret fortsätter såhär. Vi var i varje fall och bytte lina på rullarna, samt köpte lite fräsha nya drag i Kållered igår.
Jag påbörjade en mus i det tjocka Eskimo-garnet, med 8 milimeters nål. Hann huvudet och öronen. Det blir stort! Lite jobbigt med alla delar som man måste göra, och så montera ihop, men de går ändå relativt fort. Nu får vi se hur kroppen blir. Jag får improvisera lite eftersom jag kombinerar mönster. Armar och ben får jag hitta på något annat mönster. Blir intressant. Ser dock ut att kunna behöva mera garn. Och nålen hade nog kunnat avra en storlek mindre. Det blev lite glest, så jag fick sitta och tråckla igen hålen. Slöseri med tid!Träningsvärken är inte nådig idag! Passar bra att sitta framför en skärm hela dagen...
Bunny
Väl hemma blev det inte mycket vettigt gjort förutom middag.
Vi degade framför Lyxfällan och jag pillade med bunny. En nos och ögon blev det. Och så gav jag mig på ett försök att sprätta loss huvudet och fylla på vadd. Bunny var lite för trött i nacken! Det slutade med att jag förstås lyckades klippa fel tråd, så hela huvudet började remsas upp! Lyckades tråckla ihop honom hjälpligt, så skadan inte ser allt för stor ut. Jag fick i lite mera vadd i alla fall, men han slokar fortfarande ganska, tja sömnigt! Nu är alltså bunny klar! Vad ska jag göra nu då? Just det, en mus var det ja, med det tjocka grå garnet.
Ska till Kållered efter jobbet idag igen. Men dena gång för att fixa fiskegrejerna inför lördagen. Vi behöver byta linan, då den nuvarande suttit så pass oanvänd i flera år. Har prövat det förut...garanterat trassel!
Hjulben?
Vi fick som sagt lite dödtid där i väntan på vår bankman igår. Då passade jag på att dokumentera det faktum att jag är hjulbent. Just det. Raka ben, fötterna ihop och Lindas knän kan betrakta varandra på avstånd.Mamma sade alltid att det berodde på skidåkningen. Att alla mina timmar av fri stil/skating medförde det gapande hålet mellan knäna. Öööh.
Jag hade inte ens tänkt eller brytt mig om det om hon inte tjatat. Så till slut påverkade det mig så pass, att jag minns hur jag en kväll lade mig i sängen, spände ett bälte runt knäna och försökte dra ihop dom! Det funkade inte.
Enda gången jag kan tänka på det nu, är när jag står framför deltagarna i combat gör kator. Annars är det ju inte speciellt ofta man står med fötterna klistrade intill varandra.
Kunde inte låta bli att ta en bild av Gulingen och Goldie där de stod och utbytte hemligheter med varandra. Ingen har väl kunnat undgå hur kär jag är i min Guling...
Under lunchen fixade jag ombesiktningen. 200 spänn för att visa att halvljuset var justerat, och flmen från rutorna borta. Det var samma kille som besiktade Gulingen, och när jag nu var den enda i hallen, lät han nästan lite ursäktande att han bara följde de uppsatta reglerna. Det var inte alltid de höll med i de regler de var skyldiga att följa, och det känner jag ju själv igen så väl från egna yrkessituationer, framför allt när jag jobbar som ordningsvakt!
Skillnaden är bara att folk vid mitt arbete har svårare att acceptera och hålla inne med vad de tycker när de får reglerna förklarade för sig. Är man alkoholpåverkad försvinner vett och sans, man vet bäst och kan allt. För att inte tala om att man faktiskt läser juridik, eller har en pappa, bror, tjej, kusin, syssling eller sambo som är advokat. Akta sig fröken ordningsvakt! Håhå-jaja.
GP:s förstasida idag. Inte så konstigt kanske att vi hade strömavbrott! Ett annat minne poppar upp, från tiden då jag jobbade som ronderande nattväktare. När det åskade fick man vara beredd på en massa extrajobb, just på grund av dessa automatlarm som löste ut! Inbrottslarm fick undersökas och återställas, och i hällande regn stod man vid kärvande grindar och fumlade med gigantiska hänglås. Det var tider det!
Eller den sommar jag jobbade som försöksbiträde med jordbruksförsök, och ett rejält åskväder drog över oss. Jag klättrade upp i väderstationen på taket för att få en överblick över fältet och blixtarna, samt vända ansiktet mot de tunga regndropparna. Då känner man sig levande! Mina manliga arbetskamrater tyckte dock inte att man inte var riktigt klok och beordrade mig genast att komma ner. Det var den sommaren jag bodde i en etta i centrala Umeå tillsammans med Maja, åkte inlines med stavar minst en gång per dag och varvade jordgubbar med grädde, och varma mackor med gräslök och mjukost ( i våffeljärnet) som middagsalternativ. Det var också efter den sommaren jag blev hyperkänslig mot solen och fick klåda bara av att sticka ut näsan utan solfaktor 109.
Idag har jag och Oo packat träningsväskorna. Vi ska försöka köra en till runda på gymmet efter jobbet. Tråkigt värre, men nödvändigt, och roligare än att göra det ensam. Undrar vad det blir för väder i helgen. Vi ska ut och fiska på lördagen med en kollega till Oo, samt fixa med ved ute på landet. Vi har blivit lovade ett gäng björkar, men de står ju liksom på plats, så de ska styckas, transporteras och huggas upp.
Ännu ett minne dyker upp (väldans vad jag var i farten nu då!). Somrarna i sommarstugan och all veden man stod och högg för hand. Också en väldigt tillfredsställande sysselsättning, att svinga en yxa och begrava den i en harmlös träklabbe. Idag har man visst sådana där maskindrivna klyvmaskiner? Pöh!
(Några fler tidsfördrivsfoton)Strömavbrott...
Bankbesöket gick ganska bra. Vi blev bara lite snopna när vi kom fram till kontoret och möttes av låst dörr och semesterskylt på rutan. 
Vi fick vänta 45 minuter, varav tio bestod av att en tjej i Nordeas växel ringde och jagade honom som en galning. Kåre, vår bankman hade glömt bort oss! Det kan hända den bäste, men för att redan ha så mycket minus i mina ögon, så fick han inte fler poäng efter det!
Jag har svårt för människor som är så hurtfriska och munnen går i ett, beter sig som att man vore bästa kompisar och blinkar konspiratoriskt titt som tätt. När de dessutom gör så när det är första gången man träffar människan, så drar jag öronen åt mig ännu mera.
I väntan på att han skulle återvända gick vi och tog en fika i närheten. Eriksberg är något av en gräddhylla, med nybyggda fina lägenheter med grymt läge mot hamnen och centrum på andra sidan vattnet. Jag påmindes än en gång om varför jag inte är en sådan som hänger på fik i stan. Mackorna på det första caféet vi gick in på kostade 65 spänn. En sedesam icke överdimensionerad baguette. En liten bit kladdkaka för 35 spänn. Jag totalvägrade. På det andra fiket föll jag så till föga för en ost- och skinkfralla för "bara" 25.Till slut kom han så, och bad tusen gånger om ursäkt.
Efter kilometervis med dösnack gick vi så igenom lånen. Topplånet är ju borta nu, och vinsten från Kondi täcker också ett annat lån som hade amorteringskrav. Nu har vi alltså "bara" tre lån kvar med rörlig ränta, för närvarande på 1,59 procent. Rätt ok!
Efter en ny omgång av hans svada, fick jag avbryta och återuppta syftet med vårt besök. Oos lönekonto blir vårt gemensamma, dvs mitt lönekonto också. Vi öppnar var sitt eget privatkonto med Visakort, dit vi lägger en automatisk överföring från det gemensamma. Ränte/lånekontot ligger kvar, samt sparkontot Oo hade blir gemensamt, där vi också lägger en stående överföring från det gemensamma.
För att underlätta flytt och avslut av det jag har hos Swedbank, ska jag fixa kontoutdrag eller förteckning över det jag har hos dom och skicka till honom. Han öppnar kontona i Nordea, och ser till att vi fått våra nya kort och att allt är klart innan allting flyttas från Swedbank. Vi har ju vårt gemensamma där just nu också.
Det kändes ganska bra ändå när vi var klara.
Väl hemma orkade vi inte engagera oss i middag. Jag värmde en portionsburk med fiskbullar i hummersås. Mmmm! Oo bara rynkade på näsan, så jag fick frossa själv medan han tog en macka. :o)
Ta-daa! Jepps, det blev en bunny! Eller ja, det ska föreställa det i varje fall! När jag hade alla delarna klara och skulle börja montera ihop dom, så insåg jag att det bara inte funkade med de fötterna jag först gjort (totalfel). Jag gjorde alltså om dom igår, men inser nu också att jag stoppade kroppen för dåligt, därav det slokande utseendet.När jag vände blad i boken, såg jag ju att det faktiskt var med en svans också, men jag fundrerar på att göra en till, fast sätta den som nos istället.
I boken är den helblå i den ljusa färgen, men garnet tog slut, och jag orkade inte vänta på att köpa nytt när jag ville fortsätta. Därför fick den bli mångfärgad! Det är ju ändå mitt första större virkverk, så då får man vara lite överseende med resultatet va?På "armarna" syns det rätt tydligt att jag behöver virka hårdare. Det är inte så fint när fyllningen syns igenom, och jag kan inte ha mindre nål till det garnet. Alltså måste jag tänka på att dra åt garnet lite mera när jag virkar. Eller inte stoppa så hårt...
Boken har knappögon, men då det inte är så barnvänligt, tänkte jag prova brodera dit ögon. Ett par slutna känns lämpligt till den trötta hållningen...
När jag var på garnaffären i Torslanda, där de inte hade särskilt mycket av det garn jag nu har till virkningen, köpte jag istället ett grått tjockt med pasande nål. Jag tänkte prova göra en mus till, men med det garnet! Kan bli intressant! Jag vill dessutom göra om formen på huvudet, då de första mössen mera liknade smutsiga snögubbar med öron eller nåt. Men först ska jag avsluta bunny. Frågan är bara vad jag ska göra av honom sen?
Bankdag
Till bröllopsfesten hade Monica med sig en massa frukt som vi skulle ha framme till gästerna. Vi fick plats med en bråkdel, resten fick ligga kvar i äppelkartongen de kom i. Helgen som nu passerats drog jag fram den från dess hylla för att gå igenom den, och fick en våt sörja över golvet! Mysigt! Dessutom fick jag en hel svärm bananflugor omkring mig, vilket föranledde denna fälla som är väldigt effektiv.Lite vatten, vinäger och lite diskmedel för att ta väck ytspänningen. Jag lade också till en guck sirap för att fresta flugorna lite extra. Voilá, en rejäl skörd på några dagar!
Igår, i natt och denna morgon har vi haft ett mysigt välbehövligt regn. Extra mysigt blir det med takfönster, då smattret blir högre och mera stämningsfullt. Vi hade en lugn kväll, där Oo slumrade någon timme i mitt knä medan jag virkade vidare de två sista delarna. Men nu inser jag ju att jag faktiskt saknar ytterligare en del. Som jag inte tror står med i boken!
Och när jag nu ser så gott som alla delarna, så inser jag att jag måste göra om två av dom. Så kan de ju inte se ut! Eller hur Elin!? ;o)Direkt efter jobbet ska jag och Oo till banken. Till slut hörde bankmannen av sig efter att Oo bara jagat honom som en galning i flera månader! Vi vill gå igenom huslånen och lägga upp vår gemensamma ekonomi. Jag har ju mina konton i Swedbank, han hos Nordea. Vi har vårt nuvarande gemensamma hos Swedbank, men vill nu alltså ha allting i en och samma bank. Eftersom lånen ligger hos Nordea, blir det ganska naturligt att jag flyttar över dit. Jag är inte överförtjust i att lämna Swedbank som jag ju kan och är van vid. Deras dosa och Internetbank är smidig, och jag har alla, och då menar jag alla tänkbara betalningsmottagare inregistrerade och klara, samlade sedan Internettjänsten introducerades för herrans massa år sedan. Puts väck!
Men jag antar att det är ett ganska snabbt övergående bryderi. Det jag har svårare för är att släppa "kontrollen" över mina pengar. Oo tycker att vi bara ska ha ett gemensamt konto dit våra löner hamnar, och användas för allting. Det tar mig emot. Visst, vi är gifta och ska dela allting. Jag vill dela allting, men det tar emot! Jag tror det skulle kännas fel att shoppa från ett konto som inte bara har mina pengar. Jag vill inte spendera hans! Och jag vill inte att hans pengar ska gå till att betala mitt studielån till exempel. Jag kommer inte ifrån det där med mitt och ditt i detta pengasammanhang! Det handlar om det där med skuld igen. Trots att vi ska och jag vill dela allting, så känner jag mig själv så pass att jag inte skulle känna mig bekväm i att låta honom betala mina grejer. Jag skulle inte våga spontanshoppa, vara orolig att jag överskrider min andel. Helknäppt jag vet, och jag tror det är sårande för Oo att jag tänker så här.
Men det hjälps inte. Mitt ena alternativ är att vi har kvar våra respektive lönekonton, fast jag får ju skapa nytt hos Nordea. Därifrån ser vi så till att det dras en lika del till vårt nya gemensamma. Det använder vi så till räkningar, gemensamma nöjen, mat och så vidare. Därifrån betalar vi också in till låne/räntekontot, så vi får alltså ett enda konto där vi tydligt kan se in- och utflöde.
Sedan har vi så våra egna lönekonton till helt egna utgifter, så som mina CSN-inbetalningar, shopping osv.
Mitt andra alternativ är tvärtom. Vi har ett gemensamt dit våra löner hamnar direkt, vi får alltså samma lönekonto. Därifrån dras sedan en lika del till våra egna privata konton som jag kan använda utan att behöver känna dåligt samvete. Det faller dock lite på att, om jag låt säga skulle bli föräldraledig. Då kanske min andel överskrider den som min föräldrapenning faktiskt bidrar med. Men vid det laget har jag kanske fått bukt med mitt knepiga samvetstänk, eller om inte annat, så stillar jag samvetet med att jag är hemma och sliter med en skrikig, kladdig, bröstvårtsbitande unge, vilket borde vara värt hela min föräldrapenning och hela hans lön!
Bara för att byta ämne, så måste jag ju bara visa att min Guling nu finns att beskåda i Facebooks fanclub "Gul bil (leken)"! Hamnade där av en slump, och erinrade mig att en elev faktiskt boxat till mig och på min frågande min förklarat leken. Det är över 22 000 medlemmar! Fniss!Nu har jag också introducerat leken för Oo, så det är rena slagsmålen så fort vi åker någonstans tillsammans!
Leken är alltså ganska enkel: Sitter du i bilen, och ser en gul bil, så ropar du "Gul bil!" och klappar till den närmaste på axeln. Låter helkul va?
Man bör dock göra reglerna klara för varandra innan man börjar... Räknas företagsbilar? Stillastående bilar? Metallic?
Jag vet, ibland är jag synnerligen lättroad, men jag är i varje fall inte ensam! Och lite kul tanke också att min Guling kanske orsakat en och annan rallarsving i en mötande bil!
Vädret har vänt
Solen må vara bakom grå moln, men värmen är det inget fel på. Uppåt nitton plusgrader visade Gulingens termometer någonstans mellan Olofstorp och Torslanda.Jag känner lätt träningsvärk i höger näve, vilket jag inte kan tillskriva annat än infernaliskt gnuggande igår! Medan Oo började dagen med Runescape, körde jag igång en tvättmaskin och gick och och tvättade Gulingen. Både insidan och utsidan!
(Somliga låg och gottade sig medan andra jobbade)
Sedan operation "göra-den-kinkige-bilbesiktningsmannen-till-viljes", nämligen ta bort plastfilmen som gav förar- och passagerarsidans rutor en lätt tonad nyans. Det var inte kul! Jag tror inte värmepistolen tillförde särskilt mycket, för jag fick mer klister kvar på rutan när jag var sparsammare med värmen! Filmen satt som berget, men gav inte efter så som ett klistermärke kan göra. Man fick bara slita som fanken och hjälpa till emellanåt med rakbladsmakapären som Oo har när han tvättar fönster. Oo fick nöjet att säga: "-Vad var det jag sade!" när jag omtänksamt försökte torka av bladet efteråt, och skar mig rätt över tummens top. På tvären! Shit, ryser i hela kroppen när jag erinrar mig känsla av ett rakblad genom en fingertopp!Själva klistret medförde alltså det infernaliska gnuggandet med rejäla mängder lacknafta. Phuu! Det tog en evighet! Och då hjälpte ändå Oo till och tog det värsta fönstret!
Sedan tog han itu med Goldie, medan jag rastade dammsugaren, hängde tvätt och körde igång ännu en maskin. Oo gick sedan från biltvätt till att rensa förrådet! Det utrymmet har varit ett typiskt ställe där vi hittells bara dumpat in grejer hur som helst. Det gick knappt att komma in i det!
Jag lade mig med en bok i solen medan han stökade och röjde. Jepps, Linda släppte kontrollen (blev burdust beordrad att ligga kvar i solen), och lät honom fixa i ordning sitt utrymme som han sade. Hallå? Vad menar han med det??
Flera timmar senare var han nöjd, och det blev kanonbra!
Under tiden hade jag, förutom att bättra på solbrännan, fått en rundtur hos Pekka och Liisa. Vi ska ta hand om deras blommor och grönsaksland medan de är borta. Posten antar jag också, nu när jag tänker efter. Det kom ju aldrig på tal, men jag antar det.
Efter en veckas matslarv, fixade vi till denna vecka, en ordentlig veckohandling, där vi samtidigt dumpade en hel del på återvinningen. Lax, sill och potatis senare var vi trötta i ögat. Oo spelade lite, medan jag läste och slappade i soffan framför tv:n. Jag avslutade den sjätte av det som ska bli totalt åtta delar av det virkverk som går under "Utmaning" i boken. Och det är bara att inse, att min (för) höga tro på mig själv, att gå direkt från "Lätt" till "Utmaning", nog var i styvaste laget! Åtmindstone två av delarna ser inte ut som det är meningen att de ska. Betraktaren får välja själv vilka två, samt gissa hejvilt vad det ska bli när de återstående två delarna är klara. Elin har i egenskap av tjuvtittare, gått miste om sin gissningsrätt! :o)
Söndagsinlägg
Denna dag är jag uppe före Oo. Som jag skrev igår, så gillar jag att drömma, men alla drömmar är inte trevliga. Denna morgon var mamma med i bilden, vilket händer då och då. Jag kan inte erinra mig någon dröm där hon varit med, som faktiskt varit trevlig. När jag vaknade smärtade hela kroppen! Kan ha att göra med att Maja låg tätt intill på min arm, och jag då omedvetet ligger blickstilla i sömnen, men det brukar inte smärta så illa som denna gång. Nåväl, medan jag skrev gårdagens inlägg, bredde Fia ut sig så som bara hon kan göra. Har plockat en fästing av henne denna morgon. Urk.Det småkliar lite i huden idag. Efter en hel arbetsvecka av att bara avnjuta solen i sin nedgång, medförde att Linda ville tillgodogöra alla uteblivna soltimmar till max igår. Först blev det dock att handla och greja lite i köket. Däremot ingen storhandling eftersom Tomas kom för att hjälpa Oo gjuta "fästen" för altanen. Därefter skulle familjen Noel komma förbi, så när Oo åkte med Tomas från Byggmax, åkte jag och handlade för grillning.
När gjutning var över och föräldrarna åkt, promenerade vi till Älsjön för mera sol samt bad. Det var härligt!
Efteråt blev det grillning, både kött och fisk innan Oo tog itu med deras krashade dator. Jag och Elin degade i soffan, och jag virkade vidare på...någonting. Får se om jag vågar visa bildbevis på mitt misslyckande, av någon anledning glömde jag ta en bild av eländet!
Idag blir förhoppningsvis storhandlingen av. Och tvättberget minskade något under gårdagen. Ska fortsätta jobba på det denna dag. Dammsugaren ska rastas en sväng också och blommorna på utsidan vattnas. Igår sade vi att vi skulle ge bilarna en rengöring på både in- och utsidan, och mina rutor fixas så jag kan återbesikta Gulingen innan tidsfristen går ut. Det är sämre väder idag, som utlovat, men värmen hänger kvar. Imorgon är det tillbaka till iskallt luftkonditionerade kontorslandskapet!
Dagen efter
Klockan är inte ens halv tio, och Oo är uppe och...ja, i varje fall spelar! Han var till och med före mig ur sängen. Jag gillar att drömma, så länge det är trevliga drömmar. Och ofta är jag medveten om att det faktiskt är en dröm, så jag kämpar ihärdigt för att stanna kvar däri och inte vakna! Denna morgon var ett sådant fall. Dock var det ingen jättetrevlig dröm, även om jag inte minns så mycket nu, men likväl visste jag att jag sov, och ville inte vakna upp. Jag ville veta hur det gick!
Och så väcks man av att Oo kliver ur sängen. Jaja.
Jepps, jag följde med! Vi kom väl i säng vid tvåsnåret tror jag. Snacka om att det var längesedan jag var ute "på stan"! Men det blev riktigt trevligt! Det blev jag, Oo, Uffe och Niklas, och vi började med att leta upp ett matställe där vi kunde klämma oss ned på uteterassen. Jag tror det blev "Tvåkanten" på skuggsidan av Avenyn. Det var varmt så det räckte till ändå!
Linda var hungrig och gick lös på en trerätters! En halv Toast Skagen, Black & White och gissa vad till efterrätt? Inte det billigaste stället, men jag antar ganska typiskt för Avenyn. Hur som helst så sket jag i det och åt det jag ville. Urskuldade min för- och efterrätt med att de kostade lika mycket som de två öl Oo tog istället.Efter en stund fick vi ett par i 50-årsåldern intill oss. Karln var ganska bullrig till en början. Skulle göra sig till, ta servitrisen i hand, komma med dåliga skämt och var allmänt lite högljudd. Man såg och hörde hur hans fru försökte lugna ned honom. Hur trevligt hade hon? Man såg att hon tyckte han var pinsam, och det hade nog jag gjort också om jag varit hon. Vad gör man? Dricker mera själv, så att man kan tycka han är lika rolig? Går därifrån och låter honom skämma ut sig bäst han vill? Slappnar och, ler och tycker det är trevligt att han är glad och mår bra, och då mår man själv bra? Fortsätter att försöka lugna honom och kasta ursäktande blickar omkring sig?
I vilket fall så gick vi därifrån mätta och belåtna, vidare till "The flying scotsman", där Jonel anslöt.
På vägen dit hörde jag någon ropa mitt namn, och där var Kevin! En av mina gamla mentorselever! Han hade tagit studenten nu och jobbade som bartender på "Harrys" i Stenungsund! Shit vad han hade vuxit! Och varför tog jag inte en bild av oss? Himmel vad kul det var att se honom, och vad kul att han hejdade mig! Jag har tänkt på honom ganska ofta, då han var ganska mobbad under hela grundskoletiden. Han var en viljestark kille som brann för bland annat dans, vilket naturligtvis inte tolererades. Hans skolår var ännu ett exempel där skolan misslyckades att lösa problemet, där vi svek genom att ha verkninglösa samtal med inblandade och sedan tro att allt var ok. Jag minns hur maktlös jag kände mig när jag pratade med honom och hans föräldrar. Man pratade med klass"kamraterna" och ingen ville kännas vid mobbningen.
Positivt att se att han nu mådde bra, och hade använt de hemska åren till något konstruktivt. Han hade gått ut en drama-estetisk skola (minns inte namnet), och gjort ett helt eget arbete, i form av pjäs som handlade om hans tid på Stenungskolan. Han fick ett stipendie för den, och skulle sättas upp på Fregatten (kulturhuset i Stenungsund)! Han berättade vidare också, att en del från skoltiden hade nu i efterhand bett om ursäkt för hur de behandlat honom. Nu väntade lumpen och ett besök till USA (hans pappa är därifrån), där han skulle försöka plugga vidare inom drama/estet-gebitet. Jag önskar honom all lycka, och skulle inte bli förvånad om han en dag skulle bli känd skådis eller regissör!
Nåväl, på "The flying scotsman" var det väl lagom uppiggande att sitta i ett hörn och se pojkarna dricka var sin öl. Vi gick dock ganska snabbt vidare till "Hard Rock Café" för att köra lite virtuell bowling (helknasigt, jag vet!). Men värmen där uppe gjorde att killarna snabbt drog sig nedåt igen för en ny öl istället. Vi hängde i trängseln tills ölen var slut, och då drog vi vidare till Storan och "Grill Del Mundo", enbart uterestaurang/pub intill Storan som spelade konstig tropisk musik. Där lyckades vi få till två sköna fåtöljer, och undertecknad kunde bekvämt betrakta människorna som passerade.
Fick se en skandalöst kort kjol, som enligt Oo var allt för kort för att vara sexig, en äkta brat-kille (fanns iofs flera) och upptryckta bröst i tighta fodral. I egenskap av att sakna liknande hylla, brukar undertecknad försöka kompensera med en intressant rygg istället (kom ihåg bröllopsklänningen!), och bar denna kväll den top jag faktiskt köpte samtidigt som sagda klänning! 
Efter en stund drog vi dock vidare. Då hade jag börjat känna mig ganska trött och nöjd med kvällen. Det enda som gjorde att jag stannade kvar, var att vi tänkte gå till "Casino Cosmopol", där jag aldrig varit annat än i kostym, dvs vaktjobbat! Fy vad många timmar man stått där i dörren och frusit!
Innan vi kommit särskilt långt dock, så insåg Jonel att han inte hade legitimationen med sig, vilket man måste ha för att komma in på casinot. Så vi vände tillbaka och gick till Avenyn och "Jamesons pub", ett litet ställe med mycket folk! Eller snarare så krävdes det inte så mycket för att det skulle vara knökafullt. Istället för att knö med kilalrna och deras öl, drog jag till entrén och tjötade med vakten istället. Ingen jag kände sedan förut, men att prata vakter emellan är ett bra tidsfördriv, och på lagom nivå för mig.
Då visade det sig att Jörgen, JR var där och spelade! Som delägare till Spekeröds folkpark, vaktjobbade jag en del för honom när jag bodde i Stenungsund. Nu fick jag höra att parken är till salu och delägarna osams. Jag har alltid tyckt att kombinationen ekonomi och vänner är vansklig, då man aldrig vet vad som kan hända. Jörgen är i vilket fall en jäkligt duktig sångare och showare (duktig på snuskskämt och snuskprat också!), och får lätt igång en publik! Jag minns bara Tjörn runt, då de arrangerat med tält osv på torget i Stenungsund. De hade anlitat "Clabbe", Claes Af Geijerstam" som discjockey och publikdragare. Det var jättedåligt med folk, och Clabbe var verkligen värdelös!
Till slut fick Jörgen hänga på sig gitarren och ta över scenen, och snabbt var de få besökarna uppe och hoppade!
Hur som helst, så försökte en kille etablera kontakt och en annan bjuda upp där jag stod i trängseln och fotade. Sorry killar!
Sedan visade det sig att mitt lättsamma prat med vakten kanske tolkats lite fel? "-Kom tillbaka vid tre" (de stängde då) sade han när vi drog därifrån. Heh, som ganska sällsynt tjej i vaktstyrkan brukar jargongen kunna bli lite rättfram och fräck. Vi gillar att pika och anspela, och när jag tänker efter, kanske kan liknas vid att flörta med varandra utan allvarlig baktanke, vilket är just varför det är så kul!
Ibland har det dock hänt att man blivit tillfrågad om fika och träff på stan av singelkollegorna, av det sätt som kanske kan betyda hopp om mera. Om det berott på den flörtiga jargongen är det inte mycket att göra åt. Sådan är stämningen, det är roligt, och det har aldrig blivit några hard feelings för det. Hade man varit singel eller intresserad, visst, men nu har det inte varit så, så då blir det istället bara kul och bekräftande.
Eftersom jag alltid är nykter, så kan jag ju handla och reflektera lite mera när jag är ute "i svängen". Och elakt som det kanske kan låta, så har jag insett att det kan vara väldigt lätt att leka med killar. Nu dricker jag inte, men många gånger hade man kunnat få sig en gratis drink eller öl, bara för att le och vara lite trevlig en stund. Visst jag hade kunnat fixa mig en gratis dricka istället, men eftersom jag jobbade där jag gick ut, så fick jag ju det ändå! Och om inte, så vill jag absolut inte inge några falska förhoppningar, eller utnyttja någon så. Jag ger nog ett ganska ointresserat och svårraggat intryck, då jag oftast bara ler eller svarar vänligt på uppskattande tilltal och försvinner ned på dansgolvet in i min egen värld.
Som nykter känner jag att jag har mera kontroll, och kan därför manövrera eller styra en konversation eller situation med en berusad dit jag vill. Något som är väldigt tillämpbart när man jobbar i dörren... Man kan snabbt läsa av vilka som har oskyldiga avsikter, och vilka som inte har det. Snuskhumrarna från den ensamme mera försiktige, hur man ska bemöta den ene eller den andre. Tänk de tjejer som är så berusade att de inte kan göra denna bedömning? Som låter sig bli uppraggade eller utnyttjade? Kanske är det just det de vill i och för sig...
Oj, det blev en liten parentes! Hehe, i vilket fall, så piggnade jag till att av att träffa på Jörgen och lyssna på honom när han spelade. Jag fick en liten släng av mitt "gamla" liv när jag inte längre bara satt eller stod bredvid Oo och hans vänner. Jag hade något eget att sysselsätta mig med "där ute", och kunde istället gå och hälsa på där pojkarna satt emellanåt istället. De satt och hängde på typiskt "hänga-på-uteservering-och-har-lyckats-få-bord-precis-mot-gatan-där-alla-vill-sitta"-manér, drack öl och tuggade på...någonting.
Det blev till och med så att jag kunnat tänka mig att stanna kvar längre, lyssna mera på Jörgen och snacka vidare med honom, när pojkarna gav upp!Men det var ganska skönt också att krypa ned i sängen intill min Oo (som somnade på två sekunder).
Idag har vi inte mycket annat på programmet, än att storhandla och beta av tvättberget. Det är toppenväder ute, så vad sjutton sitter jag här för?
(Min
Trevlig helg!
Knasigt
Jag fick frågan av Marita, hur jag gör för att få texten jämte bilderna. Det är ganska enkelt, men ändå knepigt ibland, då redigeringsfönstret är smalare än det publicerade innehållet.
I mitt föregående inlägg ser det ju rätt ok ut med den övre bilden vänsterställd, och den nedre till höger.
I redigeringsformatet ser det dock helt annorlunda ut! Jag brukar "provpublicera" och sedan korrigera med extra eller färre tomma rader i efterhand. Oftast blir det färre...
Har inte bestämt mig ännu...
Det är lättare med ögonblicksbilder genom sidofönstret om avståndet är tillräckligt... Denna tog jag för att jag gillar dessa ensilagebalar så mycket! Jag tycker de är..söta! Ser ut som stora ostar där de ligger överallt!Gillar också begreppet "traktorägg".
Mamman till barnet:
"-Vet du vad som kommer ut ur de där traktoräggen?"
"-Nej mamma, vadå?"
"-Bönder!"
Jag tycker de är fina där de ligger spridda över markerna!
Sedan lyckades jag ta en bild genom passagerarfönstret. Lite knepigare eftersom motivet var närmare, så det syns inte lika väl som jag hoppades. I Gunnilse är en äng med gigantiska Strättor. De är mycket högre än en människa, och jättevackra. Jag minns att jag försökte pressa en sådan till mitt herbarium på en botanikkurs. Den var så tjock och full av vätska att parkettgolvet på Tvistevägen i Umeå fick en fläck. Jag hade behövt byta tidningspapper åtskilligt fler gånger än jag gjorde för att få till ett fint pressat exemplar!
Men de är magnifika!
Friday I'm in love!
Varm och skön morgon, där lätt dimma låg över landskapet. Det är fredag! Fick förfrågan om vaktjobb nästa lördag, samt helgen därpå både fredag och lördag. Vi har fiske inbokat på lördagen, och helgen efter kan det bli IFK-match på söndagen. Hade ingen lust att boka upp hela helgen på jobb! Undrar om han fick tag i tillräckligt med vakter, för min lilla rundringning gav ingen utdelning. Sommartid är det svårt att få tag i vakter pga alla festivaler, visaftonar och allehanda tillställningar. Riktigt bra betalt kan det också vara, om man är beredd att åka en bit.Jag har gjort två vaktsomrar med jobb minst varenda helg, men föredrar nu faktiskt att vara ledig!
Ikväll ska Oo in till stan för att träffa Uffe och någon fler. Jag har inte bestämt mig än om jag vill följa med. Blir ju ganska lätt uttråkad av att bara sitta och hänga och dötjöta.
Lyckades inte få in gårdagskvällens bild på Oo, så den kommer idag istället. Fin fläkt va? Monteringsinstruktionen var dock inte den bästa! Hade man försökt följa den slaviskt, vet jag inte vad det blivit för något. En elvisp kanske? Efter att ha kikat på delarna en stund, och puttat instruktionen åt sidan, så var det inte så avancerat. Fia spydde två gånger inatt, men ingen mus på mattan. Däremot var det nära att det blev kräk på en, då hon har en förmåga att vilja lägga dom där istället på det lättavtorkningsbara golvet!
Hm. Jag kanske ska haka på ikväll ändå. Då kan jag beställa något gott att äta istället för att stå hemma och glo hjälplöst in i kylen. Virka kan jag göra imorgon eller söndag! Och blir jag uttråkad kan jag ju gå en sväng på stan. Det har jag ju inte gjort på evigheter!
Lite trädgårdsarbete!
Wo-hoo! Ett inlägg på en vardagskväll! Kors i taket. Äpple- och päronträdet är nu planterade! Buskarna ser fortfarande oroväckande trötta ut. Gjorde vi fel när de planterades? Vi grävde rejäla gropar, satte ned dom och vattnade gärnet, dränkte dom! Varken jag eller Oo har någon erfarenhet av att plantera varken träd eller buskar, så jag tillämpade knepen jag lärt av mamma, att man ska vattna rejält. Det gällde förvisso krukväxter, men växt som växt...?Shit, hoppas de klarar sig!
Oo lider verkligen av värmen som varit denna vecka. Våra inre termostater är så tvärtom som de bara kan bli. Jag fryser för minsta lilla, medan han kan gå i shorts året om. Jag kan åtmindstone klä på mig, medan han har svårt att ta av sig mer än, tja ned till bara mässingen!
Jag går runt och myser, och njuter av att inte behöva ha på mig en massa kläder. Att känna friheten i att bara kunna ha på sig en t-shirt inomhus! Mmm!
Jag åkte förbi Elgiganten igår för att köpa en bordsfläkt till min stackars man, men där var de föga förvånande slut. Hittade en finfin på intilliggande Mediamarkt istället, och det är faktiskt ganska skönt när den snurrar förbi med sin ljumma vind.
Men jag har suttit tillräckligt vid en datorskärm idag! Virka kanske?
Lite närmare helgen nu!
Ibland får man dock sådana kommentarer att man inte kan hålla sig för skratt.
"-Det här systemet ger mig eksem!!"
"-Den ska ju upp till Gud fader själv!" (en order som skulle godkännas)
Okej, kanske obegripligt för en annan, men väldigt kul för mig. Det märks att det är inköpare man jobbar med, människor som i sitt arbete har ständig kontakt med kunder och företag.
Snart är denna vecka över och sedan försvinner många på semester. Då lär ärendekön minska rejält. Tråkigt!
Solen skiner på utsidan. Får se vad som händer ikväll. Vi har planterat vinbärs- och krusbärsbuskarna, då de började se lite ledsna ut. Väl i jorden ser de nu två dagar senare ännu mera ledsna ut, så jag hoppas verkligen de klarar sig!
Fruktträden har vi inte planterat ännu, då vi inte bestämt vart vi vill ha dom. Vi försöker tänka framåt då vi kanske vill ha en friggebod eller liknande på tomten. Då blir det knas om vi har ett frodigt fruktträd mitt i vägen.
Fia spydde sex gånger inatt förresten. Hittade dom lite här och var från sovrummet och vägen ned till köket.
Hittade en död näbbmus på mattan på morgonen. Katter brukar inte mer än leka med dom, då jag hört att de inte är särskilt goda (hur vet man det??). Oo fick ge den en luftfärd ut i trädgården medan jag torkade kattkräk.
Torsdag
Heh, det är inte så lätt att ta en bild i farten, rätt ut genom sidofönstret. Det är en sak att hinna ta rakt framåt, en annan hinna ta något som svischar förbi!Det är alltså inte stolpen i mitten jag ville fånga, det var det till vänster. Jag stör mig på alla dessa valkampanjsskyltar som fortfarande sitter kvar överallt!
De kan sätta upp dom hejvilt, men tar inte ned dom sedan! Hur dåligt är inte det??
Annars passar bilden ganska bra till denna vecka hittills. Det är jättemycket att göra, och det är så kul!
Det rasslar till i inboxen, och ärendelistan blir plötsligt jättelång! We-ho!
Igår premiärbadade vi i Stora älsjön, den större badsjö inte långt från oss. Vi tog cykel, och förutom lite småjobbig backe åt vardera håll, så tog det bara någon minut att ta sig dit och hem. Jättehärligt i vattnet och lite ovant att det inte var salt!
Mitt i veckan
Nina och Anders barn var väldigt förtjust i våra barn. Så fort han såg dom ville han klappa, och kunde följa efter dom runt utsidan av huset i sina försök. Förtjusningen var dock inte ömsesidig. Våra katter är över huvudtaget ganska skeptiska mot barn, vilket antagligen beror på att de finner dom högljudda och oberäkneliga. Har vi barn på besök brukar de hålla sig undan, gärna högt uppe i klösträd utom räckhåll för små barnahänder. De väntar med att äta, dricka och gå på lådan tills barnen är i säng och lugnet lagt sig. Vid tidigare besök kunde det vara rent komiskt att se Maja småspringa till lådan på kvällen då hon till slut vågat sig fram.Fia har alltid varit tålmodigare, och kan också bjuda lite på sig själv så pass att barnet kan få möjlighet att känna på pälsen. Blir det för ihärdigt kan hon så enkelt gå eller trava sin väg. Ibland kan de dock tappa tålamodet och anse att de faktiskt har rätt att få ligga på sin plats i fred. Svansen kan vifta allt ihärdigare, öronen lägger sig plattare och plattare. Till slut hötter de med tassen. Har barnet fortfarande inte fattat piken så kommer klorna. Har dock märkt att de har sämre tålamod med äldre barn och vuxna, som att de anser att äldre faktiskt ska ha mera vett att tyda tecknen.
Katterna är som sin matte. Tycker de är oberäkneliga, högljudda, och vet inte hur de ska hanteras. I avsaknad av viftande svans och klor håller jag mig rätt och slätt på avstånd, men med samma skepsism i ögonen som Maja från sitt klösträd. Helgens besök var både roligt och jobbigt, ur barnsynpunkt.
När jag på söndagen tog en lång dusch insåg jag att min tillvaro handlat och handlar mycket om skuld och rädsla. Skuld över att inte räcka till. Skuld över att jag inte räckte till som lärare, skuld över att jag inte kan hålla kontakt med vänner och släkt, skuld och rädsla över att inte räcka till som flickvän, sambo och fru. Skuld över avsaknad av mammalängtan, skuld över att inte räcka till som syster, vän, värdinna, moster, svägerska, svärdotter. Skuld över att sakna vilja och behov av att uppfylla det sistnämnda.
Jag är medveten om att det är mina egna tillskrivna förväntningar jag kämpar mot. Att mitt resonemang är egoistiskt, nästintill martyrlikt och säkert också infaller under självömkansparagrafen. Så då kan jag lägga till skuld över att jag är så egoistisk också, för att få till en trevlig sluten cirkel.
Men om jag ska fokusera på barnsynpunkten, så gäller det generellt för alla barn jag stött på förutom mina elever. Eleverna kan inte ens jämföras, då jag och dom var i en helt annan relation än de barn jag träffar som privatperson. Dock slår min skuld desto hårdare när det kommer till mina syskonbarn. Jag förväntar mig att jag ska älska att vara uppe i dom hela tiden, tar för givet att det också är alla andras förväntningar på mig i egenskap av moster. Att man inte ska vilja annat än kela, leka, busa, ta hand om, skydda och bry sig om dom hela tiden. Jag kämpar förtvivlat för att finna denna längtan, dessa känslor för barn inom mig, men finner dom istället bara irriterande, högljudda, gnälliga, krävande, otacksamma och oberäkneliga - egentligen kort och gott, BARN! Jag tycker om dom - på avstånd.
Och då kommer skulden. Samvetet är svartare än Fias nos. Jag tänker på hur sårande det måste vara för föräldrarna, att jag saknar den förväntade inställningen till deras ögonstenar. Att jag inte dränker dom i kramar och pussar. Slåss om möjligheten att få bära, eller avundsjukt betrakta deras ömsesidiga kärleksförklaringar.
Jag pratade en del om det, framför allt med Anders, när jag fick frågan om vad jag tyckte om dom, och om jag själv längtade efter barn. Jag var ganska öppen, brusade nästan upp, av vad jag senare förstod var utlopp av den skuldfyllda frustration jag samlat på mig under vistelsen. Naturligtvis vill de inte att jag ska tvinga mig till att umgås med barnen om jag inte vill, men jag kunde inte låta bli att tolka en sårad underton - självklart! Så det blir en ond cirkel. En cirkel av skuld som jag inte kommer ifrån. Han frågade om jag tyckte det var jobbigt att ha dom där. Jag sade att det var både och, både roligt och jobbigt. Där det jobbiga är min egna oförmåga att handskas och känna med barnen. Det roliga är deras omedelbarhet, deras troskyldighet och gulliga egenheter. Okej, Otto har kanske inte så mycket att tillföra just nu, ammande liten bebbe som han är, men andra skulle säkert finna honom otroligt givande.
Jag tycker ungarna är jättesöta, och många gånger också väldigt rara och snälla. De är ju så oskyldiga! Och hur kan man stå emot, när jag på måndagsmorgonen stänger ytterdörren för att åka till jobbet, och Aron står strax innanför och vinkar? Helt utan inflytande från mamma och pappa som ligger och slumrar.
Jag tycker om dom, tycker de är fantastiskt gulliga, men saknar den där brinnande naturliga entusiasmen för dom. Jag önskar att jag hade den, vill ha den. Blir ledsen när jag inte finner den.
Barn kan naturligt nog vara blyga för vuxna. Men jag är banne mig lika blyg för barn!
Barns blyghet för en vuxen kan gå över, när de fått vistas i samma rum en stund. Men jag förblir lika blyg, med extra armsvett på köpet.
