Skåda min inre harmoni!
Lindholmens lilla sal tar emot 25 deltagare men inte fattar jag var dessa skulle stå då? Inne i alkoven? Räknade till tretton idag och tyckte det var rätt lagom då man ju vill ha utrymme omkring sig! Kändes rätt bra i kroppen så den där förkylningen åkte på däng! Fast vi får väl se hur det känns imorgon. Hoho!

Mötte upp barn, far och farfar som varit på Universeum. Åkte vidare till Stensjöhills herrgård för mumsig brunch!

Börjar bli mycket folk nu!

Hemma igen efter en massa gjorda ärenden. Johan drog till Romelanda med fotbollstjejerna för att åka på däng. För hans andra tjejer blev det Bäckebol, Backaplan och Tynnered. Hämnade ny transformator till fåtöljen, återlämnade en rullgardin, hittade tofflor till Lilltjejen och fick en massa av Isabellas urvuxna kläder och skor av Camilla. Supertack!
Energinivån är inte på topp precis men gott att ha de där måste-grejerna gjorda som blivit liggande i brist på tid.

Status på Lilltjejen är snorig med dålig matlust men energisk ändå. Nya pusslet var skoj och fixas på ett kick. Det pratas och enstaka tvåordiga stavelser förekommer. Hon rabblar siffrorna ett till tio rätt bra utan att egentligen förstå dess innebörd och sjunger gärna något som kan uppfattas som Imse vimse spindel.

Det var väl nästan ett år sedan sist, då vi för första gången gjorde en after work tillsammans jag, Ola, Stoffe och Mikael. Redan då bluddrade Ola om nån restaurang som serverade något alldeles särdeles gott: Panerad ost! Minerna var skeptiska men nyfikenheten väckt och de idel lovorden medförde beslut att vi självklart måste prova! Det tog som sagt nästan ett år men till slut var kvällen spikad och bordet bokat på Krakow i utkanten av Vasastan!
Ett mysigt litet ställe och uppenbart populärt. En förrätt senare hade vi osten framför oss som väl inte såg jätteimponerande ut men ååh vad gott det var! Till skillnad från pojkarna åt jag lätt upp hela osthärligheten medan efterrättspannacottan var sådär. Nästa gång tar jag glassen istället för den var RIKTIGT god!
Mikael gav upp efter maten medan äldrefolket med barn hemma vandrade vidare till Biljardpalatset. Vi kände oss ungefär lika gamla som en medelålders dinosaurie då stället visst hade artonårsgräns.
Jag är ju inte den som med stor iver går på after work eller hänger i en bar, men om jag nu ska göra det är det mina pojkar jag ska göra det med. De är bäst! :)

Nerbäddad med gosigaste värmekuddarna! Har jag sagt att jag INTE ska bli förkyld?
En sulky står i hallen när jag kommer hem, alltså en sådan där smidig hopfällbar "barnvagn". Farmor och farfar skämmer bort oss inte bara med sin tid, tusen tack!

Det pirrar i benen och av någon anledning fick jag ont på högra sidan av ryggen! Det är illa ställt med kärringen nu. Rätt bra med folk idag och energin strömmade förstås till som vanligt, dock inte riktigt till den nivå den brukar kunna. Vill inte, ska inte bli förkyld!
Positivt i alla fall att jag lyckades se lite mindre puckad ut den här gången. Lite.
Glada svettisar är vi!

Är det bara jag som kan bli sittande så länge att den rörelsestyrda belysningen går av??

Klockan hann än en gång passera nio innan jag tassade ut ur Lilltjejens rum. Fadern till min ömma avkomma låg och snusade i soffan. Körde miniröj för att slippa våndas under svärföräldrarnas torsdagslyxiga stand-in. Körde in tandborsten i munnen, just ja packa träningsväska nu för att zombietrött slippa göra det imorgon bitti och glömma en sko och rena trosor. När jag ändå är i tvättstugan grabbar jag Lilltjejens kläder från torkställen, viker minitröja och drar några tag med tandborsten, viker minibyxor och några tag till, skåda multitasking.

Tvättmedelsrefillen från storhandlingen står på köksbänken och ser vilsekommen ut. Ut med den i tvättstugan och när jag ändå är där kan jag grabba några plagg till att vika till, jag är ju ändå där eller hur?
På vägen åker ytterligare några leksaker ner i korgen som nittio procent av sin vistelse hos oss varit tom, sådär titta där är ju mattan! Tar sluttampen av borstningen medan jag rensar skötbordet och fyller på blöjhögen, gott att bli av med förpackningen som stått på golvet! Till återvinningen med emballaget och när jag ändå ska dit kan jag ta med brallorna som också hör hemma i skrubben, dumt att låta dom ligga sedan helgens cachingrunda. Gnisseldörren till skrubben är ju redan öppnad, då kan jag lika väl passa på att källsortera mera. En oöppnad räkning? Ner i räkningsmappen, shit pomfritt vad organiserade vi är! Byter tandborsten mot munskölj och gnider handfatet nästanrent med näven. Tandkrämskluttarna försvinner i alla fall och kompenserar de fullstänkta speglarna jag ignorerar, nu full av förståelse över saliga mammas tjat att borsta tänderna nerböjd över handfatet för viss stänkbegränsning. Men orka böja liksom när man kan stå och glo på sig själv, eller slipp problemet och vik tvätt istället. Orka torka speglar, skärbrädan är ju avtorkad och diskstället tömt. Fluxar med ballongkinder och plockar undan min klädhög i badrummet. Hälften hamnar i tvättunnan trettio centimeter till vänster, sorterar in resten i garderob och lådor i sovrummet. Ser dammtussarna glida över golvet och kalkylerar att sannolikheten för att svärföräldrarna ska gå in i sovrummet kontra dammsugarväckt Lilltjej helt enkelt inte är värt risken. För att förbättra oddsen lägger jag en mental påminnelse att återbörda digitalboxens fjärrkontroll till soffbordet imorgon bitti. Kanske jag till och med kan slå in Disney Junior så de bara behöver slå på tvn när de kommer hem?
Fluxar färdigt och kvällskissar, borstar håret medan det skvalar. Multitasking var det som sagt och mina jobbiga långa hår singlar lämpligt rätt ner i muggen, typ. Gör ännu en dammsugar- vs vaken Lilltjejs-kalkylering och resignerar. Det ser i alla fall något bättre ut än innan.
Klockan har passerat tio och jag som vanligt tänkt lägga mig tidigare för att slippa nästan-somna-på-möte-symptom imorgon konstaterar än en gång att det misslyckades. Men jag har lite bättre samvete i alla fall.
God natt.

Nostalgi - nu på burk!

Inte riktigt tvåsiffrigt idag men bra gensvar och stämning ändå! Låt sex är verkligen inte snäll mot låren! Urgh!
Passet är ju kortat så vi bara kör de åtta tempolåtarna men de ville gärna att jag körde stretchlåten också så får jag ju såklart göra det!

Alltid lika gött och kul oavsett antalet deltagare! Någon mindre koreografimiss men annars sitter det rätt bra.
Imorgon är det Angereds tur!

Glöd i kaminen, pizzabullar i magen och sovande Lilltjej. En rätt skön kväll alltså jämte Johan i soffan.
Efter den korta kyliga cachingturen drog vi till Kungälv och Bräckboden för att bunkra kex! Lilltjejen som är rätt mammig lät äntligen pappa ta henne på sina axlar så de promenerade till Ica Maxi medan jag rattade Saabis.
Helt oplanerat drog vi sedan upp till Landet där Monica och Tomas anslöt. De fick hänga lite med barnbarnet medan jag fixade sen lunch. Inser nu att vi faktiskt haft en hel dag tillsammans vår lilla familj, en hel dag där ingen av oss haft någon annan aktivitet. Ingen innebandy för Johan, eller fotbollsmatch eller annat som det brukar vara. Senast det hände var nog under semestern!

Geocachar i Kortedala. Det är verkligen ingen värme men vacker skog i alla fall.

Jag var tokig i Gustav där jag var barn, klippte ut och samlade seriestrippar och skulle enligt obekräftade källor (storasyster) gifta mig med skaparen Jim Davis. Jag fick ett gäng örngott med Gustavmotiv varav ett är det jag nu ligger på. Jag hade kuddarna uppradade mot väggen i sängen med Snobbenöverkastet prydligt draperat. Idag är det sällan sängen blir bäddad, hurra för att vara vuxen och göra som man vill. I alla fall tills man måste vara föredömlig, men några år till av täcken-i-hög har vi allt. Men orka bädda liksom i kolmörkt sovrum halv sex på morgonen med en andra hälft fortfarande utbredd däri?

Synnerligen rastlös på jobbet idag. Efter så pass lång tid med fullspäckade dagar fick jag visst myror i benen när det så lugnade ner sig något. Var ruskigt sugen på att åka och träna! Det får bli på söndag istället när jag ska vikariera för Annie igen på Lindholmen. Det har inte blivit så många varannan söndag sedan jag började där, men jag klagar inte!

Inte så föredömligt men väldigt gott! Chips och Johans crème brulee!

Okej, koreografin sitter inte superbra men det gick väl hyfsat ändå. Svettas som en galning och benen värker men det är skönt!
Naturligtvis vaknade jag till när det blev dags, som vanligt men när duschen är avklarad vet jag en som kommer bli duktigt trött på vägen hem!
Grymma Ida var med idag och där hon lyckas se käck och glad ut ser jag bara ut som ett stort pucko. Svettigt sådant!

Duktigt slut i kroppen nu! Jag körde de fyra sista och flippade nästan till muy thai:en! Den är så jäkla ösig! Våra vanliga knasbilder kommer sen!

Det blev inte mycket folk med kul hade vi ändå! Vi är ju så grymma!

Kan jobba hela dagen för att dra direkt till Kålleredsreleasen. Dagis har stängt så Johan är hemma med Lilltjejen.

Korridoren mellan gymmet och instruktörsrummet. Lukten påminner mig om alla de kilometrar man som väktare trampade i liknande kulvertar. Ofta var de inte upplysta men man lärde sig snabbt var strömbrytaren satt - där det fanns någon.

En sen middag väntar så snart Lilltjejen kommit till ro. Går sådär men man vet aldrig.
En bra dag med geocaching i skogen, träning, tömd tvättkorg, lite röj och dessutom räddat en groda från Brorsan. Ny arbetsvecka på gång och det känns också bra!

Nu ligger jag plötsligt med en liten fot i handen. Nyss var pyjamas och blöja på väg av. Undrar hur många fästingar vi fick med oss hem egentligen?

En kollega till mig har aldrig varit typ norr om Stockholm. Fick frågan när på året man ska åka upp om man nu måste välja. Skitsvårt att svara på juh! Fjällvandra där man kan köra ner huvudet och dricka friskt bäckvatten och uppleva midnattssol eller riktig vinter med utförsåkning och norrsken!
Jag önskar att vi inte hade så långt till fjällen härifrån. Vi har ju Sälen som vi har turen att kunna besöka varje vinter men jag skulle vilja fjällvandra utan att behöva tillbringa en hel dag i bilen. Visserligen var det en bra bit från mina hemtrakter där uppe också, det är inte bara ett stenkast att åka rätt över landet. Men det kändes ändå närmare än det är här nere. Dessutom känns fjällen på något sätt mer riktiga där uppe. Högre, vackrare, mer genuina och renare på något sätt. Jag antar att det är norrlandsrötterna som färgar min åsikt.

Kör igenom nya passet på trötta ben. Tack och pris att Hillevi ska göra mig sällskap imorgon! Sedan är det Kållered på tisdag. Tre pass på tre dagar alltså, sedan vila innan torsdag då jag ska kunna hela själv. Har noll koll på stretchen så blir bara att följa Hillevi där.

Stort bortfall till dagens pass av någon anledning. Jag och Annie talar om att försöka få till någon teamklass någon söndag. Bilderna är stora respektive lilla salen. Gillar texten i stora salen!

Letar cacher i Partille!

Tjejer är kända för att göra varandra sällskap på toaletten. Själv tar jag med mig Gråbröderna.

Johans fotbollstjejer har bortamatch i Eriksberg någonstans. Jag och Lilltjejen hänger på för att promenera en sväng och känna lite på den friska vind som råder. Det samråds över vägar dit och samkörning. Liksom i skolans värld är det alltid samma föräldrar som engagerar sig, skjutsar och deltar i sina barns aktiviteter. Undrar vem jag kommer att bli, den som engagerar sig eller utnyttjar chansen till egentid?
Lilltjejen klämde handen i ytterdörren på vägen ut. Ännu ett poäng ner på mammaskalan.

Rastade dammsugaren och mötte denna mysighet i duschen! Johan är på innebandy och att slurpa upp den kändes så elakt. Vad göra? Miniversioner kan jag slänga handduk över, svepa upp och bära ut på armlängs avstånd. Alltid ett orosmoment dock huruvida man verkligen fångat upp den eller om man får den framkrypande i famnen där man småspringer mot närmsta dörr. Den risken vågade jag inte ta i detta monsterfall! Sopskyffeln? Jag ser framför mig alla de där benen i turbofart upp längs skaftet mot mig - nej tack! Så vad gjorde arma ensamma jag?

Sprang ut och hämtade in Gråbröderna! Buss på och spindeln var snart en föredettaspindel. Föga snällare än dammsugaren kanske men ingen risk för eventuell återkomst! Varsågod och skyll regnet på mig bara.

Vaknade till regnsmatter mot fönstren. Mörkt ute och rejäla vindar med långsammare trafik som följd. Kunde ha varit riktigt höstdeprimerande men denna morgon var det bara underbart! Vände upp ansiktet mot regnet och kände vinden rufsa om i håret, kan det bli mer uppfriskande? Andra tidiga anländare kämpade med paraply eller hukade över hårt greppade lunchpåsar och datorväskor medan jag saktade in stegen och tackade min regn- och vindtäta jacka för att jag kunde avnjuta vädret lite extra utan att hinna bli för kall. Combatens sista powerlåt "Summer rain" i öronen passade ju rätt bra även om sommaren nu råkar vara över.

Tänkte köra igenom några nya combatlåtar men lilla salen jag trodde var ledig var full av yogatänjande figurer! Vet inte om jag orkar vänta tills de är klara då jag hinner kallna ihop till en stel trögfis. Men jag behöver verkligen köra igenom några stycken! Söndag blir lite väl sista minuten. Kan de inte yoga lite snabbare!?

En inköpare kontaktade mig i en liten annorlunda fråga. Hon hade en present från Hannah i Malaysia att överlämna, så idag hämtade jag ett litet kuvert och ut tittade denna! Visst är den söt? Blir alldeles glad där den nu sitter mellan mina skärmar!

På toppen av vårt Olofstorpsberg erbjöd jag en ung kille lift ner till busshållplatsen. Försynt och mycket trevlig på väg till gymnasiet på andra sidan stan. Är det mitt vanliga cyniska jag som förundras när han tackar så mycket för skjutsen och önskar en riktigt trevlig dag? Jag som jobbat med tonåringar vet ju att nittionio komma nio procent av dom är vanliga goa individer utan den taskiga attityd den lilla klick man tyvärr kan låta sin åsikt färgas av.
Känner en saknad efter lärarjobbet och alla fina ungdomar jag fick privilegiet att undervisa. Är det ännu ett tecken på att jag lät jobbet komma mig för nära, att jag fortfarande kan tänka på en del elever? Undra hur det går, hur de mår, hoppas de mår bra och glädjas åt de små glimtar jag ser hos de jag har på FB? Jag var ju bara en liten periferi i deras liv, en sketen ma/no-lärare som uppenbarligen ömmade för mycket för somliga adepter. Låter onekligen en smula över gränsen. Men där och då gjorde det inte det, och så här i backspegeln tycker en del av mig att det fortfarande inte var tillräckligt.

Gråbröderna håller mig sällskap vid nattningen ikväll. Får se om det funkar eller om bråkstakarna åker ut.
Pluggar koreografi så fort jag kommer åt men börjar känna viss stress då tiden hittills inte varit tillräcklig. De låtar jag provade i måndags satt inte alls så försöker trycka in så mycket som möjligt till torsdag så jag kan träna lite igen. Eller nej skit också, tror inte någon sal är ledig då! Kanske lilla salen i Lindholmen på söndag då. Hm.

Ogillar låt nummer två som är nån seg remix av Kiss "All night long" eller vad den nu hette. Trök.

Duktigt trött på vägen hem från jobbet idag. Hann inte känna mer sedan för dagishämtning och mat och diska och tvätta barn och byta blöja och kolla combat och läsa bok för barn, men nu finns utrymme för den att komma tillbaka. Och det gör den - med råge. Zzzz!

Backar ut från infarten och accelererar såpass det nu är lönt mot nittiograderskurvan korta biten bort. Fem meter framför mig vecklar en älg ut sig från grannens igenvuxna dike! Tätt efter följer en årskalv som halkar till med små klövar mot asfalten innan den är på andra sidan. Jag kunde förstås inte låta bli att stanna till, dra ner rutan och småprata lite oss morsor emellan. Vackra, vackra djur! God morgon!

En kollega kunde till slut inte motstå längre och gjorde mig sällskap till kvällens pass, kul! Grymt jobbat A-K!

Min syster har två pojkar i sin mest springiga och busigaste ålder. Min syster är också en av de snällaste och har alltid varit. Kommer till exempel aldrig att glömma hur snällt hon lånade mig pengar och skrev tjusiga skuldsedlar när jag för tionde gången hamnade på Norrmalmstorg där hennes fem röda hotell stod och trängdes.
Det var en parentes. Grejen är att min syster låtit oss eller snarare Ronja ärva en massa grejer av sina killkusiner. Som det här huset till exempel, hur fräckt är inte det? Platt som en trave pitabröd och så "swishswosch" är det ett hus med tak! Ronja diggar det men Gråbröderna ÄLSKAR det. Det är party varje kväll så hela härligheten hoppar. Så sent som imorse finner jag Bror halvvägs ut genom dörren med frambenen utsträckta - sovandes. Brorsan låg där inne och snarkade KiteKaten ur sig.

För övrigt får mamma och pappa också plats där inne, tillsammans med sin avkomma. Så om bastun skulle paja har vi ett hopfällbart alternativ - grymt!

Snart dags för vikariecombat. Ett pass som var uppbokat till mer än hälften är nu nere på knappa tio. Man kan inte skylla på vädret då det regnar, och inte instruktören heller då hon bara är bäst. Måste vara bakfylla och latmasken som härjar. Ja, det måste det.

Just det, vid fotbollsplanerna som jag och Lilltjejen besökte tidigare idag finns det en pyramidformad sittläktare. Den var ju skitkul att klättra upp och ner i och springa fram och tillbaka. Ömmande
moder som man är höll man sig nära och utstötte ord som "försiktigt" och "duktig tjej" med jämna mellanrum för närvarande civilister att notera.
En timmes kutande senare betraktar jag min säkra och förståndiga avkomma från gräsmattan och får såklart se henne ta ett steg rakt ut i ingenstans. Duns, duns, huvudet ner och tårefloder och "men så där kan man ju inte göra, då går det ju så här" och puss och tröst och snor och "titta där så de sparkar på bollen". Det som inte dödar det härdar. Mitt motto. Mammapriset har aldrig varit min ambition - längre.

Johans fotbollstjejer åker på stryk...

Ser fortfarande ljusa fläckar efter fånens blixt. Ligger och håller en liten hand medan Johan hackar fog i köket. Fler golvplattor har rest sig, nu en rejäl bulle vid trappan där vi går titt som tätt. För att minska risken att vi trampar ner bullen och spräcker en platta försöker han hacka isär dom som förra gången. Så ja, det blir att ta hit en fixarkille igen för att lägga om. Frågan är bara när nästa bulle dyker upp. Och nästa. Det är redan små tendenser på sina ställen där man märker att plattorna inte bara släppt utan också har lyft lite. Roliga utgifter...

Tuggat igenom en allt för högvuxen gräsmatta innan Idas kalas, gott att ha det gjort! Gräsklippningen alltså, så man kunde frossa gott därefter. Mmmmumsgod blåbärstårta! Det tyckte Lilltjejen med som utvecklat stor förtjusning i "båbär".

Ett samtal från Lindholmen kämpade sig fram till min mobil här ute i skogen. Vi stod och skrek lite till varandra tills jag uppfattade att hon frågade om vikariat för morgondagens combatklass och hon att jag skulle kolla upp och höra av mig. Fick grönt ljus av maken som förmedlades i normal samtalston via fasta linan. 3G-masten på kullen hundrafemtio meter från oss kan inte vara en 3G-mast.

Hittade en platt padda vid carporten. Vi måste skaffa bättre utebelysning! Gråbröderna bär omkring på groddjuren utan att skada dom (Johan bar ut en storgroda innan vi åkte) medan vi glatt ovetandes trampar ihjäl dom! Uärk!

Godmor fyller fjorton!

En otroligt fullspäckad arbetsvecka är slut och jag är förvånansvärt pigg ändå. Jag börjar ju sju på morgonen för att lämna tre för dagishämtning. Visst kan det vara skönt att sluta tidigare, men inte när man känner att man inte har tid! Att folk är tillgängliga minst två timmar till, jag behöver de två timmarna men måste åka! Det är frestande att säga att jag måste ha de där två extra timmarna, men efter väggkänningen på lärarjobbet och vetskapen om medarbetare som har det ännu värre har jag nu lättare att faktiskt ta ett steg bakåt och säga till mig själv att: Nej, jorden går faktiskt inte under om detta får vänta en dag eller två! Jag har gjort det jag kunnat, mer än så kan jag inte begära och då kan ingen annan det heller!
Jag väljer att bortse från frustrationen av allt jag inte hunnit och fokusera på det jag ändå faktiskt gjort. Det är bara att acceptera omständighetens alla turer på ett storföretag och göra det bästa av det. Att man har bra folk omkring sig gör så mycket! De närmaste som accepterar mina egenheter till sådana jag aldrig mött men lägger tid och engagemang för att hjälpa trots att de själva är överhopade av arbete.
Fick möjligheten att möta två av dessa idag och med det samvete jag har kändes det bra att lämna över lite lördagsgodis som tack. Bara en gest som känns bra för mig och förhoppningsvis uppskattades. Jag inbillar mig att de flesta tycker om att bli uppskattade, få bekräftelse på att man noterat det där extra de gjort. Det kostar ju så lite!

Med deras hjälp och många andras kanske jag kan reparera den blunder jag gjorde. Hoppas, hoppas!
Nu har jag två dagar att ladda om lite och framför allt rensa skallen. Det är nog inte bara en där på jobbet som fått ta del av min härdsmälta hjärna!

Öppet hus och Scootertema ger extra många deltagare! Scooter står ju mest och skriker på sina bilder så då får ju vi göra detsamma. Eller nåt.

Inför morgondagens specialpass à la Scooter. Duktigt trött!

Det var inte bara Lilltjejen som somnade före åtta. Jag är ganska avis men kör lite tisdagsmys framför combat-dvd:n.

Lilltjejen är förkyld så det kan gå, att somna innan åtta alltså. Vi får se, det är ju ändå rätt lugnt att bara ligga här intill och fippla lite med sin fån.
Är rätt seg efter en sjukt intensiv dag, det har varit mycket senaste tiden måste jag säga vilket på ett sätt är kul. Jag gillar ju att ha mycket att göra men så som det är nu är det på gränsen. Jag vill ju gärna ha kontroll och den håller jag nätt och jämnt med fingertopparna just nu. Man prioriterar och skjuter upp och nu börjar det bita mig i ändan på sådant sätt att jag idag fick illa dold kritik från verksamheten. Det kändes ungefär lika kul som en senig köttbit en hungrig kväll och det var bara att hänga lite med huvudet bakom skärmen där de inte kan se och sedan rakryggat be om ursäkt.

Det strular än här och än där, femtioelva trådar spretar åt alla håll och rycker jag i en tittar fem nya fram. Tack och lov har jag inte haft så mycket möten sedan utbildningsblocken men imorgon är det en sådan sönderstyckad dag och fredag tappar jag på grund av någon kurs vi alla ska gå! Nej, när jag nu börjar tänka jobb igen känner jag hur hjärnan går igång på allt jag behöver göra, allt jag skulle ha gjort! Hade man inte haft Lilltjejen hade jag säkert gjort som när jag jobbade som lärare - satt mig och jobbat hela kvällarna. Nu har man ingen möjlighet till det och det är väl bra på ett sätt. Det är kanske också en fördel med att vara konsult - jag kan inte koppla jobbmailen till min mobil, för då hade jag definitivt inte legat här och knapprat på meningslösa inlägg!

Har förresten fått materialet till Bidy Combat 53 nu! Så nu är det råplugg som gäller vid minsta tillfälle som ges. Måste bara repetera mina Scooterlåtar inför torsdagens specialpass. Läste att Les Mills skrivit kontrakt med Scooter så det lär nog bli fler låtar av honom i kommande releaser!

Uppenbarligen kan man inte låta Gråbröderna komma och gå för öppna dörrar hur som helst. Denna decimeterstora padda är nu återbördad till den skönt regnfuktiga utsidan!

Det händer ju nätter att jag drömmer om grejer som får mig att gråta. Inte sådär vackert filmduksaktigt med långsamma tårar över släta kinder utan hysteriskt hulkande med tårar likt Niagarafallen. Dock får jag väl tacka min hjärna för att jag slipper snorkanonen i alla fall. Hur som helst har nog dessa tillfällen vad jag kan minnas bara handlat om någon av mina föräldrar, varsågod att tolka fritt av det. Men denna dröm var helt annorlunda.
En vän som kommit att betyda mycket för mig kom med en form av oanständigt förslag. I filmen är det en miljon dollar, här kom vi aldrig så långt som till beloppet och det hamnade ändå i skymundan för bakgrunden till förslaget. Upplösningen var oväntad och det var den som fick mig att vakna med tårarna rinnande där på madrassen intill Lilltjejen. När jag fumlade mig tillbaka till min egen säng var det tio minuter till väckningssignalen att ljuda. Vilken jäkla dröm!

Lindholmens anläggning har rätt fräcka lokaler med otrolig takhöjd, gammal industribyggnad som det är. Ska bli kul att få köra här nu!

Jaha, så var det Brors tur. Den verkar ok och dess jägare är i tryggt förvar på insidan!
Seså, hoppa iväg nu då!

Det vindar ganska bra där vi står i Delsjön. Vi vet ännu inte vilken startplats det blir eller om vinden blir för stark för att ens starta. Det bestäms i sista minuten. Jag vet inte om jag riktigt insett vad jag är på väg att göra!

Så enkelt men så kul! Kön till charkdisken kan ju onekligen vara lång ibland..

Alltså, jag är ju inte så haj på det här med blommor och sånt men vill gärna ha sådana ändå. Snappade upp någonstans att orkidéer mår bäst av att ignoreras, men försöker ändå inte denna säga mig något? Eller är det meningen att de ska se ut att utveckla ben för att rymma sin kos?
Jag plockade fram saxen och trimmade lite, snipp-snipp! Det går väl bra?