Rammstein
Ja, det är bara att tacka terapeut Margareta, och ofrånkomligen Christer för en konsertupplevelse jag tror blir svårslagen för undertecknad. Vilket jäkla maskineri för att producera och genomföra ett arrangemang av detta slag! Det var brutalt, bombastiskt
och så mycket pyroteknik att jag inte hade några som helst problem att hålla värmen då den kyliga sommarkvällen tog över det som varit en strålande solig torsdag. Där vi stod i "golden circle" var hettan påtaglig trots säkerhetsavståndet.
Känslomässigt gick det ganska bra, kom på mig själv att upprepa Margaretas ord att tillåta mig själv att känna lite glädje så försökte att bara vara där och då.
Med detta, en avslappnad lunch ute på Öckerö och fyra liter rensade blåbär i frysen har det sammantaget varit en helt ok dag.
Helgen står för dörren och med den Borås Pinball Summer Camp, det vill säga flipperspel i dagarna tre, eller snarare två då jag kommer att åka ut direkt under lördagen…
Solmorgon
Gårdagens grejer var blåbärsplockning och terapisamtal. Att plocka bär är rogivande så länge man slipper mygg och sådant elände vilket vi gjorde som tur var. Ännu en neutral aktivitet som funkade med Christer.
Jag lyckades sätta ord på mina känslor där jag mentalt och fysiskt stänger av när det förväntas känsloyttringar med honom, anledningen till att jag inte kan eller vill följa med honom på alla hans aktiviteter han föreslår. Att le, skratta och dela
en upplevelse med någon kräver att man öppnar upp vilket innebär att man blir sårbar. Det kan vara så banalt som vid ett samtal vi för med varandra och det öppnar upp för skämtsamhet, till en känsloyttring vid flipperspelen.
Då blockeras jag totalt och vet inte hur jag ska förhålla mig, kan då knappt se på honom. Insåg till slut att det handlade om rädsla, rädsla att öppna upp för en person som skadat mig. Jag hamnar vid min indömes avgrund som han med varje
medel nu försöker fylla igen då jag varken kan eller vågar kliva över kanten.
Jag beskrev detta för terapeuten som inte alls blev förvånad men däremot bekymrad över min avstängning, att jag låter mig gå miste om upplevelser som kan skänka mig glädje som till exempel Lady Gagas konsert. Av mina tidigare kontakter med psykoterapi
har alla låtit mig förstå att ned- eller avstängning av känslor inte är en bra idé eller metod - men det är den jag präglats till och funnit vara den bästa!
"Unna dig möjligheten till lite glädje!" Säger damen framför mig och följer upp att jag minsann ska gå på den där konserten jag nämnt att Christer också vill ha med mig på - Rammstein ikväll.
Hon betonar vikten av att jag behöver få svar på de frågor som också är de som maler i mitt huvud: Varför? Vad är det som ligger bakom hans beteende? Och värdet av att vi hanterar dom vid våra gemensamma samtal med Christers terapeut.
Jag tror att först när avgrunden blivit tillräckligt igenfylld är jag i stånd att kunna bedöma vart vi tar vägen framgent. Nu låter jag mig bara ta emot hans gottgörelser och vädrar alla repetitiva frågor och galla när jag behöver. Han tar bara emot
och bemöter, och vi pratar, och pratar. Men mest är vi tysta och bara är.
Idag blir det att rensa blåbären vi på kort tid fick ihop igår, var sin hink fylld till två tredjedelar! Det är också en rofylld och neutral aktivitet som funkar för mig med honom.
Han vill så mycket men låter mig bestämma takten.
Vikarierade i Örgryte och börjar faktiskt känna mig lite sliten. Fick lite känningar i höger överarm på något ställe jag inte fäste mer uppmärksamhet till än att något kändes och knäet är lite kinkigt. Lägligt att jag nu inte har fler pass förrän på söndag.
Tisdagsblåst
Sparade det stärkelserika vattnet från senaste paltkoket och tillverkade en sats paltbröd idag. Så gott och alltid närmast en kick att skära itu och se det perfekta resultatet!
Fick till slut till vattenlås-avloppsrörs-eländet tack vare tålmodige Anders som såg det uppenbara och självklart idiotiska felet. Tack och pris för FaceTime och en storasyster som valde en karl som utbildade sig till VVS-montör! Kanske ska
lägga in "Yrke: Målare" i sökkriterierna på dejtingsajterna så jag kan få min trappa färdig någon gång, haha!
Har börjat åka över till Christer för att bara vara. Mailen i all ära men behöver se och höra hur han agerar, bemöter mig och reagerar på mina frågor, mina repetitiva frågor och scenarier som snurrar i mitt huvud. Varför ska de bara mala
hos mig när det är han som gett upphov till dom? Bearbetning, sona och gottgörelse.
Jag jobbar lite, med betoning på lite eftersom majoriteten som sagt är på semester. Löser mina kära korsord eller spelar lite flipper eller något spel, åkte med MCn och loggade några cacher, lagom och kravlös nivå för mig.
Med våra respektive bilar åkte vi till Mölndals galleria där jag vikarierade för en förvånansvärt välfylld klass innan jag åkte hem. Paltbröd och jordgubbar med glass till middag.
Hade tagit fel på dag så mitt andra samtal med terapeuten är imorgon. Får se vad det kan ge.
Skettrött och klockan är knappt halv tio. Får man sova nu?
Måndag
Vecka två av seme… jobb har rullat igång i sakta mak och jag har för ovanlighetens skull suttit på övervåningen. Regnet har stundvis fullkomligen vräkt ned med översvämningar här och var i stan som resultat.
Skönt att köra ett vikariat i Kallebäck, 45 minuter med i princip endast axlar. Pust!
Har trixat, bökat och stökat med avloppseländet utan resultat. Sjukt störande!
Två skivor kalvsylta med en drös rödbetor, jordgubbar med glass och micropopcorn fick bli dagens middag. Större delen av kostcirkeln är väl med där va?
Aaargh!
Visst ser det snett och skevt ut? DET ÄR DET!
Att det ska vara så förbenat svårt att byta en blandare, i detta fall i köket.
Var uppe i ottan eftersom jag slocknade som en klubbad säl innan partyfolket hunnit öppna sin första öl. Drog till golfbanan och föga förvånande gick det SKITDÅLIGT! Jag tappade räkningen på antal bollar jag slog bort och streckade i princip varenda hål.
SEX poäng gick jag ut på efter tolv hål. Tjugoåtta gick jag ut på förra gången efter tio, och inte elva hål som jag trodde. Snacka om att jag är stans mest schizofrena amatörgolfare!
Därefter var det operation byta blandare som gällde, och det tog HELA dagen! Förutom då jag var tvungen att åka till Frölunda och köra mitt pass. Utan hjälpen från Christer som bevittnade min bedrövliga golfrunda, hade jag aldrig klarat det.
Lägger vi lite tryck i den vänstra hon som att tömma en kastrull med vatten så läcker det från "kupan" som fångar upp vattnet från hon. Vi får helt enkelt inte till vattenlåset och hela skiten för att vinklarna ska ge fullkomlig täthet. Håller
vi upp vattenlåset så går det finfint så jag får väl hitta en tomtenisse att vissla på som kan vara upphållare när pastavattnet ska hällas av!
Stackars Anders har varit jourhavande FaceTimare under pågående släktkalas på Öland, ännu ett manfolk jag inte klarat detta utan. Det är ju sjutton till att vara ett hjälplöst fruntimmer som nästa gång helt klart ska överväga att anlita ett proffs för
femtusen i timmen direkt!
Premiär
Vackra Elsa och gullige Maui står under min omsorg denna helg. Bror hänger nästan mer hos dom än här och han och Elsa är längans goa gammelkatter. Unge Maui är mera skeptisk.
Efter en drös med korsord fick jag ett infall och drog till golfbanan, första rundan för säsongen! Med ljudbok i ena örat och hjärnan välsignat tom gick det galet bra och gick av på 28 poäng efter elva hål. Fick en 4-grupp framför mig som inte släppte
igenom vid nionde hålet så jag hoppade till elva och tolv då också mörkret började bli för påtagligt.
Så gott som alla utslag var klockrena, förutom såklart då en annan 4-grupp skulle släppa igenom mig och jag fick publik till utslaget. Jag kan helt enkelt inte slå när någon tittar på!
Om jag inte missminner mig gick förra årets premiär också rätt bra - för att sedan bokstavligt talat gå rätt ut i skogen, så ska inte ha för stora förväntningar på kommande rundor…
Lugnet
Vaknade i ottan och fann det inte lönt att ligga kvar. Det var ett bra tag sedan nu men välsignat skönt att komma ut i den svala morgonluften. Emellanåt kom ett så lätt regn att det var mera som en svalkande dis som lade sig över ansiktet. Då
det var så tidigt kände jag mig trygg att ge mig ut längs Hills välhållna golfbanor. Endast banpersonalen var i full gång att underhålla och det var rätt mysigt att lufsa fram och vinka lite när man passerade.
Jag tillhör de personer som svettas för ingenting. Att jag hoppade över kepsen denna gång märktes direkt med störande rinn i ögonen. Halvvägs igenom tog jag av mig t-shirten som fick agera handduk. Syns det hur fullkomligen genomblöt jag är, hur
det rinner?
Dusch och någon form av frukost innan första mötet men väldigt lugnt på jobbet som sagt. Jag drog tillbaka min ansökan till fortsättningskursen i kinesiska som jag blev antagen till då jag hade behörigheten i och med första kursens godkännande. Jag känner
att jag inte fick med mig tillräckligt från den första för att klara den andra. Dessutom har jag en ledarskapsutbildning hela hösten som lär ta tillräckligt av min tid och mitt fokus.
Det är synd och frustrerande att mitt och Christers gemensamma samtal med hans psykoterapeut är först i slutet av augusti, jäkla semestertider. Frågorna vill inte släppa taget, gör sig påminda och snurrar i sina irriterande cirklar. Hur kunde han
göra som han gjorde? Varför?
Allt jag skrev om mitt egna samtal försvann ju, men grejen var bland annat att jag lyckades boka in exakt samma terapeut som Rosa. Terapeuten fick avbryta mig halvvägs igenom och bryta tystnadsplikten genom att berätta att hon också samtalade med
henne. Vad är oddsen!? Ok, det fanns inte många lediga innan semestern som var lite äldre men ändå, i hela Göteborg? Jag hade dock inga problem med det, istället kunde det vara en fördel för terapeuten att få ytterligare ett
perspektiv. Nackdelen var att jag hade hoppats på ytterligare en bedömning från en annan professionell. Hon skulle informera Rosa vid deras nästa samtal men jag sade att jag också skulle meddela henne direkt när vi var klara.
Rosa höll på att skratta ihjäl sig och nämnde ödet. Kanske det är en mening med allting ändå.
Likväl funderar jag på att byta terapeut efter nästa veckas samtal, just för ett ytterligare perspektiv. Jag delade detta och mitt samtal med Christer som höll med. Vi diskuterade också värdet av att jag kanske till och med kunde ha hans terapeut eftersom
denne då skulle ha bådas våra perspektiv.
Christer sade sig ju vilja göra "vad som helst" för en ny chans och visar det genom att på sätt och vis plocka upp de punkter han själv satte samman i den där "planen" han skickade. Mina och Rosas samtal betalar han, liksom min självrisk för backincidenten. Han
har aktiverat sin platsinfo i Hitta-appen och jag skäms för att jag är nyfiken och tittar efter då och då, likadeles fascinerad över teknikens förmågor. Jag får dagliga mail med vardagshändelser och personliga reflektioner, blombud med farligt
goda praliner, bjuds in till grannmingel och frågan att följa med till Lady Gaga dit han hade VIP-biljetter men jag varken ville eller kunde. Han vill så mycket och så snabbt att jag fick dra i handbromsen.
Precis som med Johan har Christer på sätt och vis blivit en främling eftersom han visade sig vara någon annan, någon som fullt medvetet kunde göra mig illa och jag vet inte längre hur jag ska förhålla mig till honom. En nära vän kan och vill man uppleva
saker med, dela saker så som en konsert men han är ju inte någon nära vän längre. Han är inte ens en vän eftersom jag inte kan eller vågar öppna mig för honom igen.
Vi pratar dock, via mail då det passar mig bäst. Att i egen takt läsa, reflektera och svara när jag vill. Han bjöd på lunch ute på Öckerö och jag fick för första gången åka med på hans motorcykel. Det kändes vid förslaget för intimt att åka med och övervägde
bil istället men jag älskar ju att åka mc och det gick bra, kändes inget speciellt ur den aspekten att sitta där tätt intill.
Han vill så mycket men en lunch och att bara sitta på klipporna en stund var lagom för mig, att bara på sätt och vis vänja mig vid honom igen, lära känna honom. Jag ställer mina frågor, ofta samma som jag ställt förut. Han bemöter och vi diskuterar, samtalar.
Jag kan inte säga någonting om framtiden, är tillbommad med garden höjd. Jag behöver svar, svar som jag kanske inte kan få men försöken kanske kan få min hjärna att i alla fall acceptera och kunna gå vidare i någon form. Jag vill
inte bli bitter!
Han vill så mycket och jag varken kan eller vill, men hans vilja och handlingar fyller sakta det hål han skapat inombords. Med Ronja drog jag parallellen till ett brott där en person skadar en annan. Handlingen kan inte göras ogjord,
men en tro på uppriktig ånger hos förövaren, insikt i det man gjort och dess konsekvenser samt botgöring kan lindra och hjälpa offret att gå vidare.
Det är skit att det är semestertider.
Svett!
Förra veckan var det blåsigt värre med kalla vindar och nu de senaste dagarna håller vi på att smälta bort. De som började sin semester denna vecka har verkligen fått en kanonstart, nästan för varmt!
Följaktligen är deltagarantalet därefter, rätt bra i och för sig i Sisjön med mina stammisar, men när jag vikarierade i Örgryte igår hade jag en. Jag har inga problem med få deltagare, har kört med en förut och brukar låta dom bestämma. En del tycker
det känns lite kymigt att vara ensamma men denna tjej var på så vi körde gärnet!
Efter duschen upptäckte jag att jag lyckats glömma byxkjolen så vad gör man då? Använder handduken istället!
Har så lugnt på jobbet att jag ryckte in på Fågelcentralen som har ont med folk på vardagarna. Jag och vilthabiliteraren hade fullt upp med det nödvändigaste, nämligen fåglarna. Disk, tvätt och det andra underhållet fick man klämma in när tillfälle
gavs. Fick in två måsungar som är så galet söta med sin fläckiga dundräkt!
Tornseglarungarna är många nu då de kastar sig ur sina bon eftersom de blir så varma i denna hetta. Ofta bygger de sina bon under takpannor eller plåttak och det blir galet varmt. Besvärliga är de att mata också.
Ute i den vindstilla småfågelvoljären fullkomligen rann svetten i ansiktet medan man lät de flygga svalorna öva på att flyga och hämta sina larver från pincetten. Och inomhus var det inte mycket bättre då vi inte kan ha några fönster eller dörrar öppna
för att förhindra flugorna att komma in.
Mera svett i Frölunda där vi blev tre totalt då Birgit och Emma var de enda som dök upp i värmen. Luftkonditioneringen var en lisa! Likväl tog jag och Birgit vår sedvanliga bastu efteråt innan jag skjutsade hem henne.
Korsord och m&m’s i den sköna och svalare kvällen blev ett bra avslut.
Edwin!
Termostaten visade över tjugo grader när klockan bara passerat sju. Den galna värmen som härjar i södra Europa slänger ut en tentackel upp till Norden. Det brinner i Quinta do Lago men stället där jag har min lägenhet har klarat sig ännu. Surrealistiskt att se de vackra golfbanorna och lyxvillorna i området omgärdade och uppslukade av elden.
Värmen blir påtaglig på kontoret också då de verkar ha stängt av luftkonditioneringen under semesterstoppet. Det är galet varmt och kvavt trots att jag sitter i byxkjol och ärmlöst. Det är tomt i landskapet så som det lär förbli några veckor till.
Från katastrofala bränder och värmeböljor till materiell ytlighet.
Hur underbart gulligt är inte detta!? Tydligen är det en hotellkedja i England som ger dessa till sina gäster och i tråden på FB delar andra bilder och berättelser om att detta förekommit på också andra hotell de besökt, gummiankor som får följa med dom på andra resor. Just denna kedja hade olika färger och namn för respektive hotell. Jag vill också ha en Edwin!!
Blä
Allt jag skrev försvann så nu orkar jag inte skriva om. Får bara bli bilderna istället.
Okej, sammanfattar.
- Morgonsol med Bror och Plutt.
- Jobb.
- Samtal med psykoterapeut som visade sig vara exakt samma dam som Rosa också bokat. Oddsen!?
- Jobb.
- Sol.
- Pass i Sisjön, döda axlar.
- Typ middag.
- Kattmys.
Bättre dag.
Sängen
Halv nio vinklade jag igen persiennerna och drog ned mörkläggningsgardinerna, stängde ute den soliga sommarkvällen och gick och lade mig. Ligger nu här med en filt och lätt huvudvärk, trött och fortfarande med känningar i halsen. Efter veckorna
som varit känns det som den introvertas baksmälla.
Rödingen hade fortfarande sällskap när jag checkade ut för dagen och införskaffade jordgubbar och glass som blev dagens middag. Fick till några minuter i den dalande solen med Bror som sällskap. Testade en ljudbok men insåg efter ett
tag att jag inte hört ett ord. Min överextroverta granne kom ut och stal den knappa energi solen laddat mig med.
Jag längtar till mitt pass som jag ska vikariera imorgon. Då får jag känna mig levande igen.
Tystnaden…
Suckarnas gång tänds vartefter jag går. Volvos semesterstängning ekar med tomma parkeringar och tysta korridorer. I övriga världen bortom den svenska industrisemestern pågår verksamheten som vanligt, så jag kör de vanliga eventen med Asien och USA i sina
respektive tidszoner.
Ägnade söndagen åt att främst diska, vika tvätt, skura burar och golv, köra igång tvätt och köra ned ett gäng duniga kycklingar i köttkvarnen. Lilltjejen fick fokusera på fåglarna och vilthabiliterarna är så grymma som involverar henne
i det som behöver göras. Så hon ringmärker, tränar, flyttar, fångar och släpper förutom matar. Skulle inte bli förvånad om hon om blir en del av dem den dagen hon fyller arton.
Jag lämnade av min avkomma i Lindome och åkte till Frölunda för mitt första pass på tre veckor. Föreställde mig att jag skulle sluta som en blöt fläck men glädjen och adrenalinet över att vara tillbaka gav sådan energi att både koreografi och orken var
på topp. Färre deltagare som väntat nu när semestern kickat igång på allvar men jag kör på lika hårt ändå. SÅ skönt!
Min stammis och ständiga fotograf Maria gorde ett undantag och deltog i fotot för en gångs skull - på sitt sätt!
Efteråt var jag dock helt slut i kroppen, galet skönt!
En tanke som börjat gro innan fick löpa linan ut och jag åkte ut till Björlanda för att hälsa på Christer. Ville känna hur det kändes och nu när jag inte har Ronja och massa aktiviteter att tänka på så har jag tid och fokus att kunna prata.
Drog upp volymen på den den bastunga pepp-musik som jag och Ronja kört så fort vi varit i bilen och stundvis hemma. Da Buzz, Masterboy, Usher och PSY.
Han bjöd på mat som ingen av oss hade aptit på att ens halvvägs slutföra och pratade lite. Jag kände hur också mentalt trött jag var, trött, avstängd och med lätt huvudvärk. Jag hörde på vad han sade men lyssnade inte - eftersom jag inte kunde bedöma
sanningshalten. Han fick en kram på mitt initiativ för att jag ville känna hur det skulle kännas. Det var inte bara lås och bom kring hjärtat utan också taggtråd och vallgrav. Eller så var det helt sonika ingenting. En kombo är min bästa gissning.
När jag åkte därifrån bytte jag för första gången på flera månader till min lugna spellista. Molly Sandén, Pentatonix, Lisa Ajax och Roko Blazevic passade plötsligt min hjärna bättre.
Imorgon har jag ett första möte med en psykoterapeut, samtal som både jag och Rosa på sin sida får bekostat av honom. Kanske kan jag få en möjlighet att förstå varför, förstå vad som försiggick och försiggår i hans hjärna för att förhoppningsvis lägga
min egen till ro.
FC
Avslutade dagens svettiga pass med att åka till Säve och återbörda en Större hackspett till det fria igen, alltid lika roligt!
Vände sedan om och åkte norrut igen upp till Landet för att lämna de röda vinbären till farmor som ska safta. Bjöds på middag i Stora Höga innan vi åkte hemåt, glada för mötet och jag inser hur länge sedan det var vi sågs. Dessa tre semesterveckor
har gått så fort ändå så som det oftast känns när de är slut.
Slut är jag med så nu blir det god natt!
Nimis
Det blåsiga och kyliga vädret håller i sig men solen värmer gott. Relativt tidigt styrde vi kylaren söderut och Himmelstorpsgården i Mölle. Slutmålet var Lars Vilks svartbygge till konstverk vid namnet Nimis, detta ihophamrade plockepinn av drivved
och plankor med intrikata gångar att klättra i.
Christer var där förra året tror jag det var och förvarnade om galet brant och jobbig klättring, något som lite efterforskningar bekräftade. Omkring trettio upp till femtio minuters vandring och klättring fick man räkna med.
Otillåtet som bygget är finns det inte officiellt utmärkt på någon karta men från Himmelstorpsgården var det enkelt att följa de gulmålade "N" med hjälpande pilar, om man nu mot förmodan skulle missa den ibland meterbreda stigen genom den underbart
vackra lövskogen.
Vid regn och blöta kan nog vandringen ned till Nimis vara lömsk och lurig men nu var det snustorrt och fint - och inte alls i närheten så långt eller framför allt brant som jag förväntat mig. Det tog tjugo minuter för oss att komma tillbaka därifrån
till bilen, svettiga javisst men en söndagspromenad jämför med att komma upp på Fulufjället vid Njupeskär. Likväl hade vi ganska roligt och skakade på huvudet åt de många barn och besökare som vi mötte på vägen iklädda flip-flops och badtofflor.
En skribent rekommenderade att inte ge sig in i de labyrintlika gångarna eller klättra i konstverket på grund av alla utstickande spikar, grenar och plankor som också kunde vara oberäkneligt lösa eller instabila.
Liksom många andra struntade vi blankt i detta och klättrade omkring tills vi utforskat varenda gång och vartenda torn. Det var skitkul, just för att det var så trångt, bökigt och riskabelt! Ofta fick jag kränga av mig ryggsäcken för att komma igenom
passager.
När Lilltjejen kommit över den första osäkerheten om konstruktionens hållbarhet klättrade hon omkring likt den mink jag tror vi såg kila omkring bland stenarna medan vi fikade.
Inte långt från Nimis fanns ett andra konstverk, Arx, också det ett svartbygge av betong och sten. Vi hoppade omkring bland stenarna och lät den starka vinden kyla av oss innan en andra runda i de trånga gångarna för att slutligen klättra tillbaka upp
och hemåt, glada att vi fått uppleva platsen.
Det blev Laxbutiken på vägen hem där vi också loggade en geocache i närheten. Vår travel-bug som vi plockade med från Fulufjället med Tyskland som mål fick byta plats med en annan bug som ville till Norge.
Trafiken var tät och väl hemma anslöt Evelina som badsällskap till Lilltjejen. Jag drog på mig långbyxor, långärmat och vindjackan samt tog med en extratröja tillsammans med korsordstidningen. Den tröjan behövdes, men likväl satt jag där med
frusna fingrar medan tjejerna badade!
Imorgon blir det upp tidigt igen för jobb på Fågelcentralen.
FanfanFAN!
En bra dag som slutade i skit och förbannelse då jag ska lämna av Evelina efter tjejerna badat. Har så huvudet fullt av SKIT att jag tittar i backkameran utan att se och kör röven rätt in i ett hörn på en byggnad som har utstickande plåtlist.
Fan och helvetes djävla SKIT till självrisk som jag inte har råd med och fuck mig själv som tillåter mig vara så förbannat ofokuserad!
Men man ska se poooositivt på allting och tänka att den vassa plåtlisten ju inte kunnat vara där utan bara den hela solida tegelhörnan som då väl skapat ett snyggt vertikalt veck över hela bakluckan ned till kofångaren - för jag hade god
fart. Jippi vilken förbannad djävla kuk-tur då, tack så in i helvete mycket!
Den bra-iga dagen får bli ett annat inlägg då jag lugnat ned mig…
Ordningen återställd
När jag ska väcka Lilltjejen brukar jag sätta på någon piffig musik i hennes Google-mini. Solen stod högt men ingen respons från övervåningen så jag gick upp, öppnade persiennerna och betraktade de två uppenbarligen ännu utslagna sötnötterna.
Pannkaksfrukost och snabbt iväg till Barnsjön där solen solen gick i moln och vinden var mer frisk än varm. När solen behagade kika fram blev det stekande varmt så tjejerna kom till slut i vattnet. De ses som sagt inte ofta men klickar alltid direkt vilket
är härligt att se.
Vi blev dock inte långvariga och packade ihop när molntäcket bredde ut sig. Hemmavid maxade de sin sista eftermiddag medan jag fixade sen lunch.
När det bara var vi två igen fick Lilltjejen möjlighet att kolla någon EM-kvalmatch i fotboll hos Johan så jag skjutsade dit henne. Några timmar för sig själv, vad gör man då? Åker och tränar förstås! På söndag ska jag köra igång mina pass igen och
har glömt koreografin så en repetition kändes ypperlig.
Ööörnade hem för att hämta grejer och så vidare till Örgryte där en för mig nu instruktör skulle köra.
Visade sig att hon inte bara var ny för mig utan helt nyutbildad och kämpade med sin filmning för licensen. Gav henne feedback och råd vid hennes förfrågan där framför allt hennes användning av rösten var något att jobba på. Dock måste man
filma och licensiera på den release man fick utbildningen till vilket innebar att hon körde den gamla releasen. Så det blev ingen repetition för min del. Rackarns.
Men det var likväl gott att få svettas lite och slappna av i deras fina bastu efteråt.
Kort efter jag kommit hem och börjat rensa jordgubbarna kom Lilltjejen tillbaka, perfekt tajming för lite kvällsprat vid köksbordet. Efterrätt för henne som käkade middag hos Johan och middag för mig som inte käkat sedan lunchen.
Imorgon blir det upp i ottan för Fågelcentralen.
Tolv timmar…!
Klockan tio noll noll hade vi ställt oss i virtuella köer och hängde på låset. Tolv timmar senare lyckades jag få med mig dom därifrån, Meja motvilligt.
Dock när adrenalin och luft gått ur Meja kraschade hon här hemma men ett samtal med sin mamma fick upp henne igen. Båda så trötta att
de nu somnat innan deras små huvuden knappt nuddat kuddarna. Inget fnitter och prat denna kväll inte.
Jag hade utrustat dom med vatten, festisar, morötter, äpplen, kakor och choklad för att hålla uppe blodsockret under dagen. Lunchen blev sen, på Max som vanligt.
Själv tillbringade jag timmarna i Lisebergs lustgård, en liten dold pärla i parken mot Korsvägen där jag hittade en avskild plats att breda ut min filt.
Podsen utestängde det intensiva byggnadsarbetet av Västlänken nedanför och jag kände mina introverta batterier återuppladdas medan jag löste korsord efter korsord. Solen gassade men den lägre temperatur vi haft senaste dagarna gjorde det
bara behagligt.
Allteftersom solen passerade över mig för att slutligen påbörja sin nedåtgång fick jag på mig mera kläder och kryssade vidare. Packade ihop och återvände till folkvimlet bara när det skulle ätas, inhandlas sockervadd och läget kollas emellanåt.
Välsignat skönt!
Det är ganska mysigt, framför allt när mörkret faller och parkens alla ljus tänds upp. Skriken, skratten, det upprymda pratet. Helix svishar förbi omlott med Lisebergsbanans skrammel med upprymda ansikten och lyfta armar. Tänk vad häftigt att arbeta
där, på en plats med enda syfte att underhålla och skapa glädje! Att till exempel ett så tekniskt avancerat men likväl enkelt koncept som en berg- och dalbana kan ge upphov till sådan entusiasm, är inte det häftigt så säg?
BFF
Tycker det är så fint att de hållit kontakten i alla dessa år, blandisarna från tiden i Olofstorp tills Meja flyttade till Malmö och sedan vi till Mölndal. Hon är året äldre men huvudet kortare och har anammat skånskan i hela sin bredd. Tydligen
var det väldigt intressant att se micropopcornen i sitt skapande…
Medan de varit uppslukade av varandra har mina introverta batterier laddats lite med korsord i princip hela dagen. Jag orkar ännu inte fokusera på en bok, vare sig i fysisk eller auditiv form.
Kom ut på en kortare löprunda i den varma eftermiddagen. Sega ben och värkande knä men skönt ändå.
Kokt torsk med äggsås som vi alla slukade innan tjejerna återvände till övervåningen och jag försjönk i korsorden igen. Ja, förutom att jag brådskande fick åtgärda medgivandet av att hyra ut min vecka i Portugal. Tydligen hade jag glömt det och fick välkomstmailet
som en otrevlig men bra överraskning. Kanske finns nu ännu en chans att den blir uthyrd.
Hade så gärna velat åka dit, hade behövt åka dit och bara vara. Men HSBs stuga i Tandådalen är en betydligt billigare oas för mig och mig själv.
Sängläge
Fyra kilo blev det till slut, från min enda buske! Lilltjejen gjorde mig sällskap och plockade resten medan Hannah och Aron sov på övervåningen.
I sista minuten slevade han i sig en lunchlåda innan det var dags att skjutsa honom till stationen. Lilltjejen som haft ont i örat i tre dagar fick en jourtid så vi blåste direkt till stationen tillbaka till Mölndal för att på tre sekunder få konstaterat
en vaxpropp. Sedan runt stan över till Hisings-Backa för att lämna av Hannah hos nästa kollega och vän.
Provianterat för kommande veckas gäst, fixat Revaxör och andra tvättmaskinen är igång. Trött som en gnu, tacksam för att Lilltjejen sysselsätts av sina kompisar. Nu sitter de i köket och spelar kort medan jag ligger i sängen.
En reflektion av mitt swipande är att norrmännen generellt är snyggare att titta på och att många av dom verkar vistas i Göteborgsområdet. Varför skulle de annars dyka upp i min snäva sökradie? Fast å andra sidan får jag fortfarande upp snubbar
från hela landet - helstörigt.
Chattar och får lära för mig nya begrepp som "FOMO" och "reboundfuck", mycket nyttigt för att undvika virtuella klavertramp!
Skulle behöva komma ut och röra på mig men orkar inte. Känner för att tugga på något onyttigt men ändå inte. Känner för att sova men klockan sju på kvällen är det ingen bra idé.
När jag stressat rattade genom de hysteriska vägbyggena in mot centralen och ackompanjerad av Hannahs frågefulla prat ringde fånen som jag fick trycka bort. En känsla av att min gräns började bli nådd och ett uns av panik
flimrade i periferin. Jag skulle vilja gå i ide en vecka eller tre!
En vecka kvar.
Trööött
ÄNTLIGEN vann jag en stjärnvinst! Bligade som vanligt avundsjukt på alla som kånkade omkring sina oftast flertalet storvinster. Fick tips på några nummer av Anna We som inte fungerade alls - tills de plötsligt gjorde det! Inte exakt nummer men i samma
bricka, wohoo! Äntligen, äntligen!
Jag vill bara i säng men har sparkat lite tafatt på fotbollen, spelat lite kort och väntar nu medan de andra äter nudlar respektive kräm.
I väntans tider
Så var Hannah hämtad, lunch fixad och serverad och vi alla på plats i Liseberg. Partille cup är i sin sluttamp, vädret är för kallt för bad och för varmt för att sitta inne. Entrébiljetterna till parken är slut och folk jagar på köp- och säljforumen.
Det är 60-80 minuters kö till Helix och här sitter jag nu och väntar.
Just Helix skulle jag kunna åka, den är klart roligast, men även om jag inte blir spyfärdig blir jag likväl såpass att jag får huvudvärk för resten av dagen. Så jag föredrar att vänta, stänger ute ljudet med mina pods och plockar fram mitt snacks. Andas
lite. Känner mig ganska slut.
Följde Anna till banken igår som ett extra par öron. På måndag kommer Meja för tre dagar och jag är glad att Lilltjejen har sysselsättning. Det är ju inte mycket jobb egentligen, tycker ju om att serva men blir likväl trött. Interaktioner, aktivering,
folk, support, funderingar och känslor.
Tänker på andras semestrar där så mycket som möjligt ska klämmas in med släktturneer och grillmiddagar och jag avundas dom inte någonstans.
Brännande kinder
Evelina anslöt så tjejerna kunde plocka vidare medan jag fixade en enkel lunch. Aron masade sig upp till sin pannbiffslåda och därefter åkte vi till Barnsjön igen. Solen sken starkt men värmen och vinden var betydligt svalare än förra veckan
då det var närmast outhärdligt.
Jag brukar dock kräva närmast outhärdlig värme för att motivera mig att hoppa i sjön men gjorde det faktiskt idag ändå, nöjd med mig själv. Riktigt skönt!
Hem och ta det lite lugnt och sedan förbereda fredagstacosen medan ungdomarna var nere på vallen. Mjuka bröd är bäst och framför allt till "The tortilla water slap challenge" som jag stötte på i de sociala medierna.
Det var befriande att få skratta ordentligt!
Kolla min förorättade blick, hahaha! Det daskade till riktigt ordentligt ibland så mina kinder bränner ännu!
Imorgon blir det Liseberg då också Hannah från Malaysia ska hämtas innan för att ansluta. Hon hänger med oss till imorgon då hon ska till en annan kollega-vän.
En enda buske
Nästan två fulla pepparkaksburkar ungefär halvvägs igenom vår enda buske!
Nattlek
Jag ser ut som något från yttre rymden, svettig och skitig efter min runda med röjsågen! Inte många knop idag, drog till Barnsjön där Aron tog ett dopp och sedan ville till gymmet, så medan Lilltjejen badade vidare med några kompisar hon träffade ööörnade jag
hem och till Kålleredsklubben med gudsonen. Det var verkligen ingen värme ute, särskilt inte med rejäl vind och solen i moln.
Hämtade en huttrande Lilltjej och åkte hem för att fixa pannbiffsmiddag. Fjärde och sista RB kvalade in på en andra eller tredje plats efter den tropiska som deklarerades som undertecknades favorit.
Mätta i magarna körde jag inte till jobbets stora tomma parkering där jag absolut inte lät min unge systerson leka loss med Rödingen! Han tyckte inte alls att det var särskilt roligt!
En mage som väl hemma fortfarande åkte runt och fram och tillbaka fylldes på med lite onyttigheter till kortspel medan mörkret föll utanför.
Sedan gick vi ut och sprang oss svettiga på fotbollsplanen tills klockan närmade sig midnatt. Det är sommarlov!
Lilltjejen har slocknat som ett ljus, Arons prime time har börjat och jag väntar på tvättmaskinen. Klockan är halv ett. Zzzz!
Välgrillat
En strålande vacker morgon mötte oss denna onsdag. Jag och Lilltjejen avnjöt våffelfrukost medan Aron sov vidare. Jag lade mig ute i solen och svettades då det dök upp i vårt områdes FB-grupp att Fritidsbanken fanns på plats. På bilden noterade
jag inlines och tänkte att det kunde vara en kul grej att testa tillsammans.
Så jag greppade mina egna välanvända och rotade fram handledsskydden jag sparat men aldrig använt eftersom jag alltid åker med stavar. Vi hittade ett par i rätt storlek till Lilltjejen och så bar det av! Jag själv behövde några tag för
att komma ihåg och komma igång, kom jag ut en enda vända förra sommaren?
Parentes: Tydligen regnar det ute nu då en duktigt blöt Mini hoppade upp intill mig i sängen och ruskade på sig!
Nåväl, när det var lunchdags för oss var det frukost för Aron som föredrar middagsmat att starta dagen med - vilket jag tagit i beräkning för mina planerade middagar. Två matlådor av gårdagens rullader säkrar ännu en dags frukost!
Hade vi inte haft en tid att passa hade tonåringen legat kvar, men nu skulle vi ut till Säve och BodyFlight!
När jag och Lilltjejen körde senast kunde man köpa presentkort till nya flygningar för rabatterat pris. Naturligtvis hade de hunnit gå ut men kunde förlängas några månader för en hundring vardera, så det passade perfekt som en aktivitet för
dom tyckte jag. Huruvida Aron uppskattade det verkade lite oklart på tonåringars vis då fokus är mest på håret och vem som tittar på, men Lilltjejen blev i alla fall syn- och hörbart jätteglad.
Den planerade ytterligare tonårsfrukosten lyckades jag förkolna men övriga burgare smakade väldigt bra säger stolt undertecknad. Tror jag dock behöver rengöra grillen för jisses vad det brann och jag tror faktiskt inte att en gasolgrill ska brinna
som en t-rödsindränkt kolgrill man precis tänt på!
Energi
Aron hade presenter till mig - specialvarianter av Red Bull som bara måste testas, den ena såg giftigare ut än den andra! Har en fjärde kvar, vattenmelon men hittills ligger den tropiska bäst till. Han fick hjälpa mig dricka upp dom, annars blir jag liggande
vaken halva natten!
Lite kortspel, mera fotboll, lite chill och middag i form av oxrullader som fått puttra i nästan fem timmar så de nästintill föll sönder, så gott!
Fick upp i flödet att Möbelgatan hade öppet så tog med mig ungdomarna dit för lite efterlängtad flipper - hos framför allt undertecknad! Kul att Aron gillade classic-spelen främst medan Lilltjejen föredrog Main, framför allt "World cup soccer",
gissningsvis för att hon gillar fotboll!
Nu är de ute på planen igen, Ronja kommer att ha fått grymt mycket extra träning efter dessa dagar!
Så är han här!
Kolla min store lille systerson! Snart femton bast och passade perfekt i mina gamla combat-shorts då han glömt egna. De stack direkt ned till fotbollsplanen. Regn växlar med sol, hej sommar, men de kör på. Lilltjejen lär vara helt slut ikväll, hahaha!
Autocorrect kan för övrigt bjuda på intressanta förslag ibland! Tydligen ett vanligt(?) efternamn i något land…!
Måndagsvilse
Regnet har kommit och gått under dagarna två. Lilltjejen skördar ett durkslag halvfullt med våra jordgubbar till frukostvåfflorna och vi har verkligen bara chillat i väntan på Aron, endast provianterat och fixat lite grejer som behövdes.
Kul att se Lilltjejen plocka fram Lego Boost igen medan jag löser korsord intill. Hela dagen har hon hållit på idag förutom under våra ärenden. Under tiden har hon Face timat med Meja som hälsar på nästa vecka.
Jag har redan blivit dagvill så som man blir när man är ledig. Det är skönt men genererar också lätt panik när man undrar om det var idag eller imorgon som Aron skulle hämtas. Ska bli mysigt att rå om min gudson och Lilltjejen längtar som sjutton, har
ständigt påpekat hur mycket hon längtar till morgondagen och planerar hur hon ska få upp honom om morgnarna…!
Efter middagen kunde jag inte låta bli att dra på mig joggingskorna och sticka ut medan det var uppehåll. Underbart skönt i den fuktiga luften och eftersom jag inte känner för ljudböcker just nu har jag plockat fram spellistan igen och då drogs tempot
upp rejält. Till sista kilometrarna kom regnet ackompanjerat av åskmuller. Blöt som en dränkt katt men underbart uppfriskande. Det behöver ju inte vara långt, bara komma ut!
Ner-nere igen
Tillbaka nere i söder till en halvsolig
men varm västkust. Knappt hann jag tråckla mig baklänges med bilen till vår dörr förrän Lilltjejen frågade om hon kunde följa med några kompisar och bada. Kunde jag skjutsa? Öh, visst.
Tömmer bilen i rasande fart, micrar middagsrester till avkomman, nej, jag kan inte vara den vuxna som badvaktar, bara skjutsa, packar upp, kör igång första maskinen tvätt, dammsuger bilen och nedervåningen. Det är tre andra tjejer så någon annan
borde kunna agera badvakt och skjutsa hem.
En morfar ställer tydligen upp och ska mötas på plats, en pappa vill att jag ringer och bekräftar skjutsen och att någon vuxen kommer att finnas på plats. Jag grejar vidare medan alla tjejer ansluter och jag dubbelkollar sagda badvakt som inte alls
visar sig vara badvakt utan endast hämtare. Suck.
Så jag slänger in en tröja och korsordstidning i bilen, ändå glad att min Lilltjej har vänner och sommarlovsaktiviteter. Och så sitter jag där och messar, pratar med storasyster och fyller i några rutor än här och än där medan solen går allt
lägre. Trött, lite irriterad men ändå ganska nöjd.
Nere igen
Det blev en vacker och varm kväll vid Rörsjöstugorna där det nappade lite bättre när solen kom lägre och jag till slut fick upp två fina små fjällrödingar. Lilltjejen hade flera bra hugg men landade ingen av dom.
Regn under natten och låga moln till morgonen som snabbt steg tills vi borstat och var redo med våra kastspön igen. Det goda nappandet fortsatte och till slut lyckades Lilltjejen få upp en egen!
Vi packade ihop, städade vår lilla stuga, loggade en geocache och fyllde på vattenflaskorna innan vi lämnade platsen för denna gång.
Det var några år sedan jag geocachade men när man nu är på en sådan här plats får man passa på! Hittade en till på vägen till Old Tjikko, världens äldsta träd.
Okej, ska man vara korrekt är det rotsystemet som står för de dryga niotusen femhundra åren. Coolt ändå!
Snordyr men fantastiskt god lunch som belöning när vi kom ned och avyttrade såklart vårt avfall innan vi nöjda styrde kylaren tillbaka till Granfjällsstöten.
Välsignat skönt med bastu och ordentlig tvagning följt av chill i soffan innan den riktiga belöningen - middag på Pinchos.
Är så jäkla stolt över min Lilltjej, har jag sagt det? Bär tungt kilometer efter kilometer där de enda misslynta kommentarerna kan handla om besvärande mygg. Vi, eller snarare hon pratar om allt möjligt högt och lågt av den sort att det där måste
jag komma ihåg att skriva om men aldrig gör. Så fort vi sitter i bilen drar vi igång musik på hög volym och sjunger som galningar till de låtar vi båda gillar. Vi har rätt lika smak, från Eurovision-låtar till dansant techno men jag
kan ju visserligen haft viss påverkan på henne!
Vi har beslutat att åka hemåt imorgon så vi hinner landa och förbereda inför kusin Arons besök nästa vecka. Dagarna här har gått otroligt fort, mitt knä värker men så klart värt det och tycker vi haft det så mysigt!
Av ganska uppenbara anledningar har det bara blivit två böcker i juni månad. Har inte kunnat fokusera eller funnit vilja eller engagemang för någon bok utan som oftast när det är mycket som tumlar runt i min hjärna är det musiken jag tar till. Enkel och
okomplicerad musik som jag kan leva mig in i.
"Lektioner i kemi" betade jag av innan tillvaron ställdes på kant och den var riktigt bra och läsvärd medan Sarenbrants senaste kändes hafsig och oengagerande. Jag har ju läst hennes andra i serien så blev mest "bara för att".
