Gårdagens grejer var blåbärsplockning och terapisamtal. Att plocka bär är rogivande så länge man slipper mygg och sådant elände vilket vi gjorde som tur var. Ännu en neutral aktivitet som funkade med Christer.

Jag lyckades sätta ord på mina känslor där jag mentalt och fysiskt stänger av när det förväntas känsloyttringar med honom, anledningen till att jag inte kan eller vill följa med honom på alla hans aktiviteter han föreslår. Att le, skratta och dela en upplevelse med någon kräver att man öppnar upp vilket innebär att man blir sårbar. Det kan vara så banalt som vid ett samtal vi för med varandra och det öppnar upp för skämtsamhet, till en känsloyttring vid flipperspelen. Då blockeras jag totalt och vet inte hur jag ska förhålla mig, kan då knappt se på honom. Insåg till slut att det handlade om rädsla, rädsla att öppna upp för en person som skadat mig. Jag hamnar vid min indömes avgrund som han med varje medel nu försöker fylla igen då jag varken kan eller vågar kliva över kanten.

Jag beskrev detta för terapeuten som inte alls blev förvånad men däremot bekymrad över min avstängning, att jag låter mig gå miste om upplevelser som kan skänka mig glädje som till exempel Lady Gagas konsert. Av mina tidigare kontakter med psykoterapi har alla låtit mig förstå att ned- eller avstängning av känslor inte är en bra idé eller metod - men det är den jag präglats till och funnit vara den bästa! 

"Unna dig möjligheten till lite glädje!" Säger damen framför mig och följer upp att jag minsann ska gå på den där konserten jag nämnt att Christer också vill ha med mig på - Rammstein ikväll. 

Hon betonar vikten av att jag behöver få svar på de frågor som också är de som maler i mitt huvud: Varför? Vad är det som ligger bakom hans beteende? Och värdet av att vi hanterar dom vid våra gemensamma samtal med Christers terapeut.

Jag tror att först när avgrunden blivit tillräckligt igenfylld är jag i stånd att kunna bedöma vart vi tar vägen framgent. Nu låter jag mig bara ta emot hans gottgörelser och vädrar alla repetitiva frågor och galla när jag behöver. Han tar bara emot och bemöter, och vi pratar, och pratar. Men mest är vi tysta och bara är.

Idag blir det att rensa blåbären vi på kort tid fick ihop igår, var sin hink fylld till två tredjedelar! Det är också en rofylld och neutral aktivitet som funkar för mig med honom.

Han vill så mycket men låter mig bestämma takten.