Måndag

(null)
Maximal koncentration när dominobrickorna ställs på plats. Kvällens fokus har varit presenterna från lördagens kalas så det har byggts, spelats och pysslats med Pokémonkort. Kunde inte låta bli att komplettera ytterligare på ToysRus som hade halva priset plus ett obrutet fynd på Blocket. Själv samlade man Garbage Pail Kids som inte dög till annat än just samlande, och i viss mån äckel av somliga motiv.
(null)
Pratade framtid med Lilltjejen i bilen på vägen hem från Blocketköpet. Hon proklamerade att hon och Max kommer att gifta sig med varandra och hon kommer att jobba som veterinär. "Vad ska Max jobba med då?" Frågar jag och kan inte låta bli att känna mig blödig vid tanken på min Lilltjej som brud. "Polis" säger hon direkt och får det definitivt att låta som de faktiskt redan planerat alltihop. Tja, följer de den låter det helt ok i morsans öron!


Söndagsfeeling

(null)
Japp, i fredags var det dags för vad som väl nästan vid det laget kan kallas tradition, mat och bowling på Star Bowling. Mina kamben ser suspekta ut men var helt ok och sedan , kors i taket vann jag bowlingen! Så en glad vinnare och grymtande förlorare. Hahohehihö! Ja, jag vet, ren flax och inget annat.
 
Vid frukosten idag kommer jag och Christer in på simning och av någon anledning på simning i strömmande vatten. Plötsligt minns jag de somrar jag och Jenny badade i Piteälvens klara vatten, precis så strömt att vi kunde hålla oss på samma plats om vi tog i hyfsat ordentligt. Det var rätt häftigt. Hur gamla kunde vi ha varit? Högstadieåldern? Mellanstadiet? Minns att pappa körde över oss tills vi fick/kunde ta den själva över till ön som då inte hunnit bli igenvuxen och förändrad av erosion som den till slut blev. De två forsarnas accelererande av vattnets fart mildrades något där förbi insidan av ön och bottnen var fin och jämn sand. På andra var det rena mardrömmen för en bottenfobiker som jag med stenar och förrädiska stockar. Jag drömmer faktiskt om ön och framför allt den delen av älven ibland. Hur jag kämpar bland de där stenarna och strömmen och rädslan är alltid total. Inga mysiga barndomsdrömmar där inte!
 
På vägen hem ligger jag på Norrleden efter Volvokrysset. Det är dubbelfiligt i motsatt riktning och lång raksträcka. Framför mig ligger en Volvo V40, likadan som min. Plötsligt styr den snett, över den heldragna linjen och till det mötande andra körfältet och blir kvar. Jag väntar på att föraren ska släppa blicken från sin mobil eller komma på sitt misstag, men inte. I de mötande körfälten kommer tre bilar varav en gått ut i det andra för att köra om. Det ser helt surrealistiskt ut och tankarna hinner flyga åt tusen håll. Jag kan ju inte göra något! Och undrar hur tankarna går i det mötande fordonet! Den klämmer sig in mellan de två han börjat köra om och strax efter svänger bilen framför mig tillbaka i rätt körfält. Inte tvärt som man kanske hade väntat av någon som förskräckt upptäckt sitt misstag, utan lika lugnt som den hamnade där. Läskigt!
När vi får tvåfiligt föredrar jag att ha den föraren bakom mig så kör om och sneglar åt höger när jag passerar. Det är tre personer i bilen, en man i femtioårsåldern ser ut att gapskratta bakom ratten men jag hinner inte se de andra. 
 
Igår var det i varje fall Lilltjejens barnkalas på Lekpalatset i Alelyckan som hon valde. Femton ungar blev det totalt som lekte sig svettiga. 
(null)
 
Idag fick jag och Johan var sitt mess från en mamma vars dotter inte blev bjuden och hon ville veta varför. Nu skulle ju inte Ronja bli bjuden till hennes på grund av det och tänk på de som kanske aldrig blir bjudna och borde inte vi föräldrar tänka på att motverka mobbning? 
Visst är det en känslig fråga men undrar också hur hon själv resonerar. Rimligtvis tänker, eller ja, tänkte hon alltså bjuda hela klassen då när det är hennes tur? Varken jag eller Johan hade hört talas om denna tjej, Ronja har aldrig varit där och hon har aldrig nämnt eller pratat om henne. Lärarna berättar att Ronja leker med alla och är väldigt omtyckt, vilket vi också märkt. Nu är det nytt år och skolklassen har efter sin första termin satt sig i den form att de har funnit ut vilka de föredrar att umgås med, precis som vilken grupp människor som helst. Ronja fyller först av alla och fick säga vilka hon ville bjuda. Det blev så många att vi fick be henne välja bort några vilket hon förstod. Redan har hon fått tre inbjudningar varav till alla hon inte vill gå. Ska man tvinga henne då? Samtidigt vill man inte sätta det barnet i det hemska att ingen kommer. Man resonerar ju att det väl alltid är någon annan som vill, men tänk om det inte är så? Kan knappt föreställa mig hur jobbigt det måste vara som förälder att inse att ingen vill komma till sitt barns kalas, för att inte tala om barnet självt. Vad säger man? Vad gör man? Och hur gör man när ens barn inte vill gå? Vi försöker motivera, locka, få henne att tänka om men när hon faktiskt kommer med argument och man förstår att hon inte vill - ska man tvinga då?
 

Lökarläge

(null)
Det har satts upp lite marknadsföring av de pass som hålls i Eklanda. Det där att få till mitt efternamn korrekt är inte helt enkelt uppenbarligen då det nu är några varianter jag sett .
Kör nu också Frölunda torsdagar och massa härlig feedback efteråt! Blir alltid så himla glad!
Mindre kul är tandläkarbesök. De där röntgenbrickorna verkar de göra rakbladsvassa med flit! De mäckar in den i köttet och man försöker att inte rycka till varje gång de trycker än längre in, och sedan ska man bita ihop! Tortyr. Och så anledningen till att jag slutade med juice, läsk, vitamindrycker och förmådde mig gå över till vatten - oerhörd bedrift: Tandstensborttagningsmonstret.
Ljudet. Känslan. Nacksenorna som fiolsträngar och de till synes lugnt vilande händerna på magen är vid närmare åsyn stenhårt spända. Några få sekunder känns minuterlånga och jag tackar min stjärna för att tiden jag lagt på tandstickor och munskölj gett utdelning, plågan blir just bara de där sekunderna och jag får behålla mitt högsta betyg för tandvårdsförsäkringen, woho!
Är det bara jag som blir fånigt nöjd när man får beröm av sin tandläkare? Obegripligt yrke för den delen.

Sedan sist har det också blivit återbesök på värmeverket och deras trevliga arrangemang för allmänheten. Lilltjejen är synnerligen förtjust i "kloooon"!  Ett besök av pojkvännen blev det också, så söta ihop med sina gluggar och hävdar att de är kära. "Vad betyder det då?" Frågar jag och de rycker på axlarna. Men pussas gör de tydligen! På lördag vankas hennes barnkalas som tacksamt nog blir på ett lekland.
Tjo, och så mera träning förstås, hohoho!
(null)

En rätt bra dag med andra ord, avslutad med mumsig middag väntandes. För en matlagningsanalfabet är det en synnerligen lyx att ha Christer som inte bara lagar gärna utan också gör det så himla bra.
Just, har ju vetat ett tag att det är på gång men nu är det snabba puckar. Mitt och Kjells uppdrag ska övertas av Capgemini. Kjell som konsult slutar redan i februari och jag som Volvian går över till de nya systemen som håller på att tas fram för att ersätta de vi förvaltat hittills. I april ska min ersättare vara igång, men jag vet ännu inte hur min nya roll kommer att se ut. Kanske jag hittar något annat istället? Känns både bra och tråkigt att lämna. Man har ju på sista tiden faktiskt funnit det ganska givande, att jämföra med för ett år sedan! Lite nöjd att jag inte gav upp ändå, men jäklar vad nära det var några gånger...

Mys

(null)
Äntligen! Brasa, varm nyponsoppa och eldsotad falukorv. Lilltjejen ville ha med en kompis och valet föll på Isabella som lägligt nog var tillgänglig. Hon fann dock inte riktigt lika stort nöje i att tälja som Ronja gjorde. Så glad och förtjust i sin egna kniv och jätteduktig.
Strax under nollstrecket men ändå bitande kallt trots täckbyxor. Typiskt västkusten.
Stannade lite extra efter simskolan och betade av tre simmärken till. Den blå baddaren var nog det enda märke jag tog som barn, men å andra sidan hade man inga föräldrar som hade något större intresse för att tillse fler. Själv tycker jag det är rätt gulligt med de där små märkena på skölden och hoppas Lilltjejen är på att ta fler framgent.
(null)

Lite film, spel och såklart lördagsgodis innan godnattsaga. Tycker det är roligt att hon ibland ber om att jag ska läsa för henne istället för att titta på paddan. Vill och hoppas på att hon ska få läsintresse när hon själv lärt sig behärska konsten till fullo.

Kladdkaka

(null)
Kemi i olika former varav den ena ska avnjutas så snart assistenten har somnat. Om blanda var temat igår så var det röja idag, efter att kompisen Felicia blivit hämtad. Då fick julen packas ihop, en aktivitet som Lilltjejen sett fram emot med lika stor entusiasm som framtagandet. Hela granen klädde hon av på egen hand och packade ned i sina tilldelade lådor och förpackningar. Till och med belysningen krånglade hon av för morsan att sedan bara paketera ned i sin kartong.
Nu återstår att se vad för liten tomte eller pryl man lyckats missa, det brukar aldrig slå fel när allt är nedburet i förråd eller uppkrånglat på en vind. 

Sjuåring

(null)
Betydligt fler när jag vikarierade igen på Odinsgatan i lördags. Tror jag redan sagt det men denna release är verkligen tuff för axlarna! 
Målet var sedan Stadsbiblioteket men det var ju tydligen Trettondagen och sedermera stängt, typiskt nog. Fick bli Konstmuseet istället som jag aldrig besökt. Ganska mysigt att vandra omkring där. Förstod inte fotoutställningen liksom de andra abstrakta och ibland intetsägande verken. Förundrar mig över alla gränser hur flera lager nyanser av vitt på en stålplatta säkerligen värderas till femsiffriga belopp. Kan inte förmå mig att gissa på sexsiffriga - SÅ knäppt kan det väl inte vara? När jag kom in i det ljusa rummet med de vita skapelserna på väggarna trodde jag det var akustikplattor eller något!
Just tror min fascination över det obegripliga yttrar sig i min undran över vad som rört sig i hjärnan på den som skapade. Man måste ju tänka på ett speciellt sätt för att förmå sig till att måla vita tavlor eller arrangera porslinsskrot i ett torn.
Nåväl, en Lilltjej möttes av en lapp innanför dörren med snöre att följa. Genom dörrar, mellan bordsben och över soffan till skafferiet där hennes egna lilla symaskin väntade. Sedan låg resten och väntade på sängen. Från Johan ville hon ha med sig Stefans present - experimentlåda som hon inte kunde hålla sig med att testa. Förberedde en blandning som antingen skulle skakas - i minst tjugo minuter! Eller stå över natten.
Eftersom det är studiedag imorgon kunde vi vara uppe längre, jag kompar tid från jobbet och är hemma med henne. Hon hade svårt att bestämma sig vad hon ville börja med imorgon, experimentera eller sy, svårt beslut som diskuterades ända till sömnen infann sig. Min fina Lilltjej, min fina sjuåriga Lilltjej!
(null)



Tiden går...

Blev Eklanda idag som är fullständigt öde. Lite skönt på ett sätt. Kanske det droppar in någon senare. 
Mellandagsfyndade mina första Ecco-skor, riktigt sköna och lagom för detta mittemellanväder som nu råder på utsidan. 
 
Jag är en sådan som försöker låta bli att gräva ned mig i det förflutna, i varje fall på ett sådan sätt att det påverkar mig negativt. Det är ju tämligen meningslöst. Däremot går mina tankar obönhörligt tillbaka då och då med frågor kring hur och varför. Man kan ju inte göra så mycket åt det som hänt, men man kan ta lärdom om inställningen är där. Nu tycker jag dock att jag har vridit och vänt på allting såpass att inget mer går att reflektera över, men likväl glider tankarna tillbaka ibland. Mamma och pappa och hur min uppväxt präglat mig, de val jag gjort inom arbete och socialt och inte minst mitt havererade äktenskap. Det är ofrånkomligt att tänka att jag skulle ha gått redan den gången i början, den första otroheten. Om någon gör en sådan sak när man ska föreställa nykär och precis flyttat ihop, säger inte det en del? Men omständigheterna gjorde att jag valde att fortsätta. Och åkte på ännu en smäll när det där och då kändes som jag verkligen var fastlåst med barn, hus och äktenskap. Aldrig har jag känt mig så blåst, så lurad och urbota korkad. Ibland undrar jag vad som hänt om den andra tjejens väninna inte berättat för mig, eller jag inte kommit på honom några år senare. Hade det varit bättre att vara lyckligt ovetande? 
 
Jag initierade skilsmässan och har för det erlagts skulden. Han agerade fel, men hade jag kunnat hantera det annorlunda? Agerade inte jag också fel som inte tryckte ihärdigare på åtgärder? Bearbetat det på något annat sätt så vi kunde fortsätta? Ingen av oss var bra på att prata. Inte ens med professionell hjälp nådde vi fram utan teg och sopade under mattan. Eller snarare var det väl jag som kanske gjorde det. Det var ju jag som förlorat förtroendet och respekten, för mig själv och honom. Vad skulle jag ha gjort, behövt av mig själv och honom för att återuppbygga den? Jag fann mig acceptera avsaknaden av svar och gick vidare. Har aldrig ångrat eller ifrågasatt mitt val och till fullo har jag förstått klyshan att ingen annan än jag själv ansvarar för min egen lycka. Jag kunde inte uppnå den där jag var, ambitionerna till trots. Eller som man också kanske kan säga: Gilla läget och gå vidare.
Snart går vi in i år 2018. Min Lilltjej fyller sju år, sju! Och jag är så glad att hon har fått syskon i Elenas jämngamla pojkar, syskon som jag inte kunde ge henne. Lilltjejen går ju ihop med de flesta och dessa grabbar är inget undantag vilket känns så bra, liksom deras mamma som verkar ha tagit henne till sig på bästa sätt. Känns tryggt och skönt även om egomammahjärtat får sina sting ibland. Jag och Johan har må hända inte funnit en förtroerlig relation men vi har aldrig låtit vår smärta gå ut över Ronja. Tror helt klart det bidragit mycket till att hon hanterat detta så bra och fortfarande är en trygg och glad tjej. Naturligtvis saknar hon ibland, och uttalar önskan att vi ska flytta ihop igen. Om det sedan är bara för att hon vill ha en bebis är inte helt klart!
 

God Jul 2017

(null)
Sitter intill en Lilltjej som full av förväntningar har svårt att somna. Imorgon åker hon till Sälen med Johan där Elena och pojkarna redan är på plats. Känns så bra att hon får möjlighet att åka skidor denna vinter också och är säker på att hon får riktigt roligt. Själv passar jag på att träna och jobba men också avnjuta åtmindstone de två dagarnas obligatoriska ledighet. 

Blivit nostalgi av stora mått med Trolltyg i tomteskogen och en lagom dos julmat medan Kalle gick färdigt på tvn. Det var visst bara morsan som var mest intresserad av att se den medan Lilltjejen gick lös direkt på första klappen hon fick öppna.
(null)
Det blev ännu ett konstverk, invigning och skratt (och trötta ben) av nya spelet Twister och Legobyggande innan det var dags för att avsluta julaftonen. Känns bra, bra dag, bra jul. 
När Lilltjejen somnat blir det till att sjunka ned i soffan med ett gäng grisar, stolt egentillverkade och lika goda som jag minns. Varma och rullade i socker är de bara ååh!  Har siktat in mig på filmen The holiday. Romantiskt mys blir bra!
Önskar mina kända och okända vänner på andra sidan skärmen har en riktigt God Jul!
(null)



Snorf

(null)
Jag brukar alltid köpa två hussatser för att minska risken att stå med ett krossat tak och sjudelad gavel när förpackningen öppnas. Denna gång var båda såpass intakta att morsan fick designa ett eget. Lilltjejen gillar ju att pyssla så riktigt mysigt att sitta där i köket med tända ljus och julmusik i bakgrunden. 
Undertecknad kunde riktigt känna hur förkylningen gick åt fel håll under gårdagen och slocknade vid niotiden! Min mystjej tog över boken för godnattsaga och bokstaverade sig fram ett antal sidor innan hon tröttnade, superduktig! 
Med mosig hjärna och rinnande näsa är det tacksamt med stans lugnaste och snällaste unge. Hon sitter med Mario Kart framför tvn och jag hojtar att jag går ut med soporna. 
"-Det kan jag göra!" Ropar hon tillbaka, och gör det också efter avslutat race. Jag antar att det är sådana här grejer man ska spela in men får nöja mig med att dokumentera det här.

Blev en kortare dag på jobbet för att halvvägs hämta Lilltjejen och hennes farmor och farfar för att bjuda dem på julbord på Hamnkrogen i Liseberg. Var där när jag jobbade på Experis och hade Ronja i magen men mindes att det var riktigt bra. Det var det fortfarande och även om själva parken inte hade öppnat och dagen ännu var ljus var det mysigt att gå där igenom när det var praktiskt taget tomt. Får nog bli en sväng när det är mörkt också och belysningen gör sitt till stämningen, men den brukar tyvärr förtas något då det oftast är så förbenat mycket folk.
Nej, nu börjar hostan göra ett ovälkommet intåg! Det är releasevecka nästa vecka!
(null)


Snorf

(null)
Har klarat mig riktigt länge men nu är den här - förkylningen. Förhoppningsvis är den snabbt överstökad.
Andra kompisbesöket på tre dagar för Lilltjejen. Så sent som igår berättade hon hur klasskompisarna tjatar om att få leka efter skolan så pratade lite om magkänsla och att det är ok att säga nej.
Det är alltid lika mysigt att se Gråkatterna knö hos henne när hon sover och vid de tillfällen hon tassar över till mig under natten händer det att hon bäddar sin säng först! Oftast stänger hon till och med av väckarklockan så den inte ska gå igång när hon inte är där. Hur kunde jag få så fin unge?
Snart är det dags att skjutsa hem Evelina. Hennes föräldrar har separerat så pappan hyr nu Johans lägenhet där han har de tre tjejerna på sin vecka. Vet inte riktigt ännu vad Ronja anser om att de bor i "hennes" hem, hon fick en lite annan ton när vi kom in på det under middagen så får kanske fråga vid tillfälle. Hon har ju fått eget rum hos Elena och hon verkar helt ok med det.


Gott!

(null)
Det var ovanligt glest på parkeringen i Gamlestan denna morgon. Hann uppfatta sluttampen av trafikrapporteringen gällande olyckor i plural och startade Waze som genast dirigerade mig bort från motorvägen. Mölndalsvägen flöt utan problem längs med den stillastående motorvägen så tack och pris för den appen!
Bra dag på jobbet, en känsla som blivit mer frekvent på sistone. Trots mycket att hantera så känner man ju nu att man har lite koll, och känsla av kontroll är ju sällan fel. 
En förkyld Lilltjej slapp fotbollsskolan så det blev Lussebak istället. Varma med kall mjölk är de nästan oslagbara!

Regn....såklart...

(null)
När man inte har trogna fotografen Maria att tillgå kan inhopparen få svårt med tajmingen - men blev rätt ok ändå! Fick goofa lite också, Angelica passade bra till det, hoho!
Ett måste att dokumentera snögubbe-byggandet också för naturligtvis har det mesta nu regnat bort. Snyft!


Medan de spelar

(null)
Nutellan, Ballerinakexen och chipspåsarna (ja, plural) kollade skeptiskt på nykomlingarna i skafferiet, stötte till varandra och hånflinade. "Stackarna kommer att dö de negligerades utdragna död!" Ha!
Testade ett fröknäcke från Ica som var så in i bomben goda men vid alla gånger sedan dess har de varit slutsålda. Det de täkt ha som hyllvärmare hinner de nu inte möta efterfrågan på. Så vad ska en stackars nykär ta sig till? Får fixa det själv helt enkelt - och så barnsligt enkelt! 
(null)
Blev mera bak i form av årspremiär för de platta bruna. Lite mysigt att ha kvar några av barndomens formar liksom förklädet jag fick av mamma. Bror var oerhört enträgen men Lilltjejen hade inga större problem att både klappa och dekorera. De där färdiga kristyrerna är dock värdelösa så får tukta latmasken än en gång och fixa egen.
En simskolekompis ville träffas och leka idag men vaknade sjuk så det får bli bio istället. 
(null)



Katt i knät

(null)
Alltså, önskade jag hade filmat! På långt håll får de syn på varandra och springer in i varandras armar och bara kramas, jättelänge. Så himla gulligt! Det blev många timmars lek och middag innan vi checkade in på Scabdic för en god natts sömn. Fullkomligen älskar att bo på hotell!
Blev frukostfrosseri och lite avslappning innan vi styrde hemåt igen i lagom tid för att hinna till bowlingkalas för en annan Meja följt av ett skönt pass med luftfajting. Högg en för mig ny deltagare till selfiesen, som sade sig köra denna release för andra gången men visade sig ha stenkoll på koreografin och till och med körde pre-cues. Frågade honom efteråt och han hävdade att han kollat låtarna på YouTube, haha! Grymt i vilket fall.
(null)

Det har ju gått drygt ett och ett halvt år nu sedan vi flyttade och Lilltjeen har ju som sagt hanterat det bra. Ibland blir hon ledsen och frågar varför vi skilde oss, ibland att hon saknar huset och Olofstorp. Det gör ont att höra men försöker bara låta henne förstå att det är ok att sakna, att vi också kan sakna ibland och att föräldrar ibland kommer fram till att flytta isär. Hon har ju flera i klassen med separerade föräldrar så nämner dem ibland för att hon ska veta att hon inte är ensam. Kanske är det ännu svårare för henne att förstå då hon ju inte märkte något, vi inte bråkade eller på något sätt fick henne att känna en dålig atmosfär. Vi bara - var, och många kan nog acceptera och finna en form av ro i det. Jag gjorde ju det, i några år. Körde resonemanget "för Ronjas skull", "för att vara ensamstående är värre", och tänk på alla arrangerade äktenskap som ändock kom att fungera? Ja, kanske knäppt att resonera så, men att vara ensamstående skrämde ofantligt - tills tillvaron kändes så tom att det till slut kändes lockande. Då insåg jag att mina motiveringar och försök att hålla kvar idyllen inte höll längre. 

Går jag tillbaka till Lilltjejen är en annan jobbig sak hennes längtan efter ett småsyskon. Hon har aldrig bett eller tiggt om något så enträget som en bebis. Och hon ber mig att jag ska gifta mig med pappa igen så hon kan få en - bara en gång till! Det är riktigt jobbigt för jag vet ju att hon skulle bli en fantastisk storasyster. Ja, jag försökte med argumentet att man behövde en pappa och en mamma för att förklara varför det inte gick - efter jag försökt med argumenten att jag är för gammal och att bebisar inte förblir små och söta samt kräver mycket arbete... Följdaktligen blev det också frågor kring hur bebisen hamnar i magen och jag fick svettas lite i armhålorna. Vet inte om mitt fantastiskt pedagogiska budskap gick fram, för hur lätt är det att förstå - egentligen? Hur ett barn, en ny varelse kan växa fram i en mamma! Inte för inte det kallas ett av livets under.

Nej, fy rackarn vad seg fånen blev av senaste uppdateringen. Går knappt att skriva så nu ger jag upp.

Höst

Älskar hösten med alla dess färger! När vädret är snällt finns det nästan inget mysigare eller vackrare.

Men tänk att man är så kass på att faktiskt följa sin magkänsla och ta den där tjockare jackan och vantar. Frusit häcken av mig medan avkomman sprungit sig svettig på fotbollscup ute på Hisingen. Fick vända i dörren till simskolan på grund av strömavbrott så fick en lite alternativ morgon innan dansskolan. 
Tränat lite bråk vid fruktsalladstillverkningen. Fjärde- och åttondelar, femtio procent och delar av det hela. 


Katter

Dryga timmen innan föreställningen började erinrade jag mig Nordiska Motståndsrörelsens demonstration och gick in och läste i GP. Marschen skulle utgå från Skandinavium och gå mot Gamla Ullevi. Tydligen hade de fastnat vid Focushuset med vissa oroligheter där. Vart vi skulle? Skandinavium. 

Trafiken på E6 visade tydligt att det var alternativ parkering som gällde och kunde inte låta bli att känna lite olust när vi promenerade mot Skandinavium, enbart för att jag hade Lilltjejen med mig. Jag visste ju inte hur pass oroligt det var. NMR var visst inkapslade vid Focus så de enda vi mötte var motdemonstranter, så knödde oss igenom avspärrningarna till entrén utan problem.

Med platser på andra raden kunde vi inte sitta mycket bättre och tyckte föreställningen var riktigt, riktigt bra. "Memory" fick mig till tårar - båda gångerna. Lilltjejen var engagerad under hela tiden och förundrades, skrämdes och gladdes av de olika katt-karaktärerna. Jag hoppas hon kommer att minnas något så som jag gjorde!


Veckoslut

En nöjd Lilltjej efter frisörbesöket. Morsan fick också trimmat sin slitna man. När jag hämtade på skolan omringades jag av hennes kompisar som alla ville följa med oss hem. När de förstått att det inte funkade den dagen och Felicia var inbokad dagen därpå började kommande veckans dagar fyllas på! Det är ju fantastiskt glädjande som sagt, men många har en förmåga att bjuda in sig själva så i lugn och ro får man sedan kolla av med Lilltjejen vad hon själv faktiskt vill. 

Liksom Leonel i förrgår var det första gången och det var onekligen skillnad på hur de lekte. Pojkar är generellt mycket mer utåtagerande och högljudda så tycker det är roligt att Lilltjejen trivs med både och. Felicia var jättemysig och har också skilda föräldrar. En annan klasskompis mamma flyttade in i lägenheten under men de verkar inte leka fullt lika mycket med varandra. 

Mitt konto till LesMills portal strular så har tack och lov fått tillgång till nya releasen av Robert. Virkar på nästa Hjärtekatt och pluggar koreografi. Japp, musiken är fortsatt tråkig och oinspirerande...


Mitt i veckan

Igår ville Lilltjejen gå hem från skolan själv medan morsan körde omvägen. Knep till i hjärteroten och tjocknade lite i halsen när jag såg henne trava iväg med sin ryggsäck. Min fina Lilltjej! Ofta säger jag dagis istället för skolan och oj vad snabbt man korrigeras. 

Idag hängde Leonel med hem, så kul att hon också har killkompisar och de leker kanon, supergullig kille. Imorgon ska vi till frisören men fredag är det Felicia som står på tur och än en gång är jag så glad att hon har många kompisar som vill leka med henne.
Tycker de är så söta i sina Balltorpskläder, de hade idrottsdag idag med friidrott på schemat nere på vallen tillsammans med en annan skola. 
Själv hade undertecknad inte klagat över en idrottsdag. Har träningsabstinens som inte kommer att kunna åtgärdas förrän på söndag! 
Jag har ju fått ge tillbaka Majorna till Sandra men istället fått möjlighet att starta upp i Backaplan tillsammans med Robert, wee! I oktober kör vi igång.


Turbohelg

Alltså, jag minns där vid besöket hos syster och Anders i Stockholm då de kläckte nyheten att hon väntade barn. Stora känsloyttringar är ju inte direkt något jag är känd för så tårarna av glädje och förundran överraskade mig nog minst lika mycket som dom. Det var drygt tio år sedan. Tio!
Min virkade katt hann fram i tid och har nu fått namnet Dutten. Så nu har han Dutten och Datten, haha! Grattis Aron!

Med Lilltjejens alla aktiviteter svischar helgen snabbt förbi! "Bilar 3" har nog den äldre generationen större behållning av och visst är den himla snyggt gjord. Ändock var första filmen klart bättre och tvåan har jag inte ens sett, en mycket liten förlust har jag förstått.

Denna söndag bjöd igen på väldigt mycket folk, har nog aldrig haft så välfylld sal som på sistone. Väldigt roligt! Nästa vecka ska jag upp i ottan och köra med kollegorna på jobbet! Christian brukar ju köra så han drog upp förslaget att jag skulle köra med dom och knappt hade jag stammat fram ett ok innan placeholdern plingade till i inkorgen. Kommer bli väldigt intressant!

Nästa söndag är det kvartal, en ny release ska nötas in och jag ser med viss bävan emot hur musiken kommer att vara. 

När barnpassningen nu är igång igen på anläggningen kunde båda i paret Patrick och hans fru jag inte minns namnet på vara med. Hon hade sett mina hoppbilder med honom i mitt FB-flöde och sett fram emot att nu också kunna vara med! Jag har världens roligaste deltagare!


Lite extra

Johan är ju på semester i Portugal så vi bytte några dagar tidigare. Därmed får jag några dagar extra med min Lilltjej. Hade ärenden att göra så blev en mysig mamma-dotter avslutning på veckan med shopping och middag på Frölunda torg. När jag hämtade henne på skolan var hon inte alls på humör, svarade nej på allt och allmänt tråkig. Kände att jag smittades av hennes dåliga humör och attityd tills jag frågade om något hänt. Hon brukar ju alltid vara så lätt och glad att göra med. Till slut kom det fram att fyra pojkar i klassen följt efter henne under dagen och sagt elaka saker. Blev bra prat i bilen och en gladare Lilltjej. Försöker mota in styrka, mod och attityd i henne. Att när det inte räcker att säga ifrån eller säga till fröken, att det är ok att bli arg, att lita på sin magkänsla och våga svara tillbaka med samma mynt. Hur lär man sina barn detta? 


Veckan har annars varit rätt ok med träning och tillverkning av glutenfria cupcakes till torsdagsfikat. Farligt goda!

Det är lustigt hur snabbt katter vänjer sig vid rutiner. Som den extra maten varje morgon. Oerhört gulligt att se dem svansa omkring medan Lilltjejen gör iordning.
Imorgon blir det en fulltecknad dag med Lilltjejens förtecken. Sim- och dansskola, kalas för Isabella och sedan bio. På söndag börjar innebandyskolan också, phu!


Tidigare inlägg
RSS 2.0