Grejat

(null)
Varför är katter så förtjusta i att lägga sig i ens väskor? 
Fullt upp hela dagen efter skön start i Majorna. Plockade de bästa i mitt tycke av nya releasen och blandade med gamla låtar. Sista powerlåten är för en gångs skull riktigt bra!
(null)
Handlat inför kommande dagar så vi slipper göra det där uppe. Kontrollfreaket Linda har planerat från frukost till lunch. Vill alltid ha med min egna stekpanna och några favoritredskap. Kommer att bli rätt fullt i bagaget! 
Fick en hel hög kanonfina flyttkartonger av Ronjas fotbollstränare, perfekt win-win när den ena behöver och den andra vill slippa avyttra. Fyllt någon låda till i Lilltjejens rum - hon har galet mycket pysselgrejer! Har ännu inte börjat i förråden. Har gått ner och tittat in, flackat med blicken och sedan gått ut igen. 

(null)
Jag pillar och pysslar med vår team board, det passar mig verkligen. Sedan får jag behärska mig för att inte också skriva lapparna åt utvecklarna. Till veckan blir det officiellt vem som blir vår Product manager så kan äntligen komplettera bilden när jag är tillbaka.

En förväntansfull Lilltjej har hämtats från Johan. Imorgon bitti hämtar vi upp Felicia och Veronica för semester!


Bra början

(null)
Efter ett omtänk har NW beslutat att låta instruktörerna själva bestämma när de vill släppa de nya releaserna. Följdaktligen testade jag en låt i söndags och tre på måndagen. Både kändes och gick rätt bra så får se när jag tar in resten. De låtarna är inte riktigt lika roliga...
Gomiddag och bio igår, Captain Marvel var riktigt bra och nu ser man verkligen fram emot sista Avengers-filmen!

Vår agila coach hade med en blivande coach som svans idag som var med på vårt daily stand-up. Kände igen henne men som vanligt kunde jag inte placera varifrån. Det visade sig att hon är en av mina Combat-deltagare! Liten värld som sagt men det blir onekligen lite hjärnvurpa att möta dem utanför träningslokalen i vanliga kläder och stylade för jobb. Väldigt roligt dock!



Fortsatt

(null)
Finalen i Schlagerfestivalen med flyttkartonger i förgrunden. Undrar hur många gånger jag flyttat nu egentligen? Det här blir femte gången sedan jag kom ned till västkusten. Hur många det blev under studietiden räknas kanske inte men få se nu... Mariehem, Tomtebo, centrum, Ålidhöjd, Nydala och Himlastigen. Fick jag med alla? 
Är ju mindre än en månad kvar nu tills vi flyttar och med nästan en vecka som faller bort i Sälen måste jag packa när tillfälle ges. Förråden är ännu orörda. Gick in i skrubben och gick ut igen.

Tog en efterlängtad och välbehövlig lunchrunda igår och fick ont i knäna, båda två! Så går det när man slarvat och inte lubbat på två veckor. Under Lilltjejens gymnastik idag tog jag en ny sväng i riktigt uschligt väder men kom inte ens en kilometer förrän knäna blev riktigt arga på mig och jag tvingades promenera istället. Jäkla skit. Ändå känns det på något sätt futtigt när jag hade SR dokumentären "Fallet Sofie" i öronen. Tårarna var inte långt borta och trycket över bröstet tungt och hårt. Ljudupptagningarna av polisförhören som också efteråt fick kritik, berörde mig så fruktansvärt illa. Är det konstigt man blivit den cyniska person jag är som slutat att förvånas över människors ondska och samhällets i många fall fullständiga inkompetens? Kan man inte bli annat än bitter på den värld som den ser ut idag? Man matas av exempel på rättssystemets haveri, sociala skyddsnät som stjälper istället för hjälper och deras pengar, våra skattebetalares pengar som giriga politiker finner alla möjliga sätt att dirigera om till sina egna bankkonton istället.
(null)
Vet inte om det var det eller min generella trötthet jag känt denna vecka, men till Lilltjejens match under eftermiddagen var jag helt frånkopplad. Att jag inte är någon fotbollsmorsa har vi redan konstaterat men här kände jag min distansering, som att jag betraktade det hela från en enkelsidig glasruta. Interagerade noll med de andra föräldrarna och tog endast hand om min Lilltjej. Andra föräldrar kallade henne vid namn och berömde henne medan jag inte ens har en aning om vad deras ungar heter. Föräldraföreningarna rasar när jag säger att jag inte vill veta det heller. Kanske är det min förbannade skyldighet att stötta och engagera mig i laget med allt som ingår däri i form av omhändertagande av alla ungar och inte bara min egen, chit-chat med deras föräldrar över en pappmugg med kaffe som jag inte dricker men för syns skull och självklar försäljare vid fikabordet. Nej, inte denna dag i varje fall.


Den 51:a!

(null)
En hoper instruktörer högst upp från igår och en del av mina fantastiska Frölundianer från idag. Plus min ännu mer fantastiska Lilltjej som motvilligt försöker somna i rummet intill.
Nästa release är nummer 79. Det innebär att jag då sedan min instruktörskarriärs början kommer att ha instruerat 51 releaser. Femtioen! Med fyra releaser per år blir det snart tretton år, woha!
Undrar hur många fler releaser och år det blir? 

En skön söndag där vi testade ännu ett nytt spel jag inte minns namnet på. Det som är bra med alla de där invecklade brädspelen är att de ofta har med en introduktion där de i praktiken förberett en enklare spelomgång som man följer steg för steg. De kan vara nog så knepiga att förstå men underlättar ändå framför att på egen hand läsa sig fram i regelhäftet.  Vi krånglade oss igenom detta spelets introduktionsomgång, verkligt snyggt fantasyinspirerat där vi som spelar ska samarbeta för att tillsammans kunna vinna. Käkat semlor och bakat kubbar också där fem stycken fick bli kvällens middag tillsammans med en näve ostbågar. Eller kanske två-tre... 
Hämtade Lilltjejen hos farmor och farfar ikväll eftersom Johan åkt till fjällen. Fick några flyttkartonger som fyllt sin funktion hos dem och insikten börjar sjunka in. Jag ska flytta! Om lite drygt en månad har jag och min Lilltjej ett nytt hem, endast femtio meter bort men ändå. Egen ingång och två plan, kul!
Vi åker ju också till fjällen snart, så med de dagarna borta måste jag faktiskt börja förbereda nu. Tiden går så fort! Märks inte minst också på Lilltjejen där jag fått köpa nya byxor igen då de knappt ens årsgamla nu är för korta. 


Mars

(null)
De har poppat upp lite här och var, vårtecknen. Jag visste inte ens att jag hade krokusar inneboende utanför mitt fönster.
Blev en trevlig middag igår där vi hade beställt mindre om vi vetat storlekarna och därför lämnade pinsamt mycket kvar på tallrikarna. Likväl svepte jag och Julietta i oss den gigantiska brownie-glass-och-grädd-efterrätten i ett nafs! Burp! En mätt post-febersjuk Christer och en äckelmätt undertecknad däckade sedan i sängen.
(null)

Börjat sedvanlig varannan-lördag med att köra skiten ur mig själv för Majorna. Som vanligt grym stämning så den lilla ambitionen att spara på krafter inför eftermiddagens kvartal gick åt fanders. Fick galen håll sista powerlåten, fantastiskt icke-skönt!
(null)
Dog en stund i omklädningsrummet efteråt. Sedan var det storhandling och snabbstädning innan det var dags att smaka på nya releasen. Inte mycket till återhämtning alltså. Kändes jättemysigt att snöra på sig de kalla och svettfuktiga, nej svettgenomdränkta skorna. 
Av det lilla jag hunnit lyssna på nya musiken var jag som vanligt skeptisk. Efter Hannas presentation kändes det lite bättre så får se när den satt sig. Jobbigt var det i alla fall och inte ett dugg lättare med förmiddagens pass i kroppen. Tant är otränad!
Hann ju ingen lunch så högg en milkshake på vägen ut till Björlanda. Den var så tjock att man till en början fick suga sig blå, men åh så gott!
Efter den trötta tanten petat i sig sin tacksamt serverade middag har det varit sängläge. En sjukling och en klening. Otto ringde och beordrade mig att sticka en "Thneed" till honom, ögonaböj! Christer trodde jag ljög när jag aldrig hört talas om filmen Lorax så fick kolla på den och se den beryktade "Thneeden". Fattar fortfarande inte vad det är och något mönster kunde inte ens Google skaka fram. Av den info jag hittade uppfattar jag att det inte finns något mönster eftersom den just inte är något så specifikt - vilket är hela syftet i filmen. En totalt meningslös och odefinierbar grej som skapar invånarnas omotiverade begär, och filmens budskap om människans konsumtion, brist på självinsikt och egoistiska sinne är lika subtil som Lorax mustasch var liten och diskret.


The Smurfs

(null)
Post Combat a la röda ögon som ett bevis på den mängd svett som passerat därigenom. Semmelfrossa till fikat och en taggad Scrum master som döpt om vårt team till The Smurfs. Teamet består hittills av mig, Stoffe och två nya och försynta utvecklare som inte vågade komma med några egna förslag varpå jag till slut helt sonika tog saken i egna händer. Jag har nog bästa tänkbara utgångsläge med ett litet nytt team som ska ta fram en helt ny lösning vilket innebär noll beroenden till andra team, i alla fall till en början. Där de andra teamen har meterlånga backlogs väntar jag otåligt på att vi ska fylla vår. Vi boar in oss i en del av landskapet och gör därmed som många andra team som applicerat det agila arbetssättet - frångår det platslösa Day@Work. Tjoho!


Back to work

(null)
Endera dagen är det knappt så dagsljuset kommer igenom, andra skiner solen i optimal vår-anda och den tredje regnar det från alla möjliga riktningar.
Avslutade en fin vecka med min Lilltjej med en grym combatklass i Frölunda, trots rejält hjärnsläpp i uppvärmningen.
(null)
Fick det igen för de ovanligt få deltagarna i Backaplan, då jag också fick sällskap av Robert. Har nog inte haft så få sedan de första passen vi körde där ute men de närvarande verkade nöjda i alla fall vilket är huvudsaken.

Började dagen hos banken inför slutförandet av mitt köp kontra försäljning. Kändes skönt att igen få bekräftat att jag har marginaler trots att jag inte landade på det jag hoppats. De första månaderna blir det i vilket fall intressant att se hur siffrorna faller ut. Betydligt mera omprioriteringar blir det ofrånkomligen.

På jobbsidan börjar det efter en längre tids famlande ovisshet och lösa ansvarsområden nu utkristallisera sig en tydligare roll och väg framåt då jag tar en roll som Scrum master i GCC. Kändes riktigt bra idag som jag också sade till Stoffe när vi lämnade kontoret halv sex. Det är en roll under transmissionsfasen vilken som för de flesta andra lär komma att måsta sökas formellt. Nu behöver vi bara komma igång så rollerna besätts efter befintliga tillgångar. Känns bra att komma igång och jobba med något konkret. Behåller några av de andra bitarna tills vidare medan deras framtid definieras.
Jag tycker om att ha mycket att göra. Visst har denna lugna period också haft sitt värde men de flesta föredrar nog ändå att göra rätt för sig, att känna att de faktiskt tillför något, så även jag.

Blä

(null)
God mat och gott sällskap med medhavd äppelpaj som avslutning. Mycket träningsprat med fokus på Combat - förstås.
Tyckte jag var duktig som socialiserade i några timmar innan jag kroknade. 
Mysig söndag där vi testade Root igen, nu med alla fyra karaktärer. Det känns fortfarande lite "mekaniskt" att beta igenom alla moment och förstå dem men det är också kul att de är just så olika.

Körde samma mix som igår och det kändes otroligt mycket lättare idag. Gissar att kroppen inte riktigt hinner vakna till lördagens morgonklass då jag sällan känner samma energinivå då jämfört med de dagar jag kör eftermiddag.
I vilket fall, riktigt kul klass idag där glädjen frös när jag efteråt insåg att jag glömt checka in bilen. Så japp, därmed var boten ett självklart faktum då de är otroligt inbitna där. Grr, så jäkla klantigt! Åttahundrafemtio spänn! Jag borde skriva det ett tusen gånger så kanske jag aldrig glömmer igen.
(null)


Död

(null)
Typ död efter klassen i Majorna. Uppnådde verkligen det jag pressar mina deltagare till - en plåga att tvätta håret efteråt! Mixen var väldigt uppskattad men rackarns vad jobbig den blev, gaah!  
Solen skiner och termometern säger sju plusgrader. Vårkänslan är inte långt borta så bilen ska få sig en välbehövlig tvagning.
Ikväll väntar indisk middag hos Jaya, en instruktörskollega. Han har lovat att utesluta koriander...


Lycka är...

(null)
...snö!! Hela dagen har det fallit, ömsom blött och ynkligt, ömsom på tvären i ilande vind och ömsom stora, fluffiga, underbara flingor. Känslan i kroppen när vi går där med grannens vovvar och plöjer spår i den orörda snön är så fullkomlig. Jag vill inte gå in.

Lilltjejen tyckte taekwondo var rolig så får hoppas det håller i sig. Kul att se hur hennes teknik förbättrades så snabbt bara under denna första timme.
Som vanligt grymt skönt att köra sin BC efter en veckas uppehåll. På vägen ut till Lindome rapporteras fyra incidenter i trafiken. Som vanligt när snön kommer här nere följer bilolyckorna. Själv kan jag trots det inte låta bli att le lyckligt där jag rattar fram genom snömodden och känner greppet slinta. Det ska väl till en vilsekommen norrlänning för att få en knäpp känsla av trygghet av det!


Burrigt

(null)
Mysigt med en tur i lätt snöfall och trots få minusgrader tycker min bortskämda sydlandsboende lekamen att det är kallt. Fjärran är de timmar man tillbringat i skidspåret kring det gränssatta minus femton gradersstrecket.  Med fingrar som knappt förmådde klämma runt stavarna kämpade man på med den varma vinbärssaften att se fram emot till slutet. Mm, nästan så man brände sig men åh så gott!



Paltkoma

Lyssnade på gamla avsnitt av P3 Meny där ett handlade om palt. Jag fick en julklappsbok av Nina om just palt och författaren intervjuades. Han nämner sin tid på Pitholmsskolan - där jag gick! Och hur palt på menyn var en höjdpunkt mera uppskattad än spagetti med köttfärssås. Minns både då och senare gymnasiet hur vi satt ytterst på stolskanten, redo att rusha till matsalen för de vita platta flatpaltarna med det underbara salta stekta fläsket som serverades till. 
Som tur var hade jag palt i frysen som fick plockas fram och avnjutas nu ikväll.
(null)
Skönt trött efter härligt pass med Frölundianerna och däst av två styckna uppstekta härligheter. 
Lilltjejen som hävdade att hon inte var trött somnade knappt halvvägs in i kapitlet i Harry Potters tredje bok. 
Det slog mig igen vilket fantastiskt extrajobb jag har. Att människor kommer vecka efter vecka, en del år efter år till mina klasser! En del försvinner och kommer tillbaka, föder barn eller bara känner för annan träningsform så som det kan svänga ibland. Det är så häftigt! Den glädje och tillfredsställelse som konceptet ger mig också kan delas med alla dessa andra. Har hört instruktörer som lättvindigt ställer in sin klass, struntar i att skaffa vikarie och helt sonika inte dyker upp. Sällsynt tack och lov men ändå, det är så respektlöst! Deltagarna lägger tid och pengar, kan planera sin dag och till med vecka efter just den klassen bara för att kort innan, kanske till och med då de redan hunnit till gymmet få höra att den ställts in. Olyckor och omständigheter kan naturligtvis hända och det förstår ju deltagarna också. Men den nonchalans jag hört om är för mig obegriplig. 
Vi är alla olika, likaså instruktörsstilar så man hittar de man föredrar och väljer att ta sig till just den instruktörens pass, sådan var jag och sådana är de flesta, därav får man till slut en skara stammisar. Hur de också uttalar att de inte går på någon annans klass och bara längtar efter min ger en sådan ofantlig känsla av ödmjukhet och glädje. De är där för konceptet, att svettas med hjälp av kampsportsinspirerade kombinationer och jag är deras medel för att hjälpa dem lyfta deras upplevelse och prestation. Hur kan man då inte vilja annat än bara leverera sitt allra bästa varje klass, varje gång? Det går inte alltid, man är ju ingen maskin och det vet ju dom med. Likväl känns det alltid skit när man inte hittar fokus, inte har det där extra och kan ge deltagarna det de förväntar sig och har rätt till. Händer sällan tack och lov och oftast märker de det inte ens, ambitioner och prestationskrav sitter i huvudet. Men när man står där framför sina deltagare och vet att man ska leverera något de sett fram emot, eller de kanske haft en skitdag, tufft generellt och träningen är som det så ofta varit för mig, ett sätt att andas, då kan man inte bli annat än sjukt taggad och villig att ge dem det de vill ha och behöver. Världens bästa extraknäck!


Måndag

(null)
Detta år inföll Disney on Ice på min helg så passade på att hugga biljetter nere vid isen. Därmed fick vi den lyckliga slumpen att tillfrågas om Lilltjejen ville åka släde på isen under showen! Hon tyckte det var så spännande att det blev läskigt men höll en stoisk min. 
(null)
Därefter drog vi direkt till Mölndal energis värmeverk och deras årliga julgransplundring. Ronja tycker ju om att titta på "klooon" (Toy Story) och rundvandringen i kraftverket är alltid lika intressant. Mysigt att farmor och farfar också hakade på så hann också både fika, korv och ansiktsmålning innan det var slut för detta år.
Alltid lika skönt att köra pass efter en veckas uppehåll och med både nytt år och inställt Body Pump strax innan blev det synnerligen välfyllt i salen. Även dagens i Backaplan var välfylld med både stammisar och nytillkomna. Förhoppningsvis kan vi Combat-frälsa några till detta år!
(null)


Kickat ut 2018

(null)
Fick med en del av de grymma Frölundianerna efter dagens specialklass. Nittio minuter och grymt mycket folk, så jäkla kul! Snacks, dricka, choklad och utlottning och vi säger tack och hej till år 2018! Många har varit med mig i flera år, så himla roligt!

Sköna sista dagar på året. Plutten har börjat gå ut och vansinnigt gulligt att se hur Gråbröderna följer henne, ser efter sin lilla Syster. 
Emilie kom över igår och gick erfara palt för första gången och nyss nämnda lilla katt har hållit mig sällskap till pusselläggandet. Var ett tag sedan jag pusslade nu och påmindes hur rogivande det är.
(null)
Pusslet köpte jag hos ToysRus som tillsammans med BR leksaker gått i konkurs. Var liksom många andra där och passade på att se efter eventuella rabattfynd. Kändes sorgligt att gå omkring bland de allt mer urplockade hyllorna. Tänker på alla anställda och hur en så stor och väletablerad kedja kan gå i konkurs. Tänk att få ett sådant besked strax innan jul. Är det nu bara Lekia som finns kvar? 

Minus

(null)
Imorgon avslutas piloten och jag kommer nog främst att sakna parkeringen. Fast visst var det onekligen trevligt att sätta sig i bilen vid dagens slut och finna sin beställda yoghurt intill. Fick med en banan också så vet inte om det var en bug, eller blandade ihop, missuppfattade eller var extra generösa.
I vilket fall försvann den trevliga känslan och ersattes av panik när jag kom fram till Frölundas anläggning tjugo minuter innan mitt pass ska börja och upptäcker att jag glömt träningsväskan på jobbet. Det blev således att shoppa av utbudet vi har på klubben och ett avlönat pass som ger minus på kontoutdraget. Kan ju bara vara tacksam att vi säljer kläder. Som tur var hade jag ett par gamla träningsskor liggande i mitt fack just för denna typ av nödsituation. 
Blev inget bra pass alls då jag aldrig riktigt fick fokus och känslan. En form av tur igen att det var relativt tunt med deltagare.

(null)
Bakade en hög oformliga grisar som inte blev snygga men smakade ypperligt. Sååå himla goda de är!
Träningstoppen jag nödgades köpa hade sådana där inlägg och jag fattar inte varför. Varför vill någon ge sken av större bröst när man tränar? Va? Har jag missat något? Blir man starkare? Snabbare? Förklaring tack!

GoT

(null)
Massa combat, galen torsdagsfika med tårtparad av Alexander (den med chili var intressant) och ännu mer Game of Thrones med Christer. Vi lyckades nog plöja drygt tre säsonger genom att nyttja varje kväll efter träning och middag samt hela helgen. Jisses.
Förkylningen är så gott som över nu, äntligen! En del snor och hosta visserligen, framför allt efteråt men energin är tillbaka vilket är skönt! Ändå känns det ganska bra med en lugnare kommande vecka för är onekligen ganska trött på att hosta upp lungorna så kanske kan bli av med sista resten då.

Stötte ihop med en instruktörskollega i vårt omklädningsrum efteråt som resulterade i att vi pratade över en timme och en bokad massagetid. Imponerades så av hur hon liksom mig gått igenom en separation med ett barn men till skillnad från mig inte alls haft de ekonomiska förutsättningarna. Att ha som mål att inte behöva gå till Stadsmissionen, att bosätta sig i ett ruckel ute i skogen med nyckfull tillgång till vatten till att våga säga upp sig från sitt jobb och starta eget som massör och personlig tränare. Nu bor hon i samma område som mig och har nyligen skaffat egen mottagning. Tycker det är så häftigt och modigt gjort. 
Jag har länge velat gå till en massör, var längesedan nu och hon har helt ok pris tycker jag. Jag föredrar ju manliga massörer som kan ta i mera men hon sålde in sig så bra att jag blev nyfiken. 
Första snön kom igår och temperaturen har hållit sig kring noll hela helgen. Ska bli varmare till veckan igen men dags att boka däckbyte. Hoppas kylan och isen håller sig borta över Allhelgonahelgen när jag och Lilltjejen kör upp till Stockholm. Bus eller godis med kusinerna ska bli roligt!

Inte alltid så genomtänkt

(null)
Hamnade i den nyöppnade Mölndals galleria. En överbokad klass behövde vikarie och jag kunde inte låta den bli inställd. Höll tydligen Christer vaken halva natten med mina hostningar men kan bara erinra mig några typ få under kvällen och kanske morgonen. Typ. Det gick så himla bra igår med den otroligt sköna känslan att ha energin tillbaka i kroppen. Nästan fullt i alla fall. Det tillsammans med en del av helgens lärdomar i genomförandet samt massa positiv feedback efteråt gav mig motivationen tillbaka och det stukade självförtroendet att räta på sig. 

Vikarierar imorgon också, min torsdagsklass därefter och kör igång Majorna på lördag. Sjuk i tre veckor och så går jag loss med sex pass denna vecka efter träningshelgen. Kanske inte så genomtänkt men nu får det lov att gå.





Löka

(null)
Övre: Hörlurar och öronsnäckor och alla försjunkna i sina respektive låtar inför helgens sista presentation. 
Nedre: Klara! Vi är från och med nu Advanced instructors, wooooh! Fullproppad hjärna och till slut riktigt nöjd med den investering som denna helg var. Nu blir det till att omvandla allt detta till mina klasser och en sak mina deltagare troligtvis lär märka är att jag kommer att bli - tystare. Jupps, precis som jag vetat hela tiden så kan och bör jag rensa i mitt prat. Tänk vad mycket energi jag kommer att kunna använda till annat, teknik till exempel! Att filmas är deprimerande men nyttigt och jag blev faktiskt riktigt nedslagen när jag såg gårdagens prestation. Antingen ger jag upp och pensionerar mig eller så får jag se till att kunna prestera bättre. Med tanke på hur roligt det faktiskt är att vara instruktör får jag helt sonika ta tag i det och se till att bli bättre.
Igår hade jag låt sex, capoeiralåten och när en i gruppen sade efteråt: "Nu fattar jag hur den ska gå till!" så svider självkritiken inte riktigt lika illa. 
Förkylningen kändes mycket bättre idag, helgens aktiviteter svettade ut den, höhö. Men nja, visst kändes det lite vanskligt att köra en sådan här tredagarsträning men jag höll ju igen rejält och fördelen är väl att kroppen nog inte är fullt lika död som de övrigas. Jäklar vad en del presterade, från låt till låt då de som deltagare egentligen inte ens behövde men ändå körde max - imponerande.
En fick problem med knät, Robert med höften, Sandra med ryggen och en annan med fotleden. Combaten blir precis som vilken annan träning vad man gör den till och om man vill så blir den jäkligt tuff för kroppen. 
Nu väntar en vecka med fem pass så det är bara till att börja köra in sina lärdomar med en gång!

Dag två

(null)
Det är proteinbars, shakes, BCCA-drycker (eller vad det nu är för bokstavskombo som nu är senaste hypen) och ej smaksatta riskakor som mina kurskamrater intar under dagen. Jag langar fram Ahlgrens bilar, nötter för fredagsmyset, Kexchoklad och sirapsbröd med noll procent fibrer. Notera bananen och mitt försök till upprätthållande av sunda fitnessförväntningar.
Med tanke på gårdagens eftermiddag tankade jag energidryck efter lunchen och om man kan tillskriva den äran kan diskuteras men det kändes i vilket fall bättre i knoppen till min andra körning för dagen. Allihopa stönar vi när vi ska resa oss från våra sittande positioner och det styltas fram mer eller mindre där vi går. Jag som verkligen håller igen och varken kan eller vill maxa prestationen är likväl lika stel och ömklig där jag går. Tycker det är minst sagt störigt just med tanke på att jag bara kör typ på femtio procent av vad jag brukar, förutom när det är dags att presentera min låt. 
Imorse höll jag på att hosta upp lungorna och kände mig sämre än dagen innan. Men när nattens slem rensats undan och normalslemmet fick snytas ut i vanlig ordning som det gjorts de senaste tre veckorna kändes det typ, tja normalt. Får se hur det känns imorgon på vår sista dag.

AIM

(null)
Lilltjejen smakade på kattmaten så nu är den nyfikenheten stillad. Min knäppa underbara Lilltjej. Fick en bonusnatt med henne då Johan egentligen skulle ha hämtat henne från skolan idag men glömt bort den förskjutning av de två senaste veckorna vi kommit överens om. Ren tur att jag beslöt att duscha hemma istället så jag fick samtalet från fritids på vägen hem. De fick inte tag på honom så de testade ringa mig. När jag en stund senare fick svar var han nere söderöver någonstans i landet och jag kan själv föreställa mig vilken panik man skulle känna, fy sjutton. Så tur att jag befann mig på E6an vid Tingstad och kunde hämta så snabbt, farmor och farfar åkte direkt från Jörlanda men vi kom överens om att jag lämnar henne hos dem imorgon bitti. Poängterade för Lilltjejen som förstås hunnit bli orolig när ingen kom och hon var sist kvar, att också vuxna kan glömma, till och med föräldrar gör misstag. Nästa gång kan det lika gärna vara jag som glömmer, och jag hade ju kunnat påminna honom. Hon tyckte nog det var rätt ok till slut då hon nu fick en extrakväll med Syster och vi käkade middagen i soffan framför Harry Potterfilmen. 

Första dagen med AIM blev en bitvis svettig historia med mycket praktiska övningar för att  fördjupa insynen i de olika kampsporter som konceptet inspireras av. Blev en intressant kontrast från karate till capoeira.
Alla körde sin tilldelade låt och fick feedback direkt efteråt, en gång på morgonen och sedan innan dagens slut. Vi höll på till strax innan fem och min andra omgång kändes väldigt mycket sämre än den första. Orken var helt på upphällningen och hjärnan följdaktligen slö så den feedback från morgonen som jag skulle applicera blev just ingenting i mitt tycke. 
Imorgon kör vi samma sak igen men med nya låtar. Jag hade förväntat mig mer specifik coachning faktiskt, mer på detalj gällande ens teknik och instruerande men det kommer tydligen mer imorgon och söndag. Får nog förbereda mig med energidryck imorgon för att hålla eftermiddagen...




Tidigare inlägg
RSS 2.0