Lökarläge

(null)
Det har satts upp lite marknadsföring av de pass som hålls i Eklanda. Det där att få till mitt efternamn korrekt är inte helt enkelt uppenbarligen då det nu är några varianter jag sett .
Kör nu också Frölunda torsdagar och massa härlig feedback efteråt! Blir alltid så himla glad!
Mindre kul är tandläkarbesök. De där röntgenbrickorna verkar de göra rakbladsvassa med flit! De mäckar in den i köttet och man försöker att inte rycka till varje gång de trycker än längre in, och sedan ska man bita ihop! Tortyr. Och så anledningen till att jag slutade med juice, läsk, vitamindrycker och förmådde mig gå över till vatten - oerhörd bedrift: Tandstensborttagningsmonstret.
Ljudet. Känslan. Nacksenorna som fiolsträngar och de till synes lugnt vilande händerna på magen är vid närmare åsyn stenhårt spända. Några få sekunder känns minuterlånga och jag tackar min stjärna för att tiden jag lagt på tandstickor och munskölj gett utdelning, plågan blir just bara de där sekunderna och jag får behålla mitt högsta betyg för tandvårdsförsäkringen, woho!
Är det bara jag som blir fånigt nöjd när man får beröm av sin tandläkare? Obegripligt yrke för den delen.

Sedan sist har det också blivit återbesök på värmeverket och deras trevliga arrangemang för allmänheten. Lilltjejen är synnerligen förtjust i "kloooon"!  Ett besök av pojkvännen blev det också, så söta ihop med sina gluggar och hävdar att de är kära. "Vad betyder det då?" Frågar jag och de rycker på axlarna. Men pussas gör de tydligen! På lördag vankas hennes barnkalas som tacksamt nog blir på ett lekland.
Tjo, och så mera träning förstås, hohoho!
(null)

En rätt bra dag med andra ord, avslutad med mumsig middag väntandes. För en matlagningsanalfabet är det en synnerligen lyx att ha Christer som inte bara lagar gärna utan också gör det så himla bra.
Just, har ju vetat ett tag att det är på gång men nu är det snabba puckar. Mitt och Kjells uppdrag ska övertas av Capgemini. Kjell som konsult slutar redan i februari och jag som Volvian går över till de nya systemen som håller på att tas fram för att ersätta de vi förvaltat hittills. I april ska min ersättare vara igång, men jag vet ännu inte hur min nya roll kommer att se ut. Kanske jag hittar något annat istället? Känns både bra och tråkigt att lämna. Man har ju på sista tiden faktiskt funnit det ganska givande, att jämföra med för ett år sedan! Lite nöjd att jag inte gav upp ändå, men jäklar vad nära det var några gånger...

Sjuåring

(null)
Betydligt fler när jag vikarierade igen på Odinsgatan i lördags. Tror jag redan sagt det men denna release är verkligen tuff för axlarna! 
Målet var sedan Stadsbiblioteket men det var ju tydligen Trettondagen och sedermera stängt, typiskt nog. Fick bli Konstmuseet istället som jag aldrig besökt. Ganska mysigt att vandra omkring där. Förstod inte fotoutställningen liksom de andra abstrakta och ibland intetsägande verken. Förundrar mig över alla gränser hur flera lager nyanser av vitt på en stålplatta säkerligen värderas till femsiffriga belopp. Kan inte förmå mig att gissa på sexsiffriga - SÅ knäppt kan det väl inte vara? När jag kom in i det ljusa rummet med de vita skapelserna på väggarna trodde jag det var akustikplattor eller något!
Just tror min fascination över det obegripliga yttrar sig i min undran över vad som rört sig i hjärnan på den som skapade. Man måste ju tänka på ett speciellt sätt för att förmå sig till att måla vita tavlor eller arrangera porslinsskrot i ett torn.
Nåväl, en Lilltjej möttes av en lapp innanför dörren med snöre att följa. Genom dörrar, mellan bordsben och över soffan till skafferiet där hennes egna lilla symaskin väntade. Sedan låg resten och väntade på sängen. Från Johan ville hon ha med sig Stefans present - experimentlåda som hon inte kunde hålla sig med att testa. Förberedde en blandning som antingen skulle skakas - i minst tjugo minuter! Eller stå över natten.
Eftersom det är studiedag imorgon kunde vi vara uppe längre, jag kompar tid från jobbet och är hemma med henne. Hon hade svårt att bestämma sig vad hon ville börja med imorgon, experimentera eller sy, svårt beslut som diskuterades ända till sömnen infann sig. Min fina Lilltjej, min fina sjuåriga Lilltjej!
(null)



Gott Nytt Träningsår!

(null)
Det var många som ville kicka ut året, nog aldrig haft så många i salen! Generellt var det mycket folk i gymmet och även de andra passen var välfyllda. Så. Jäkla. Roligt!
Kanske var det antalet, kanske var det dagen till ära men stämningen var extra hög och responsen grym. Denna release är också mera tacksam gällande koreografin och musiken för det där lilla extra. Blev lite bubbel och mingel efteråt och pratade med två stycken från Helsingborg som kommit upp för att fira nyår. De sade sig vara inbitna combatanter, vilket jag också kunde se under passet, som gärna åkte runt samt på konvent och därmed testat ett antal instruktörer. Jag fick betyget topp fem! Visst är smaken som baken men för just dem var jag tydligen så bra! Suger åt mig och skiner som en sol. Wee!

Najs

(null)
Blev lite mera mellandagsshopping av bra-att-ha. Blev så sugen på en utflykt i skogen, tända liten brasa och grilla pinnbröd. Får bli en annan dag men köpte också ved så jag nu har redo i alla fall. Och så handyxa, en sådan vet ju alla är bra att ha. När man minst anar. Hohoho! Lilltjejen ska också få en egen kniv, jag själv var yngre när jag fick min första morakniv av pappa, en sådan där med rött trähandtag. Nu måste vi bara bli bättre på att gå ut i skog och mark.
Hade nog hunnit få mitt pinnbröd men kunde heller inte motstå en löprunda i snöfallet. Ont i knät efter tre kilometer men otroligt skönt!

Mellandagar

Tushar är en försynt (som de flesta jag träffat) ung indier jag har i teamet som åker hem på nyårsafton. Kontoret var praktiskt taget öde för att under dagen fyllas på med en handfull andra arbetsförpliktade konsulter. Robert dök också upp och tillsammans åkte vi till Eklanda och plockade upp Rajmani. Bjöd dem på lunch på ett ställe vi hittade som ironiskt nog var indiskt. De infödda gav hjälpligt godkänt betyg medan undertecknad mumsade för glatta livet, flämtade och drack. Det är rackarns att jag är så klen när det gäller stark mat, för jag tycker ju att det är väldigt gott. 
Apropå indier så blev det en teamklass med Amritha i Majorna på Annandagen. Hon hette ju Elin med bytte nyligen till sitt indiska namn och tycker det är så fint! Indierna kan i många fall ha helt hopplösa, framför allt efternamn där vi svenskar slår knut på tungan i våra försök att uttala. Men många gånger är de väldigt vackra tycker jag. Ovan är sådana, Anjali, Anuradha, Rahul och Srini är andra. När jag arbetade med kineserna tog de ofta västerländska alias för att underlätta för oss. Jag tycker vi borde ha fått välja kinesiska namn också, och varför inte indiska? Jag funderar ibland på att byta till mitt koreanska efternamn, som Ronja fick till mellannamn, men jag vill samtidigt att hon och jag har samma efternamn så det får nog vänta ett tag. Tror inte Johan är så pigg på att låta henne byta till mitt så det alternativet går bort. Mitt koreanska förnamn känns inte riktigt lika gångbart som många av de indiska...!
 
Hoppade in och vikarierade på Odinsgatan igår, en 45-minuters klass där endast fyra starka deltagare dök upp och jag antagligen gick i förlust med transport och parkering avdragen. Men det var kul och de var grymt positiva både under och efter klassen. Insåg efter jag sagt ja att det ju är dubbdäcksförbud på Odinsgatan men rondellen mitt i var tydligen fredad så jag kunde ta mig över till parkeringshuset. Vad är egentligen poängen med att ha en, två gator med sådant förbud?
Ikväll blir det Frölunda. Jag tar över Rebeccas klass varannan vecka när hon nu på grund av väntande barn inte kan köra längre. Jobbigt när fogarna börjar bråka så tidigt. 

Back!


(null)
Sökte vikarie till söndagsklassen men fick ingen respons. Var inte döende och vägrade ställa in så jag körde ändå. Gick på inställningen att träna bort förkylningen och det gick över förväntan, hoho! Visst, på topp var man inte men hade förväntat mig en medioker insats på sin höjd.
Blev i övrigt en riktigt mysdag med många timmar på Universeum och sedan Star Wars på bio som avslutning.
Releaseveckan är i full gång där jag och Robert nu betat av Backaplan och Lindholmen. Morgonpass med kollegorna gav också tillfälle att nöta in koreografin och imorgon är det Frölundas tur. Vilken flax att jag faktiskt blev av med snoreländet!
(null)


Andra advent

(null)
Phu, ibland är det tacksamt att bara ha ett barn. När det ska shoppas julklappar till exempel. Mäckigare dock när avkomman råkar ha sin födelsedag knappa två veckor efter julafton men nu är de flesta fixade. Man tycker man har gott om tid på sig, och sedan är det advent och man finner sig stå i köer bland alla andra tidsoptimister.
I den kilometerlånga kön stod en kvinna med en gallskrikande årspojke i vagn. Kanske trött, varm, hungrig, uttråkad eller allt på samma gång. Vi som väntade var kvinnor allihopa (ja, det var Kapp Ahl), och man kunde nästan räkna ut vilka av oss som var föräldrar med liknande erfarenheter i bagaget. Blev glad i hjärtat att se de framförvarande släppa fram mamman med pojken så de snabbare kunde komma vidare.
Till dagens pass kan jag checka av ännu en erfarenhet på instruktörsscenen. Man har ju ramlat, fått springa på toa (gravidblåsa), fastnat (i mellanrummet mellan scenen och väggen åkte foten ned), tappat trosskydd och halkat. Första passet jag höll efter förlossningen och sedermera tog i ordentligt upptäckte jag att knipövningarna hade varit bra att göra ordentligt. De, som tur var svarta långbyxorna var inte klistrade mot insidan av benen av enbart svett kan jag säga! 
Idag kände jag igen den obehagliga känslan och med fasa kunde jag notera blodet som kom längs benen! Japp, kroppen lyckades tajma in första dagen då det är som värst. Och inga långbyxor denna gång! Svettblandat som tur var men golvet är nedstänkt och kunde lika gärna vara neonrött i mina ögon. Ens begränsade alternativ blixtrar genom hjärnan. När låten är slut blir det en näve papper att svepa av det värsta och så bara fortsätta köra. Som tur var höll det sig lugnt resten av passet...! Man får påminna sig att deltagarna sällan ser det jag ser, och efteråt kunna skratta åt eländet - och se till att ha shorts med tajta innebyxor när vissa risker föreligger!



Söndagsendorfiner

(null)

(null)
Åh vad skönt att köra idag! Behövde det verkligen och kroppen hade massa energi. Vi är ett rätt rejält gäng stammisar nu, en ny idag som gav positiv feedback efteråt med vilja att komma tillbaka och sådant gör mig så glad!
Livets ytterligheter, fick besked att en vän väntar sitt första barn, fick veta att en annans mamma tagit livet av sig. En tredje förlorade sin pappa i en olycka knappa dagar efter han blivit farfar. Så många liv, så många olika händelser som är just - livet, men ändå så omvälvande.
Jag är tacksam för stabiliteten mitt liv nu infunnit sig i, att bekymren endast tillhör vardagens trivialiteter kring arbete och middagsförslag. Tycker jag haft min dos av omvälvande händelser i livet men man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet. Saker händer vare sig man vill eller inte. Inget kan man göra åt det så ingen mening att oroa sig. 

Min Lilltjej var inte så nöjd att jag ätit upp så många pepparkakor. Jag hade ju sparat de största i alla fall. Och nu är läxan gjord också.
(null)


Sova lite

(null)
En månad kvar till julafton - det är galet! Ljusstakar börjar synas hör och var i fönstren, men med tanke på det av snöbrist ytterligare mörker finner man sin anledning att ljusa upp.
Teamade med Robert i Lindholmen för en gemensam uppladdning innan lite after workout. Kul initiativ av stammis-Angelica och undertecknad förvånade sig själv genom att haka på. Hunnit våndas både tre och fem gånger under veckan men det blev helt ok. Lagom nivå för mig med gottigt att tugga på och prat som mest bestod av att behöva lyssna. En utgående parkeringstid blev bra anledning att bryta upp för oss alla, nog rätt trötta efter veckan, träning och barn där hemma.
Fick dokumentera Alexanders torsdagsfika. När det är hans tur kan man alltid förvänta sig något annat än en ledsen vetekrans - på gott och ont!
Imorgon är det kvartal - releasen vi körde tre gånger i Amsterdam och lovade mycket gott på musikfronten. Blir intressant att se om intrycket består.

Regn....såklart...

(null)
När man inte har trogna fotografen Maria att tillgå kan inhopparen få svårt med tajmingen - men blev rätt ok ändå! Fick goofa lite också, Angelica passade bra till det, hoho!
Ett måste att dokumentera snögubbe-byggandet också för naturligtvis har det mesta nu regnat bort. Snyft!


November

(null)
Det blev minidoughnout till frukosten - SÅ god! Blev två till...! Och en eclaire.
Satt uppe halva natten med en incident så kände mig sådär pigg på att träna men som vanligt ruggigt skönt när det är gjort. Ont i knäet dock, tejpade inte så får skylla mig själv.
Lilltjejen har fått terrorisera grannskapet tillsammans med ett gäng kompisar. Inte bara morsan ska ju få spöka ut sig. 
Nu ska det bli skönt att dö lite i bastun. Evigheter sedan juh!

Halloweencombat!

(null)
Körde ned tröjan i barnens sandlåda men den fuktiga gräsmattan funkade bättre. Såg nästan ut som jag torkat hundskit!
(null)
Stammis-Angelica hade en grym outfit och Sofia och Carina hade lagt mycket krut på läbbiga sår över hela kroppen. Robert körde två outfits varav den ena var synnerligen ambitiös - Ralph the rex! Med en viss förkärlek för T-Rexisar svidande han om innan paus för att visa att minsann även dinosar kan köra combat! Typ.
(null)
Deltagarnas fokus hamnade lite på kant kan man säga, haha! 
Trots åtskilliga "lufthål" kändes det tjockt och varmt med t-shirt och byxor. Man har verkligen vant sig vid korta shorts och top. Till och med de längre "fighting"-shortsen känns varma och hämmande nu.
(null)

Var helt förvirrad halva morgonen då jag helt missat vintertiden. Fattade inte hur klockradion kunnat ställa fram sig själv en timme - för litade mer på den än fånen! Var så säker på att vi redan ställt om till vintertid för typ någon månad sedan så fick verkligen inte ihop det. Så med tanke på att jag varit vaken sedan ottan i kombination att inte vara någon kvällsmänniska, är det inte konstigt jag ligger i sängen med tunga ögonlock innan klockan slagit tio. Ny vecka står för dörren, vart tog denna helgen vägen?

Dag två

Torkarstolen dag två. Det luktar inte precis hallon i det hörnet nu! Syns nog inte så tydligt på andra bilden men golvet är sjöblött av svett - resultatet av BC 74 filmning. Man kände sig inte jättesugen på att lägga sig ned för styrkan precis. Inga omtagningar behövdes i alla fall till skillnad från CXworx. 

Musikmässigt var 74:an inte lika bra som 73:an, tyvärr. 

Att det råder LesMills feber hos åtskilliga blev ytterligare tydligt under dessa klasser. Vi köade över en timme och hann springa fram till platser längst fram åt sidan på den runda scenen. Rakt framför var det bara galet och därav ointressant att stå. Blev nog trångt ändå. Kanske syns på nedre bilden hur packade de står. Tänk att köra kickar, shuffle och hopp!

Och apropå folk så är det verkligen fascinerande hur Dan, Rachael och de andra programskaparna betraktas som kändisar som behövde ledsagas från scenen. Illustrativt är Roberts underbara selfie efter CX-filmningen! 


Dagen och konventet avslutades för vår del med "The Trip", deras senaste spinningkoncept. Man kör framför stor skärm vilket kändes som en given cykeltripp till illamående för min del. Dock gick det förvånansvärt bra och det var lite småfräckt med känslan att svänga och dyka. Min svanskota sade som väntat ifrån efter halva tiden så tacksam att passet inte var en timme långt. Mycket bra instruktör liksom till de övriga klasserna vilket också är att förvänta på ett sådant här evenemang. 

Lunchpaketen vi lagt till dessa dagar var ok men bestod av smörgåsar. Då var det underbart gott med riktig middag på turkisk restaurang! 

Undertecknad hade lätt kunnat krypa till kojs därefter men hakade ändå på till den uttalade "After work-out"- festen som var i samma lokal som där filmningarna ägt rum. Bra förutsättningar att dansa loss men inte mycket mer. Jag vaknade till såpass för typ trettio sekunders röj - sedan bytte de DJ och Linda somnade igen. Vi drog snabbt därifrån och jag fick somna på riktigt tre sekunder efter huvudet landat på kudden!

Kul helg, bra helg och något annat jag får med mig minnesmässigt härifrån är vädret. Trodde inte det kunde bli sämre höstväder än på västkusten men hade uppenbarligen fel! Regn, sol, regn, blåst, sol, regn, ösregn, blåst, sol, ösregn - allt inom en halvtimme!


Dag ett

Sängläge med värkande fossingar och trötta ben men mycket nöjd med första dagen här nere - One Live som LesMills konvent kallas. Första dagen och jag har shoppat alldeles för mycket!

Hotellet må inte ha vare sig våfflor eller plättar till frukostbuffén, men de har mini-doughnuts och mini-muffins! 
Notera Roberts fejk-tatuering i nacken...LesMills för att statuera äkta nörderi, och ja, jag lät mig övertalas att få en bakpå axeln!

Vi hade ganska gott om tid innan första passet så Robert ska titta till bilen som löst ut, något den gjort några gånger under resans gång. Denna gång var det dock skarpt men då vi tömt bilen kammade förövaren noll. Blev polisanmälan, provisorisk lagning, försäkringsbolag och sådant innan vi till slut kom iväg - och ändå hann till första passet, combat. 
Vi har ju precis kört igång release 73 men här bjöds vi på nummer 74, och som kommunicerats gällande den feedback (klagomål) de fått på musikens utveckling, hade de nu otroligt mycket bättre låtar. Energihöjande, pulserande låtar dom gav den där extra entusiasmerande känslan, SÅ skönt! Och visst var det kul att Dan Choen var med, som man hittills bara sett på filmerna.

Därefter var det Body Attack dom jag bara testat en-två låtar av förut - riktigt jäkla jobbigt. Nu blev jag väldigt positivt överraskad över hur mycket känsla av aerobics jag fick - från tiden jag började med gruppträning fem evigheter sedan. Tung och bra musik som helt klart gjorde mig sugen på att testa fler gånger. Instruktören var grymt duktig och man påminns hur viktig den rollen är för upplevelsen, i varje fall för mig.


Efter lunch var det dags för Body Balance. Det är ju välbehövligt för en kylskåpssmidig person som jag men jag tycker för illa om fötter för att riktigt finna den där välmående känslan som eftersträvas. Att få nakna fötter mitt i synen vid en framåtböjning eller liknande tycker jag är rent av otäckt. Och ja, jag vägrade ta av mig skorna så nej, är inte mer förtjust i mina egna!


Därefter hann vi åka och hämta bilen som fått rutan fixad! Kan inte säga annat än att det onekligen är värt pengarna att leasa när sådant här händer. Bärgare hämtade bilen och fixade som sagt, försäkringsbolaget tillsåg allt!

Imorgon väntar Combat74, CXworx, Combat75 filmning och The Ride. Hade en Body Pump också bokad men när vi så fick biljetter till filmningen den tiden faller den bort. Tror min kropp tycker det är ok...


Typ packad

Ett antal uppsättningar träningskläder nedstuvade och redo. Shoppade sådant jag tänkte kunde vara bra att ha som påfyllning mellan passen. Resorb tyckte Robert så fick bli lite sådana också.

Kollade igenom våra bokningar och fick det till "endast" nio pass som mitt resesällskap plockat ihop. Nätta grejer som Body Attack, CX Worx, femtioelva Combat och nåt nytt spinningkoncept! En Body Balance kan jag såsa till, phuu!

Börjat veckan med två releaser och ett morgonpass på jobbet. Känner av både knä och axel så bådar ju gott inför det som komma skall. Tejpen är nedpackad! 


Tja men alltså...

...bloggmotivationen har nått en ny bottennivå. Men jag antar att det lätt blir så när dagarna rullar på med jobb, träning och Lilltjej. Blir liksom inte så mycket annat, vilket visserligen inte behöver vara så tråkigt som det kanske låter. Jobbet är fortfarande upp och ned, fylld med tillförsikt för att några timmar senare kräkas på allt vad det heter. Lilltjejen förundrar mig ständigt med sin förnumsighet och lättsamhet och nya koreografin går långsamt och motsträvigt in i hjärnan. 


När jag var barn åkte vi till London och såg på musikalen Cats. Tror jag var i lågstadieåldern men har ändå ganska distinkta minnen. Såsom deras klassiska logotyp(?), kattögonen med dansares siluetter som pupiller, den lilla röda teaterkikaren, dansarna som sprang omkring i gångarna med lysande "ögon" innan föreställningen och Elaine Paige som sjöng "Memory" medan hon försvann upp genom taket. Känns lite speciellt att jag nu ska gå med Lilltjejen och förhoppningsvis ge henne några minnen från sin första musikal som alltså blir densamma som för mig, en generation senare!

Apropå jobbet med dess upp och ner känns det skönt med kortvecka nästa vecka då jag och Robert drar till Amsterdam. Vi lyckades dessutom få tag på biljetter till combat-filmningen, we-ho! Kul också att jag ska köra igång combat på jobbet! Eklanda har en rätt stor gymnastiksal dit de ordnat ljudsystem och headset så nu är alla som jobbar där i huset välkomna noll sju noll noll! Blir kul att se hur det kommer att gå. En kollega skickade inbjudan till en av våra SME:er som när han såg tidpunkten undrade om avsändaren var dum i huvudet, hahaha!

Till veckan kör vi också igång Backaplan som sagt, lagom till releaseveckan. Så jag och Robert kommer att stå där på måndag och tävla om vem som är mest virrig. Tror undertecknad kan ta hem priset! Så om jag inte är helt fel ute kommer jag att landa på nästan tio pass nästa vecka! Borde kanske ta ledigt på måndagen veckan efter då kroppen lär vilja stanna kvar i sängen. Fast ska ju teama med Robert igen på Backaplans jubileumsdag. Har en känsla av att tejpen kommer att komma till användning!


Fyra i sängen

Så var träningsveckan över och Lilltjejen hos mig igen. Mysknör i hennes säng med Brorsan och Lilla Grå. 

Christian brukar ju köra combat i Majorna och för några veckor sedan fick han idén att jag skulle köra för dom på jobbet och sagt och gjort hade jag plötsligt en placeholder i kalendern. Tisdag i ottan infann sig så några starka kollegor för att kickstarta dagen. Kul! Till och med chefen var med men har inget bildbevis då han fick smita för ett möte, haha!

Till skillnad från igår hade jag betydligt mera ork i kroppen denna dag, gött!
Bara en vecka kvar till jag och Robert kör nya releasen i Backaplan - och jag har knappt pluggat något! Två releaser kör vi för att på torsdagen sedan dra till Amsterdam! Japp, efter drygt elva år som instruktör ska jag till slut på ett LesMills-konvent! Och då blir det ett där de spelar in filmerna! Dock hann combaten säljas slut innan vi bokade men sätter hoppet till de ytterligare som släpps i veckan. Annars har vi en annan filmning bokad - och femtioelva andra klasser att gå på. Undertecknad kommer att stylta fram!


Rörd

Tack för lånet av din klass Sandra! Tack och hej Majorna, underbara deltagare som kickstartade varannan lördag med mig - jag kommer sakna dom!

Efteråt fick jag en present av Annica och Hana, så jäkla fint att jag nästan började gråta, och hade jag läst kortet där och då hade jag definitivt gjort det! Att ta sig tiden och göra något sådant gör mig så jäkla glad och tacksam! 


Ihoptejpad

Nya tights att lubba i hjälpte föga för mitt knä. Igen tejpade jag höger lösare, kände det men struntade i det och då får jag skylla mig själv. Kändes i övrigt skönt bra i kroppen att äntligen komma ut. Måste få till det mera regelbundet!

Kunde inte med att tejpa både knä och axel till kvartalen. De andra skulle ha pikat om inte tanten borde tänka på pensionen snart! Axeln har ju bråkat till och från ett tag nu, och nu såpass att jag ville förlita mig på min underbara kinatejp. Det gick bra men knät uppskattade inte min stolthet. Till benlåten nummer sex sade det ifrån såpass och jag tvingades mes-köra, också med vetskapen att jag skulle hålla till eftermiddagens klass också.
Så några timmar senare var det bara att gilla läget och tejpade knäet också. Bedrövligt. Robert supporterade på scenen med två låtar, knäet kändes knappt och kan bara tillskriva tejpen sina magiska egenskaper. 
När man nu har nya koreografin i kroppen är det alltid lite lättare att plugga framför filmen. Koreografimässigt är den helt ok medan musiken som sagt har en hel del att önska. Eller så är tant bara en konservativ bakåtsträvare som hävdar att allting var bättre förr...!


Turbohelg

Alltså, jag minns där vid besöket hos syster och Anders i Stockholm då de kläckte nyheten att hon väntade barn. Stora känsloyttringar är ju inte direkt något jag är känd för så tårarna av glädje och förundran överraskade mig nog minst lika mycket som dom. Det var drygt tio år sedan. Tio!
Min virkade katt hann fram i tid och har nu fått namnet Dutten. Så nu har han Dutten och Datten, haha! Grattis Aron!

Med Lilltjejens alla aktiviteter svischar helgen snabbt förbi! "Bilar 3" har nog den äldre generationen större behållning av och visst är den himla snyggt gjord. Ändock var första filmen klart bättre och tvåan har jag inte ens sett, en mycket liten förlust har jag förstått.

Denna söndag bjöd igen på väldigt mycket folk, har nog aldrig haft så välfylld sal som på sistone. Väldigt roligt! Nästa vecka ska jag upp i ottan och köra med kollegorna på jobbet! Christian brukar ju köra så han drog upp förslaget att jag skulle köra med dom och knappt hade jag stammat fram ett ok innan placeholdern plingade till i inkorgen. Kommer bli väldigt intressant!

Nästa söndag är det kvartal, en ny release ska nötas in och jag ser med viss bävan emot hur musiken kommer att vara. 

När barnpassningen nu är igång igen på anläggningen kunde båda i paret Patrick och hans fru jag inte minns namnet på vara med. Hon hade sett mina hoppbilder med honom i mitt FB-flöde och sett fram emot att nu också kunna vara med! Jag har världens roligaste deltagare!


Tidigare inlägg
RSS 2.0