Mellanlandning
Så var man tillbaka efter dagar av lättja och lyx och en arbetsvecka med möten dagarna igenom utöver torsdag då Niklas begravning väntar. Blev inbjuden till den efterföljande minnesstunden också och även om jag som sagt inte stod honom nära känns det viktigt av respekt till Monica och Tomas att närvara. Gick tillbaka i mina inlägg och noterade att jag där och då i duggregnet skrev fel, det tog inte tre månader efter diagnosen, det gick endast tre veckor. Det är så skrämmande tragiskt.
Kokat en laddning palt, alldeles för längesedan, svettats med mina Frölunda fighters, svettats på infartens kullerstenar som visserligen är fina när ogräset nu är borta men jag lika gärna kunnat asfaltera över, så galet mycket jobb som krävs för att underhålla. Till söndagens fina väder tog vi en längre tur på motorcyklarna till Brobackas café utanför Sjövik. Intressant att ett litet våffelställe mitt ute i ingenstans i skogen, ingen utsikt eller annat landmärke och ljuden från väg 190 på andra sidan träden, lockar så oerhört mycket gäster. Vi kalasade på deras speciella och mycket goda våfflor innan vi igen avnjöt de varma vindarna hemåt.
Jag har förresten bokat både teoriprov och uppkörning nu, uppkörningen kan jag avboka om jag kuggar teorin men eftersom det var ont om tider rekommenderades jag att boka. Så drygt två veckor nu att råplugga och så uppkörningen i augusti, den första lediga tid som fanns. Därefter hade de först i september, så nu får jag banne mig se till att klara av detta! Övningsproven jag gör misslyckas varenda gång...!
Bortse från den övervattnade Fredsskallan och notera Litens sovställning med tassarna i vädret. Sedan Lilltjejen åkte till Johan har både hon och Mini sovit hos mig varje natt, gott att vi har bred säng!
Kommentarer
Trackback
