Årskurs sju och ws
Så har man kommit till det stadium då ens älskade avkomma inte längre finner det nödvändigt att ha sina päron med på skolavslutningen, inte ens villig att ställa upp för den traditionella fotodokumenteringen i avslutningsstass. Den ömma modern fick istället fokusera på eftermiddagens kommande workshop, ett ansvar jag tar på stort allvar med det förtroende jag erhållit av personerna som bett mig om hjälp. Framför allt då ämnet handlade om arbetsmiljön som i medarbetarenkäten fått utstickande lågt resultat i denna grupp, ett ganska svårt ämne att hantera då det gäller att få till en miljö där deltagarna vågar dela med sig och som facilitator hålla sig neutral, men också som jag senare fick höra en relativt svår grupp med starka röster och åsikter.
Jag vet att många tar sig an en workshop med lite öppna frågeställningar och ett gäng post-it block men för mig är det dyrbar tid som deltagarna och uppdragsgivarna lägger för frågor som uppenbarligen anses vara så viktiga att vara värd den samlade mängden timmar hos alla dessa. Då tycker jag att det som facilitator är en skyldighet att tillse att tiden används på bästa möjliga sätt till den utkomst man förväntar sig. Det ska inte spillas tid på praktiska gupp utan fokus ska ligga på processen och utkomsten.
För de tre timmar jag fått till förfogande att genomföra workshopen ägnade jag minst tio till förberedelser samt de sista-minuten anpassningarna som oftast följer när man väl är på plats och vet hur många man faktiskt kan förvänta sig. Som tack fick jag från alla deltagare som oftast bara vill komma därifrån så snabbt som möjligt, skriven feedback full av konstruktiva positiva kommentarer, en tapetserad pelare och vägg med ego-boostar!
Efteråt känner man sig ganska slut, när man sammanfattat utkomsten och återkopplat till deltagare och uppdragsgivare, men med facit i hand också slut på ett väldigt tillfredsställande sätt.
Gav mig ut i rusningstrafiken för att hämta Lilltjejen i Partille där hon och några klasskompisar kört High-Advendure, höghöjdsbanan tillsammans. Tyvärr var det åldersgräns på de två sista banorna men tror de hade kul ändå och fann det tillräckligt utmanande. Superkul att de hittar på sådana här aktiviteter men så är de alla tuffa och aktiva sporttjejer också och ju äldre de blir desto mer grejer kan de göra på egen hand.
Väl hemma kände jag mig för slut för att ställa mig vid spisen och med tanke på att Lilltjejen höjt sig i några ämnen fann jag en ypperlig ursäkt att låta henne välja utemiddag istället! Valet föll på Sushi Yama så det fick det bli tills magen stod i fyra hörn, men självklart fanns det plats för glass på vägen hem efter vi handlat i Högsbo.
Tyvärr har de inte längre ägglikör men hasselnöt är ny favorit.
Så nu har ungskrället sommarlov och inga livstecken har ännu skönjats där uppifrån. På söndag tar pappaveckan vid som i sommarlovets anda utökas till fyra innan hon kommer tillbaka för fyra hos oss. Fick veta att Nicklas begravning blir om två veckor, ljust och opretantiöst enligt hans önskningar. Familjen kommer att bära de vita Gaiströjorna så jag får rota i garderoben efter något icke-svart vilket blir en utmaning. Han hade hunnit fylla i ganska mycket i Vita arkivet, detta dokument som underlättar så oerhört mycket för de efterlevande och även om jag själv inte fyllt i det så har jag och Lilltjejen pratat om tankar och funderingar kring just begravning, att jag inte vill att hon ska känna skyldighet att underhålla en grav, att jag inte har något behov av fysiskt eftermäle i annan form än i den som är just min älskade dotter.
Eller så kunde hon ställa min urna bredvid Bror och Brorsans, vilket fick henne att förfasas, haha!
Apropå förfasas så avslutade Hemfrid sitt arbete i hallen och påpekade försynt att de hittat en död mus i hörnet. Jag vet inte om den Bangladesiske mannen trodde på min förklaring att det var katternas verk men de rörde den inte så jag fick förpassa den ut i skogen.
Följande morgon indikerade uppmärksamheten från tre pälsansikten att ytterligare en mus fanns i mitt arbetsrum, levande och sedan plötsligt försvunnen för att senare hittas under den korg den gömt sig bakom och jag i mitt letande kanske råkat placera uppepå stackarn. Den såg lite tillplattad ut. Oops.
Ikväll vankas Dungeons and Dragons där Lilltjejen ska hoppa i sin roll som Vega tror jag det var, krigaren utrustad med stekpanna!
Kommentarer
Trackback
