Första delen!

Så här glad ser man ut när man klarat teoriprovet! Har inte riktigt sjunkit in ännu, detta var ju det av de två proven som jag gruvat för mest. Knappa timmen innan jag skulle åka hann jag göra några övningsprov till och det sista, till slut, klarade jag med alla rätt och fann det bäst att sluta.
Kände mig ganska trygg ändå, men självklart var det helt andra frågor, scenarior och bilder så nervositeten slog till med full kraft. Använde hela provtiden med fåtalet minuter till godo, tryckte med viss bävan på knappen och fick resultatet direkt, halleluja!
 
Annat värt att fira var Christers 60-årsdag i tisdags! Fick inte med katterna till morgonsången vilket kanske var lika bra. Han blev uppvaktad på jobbet också vilket jag tyckte var gulligt, tydligen hade han råkat avslöja att han gillade Frosties flingor och deras minskade sockermängd som han ondgör sig över. Ballongen fick han gå omkring med hela dagen, fäst i bakfickan och jag kan se det framför mig, haha!
 

Till kvällen hämtade vi upp hans syster och mor i Örgryte för vidare färd in till stan och Sukki-Ne, en liten koreansk restaurang vilkens signaturmeny var fantastiskt god! Jag vågade mig på att trycka in hela det friterade ostronet i munnen på en gång, trots min första och ytterst tveksamma första erfarenhet där för flera år sedan.
Det är som det sägs, att det mesta smakar bättre när det är friterat - på gott och ont! Just ostronet var kanske inte gott, men i jämförelse med dessa råa form blev det i varje fall ätbart. Allt det övriga på menyn var nya fantastiska smakupplevelser så där blir det garanterat minst ett till besök! Ägaren som också var där var väldigt trevlig och när hon hörde att vi skulle till Seoul erbjöd hon sig att skicka lite tips eftersom hon också kom därifrån.

Annars har veckan varit helt hysterisk på jobbfronten. Det ska avslutas innan semestern som de flesta, inklusive undertecknad går på från nästa vecka. Vaknade denna morgon till strålande vackert väder och kände för att sticka ut och springa, så då gjorde jag det. Man har ju bara en höft, men vänstra höften, eller snarare vänster höftled kändes konstig de första hundra metrarna innan den kom igång men bara någon kilometer senare protesterade vänster knä. Tuggade mig förbi det tills det släppte något och testade en ny väg västerut(?) mot Lilleby, en lång dold cykelväg genom bostadsområden och lummig skog. För att inte behöva vända och ta samma väg fick det bli de öppna raksträckorna från Lillebygrillen tillbaka, längre än jag planerat och grinigt knä men tillfredsställt sinne som belöning.
Nu är jag vrålhungrig och blir att fira genom att ta motorcyklarna någonstans i det fina vädret och äta middag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0