Knö sig in till centrum och Svenska mässan där kön ringlar sig lång in till Fitnessfestivalen. Tack och lov man tog förköp! Väl inne är det hysteriskt mycket folk och lika välpumpat och brunbränt som vanligt.

Googlar man på det verkar det lika vanligt som analklåda om man nu ska tro på reklamen. Som tur var har varken det eller denna munblåsa varit vanligt hos mig. 

Skönt slut nu. Trött men pigg, den där motsägelsefulla känslan man får efter ett gött pass.

Tog på mig att vikariera en combat på lördag i Frölunda. Någon timme senare ska jag köra kvartal. Vet inte hur jag tänkte riktigt, som att jag vore vältränad eller bara ogenomtänkt som vanlig. Det är jag ju titt som tätt. Bad Johan hitta nåt på apoteket för min blåsa. Undrar om de har något mot obetänksamhet.

Vad jag överraskade Johan med? Biljetter till "Julmatchen", Frölunda - Skellefteå på Gamla Ullevi för han och Tomas. Kom på det på vägen till jobbet imorse, kollade med Tomas innan klockan passerat 07, köpte biljetterna 07.23 och mailade Johan 07.30.

Så bra är jag på att hålla inne en överraskning.

Strax pigg, pigg och svettstinkande.

Gjorde något ovanligt idag: Överraskade Johan. Kors i taket. Han blev glad i alla fall och det var ju bra.

Som att försöka bära iFån, iPadda, glas med saft och skål med chips på en och samma gång för att man inte orkar gå de där sex metrarna mellan köket och fåtöljen mer än en gång.

Då slutar det med att man får gå fem gånger istället för att torka av sig själv och golvet.

Jag har i alla fall fått en söt avkomma. Man får väl hoppas hon bara fick mitt snygga utseende och inte min hjärna.

Det är dags att köra, jag tar sista skivan i fodralet och trycker på play. Fel uppvärmningslåt, den är ju gammal? Kollar fodralet, sista facken tomma. Var är skivan?!

Rusar till repan då anläggningar brukar ha alla releaser. De hittar en hel hög varav några sporadiska combat men ingen med nummer 57. 

Paniken. Jag kan inte tillräckligt många gamla låtar utantill för att bygga ihop en hel timme. Inte i korrekt ordningsföljd och definitivt ingen uppvärmning så här när starttiden passerats. Vad ska jag göra?

Så kommer Katarina, en stammis med min skiva i handen. Är det denna?

Då hade hon under tiden kilat fram och kollat igenom mitt fodral ordentligt och funnit den löst i början. LYCKA.

In och bara köra igång men hjärnan var lite lost så missade i koreografin här och var. Skit samma, jag hade ju rätt musik i alla fall!

Hade sådan otrolig tur att jag inte bara fått en, utan TVÅ vikarier till nästa vecka. Det är pysselkväll på dagis och jag vill faktiskt vara med. Hur ofta återkommer chansen att julpyssla med Lilltjejen i hennes "klass"? Jag må vara beroende av träningen och tre gånger i veckan välja den framför att vara hemma med henne, men jag vill inte vara den mamman som låter barnet sitta ensam medan de andra barnens mammor och pappor är närvarande. Nu hade ju Johan visserligen varit med istället eller hämtat som vanligt. Hon hade inte blivit ensam, men jag ville faktiskt inte missa detta. 

Hillevi och Mille kommer att ta så väl hand om mina deltagare, som väl efter deras framfart lär blänga på mig med besvikna ögon veckan efter. 

Det var ett tag sedan jag använde kompressionsbrallorna och jämrans vad tajta de är! Så konstigt att de inte beter sig därefter när man rör sig.

Själv har jag så mycket tankar som snurrar i huvudet att jag knappt visste hur jag skulle kunna fokusera på dagens ViPR-övningar. Men som vanligt gav det en sådan välbehövlig kick när man väl var igång. Grymma deltagare, kan inte säga annat!

De flesta brukar se fram emot fredagar och den kommande helgen. Så också jag för det mesta. Men med en förkyld man och rastlös dotter att ta hand om vete tusan vilket jobb jag föredrar. Nya bältet och ny cardigan(?) som också fyndades igår. Mjuk och len.

 

Som väntat ruskigt skönt att få köra igenom kroppen. Växlade några ord med efterföljande pump-instruktör som också känt sig duktigt seg innan. Tänk om man inte varit instruktör med det där     måstet att åka till anläggningen. Då hade man ju åkt raka vägen hem och ner i soffan. Tillfredsställande där och då men inte lika tillfredsställande som att faktiskt träna först.

Stackars Johan är nu också duktigt förkyld där hemma så är väl bara en tidsfråga innan jag också åker dit. Tänkte hoppa över det dock denna gången. Hör du det kroppen?!

Sitter däst i instruktörsrummets soffa efter en dag med konstant småätande men är ändå hungrig. Välbehövligt pass som stundar men undrar hur kroppen kommer att kännas. 

Jättehårt.

Positivt är i alla fall att första snön mötte mig utanför dörren.

Tänk att det finns människor som tycker om att sätta ihop sådana här dokument. Fascinerande. Eller kanske skrämmande.

Nu trötta ben i soffan medan Johan är ute i regnet och springer med Andreas någonstans i Mölndal. Han har vabbat idag då Lilltjejen förvisso är hyggligt pigg men hostar och snorar rejält.

Jag är duktigt trött. Säng? Ja tack.

Så idag drog jag och mina oprövade vänner tidigare till gymmet för att fila på ny koreografi. Hade dock totalt glömt att salarna var upptagna. Cykelsalen var tack och lov ledig och jag komponerade nytt Athletic-pass på en knapp timme. Den fullbokade Athleticen droppade till två som därmed fick agera försökskaniner, och grymt bra kämpade dom!

Med sådan sista-minuten-skapad koreografi fick jag för första gången slänga ihop en fusklapp. Snyggt!

Imorgon är det combatdags och nu får man börja mixa. Många deltagare är lite sådär till den nuvarande så blir nog till att mixa snart. Vet bara inte till vad då min fantasi börjar sina och jag känner att det ofta blir samma gamla jag byter till. Man tar ju liksom helst låtar man själv gillar. Får se vad det blir.

Förresten när ni ska byta däck, se till att dra åt handbromsen ordentligt. Vi hade precis lyft av första däcket när Gulingen föll av domkraften. F-a-n.

Framskärmen uttryckt, syns främst upptill. F-n en gång till.

Om bilförsäkringen tar det? Jovisst, om jag haft helförsäkrat. Tycker jag och mina Gulingar är otursförföljda!

Rena lyckokastet att jag bara hade ett möte jag kunde skolka från denna dag så fokus kunde läggas på att samordna lösningar. Ett andhål inför morgondagens möten. Då är det redan fredag. Sjukt nöjd med min vecka hittills, några extra förtroenden boostar energin som gör att man gärna lägger den extra tiden som krävs.

Och så ett skönt combatpass på det. Najs.

Högsta poäng till min sociala skill - och det var inte ens jobbigt. Kan ibland, bland speciellt utvalda.

De är inte lätta att fånga på bild men desto lättare att umgås med. 

Fångar Drottningtorget innan jag går däröver till busshållplatsen vid Posthotellets gavel. Blå Express tar mig till väntande Guling på pendelparkeringen. 

Stormöte idag gällande vårt nya arbetssätt i samband med kontorets totalrenovering - inga fasta platser från och med nästa år. Hur de än försöker motivera och lyfta fram fördelar ser jag bara hur vår väl fungerande grupp splittras. Skåp som på gymnasiet och bärkorg för personliga pinaler. Nej, jag är inte övertygad.

Och ja, örhängena ligger kvar på skrivbordet.

Vinden drar rejält runt hörnen och regnet smattrar mot fönstren. Det är mörkt och ganska mysigt faktiskt när jag väl gnuggat sömnen ur ögonen.
Torkar en kattspya så de efterföljande två inte ska få det under fötterna och förbereder matsäcksfrukosten. Det är mysigt att köra när det regnar med mörkret och vindrutetorkarna som sveper. Fördelen med de nu nattsvarta mornarna är att jag nu kan avnjuta pärlbanden från Angeredsbron. De fyllda dubbla filerna av strålkastare från norr på väg E45 och E6 in mot staden. Jag är barnsligt förtjust i den klara åsynen av alla dessa människor som kravlat upp ur sängvärmen för att åka till sina arbeten. Eller kanske studier, en resa, eller kanske faktiskt är på väg hem efter ett nattskift. Alla har vi ett mål och jag till skillnad mot många andra har inget emot att sitta i denna kollektiva ström.

 

Hör på radion att det i svenska fängelser ska drogtestas med utandningsprov istället för urinprov. Anledningarna är två: Det är enklare och mindre integritetskränkande mot internen.

Jag slutar aldrig förvånas över hur det vurmas kring våra dömda brottslingar. "Mindre integritetskränkande"? Hur är det med de dömda och deras respekt för den andres integritet egentligen? Inbrott, rån, misshandel, våldtäkt och bedrägeri. Jag tror deras brottsoffer känner sig en smula integritetskränkta, eller? Jaja, de är ju dömda och avtjänar sina straff, då ska man väl inte utsätta dom för ytterligare obehagligheter, resonerar uppenbarligen en del. Vari ligger obehaget i att lämna ett urinprov? Och betänk målgruppen - interner där missbruk och därmed avlämnande av urinprov säkert är lika vardagligt som för en svensson att borsta tänderna.

Nej, jag kan bara hoppas att anledningarna är fler än de två som nyheterna delgav. En trehundrasidig utredning nedkokad till femton sekunders punchline vid halv sju nyheterna. De uteslöt detaljer som att munstycket till testmackapären behandlas med frätande syra och klipulver.

 

Idag var det riktigt jobbigt. Orken tröt rejält och vid ordväxling med stammisar efteråt var jag inte den enda som hade det tungt idag. Vi skyller på luften i salen som nog blir något sämre med dörren stängd. En deltagare i dess närhet ville dock inte ha den öppen eftersom hen inte ville synas utifrån. Med två stora fönster i dörrarna undrar jag ofrånkomligt hur hen tänkte då.

Nåväl, vi svettades extra mycket och kämpade på. Mina jump knees blev halta grodhopp och tekniken i övrigt sisådär. Inte bra.

Efteråt när adrenalin gått ner och jag landat något kom smärtan i höger skinka. Den där lilla gömda muskeln som massörerna har en förmåga att gräva sig ned till smärtar ordentligt när jag lyfter benet. Kan man använda jobbets friskvårdskuponger till rumpmassage?

Lilltjejen hade utvecklingssamtal idag som Johan fick ta då jag inte hittat vikarie. Som tur var kunde farfar vara barnvakt. Nu ska jag linka iväg till duschen.

Var beredd att väcka både man och barn för att få reda på vart tusan de gömt min mobil. Åtta påringningar och knappt skönjbar vibrering senare lyckades jag lokalisera den - i min instruktörströjas ficka på stolen under bordet. Suck alltså.

Tangentbordet till paddan är onekligen pluttigt, men avancerat från enfingerspickande på skärmen till sexfingerspickande i varje fall. Jag tror Johan somnat hos Lilltjejen och jag själv skulle inte ha mycket emot att snart krypa till kojs. Nu har man den där lilla stunden för sig själv men då kommer inte orden. Det är trött och tomt i hjärnan trots att så mycket tumlat runt under dagen, veckan, månaden. 

Säg till mig, säg vad jag ska skriva, ge mig något att binda tankarna kring. Jag vill ju så mycket men hittar inte tråden. Är trött på de korta ögonblicksrapporteringarna och en blogg som mer börjat likna en form av träningsdagbok. Light versionen.

Har i och för sig ett ämne, eller snarare två som längre bränt i mitt bakhuvud. Det är dock inget man skriver med armbågen och tröttkörd hjärna. En del ämnen låter dock bäst outtalade så låter dialogen förbli i mitt inre tills vidare. Säkrast så. Ganska genomtänkt för ovanlighetens skull.

Något som rätt sällan på sistone poppat upp i min hjärna är mamma och pappa. Men häromdagen på vägen till jobbet gjorde de faktiskt det. Funderingar kring hur det kunde bli som det blev och hur det kanske kunnat vara. Hur hade det blivit om de skiljt sig i ett tidigt skede? Om jag inte ringt 112 då hon försökte ta livet av sig? Inga bittra tankar eller sorgsna funderingar, bara just torra konkreta funderingar. Jag antar att det ska till ett känslomässigt avslut för att inte känna någondera. Det är väl positivt antar jag. Jobbigt att vara bitter och synnerligen onödigt. Ibland får jag frågan när de dog och då minns jag inte! Pappa har jag dock lite lättare att erinra mig eftersom jag har en tydlig hållpunkt - bilsemestern med Johan och hans föräldrar då vi fick samtalet på väg norrut, och eftersom det var första sommaren efter vi träffats var det 2008. Om inte annat kan jag tjuvkika i förlovningsringen då det var under den resan han friade.

Mamma blir dock värre, där har jag faktiskt ingen aning. Det var i varje fall innan Johan och jag bodde i Stenungsund. Måste ha bott själv då eftersom jag körde min lilla Clio från systeryster i Stockholm. Vad kan det bli, 2005? 2006?

Se där,  nu börjar tidigare tankar komma tillbaka. Jag har ibland funderat på varför jag inte instruerar i något dansinspirerat pass egentligen. Jag har ju alltid älskat att dansa, fox och bugg sedan högstadiet och maratonpass på nattklubbsgolven. Men det är ju ingen skolad dansträning jag har, så jag ser mig inte som någon dansare. Därför har nog tanken aldrig förekommit, och även om jag gillar att dansa föredrar jag den nog på dansgolvet framför gymmet. Fast nu var det så längesedan att jag glömt bort hur man gör. När jag nu inte längre jobbar som ordningsvakt och faktiskt kan ägna en kväll åt att delta och inte bara se på dansen, så har jag ändå inte tagit chansen. Jag har helt enkelt inte orkat. Fast som med träningen lär det ju vara fantastiskt roligt när man väl pallrat sig iväg. Även om jag vet om det så måste jag ju ändå ha det faktum att deltagare blir stående om jag uteblir för att förflytta mig till gymmet istället för hem till soffan. Inget sådant svärd över huvudet för att dra till dansgolvet. Men det är nog en sådan där grej som skulle kunna gräma mig när jag sitter där kutryggig på ålderdomshemmet. 

Ack, många roliga minnen efter alla svettiga timmar på danser. Från "Folkan" i Piteå (visst hette den så?) till Käcktjärn, Älvsbyn och hela vägen ut till Långträsk skjutsade pappa innan man själv kunde transportera sig. Skellefteå, Skelleftehamn och senare ställena i och kring Umeå och av någon anledning är jag väldigt osäker på namnen. Ersboda folkets hus? Tegs(?)logen söder om stan och Universum(?) på campus. Innan jag nedflyttad till västkusten tog brickan blev det mycket Båberg, Fregatten, Alingsås, Hindås och stället vid Stenungsunds södra avfart vars namn nu helt fallit bort. Hur kan jag ha glömt det då jag senare var vaktansvarig och därför skrivit oräkneliga rapporter därifrån? Spekeröds folkpark hette det ja! Phu.

Förutom att det är så förbaskat roligt är det också grym träning. Svettigt värre och trötta ben. Ja, jag saknar det väldigt mycket.

Jag tror jag hörde Johan stappla ut från Lilltjejens rum för att somna om i vårt. Jag ska göra detsamma, fast i alla fall borsta tänderna.

Tycker jag ser så trött ut på bilderna nuförtiden. Alla tankar som kommer smygande och maler så fort de får chansen. De lämnar mig inte ifred och jag är oförmögen att hålla dom stången.

Fars dag idag, skönt att inte ha någon att pliktskyldigt ringa för ingenting. Lilltjejen hade fixat senaste "Professor Layton"- spelet till Johans 3DS. Den hade inte ens hunnit läggas ut i butiken så det tyckte jag var bra gjort av henne.

Jag måste byta musik till ViPR-passen. På att-göra listan över en månad nu. 

Vi fick loggat en hel serie plus dess mystery, en liten skvätt av alla cacher som finns där uppe.

Trevligt att komma ut i alla fall.

 

 

 

Dennis anlände nyss och undrade vem som stod borta i mitt hörn. Hallå, är jag så olik mig med håret ute? Eller kanske bara en hint om hur sällan det sker. Snart ska vi käka fredagsfrukost och då lär det hamna i svans igen då jag fortfarande inte lärt mig hur man äter utan att håret faller fram och in i munnen.

Älskar min svarta långkofta som hängt med i ett oräkneligt antal år. Minns inte ens var jag köpte den. Luggsliten och noppig men kan bara inte släppa den. Den är dessutom inte sticksig utan bara mjuk, varm och go. Var hittar man en ny?

 

Borde egentligen inte vara så svårt att sticka en? Hm.

 

 

 

I vilket fall har det varit riktigt bra med folk i Kållered på sistone vilket är kul. Himla goa är deltagarna också och en del har banne mig varit med nästan sedan jag började här för typ sex år sedan. Har jag lärt mig namnen då? Nej jag är ju bara värdelös på sådant.

Kändes bra i kroppen, SÅ skönt! Hann förbi Stefan en kortis innan passet för att gratulera på 60-årsdagen, längesedan jag var där. Är ju så bra på det där med att hälsa på. Heller.

Imorgon är det fredag igen. Det är inte klokt. Hur orkar/hinner andra människor med det där man hör som middagar, tillställningar, spontanfikor och shoppingrundor? Har de hittat några extra timmar någonstans som jag missat? Inte för att jag saknar något av det där, men hade lätt kunnat ägna de timmarna åt... en bok, hjärnavslappnande datorspel, skrivande eller virkande.

En generell fråga som enligt Linus Jonkmans bok kan särskilja de extroverta och introverta: Du vaknar upp en dag och upptäcker att alla människor och djur är borta. Vad gör du?

Den introverta läser böcker, planerar sin överlevnad, odlar grönsaker. Medan den extroverte letar sätt att ta livet av sig. Det stämde rätt bra på mig och Johan. Vad hade du gjort?

Jag har i alla fall svalnat tillräckligt nu för en dusch,

Klämmer in ett livstecken bara för att bryta trenden att bara skriva före eller efter mina träningspass. Det är liksom bara då jag stjäl lite tid samt har energin att skriva några rader. Väl hemma är det mat, nattning eller ingen ork som gäller. Vanligtvis det sistnämnda. Saknar att skriva men har varken tid eller ork. Idéer och uppslag som poppade upp likt svampar när som helst sker nu allt mer sällan och jag saknar det. Sneglar i kalendern på nästa vecka och finner den nästan lika fulltecknad som denna. Luckorna har haft en förmåga att fyllas igen och där det blir något vitt över ska jag hinna allt det jag gjorde innan jag fick de ytterligare uppdragen. Liksom lärarjobbet tillkommer det mer och mer men inget tas bort.

Skillnaden är dock att jag här ändå har ett större mått av val. Ingen tvingade mig att ta dessa nya grejer och jag finner dom rätt stimulerande och utvecklande. 

Som lärare kunde man liksom inte gå till chefen och säga "Nej tack, jag har inte tid att hålla Nationella prov i alla NO-ämnena, jag tycker det räcker bra med de i matematik samt de nittiotalet individuella utvecklingsplaner som stundar."  Inte så stimulerande eller utvecklande heller, bara betungande. Fast den sanne pedagogen och optimisten kanske finner ytterligare nationella prov personligt stimulerande? Vi är ju alla olika.

 

 

Men är det inte CSI ikväll? Hum.