Det är dags att köra, jag tar sista skivan i fodralet och trycker på play. Fel uppvärmningslåt, den är ju gammal? Kollar fodralet, sista facken tomma. Var är skivan?!

Rusar till repan då anläggningar brukar ha alla releaser. De hittar en hel hög varav några sporadiska combat men ingen med nummer 57. 

Paniken. Jag kan inte tillräckligt många gamla låtar utantill för att bygga ihop en hel timme. Inte i korrekt ordningsföljd och definitivt ingen uppvärmning så här när starttiden passerats. Vad ska jag göra?

Så kommer Katarina, en stammis med min skiva i handen. Är det denna?

Då hade hon under tiden kilat fram och kollat igenom mitt fodral ordentligt och funnit den löst i början. LYCKA.

In och bara köra igång men hjärnan var lite lost så missade i koreografin här och var. Skit samma, jag hade ju rätt musik i alla fall!

Hade sådan otrolig tur att jag inte bara fått en, utan TVÅ vikarier till nästa vecka. Det är pysselkväll på dagis och jag vill faktiskt vara med. Hur ofta återkommer chansen att julpyssla med Lilltjejen i hennes "klass"? Jag må vara beroende av träningen och tre gånger i veckan välja den framför att vara hemma med henne, men jag vill inte vara den mamman som låter barnet sitta ensam medan de andra barnens mammor och pappor är närvarande. Nu hade ju Johan visserligen varit med istället eller hämtat som vanligt. Hon hade inte blivit ensam, men jag ville faktiskt inte missa detta. 

Hillevi och Mille kommer att ta så väl hand om mina deltagare, som väl efter deras framfart lär blänga på mig med besvikna ögon veckan efter.