Död
Jag kan inte säga att jag är för gammal, men däremot alldeles för otränad för att klara mig ur ett tvåtimmarscombat med lika god rörlighetsförmåga som när jag klev in i salen! Sjavar omkring här hemma som den gamla kärring jag är och gruvar redan inför kommande träningsvärk.
Över trettio grymma deltagare gjorde oss sällskap, blev rätt lagom i salen som egentligen säger sig ha plats för över fyrtio. Goodie bags och fika hade gymmet fixat och jag var där i god tid och pimpade salen.
Mina Frölunda fighters bjöd på grym stämning och redan vid första "Ki-ah!" lyfte nästan taket, så himla roligt att de är med på det sättet!
Föga förvånande orkade varken Joel eller Robert att köra med sina utklädnader hela passet, antar att man som tjej kan komma enklare undan när det gäller svettvänliga utstyrslar, hehe!
Imorgon är det måndag igen och tredagarskursen i projektledning drar igång. Ska bli intensivt men förhoppningsvis intressant och lärorikt.
Missade förresten att lägga in oktobers böcker som blev enbart deckare.
Fortsatte på de hittills utgivna delarna av Sofia Rutbäck Eriksson lika delar för att avnjuta Fredde Granbergs uppläsning som författarens verk. Det var också Fredde som fick leda mig till att testa en för mig ännu ny författare, Anna Jansson där första delarna i hennes serie dock läses upp av Niklas Engdahl. Han gör det också bra men ser fram emot när Fredde tar över. Böckerna är helt ok och jag fashineras än en gång över den förmåga dessa författare har att väva fram historier och slänga fram trådar som man som läsare vill nysta upp till de avslöjande slutet. Tänk om man hade den förmågan!
Solsken!
Betar av förmiddagens möten vilkas agendor skiftar lika mycket som mina känslor inför min roll. Det är upp och ner och noll koll för att glimta till med ett uns av igenkänning för att sekunden senare omintetgöras. Jag försöker att bara vara.
Liten ligger hos Christer och jag blir varm när jag ser honom stryka över hennes päls. Det är fredag och det ska bli skönt med helg, en helg med endast träning och 75-års kalas. Vad ger man en 75-årig ytligt bekant?
Körde ju igång mitt torsdagspass igår och fick rejäl stresspuls när en incident på bron stoppade upp trafiken. Jag fick ringa receptionen så de kunde förvarna deltagarna om min eventuella försening men jag hann precis sprinta in och byta om, fast det tog nästan halva passet innan hjärnan var ikapp. Usch!
Testade några nya författare denna månad, Tove Alsterdal var helt ok och intressant då den utspelade sig i Höga Kusten och lilla Kramfors som jag tack vare Thomas har smärre minnen av. Mohlin och Nyströms huvudkaraktär kunde jag inte riktigt fästa mig vid, trots att jag gav honom en andra chans. De försöker belysa det faktum att när allting dras till sin yttersta spets är det oftast ens egna liv och lem som är viktigast, men priset det kostar är man kanske inte alltid villig att betala. Alla tre var som sagt ok att lyssna på, men de berörde mig så pass lite att jag nu knappt ens kan erinra mig deras handling eller avslut. De var helt enkelt godkända tidsfördriv.
Berörd blev jag dock av både Kelly Rimmers och Shelley Reads "De som överlevde" respektive "Dit floden för dig", men framför allt Natasha Lesters "Den franska fotografen". Den och Kelly Rimmers var ytterligare jättefina verk och skildringar av vad krig gör med människor och framför allt hur de drabbade och fortfarande drabbar kvinnor.
"Dit floden för dig" har jämnförts med "Där kräftorna sjunger" och visst kan paralleller dras och Shelleys verk är riktigt bra kring att leva med de faktum att vara bakbunden och oförmögen att påverka till att verka efter de val man faktiskt gör och ställs inför.
Mjukstart
Trodde alla i teamet skulle vara inne på kontoret idag, men migreringen sker först imorgon bitti och då industrisemestern fortfarande pågår är det således i princip tomt här inne. Det var bara jag och Emil i teamet som missat planeringsdetaljen och åkte in - just för att vi endast ska bistå med våra extra par händer.
Eftersom vi måste ha skyddskläder i fabriken körde jag myskläder när jag åkte in. Dels funkar det i den informella kontorsmiljön vi har här och dels vägrar jag kränga på mig jeans. Jag vet inte ens om jag kommer i dom! Jag fattar verkligen inte hur man kan orka ha ett jobb där det krävs och förväntas en business dresskod som man kan se uppe på huvudkontoret. De stereotypiska små dräkterna och klackar, brrr! Att klä upp sig för något speciellt tillfälle kan vara trevligt, men i mina ögon klär dessa upp sig vareviga dag - för jobbet! Skulle jag ta på mig det som de har på sig skulle det kännas som jag skulle gå på någon tjusig tillställning och inte till arbetet, men jag antar att det är som C säger - att man vänjer sig, framför allt om alla andra i omgivningen bär detsamma.
Jag vet inte om jag varit ledig så länge från jobbet någon gång, om man bortser från tiden jag arbetade som lärare. Min hjärna känns trög och som allting glömts bort så det är synnerligen skönt att det är så lugnt och det faktum att jag befinner mig i limbo mellan min gamla och nya roll. SmartFacts som flyttas till en annan organisation och dessutom jobbat hela sommaren har redan börjat sin mentala flytt så alla mina möten med dom har vi redan plockat bort.
Positivt är att jag känner en nytädning och motivation för nästa kurs i kinesiska som jag ansökte till och nyligen fick antagningsbesked för. Dock är jag lite orolig för om jag kommer att fixa det rent tidsmässigt då den jag slutförde i våras var på 7,5 poäng och denna i höst är på det dubbla. Om jag nu dessutom ska komma till rätta i min nya roll och det faktum att jag också ska gå en projektledarkurs i november så börjar vattnet kanske bli lite för djupt! Men jag känner verkligen att jag vill lära mig kinesiska och att det får ta den tid som behövs då jag ju inte har någon brådska.
Beställde kursboken på Amazon för över sjuhundra spänn, så endast den investeringen ger ett extra incitament för mig att verkligen göra mitt bästa.
Emil åkte hem för att fortsätta hemifrån efter lunch och jag gjorde detsamma. Fick en lunchförfrågan från Mikael som också gör sin första dag idag - efter en föräldraledighet på ett år! Var väldigt kul att ses, vår trio av honom, mig och Ola har nu spräckts då Ola valde att lämna vid omorganisationen men vi har ambitionen att ändå bibehålla våra middagar. Tycker det är så roligt att vi lyckats upprätthålla den kontakten och hoppas den kan hänga kvar även om vi hamnar på andra arbetsplatser.
Från juli månads böcker är det flera jag rekommenderar som spänner över väldigt olika områden. Nadim Ghazale inspirerar och alltid när jag läser denna typ av böcker eller historier så känner jag att jag vill så mycket, vill vara en av de där som hjälper och blir en länk in till det samhälle som vi ser som sådan enkel självklarhet. Man hålls tillbaka av "vad kan jag göra", jag har inte tid", "hur gör man?" när det är så många andra människor som uppenbarligen gör det, men inte tillräckligt många.
Edvin Törnbloms handlar om HBTQI och borde vara en självklarhet att läsa för alla, gammal som ung. Visst kunde den kanske bli lite för mycket ibland när han drar liknelser och överdrifter långt över nödvändig spets, och då det är Edvin själv som läser den därefter kan man uppfatta det en smula urspårat och oseriöst emellanåt. Men undertonen är djupt allvarlig och framför allt oerhört viktig att ta del av när han spänner från personliga erfarenheter och reflektioner till homosexualitetens historia och rena detaljerade beskrivningar kring hur bögsex helt sonika kan gå till. Från flamsiga skämt till djupaste allvar och allt däremellan är boken är rakt på, känns ärlig, utan krusiduller och därför något jag uppskattade.
Kristin Hannah och Kristin Harmels verk skulle kunna vara skrivna av en och samma författare, liksom andra av de jag läst med kvinnliga huvudpersoner som utspelar sig under första eller andra världskriget. De är också väldigt viktiga att ta del av med de perspektiv de delger från just kvinnorna som "blev kvar" hemma medan männen drog till fronten. Deras insatser eller öden lyfts sällan fram så det är synd på ett sätt att målgruppen och majoriteten av läsarna således också blir endast just kvinnor.
Kristin Harmel påbörjade jag faktiskt igår och lyssnade färdigt fram tills klockan var nästan tre på natten! Gång på gång satte jag insomningstimern men kände mig inte ett dugg trött, ville bara fortsätta trots en viss ångest över det faktum att jag skulle upp till jobbet. Jag kan ha lite svårt att komma in i dessa historier då karaktärerna byggs upp men har inga problem att uppfyllas när jag väl finner att de "kommit igång".
Häcken full
Ägnat kvällen åt kinesiskan. Två skriftliga uppgifter ska vara klara nästa vecka och det går. Så. Långsamt! Ett evinnerligt bläddrande och letande efter orden man vill ha och så försöka pussla ihop dom i rätt ordning.
Teams wiki ska stängas ned i juni så all dokumentation vi förvarar där måste migreras till OneNote. Jag har fått på mig att fixa VCATS mångåriga dokumentation och det hänger som det berömda Damoklessvärdet över mitt huvud. Juni är runt hörnet och min kalender har knappt några luckor för den längre tids sammanhängande fokus jag skulle behöva för att grotta ner mig i det.
När C inte är här och mina matlagningsambitioner sviktar är det skönt att ibland bara kunna fuläta. Det behöver inte vara så noga alla gånger!
Solig kväll och vitsippor medan Lilltjejen cyklade till fotbollsträningen på sin nya begagnade cykel jag fyndade. Det är så skönt att hon inte har krav på sprillans nya grejer eller speciella märken. Den där hetsen många ungdomar har att ha "rätt" märken orsakar mången stress och olycka hos många. De där Juicy Couture till exempel, plysch(?) byxor med loggan över hela rumpan kostar flera tusen men man likväl kan se på var och varannan tjejrumpa! Hur har de eller föräldrarna råd!? Hur kan de finna det värt att lägga flera tusen på ett par mysbyxor som ungen ändå snart växer ur?
Men man vill väl att ens barn inte ska känna sig utanför, att man själv inte ska framstå som en snål förälder som inte vill sitt barns bästa. Jag sitter själv i det där glashuset med skärvor omkring mig, för jag har spenderat min beskärda del på dyra Legosatser och Disneygrejer till min avkomma. Och Guldpass till Liseberg är ingen självklarhet för många men har blivit för Ronja, så också detta år.
Första maj var det årspremiär till nöjesparken tillsammans med Noor. Vädret var dock inte det roligaste så en timme innan de stängde hämtade jag två blöta och kalla tjejer. Sköna maj välkommen.
Aprils böcker blev Tony Fischier tre första deckare om Niklas Ragnvik, ny författare jag testade och uppskattade. Uppskattade också uppläsaren Jonas Malmsjö men fick vänja mig vid det långsammare tempot. Han var dock mycket duktig på att särskilja de olika karaktärerna, något som kan vara svårt när man lyssnar på en bok där en dialog skildras.
Solmorgon
Vaken sedan halv sex utan att kunna somna om. Så blir det när man somnar tidigt.
Känner mig stressad efter veckan och uppgifter som kvarstår i kinesiskan denna helg.
AWn med teamet var precis lagom nivå där jag anslöt, käkade och skitsnackade och sedan kunde åka till Lilltjejens konsert.
Kände verkligen inte alls för att socialisera, behövde jobba men var så otroligt trött att jag till och med däckade i sängen efter mötet med min grupp i kinesiskan. Vi ska redovisa en uppgift på onsdag och kommer ingenstans.
Fick ställa larmet för att komma iväg till stan och även om det blev rätt ok med grabbarna ändå så hade jag nog större behållning av konserten. Professionell tillfredsställelse att ställa upp för teamet och personlig tillfredsställelse att se och höra blåsorkesterns handfulla låtar.
Vi var på Pizza Moreno i Majorna, en gammal inbyggd biograf som därav bjöd på rätt häftig interiör men ljudnivån var hemsk och vi höjde nog medelåldern några pinnhål. Ibland undrar jag om jag börjat höra dåligt.
Största bolånets ränta lät jag nu gå över till löpande, från lite dryga en procent hoppade det upp till dryga fem. För att omförhandla med annan lånegivare krävs mina andra två också så beslutade att vänta in dom, de löper ut i augusti.
Av mina löpande kostnader har jag inte tagit bort BookBeat - ännu i varje fall. Det är en sådan lisa att ha en annan verklighet i öronen närhelst jag kan och vill oavsett om den är skrämmande eller sliskromantisk.
Ann-Helens "Stöld" var intressant och nyttig för alla svenska att ta till sig och verk som utspelar sig i bekanta trakter är också extra givande. Piteå skymtar visserligen bara till som tillhåll för köpare av tjuvjagat renkött men ändå! Att uppläsaren hade stänk av norrländska förhöjde lyssningen.
Mars
Är som sagt igång med lyssningsläsningen igen vilket känns väldigt bra. Bra deckare av Ninni Schulman och historisk pärla av Natasha Lester. Den som kröp under skinnet på mig var Kelly Rimmers "En mors bekännelser" som egentligen har två mödrar i centrum. En mor och en hustru till en misshandlande man med högt anseende i den lilla amerikanska staden. Manipulationen och vägran att vilja se hos modern och bearbetningen hos hustrun skildras genom återblickar från deras omväxlande perspektiv till en upplösning som fick mig att tänka på David Lehanes bok "Patient 67" som filmatiserades till "Shutter island".
Frustrationen och maktlösheten som gör att man vill sluta lyssna men vill veta upplösningen är ett gott betyg och en nyttig inblick kring det ifrågasättande oförstående som omgivningen kan uttrycka kring varför en misshandlad kvinna stannar kvar när det ju "bara är att gå". Sådant oförstående väcker nästan lika stor ilska.
Christer har möss i garaget så fick släppa ut denna sötnos på vägen till jobbet igår. Den tog ett språng och fullkomligen flög ur fällan och ut i den frostvackra morgonen, en morgon vi haft de senaste dagarna av klart väder och norrsken som sörlänningarna fashineras av. Det är oerhört vackert och av förklarliga skäl många herrans år sedan jag såg ett sist, men jag stannar inte uppe om nätterna för att återuppleva fenomenet. Hade Lilltjejen varit hos mig denna vecka hade jag sett till att hon fått se det och jag tror att Johan skulle tillse det.
Efter en fulldag på kontoret blev det kinesiska medan C fixade middag. När vi nästan ätit klart hör vi glassbilen och båda flyger upp ur sina stolar, haha! C gick bananas men lyckades faktiskt få in allt i frysen.
Några timmar senare hände det: Vi spelade Ark Nova och jag vann! Med ytte-pyttig marginal men ändå och endast tack vare tur med korten. Kors i hela taket. Den där stenrullande karln Sisyfos och jag kunde till slut gå skilda vägar då jag efter flera år och otaliga spel till slut lyckades!
Det tog en minut innan C fick bort isbitarna ur rösten och verkligen gladde sig för min skull, han är verkligen världens sämsta förlorare så är ju tur att jag är desto bättre sådan annars hade vi lagt ned spelandet för länge sedan. Tänk sällskap där flera är galet tävlingsinriktade och tjurskalliga som kan urarta fullständigt, var finns spelglädjen i det?
Helg
Min Lilltjej och Bror. Han väntade tålmodigt tills hon lagt sig och hoppade sedan upp och låg där tills hon somnat. Fine Bror!
Endast fyra grader när vi klev upp och senare då min vackra dotter klev ut genom dörren. Idag är det prov i samhällskunskap och den ömma modern fick fräscha upp sina kunskaper om riksdag, regering, grundlagar och utskott. Jag gruvar den dagen det är dags för prov i svenska grammatik!
Hämtade henne som vanligt efter mitt pass i Frölunda och som oftast blir det lite mysig kvällssittning med lite kvällsmat och denna kväll glass. Man pratar lite om veckan som gått och den som ska komma. Hon proklamerade stolt att hon minsann pluggat till provet, plockar fram begreppsstencilerna och ber mig förhöra henne. Jag undrar var resten av materialet är och efter viss diskussion och rotande i skolväskan inser hon att provet ju faktiskt omfattas av rätt mycket mer! "Fröken sade inte...! "Pappa sade inte...", "Jag var ju borta juh..." Efter samtal och argument kring det egna ansvaret blev det rätt mysig stund där hon läste och jag utvecklade begreppen med exempel från verkligheten. Pratade också lite om förväntningar och betygskrav som kommer nästa läsår, att "minsta möjliga" inte räcker om man har ambitioner till en vidare yrkesbana med högre krav. Just nu är ju hennes vilja så som många andra flickor att bli veterinär och då är det i princip A som gäller i det mesta och grunden läggs nu.
När jag handlade inför veckan råkade jag märka skillnaden på glassförpackningen och upptäckte denna fuling med samma pris på de olika mängderna! Generellt har man ju märkt av prishöjningarna men också brist på varor här och där. Anna som jobbar på Willys vittnar om detsamma, frekventa prishöjningar och svårt med leveranser. Jäkla krig!
I lördags blev det "Drinkmingel och flippertävling" med några grannar och vänner till Christer så efter skönt pass i Majorna blev det lite röj och förberedelser i blygsam skala. C och hans vän Martin är ju som de flippernördar de är på en helt annan nivå än vi andra så jag fick C att spela med en hand emellanåt, och knappast med största fokus i övrigt. I final stod till slut jag och Martin och det var väl för att han aldrig spelat Mandalorian förut som gjorde att jag hade turen att ta hem segern och en flaska av Cs vinfat från Wine Mechanics, woho!
Under efterföljande tjöt gick mina energidepåer snabbt ned, men återhämtades snabbt när alla utom Martin tackat för sig och han ville följa med ut på stan. Jag hade i mitt FB flöde sett att Gretas hade tema 90-tals eurotechno och hade ambitionen att åka in vare sig de andra ville eller inte.
På sagda dansgolv var det knökafullt så jag huserade istället på golvet på övervåningen som initialt spelade riktigt bra tyngre technotrance. Så kul att få svettas av sig!
Martin som kämpar med en färsk separation fick komma ut och samtidigt prata av sig lite med C under tiden.
När discjockeyn började spela helkonstiga och mindre bra mixar kände jag mig rätt nöjd och vi var hemma igen någon gång vid två, dusch och direkt i säng med värkande fötter. Bra kväll!
Skönt med sovmorgon till typ halv åtta för de morgonpigga och lugn dag. Jag gillar att städa undan direkt, hatar att ha grejer liggande och C är likadan vilket är skönt! Vi hade med andra ord allting klart redan när vi åkte in till stan och kunde därmed bara avnjuta söndagen med vad som föll oss in.
Vi kanske är arbetsskadade, men "avstämning" är den term vi fann lämplig när vi reflekterade över vår gemensamma tid de två senaste veckorna, positivt och negativt. Det var nyttigt att så medvetet fokusera tankar och samtal och kändes väldigt bra.
Höstvädret skiftar så som hör till hösten, nu skiner solen från klarblå himmel och arbetsdagen är full av sprintplaneringar. Kina har dock National holiday så endast vissa i Luqiao och Shah Alam jobbar. Imorgon är det visst kanelbullens dag så ska kanske åka och köpa lite jäst då? Mmm, doften av nybakade kanelbullar!
Just, det blev endast en bok i september, Stina Wollters "King denna kropp" ur vilken jag tidigare nämnt ett kapitel. Väldigt läsvärd i sin helhet!
En reflektion jag hade under vår avstämning var faktiskt avsaknaden av lästa böcker senaste månaderna eftersom min tid och fokus varit på annat. När jag nu har så mycket mindre egentid där jag kan "kapsla in mig" med pods i öronen ser jag istället möjlighet att plocka upp de fysiska böckerna istället som jag faktiskt saknat. Ljudböckerna kan jag fortsätta med när det passar, som promenader och löprundor men känslan av att slå upp och bläddra i den riktiga boken är speciell och något jag ser fram emot att kunna göra tillsammans med C när andan faller på.
