Dags? Gaaah!
I och med att de hållit på sedan inatt, var så pass regelbundna (flåsade mig igenom en under samtalet) och långa så tyckte hon att vi kunde komma in. När jag sade att vi hade middagen i ugnen skrattade hon och sade att vi i alla fall kunde äta den i lugn och ro innan vi åkte. Hjälp!
Men tänk om de avstannar? Hon trodde inte det, så nu slafsar jag i mig maten mellan värkarna medan Oo som såklart var klar på tre sekunder, springer runt och packar, tömmer kattlådan, fyller på vatten och mat och röjer allmänt.
Shit alltså, händer det här på riktigt!?
Nu är genomsnittet 4,49. Hoppas nu bara inte att det är falskt alarm, för snart åker vi!!! Aaaaaaaaaah!!!
Håller i sig
Det blev en cache i Kungälv idag längs deras mysiga gammelgata. Trodde förvärkarna skulle släppa av att promenera lite, men icke. Fick uppmärksamheten av en hel familj strax innanför Media Markt där jag stod som en ostbåge. Fick nästan lust att skrika "Vattnet går!" bara för att se reaktionerna.
När jag några omgångar senare imiterade ostbåge också på Elgiganten började Oo klocka igen. Ligger nu på ett genomsnitt på 6,54 min där någon kommit tätare och någon senare. Så det är inte superregelbundet ändå, liksom att en del är starkare än andra.
Nu står riset på spisen för en middag, och så får vi se vad som händer.
Näe...
... det verkar inte riktigt vilja ge sig. Har slutat klocka, men tror det ligger kvar på omkring tio minuters intervaller. En del har alltså så här i flera månader!?Själv väntar jag bara på att det ska gå över eller sätta igång ordentligt. Detta ingenmansland gillar jag inte riktigt. Har spelat lite Wii, lite DS och kört slummerintervaller i soffan. Tror vi ska försöka komma oss ut en liten sväng i alla fall. Är rätt trött vilket kanske beror på den minimala sömnen inatt.
På golvproblemsfronten inget nytt förresten. Oo jagar företaget som ska komma ut och provtrycka golvvärmen. De skulle ju höra av sig om tidpunkt, vilket de ännu inte gjort.
Lite uppvärmning
Hann få en till förvärk/sammandragning innan jag gick och lade mig igen. Väl i sängvärmen satte de igång igen med cirka tio minuters mellanrum. Greppade Oos iPhone för att klocka lite bättre med appen han laddade hem igår, varktimer.se.
Låg och gonade och klockade någon timme innan det fick vara nog. Det känns inte riktigt lika illa när man är uppe och gör något. Har ett genomsnitt på 11.13 mellan sammandragningarna, så det känns som det bara är sådana där uppvärmningsövningar som kan ge med sig. En liten försmak typ.
Oo vägrar åka till jobbet och sitter och knapprar här mitt emot mig istället. Himla tur att han kan jobba hemifrån! Får se vad man kan sysselsätta sig med idag. Ser ut att bli vackert väder med sol och några få minusgrader, så en cache ska väl kunna klaras av.
Joo, undrar om de inte gett med sig nu? Skönt, samtidigt som man känner lite frustration över att det inte lika väl kan sätta igång så man får det "överstökat" och slipper vänta. En liten, liten del av mig är också livrädd. Vadå välkomna smärtan och sånt skit? Plus att (aj, oj nu kom det visst en till ändå!) .... 18,47 min efter den senaste och inte lika illa, så det verkar onekligen ge med sig.
Jo, plus att man fick en hint om att det nu faktiskt är allvar! Inom snar framtid är det verkligen slut på egolivet!
Upp en nivå?
Det verkar som livmodersträningen gått upp en nivå. Den starka mensliknande smärtan i samband med stenhård mage började vid midnatt, efter lite vrida och vända somnade jag någon gång efter ett. Har sedan varit vaken sedan halv fyra för att under en timmes tid uppskatta fem-sex minuters mellanrum. Däremellan har jag petat på Oo för att störa hans snarkningar och gått på toa eftersom det nästan varenda gång känts som jag behövt göra både nummer ett och två!
När jag började fundera på hur pass allvarliga förvärkar detta egentligen var, gick jag ned till ungefär tio minuters mellanrum.
När jag insåg att mera sömn var hopplöst klev jag upp, och här sitter jag nu. Det lustiga är bara att sammandragningarna/förvärkarna nu gått över. Har noterat en enda sedan uppstigandet. Googlar lite snabbt och finner att det mycket väl kan vara så pass regelbundet för att sedan gå över helt i flera dagar. Jahapp. Jag går väl och lägger mig igen då. Hör att tidsinställda tv:n gått igång i sovrummet och Oo som vanligt inte märkt det alls. Jag tror han blir hemma från jobbet idag med sin hosta och oupphörliga slem.
Checkad
Kontroll hos barnmorskan denna morgon. Fick göra två mätningar då det första blev 34 cm, två cm mindre än förra gången. Efter urinprovslämning sträckte hon tydligen ut sig lite mera och jag hamnade på 36 istället vilket bm var nöjd med.Ingen mer viktökning, men vid blodtrycksmätningen var tydligen undertrycket lite högt. Skulle smärtor uppkomma i livmoderns övre del, typ strax under bysten så skulle jag höra av mig då det kan indikera havandeskapsförgiftning.
Ska tillbaka på ny koll redan på onsdag nästa vecka.
Det var ett tag sedan jag var ute och körde nu så Gulingen har fått stå och frysa lika länge. Insåg hur mycket jag tycker om min Guling! Den startade direkt och tuffade på uppför backarna utan problem och är så himla skön (hemtam) att köra! Saabis må vara mycket piggare och kanske säkrare, men jag vet inte riktigt var jag har den, stor och omformig som den känns. Inte lika bekväm heller enligt mig. Kommer att sakna Gulingen när det är dags att byta! Saabis är helt enkelt bättre när det kommer till plats för barnstol och barnvagn, och jag har en känsla av att Oo kommer att finna bytet minst lika jobbigt! Jag och Guling hör ju liksom ihop! :o)
Har läst ut Harlan Cobens "Spelaren", ännu en bra bok av honom så får se vad nästa lläsobjekt blir. Har några som ligger och väntar.
Vi sitter här och låter toarullen gå mellan oss och fyller på papperskorgen i rasande fart. Glåmiga, självömkande och slemmiga ska vi dock ta oss till återvinningscentralen en sväng och dumpa allt skräp från julafton, samt lite annat som hamnat på loftet.
Gräddat
Varm och gosig i min mysmysiga morgonrock! Har gräddat mig själv i bastun en stund, och det rensade gott i slemmet! Nu kan jag ju andas genom båda näsborrarna!
Oo har nu också kommit igång rejält med slemproduktionen, så vi är två med skinnflådda näsor här nu.
Oo är ju svag för dalmatinerhundar. Kanske han blir lite extra svag för mig i denna? :o)
(Notera min röda näsa - inte på grund av kylan!)
Okej, så länge varade bastubadets rensande effekt. Nu är det totaltäbbd igen!
Fashinerande att det kan vara totalt igentäppt och samtidigt rinna hejdlöst. Ingen logik alls! Så inatt kommer vi båda att ligga där med vidöppna munnar för att kunna andas och därför dregla och snarka ikapp. Sedan är det sådär fnösktorrt och mysigt i halsen när man vaknar. Ja, det är så ofantligt synd om oss!
Fick lite annat nyttigt gjort också, som att fylla på fågelmatarna och baka lussekatter! Det är ju så gott så kunde inte låta bli! Oo fick dessutom göra det mesta av degarbetet. Nu blev dessutom min gravida lekamen dokumenterad - i dess slutliga, dvs Ronjas färdiggräddade stadium. För nu kan man väl konstatera att hon är färdigbakad?Ser ur som jag har en kudde instoppad under tröjan, hoho!
Efter så många fina bilder på mig måste jag ju ha en fin på Oo också.
Nej, det är inte dubbelsidigt näsblod. Han gjorde ett försök att stoppa rinnsnuvan, men vet inte om det funkade så bra. Visst är han läcker min man? Hihi! Häromkvällen kommenterade han surt att han hade en ärkefiende intill sig. Det tog ett ögonblick innan jag förstod vad han menade, och insåg att jag hade min blå IFK-fleecetröja på mig som jag fick av klubben vid förra årets julbord. Han får väl skaffa mig en GAIS-fleece då! Xo)
(Snorig GAIS-are)
Tror Oo snart har varvat "Professor Layton", så undrar om det inte är dags snart för ett byte!
Eller om jag ska göra en till insats och hacka ihop en fruktsallad. Som komplement till de fem lussekatterna som fick utgöra middag tänkte jag. Bra va?
Bara utifall
Har riktigt okynnessovit idag! Oo somnade i soffan vilket kanske bidrog till att han klev upp fyra inatt. Hörde hur han kokade te och satte sig vid datorn. Jag kände mig som en stek i ugnen som behövde vändas varannan timme där jag låg och försökte hitta bekväm sovställning. Lyckades slumra in och drömde att jag var på någon form av konsert med min höggravida mage och iklädd skyhöga stilettklackar. Hittar sedan Oo hånglandes med en svart tjej med gigantiska rödmålade läppar, och till hans försvar såg han faktiskt lite motsträvig ut. Om det sedan var för att han upptäckt mig där jag stod och blängde på dom eller inte fick jag aldrig reda på eftersom min riktige Oo anslöt till mig i sängen vid sextiden. Synnerligen välbefogat krameri fick han tillhandahålla innan vi somnade om!Vid tio tyckte ryggen definitivt att det fick vara nog, och varm nyponsoppa med glass var inte helt fel att börja dagen med! Har laddat med en termos så jag kan smutta när jag vill också.
Oo låter som han varit inte bara på en whiskeyträff utan en hel whiskeyvecka, och har börjat slemma lite också. Men nu sitter han och knapprar jobb för fullt mitt emot mig tillsammans med sin temugg.
Har skickat ett mail till min Oo. Det innehöll min PIN-kod till mobilen och inloggningsuppgifter till alla webbsidor jag använder så som Facebook och blogg.se. Bara utifall något skulle gå snett och jag helt plötsligt inte klarar förlossningen, komplikationer tillstöter eller vad som helst, så ska Oo kunna stänga av/avsluta mina sådana konton. Det är egentligen uppgifter jag länge ansett att vi ska utbyta eftersom man ju aldrig vet när eller vad som kan hända. Kan verka melodramatiskt och överdrivet kanske, men om det väl händer kan det nog bli jobbigt att se dennes konton "leva vidare" utan möjlighet att informera eller stänga av.
Bloggen hoppas jag dock att han låter spara ned eller leva kvar på något sätt för Ronja att ta del av till slut.
Men nog domedagsskriveri, har en vacker och kall dag som vi ska ut och cacha i. Saabis ska tankas upp också så att den är redo för en tur till Varberg - nästa år! Annars är inte mycket på programmet förutom ett möte med "Professor Layton" och mitt DS, badkaret och Harlan Cobens senaste(?) bok!
Uppladdning?
Så denna dag har ju varit ypperlig förberedelse! Lökat i soffan hela dagen och så pizza med massor av nyttigheter som ananas och banan och bearnaisesås ... och ... gorgonzolaost ... ? Heh.
Första cachen i Lerum misslyckades, och den andra fick Oo själv gå upp i skogen och leta. Det var mycket rörelse i maggen och tryck nedåt, så jag stannade kvar i bilvärmen. Jag börjar faktiskt bli lite nervös för när hon egentligen kommer! Skulle ju vara så typiskt om det blev på nyårsafton!
-Oooo! Dålig planering!!!
Kortis
Vi utgår från att det är en kortisförkylning. Det halsonda höll i sig typ en förmiddag innan slemmet tog över, så idag är det skavsår på två fronter så att säga - både högt och lågt! Oo har fortfarande problem med halsen och hostar en del, men är piggare än igår då han låg och sov en herrans massa timmar på eftermiddagen och kvällen. Maja var den optimala värmedynan över bröstet.
Jag har definitivt inte varit lika energisk denna dag, utan spelat en helsikes massa DS!
Vid lunchtid kom posten med laddaren! Det är förunderligt vilket postväsen vi har i Sverige som kan leverera tvärs över landet från en dag till en andra! Vi är så bortskämda!Så nu är det stora displayer igen och efter måånga timmar har Oo nu fått ta över en stund. Sett på "Skönheten och odjuret" också som jag fick i julklapp. Min Disney/Pixar-samling börjar bli riktigt omfattande nu!
Helt omöjligt att föreställa sig att Ronja faktiskt kan komma när som helst nu! Anlända och kullkasta hela våra liv! Än så länge verkar det rätt lugnt i magen, känner inget speciellt men det kanske man inte gör heller. Det bara sätter igång liksom? Slemproppen går, eller vattnet, eller förvärkar bara pang på? Jag har bara två önskningar varav den ena börjar kännas lite tjatig: Inte före nyår! Och den andra är att vi ska hinna ner till Varberg!
Mår annars rätt ok, men gör ju inte många knop heller. Känner ingenting i höfterna utan är bara allmänt osmidig, tung och klumpig. Händerna är oförändrat stela, domnade och svaga och nästäppan, nu i dubbel bemärkelse är kvar. Är fortfarande (ursäkta) väldigt gasig i magen och mindre fast om man säger så. Hennes rörelser är inte lika vidlyftiga då det ju är rätt trångt nu, utan mera "vågliknande" mjukare rörelser.
Dagsljuset håller på att ge vika nu, och dagens cache återstår så vi måste lämna soffvärmen och bege oss ut en liten sväng i alla fall. Det kan faktiskt vara rätt skön också. Dessutom har vi redan siktat in oss på pizzamiddag, höhö!
Annandagen
Sitter i min nya goa morgonrock med (än en gång) för mycket i magen, och då menar jag inte bara färdigbakad bebis! Jättegod middag har avnjutits hos Oos föräldrar, en tradition som hon tänkt ta upp efter Oos farmor som tydligen varje annandagjul bjöd barnen på julfika och senare middag.
Mycket gott med vanlig mat, och fick i mig betydligt mer som sagt än på själva julafton.
Duktigt trött nu igen. Fattar inte hur de som redan har barn sedan tidgare och väntar nummer två, tre eller till och med fyra eller fem orkar!? Och som kanske till och med är ensamstående? Blotta tanken på att hålla efter ett som sagt ändå relativt snällt barn som någon av systers pojkar samtidigt som man är höggravid går över min horisont. Men man har ju inget större val.
Inför systerfamiljens besök var jag som sagt lite orolig för hur jag skulle reagera inför deras pojkar. Men när de nu har lämnat oss måste jag säga att det gick mycket bättre än jag fruktat. Kanske för att jag inte lade några krav på mig själv till engagemang, utan nästintill nonchalerade dom för det mesta. Låter hemskt, men trots att jag knappt interagerade med dom så fick jag ändå några blixtsnabba ögonblick där motviljan flammade upp inför situationer och saker som de eller föräldrarna ställdes inför. Vanliga typiska barngrejer och konflikter, där till exempel den för åldern vanliga kommentaren "kan själv" till slut fick det att krypa i skinnet på mig av denna instinktiva vilja att kväsa!
Men det är väl som alla säger, annorlunda när man är där själv med sina egna barn. Jag upprepar mantrat och orkar inte tänka vidare på det uttjatade spåret. Jag är helt enkelt för trött.
Oo kollar på Frölundahockey, så jag ska lägga omkull mig intill honom med mitt DS. Känns som klockan är över elva och den är precis åtta. Mår nästan lite illa.
Mindre än en vecka kvar till beräknad nedkomst. Håll dig inne några dagar till Ronja!
Dan före dan före...
Ett något annorlunda kastrullinnehåll i form av Mjölkuppsamlingskoppar och nappar. Låt koka i fem minuter och torka på ren handduk och de är redo att stoppas i vilken mun som helst! Eller tja, de där kopparna kanske man kan skippa. Ska visst funka bra som skydd för såriga bröstvårtor också, tänk vad man kan hitta på! Allt kan köpas!
Att åka till Varberg tar från dörr till dörr ungefär en timme. Vi åkte så vi hade tid till godo att ta en cache, eller ja, Oo fick gå ut och leta medan jag satt kvar i bilvärmen och iakttog hans icke-disktreta letande på tågoperrongen. Varbergs förlossning gav ett mycket positivt intryck! Kändes personligt och tryggt med jättefina rum. Vi visades runt på både förlossningsavdelningen och BB, och de blivande fäderna erbjöds att prova på lustgas, men bara en vågade med viss munterhet som resultat :o)
Nej, vi båda tyckte det verkade jättebra och hoppas att vi kan åka dit när det väl blir dags. Så Ronja: Ingen brådstörtad oanmäld ankomst tack!
Kontroll denna morgon, och över kanten på magen kan jag bara dystert konstatera att jag passerat 92 kilo. Att vid inskrivningen utgå från 74 och nu vara uppe i 92 är väl rätt mycket för en graviditet? Hoppas mycket är vätska som jag samlat på mig och snabbt bokstavligt talat rinner ur mig när Ronja är född. Till och med Thomas noterade att mina händer inte såg ut som de brukar. De är riktigt stela och onda nu!
I vilket fall var värdena bra och Ronja ligger nu fixerad som hon ska.
Åkte vidare och hämtade paket som Nina beställt hit, dumpade grejer på återvinningen och handlade på Maxi. känner mig nästan illamående mätt nu efter blodpudding, ett gäng pepparkakor och chips! Bläh!
Syster med familj dyker upp vid sextiden och tänkte förutom tvätten få lite dammsugning och annat småplock gjort. Hade en tanke på att baka lussekatter men tror faktiskt inte att jag ids!
Det känns inte alls som det är julafton om två dagar! Vad är det som ger julstämning egentligen? Som gör att det verkligen känns som jul med allt det myspys som förväntas? Eller är det bara en illusion, något uppschosat som myntats fram och spätts på av det kommersiella kassaflödet hos affärer och företag på samma sätt som den betydligt mindre men allt mer hysteriska Alla hjärtans dag?
Jag antar att det är tid med nära och kära som ska representera julen och generera denna julstämning. Men då julen mest representerat materiella kompensationsgåvor och stel uppstyltad fasad, måste jag finna nya referensramar.
Men är inte julen för väldigt många en helg enbart förknippad med ångest? Stress och press för att uppnå den där julstämningen, påtvingat umgänge med släktingar, klappar man inte har råd med, klappar till den och den som man egentligen inte vill ge men bör, mat som ska förberedas och hem som ska städas och pyntas. Föräldrar stressar som galningar för några timmars "samvaro" vid matbord och klapputdelning, timmar där denna julstämning ska infinna sig och allt slit "belönas". Gör det det?
Nästa år blir vår första jul som liten familj, jag och Oo och Ronja. Vilka jultraditioner kommer vi att utveckla? Vilken typ av jul kommer vi att vilja ha? Färgad av den kommersiella helyllebilden ser jag pepparkakshus, lussebak, myspys med eld i kaminen, sällskapsspel och bus i snön. Men är det min jul, eller den förväntade som man dränkts av från bloggar och media? För just nu har jag väldigt svårt att se mig själv ha något nöje av att kladda pepparkaksdeg med ett litet barn, och Oo lär ju inte ha något större intresse av det heller. Så ska man då göra det för barnets skull och de hellsdussiga bilderna till fotoalbumet? Eller för att det nästintill förväntas av en som helyllemamma? Om inte Oo poserar med mjöliga kinder och kladdig unge på foto är det ingen som ifrågasätter, men hallå, varför bakar inte mamma med sin lilla dotter? Pöh! Alla dessa outtalade måsten och förväntningar, och det idiotiska att låta sig påverkas av dom!
Jag kan gå ut och busa i snön med henne istället, köpa lussekatter (fast de inte är lika goda), skita i pepparkakshuset och hysteriska julförberedelser och satsa tiden och energin på umgänge istället. För det var väl det som julen handlade om eller? Inte stress, bråk och ångest för några timmars framtvingad gemytlighet efter Kalle Anka. Tänk om jag verkligen kunde anamma det i framtiden? Ha!
Medan jag skrivit har en liten Gröngöling slagit sig ned utanför fönstren två gånger. Den verkar vara sugen på vår gran på andra sidan, för den plirar väldigt ingående på den! :o) Det är så kul när lite andra fåglar än Talgoxarna kommer på besök! Vi har ett par Nötskrikor nästan dagligen, och en Större hackspett har också synts till. Tyvärr skrämmer dessa större fåglar de små, men då det är två matare brukar de samsas på något sätt. Mysigt är det i alla fall att ha de bevingade besökarna här!
Första dagen
Nästan maximal mysfaktor när stora snöflingor singlar ned utanför fönstren! Varit och lämnat ännu ett provrör med blod, och det var lite marigt att komma uppför värsta backen.
Kan man vara lite melodramatisk och påstå att detta är första dagen på resten av mitt liv? Nu är jag ju föräldraledig, inom snar framtid faktiskt förälder, och kommer inte livet att ta en ny vändning då?
Sitter lite tafatt här framför skärmen och känner lite: Och nu då?
Hade en punkt på agendan och det var provtagningen, så vad göra nu? Tja, kan ju sticka förstås då pågående projekt onekligen har en deadline. Men har också två paket pepparkaksdeg i kylen! Har inte bakat pepparkakor sedan...jag bodde i Piteå! Mera lussekatter finns också som en tanke under dessa dagar innan syster med familj dyker upp.
Apropå provtagningen förresten så fick jag ju på senaste provet via brev veta att alla värden var normala. När jag så fick journalen av barnmorskan sist och ögnade igen om den, så stod det "mkt. lätt ökade vita och trombocyter". Undrar om jag inte hade förkylningen på gång omkring den tiden? I vilket fall var det tydligen därför läkaren ville ha ännu ett prov. Fick dock veta nu att hon slutat, så får se vad detta resultat säger och efterträdaren anser.
Får klura på en ny kategori här i bloggen, för snart är det ju inte längre "Nåt på gång...". Vad ska man kalla den nya?
Äsch, nu har det slutat snöa! Ska man kanske ta tag i denna dagen då?
Last day
Kallare igen med över 10 minusgrader hemmavid, men elementet jobbar på bra. Ger mig för sista gången på länge ut i morgonrusningen med samma syfte som de andra i lämmeltåget: En ny arbetsdag. För tillfället känns det ganska ok ändå, som att jag ska gå på lite ledighet och den sköna känsla som det brukar innebära. Jag har nog inte riktigt insett att det handlar om flera månaders "ledighet". Undrar hur jag kommer att finna den - mammaledigheten? En del älskar den och vill vara hemma så länge det bara går, andra vantrivs otroligt och andra genomför den som en ren skyldighet. En del tycker spädbarnstiden är bäst, en del inte.Oo kom hem från sin innbandy precis när jag klev ur badkaret. Med svettrufsig frisyr står han i dörröppningen och säger med lätt förundrad röst: "-Jag ska bli pappa!"
Det är ju gott att det börjar sjunka in innan det är ett faktum i alla fall. :o) Men det är väl som för mig själv, ibland kommer den insikten, men man fattar det ändå inte riktigt.
En sista klapp
Det bidde sushi på ett för oss nytt ställe på Drottninggatan som jag inte minns namnet på. Men de hade sådant där roligt rullande band där man bara plockade den tallrik man ville ha. 25 spänn tallriken á två bitar och både jag och Oo var nöjda efter fyra tallrikar var! Fashinerande hur de där små bitarna kan vara så mättande!Hemma är det nu uppe i mysiga 20 grader, så bara tofflor behövs nu för att undvika de kalla golvplattorna.
Perfekt tajming att Oo hade sin innebandy idag och jag fick tömma brevlådan i fred! Hans julklapp har kommit och kunde nu slås in i lugn och ro med katterna som enda tjuvkikare. Hoppas han gillar den! Fattar bara inte hur brevbäraren kunde få in paketet i brevlådan, då det var mycket större än lådöppningen. Men han/hon måste känna till att taket är trasigt och bara går att lyfta som ett lock :o)Ringde Varbergs förlossning som erbjöd rundvandring trots att gruppen var fullbokad. De har dessa på tisdagar, så nästa vecka var ju egentligen den enda som passade oss, då nästa var efter nyår. Denna rundvandring verkade lite bättre än den som i alla fall Östra erbjuder, då Göteborgs är en aulagenomgång med lite bilder. I Varberg visas man tydligen runt på både förlossnings- och BBavdelningen så vi beslöt att vara med trots att det är en bit att åka. På tisdag alltså. Kanske skulle passa på att ta med BB-väskorna då det ju praktiskt taget skulle kunna sätta igång när som helst nu!
Fråga
Träffade på en människa som tydligen visste vilka jag och kollegan var där vi satt och glassfrossade, själv hade jag inte den blekaste vem det var vilket alltid är lika roligt. I vilket fall blev det ju entusiastiska ordalag om mitt uppenbara tillstånd och fiskande efter mitt väl, ve och känslor. När hon fick ett gensvar nära fryspunkten orerade hon istället om sina egna barn så det bara var mina goda uppfostran som hindrade mig från att säga något onödigt giftigt och gå, förlåt vagga därifrån.
Förlossningsbrevet är väl nästan klart. Verkar säkert som värska nojjiga förstföderskan, men de är nog ganska vana. Numret till koordinatorn är fixat tack vare Josef, tack! :o) Så nu återstår bara Varbergsnumret.
Imorgon är det ju min sista dag så min uppdragsgivare tyckte vi kunde käka lunch på en annan Volvorestaurang jag inte minns namnet på, och sedan blir det julbord på Liseberg i regi av min arbetsgivare. Det blir ju onekligen en ganska trevlig "sorti".
Insåg nära lunchtid där jag för typ femte gången sedan morgonen satt och klämde ut mina centiliter på muggen, att jag inte känt av Ronja sedan gårdagskvällen. Tolkar det som positivt att jag faktiskt blev lite orolig, samt lättad när jag två clementiner senare hade full rulle där inne igen. Nu hickas och kickas det antagligen av den lunch, glass och choklad (det är utförsäljning inför julstängningen i caféet!) som hennes värd proppat i sig, så hon är i högsta grad levande! Samtidigt kan cynikern inte sticka till en sur kommentar och ifrågasätta varför jag egentligen blivit orolig? För att det skulle vara sådan besvikelse att gå igenom dessa nästan nio månader med dess psykiska vedermödor helt i onödan? Men någonstans där inne som man inte kan placera känner jag att det ändå är en genuin och äkta lättnad över att hon är kvar och vid liv. Det är positivt! Sen blev min enkla fråga lite mera än så av någon anledning, men det är väl lite typiskt mig att bluddra iväg...
Fan också
Hur hamnade jag i denna dipp nu då? Kunde det vara något så trivialt som tanken på ännu mer barnkläder som Ronja kan ha först om ett år och konkretiseringen av det som nu kan komma i princip när som helst? Hämtningen av barnvagnen? Är jag så förbannat skör att jag dippar för en sådan sak? Fortfarande? Tidigare har det varit konkreta möten med barn, eller reklam på tv som utlöst dessa dippar, så har jag då verkligen inte kommit någonstans efter alla dessa samtal med psykologen? Och nu anländer ju Ronja som sagt när som helst. Hur i h-vete ska det gå??
Fuckfuckfuckfuck! :o(
Spurten
Loops e grejer det, nyttigt och bra. Typ. Temperaturen låg kvar på stadiga 16 i köket, men frös trots en lång och het dusch. Till och med Oo mumlade något om att det var under hans komfortabla zon.Syster ringde igår och frågade om vi inte ville ha kläder och leksaker från deras pojkar. De hade massor! Det är ju toppen och supersnällt men jag fick nästan panik vid blotta tanken på ännu mer barngrejer! Med tanke på hur nere jag blivit av att greja med kläderna hittills tog det emot nåt vansinnigt, och så kommer samvetet och känslan av att vara otacksam som gör saken än värre. Det är den eviga fighten mellan känsla och förnuft, hur jag spontant och känslomässigt inte vill ha kassvis med grejer, men förnuftsmässigt ser möjligheten att spara både tid och pengar på grejer som snabbt växs ur och tröttnas på. Jag lär säkert känna annorlunda när Ronja är här och den goda tid tills hon faktiskt kommer i de kläderna, men ska de då ligga i våra överfulla gömmor som stora svarta samveten? Vi har inte ens lyckats få undan våra egna grejer som nu är staplade i garderoberna i alla rum. Loftet har blivit en dumpningsplats då förrådet och vinden är full, och har ändå stora grejer kvar som vi behöver få undan. Kistan i badrummet, och så småborden som jag just nu bara känner för att slänga på tippen! F-n vad man samlar på sig skit!
Tre dagar kvar på jobbet och med den pressen har jag äntligen börjat få tummen ur och ta tag i det som behöver göras. Det faktum att sista-minuten utbildningar klämdes in idag och på fredag gör att jag jobbar ännu bättre. Chansen att få utbilda vill jag ju inte missa, men då blev det istället tight med de resterande grejerna, så dags att hugga i! Tjohej!
Tänd ett, nej elva ljus och låt det brinna!
Vi har en vagn! Som kan göras om till sittdel! Och ett babyskydd! Och en bilinsatsgrej! Och en åkpåse! Och en "backspegel"! Och en manual lika tjock som bibeln! Jag blev alldeles matt bara av alla funktioner och grejer som demonstrerades, och vinterhjulen bytte vi till direkt. Tre månaders öppet köp eller vad man kan kalla det, dvs då vi kan lämna tillbaka den om något otänkbart skulle ske. Femton papp allt som allt vilket inte är riktigt klokt! För en jäkla vagn! Eller snarare tre då om man ska vara petig Men känns bra att ha en rejäl och fräsch vagn med den garantin.
"Läppstiftet" har kört igång nån julbelysning så hela toppen ser ut att glittra, men dessutom en strålkastare på tusen biljarder watt som utklassar vilket fyrtorn som helst! Vi ser den från Björsared! Här fotad från Elgigantens parkering på Backaplan dit vi åkte för att byta kolsyrepatronen till Sodastreamern.
Föga förvånande vid sen hemkomst blev det latmansmiddag - igen! Vi är verkligen hopplösa, och att försöka mildra samvetet med ett "nyttigare" alternativ till pizzan, samt att vi får lunchlåda till morgondagen funkar sådär. Att vi dessutom faktiskt tagit fram lax ut frysen för planerad och relativt lättlagad middag gör inte saken bättre precis.
Nåja, vi kommer att få lära oss den hårda vägen när Ronja anlänt och min inkomst inte tillåter sådana här frekventa lyxigheter!
Hemmavid är temperaturen nu nere i sexton grader, så frågan är nu egentligen hur lågt den kommer att gå! Kör lite alternativa värmekällor i form av ljus och kaminen i ett försök att komplettera de resterande golvvärmesektionerna.
Visserligen har min kroppstemperatur höjts nu, men inte såpass att jag finner dessa sexton grader komfortabelt! Bara att gilla läget och dra på en extra tröja. Det kunde ju varit hela huset utan värme!
(Oo spelar Mariokart - alltid som Yoshi!)
Tisdag and counting...
Har blivit många tidiga kvällar på sistone. Orkade inte många fler knop efter Oo fixat alla middagsbestyr utan lade omkull mig i soffan och somnade nästan medan han körde Mariokart. Hade gärna fortsatt sova någon timme till känner jag!Händerna är så stela och onda under natten att sådana enkla handlingar som torkning och trosuppdragning blir omständigt och fumligt. Kunde knappt hålla i hårborsten eller dra upp jeansen på morgonkvisten. Igår när de var nytvättade och följdaktligen stelare och tightare fick Oo hjälpa mig dra upp dom! När man knappt kan stänga händerna är det inte heller mycket till kraft i dom :o(
Menmen, än lite kyligare i morse med 17 grader när jag kom ned till köket, så blir det än kallare ute lär det märkas inne! Blir en något kyligare jul, men det lär ju Oos isbjörnsfamilj inte ha något emot. De måste ha en gnutta eskimogener eller nåt när de myspyser där andra sitter och huttrar, höhö!
Under lucka, eller snarare platta nummer ett hittar vi... betong! Placerar man tillbaka plattan syns nästan ingenting. Förutom det faktum att vi har en miniås diagonalt över golvet.Det infördes dubbdäcksförbud på två gator i Gbg i år, och nu rapporteras om hur företagarna där kämpar med minskat kundunderlag. Nån intervjuad politiker säger att det är beklagligt men ser förtjänster på andra plan, så som bättre luftkvalité vilket varit en anledning till att man valde de gatorna. Tja, klart det blir bättre men inte tack vare frånvaron av dubbdäck, snarare frånvaro av däck över huvudtaget eftersom alla åker någon annanstans istället! Frågan är om det är så mycket förtjänster i det! Politikern tyckte det var tråkigt att folk inte valde dubbfria däck istället, ööh! Kan enbart mönsterdäck verkligen konkurrera med dubb på isiga vägar?
Idag blir det till att hämta vagnen, inte alls wierd! Men den har ett gulligt namn: Bugaboo! :o)
