Varför har inte affärerna öppet lite längre så att vi med "vanliga" åtta-till-fem-arbeten ger större chans att faktiskt hinna besöka dom? Istället kan de öppna typ tolv, tänk vilken lång skön sovmorgon och alla extra pengar som öh, affärsinnehavarna kan tjäna på oss. Nu tvingas vi mer eller mindre ut till köpcentrum som har just dessa generösare öppettider men avsaknad av de små och många gånger charmigare butikerna. Jag behöver garn! Butiken där Oo köpte fel nyans hade inte den jag skulle ha. Hittar en annan butik i stan som har rätt nyans. Hinner jag lämna tillbaka de felaktiga och besöka den andra? Nej! Den andra ligger högst upp på Avenyn, så dit begär jag inte att Oo ska bege sig. Han kan inte lämna tillbaka nystanen eftersom jag har dom och kvittot för att fixa det när jag åker in idag. Men jag hinner alltså inte till den andra. Snacka i-landsproblem. Men visst skulle det finnas mer pengar att tjäna för företagarna om de bara skjöt, sjöt, schöt.. flyttade sina öppettider en timme framåt? Eller träder övertidsgrejs in efter 18.00?

Träffade på en människa som tydligen visste vilka jag och kollegan var där vi satt och glassfrossade, själv hade jag inte den blekaste vem det var vilket alltid är lika roligt. I vilket fall blev det ju entusiastiska ordalag om mitt uppenbara tillstånd och fiskande efter mitt väl, ve och känslor. När hon fick ett gensvar nära fryspunkten orerade hon istället om sina egna barn så det bara var mina goda uppfostran som hindrade mig från att säga något onödigt giftigt och gå, förlåt vagga därifrån.

Förlossningsbrevet är väl nästan klart. Verkar säkert som värska nojjiga förstföderskan, men de är nog ganska vana. Numret till koordinatorn är fixat tack vare Josef, tack! :o) Så nu återstår bara Varbergsnumret.
Imorgon är det ju min sista dag så min uppdragsgivare tyckte vi kunde käka lunch på en annan Volvorestaurang jag inte minns namnet på, och sedan blir det julbord på Liseberg i regi av min arbetsgivare. Det blir ju onekligen en ganska trevlig "sorti".
Insåg nära lunchtid där jag för typ femte gången sedan morgonen satt och klämde ut mina centiliter på muggen, att jag inte känt av Ronja sedan gårdagskvällen. Tolkar det som positivt att jag faktiskt blev lite orolig, samt lättad när jag två clementiner senare hade full rulle där inne igen. Nu hickas och kickas det antagligen av den lunch, glass och choklad (det är utförsäljning inför julstängningen i caféet!) som hennes värd proppat i sig, så hon är i högsta grad levande! Samtidigt kan cynikern inte sticka till en sur kommentar och ifrågasätta varför jag egentligen blivit orolig? För att det skulle vara sådan besvikelse att gå igenom dessa nästan nio månader med dess psykiska vedermödor helt i onödan? Men någonstans där inne som man inte kan placera känner jag att det ändå är en genuin och äkta lättnad över att hon är kvar och vid liv. Det är positivt! Sen blev min enkla fråga lite mera än så av någon anledning, men det är väl lite typiskt mig att bluddra iväg...