Jag kunde inte hålla mig, vi åkte till en avskild och avstängd yta där jag för första gången ever fick gränsla och testa en mototcykel, Christers i detta fall. Och det var så jäkla svårt! Dessutom som jag misstänkte så var det superläskigt! Svetten forsade och kopplingshanden värkte av mitt krampaktiga grepp medan hjärnan havererade i försöken att koordinera händer och fötter för koppling, gas och bromsar, fick så många motorstopp att jag drog slut på batteriet...

 

Modstulet och stukad knuffade jag igång cykeln och så åkte vi hem. De flesta säger att det är läskigt i början och att det är som bilkörningens manuella växellåda, att lära sig balansen mellan gas och broms. Beklagade mig för Robert som jag inte kunde se bakom Messengers chatfönster men troligtvis flinade när han skickade en bild på en Trike istället, en trehjuling med automatlåda. 
Christers cykel är en rekommenderad för nybörjade men något större motor, 900cc och således tyngre, min är 650cc och väger under tvåhundra. Kommer också montera så kallade puckar på den som skyddar inte om utan när, som försäljaren sade, lägger omkull den, förhoppningsvis lägger och inte välter omkull i fart. Lyckades lägga Christers men stod still så ingen skada skedd men likväl läskigt.

Nu känner jag mig fortfarande modstulen men redo att bokstavligen sätta mig i sadeln igen, men skulle kännas bättre med min egna cykel, eller körskolans. Första lektionen nästa vecka kommer bli väldigt intressant. 

 

 

Tanken var att vi istället skulle börja med Christers cykel men missade att köpa övningskörningsväst i butiken och nu hade alla hunnit stänga. Så jag antar att jag får ge mig till tåls till efter påskhelgen...