Lilltjejen tog sig an att skrubba räcket men hann knappt börja innan Christer kom hem och poolprepp tog över. Med en enda trädgårdsslang har det tagit över tolv timmar att fylla på upp till bruksnivå. Efter middagen lämnade vi avkomman med sina sysslor och för att övningsköra där jag testade krypkörning och lyckades tappa cykeln, svårt värre!

När vi kör längs Björlandavägen får jag mikroflashar av panik när jag ser de mjuka kurvorna framför mig, hur svänger jag!? Jag vrider ju inte styret som jag gör på en cykel så jag hinner se mig själv plöja ut i diket eller över i andra körfältet innan jag påminner mig att lita på att cykeln följer efter blicken, vilket den också gör. Det är så skumt, jag gör ingen medveten svängning men den svänger ändå! Då blir jag än stirrigare av rädsla för att blicken och således mitt ekipage ska slinka åt fel håll.

Får tvångstankar när jag ser mötande trafik komma emot mig, tankar på att de ska komma över och ramma mig eller att jag ska göra någon plötslig rörelse som placerar mig i fronten på dem.

Vinden sliter i mig och bidrar till känslan av instabilitet på samma sätt som mötande bussar och lastbilar. Det är läskigt, och det är läskigt för att jag känner att jag inte har kontroll. Andra trafikanter har jag aldrig haft kontroll över men nu är jag så blottad och sårbar, så liten jämfört med deras metallpansar.

Jag kan bara ha förtröstan att fortsatt nötning och övning ger trygghet och kontroll.

 

Nåväl, fötterna tryggt på asfalten ska jag ha efter körlektionen på lördag då Göteborgsvarvet går av stapeln. Ska hämta nummerlappen medan Lilltjejen tränar ikväll och jag köpte faktiskt nya skor förra veckan som invigdes med de tio kilometer jag fick ihop senare. Som vanligt lite ovant men onekligen skillnad i dämpningen och kändes i övrigt helt ok. Kanske inte det klokaste att köra varvet i nya skor som jag dessutom för första gången sedan mitt första varv för tio år sedan inte köpte på Löplabbet.