Ett något annorlunda kastrullinnehåll i form av Mjölkuppsamlingskoppar och nappar. Låt koka i fem minuter och torka på ren handduk och de är redo att stoppas i vilken mun som helst! Eller tja, de där kopparna kanske man kan skippa. Ska visst funka bra som skydd för såriga bröstvårtor också, tänk vad man kan hitta på! Allt kan köpas!






Att åka till Varberg tar från dörr till dörr ungefär en timme. Vi åkte så vi hade tid till godo att ta en cache, eller ja, Oo fick gå ut och leta medan jag satt kvar i bilvärmen och iakttog hans icke-disktreta letande på tågoperrongen.
Varbergs förlossning gav ett mycket positivt intryck! Kändes personligt och tryggt med jättefina rum. Vi visades runt på både förlossningsavdelningen och BB, och de blivande fäderna erbjöds att prova på lustgas, men bara en vågade med viss munterhet som resultat :o)
Nej, vi båda tyckte det verkade jättebra och hoppas att vi kan åka dit när det väl blir dags. Så Ronja: Ingen brådstörtad oanmäld ankomst tack!

Kontroll denna morgon, och över kanten på magen kan jag bara dystert konstatera att jag passerat 92 kilo. Att vid inskrivningen utgå från 74 och nu vara uppe i 92 är väl rätt mycket för en graviditet? Hoppas mycket är vätska som jag samlat på mig och snabbt bokstavligt talat rinner ur mig när Ronja är född. Till och med Thomas noterade att mina händer inte såg ut som de brukar. De är riktigt stela och onda nu!
I vilket fall var värdena bra och Ronja ligger nu fixerad som hon ska.

Åkte vidare och hämtade paket som Nina beställt hit, dumpade grejer på återvinningen och handlade på Maxi. känner mig nästan illamående mätt nu efter blodpudding, ett gäng pepparkakor och chips! Bläh!
Syster med familj dyker upp vid sextiden och tänkte förutom tvätten få lite dammsugning och annat småplock gjort. Hade en tanke på att baka lussekatter men tror faktiskt inte att jag ids!

Det känns inte alls som det är julafton om två dagar! Vad är det som ger julstämning egentligen? Som gör att det verkligen känns som jul med allt det myspys som förväntas? Eller är det bara en illusion, något uppschosat som myntats fram och spätts på av det kommersiella kassaflödet hos affärer och företag på samma sätt som den betydligt mindre men allt mer hysteriska Alla hjärtans dag?
Jag antar att det är tid med nära och kära som ska representera julen och generera denna julstämning. Men då julen mest representerat materiella kompensationsgåvor och stel uppstyltad fasad, måste jag finna nya referensramar.
Men är inte julen för väldigt många en helg enbart förknippad med ångest? Stress och press för att uppnå den där julstämningen, påtvingat umgänge med släktingar, klappar man inte har råd med, klappar till den och den som man egentligen inte vill ge men bör, mat som ska förberedas och hem som ska städas och pyntas. Föräldrar stressar som galningar för några timmars "samvaro" vid matbord och klapputdelning, timmar där denna julstämning ska infinna sig och allt slit "belönas". Gör det det? 

Nästa år blir vår första jul som liten familj, jag och Oo och Ronja. Vilka jultraditioner kommer vi att utveckla? Vilken typ av jul kommer vi att vilja ha? Färgad av den kommersiella helyllebilden ser jag pepparkakshus, lussebak, myspys med eld i kaminen, sällskapsspel och bus i snön. Men är det min jul, eller den förväntade som man dränkts av från bloggar och media? För just nu har jag väldigt svårt att se mig själv ha något nöje av att kladda pepparkaksdeg med ett litet barn, och Oo lär ju inte ha något större intresse av det heller. Så ska man då göra det för barnets skull och de hellsdussiga bilderna till fotoalbumet? Eller för att det nästintill förväntas av en som helyllemamma? Om inte Oo poserar med mjöliga kinder och kladdig unge på foto är det ingen som ifrågasätter, men hallå, varför bakar inte mamma med sin lilla dotter? Pöh! Alla dessa outtalade måsten och förväntningar, och det idiotiska att låta sig påverkas av dom!
Jag kan gå ut och busa i snön med henne istället, köpa lussekatter (fast de inte är lika goda), skita i pepparkakshuset och hysteriska julförberedelser och satsa tiden och energin på umgänge istället. För det var väl det som julen handlade om eller? Inte stress, bråk och ångest för några timmars framtvingad gemytlighet efter Kalle Anka. Tänk om jag verkligen kunde anamma det i framtiden? Ha!


Medan jag skrivit har en liten Gröngöling slagit sig ned utanför fönstren två gånger. Den verkar vara sugen på vår gran på andra sidan, för den plirar väldigt ingående på den! :o) Det är så kul när lite andra fåglar än Talgoxarna kommer på besök! Vi har ett par Nötskrikor nästan dagligen, och en Större hackspett har också synts till. Tyvärr skrämmer dessa större fåglar de små, men då det är två matare brukar de samsas på något sätt. Mysigt är det i alla fall att ha de bevingade besökarna här!