Bara utifall

Har riktigt okynnessovit idag! Oo somnade i soffan vilket kanske bidrog till att han klev upp fyra inatt. Hörde hur han kokade te och satte sig vid datorn. Jag kände mig som en stek i ugnen som behövde vändas varannan timme där jag låg och försökte hitta bekväm sovställning. Lyckades slumra in och drömde att jag var på någon form av konsert med min höggravida mage och iklädd skyhöga stilettklackar. Hittar sedan Oo hånglandes med en svart tjej med gigantiska rödmålade läppar, och till hans försvar såg han faktiskt lite motsträvig ut. Om det sedan var för att han upptäckt mig där jag stod och blängde på dom eller inte fick jag aldrig reda på eftersom min riktige Oo anslöt till mig i sängen vid sextiden. Synnerligen välbefogat krameri fick han tillhandahålla innan vi somnade om!
Vid tio tyckte ryggen definitivt att det fick vara nog, och varm nyponsoppa med glass var inte helt fel att börja dagen med! Har laddat med en termos så jag kan smutta när jag vill också.
Oo låter som han varit inte bara på en whiskeyträff utan en hel whiskeyvecka, och har börjat slemma lite också. Men nu sitter han och knapprar jobb för fullt mitt emot mig tillsammans med sin temugg.

Har skickat ett mail till min Oo. Det innehöll min PIN-kod till mobilen och inloggningsuppgifter till alla webbsidor jag använder så som Facebook och blogg.se. Bara utifall något skulle gå snett och jag helt plötsligt inte klarar förlossningen, komplikationer tillstöter eller vad som helst, så ska Oo kunna stänga av/avsluta mina sådana konton. Det är egentligen uppgifter jag länge ansett att vi ska utbyta eftersom man ju aldrig vet när eller vad som kan hända. Kan verka melodramatiskt och överdrivet kanske, men om det väl händer kan det nog bli jobbigt att se dennes konton "leva vidare" utan möjlighet att informera eller stänga av.
Bloggen hoppas jag dock att han låter spara ned eller leva kvar på något sätt för Ronja att ta del av till slut.

Men nog domedagsskriveri, har en vacker och kall dag som vi ska ut och cacha i. Saabis ska tankas upp också så att den är redo för en tur till Varberg - nästa år! Annars är inte mycket på programmet förutom ett möte med "Professor Layton" och mitt DS, badkaret och Harlan Cobens senaste(?) bok!

Kommentarer
Postat av: Anna

Hade också liknande tankar där i slutet ("det är normalt!"). Tänk om... Men så får man slå bort dom tankarna. För det kan faktiskt hända när som helst och är man rädd för att dö så blir det mycket jobbigare att leva. Kram!

2010-12-29 @ 15:59:56
Postat av: Stefan

Det är väl en nära döden upplevelse varje morgon man tvingas gå upp från den goa sängvärmen? :)

2010-12-29 @ 17:20:45
Postat av: Linda

Anna: Nej, det funkar inte att tänka så hela tiden, räcker med en gång så det där "praktiska" nu är gjort :o)



Stefan: Det är väl nästan sant! Tack och pris för golvvärme! :oD

2010-12-29 @ 19:04:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0