Det var ju det ja
Det är visst Lucia idag? Går man inte skola eller har barn har jag en känsla av att det är ett faktum som går en lätt förbi. Lussetågen när jag jobbade i skolan var rätt mysiga i all sin fumlighet av brokiga framträdanden. När jag själv var elev deltog jag ända från högstadiet till gymnasiet, eftersom jag gillade att sjunga i kör. Om jag inte minns fel åkte jag på att vara själva Lucia när jag gick mellanstadiet, och jag fattar fortfarande inte varför, anonym och icke-populär tjej som jag var. Tyckte dock att det var rätt tråkigt (och läskigt) för jag fick ju inte sjunga då.
Minns när vi var riktigt små hur det skulle upp och lussas för pappa, aldrig tvärtom. Jag gick ju inte dagis men har förstått att det lussas för fullt där idag. Då jag ännu inte innehar den titel eller känslomässiga status för mamma"hood" tycker jag det verkar otroligt tråkigt med lussande bland dagisungar. Jag kan inse att man som förälder säkert finner det alldeles förtjusande och gulligt och det ska fotas och filmas och helledussingen, men att jag själv kommer att göra det en dag, eller kanske snarare förväntas göra det en dag framkallar rena kväljningarna! Fy vad obeskrivligt ointressant och uppstyltat! Javisst är det cynikern som är framme igen, för barnen själva tycker säkert det är jätteroligt, för att föräldrarna tycker det kanske? Chansen att visa upp sin telning i tå tööta tomtedräkten? Läste en blogg där sonen vägrade ta på någon lusseutstyrsel och stod och sjöng i vinteroverallen. Haha, våga vilja själv! Aftonbladets superrättvisade "undersökning" visade på att 80 procent eller nåt av de närvarande föräldrarna är mammorna, för att de faktiskt har de större outtalade förväntningarna att närvara vid sådana spektakel. Dyker en pappa upp är det "-Ooh, vilken engagerad och god far" och "-Vad är det för mamma som inte vill se sin dotter lussa?" Sällan är det "-Ooh, vilken engagerad och god mor", nej det tas för givet att hon är där!
Nu hävdas det hur viktigt det är att närvara, för barnets skull, och vilka sätter dessa förväntningar hos ungen? "Var är mamma din då?" "Kommer inte mamma för att se hur fin du är?" Det värsta är att jag själv lär känna denna press att delta, engagera mig och visa på hur fullkomlig moder jag är inför alla andra beskäftiga morsor på dagis. Men jag hoppas vi har ekonomin så att även Oo kan ta ledigt och vara med han också! För till syende och sist handlar det ändå om barnet, och om hon blir glad av att ha oss där så är det eftersträvansvärt. Inte det faktum att slippa få tissel och tassel och sneda blickar från nedlåtande besserwissermorsor som bryr sig mera om att tycka till om andras ungar och familjer än sina egna. Oups vad jag gick igång på det där nu då, bäst jag sätter punkt nu! Hohoho!Minns när vi var riktigt små hur det skulle upp och lussas för pappa, aldrig tvärtom. Jag gick ju inte dagis men har förstått att det lussas för fullt där idag. Då jag ännu inte innehar den titel eller känslomässiga status för mamma"hood" tycker jag det verkar otroligt tråkigt med lussande bland dagisungar. Jag kan inse att man som förälder säkert finner det alldeles förtjusande och gulligt och det ska fotas och filmas och helledussingen, men att jag själv kommer att göra det en dag, eller kanske snarare förväntas göra det en dag framkallar rena kväljningarna! Fy vad obeskrivligt ointressant och uppstyltat! Javisst är det cynikern som är framme igen, för barnen själva tycker säkert det är jätteroligt, för att föräldrarna tycker det kanske? Chansen att visa upp sin telning i tå tööta tomtedräkten? Läste en blogg där sonen vägrade ta på någon lusseutstyrsel och stod och sjöng i vinteroverallen. Haha, våga vilja själv! Aftonbladets superrättvisade "undersökning" visade på att 80 procent eller nåt av de närvarande föräldrarna är mammorna, för att de faktiskt har de större outtalade förväntningarna att närvara vid sådana spektakel. Dyker en pappa upp är det "-Ooh, vilken engagerad och god far" och "-Vad är det för mamma som inte vill se sin dotter lussa?" Sällan är det "-Ooh, vilken engagerad och god mor", nej det tas för givet att hon är där!
Jag slapp!
Phuu, hon ligger som hon ska, upp och ner! Och jag har redan gjort min första mammamiss genom att skälla på Ronja i onödan! Ringde mottagningen för att dels kolla vart jag egentligen skulle, samt för att fråga om jag kunde käka lunch ändå. Problemet var bara att jag trots tredje plats i telefonkön fick vänta över 40 minuter, så lunchen hann påbörjas med råge som jag då hoppade över!Väl framme fick jag så höra att jag ju bara hade tid för lägeskontroll! Hade hon legat i säte så hade en ny tid bokats för vändning, för vändningar gjordes aldrig mitt på dagen utan på mornarna. Min kära barnmorska hade vilselett oss totalt när hon både i fredags och i morse hävdade att vändning skulle bli av direkt om sätesbjudning påvisades! Så nu får jag säga fy skäms barnmorskan som snuvade mig på min gratislunch! Och förlåt så mycket Ronja lilla som legat rätt och riktigt hela tiden! Vår läkare var en liten vithårig herre med mustasch som konstaterade rätt läge knappt innan ultraljudsgrejen nuddat min mage. Sedan fick vi en liten snabbvisning av ett tvärsnitt av skallen och dess suddiga delar som tydligen var det och det, lite inälvor och pulserande aorta.
Fräckt!Själva stället var i sig fruktansvärt deprimerande, gammalt storsjukhus med vad det innebär i sterila mörka korridorer och udda inredning. Nej, det var inte precis något ställe där man kände att "Yes, här vill jag föda!". Visst, personalen kan ju vara jättebra men när det nu finns andra alternativ skadar det inte att kolla upp dessa. Oo var mäkta imponerad av informations"disken" - garderoben!
(Bemannad måndagar några timmar, men hallååå, var då?)
Om vändning ska till...
"Förberedelser
- Vi rekommenderar att du bara äter en lätt frukost på morgonen.
- Tag med aktuell ID-handling och de papper du fått av din barnmorska(blodgruppering, provsvar som bland annat visar om du haft röda hund, Hepatit B mm). Din mödravårdsjournal finns i vår dator.
- En anhörig är välkommen att följa med.
- En barnmorska tar hand om dig och kontrollerar hur barnet ligger.
- Barnets hjärtljud registreras med CTG under cirka 30 minuter.
- En läkare gör ett ultraljud för att se exakt läge på barn och moderkaka.
- Du får läkemedlet Bricanyl genom en kanyl i armen/handen för att livmodern ska slappna av under vändningsförsöket. Bricanyl kan ge övergående lätt hjärtklappning och värmekänsla, men det är helt ofarligt för både dig och barnet.
- Vändningen utförs av läkare, som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Detta lyckas i cirka hälften av fallen.
- Efter vändningsförsöket gör vi en ny CTG-registrering av barnets hjärtljud på cirka 45 minuter.
- Om vändningsförsöket lyckas får du fortsätta som vanligt med kontroller på din mödravårdscentral.
- Om det inte går att vända barnet kommer du att tillsammans med läkaren att diskutera och planera din förlossning."
Diverse
Nu pallade inte dragkedjan längre. Den började ge vika igår, men likt ett barn fick jag stå och glo ned på Oo medan han fixade den med ett stycke tång. Nu verkar det dock rätt kört, själva draggrejen har gett vika, men för att vara en jacka från Gekås har den hållit grymt länge och bra!Blir till att gå och vinterjacksfynda efter nyår någon gång då magen (förhoppningsvis) gått tillbaka.
Notera vår nya hylla som Oo satte upp igår! Perfekt att dumpa nycklar och sådant när man kommer in genom dörren!
Oo jobbar hemifrån som sagt och inväntar skadekollsfolket inom kort. SJälv har jag fått samtal från barnmorskan som fixat tid på Östra klockan ett idag. Som hon sade så är det lite brådis om det ska till ett vändningsförsök, så ligger hon nu fel blir det direkt i eftermiddag.
Samtidigt får vi en mail i lådan som inbjuder till lunch som mitt konsultföretag bjuder på - idag! Funkar det att vara proppmätt vid ett vändningsförsök?
Hann en bit på stickningen i helgen ändå! Så pass att garnet tog slut, så ska julklappen hinnas färdig måste sådant inköpas ganska snart. Gött med grova garn och stora stickor, då går det undan!
Filten som jag påbörjade till Ronja går sådär. Typ inte alls! Vill ha nytt annat projekt till henne, men kommer inte på något. Antar att jag tröttnade på mönstret och den enahanda lila färgen som jag valde.
(Garnet Ice från Drops!)
Den som inte frågar får heller inga svar! Jag och min efterträdare Jonathan upptäckte att vi båda är väldigt förtjusta i sådana där konserverade mandarinklyftor, och av någon anledning kom frågan upp hur de bär sig åt för att bli av med hinnorna. Tja, ett tydliggörande kanske är på väg! :o)
Buhuuu!!
Det töar!!!! :o(
Höfterna och fötterna ger igen efter de senaste två dagarnas vidlyftighet, och händerna har inte "släppt" ännu så som de brukar när man varit uppe en stund. Dumma tö!
Men lussekatter och brända mandlar till frukost var inte så dumt!
Urp!
Det blev inte så många, men desto större! Proppade i mig tre till lunch och tog fiskbullar till efterrätt. Blev ingen vila i soffan med stickning, utan grejade i gästrummet, i blivande barnrummet och fixade tvätt. Sedan kom Oo från jobbet och hämtade upp mig för vidare färd till Lerum och psykologen. Blev ett rätt enkelt samtal där jag som vanligt knappt minns vad som avhandlades under hela timmen. Oo fick säga vad han tänkte och tyckte både för egen del och om det som jag tänkte och tyckte. Kanske kommer jag ihåg mera när jag inte sitter och längtar efter att få lägga omkull mig i soffan med Oo.
Nästa samtal blir vecka tre då jag förhoppningsvis har kläckt.
Därefter var det raka vägen till Gråbo och kontroll av blodtryck, tillväxt, läge samt blod- och urinprov. Jag tycker banne mig att blodprov med stick i fingret är värre än en nål i armvecket! Ajäe!
Värdena var ju bra i alla fall, men när hon så skulle klämma och känna huruvida Ronja var fixerad eller inte blev hon konfunderad. Hon misstänkte att hon ligger med rumpan nedåt! Så nu ska jag få en tid för ultraljud på måndag, och om det visar på att hon ligger i säte så blir det vändningsförsök direkt. Ännu mera ajäe! Vändningar verkar ju inte ett dugg mysiga! Om det nu lyckas men Ronja vänder tillbaka (varför ska man hänga upp och ned för?), så gör man inga fler försök utan då blir det planerat snitt!
Nu vet vi ju inte om hon verkligen ligger med rumpan nedåt, men om hon gör det så vet vi de nya premisserna.
Fick med oss min journal som man ska ha med sig om man nu väljer en annan förlossning än Borås eller NÄL som Gråbo (Lerum) tillhör.
Efter dom smått omtumlande nyheterna åkte vi hem, pälsade på oss och drog in till stan och Liseberg! Är så mysigt att gå där, men började besöket med att direkt käka mumsig kycklingfilé med klyftpotatis, sallad och sås. Minns inte vad stället hette men det var inte en av de "finare" eftersom dessa hade kö för att komma in! Vår mat var dock ypperlig, men jösses vad mycket barn och barnvagnar det var där! Jag blev nästan svettig själv när jag föreställde mig hur vi en dag skulle vara som dom: Krångla sig in i trängseln, av med tjocka kläder, blöja som behöver bytas, barn som behöver "tissa", barn som inte vill sitta stilla, mat som ska beställas och barn som vill ha det och det! Ljudnivån var därefter, men maten var som sagt riktigt mumsig!
Därefter vandrade vi bland de små handelsbodarna och jag fick mina efterlängtade brända mandlar! Vädret blev inte alls så kallt som vi befarat, så det var riktigt behagligt att vandra omkring, men mot slutet började det tyvärr duggregna!
Vi åkte vidare för dagens cache uppe vid "Lejonet och Björnen" uppe vid Lunden på vägen hem, och nu sitter jag här med stela höfter och överfull mage på grund av mandelfrosseri! Just därför längtar jag efter att få lägga omkull mig, något jag egentligen längtat efter hela dagen!
Själavård!
Jag har skottat infarten! Kroppen har generellt känns rätt ok hela dagen, så när jag kom hem, såg all härlig snö och varken kände mig hungrig eller för ond i höfterna var det ingenting att hålla på! Styrka som en daggmask i överkroppen och rörligheten begränsad, men shit vad gott det var! Fortsatte med gångarna på altanen och över gräsmattan, det som ska bli Stefans gång när han ska hit, samt gång till fågelmatarna! Svettades som en liten gris och tog sin lilla tid, men en lisa för själen! Till slut tyckte höfterna faktiskt att det fick vara nog, men då var jag nästan klar. Fyllde på fågelmatarna också då de var duktigt tomma. Får se om detta nu kommer att straffa sig, så sitter nu med förebyggande vetebälte runt höfterna. Men som det känns just nu är eventuella kommande smärtor värda den fullkomliga tillfredsställelsen av att ha skottat snö! Skumt hur jag för endast två dagar sedan aldrig på en spänn kommit mig för att göra en sådan sak, varken fysiskt eller psykiskt.
Nu ska jag belöna mig själv med en burk köttsoppa med bortplockade köttbitar. Mums!
Tankebyte
Man läser överallt om tips och råd för BB-väskan, och inser att det nog inte är så dumt att ta ett steg tillbaka, lägga huvudet på sned och tänka till hur nödvändigt just det eller det är. Annars lär det behövas mer än maken för att bära väskan, nej väskorna då en annan inte lär vara i skick för att bära något annat än sin förlossningsångest!
Nu läste jag några som skulle packa smink! Inte mycket åhnej, bara lite mascara och foundation eller vad det nu heter, för att se lite fräshare ut vid de där första fotografierna. Madonnan med barnet ni vet. Öh, orka! Själv är jag nöjd om jag orkar tänka på att dra en borste genom håret!
Dessutom funderar jag att på allvar be Oo ta en närbild när jag är mitt uppe i en värk, förutom den klassiska efterbilden av en trött men lycklig moder med barnet på bröstet och fadern kikandes i bakgrunden. Det skulle väl bli en bra konstellation? Så här puttinuttigt var det för några minuter sedan!
(Puttinuttigt?)
Vet bara inte, trots förberedelse hur jag kommer att reagera när Oo väl sticker upp kameran i fejan på mig. Antagligen utdelar jag en smocka, eller inte för att jag är upptagen med att skita ut en kokosnöt. Många vittnar ju om att det känns som att skita ut något jättestort! Najs.
Nu läste jag några som skulle packa smink! Inte mycket åhnej, bara lite mascara och foundation eller vad det nu heter, för att se lite fräshare ut vid de där första fotografierna. Madonnan med barnet ni vet. Öh, orka! Själv är jag nöjd om jag orkar tänka på att dra en borste genom håret!
Dessutom funderar jag att på allvar be Oo ta en närbild när jag är mitt uppe i en värk, förutom den klassiska efterbilden av en trött men lycklig moder med barnet på bröstet och fadern kikandes i bakgrunden. Det skulle väl bli en bra konstellation? Så här puttinuttigt var det för några minuter sedan!
(Puttinuttigt?)
Vet bara inte, trots förberedelse hur jag kommer att reagera när Oo väl sticker upp kameran i fejan på mig. Antagligen utdelar jag en smocka, eller inte för att jag är upptagen med att skita ut en kokosnöt. Många vittnar ju om att det känns som att skita ut något jättestort! Najs.
Och en annan kväll
Visst är det mysigt! Det hade gärna kunnat vara mera snö, men det är bättre än inget!Halvt ombytta roller här hemma nu. Oo kom nyss hem från Malmö och stupade direkt i säng. Han kom i säng sent igår och sov tydligen inget vidare, och så mörkerkörning tur och retur till Malmö med intensivjobb däremellan inför inventeringen. Stackarn får sova en stund medan middagen blir klar.
Konstigt hur humör och hormoner kan ställa till det. Gårdagen känns väldigt fjärran, som att det inte var jag. Vad var jag så himla upprörd över egentligen?
Inga problem att besöka Frölunda torg denna dag i varje fall, och fick några julklappar avklarade. Kunde inte stå emot frestelsen att göra Bräutigams en marsipangris fattigare! Nu ska i varje fall de flesta klapparna vara avklarade. De resterande ligger på Oo att fixa, så nu släpper jag den biten.(Chokladdoppad godisgris!)
(Före detta godisgris...)
Imorgon ska Oo käka julbord med sitt jobb. Jag får vänta till nästa vecka då Hamnkrogen inne på Liseberg väntar. Det ska tydligen vara rätt bra, så det blir ju en go avslutning från jobbet innan jag går på föräldraledigheten. Känns rätt overkligt om man säger så!
Har en känsla av att Oo bara lär äta och sedan lägga sig igen. Jag tror jag inte skulle ha några större problem att göra honom sällskap. Sömn verkar ju göra mig gott, men det är besvärligare att finna en bra sovställning!
En ny dag
Tog en bastu och lade mig i soffan. När Oo kom hem tassade han på tå och fixade middag. Fick i mig litegrann innan jag gick och lade mig och lät honom röja undan. Klockan var inte ens nio, och har sovit relativt obrutet hela natten! Tre toabesök, lite bök med katterna och sovställningar, och även om jag känner mig ganska utsövd skulle jag konstigt nog kunnat sova vidare utan större problem!Oo var uppe i ottan för att åka till Malmö över dagen. I hallen ser jag hans packade BB-väska och blir alldeles varm i hjärtat. Min älskade Oo!
Det blev en bra start på dagen.
Mera galla
Skjutsar Stoffe till sin dotters skola i ett område jag inte minns namnet på, men Opaltorget ligger i närheten. I en kurva ser jag några barn som åker pulka i en liten slänt och noterar två stycken som sitter uppe vid räcket, nästan på plogvallen. En av dom kastar en snöboll rätt i sidan på Gulingen när jag passerar och hade jag inte varit i en kurva hade jag ställt mig på bromsen. Förbannade djävla skitungar! Det var nog tur att jag inte stannade, för då vet jag inte vad jag gjort, men å andra sidan hade jag nog bara blivit ännu mera förbannad eftersom jag inte haft en chans att springa ikapp dom med min defekta fucking gravidkropp! I det humör jag varit nästan hela dagen var jag nästan gråtfärdig igen av ilska, och blev nästan ännu mera arg för att jag blev just så arg för en sådan sak - slösa energi på respektlösa snorungar!
Parkerade i Frölunda Torgs garage precis när Oo ringer, och det behövs inte många snälla ord förrän jag sitter där och hulkar av lika delar självmedlidande som självförakt. Spänner på mig bältet igen och kör hemåt. Hade ju ingen större lust att utföra ärendet jag tänkt mig från början, och med rödsvullna blanka ögon och snorig näsa är den obefintlig.
Ronja trycker som en galning hela vägen hem och det gör ont! Trycker tillbaka, men blir lätt illamående istället. Är nog rätt hungrig men orkar fan inte bry mig. Hatar mitt självmedlidande och den oförmåga jag har att rycka upp mig ur det, hatar det fängelse min kropp har blivit och den negativa ändlösa cirkel min hjärna intagit. Någonstans vet jag, hoppas jag att det kommer kännas bättre imorgon, och att jag faktiskt kan tillåta mig att vara så här åt skogen idag. Fuck everything.
Parkerade i Frölunda Torgs garage precis när Oo ringer, och det behövs inte många snälla ord förrän jag sitter där och hulkar av lika delar självmedlidande som självförakt. Spänner på mig bältet igen och kör hemåt. Hade ju ingen större lust att utföra ärendet jag tänkt mig från början, och med rödsvullna blanka ögon och snorig näsa är den obefintlig.
Ronja trycker som en galning hela vägen hem och det gör ont! Trycker tillbaka, men blir lätt illamående istället. Är nog rätt hungrig men orkar fan inte bry mig. Hatar mitt självmedlidande och den oförmåga jag har att rycka upp mig ur det, hatar det fängelse min kropp har blivit och den negativa ändlösa cirkel min hjärna intagit. Någonstans vet jag, hoppas jag att det kommer kännas bättre imorgon, och att jag faktiskt kan tillåta mig att vara så här åt skogen idag. Fuck everything.
Ett försök
Nya musiken till nästa koreografi verkar rätt lovande! Kan nästan föreställa mig öset där på Fitnessfestivalen och det suger fett.
Jag får väl bara acceptera att jag har en låg dag idag där allt bara känns fel, jobbigt och oåterkalleligt, där minsta felriktad tanke får mig att i smyg torka tårarna bakom min skärm. Skit.
Gör ändå ett försök att påminna mig själv om att det som komma skall faktiskt inte bara är skit, som det känns idag.
Here goes:
- Oo kommer att bli en underbar pappa
- Ronja kommer att vara världens sötaste eftersom hon är en blandning, inte bara arieasiatisk utan en blandning av mig och Oo
- Vi har alla förutsättningar för att vår lilla familj ska klara sig mer än bra: Fasta jobb, fin bostad, Oos omtänksamma föräldrar och tryggt förhållande
- Mina negativa föreställningar säger ingenting om hur det verkligen kommer att bli!
Njae, det gick trögt att trycka fram de fyra punkterna utan att känna en bitter smak i munnen, vilket såklart ger mig än större känsla av misslyckande. Jag är helt enkelt låg idag.
Oo har sin månadstisdagsträff idag så jag ska ta en sväng till Frölunda torg och bocka av en julklapp. Gott att ha något annat att tänka på en stund.
Jag får väl bara acceptera att jag har en låg dag idag där allt bara känns fel, jobbigt och oåterkalleligt, där minsta felriktad tanke får mig att i smyg torka tårarna bakom min skärm. Skit.
Gör ändå ett försök att påminna mig själv om att det som komma skall faktiskt inte bara är skit, som det känns idag.
Here goes:
- Oo kommer att bli en underbar pappa
- Ronja kommer att vara världens sötaste eftersom hon är en blandning, inte bara arieasiatisk utan en blandning av mig och Oo
- Vi har alla förutsättningar för att vår lilla familj ska klara sig mer än bra: Fasta jobb, fin bostad, Oos omtänksamma föräldrar och tryggt förhållande
- Mina negativa föreställningar säger ingenting om hur det verkligen kommer att bli!
Njae, det gick trögt att trycka fram de fyra punkterna utan att känna en bitter smak i munnen, vilket såklart ger mig än större känsla av misslyckande. Jag är helt enkelt låg idag.
Oo har sin månadstisdagsträff idag så jag ska ta en sväng till Frölunda torg och bocka av en julklapp. Gott att ha något annat att tänka på en stund.
Neggo igen
Lite mera snö under natten, sådan där tung som lägger sig tjock överallt när temperaturen är strax under nollan. Därför var träden sådär underbart vackert snötyngda uppe hos oss och ute på Hisingen. Såå mysigt!
Jag börjar vänja mig vid att sakna kraft i händerna och inte kunna knyta dom ordentligt, fick ett anfall av illamående och något jag inte kan beskriva närmare än rejält magknip under natten. Tror det har att göra med att jag lade mig platt på rygg för att skona just den, men magens tryck mot kroppspulsådern kan visst framkalla illamående, så det blev till att välja mellan illamående tillsammans med magknip och ond rygg.
Till helgen är det kvartal för bland annat Body Combat, och som det varit senaste åren är den på Fitnessfestivalen på Svenska mässan. Det brukar vara riktigt ösigt och skoj, och hade ett tag funderingar på att gå dit och bara titta och fota lite. Men när jag gruvar för promenaden från parkering till Hamnkrogen inne på Liseberg och julbordet där, plus det faktum att jag med min klumpiga gravidkropp skulle vantrivas vansinnigt på en mässa bland vältränade smidiga besökare, står jag över. Det var illa nog i omklädningsrummet igår på Gymnasium före och efter mina 45 minuter i poolen. Jag vet att jag inte borde bry mig, jag vet att det bara är tillfälligt, jag vet att det är naturligt och till och med vackert i mångas ögon. Men när jag själv tycker det är fult med nakna gravidkroppar har jag väldigt svårt att känna mig bekväm som sådan inför andra. Kläder på är som sagt ok, men utan! Jag känner mig missbildad, grotesk, bara fel! Just det, det är så jag känner när jag ser nakna gravidmagar, det ser bara fel ut!
Det är inte många veckor kvar nu tills det är slut med egotänket och all min tid och mina prioriteríngar kommer att handla om någon annan. Jag är som sagt trött på att vara rädd, orolig och gruva mig inför mina farhågor, och eftersom de är så meningslösa har det gått rätt bra att skjuta undan dom senaste månaderna. Men borde jag inte känna lite förväntan? Lite längtan och glädje? Tycka om att förbereda ankomsten, sortera kläder, fixa barnrummet och "boa"? Det känns som jag mantrar de idealiska bilderna framför mig av Oo som håller vårt barn i sina armar, tillfällen där allt bara är rosenskimrande och enkelt. Men är det "ärligt" menade tankar hos mig, eller bara just mantran skapade för att det är just så jag borde tänka?
Många hävdar att de ser fram emot förlossningen, välkomnar smärtan eftersom de vet att den ska resultera i något underbart och efterlängtat. Jag har inte ägnat själva förlossningen så många tankar eftersom den är så oundviklig och utom min kontroll. Översköljs bara ibland av en våg av rädsla inför den, vilket jag antar är högst normalt och därför inget jag hänger upp mig på. Tycker snarare det vore konstigt om man inte vore lite rädd inför den fysiska och psykiska påfrestning som barnafödandet faktiskt är.
Men med förlossningstickspåret ville jag bara få fram min oro: Vad har jag att se fram emot? Bilden av Oo som håller vårt barn är så vältummat och slitet att det nästan tappat sin innebörd. Det har gulnat och börjat falla sönder i kanterna. På profylaxgruppen rekommenderades en målbild som gärna skulle vara något handfast, så som ett foto eller klädesplagg som det framtida barnet skulle bära. Vad har jag? Rädsla och oro!
Jag har varit förskonad från direktkontakt med barn på många veckor nu, och kan inte låta bli att känna lite oro inför syskonbarnen som kommer till jul. Samvetet som kommer att tära trots det faktum att det ju inte har något med dom att göra. De representerar ju bara barn, helt ovidkommande att de är min släkt vilket bidrar till den tunga skammen. Pressen att jag borde känna något speciellt, skyldigheten jag känner över att endast kunna finna dom söta men inte mycket mer. Tack och lov att jag finner dom söta i alla fall, blandisar som de är! De flesta andra ungar jag ser tycker jag bara är fula! Och min djupgående rent ut sagt avsmak inför deras kerubansikten gör att jag tror mitt omdöme färgas av vad barnen representerar snarare än hur de faktiskt ser ut.
På fredag är det sista mötet med psykologen på denna sida om födseln. Vet faktiskt inte om mötena lett någonstans. Just nu känns det lite sådär. Vad trött man kan bli på sig själv.
Jag börjar vänja mig vid att sakna kraft i händerna och inte kunna knyta dom ordentligt, fick ett anfall av illamående och något jag inte kan beskriva närmare än rejält magknip under natten. Tror det har att göra med att jag lade mig platt på rygg för att skona just den, men magens tryck mot kroppspulsådern kan visst framkalla illamående, så det blev till att välja mellan illamående tillsammans med magknip och ond rygg.
Till helgen är det kvartal för bland annat Body Combat, och som det varit senaste åren är den på Fitnessfestivalen på Svenska mässan. Det brukar vara riktigt ösigt och skoj, och hade ett tag funderingar på att gå dit och bara titta och fota lite. Men när jag gruvar för promenaden från parkering till Hamnkrogen inne på Liseberg och julbordet där, plus det faktum att jag med min klumpiga gravidkropp skulle vantrivas vansinnigt på en mässa bland vältränade smidiga besökare, står jag över. Det var illa nog i omklädningsrummet igår på Gymnasium före och efter mina 45 minuter i poolen. Jag vet att jag inte borde bry mig, jag vet att det bara är tillfälligt, jag vet att det är naturligt och till och med vackert i mångas ögon. Men när jag själv tycker det är fult med nakna gravidkroppar har jag väldigt svårt att känna mig bekväm som sådan inför andra. Kläder på är som sagt ok, men utan! Jag känner mig missbildad, grotesk, bara fel! Just det, det är så jag känner när jag ser nakna gravidmagar, det ser bara fel ut!
Det är inte många veckor kvar nu tills det är slut med egotänket och all min tid och mina prioriteríngar kommer att handla om någon annan. Jag är som sagt trött på att vara rädd, orolig och gruva mig inför mina farhågor, och eftersom de är så meningslösa har det gått rätt bra att skjuta undan dom senaste månaderna. Men borde jag inte känna lite förväntan? Lite längtan och glädje? Tycka om att förbereda ankomsten, sortera kläder, fixa barnrummet och "boa"? Det känns som jag mantrar de idealiska bilderna framför mig av Oo som håller vårt barn i sina armar, tillfällen där allt bara är rosenskimrande och enkelt. Men är det "ärligt" menade tankar hos mig, eller bara just mantran skapade för att det är just så jag borde tänka?
Många hävdar att de ser fram emot förlossningen, välkomnar smärtan eftersom de vet att den ska resultera i något underbart och efterlängtat. Jag har inte ägnat själva förlossningen så många tankar eftersom den är så oundviklig och utom min kontroll. Översköljs bara ibland av en våg av rädsla inför den, vilket jag antar är högst normalt och därför inget jag hänger upp mig på. Tycker snarare det vore konstigt om man inte vore lite rädd inför den fysiska och psykiska påfrestning som barnafödandet faktiskt är.
Men med förlossningstickspåret ville jag bara få fram min oro: Vad har jag att se fram emot? Bilden av Oo som håller vårt barn är så vältummat och slitet att det nästan tappat sin innebörd. Det har gulnat och börjat falla sönder i kanterna. På profylaxgruppen rekommenderades en målbild som gärna skulle vara något handfast, så som ett foto eller klädesplagg som det framtida barnet skulle bära. Vad har jag? Rädsla och oro!
Jag har varit förskonad från direktkontakt med barn på många veckor nu, och kan inte låta bli att känna lite oro inför syskonbarnen som kommer till jul. Samvetet som kommer att tära trots det faktum att det ju inte har något med dom att göra. De representerar ju bara barn, helt ovidkommande att de är min släkt vilket bidrar till den tunga skammen. Pressen att jag borde känna något speciellt, skyldigheten jag känner över att endast kunna finna dom söta men inte mycket mer. Tack och lov att jag finner dom söta i alla fall, blandisar som de är! De flesta andra ungar jag ser tycker jag bara är fula! Och min djupgående rent ut sagt avsmak inför deras kerubansikten gör att jag tror mitt omdöme färgas av vad barnen representerar snarare än hur de faktiskt ser ut.
På fredag är det sista mötet med psykologen på denna sida om födseln. Vet faktiskt inte om mötena lett någonstans. Just nu känns det lite sådär. Vad trött man kan bli på sig själv.
Premiär!
Det är gulligt på ett sätt att se hur snön kan ställa till det för de stackars Göteborgarna. Total förvirring när parkeringsrutorna försvinner! Hur svårt kan det vara att titta efter och notera att man faktiskt parkerat in andra? Och har en börjat, så följer alla andra bara efter!Själv var det precis jag tog mig upp för backen i morse. Har ju aldrig bytt vinterdäck sedan jag köpte Gulingen, så de går kanske på sista säsongen nu.
Men det är så myyysigt med snön! När vi efter gårdagens ärenden var på väg hem igen på snömoddiga vägar fick jag riktig flashback från uppväxten. Inget slask eller blask, utan tjock snö att arbeta sig igenom. Så här ska det vara vid riktig vinter!
I Mölndal har ett företag en rolig tradition. De hänger upp en julgran med belysning och allt! Jag tror de sysslar med just kranar och liknande, så där hänger den till glädje för alla som passerar på motorvägen! Tycker det är helkul! Till midsommar i år hade de hängt upp en midsommarstång!
Vid storhandlingen igår var det premiär för oss på en helt ny avdelning i affären! Med osäker och flackande blick fokuserade vi på vårt mål: Blöjor för de minsta! Vi grabbade tag i det första vi såg med texten "newborn", det lät ju bra. Sneglade längre bortåt hyllan och såg nåt "newbord" på ett annat paket också, men vågade inte gå längre in. Kommer inte ihåg namnet, typ "Hubbies" eller nåt sånt, men det var inte Libero som är det andra märket efter Pampers som jag känner igen. Alla erfarna föräldrar där ute: Vilket märke är bäst??Oo påminde mig om Jenny och Anders bröllop i Piteå i somras, där vi vid en tävling ställdes mot brudparet och tillika trebarnsföräldrarna om att med var sin hand sätta en blöja på en docka! Vi hade väl på sin höjd listat ut (efter att ha tjuvkikat) vad som var fram och bak på eländet (blöjan alltså), när de var klara!
Kanske det i början blir som i någon film jag såg, att stackars Ronja får ligga med sin blöja med ett antal varv Silvertejp runt alltihopa!
Orkade inte hämta kameran igår, men det var onekligen en söt syn att se Oo komma och lägga sig med sin Frölundahalsduk virad om halsen! Han har ont i den stackarn, så hoppas han inte åker på en förkylning!
Nämnde countdown för ett tag sedan, och nu kan man väl säga att det verkligen är det? Två veckor kvar på jobbet, varav denna är kortis då jag tar sjätte-juni ledigt på fredag. Passade bra för besök av elektriker, samt psykolog och MVC-träff. Två veckor på jobbet och fyra till beräknad kläckning! Vecka 37 nu så kanske inte så konstigt att det mesta bara känns jobbigt och tungt att företa sig. Var ute och skottade lite igår, vilket var så skönt i det härliga vintervädret! Kände mig som en sparris och snabbt gick det inte, men ändå så skönt med lite "vanligt" fysiskt arbete! Kände det däremot efteråt i höfterna...
Tänkte ta en ny omgång i poolen idag vilket ska bli skönt!
Määäätt!
Det traditionella julbordet med hela familjen Wennström på Panget, Oos föräldrar samt bror Nicke med familj. Fredrik på "Panget" hade som vanligt dukat upp en massa gott, men jag frossade mest i sillen och efterrätterna tills min ihopklämda mage sade stopp.Nästan nollgradigt ute och riktigt mysig julsnö på vägen upp, som visserligen inte är så kul att köra i, men skapar riktig julstämning.
Med en månad kvar har jag ännu inte förlikat mig med min gravida kropp, så mer för eventuella framtida skull kom jag på tanken att dokumentera ett heljag i vecka 36, eller 35+6 för att vara exakt.Hehe, framifrån kanske inte ger så mycket, i varje fall inte med kläder på. Men icke någon typisk nakenmage full med bebis, det ser ju bara obehagligt ut!
Känns fortfarande helt osannolikt att vi om några veckor bara kommer att ha en liten blandis! Såg en sjuveckors färsking vid julbordet och att vi ska ha en sån!?
Fick ett anfall av självömkan när Oo kom hem och jag satt och gjorde ett nytt försök att sortera all barnkläder vi köpt och fått. Att jag inte heller denna gång kände något speciellt, samt trötthet efter ännu en natt störd av klåda och värk följt av dammsugning, tvätt, plock och grejande blev ansträngningen att ta sig upp från golvsittandet droppen. Att det ska vara så förbannat jobbigt att ta sig upp från ett golv!
Oo beordrade mig att vila, vilket jag faktiskt också gjorde - efter att ha fixat våfflor till sen lunch.
Hängde lite tvätt också, och slängde i en ny, men sen har jag inte gjort något mera idag. Torkat några spyor bara, och hängt lite mera tvätt tillsammans med Oo efter hemkomsten. Borde tömma kattlådan, men ids faktiskt inte. Det är inte jättebekvämt att stå på huk nu.
Oo har lagt sig i soffan framför "Oceans eleven", och jag tänkte göra honom sällskap nu! Har dock för mig att den filmen inte var nåt vidare... Men funkar nog att somna till!
Äta upp
Titta, mitt fejs ser dubbelt så stort ut som Oos! Kanske det är vinkeln? Kanske det faktiskt ÄR större? Jag har ju faktiskt gått upp över tio kilo!Det var omständigt att ta sig upp ur badet igår, så får nog vänta med att tappa ur vattnet tills jag faktiskt står upp fortsättningsvis. Kan tillägga att samma fas (om det nu finns olika) gick igen igår! Fixades ganska snabbt denna gång dock, men brassar vi för mycket julbelysningar eller vad är det frågan om? Tre gånger på sju dagar, och Göteborg Energi borde börja fundera på en större säkring kanske?
Det är ju andra advent på söndag, det drar ihop sig! Vi inser att vi nu faktiskt måste ta tag i att-göra grejerna innan syster med familj kommer och julen faktiskt står för dörren. Oos utrensade grejer står fortfarande i korridoren, papperskassar med våra skor står i hallen tillsammans med annat som jag inte vet vad vi ska göra utav. Tvättstugan behöver röjas så groventrén kan användas för snöiga och blöta syskonbarn samt barnvagn. Dammet på alla ytor ska tämjas, gästrum och barnrum iordningställas, barnvagnen hämtas, julklappar och Wii-konsolen fixas, tvättberg bestigas, huset barnsäkras för en drygt 1,5 och 3,5-åring och så vidare och så vidare. Och med tanke på hur energiska vi är under veckodagarna hemkomna från jobben, har vi typ tre helger på oss. JÄTTEmycket tid egentligen, men hallå, det är oss vi snackar om!
Julbord på Panget imorgon och Hampus kalas på söndag. Ska dessutom följa ännu ett av Annas råd och skaffa sådan där plastfrotté till mig själv i sängen, utifall att vattnet skulle få för sig att börja sippra eller forsa medan jag sover. Har hört att det inte är den mysigaste vätskan precis, och att få den ner i flera tusenkronorsbäddmadrassen känns onödigt. För att inte tala om hur mycket man lär känna för att försöka tvätta en sådan decimetertjock madrass i dubbelsängsstorlek när man kommer hem från BB! En handduk eller två kanske skulle funka också, men plast känns tryggare. Så kan jag ligga där och föreställa mig min inkontinenta ålderdom i förtid. Shit, bäst att skärpa sig på knipövningsfronten, annars lär jag få känna på inkontinensfasen snarare än jag vill!
Oo fick ett tips under deras pappaprat i onsdags. Undrar just varför dom fick det och inte vi i mammagruppen, med tanke på att tipset var att ha en barnblöja för läckande fostervatten på vägen in till förlossningen, då vanliga bindor sällan räcker. Själv hade jag förberett mig på att ha en hög handdukar mellan benen, men en barnblöja låter ju... mycket bättre.
Oo kollade service och urkoppling av airbag för Saabis. Då det är dags för kamremsbyte skulle det gå på dryga tiotusen, och så fyra till för airbagen! Eh, vi placerar stolen bak istället och väntar med servicen till våren. Det var ju i samband med airbagsfixandet som vi tänkte ta servicen, men nu kan vi bunkra lite pengar istället.
Har ibland undrat lite över det där med barnsäkringen av ens hem inför besök. Det kan likställas med besök av hund tycker jag, för båda varianterna är ju lika oberäkneliga. Hur mycket är man skyldig att ordna för att säkerställa sina ägodelar? Hur stort ansvar kan man förvänta sig av föräldrarna/ägarna? Hur mycket ska man som värd acceptera för att "det är ju bara barn", vilket många anser ursäkta vad som helst?
Läser trådar på FL där barn respektive hundar har förstört eller smutsat ned andras ägodelar, och meningarna är delade om ansvarsbördan. En del anser att man får skylla sig själv som inte plockat undan vasen man var rädd om, medan andra tycker tvärtom. Ibland får jag intryck av att en del föräldrar inte bryr sig för att de helt enkelt inte orkar. De orkar inte hålla koll på barnen hela tiden, en del anser att alla i sällskapet ska hjälpas åt att hålla koll och blir närmast förvånade, nästan förnärmade över att det inte alls var så självklart när olyckan väl händer. Hallå, vi är ju gäster och trötta småbarnsföräldrar så då kan ju de övriga hjälpa till och hålla litet öga va? Det behöver inte vara någon medveten uttalad tanke, men i de flesta sällskap kanske det faktiskt fungerar så.
Nu är jag inte uttröttad småbarnsmamma ännu, men med tanke på hur nojjig jag är idag beträffande skuld och samvete, så har jag en känsla av att jag lär ha rätt svårt att slappna av när jag är på besök med en mobil Ronja hos andra! Och skulle hon förstöra något skulle jag få så dåligt samvete och behöva överkompensera, för det är ju inte bara det materiella värdet, det kan ju vara något med affektionsvärde som förstörs!
Men det behöver inte vara något som går sönder, det räcker med nedkladdade fönster och möbler och jag skulle få vansinnigt dåligt samvete. Men när man väl är trött och "härdad" förälder bryr man sig kanske helt enkelt inte av det anledningen att man inte orkar? Typ "Sådär har jag det varenda dag så då får de acceptera det där lilla under ett besök!"
Det är nog mera attityden tror jag som jag hakar upp mig på. Den där inställningen att man ska acceptera allt som den andres barn gör, "för de är ju bara barn!" och istället för att visa en vilja att kompensera eller be om ursäkt, blir defensiv. Om min valp tuggat sönder min värds skor, hade jag anklagat denne då för att inte varit förutseende nog att ställa undan dom, och därmed haft sig själv att skylla? Ja, man kan mötas tycker jag, försöka tänka på vad en sprallig valp eller småbarn kan innebära och förbereda något, men då också möta samma respekt hos gästerna. De kan inte förvänta sig att man som icke förälder eller hundägare säkrar allting eller håller koll på deras telningar! Eller?
Ååh, kan nästan höra de läsande föräldrarnas tankar: Vänta bara tills du själv har barn!
Ja, det vore ju inte det första av det jag bloggat om som jag fått äta upp, men är det inte det som kan vara lite kul också? Framför allt när jag själv om några år sitter och läser detta! HA, stackars naiva Linda! Jag var verkligen stor i orden då!
Fingervärmare
Att hitta ett par vantar till en spädis var inte det lättaste! Goa Anna som ju har sin nykläckta lilla tös nu har en massa bra tips, bland annat att vantar till hemfärden från BB! Tydligen kan spädisarna vilja hålla sig kvar i sin kringelform att armarna blir småsvåra att tvinga ut i ett par tjocka overallsärmar och istället hamna blottade under hakan. HM hade ju bara modell större med tumme eller fingrar, vilket är tämligen onödigt, men Polarn o Pyret hade några varianter!
HM kunde i alla fall bidra med lite billigare amningsbh:ar samt en mindre snygg men långärmad amningströja. PoP hade en svart rätt snygg, men fann den inte värd pengarna för så relativt kort tid.
Naturligtvis blev det en pärlsockerbeströdd lussekatt också!
Oo spelar innebandy, och jag har frossat i några skivor blodpudding! Lite intressant att jag som annars är så kinkig på matfronten ändå är väldigt förtjust i de där halvmåneformade skivorna. Till och med leverbiff gillade jag, men det var det väldigt längesedan jag åt! Typ när jag bodde hemma! Det är ju inte lika enkelt att fixa till som den blodiga puddingen.
Tror jag ska lägga mig en sväng i badet faktiskt. Eller kanske bryta trenden och ta en bastu istället? Åh, svåra val! Höhö!
Fick en kommentar av en J som belyste poängen med jul tycker jag: Tiden, rutinerna och traditionerna man bygger upp med barnen skapar djupare och godare minnen än prylarna som de tröttnar på efter ett tag. Jag minns än en gång från mina tidigaste år, snöret som mamma och pappa drog genom hela huset, ut och in och upp och ner till en slutlig lite finare present. Julstrumpan vid sänggaveln där några klappar låg, samt början på detta snöre. Det är ett gott minne, att de lagt sådan tid och möda på att dra det där snöret och hur roligt det var att följa det, linda upp det på det kort eller brädbit som det varit fästat vid medan man gick! Det är något jag själv vill göra för mitt/mina barn!
Lite kyligt
Väldigt snygg bild tagen i farten (om man nu kan tala om fart för mig nuförtiden, framför allt uppför trappor!). Ville bara bevisa att jag kan stänga vinterjackan! Inte så snyggt kanske, och inga stora marginaler, men det går! Får höra från höger och vänster att jag ser så liten ut, inte alls åttonde månaden och så vidare. Synd att det inte kan kännas därefter också, men å andra sidan hade det väl varit än värre då.Har ingen aning om vad jag har för blöta stänk på jackan. Säkert dregel från mitt flåsande av trapporna. Men SÅ gött att jag kan stänga jackan i denna period av iskyla! Får höra att det är rena vårvädret uppe i norr, medan vi darrar i 15 västkustska ohyggliga minusgrader! Dessutom varnas det för snö överallt - utom här. Synnerligen orättvist, jag vill också ha snö!
Körde min klistund där vid tre-halvfyra i natt, och tog med fötterna också för skojs skull. Lät sedan mina egna snarkningar väcka mig själv femhundra gånger sista timmen innan morgonnyheterna på tv:n proklamerade att Sverige inte alls var så neutralt, vem som nu kunnat tro något sådant ever.
Oo har innebandy idag, men tror jag ska hoppa över stadssvängen och dra till Allum istället. Vid packandet av BB-väskan igår konstaterades att jag inte har fler amningströjor än de som Elin så snällt lånat mig. En långärmad kanske inte är så dumt i smällkalla vintern? Dessutom kan det kanske vara bra med fler än två amnings-bh:ar, då jag minsann hört hur man kan söla åt alla håll och kanter. HM ska få sig ett besök, och kanske konditoriet som hade pärlsockerbeströdda lussekatter.
Till Ronja packade vi några ombytesbodys plus tjockoverall, så när det är dags att åka hem får hon bara ett bomullslager under overallen. Räcker det, när en annan lär vilja ha minst två lager under för att gå utanför dörren? Har iofs packat en filt också.
Apropå kyla så klistrar jag in denna som florerat femtioelva varv på nätet. Tycker dock den är så himla bra!
"En liten jämförelse mellan norrlänningar och resten...
15°C
Det blir inte varmare än så här i Norrland, så vi börjar här...
När det är +15°C
Tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och handskar. Norrlänningen solar.
+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus. Norrlänningen planterar blommor i trädgården.
+5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta. Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.
0°C
Destillerat vatten fryser. Vattnet i Torneälven blir lite tjockare.
-5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa. Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.
-10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus. Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.
-20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca. Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.
-30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.
-40°C
Stockholm krackelerar sönder i kylan. Norrlänningen köar vid den lokala hembrännarn.
-50°C
Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen. F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.
-60°C
Torneälven förfryser. Norrlänningen hyr video och stannar inne.
-70°C
Den falska Norrlänningen flyttar söderut. Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus. F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.
-183°C
Mikroberna i maten överlever inte. Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.
-273°C
ALL atombaserad rörelse stannar. Norrlänningarna börjar säga till varandra "Helvete, vad kallt det känns ute i dag".
-300°C
Helvetet fryser till is. Norrlänningarna är ensamma."
Ur fas igen
Man ska inte handla när man är hungrig. Man SKA inte handla när man är hungrig. Man ska INTE handla när man är hungrig! Men chiiiips, med dipppppp! Mmmmmmmm! Onsdag är väl minilördag va?Dessutom behöver jag lite tröst här i halvmörkret, då en fas gått igen! Och Oo är inte ens borta! Exakt samma partiella strömbortfall, så nu har Oo dragit skarvsladdar tvärs genom halva huset för att säkra sitt "Bonde söker fru"! :o)
Något av våra tre hushåll gör så att säkringen går, men vi känner oss inte så skyldiga. Maten var lagad och klar, så både spis och ugn var avslagen sedan länge. Ingen tvätt- diskmaskin eller torktumlare, ingen bastu eller ens tv påslagen.
Eljouren skulle först ut till Saltholmen innan oss, så det kan nog dröja en stund innan vi är tillbaka i full kapacitet.
Kan bara konstatera att jag har en väldans tur som har ett stillasittande jobb! Trots det så hugger det smärtsamt till i höften nu emellanåt när dagen går mot sitt slut. Vetebältet - bra köp!
Oo har börjat packa BB-väskan, eller snarare väskorna eftersom vi har två mindre. Känns helskumt! Att packa väska alltså, inte att det är två mindre...
Nu: Soffläge!
Smått och gott
En snapshot genom sidorutan över ett strålande vackert men iskallt Göteborg! På vissa ställen ned mot -15 plus den där typiska isvinden och den fina solen har inte mycket att säga till om. Brrrr!
Det sista föräldragruppsmötet innan våra beräknade förlossingar var rätt ok. Vi träffades där den öppna förskolan elelr dagverksamheten eller vad det nu kallas, håller till. Det pratades anknytning och generellt om tiden efteråt. Lite trögt till en början, men sedan fick killarna gå för sig vilket tydligen var ganska givande för dom enligt Oo. Vi pratade om lite allt möjligt, de olika förlossningsställena vi har att välja på, modersmjölkersättning, kläder och lite sådant om tiden efteråt.
En av tjejerna hade passerat sin beräknade dag nu, så där var det verkligen när som helst!
Här är i vilket fall min "blånad" i ena armhålan samt dess kuddighet orsakad av förstorad lymfkörtel. Vänstra sidan är något mindre och har ingen blånad heller. Det är ömt vid beröring, och direkt tryck gör ont. Ska försöka komma ihåg att boka in en ny provtagning så som läkaren ville där vid nästa månadsskifte.
Servade Gulingen lite med en liter olja då jag har så dålig koll att lampan måste tändas innan jag fyller på. Stickan var snustorr, oops!
Apropå priser och kostnader och inlägget jag gjorde om våra räkningar. Jag minns när bensinpriset smög över tio kronor litern. Vilka ramaskri och protester det var! "Bensinuppror" och namnlistor, men nu höjer man inte ens på ögonbrynen när priset tickar förbi tretton kronor per liter. Oo ska beställa tid för service av Saabis, och det lär ju gå på ett gäng tusenlappar. Dyrt att ha bil som sagt, men ack så nödvändigt för oss!
