Det blev inte så många, men desto större! Proppade i mig tre till lunch och tog fiskbullar till efterrätt. Blev ingen vila i soffan med stickning, utan grejade i gästrummet, i blivande barnrummet och fixade tvätt. Sedan kom Oo från jobbet och hämtade upp mig för vidare färd till Lerum och psykologen. Blev ett rätt enkelt samtal där jag som vanligt knappt minns vad som avhandlades under hela timmen. Oo fick säga vad han tänkte och tyckte både för egen del och om det som jag tänkte och tyckte. Kanske kommer jag ihåg mera när jag inte sitter och längtar efter att få lägga omkull mig i soffan med Oo.
Nästa samtal blir vecka tre då jag förhoppningsvis har kläckt.
Därefter var det raka vägen till Gråbo och kontroll av blodtryck, tillväxt, läge samt blod- och urinprov. Jag tycker banne mig att blodprov med stick i fingret är värre än en nål i armvecket! Ajäe!
Värdena var ju bra i alla fall, men när hon så skulle klämma och känna huruvida Ronja var fixerad eller inte blev hon konfunderad. Hon misstänkte att hon ligger med rumpan nedåt! Så nu ska jag få en tid för ultraljud på måndag, och om det visar på att hon ligger i säte så blir det vändningsförsök direkt. Ännu mera ajäe! Vändningar verkar ju inte ett dugg mysiga! Om det nu lyckas men Ronja vänder tillbaka (varför ska man hänga upp och ned för?), så gör man inga fler försök utan då blir det planerat snitt!
Nu vet vi ju inte om hon verkligen ligger med rumpan nedåt, men om hon gör det så vet vi de nya premisserna.

Fick med oss min journal som man ska ha med sig om man nu väljer en annan förlossning än Borås eller NÄL som Gråbo (Lerum) tillhör.



Efter dom smått omtumlande nyheterna åkte vi hem, pälsade på oss och drog in till stan och Liseberg! Är så mysigt att gå där, men började besöket med att direkt käka mumsig kycklingfilé med klyftpotatis, sallad och sås. Minns inte vad stället hette men det var inte en av de "finare" eftersom dessa hade kö för att komma in! Vår mat var dock ypperlig, men jösses vad mycket barn och barnvagnar det var där! Jag blev nästan svettig själv när jag föreställde mig hur vi en dag skulle vara som dom: Krångla sig in i trängseln, av med tjocka kläder, blöja som behöver bytas, barn som behöver "tissa", barn som inte vill sitta stilla, mat som ska beställas och barn som vill ha det och det! Ljudnivån var därefter, men maten var som sagt riktigt mumsig!

Därefter vandrade vi bland de små handelsbodarna och jag fick mina efterlängtade brända mandlar! Vädret blev inte alls så kallt som vi befarat, så det var riktigt behagligt att vandra omkring, men mot slutet började det tyvärr duggregna!
Vi åkte vidare för dagens cache uppe vid "Lejonet och Björnen" uppe vid Lunden på vägen hem, och nu sitter jag här med stela höfter och överfull mage på grund av mandelfrosseri! Just därför längtar jag efter att få lägga omkull mig, något jag egentligen längtat efter hela dagen!