Phuu, hon ligger som hon ska, upp och ner! Och jag har redan gjort min första mammamiss genom att skälla på Ronja i onödan! Ringde mottagningen för att dels kolla vart jag egentligen skulle, samt för att fråga om jag kunde käka lunch ändå. Problemet var bara att jag trots tredje plats i telefonkön fick vänta över 40 minuter, så lunchen hann påbörjas med råge som jag då hoppade över!
Väl framme fick jag så höra att jag ju bara hade tid för lägeskontroll! Hade hon legat i säte så hade en ny tid bokats för vändning, för vändningar gjordes aldrig mitt på dagen utan på mornarna. Min kära barnmorska hade vilselett oss totalt när hon både i fredags och i morse hävdade att vändning skulle bli av direkt om sätesbjudning påvisades! Så nu får jag säga fy skäms barnmorskan som snuvade mig på min gratislunch! Och förlåt så mycket Ronja lilla som legat rätt och riktigt hela tiden! Vår läkare var en liten vithårig herre med mustasch som konstaterade rätt läge knappt innan ultraljudsgrejen nuddat min mage. Sedan fick vi en liten snabbvisning av ett tvärsnitt av skallen och dess suddiga delar som tydligen var det och det, lite inälvor och pulserande aorta. Fräckt!
Själva stället var i sig fruktansvärt deprimerande, gammalt storsjukhus med vad det innebär i sterila mörka korridorer och udda inredning. Nej, det var inte precis något ställe där man kände att "Yes, här vill jag föda!". Visst, personalen kan ju vara jättebra men när det nu finns andra alternativ skadar det inte att kolla upp dessa. Oo var mäkta imponerad av informations"disken" - garderoben!

(Bemannad måndagar några timmar, men hallååå, var då?)