Att hitta ett par vantar till en spädis var inte det lättaste! Goa Anna som ju har sin nykläckta lilla tös nu har en massa bra tips, bland annat att vantar till hemfärden från BB! Tydligen kan spädisarna vilja hålla sig kvar i sin kringelform att armarna blir småsvåra att tvinga ut i ett par tjocka overallsärmar och istället hamna blottade under hakan. HM hade ju bara modell större med tumme eller fingrar, vilket är tämligen onödigt, men Polarn o Pyret hade några varianter!
HM kunde i alla fall bidra med lite billigare amningsbh:ar samt en mindre snygg men långärmad amningströja. PoP hade en svart rätt snygg, men fann den inte värd pengarna för så relativt kort tid.
Naturligtvis blev det en pärlsockerbeströdd lussekatt också!

Oo spelar innebandy, och jag har frossat i några skivor blodpudding! Lite intressant att jag som annars är så kinkig på matfronten ändå är väldigt förtjust i de där halvmåneformade skivorna. Till och med leverbiff gillade jag, men det var det väldigt längesedan jag åt! Typ när jag bodde hemma! Det är ju inte lika enkelt att fixa till som den blodiga puddingen.
Tror jag ska lägga mig en sväng i badet faktiskt. Eller kanske bryta trenden och ta en bastu istället? Åh, svåra val! Höhö!

Fick en kommentar av en J som belyste poängen med jul tycker jag: Tiden, rutinerna och traditionerna man bygger upp med barnen skapar djupare och godare minnen än prylarna som de tröttnar på efter ett tag. Jag minns än en gång från mina tidigaste år, snöret som mamma och pappa drog genom hela huset, ut och in och upp och ner till en slutlig lite finare present. Julstrumpan vid sänggaveln där några klappar låg, samt början på detta snöre. Det är ett gott minne, att de lagt sådan tid och möda på att dra det där snöret och hur roligt det var att följa det, linda upp det på det kort eller brädbit som det varit fästat vid medan man gick! Det är något jag själv vill göra för mitt/mina barn!