Ännu en strålande dag och Lilltjejen uttryckte riktig vårglädje genom att springa som en tok över gräsmattan.

Mäklaren för StV ringde och uppdaterade om dagens visning. Hela nio sällskap hade varit med ut och många positiva. Hur kan man inte bli förälskad i platsen?

Kände nästan för att gråta medan hon berättade hur bra det gått, hur alla bara stått och myst i solen på verandan och överöst positiva omdömen. Visdt är det bra ur vår säljarsynpunkt, men jag vill ju egentligen inte detta. Det är min dröm som någon annan nu tar över! Det gör så jäkla ont, vill verkligen inte men har ju inget val. F-n också.