Det blev en härlig sommardag för att rensa i trädgården. Som väntat stel i kroppen med ont i ryggen och händerna men kändes väldigt bra att få det gjort. Kände att jag faktiskt trivdes med att pyssla och se hur fint det blev. Försökte tänka bort att det egentligen var meningslöst. Men om det kändes bra för mig så var det ju faktiskt inte det.
Övervägde att stanna en natt till och ta tiofärjan imorgon, men hade bara provianterat till idag och chansen för hjälp med avloppspumpen kändes större denna eftermiddag än morgonen efter grannskapet skulle ha kräftskiva.
Fick sista timmen innan färjan lite solmys på de varma klipporna. Kände igen hur bra jag trivs där ute, kanske inte nödvändigtvis med den täta sociala samvaron som råder där, men miljön. När man kommer ut och bara kan vara på klipporna. Slappa i den lilla stugan. Hade den legat på en helt egen ö hade det nog varit perfekt!
Trots trött kropp och tvivelaktigt födointag kände jag för att dra ut och springa. Det var så längesedan och kvällen var fin samt passa på innan R-veckan.
Sagt och gjort, snabb uppackning och så iväg. Första löpturen i mina nya hemtrakter så visste inte riktigt någon klar väg. Drog till Åbys industriområde och hamnade på ett skogsväg som bara ledde uppåt, och uppåt och sedan ingenstans. Bara att vända tillbaka. Hade en tanke att hitta den cykelväg jag sett på östra sidan om motorvägen att ta tillbaka. Blev mera irrande i industriområden innan jag faktiskt hittade den. Då var nästan milen passerad och benen började tycka det var nog. Inte sprungit på länge och så ge sig ut på sådan långtur, men kroppen kändes riktigt bra. Massor av skön löplust och energi i kroppen, i varje fall tre fjärdedelar av sträckan. Otroligt skönt!
Inte så skönt just nu när jag styltat omkring i lägenheten men klart värt det! Träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Också värt det!