Tankar


Jag klarade det! Manövrera från vår trånga plats i Hjuvik och ut till StV för första gången på egen hand. Packade upp, hissade vimpeln och packade ryggsäcken igen. Gigantisk chocolate chip cookie, vatten och en påse snacks - hjärtan. Fin lunch. Hittat ett klipputsprång i skydd för vinden där solen pressar - och jag njuter. Tack fine Johan som låter mig få denna helg att bara vara. Att vara ensam och tanka energi. Vilken fantastisk plats jag har fått lyckan att kalla min egen! Detta är värt mer än en chartervecka i Spanien, en shoppingresa till London eller kanske till och med spahelg med tillhörande massage. Så känns det just nu i varje fall. Med några röster i fjärran och vågskvalp mot klipporna nedanför. 

Diskuterade lite med Helena på jobbet med vilken jag delar en egenskap: Frånvaron av mamma-genen. Vi konstaterade att vi i viss mån lever i ombytta könsroller där våra respektive tar mer hand om - och framför allt, tycker det är roligt att ta hand om våra avkommor. Jag har ingenting emot markservicen som att handla, tvätta, städa, laga mat, klippa gräs och byta däck på bilen. Men att leka och busa med mitt barn är jobbigare än allt ovanstående tillsammans, medan Johan tycker helt tvärtom. Himla tur det. Man får väl säga att vi kompletterar varandra.
Men där Helena ändå tillsåg ett syskon känner jag att det är stopp. Om än inte helt lätt eller självklart. Dock har jag insett och nästan accepterat att ett barn till endast skulle bli av samvetsskäl jämtemot Ronja. Och hur jag än vänder och vrider på det så får jag det inte att bli en rättfärdig anledning. Man skaffar barn för sin egen skull och inte någon annans, inte ens för ett eget existerande. Sedan finns det de där diskussionerna man kan ha om sjukdom där bara ett eventuellt syskon skulle kunna matcha och så vidare, men är det egentligen helt schysst anledning? Ingen diskussion jag varken ska eller har rätt att ge mig in i.
Jag sväljer det dåliga samvetet som blossar upp ibland. Det blir faktiskt folk av Lilltjejen ändå utan syskon. Om inte jag lyckas sabba henne totalt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0