Så får det bli

Grannarnas ungar hoppar i studsmattan utanför och jag går och lägger mig, snortrött med lätt huvudvärk. Jag minns en tid när man efter full arbetsdag där man hållit reda på ungdomar, drog på kavajen för att hålla reda på föräldrarna fram till småtimmarna. Väldigt fjärran minne dock, mer som ett annat liv i ett annat universum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0