Alltid lika kul, alltid lika skönt, combat är min grej. Rätt fyllt upp på jobbet denna vecka men på en lagom nivå, såpass att man inte tappat kontrollen utan känner sig effektiv och nyttig. Det är väl en känsla som de flesta gillar.

Häromdagen diskuterades barndomsrutiner på radion och det där som förändrats beträffande kompisar som bjuds på mat.
När jag var barn och det var dags för middag fick de andra vänta, till exempel gå ut eller vara på mitt rum. Idag ska man bjuda också kompisarna till bords. Varför har det blivit så? Och vilken jobbig utveckling. Tänk om man har tre-fyra barn som alla har polare som ska äta och så står man där med den planerade falukorvsringen. Blir mycket pasta och knäckebröd.
Då var det inget konstigt, var och en gick hem till sig och åt men nu skulle man väl anses som snål förälder om man inte bjöd den besökande kompisen. Det är ju nog jobbigt att laga mat till sin egen familj!