Ihoptejpad

Nya tights att lubba i hjälpte föga för mitt knä. Igen tejpade jag höger lösare, kände det men struntade i det och då får jag skylla mig själv. Kändes i övrigt skönt bra i kroppen att äntligen komma ut. Måste få till det mera regelbundet!

Kunde inte med att tejpa både knä och axel till kvartalen. De andra skulle ha pikat om inte tanten borde tänka på pensionen snart! Axeln har ju bråkat till och från ett tag nu, och nu såpass att jag ville förlita mig på min underbara kinatejp. Det gick bra men knät uppskattade inte min stolthet. Till benlåten nummer sex sade det ifrån såpass och jag tvingades mes-köra, också med vetskapen att jag skulle hålla till eftermiddagens klass också.
Så några timmar senare var det bara att gilla läget och tejpade knäet också. Bedrövligt. Robert supporterade på scenen med två låtar, knäet kändes knappt och kan bara tillskriva tejpen sina magiska egenskaper. 
När man nu har nya koreografin i kroppen är det alltid lite lättare att plugga framför filmen. Koreografimässigt är den helt ok medan musiken som sagt har en hel del att önska. Eller så är tant bara en konservativ bakåtsträvare som hävdar att allting var bättre förr...!


Viktiga

Dagens skrivpuff:

Vad är det viktiga egentligen? Faktiskt? För mig, för dig? Det som betyder något, spelar roll, verkar. 
Vad är det?


Veckoslut

En nöjd Lilltjej efter frisörbesöket. Morsan fick också trimmat sin slitna man. När jag hämtade på skolan omringades jag av hennes kompisar som alla ville följa med oss hem. När de förstått att det inte funkade den dagen och Felicia var inbokad dagen därpå började kommande veckans dagar fyllas på! Det är ju fantastiskt glädjande som sagt, men många har en förmåga att bjuda in sig själva så i lugn och ro får man sedan kolla av med Lilltjejen vad hon själv faktiskt vill. 

Liksom Leonel i förrgår var det första gången och det var onekligen skillnad på hur de lekte. Pojkar är generellt mycket mer utåtagerande och högljudda så tycker det är roligt att Lilltjejen trivs med både och. Felicia var jättemysig och har också skilda föräldrar. En annan klasskompis mamma flyttade in i lägenheten under men de verkar inte leka fullt lika mycket med varandra. 

Mitt konto till LesMills portal strular så har tack och lov fått tillgång till nya releasen av Robert. Virkar på nästa Hjärtekatt och pluggar koreografi. Japp, musiken är fortsatt tråkig och oinspirerande...


Mitt i veckan

Igår ville Lilltjejen gå hem från skolan själv medan morsan körde omvägen. Knep till i hjärteroten och tjocknade lite i halsen när jag såg henne trava iväg med sin ryggsäck. Min fina Lilltjej! Ofta säger jag dagis istället för skolan och oj vad snabbt man korrigeras. 

Idag hängde Leonel med hem, så kul att hon också har killkompisar och de leker kanon, supergullig kille. Imorgon ska vi till frisören men fredag är det Felicia som står på tur och än en gång är jag så glad att hon har många kompisar som vill leka med henne.
Tycker de är så söta i sina Balltorpskläder, de hade idrottsdag idag med friidrott på schemat nere på vallen tillsammans med en annan skola. 
Själv hade undertecknad inte klagat över en idrottsdag. Har träningsabstinens som inte kommer att kunna åtgärdas förrän på söndag! 
Jag har ju fått ge tillbaka Majorna till Sandra men istället fått möjlighet att starta upp i Backaplan tillsammans med Robert, wee! I oktober kör vi igång.


Turbohelg

Alltså, jag minns där vid besöket hos syster och Anders i Stockholm då de kläckte nyheten att hon väntade barn. Stora känsloyttringar är ju inte direkt något jag är känd för så tårarna av glädje och förundran överraskade mig nog minst lika mycket som dom. Det var drygt tio år sedan. Tio!
Min virkade katt hann fram i tid och har nu fått namnet Dutten. Så nu har han Dutten och Datten, haha! Grattis Aron!

Med Lilltjejens alla aktiviteter svischar helgen snabbt förbi! "Bilar 3" har nog den äldre generationen större behållning av och visst är den himla snyggt gjord. Ändock var första filmen klart bättre och tvåan har jag inte ens sett, en mycket liten förlust har jag förstått.

Denna söndag bjöd igen på väldigt mycket folk, har nog aldrig haft så välfylld sal som på sistone. Väldigt roligt! Nästa vecka ska jag upp i ottan och köra med kollegorna på jobbet! Christian brukar ju köra så han drog upp förslaget att jag skulle köra med dom och knappt hade jag stammat fram ett ok innan placeholdern plingade till i inkorgen. Kommer bli väldigt intressant!

Nästa söndag är det kvartal, en ny release ska nötas in och jag ser med viss bävan emot hur musiken kommer att vara. 

När barnpassningen nu är igång igen på anläggningen kunde båda i paret Patrick och hans fru jag inte minns namnet på vara med. Hon hade sett mina hoppbilder med honom i mitt FB-flöde och sett fram emot att nu också kunna vara med! Jag har världens roligaste deltagare!


Lite extra

Johan är ju på semester i Portugal så vi bytte några dagar tidigare. Därmed får jag några dagar extra med min Lilltjej. Hade ärenden att göra så blev en mysig mamma-dotter avslutning på veckan med shopping och middag på Frölunda torg. När jag hämtade henne på skolan var hon inte alls på humör, svarade nej på allt och allmänt tråkig. Kände att jag smittades av hennes dåliga humör och attityd tills jag frågade om något hänt. Hon brukar ju alltid vara så lätt och glad att göra med. Till slut kom det fram att fyra pojkar i klassen följt efter henne under dagen och sagt elaka saker. Blev bra prat i bilen och en gladare Lilltjej. Försöker mota in styrka, mod och attityd i henne. Att när det inte räcker att säga ifrån eller säga till fröken, att det är ok att bli arg, att lita på sin magkänsla och våga svara tillbaka med samma mynt. Hur lär man sina barn detta? 


Veckan har annars varit rätt ok med träning och tillverkning av glutenfria cupcakes till torsdagsfikat. Farligt goda!

Det är lustigt hur snabbt katter vänjer sig vid rutiner. Som den extra maten varje morgon. Oerhört gulligt att se dem svansa omkring medan Lilltjejen gör iordning.
Imorgon blir det en fulltecknad dag med Lilltjejens förtecken. Sim- och dansskola, kalas för Isabella och sedan bio. På söndag börjar innebandyskolan också, phu!


Klar!

Min lille gudson är ju inte jätteliten längre och fyller tio på söndag. Liksom min Lilltjej önskade han också en Hjärtekatt som dock inte har stygn i hjärtat - eftersom dessa endast är förbehållna de hjärtsjuka barnen. Färgerna är efter "Datten", hans gamla favoritmjukiskatt. Tycker den blev riktigt söt!

En annan "Datt" i soffan intill...


Alltså förlåt, men hahahahaha!

 
Jag kunde inte låta bli att brista ut i skratt när jag fick det snabba svaret från Prithu. Jag vet ju hur hårt pressade han och hans kollegor är och har varit senaste månaderna och hans replik sade verkligen allt!
 
 

Drippeli-dropp!

Jag kan inte erinra mig att det var några speciellt utmanande fysiska grejer igår förutom löpningen men ändå vaknar jag upp till synnerligen stel kropp!

Lugn dag med förvånansvärt fint väder som gjorde att jag väntade mig lite deltagare i Frölunda. Istället blev det nästan mer folk än vanligt! Trötta axlar men lika kul ändå!
Eftersvettas så en pöl på golvet har bildats av det som droppar från håret och handskarna luktar verkligen inte hallon!


Stadsjakt!

Japp, tänk så det kan bli! Var ju lite besviken att jag inte kunde vara med i årets Stadsjakt. Dels hade jag Lilltjejen och dels för att jag ändå inte hade någon att köra med. Frågade Johan men han hade sin Herrclub och planerade den aktiviteten till att vara just deltagande i Stadsjakten. Så fick de först ett bortfall och jag frågades om jag ville delta. Absolut om barnvakt kunde ordnas. Sedan kom ännu ett avhopp och de var ett helt lag kort. Efter mycket sista-minuten-koordinerande från Johans sida kunde jag och Elena bilda lag och köra.

Var det ok? Frågade han. 
"-Haha, absolut, snacka om gyllene tillfälle att lära känna varandra!"
Elena hade tydligen svarat så gott som samma sak, haha!
Så jag lämnade Lilltjejen och de grejer hon behövde för sim- och dansskola samt kommande skoldagar till fina farmor innan jag fixade baguetter till Herrcluben och hämtade Elena i Lindome för att sedan ansluta på Brevkortsgatan och Herrcluben. T-shirts delades ut och preppades med lagnamn, papper signerades och så vidare.
Vi tilldelades namnet "Lagom", haha!

Första timmarna hängde vi på grabbarna men då de första var mer inriktade på fest än tävling drog vi till slut ifrån dom - när vi var hyfsat klara med var de resterande uppdragen låg!
Dra bil, skjuta pistol, pricka bollar och träna minnet, vi kompletterade varandra bra hon och jag. Elena är en sådan där som kör hinderbanor som Toughest, vet faktiskt inte vad man kallar det. Extremsportare? I vilket fall fick undertecknad kämpa för att hänga med i sprintarna mellan bussar, spårvagnar och stationer, phuu!
Samla höjdmeter på Valhallabadet innebar att hon hoppade för första gången från tiometers - två gånger! Själv vågade jag bara femman två gånger, tillräckligt läskigt!
Kändes som jag sedan fick russinröv av att springa vidare, troslös med blöta shorts, här var det inte tid eller utrymme att byta tillbaka! Hästskokastning, freesbergolf och intag av chiliflakes ute på Hisingen och vi fann oss i tidsnöd att hinna tillbaka i tid.
Tack vare kö till utcheckning hann vi precis, med tio erforderliga uppgifter avklarade!

Därefter var det snabbt tillbaka till Lindome då barn skulle hämtas för Elena. Själv kunde jag avnjuta lyxen att på egen hand ta min otroligt trötta kropp hem - via pizzerian!
Blev inte många knop resten av dagen och lyckades hålla mig vaken till halv tio i alla fall - en bedrift!

Ligger nu med två grå intill och känner att kroppen är rätt stel. Känner också av knät efter springandet. 

På torsdag åker Johan och Elena till Portugal så Lilltjejen blir hos dom lite kortare denna gång. De bor visst praktiskt taget redan ihop och Lilltjejen verkar trivas jättebra där - och med Elena och pojkarna. Intrycket jag fick där förra veckan har bara förstärkts så det känns väldigt bra. Skönt!


Nattning pågår

Kanske inte den mest lämpliga musiken när man sitter i bilkö från jobbet. Eller så är det kanske just vad det är. Erinrar mig kompisens lilla stroboskop som kopplades in i mitt rum, persiennerna som drogs ned och så dansade vi gärnet, Mattias, Magnus, Peder och jag. Grannen berättade för mamma om "det vilda festandet" som hade försiggått och blev vansinnig. Är det inte bättre ur föräldrasynpunkt att i alla fall veta var avkomman håller hus? Fast antagligen var det mest att det "såg illa ut" inför grannskapet som gjorde henne upprörd.


Hämtar Lilltjejen som gjort en present till mig, gullungen! Uppdatering av garderoben stod på agendan och att shoppa kläder är inget som står på hennes favoritlista. Sådan mor sådan dotter. Jag går bland klädställningar och försöker uppbringa lite entusiasm hos min avkomma för än den ena tröjan och den andra byxan. Har lyckats få ok på några plagg men min snabbväxande unge behöver mer, vilket jag påpekar.
"Men jag vill inte ha mer!"
Note to self att påpeka detta om tio år: Mamsen som erbjuder, ja mer eller mindre tvingar henne att välja mer kläder för morsan att betala men får till svar att hon inte vill!
Nu är det betydligt roligare att köpa Lego. Då hon fullgjort sin "uppgiftslista" som innefattat bland annat tömning av kattlåda och rumstädning ett antal gånger var utdelningen en valfri byggsats i rimlig prisklass. Så nu har hennes tämligen omfångsrika samling utökats ytterligare. Tycker det är bra roligare att hon föredrar Lego framför Barbie, som kompisen har dille på. Det har ju jag dessutom också en behållning utav.


Söndag

Så var Lilltjejen min igen för en vecka framåt! Gjorde läxan med en gång - hennes första, stort för mig! Antagligen större än för henne. Min lilla stora tjej! Förundras ständigt över hur stor hon blivit och alla saker hon kan kläcka ur sig.

Fick veta av Johan att hon skulle delta i en hinderbanetävling igen och åkte dit för att titta. Som tur var hade jag träningskläder på, för hon tyckte morsan skulle springa med! Ja, visst kunde man fuska som förälder men hon höll bra tempo även om motivationen svek emellanåt. Än mer tur att jag tagit med träningsväskan med ombyte eftersom det blev väldigt vått om benen mellan Sjöfartsmuseet och fastlandet.

Deltog gjorde också Johans nya tjej och hennes två pojkar. Har ju hört om henne av Lilltjejen och fick så äntligen träffa henne. Antar att det kanske kan vara kymigt i början för många med frågor om den nya "duger" att anförtro sin dyrbaraste skatt. Nyfikenheten har varit stor liksom glädjen att Johan verkar ha gått vidare, och med en tjej som enligt min uppfattning verkar kanon. Bara positivt intryck och så två pojkar i Lilltjejens ålder som hon verkar komma bra överens med. Att Lilltjejen också verkar kunna ty sig till henne skulle kunna kännas i mammahjärtat men det är ju bara positivt. Ännu en vuxen som betyder mycket för Johan och som uppenbarligen bryr sig mycket om min Lilltjejs väl och ve också, bättre kan det väl inte bli! Ser fram emot att få lära känna henne bättre.

Ännu något positivt med henne är att hon verkar lika träningsglad som jag, hehe! Johan fångade oss på bild i det jämrans nätet från båten. Jag skulle ha tagit shorts som jag tänkte innan jag åkte hemifrån!

Slapp i alla fall handla inför veckan i våta kläder och skor, så fick det gjort innan mitt pass i Frölunda. Lite seg i kroppen till en början men sedan blev det energiöverslag och maximal träningsglädje, woho!
Imorgon ny arbetsvecka. Ska jag köra i Gamlestan, Eklanda eller Torslanda? Hm...


Lugnt

Fick ett rejält gäng på Lindholmen igår, trots att jag var vikarie, det var fredag och relativt skönt väder - kul! Fick med Martin på svettisbild denna gång, han brukar köra med mig i Frölunda också. Flera av Lindholmsstammisarna frågade om jag inte kunde köra igång BC på Backaplan nu när Markus slutat. Combaten som varit så populär där har nu endast den virtuella att tillgå. Jag skulle gärna vilja men kan ju bara varannan vecka - vilket tydligen var ok för stammisarna, haha. Bättre än inget i och för sig. Har ställt frågan till anläggningen så får väl se vad de anser.


Väl hemma igår blev det soffläge - tills vi fick en P2 på jobbet. Bara att koppla upp sig men efter en tid visade det sig inte vara vi som var orsaken i alla fall - tack och pris! Har liksom varit tillräckligt av det på sista tiden.
Om några timmar är det dags för att svettas med det härliga gänget i Majorna - för näst sista gången. Har ju delat den med Sandra och det är ju egentligen hennes klass,så nu vill hon ha tillbaka den. Tråkigt men tacksam att jag fått dela under denna tid i alla fall.


Gårdagen

Ynka fyra grader har man vaknat upp till två dagar i rad. Kändes riktigt varmt och skönt denna morgon när regnmolnen kapslat in oss till härliga fjorton.

Fick en dragning i WAS och CDBs uppsättning av Robert igår - på bäbisnivå. Det är ungefär där jag befinner mig. Vikarierade pass två av tre för entusiastiska deltagare i megavarm sal. Svettades som en gris men kändes jäkligt bra. 
En viss liten gudson ville också ha en stygnlös hjärtekatt. Han fyller år om två veckor så att hinna färdigt borde gå - om jag är hemma och faktiskt kan jobba på den! När jag nu tränar varenda kväll på R-fria veckor blir det inte många maskor gjorda. Innebär att det måste bli desto fler nästa vecka!


Jomensåatte

Kan inte tro att jag är den enda som råkat ut för det - att mensa ner sina kläder! Kjol i detta fall, tack och pris att jag föredrar att bära svart! Fattar inte hur jag lyckades, blod överallt, bara ned med alltihop i tvättstället. Som tur var hade jag inga möten som väntade. Megamysigt att jobba vidare i fuktigt plagg, men ändock oerhört lättad att kjolen inte var grå eller ve och fasa, vit!


Robert är i Kina igen så hoppade in i Lindholmen. De var lika pigga på att än en gång posera för honom, sötisarna!
Just det, efter söndagens pass kom en nygammal tjej fram. Hon hade kört lite combat förr på annan anläggning. "Du är superduktig, det här var det roligaste passet jag någonsin gjort!" En av dagens deltagare hade bokat annat pass på annan anläggning men bokade om sig till mitt när hon såg att jag skulle köra. Suger åt mig all denna uppskattning som ser till att påminna hur viktig instruktören kan vara för upplevelsen i gruppträningslokalen. Vi är alla olika och man brukar ju hitta "sin/sina" favoritinstruktörer, vilket man ju gjorde själv som flitig deltagare innan man "bytte sida". Är så glad att kunna vara denna föredragna instruktör för några i alla fall!


Regn

Våffelfrukost i vanlig ordning denna passerade söndagsmorgon. Färdigställde "Bror" och Lilltjejen vill nu också ha en egen Hjärtekatt - rosa. Har poängterat att den i så fall får ett hjärta utan stygn och då hon förstått varför de har stygn och syftet med Hjärtekatterna är hon ok med det.


Då Johan var på GAIS-match lämnade jag henne hos farmor, men först cyklade hon på egen hand till Johans ställe för att lämna cykeln där. Premiär för det, fast morsan körde jämte hela vägen...


Rejält gäng i Frölunda när semestertider nu är över. Som vanligt efter en veckas uppehåll var Linda övertaggad med massa extra energi. Rooooligt!

Så var det måndag och arbete i vanlig ordning. Fick ett litet löppass i hyfsat väder innan thai-käk hos Robert och planerande av kuligheter i oktober!


Njae men alltså ändå

Alltså, de är ju rätt söta där de springer runt mer eller mindre fokuserade på boll och match. Men det är väl just också den enda gnutta entusiasm en sådan som jag kan uppbringa. Fotboll är verkligen dötråkigt. Men föreningslivet och framför allt lagspel inbillar jag mig är nyttigt för min avkomma, och då Johan har fotbollen väldigt varmt om hjärtat är det bara att hänga med. Men någon fotbollsmorsa blir jag inte!

Jag får vurma för dansen och förhoppningsvis något instrument framgent. En kampsport skulle jag ju också vilja klämma in men vi har ju redan nu kanske väl många aktiviteter. 
Till näst sista matchen kom regnet. I den horisontella piskande ösvarianten. Folk sprang och kvar kämpade stelfrusna små glyttar, domare och föräldrar med krampaktigt glättiga leenden i regnvåta ansikten. Lilltjejen grät men av någon förunderlig anledning klev hon ändå över sargen då en lagkompis gjorde sig illa. Att farfar och Johan anslutit peppade nog extra.
Det var synnerligen ynkligt att se de små plaska omkring med armarna hårt tryckta till kroppen. Domaren kortade ned matchen och alla flydde in under tak.
Som tur var hade jag ju handduk och lite torra kläder sedan simskolan som jag hämtade. Till sista matchen var solen framme igen och ovädret kändes som ett surrealistiskt ögonblick, lika snabbt passerat som det kommit.
Nu snarkar hon intill mig med Brorsan och Lilla Grå . Ska gå och göra ännu ett försök att få till hjärtat till min hjärtekatt. Hittar inget mönster jag förstår eller fixar!


Medan jag väntar

Grå som möter mig på parkeringen, ett bakben som påbörjats och avslutats, min Lilltjej med Eevee innan operationen som krävde fjorton stygn. Vi är tillbaka i vardagsrutinerna så sitter nu och väntar medan Lilltjejen har simskola. Efteråt väntar fotbollscup alldeles intill. Någon hästtävling är på gång så parkeringarna är ockuperade.

Veckan har swishat förbi, i princip alla är tillbaka på jobbet vilket genast märks i kalender och inbox. Känns bra på ett sätt, jobbigt på ett annat. Med tanke på hur vädret varit denna sommar känns det rätt ok att bara varit ledig två veckor.
Nästa vecka passar jag på i vanlig ordning att träna så mycket som möjligt, det blir onekligen varierat efter veckorna man har Lilltjejen. En vecka utan träning, en vecka med maximal, hehe!


Kraft

Dagens skrivpuff:
Strålkastarnas mångfärgade kalejdoskop är det enda ljuset i lokalen och i de spår de skär genom mörkret glider den konstgjorda dimman i tunna sjok. Kropparna bildar en unison oformig massa som pulserande rör sig till det rytmiska dunkandet. Volymen är hög, stämningen högre. Svettblanka ansikten passerar ljusens strålar, slutna ögon, glittrande ögon, munnar öppna i leenden och av ansträngning. Basen ur högtalarna liksom dimman fyller ut varje kubikcentimeter i utrymmet vilkets utformning är oväsentligt, uppfyller likt en enorm kraft som bara kan komma till utlopp i den dans som är din egen och ingen annans. Att våga ge sig hän, att våga släppa taget och gå helt upp i musiken. Underbart!
 

Litet kort

Sprang en runda medan Lilltjejen var på fotbollsskolan, himla gött! Sedan hon somnat har jag färdigställt två armar. Vaknade imorse och upptäckte att Brorsan lekt med den påbörjade tassen och remsat upp en hel del. Öronen är också klara liksom nosen. Nu återstår så svans, hjärta och ben innan monteringen tar vid. 


Regnlördag

Det var sketlängesedan jag teamade med Hillevi så när hon hintade ett besök till min klass var frågan självklar. Bra med folk och grym stämning till grym mix, såå kul! Vi försökte göra en repris på ett foto vi tog i Angered, haha!


När vi var på Legoland lade jag märke till en liten pojke som kinkade i en sulky. Det är ju inget ovanligt i en nöjespark med fokus på barn, men i sin ilsket knutna näve höll han ett kramdjur. Inget ovanligt heller visserligen  om det inte varit så att jag kände igen det - en hjärtekatt!
Har tänkt på det många gånger men nu blev jag extra inspirerad att göra fler än de två jag gjorde för evigheter sedan. Sagt och gjort, begav mig ned i förrådet igår och fick påminnas om hur väldans mycket garn jag har, samt oavslutade projekt. Lite ringrostig i början, trötta handleder men riktigt roligt. Tänkte försöka göra Bror och Brorsan. Kanske Lilla Grå också.


God fredag

Introversionen var något jag och Anna-Karin delade. Stötte på en av de illustrativa exemplen hon skickade vid ett tillfälle. Tycker den är klockren!


Nyduschad kurat upp mig i fåtöljen, en hjärnavslappningsbok (vilket betyder att jag läst den femton gånger redan) väntar, mörk choklad intill och tända ljus när det nu är mörkt på utsidan. Det är fredag och första arbetsveckan avklarad. I vanlig Ronja-fri anda har det tränats - varje dag tills äntligen, igår semestersegheten övervunnits. Vikarierat en combat på Odinsgatan och tog en spontan middag med WAS-Robert, en kollega som bor i närheten. Så social så jag efteråt var slut i både kropp och knopp. Men det var gott!

Vad som föranlett min ytterligare behagliga mys-stämning nu är dryga milen denna kväll. Som sagt, kroppen är tillbaka och det är såå skönt! Försökte hitta en väg till Sisjön på södra sidan av Söderleden men hamnade över en äng, som tur var relativt nyslagen, vackert huserande massa gäss, rådjur och harar. Fick bröta genom diverse vegetabilier och korsa ett vattendike med tvivelaktiga invånare för att komma ut till industriområdets välsignade asfalt. 

Perfekt löparväder och igen tacksam för tejpen som höll ihop mina knän.
Nu blir det bok. Ska nog komplettera med lite chips också.


Visar sig vara

Dagens skrivpuff:
Vad vet vi egentligen om en människa? Hur denne faktiskt är? Hur allt för lätt dömer vi inte hunden efter håren?Rubrikerna skriker med feta bokstäver om mord, missbruk och tragedier i familjeidyller där grannar står med bekymrade rynkor i pannan och citeras hur de aldrig trodde något så fruktansvärt om förövaren. "Han var alltid så trevlig och älskade sina barn." Som att det skulle säga något om vad som döljer sig på insidan. Något om hur personen visar sig vara. Innanför moderiktiga skjortor och dyra rakvatten, bakom välputsade fasader och trendiga gardiner.
Hur är det med våra präglade fördomar och föreställningar? Han med de av tatueringar täckta kraftiga armarna ur en skinnväst på en tung motorcykel med stort skägg och bister uppsyn som visar sig arbeta som socialsekreterare och volontärarbetar på ett djurcenter? Hemmafrun som visar sig ha mästerskapsmedaljer i brottning och säljer sina använda trosor på Internet under "Nastygirl202"? Så lätt att gå i stereotypsfällan, sätta föreställningar och etiketter. Men hur är det under detta? Bakom yrkesval, social ställning och hobbies? Det där som släpps fram av alkohol eller aktiveras vid kriser? Det mörka, det ljusa, det som inte går att förutspå. Den som man trodde var stark visar sig vara svag, den man inte räknade med kliver fram när ingen annan vågar. Så lätt att döma, så lätt att tro. 
Vad finns det för de bekymrade grannarna att säga - egentligen? 

Svalnar lite

Jag och mina grå i den sköna kvällen. Tagit en liten promenad och jobbat upp lite skön puls. Sprang en vända under lunchen också - rena plågan med ben som på något magiskt sätt tripplat sin vikt. Ingen träning på två veckor kompenseras med dagens taffliga försök och en team-klass igår. Angel började med sina låtar och jag fick erfara hennes förkärlek för benlåtar. Liksom söndagen var det ren viljestyrka under mina två sista låtar. Urgh!

Imorgon och övermorgon vikarierar jag, ska det kompenseras så ska det!


Here we go again

Man har ju haft typ koll på mailen dessa två veckor men ändå...



Barnlös

I flera dagar har Lilltjejen tjatat om att få baka "makaroner". Med lite träning tror jag hon fått kläm på korrekta benämningen. Hon ville göra gröna. 

Googlar man på konsten att göra macarons så framgår det att perfekt resultat inte är någon självklarhet. Jag fick slänga mer än hälften då jag tror jag prickade alla fel som går. De blev ihåliga, de sprack, de fastnade, de fick inga "fötter". Värmen i ugnen är uppenbarligen ojämn då några i framkant från de sista plåtarna blev hyfsade. Ruggigt fula blev det men smaken var det inget fel på. Så söta att tårna krullar sig, men det är väl inte mer än att vänta med typ elva deciliter florsocker!

Efter två veckors uppehåll var jag övertaggad vid dagens pass i Frölunda. Så jäkla roligt att köra igen! Carina hoppade in och tog låt ett och två där tvåan var en riktigt rolig från Release 27 - med egen twist. Efter låt sju gick jag på ren vilja och träningsglädje så nu ligger jag bara i sängen och njuter av min chockade lekamen medan tvättmaskinen går. Så gött! 


Växlande lördag

Lek hela dagen med Alva från Olofstorp med massa skratt och svettiga pannor. Lilltjejen har många gånger pratat om Olofstorp och gamla huset, att hon vill se det igen. Ofrånkomligen känns det kluvet. Är det bäst att undvika och påminna, väcka saknad och frågor? Men att ignorera, försöka förbise och glömma känns inte rätt och knappast möjligt heller. Så erbjöd att skjutsa hem Alva vid dagens slut och samtidigt svänga förbi huset.

Vi gick ned till tjärnen och fick förklara att alla grod(padd)yngel redan hunnit bli grodor (paddor). Sedan ville hon hälsa på och se sig omkring i huset men de var inte hemma vilket kanske var lika bra. Hon blev lite besviken att finna huset ommålat men framför allt ledsen när saknaden slog till. Mammahjärtat brast av hennes tårar men försökte bara låta henne förstå att det var ok att sakna och vara ledsen, att jag saknade också. 
Blev lite mera prat om känslor på vägen hem, hon tycker mycket om att se "Insidan ut" nu med de olika känslorna representerade. Lämpligt nog handlar ju filmen också om flytt och saknad av hemmet. Tårarna rann stundvis men så säger hon till slut att det känns som att "Glädje och Vemod trycker på knappen tillsammans, lite ledsen men också glad". 
Vem står också ofta vid kontrollbordet? "Avsky" kom vi fram till och skrattade gott, med tanke på hennes skepsis att äta och prova smaka nya saker. Just broccoli (som i filmen) fick hon ny chans att testa just idag, föga framgångsrikt medan Alva tuggade med munnen full.

När jag häromdagen bläddrade mig tillbaka i bloggen och mina tömningar läste jag om mitt "projekt" att säga "jag älskar dig" till min mamma. Senare också min önskan och förhoppning att jag och min Lilltjej ska få en helt annan relation än den jag hade. Att den blir trygg, självklar och otvungen. Skrev att jag skulle påminna mig själv att säga "jag älskar dig" till henne, krama henne, vilket jag gör och belöningen är alla spontana kramar och pussar och orden tillbaka när jag minst anar. Min fina Lilltjej.
Igår kom den på besök igen, den stora rädslan för allt ont som kan hända henne. Nyhetsflödena är fullmatade om övergrepp, våldtäkter och utnyttjande. Bara tanken på att hon skulle råka ut för något sådant får en nästan att önska hon blivit en pojke istället. Visst har de sina risker också men tror ingen halshugger mig om jag hävdar att flickorna är mer utsatta. Sådana tankar tvingar jag mig att skjuta undan för de är outhärdliga och meningslösa. Undrar om föräldrar till pojkar går med en rädsla att just deras barn blir en som våldtar eller utnyttjar? För i dagens samhälle är jag beredd att tro nästan vad som helst om vem som helst.

Och nej, jag tror inte min Lilltjej kommer att växa upp och förbli en oskyldig ängel. Tyvärr är allt för många föräldrar naiva i din blinda tro på sina barns ofelbarhet. Jag kan bara hoppas jag och Johan får henne att förstå vad som är rätt och fel och styrka att våga följa detta när grupptryck eller förväntningar säger annorlunda. Så är väl alla föräldrars önskan.
När Evelina och Ronja sprang runt på Liseberg igår föreställde jag mig henne om tio år, springandes där på egen hand med sina kompisar, Evelina kanske? Eller som en dejt med en nyförälskelse (läskiga tanke!) Och några år senare kanske som sommarjobbare, ansvarstagande och villig att stå på egna ben. Min älskade Lilltjej, min fantastiska underbara Lilltjej, vilken bitvis skrämmande men framför allt oerhört spännande framtid vi ska ha tillsammans!


Kanske

Dagens skrivpuff:

Det finns så många "kanske", det finns så många "tänk om". Scenarion, omständigheter, okända faktorer, mänskliga faktorer och faktorer som inte går att påverka. Vad är rätt och vad är fel, finns det ens något sådant? Ständiga val, stora och små, enkla som svåra. Tänka nära eller tänka långt? Ovissheten förpassar en till passivitetens kvicksand. Tankarna maler, fladdrar och lämnar ingen ro, finner inget fäste någonstans. Det finns ingen facit, det finns ingen guide. Bara alla dessa "kanske" och "tänk om". 
Tänk om man kunde bestämma sig någon gång!


Regnfredag

Åtta timmar på Liseberg och den här morsan känner sig rätt mör. Ömsom vräkte det ned, ömsom sken solen för att sedan ersättas med strilande regn och så höll det på. Men tjejerna verkade nöjda i alla fall. Det ser inte mycket bättre ut imorgon då ännu en gammal kompis från Olofstorp hälsar på - Alva. Jupp, vi maxar ut sommarlovet ända till dess sista dag med all fokus på Lilltjejen. Undertecknad börjar känna sig lätt desperat efter ett träningspass - och sin hamsterboll!




Område

Dagens skrivpuff:
Musiken strömmade ur den lilla högtalaren på fönsterbrädan, ackompanjerade skratten och skriken från rummet intill. Mellan persiennerna sken solen i sann juni-anda och Helena kunde inte låta bli att le loch röra sig till musiken medan hon skar. Irriterat knep hon ihop ögonen om tårarna och försökte öka takten med kniven utan att skära fingrarna av sig. Med raska rörelser svepte hon ned den hyfsat hackade löken i stekpannan som genast gav ifrån sig ett tillfredsställande fräsande. Lite socker från ströaren i glas och så träsleven för att röra om. En mörk hårslinga som letat sig loss från hårbandet ströks bakom örat medan kastrull fylldes med vatten och köttfärsen plockades fram ur kylen. 
Spellistan tog slut och fräsandet från stekpannan blev det enda ljudet i det lilla köket. Var det inte lite för tyst? Helena tog de få stegen mot dotterns rum och stannade utanför dörren. De uppsluppna ljuden hade ersatts av prat.
    "Jag sätter Stephanie där tillsammans med Plutten och, och eh, Sabina." Dotterns lilla röst var koncentrerad och eftertänksam. Kompisens mörkare röst tog över.
    "Men om vi sätter Gonzo där och Natalie sedan så är det doms område och vi har här!" Helena log och gick tillbaka till spisen. Oftast var tystnadena ingenting att oroa sig för men det skadade inte att vara på den säkra sidan.

Min profilbild

- Nedflyttad -76:a
- IT på Volvo Cars
- Body Combat-instruktör
- Mor till Ronja 110104
- Tre katter: Lilla Grå samt
Bror och Brorsan (Gråbröderna)

Tashmira är det alias jag kom på när jag för första gången år 1997 klev in i första Diablospelets Tristram. Sedan dess har det fått hänga med i alla möjliga alias-sammanhang!



Instagram:

tashmira

Maila mig






bloglovin


RSS 2.0