Bildbomb

Nästan en vecka med syster Ninas familj har fyllt dagarna och lämnat bloggande därhän. Hoppas och tror min Lilltjej har fått några fina minnen av denna sommarens veckor med mig, två intensiva veckor som snart är till sin ände.
Minnen jag tar med mig:
- Den avslappnade känslan och mysighetsfaktorn från campingen i Skara
(null)
(null)
- Min systers skrik i Lisebergsbanan och Balder som fick mig att skratta mer än jag gjort sedan jag inte kan minnas.

(null)
(null)
- Den ambivalenta njutningen av att glida fram i en kajak bland de västkustska kobbarna och obehaget av den påträngande havsbottnen.
- Glädjen hos min Lilltjej tillsammans med sina kusiner, från timmar av bad till huvudena tätt ihop över någons iPad.
- Känslan av faktisk semester och att bara vara i ett tryggt och avslappnat sällskap. 
- Fixande av mat tillsammans och gnabbande över brädspel sedan avkommorna till slut somnat. 
- Min fantastiska Lilltjej. Hennes vackra bruna ögon som oftast glittrar av den där oförfalskade och oskyldiga livsglädjen. Att stryka de silkeslena kinderna och betrakta hela hennes lilla gulliga ansikte medan hon sover. Förundras över vad hon är och den hon är. Min Lilltjej. Min älskade unge.

Annan plats

Få se nu, var var vi? Jo, Malmö och vår sista dag innan hemfärd. Lite tidigare drog vi till inspelningsplatsen och fick följdaktligen bättre platser, såpass att Lilltjejen fick möjlighet att vara delaktig vid repetition och inspelning. Dessutom var vi förskonade från värsta solen också vilket bidrog ytterligare till trevligare upplevelse.
Därefter pedalade vi tillbaka och checkade ut. Då Lilltjejen ville se Turning Torso passade det bra att svänga in i centrum innan Hallongården öppnade. Höll på att svettas ihjäl men ändå mysigt att plocka de gigantiska hallonen samt lite jordgubbar.
(null)

(null)

Tillbaka i Götet blev det hemmamys hela lördagen innan vi denna förmiddag styrde kylaren mot Skara sommarland! Där mötte Nina med familj upp och vädret kunde inte vara bättre för ett vattenland. Så roligt att Lilltjejen får träffa och umgås med kusinerna! Bad till de stängde innan Linda fick återuppleva campinglivet med deras gigantiska tält. Det var många herrans år sedan jag sov i ett tält och även om jag föredrar hotellens alla bekvämligheter har campingen definitivt sin charm. Hade gärna haft en husbil faktiskt.
(null)
Så nu ligger Anders och snarkar i "rummet" bredvid med Otto, Nina och Aron ligger i det största mitt emot "innerrummet" och jag har en snarkande Lilltjej intill. Verkligen jättefint tält och så länge det inte regnar funkar tält absolut en natt eller två.
Imorgon blir det fortsatt bad innan vi alla åker till Götet. Semestervecka två på ingång.

Skåneland

(null)
Ett nytt cykelställ av märket Thule kändes säkrare än det gamla från Biltema, men tydligen är det svårt att tillverka dem så att två cyklar kan få plats utan svettig rygg och frustrerat trixande. Ett extra spännband säkrade ihop abrovinshen hela vägen ned till Österlen och Ales stenar.
Följde kusten till Smygehuk innan vi landade i Malmö för en skön cykeltur till Beijers park för att spana in vart vi skulle bege oss följande morgon.
(null)

(null)
Vi var där lite mindre än en timme innan start och fick följa repetitioner och publikuppvärmare. Med en kulle ned mot inspelningens fokus var det publikvänligt men solen gassade rakt på. Jag anser mig vara hyfsat värmetålig men blev ändå på gränsen till outhärdligt. Då det sedan körde igång var Ronja inte så intresserad längre och då det inte var live blev det ingen sammanhängande show utan omtagningar och sekvenser som inte hördes. Vi drog efter en stund för välsignad fartvind på cyklarna.

Vi hade stämt träff med Meja med familj för en dag på stranden och så mysigt att se hur de bara finner varandra direkt trots att de bara setts en gång tidigare detta år. Lomma strand var perfekt med oändligt långgrunt och Lilltjejen överraskade både mig och sig själv genom att bada - i timmar! Stundtals blev solen så pressande att till och med undertecknad övervägde att ta ett bad.
Meja fick sedan följa med oss till hotellet för - ännu mera bad i poolen. 
(null)

Torkan gör det tufft för lantbrukarna men likväl är de oändliga fälten så otroligt vackra där de breder ut sig så långt ögat når. Imorgon är vi åter tillbaka på västkusten.


Vättlefjäll

(null)
(null)

Mulet men varmt väder passade bra för en kanotutflykt i Vättlefjäll. Tror det är första gången jag använde ett Trangiakök där största utmaningen var att komma ihåg hur den skulle packas ihop. Med strängt eldningsförbud var det perfekt att kunna hyra ett kök för inga pengar alls. Blev så sugen på att tälta och förvånade mig själv med att följa den sällsynta viljan att bada. Föredrar helt klart sjö framför hav. 


VSÄ90 2018

(null)
Min syster är en sådan där som har den beundransvärda förmågan att skapa trivsel och hemtrevnad omkring sig. Där jag på sin höjd lägger fram en duk och ett ljus på bordet har hon blommor, små detaljer, väl valda prydnader, gardiner och tja, trevligt helt enkelt. Deras uteplats på framsidan är så himla mysig med ett äppelträd som vuxit till att skärma in hela ytan. Beroende på säsong är det ljus, fjädrar eller andra trivselhöjande grejer däri.

Efter frukost drog vi in till centrum och Gamla Stan för lite flanerande och lunch. Och nej, köpte varken coola huvudbonader eller systerliga klädesplagg! Som vanligt såg jag ut som Tootsie...
(null)

Ett ombyte senare var vi redo för våra respektive destinationer. En ville kolla på kvartsfinal på Tele2 arena och den andra ville tajma in Da Buzz på Zinkensdamms IP där Stockholmarnas "Vi som älskar 90-talet" ägde rum. När engelsmännen kickat ut oss med 0-2 anslöt den ena i lagom tid för att hinna köa till en food truck och fylla på inför Haddaway och Dr Alban.
(null)

Känslan i kroppen får sammanfatta upplevelsen. Fötterna värker infernaliskt, benen nästan lika illa, kläderna hänger svettfuktiga över hotellrummets ena fåtölj och det surrar i öronen. Summa summarum helt jäkla fantastiskt! Då E-Type hade skärpt till sig till detta år och levererade så som man mindes från tonåren på Pite dansar och ler där på, tja, 90-talet, så var stämningen på topp. Alexia var förvånansvärt bra, Leila K hade inte behövt närvara med sitt mimande, vi öste till Electric ändå. Scooter körde några låtar jag inte kände igen, men de flesta ren nostalgi och ett jäkla tryck. Svettades som en gris i Sahara och hoppade fötterna blå. Så. Jäkla. Roligt! Fattar bara inte hur de kunde sätta Da Buzz med sin låtrepertoar så tidigt och Emilia kändes bara malplacerad. 

Svetten bortduschad, den trötta lekamen mellan de lena lakanen. Blir hyfsat tidig avfärd imorgon för mitt pass i Frölunda. Bra dag, bra helg!


Systrar

(null)
Suttit på Nina och Anders terass, druckit vin och socialiserat. Det är första gången i mitt liv som jag gör det, och då tänker jag på själva begreppet dricka vin och kvällshänga en varm sommarkväll. Antar att det är en aktivitet som halva Sveriges befolkning ägnat sig åt senaste två månaderna men för mig var det alltså premiär. Tycker jag var riktigt duktig som inte flydde in i mobilen allt för ofta. Hade mestadels rätt trevligt till och med. Anders systrar hälsade också på varav ena hade sin respektive med, så god mat och avslappnad systerträff. Jag befinner mig alltså i Stockholm och huvudsakliga anledningen är "Vi som älskar 90-talet" som är imorgon, eller ja, idag eftersom klockan passerat midnatt. När den går i Göteborg har jag Lilltjejen så därför fick det bli här i kombination med snabbvisit hos storasyster. En bra början på semestern alltså! 
Nu väntar Dutten, Putte och Datten på sitt sovsällsksap!



Går nedåt!

(null)
Har hört att man inte ska vara så snabb att registrera bra resultat som sänker ens handicap utan köra några rundor för att tillse att man faktiskt ligger på rätt nivå. Körde ju min första runda igår och sänkte mig. Idag gick det också bra så med lite hybris-varning registrerade jag mig ändå. Fick sällskap av två manfolk där den sämste hade 22 i handicap, men jag hängde med rätt bra ändå. Börjar förstå lite av poängen med handicapsystemet för det är en jäkla skillnad ibland mellan de olika Tee. 
Ruskigt sugen att lära mig använda Driver för att kunna slå långt men inser att jag nog behöver bli tryggare med de "vanliga" först. Jag har endast järn-5, järn-8, pitch, wedge, putter och trä-3 med mig i väskan. Uppenbarligen klarar jag mig ju rätt bra på dom, vilket tränaren också rekommenderade. Varannan av järnen var hans tips, så jag använder faktiskt färre. Är kass på pitch och gillar träklubban bäst, antagligen för känslan att man dammar till bollen ordentligt.
Nu blir det inte golf på mer än två veckor eftersom jag har Lilltjejen så lär få duktig abstinens!

Första!

(null)
Det pågår ju fotbolls VM i Ryssland och det är tydligen en smärre sensation att Sverige tagit sig till åttondelsfinal. Matchen gick idag 16.00 och således var kontoret nästintill tomt redan klockan tre. Kvar var de indiska konsulterna som lite vilset undrade vart alla tagit vägen. 
På slaget fyra när matchen blåstes igång gick jag ut på min första riktiga runda sedan jag officiellt fick mitt gröna kort och därmed slog ut från Tee 48 eller röd som jag också tror den kallas. Den är i alla fall en bra bit längre fram. Christer slår ut från 57.
Lyckades slå bort tre eller fyra bollar tror jag men i övrigt gick det hyfsat. Såpass att jag vågade mig på att registrera poängen och fick min första sänkning. Men det är drygt att knata arton hål! Att man sedan slår sig fram kors och tvärs över banan minskar ju inte sträckan precis. Fötterna värker och allmänt seg. Allt knatande är faktiskt något som förtär upplevelsen, för det är ju golfen man vill ha, att slå bollen och få den dit man vill. Transportsträckorna är mest tröliga. En promenad har sin behållning men då är målet just en promenad. Här är målet att få bollen i hål, inte att knata. Det tar ju sådan tid! Tack vare fotbollen var det tomt så vi kunde tuffa på i vårt tempo och då tog det ganska exakt fyra timmar. Fyra!
Imorgon har jag bokat tid igen men har ingen markör. Blir ren övningsrunda alltså. Undrar om jag ids alla arton hål...

Prat

Vid rätt sinnesstämning kan de vara ganska mysiga att lyssna till de där sommarpratarna i P1. Av någon anledning brukar avsjölandet av årets pratare tilldelas rubrik på mediers frontsidor men av de som hittills haft sin tid i etern är dte faktiskt få namn jag känner igen. Inte så konstigt kanske för en i så många fall världsfrånvänd person som jag. Namnet Bianca Ingrosso har dock varit svårt att undvika med det flitiga promotande av familjens reality show i ens FB-flöde. Jag har dock aldrig tittat på det då det närmaste "reality" show jag numera kommer är Sveriges mästerkock och Hela Sverige bakar. I fallet Wahlgrens dotter hade jag väl de fördomar jag nog delar med många andra i frågan om de personlighetstyper som dominerar och konkurrerar i de sociala medierna, dvs rätt stora och säkert många gånger felaktiga då de är riktade till en medvetet och kommersiellt vald roll för att upprätthålla det som i detta fall hon själv kallar "Varumärket Bianca Ingrosso".
I vilket fall var hennes och någon ytterligare namn jag kände igen i SR-appens lista och valde att testa där inför morgonpromenaden igår. Anledningen var en kommentar i något flöde jag sett som någon fällt om hennes sommarprat som fick mig att förstå att hon pratat om sina föräldrars skilsmässa.
 
Jag fortsatte att lyssna i bilen på vägen till jobbet och när jag svängt av motorvägen för sista biten till Gamlestaden hör jag hennes sista ord i ämnet, hennes uppmaning och bön till föräldrar att inte blanda in barnen. Det har föregåtts av ingående skildringar kring bråken, ställningstaganden och sorgen över att föräldrarnas fokus låg på deras inbördes krig där barnen användes som bundsförvanter. Jag vet inte varför jag plötsligt finner mig sittande där bakom ratten på E20 med tårarna rinnande. För mig och Johan har det alltid varit självklart att inte blanda in Ronja, att aldrig använda henne som vapen så som mina, Biancas och så många andra föräldrar gjorde. Jag och Johan bråkade förvisso inte före separationen och vår sorg och frustration hölls inom rimliga proportioner och aldrig någonsin så vår Lilltjej skulle höra något ont ord från den ena om den andra. Jag vill inte säga att jag är tacksam för att Johan delade min uppfattning, då det för mig är sådan självklarhet att lämna barnen utanför. Ändå kände jag en sådan tacksamhet där igen eftersom jag vet att det finns så många föräldrar där ute som inte gör det, som ser sin egna stolthet och bitterhet större och mera värd än de barn de ska skydda och värna. Att vilja såra och undergräva deras trygghet genom att smutskasta den andra mest viktiga personen i deras liv är så otroligt själviskt och elakt. Mammas malande hur pappa knullade runt, slog och söp skapade ingen sympati hos mig för henne. Tvärtom var det mot henne min tysta motvilja växte fram, sprungen av den besvikelse hon själv gav upphov till genom sitt egna drickande, oförmåga att låta mig vara ifred och släppa sitt ältande. 
 

Härligt!

(null)
En riktig sommarlovsdag som känns i skinnet men med behag i sinnet. Kan tänka mig att varje tillgänglig strandstrimla var knökad med folk så då varken jag eller Lilltjejen är särskilt förtjusta att bada i havet åkte vi till Arendal och njöt av tystnaden. Med undantag av några som flanerade förbi längs det fina promenadstråket var vi helt ensamma. 
Fiskade, flög drake, fiskade drake (förtvivlad Lilltjej, tack och lov att jag fick tag i den med draget och slapp ge mig ut i tången), solade och mös.
(null)

Vi började dagen med Water Obstacle Rush på Åbytravet. Barnsligt roligt och vi hade så tur att vi slapp de väldigt långa köer som tydligen uppstod. En del väntade nästan två timmar för att hämta ut sina biljetter(!) och likaså mycket väntan vid hindren. Vi hade nästan helt tomt förutom till sista jätterutschkanan, men ändock inte så illa som den hann bli när vi genomblöta hade kommit ner. Riktigt roligt!
(null)



Både och

Visst har det varit skönt på ett sätt att haft det så lugnt på mitt nya uppdrag. Men tillfredsställelsen av luckorna i kalendern tampades med den rastlösa känslan att vilja göra rätt för sig och tillföra något mer. Chefen uppmuntrade att passa på och njuta och försökte hålla med för rätt vad det är vänder det. Och visst gjorde det. Två veckor med fullt upp och tid som rusar - och det känns otroligt tillfredsställande. Fått E2E-ansvar för ett komplext flöde där de inblandade skrattat när de fått höra min uppgift. Välmenande lyckönskningar utan försök att dölja medlidande fick mig snabbt att inse att jag än en gång halkat in på något utan att reflektera eller ens undersöka innan jag accepterade. Som vanligt. 
Många och långtgående problem var orsaken till ett behov att se över hela flödet och ju mer jag försöker förstå och reda ut, desto rörigare blir det. Ändå var det ganska lugnt, jag puttrade på och hade lite möten för att försöka lägga pusslet. 
Så kom nya incidenter och plötsligt blev dagarna mycket kortare. Men har lärt mig mer på dessa två veckor än jag gjort sedan jag hoppade på uppdraget. 

(null)
Masat mig ut två morgnar denna vecka. Värmen är ju tillbaka så det är vackra och sköna starter på dagen även om kroppen känns tung och seg. Blir korta vändor som ändock är bättre än inga alls. Om en vecka följer två med semester då jag har Lilltjejen. Fritids har stängt i fyra veckor och liksom ifjol tar jag och Johan två var.

Imorgon ska jag och min telning springa Water obstacle rush. Hoppas hon kommer tycka det är kul, det lär jag göra i alla fall!


Varmt igen

(null)
Varmt så det förslår men man är försiktig med att klaga. Glassen smälte snabbare än vi hann äta men gott och skönt med en paus från kontorlandskapets fantasilösa omgivningar. Tack chefen!

Hämtade en Lilltjej och drog den 45 minuter långa vägen ut till våra gamla hemtrakter, Gråbo och det katthem som finns där.
(null)
Tjugoåtta katter huserade idag där Djurens samarittjänst förfogar över hus, utbyggnader och inhägnad trädgård. En del skygga, ovana vid människor, en del nykomlingar i karantän, en som väntade på sin adoptivfamilj och en drös kärlekstörstande och pälsfällande goingar. Det blev en mysig timme och värd restiden. 


Grönt alltså

(null)
Så har man då det där Gröna kortet! Fattar faktiskt inte riktigt hur det gick till eller vilka regler som faktiskt gäller - men nu har jag det ändå. Av de arton plus nio vi gått i helgen uppfyllde jag kraven enligt kursboken med två niohålsrundor på mellan 14 och 17 poäng från 150-metersutslag. Men när vi skulle registrera detta hos kansliet säger hon bara att jag redan har grönt kort med handicap 54. Sedan bluddrade hon något om nittionio och utslag och ditten av vilket jag bara förstod utkomsten i form av just grönt kort. Jahapp. Jag kan med andra ord gå ut själv på vilken bana jag vill nu då, utan fadder? Som godkänner en spelare med så högt handicap vill säga...de flesta kräver visst trettiosex har jag förstått. Eller nåt. 
När banan var fullbokad idag fick det bli en sväng på korthåls där jag fick ett poäng bättre än Christer, hohoho! Damen i kansliet kommenterade mitt scorekort med att jag måste ha talang. Tack säger jag och tänker på alla timmar jag faktiskt plöjt ned på att träna. Nu ska det sänkas handicap!


Midsommar

(null)
Visst saknar jag min Lilltjej lite extra när midsommar är under pappa-vecka, men det känns bra att hon får ett traditionellt firande med hans sida som har just detta att erbjuda tillsammans med massa vänner och släktingar. Mamma i all ära och publika arrangemang, men jag har inte den stora familjen eller nära vännerna med tillhörande jämngamla barn att leka med.
Jag fick istället leka med golfklubborna på min andra riktiga runda ute i Torslanda. Blåsigt värre och gick nästan lika dåligt som premiärrundan i Sisjön även om de sista nio hålen gick något bättre. Klarar jag nio till som dom har jag kriteriet för grönt kort. Vi var rätt möra efter det så blev en skön resterande dag utan några krav eller förväntningar. Lite mer frustration på Christers senaste spel som han hämtade igår, bakat, frossat och plöjt film. Blir nytt försök på golfbanan imorgon.

Christer håller ju på att ta mc-kort och klarade teorin i veckan. Jag gav honom en dräggel-snygg skärbräda till nya köket och kunde inte låta bli att köpa en kniv som får följa med mig hem. Inte mer än rättvist. Vill också ta mc-kort men urk vad det kostar. Fast köpte jag färre knivar och träningsskor skulle jag kanske kunna ha det där kortet, cykeln och nödvändiga tillbehör lagom till pensionen!
(null)


Rusk

(null)
Så har vädret här på västkusten återgått till det mer normala i form av regn och blåst. Rena turen att det bara droppade lite på vägen från träningen.
Det exceptionellt varma vädret vi hade medför extra varmt i bilen - så varmt att gummit i sugkoppen till min mobilhållare smälte! Som synes till och med såpass att gummit också runnit!
För Sverige exceptionellt ja men knappast ett land på sydligare breddgrader varpå jag kontaktade tillverkaren iDeal of Sweden. Vad jag vet är de numera globala distributörer med vad man kan anta testade produkter för förväntade temperaturer. Killen i kundtjänsten  bekräftade att han kände till andra fall men inte i Sverige. I vilket fall ersattes jag med en ny som levererades idag. En rejäl omgång med aceton fick bukt med gummiresterna på rutan.

Releaseveckan tuffar på med Lindholmen idag där jag bara kunde konstatera att koreografin inte sitter ordentligt. Ny chans på Frölunda imorgon. Låt fem är verkligen lika jobbig som låt sex är tråkig. Återhämtning till trots funkar inte klämkäcka låtar för mig i combat.

Fredagströtter

(null)
Min avkomma ville göra en modell av mig och gjorde mig till bläckfisk. Ska man tolka in något i det? 
Fritids stängd denna fredag så fick en heldag med min Lilltjej. Planerna vi hade funkade inte för andra parten så blir nästa gång hon är hos mig. Det var faktiskt hennes idé så hoppas hon gillar det när det väl blir av.
Istället blev det några timmar på Universeum med ASCII-kodning, husbygge, reptiler och kemilabb. Ett årskort där är tacksam och lärorik sysselsättning.
Till kvällen hade Monica lyckats få tag på gratis HSB-biljetter till Pettson & Findus föreställning i Gunneboskogen som vi fick. Supersnällt och så mysigt vi fick med medhavda filtar och gottigt att äta. På hennes avslutning var det en kille bland presentatörerna som stack ut från de övriga med sin avslappnade självsäkerhet framför den fullproppade skolgården. Det fick sin förklaring när Ronja identifierade honom under sminket där han spelade en mycket aktiv del av de många mucklor på den naturliga scenen. Kul!
(null)

Väl hemma och i säng slocknade Lilltjejen på tre sekunder och det lär inte ta mycket längre tid för mig. Framför allt inte när jag måste korreträna. Release på måndag och jag har i vanlig ordning inte pluggat tillräckligt.

Första

(null)
Förskolan eller nollan har i mina ögon aldrig riktigt ansetts vara del av grundskolan och därmed "riktig" skola. Kanske för att min egen förskola på min tid kallades lekis och rent geografiskt låg långt ifrån skolan. Idag firades i vilket fall avslutning tillsammans med de övriga årskurserna. Hänger på skolgården tillsammans med andra föräldrar, äldre syskon och närstående medan deras fröken har en egen stund med de små. En fantastisk pedagog som efter många år nu ska gå i pension.
Första avslutningen av vad som väl ska bli många fler. Med Den blomstertid och Idas sommarvisa, den sistnämnda som vi tragglat om och om igen och till slut kanske fått ordning på "vattnet i bäcken" och "smultronen åt barnen". Mot slutet överraskar fritidsungarna med en dans till Koukou move.
Vi tränger ihop oss i klassrummet för bulle och saft innan min stora lilla tjej får följa med farmor medan jag åker till jobbet. Under dagen får jag mitt medlemsskap bekräftat och första officiella golf-handicap registrerat. Både skämsigt och kul. Jag, spela golf, vem hade kunnat tro det? Allra minst jag! Nu är jag taggad att slutföra det gröna kortet och börja jobba mig nedåt i handicap!
(null)



Syns lite bättre

(null)
De som känner mig vet att majoriteten i mitt kläd- och skoutbud är svart, eller grått. Tycker ju det är så tråkigt att shoppa kläder som inte ska bäras på ett gym och försöket häromdagen resulterade just i två par träningsskor... Hopplös, men det är ju så mycket roligare! När jag kollar vanliga sommarskor är de bara fula, tråkiga och inte jag. 
Tog en lov på Dormy och hittade faktiskt en top jag närapå köpte - tills jag insåg att den var, just det, svart. Med nästintill barnsligt trots högg jag istället en vit och orange istället. Bra där. Undrar hur ofta jag kommer bära den.
Provade faktiskt en klänning men såg som oftast ut som en idiot. Gjorde ett försök i alla fall.
Bra med folk vid dagens combat och kroppen kändes pigg. Skönt! Skulle behöva nya träningsskor också...och löparskor. Hm...


Småland Open

(null)
Jönköping. På andra sidan vägen är Vätterns strand full av solbadare, men en halvtrappa ned med dörren på vid gavel för att skapa en smula genomdrag har cirka sjuttio personer knött ihop på de hundratrettio kvadratmetrarna för att spela flipper. En kompis till Christer har drygt trettio spel i en jättefin lokal med flippertävlingar och företag som målgrupp. Jag står på startlistan och av en slump blev det mitt gamla efternamn som registrerades. Känns både konstigt och bra att se det där svart på vitt. Sextiofyra är anmälda. Sextiotre är här och deltar. Vi delas in i grupper och spelar tre olika spel per grupp. Poäng efter resultat och nya grupper efter resultaten. Jag lyckas faktiskt vinna någon gång men när allt är klart stoltserar jag på en väntad sextiotredjedeplats. Inser att det är som golfen. Oavsett om det är en gräsmatta eller heltäckningsmatta vill man stampa med foten däri av frustration - men det är de där lyckade bollarna respektive kulorna som får en att försöka igen, och igen.

Mina händer doftar äpple. Inne på toaletten står inte mindre än tolv olika tvålsorter uppradade som en komisk följd efter en gästs kommentar om avsaknad av sådan vid ett tillfälle. "Lime och koriander" står inte på min ordning att prova...
(null)
En välsignelse med svala hotellakan efter de svettiga timmarna i lokalen. Tror majoriteten av gästerna på hotellet var flipperspelare faktiskt. Väldigt lugnt i denna lilla stad.

För övrigt hittade jag lite skor, varav ett par nog ska funka bättre till att trava omkring på golfbanorna. Fick också tummen ur för en tur på inlines i den sköna sommarkvällen. Apjobbigt men skönt.
(null)



Klen

(null)
Så var det nationaldag och därmed ledigt från jobbet. Firade med fyra varv på Albatross niohålsbana ute på Hisingen. Glad jag valde att testa den då det visade sig att alla utom en var rätt långa, genomsnitt runt 120 meter cirkus. Jag har ju nött rätt mycket på WOGs korthåls men behöver träna på längre slag också. Första varvet skrev jag inte ens ned då jag snabbt tappade räkningen. Tror jag slog bort fem eller sex bollar! Banorna var jättefina men både vattenhinder och omgärdande skog måste krylla av bollar! När jag tog kortare lovar i vegetabilierna i jakt på mina förrymda klot hittade man inte alltid sin egen - men väl andras! Det var nästan lite svampletning över det hela när man nästan blev lika glad av ett fynd, haha! Av mängden jag slog bort samt hittade gick jag nästan jämnt ut.
Fötterna värker infernaliskt så de tio år gamla skorna jag hade kanske har gjort sitt. Vill bara inte spendera pengar på golfskor, lågt vill jag inte sjunka. Nästan nog illa att jag tvingades köpa en sådan där keps av känt golfmärke med bara skärm vad-de-nu-kallas när jag en solpressande dag glömt min egna neutrala Craft. Har accepterat handsken av det faktum att jag får skavsår utan.
I vilket fall, förlorade bollar till trots gick det ändå rätt bra. Jag fuskade dock på så sätt att jag slog ut (läs bort) en, två, till och med tre bollar för att sedan fortsätta på den som slutligen behagade hålla sig från skog och vatten - och räknade från den. Efter första rundan förlorade jag nog lika många sammanlagt på de följande tre. Hyfsat ok ändå tycker jag.

Igår ringde fritids, Ronja hade ramlat och fått ett jack i ansiktet som troligtvis behövde mer än ett plåster. Det faktum att vi varit så förskonade från skador och sjukdomar hos vår Lilltjej gjorde mig, och också Johan när vi senare pratade, rätt ställda. Eftersom det var hans vecka hanterade han det och hämtade henne, men vi båda hade känt oss villrådiga inför den nya situationen. Vart ligger akuten? Eller ska man till en vårdcentral? Förskonade som sagt och mammahjärtat ömkade för sin Lilltjej medan fadern uppdaterade frekvent.
(null)
Det visade sig att det prydliga såret skurits upp av ett innebandymål som tappades när de skulle hänga upp det i boden. Ett gäng tejpremsor, en plåster mer för solskydd och en "liten kissemiss" från Kungsbackas akutmottagning och Lilltjejen lät ganska nöjd över sin tapperhet och väntade uppmärksamhet av kompisarna nästa dag. Som sagt, förskonade har vi varit. 


Grillad

(null)
Med femton lager solkräm var vi redo för ett antal timmar på en fotbollsplan. Skugga existerade inte så stundtals ångrade jag att jag inte tagit med paraplyet som jag avfärdat som allt för fånigt.
Småtjejerna kämpade på jättebra och körde frekvent ned sina huvuden i den framtagna vattenhinken.
Lilltjejen genomgick någon förvandling till de två sista matcherna och började plötsligt ta för sig på ett helt annat sätt och drev bollen hela vägen till mål - så många gånger att jag tappade räkningen! Både tränare och föräldrar kommenterade och undertecknad fattade ingenting. Från att hjula och studera skalbaggar till full fart och fokus. Undrar vad det var i det där vattnet egentligen.
Obligatoriska foton efteråt och självklart ville de sedan att morsorna också skulle posera!
(null)
Felicia är nog bästa kompisen för tillfället. De kunde sedan också leka tillsammans i Frölundas lekrum då Veronica hakade på min klass. Riktigt bra med folk vilket är överraskande roligt med tanke på vädret. Kan knappt fatta att jag har träningsvärk efter kanotpaddlingen igår...


Junisol

(null)
Ännu en högsommarvarm vecka går mot sitt slut. Ett kortare besök av välbehövligt regn och svalare temperatur påminde hur bortskämd man blivit. Köpte ny cykel att ha här och det blev att pedala till skolan för första gången. 
När värmen ska hålla i sig över helgen vad gör man då? Jo man ställer sig en stund på rangen för att sedan åka till Bounce! Inte helt otippat kunde vi nyttja studsområdet hur vi ville med endast några barnkalas på plats. Freerun och hinderbanan var helt tom så fick full fokus av hjälpkillen. Galet roligt och svettades som en gris!
(null)
Undertecknad kan bara konstatera att spänst, smidighet och mod är egenskaper jag uppenbarligen inte underhållit de senaste tjugo åren...!
(null)
En ytterligare premiär för Lilltjejen i form av kanotpaddling i vackra Stensjön blev en bra avslutning på vår dag. Imorgon är det fotbollscup för telningarna.


Blablablablablöh

(null)
Hela IT samlas för att mingla och lyssna på ledningens pep-talk. Det var ett tag sedan jag deltog live och påminns snabbt varför jag kört via webinar på sistone. Mingla, småprata, knyta nya och stärka befintliga kontakter. Kanske är det förväntat, kanske från ett proffesionellt perspektiv är det meningsfullt men jag orkar bara inte. Blir trött av bara tanken. Vad skulle jag hit och göra? Fick en bulle i alla fall.


Gågågågågåååå

(null)
Okej, jag har ju vetat det hela tiden men i praktiken blir det oftast en annan sak. Det är en jäkla massa promenerande i golf - och det är tråkigt! Jag vill ju bara slå bollen men för att göra det kommer man liksom inte ifrån det faktum att man måste följa efter den. Fötterna värker, så antingen är jag ovan eller så har jag dåliga skor eller en kombination av båda. Sedan har det kanske blivit exceptionellt mycket golfträning denna vecka vilket också kan vara en anledning.
Premiären igår på riktig bana gick blä-dåligt. Tror jag skrapade ihop en handfull poäng! Slag som gått så bra på korthålsbanan ville inte alls här. Till liten tröst gick det inte mycket bättre för Christer. Tror vi slog bort åtta bollar, hahahaha! Det var apvarmt med stekande sol så var rätt mör inför kvartalen. Som vanligt någon hyfsad låt och någon riktigt sådär. Vad gjorde jag efteråt? Drog till korthålsbanan för att nöta vidare och naturligtvis gick det mycket bättre än under förmiddagen. Men dessförinnan svängde jag förbi Droppen och fick äntligen tömma blod då värdet nu kommit upp över tillåtna gränsen, tjohoo! Kanske bidrog till att jag var helt slut resten av kvällen. Denna morgon? Ut och nöta igen, nu på Torslandas korthål som har längre banor så jag kan träna mera på det. Mera sol och högsommarvärme, kanske inte det bästa att knata omkring i. Seg i kroppen som också kändes till kvällens combat. Överraskande många deltagare och över hälften var killar, kul! Jag är inte van vid all denna sol och värme. Från att knappt sett solen på ett halvår tillbringar man nu timmar däri. Kroppen måste undra vad som pågår...

Sommar

(null)
Alla förundras över värmen som bara håller i sig. Rena rama högsommaren. Alla är överens om att detta blir det vi får. När faktiska semestertiden sedan kommer är det tio grader och horisontellt regn som gäller.
Efter slutförd kurs och rätt många övningsrundor måste jag nog erkänna att jag blivit biten. Visst känner jag mig som ett fån där jag går med bagen, men det verkar onekligen vara en sysselsättning som än så länge tilltalar mitt introverta jag. Såpass bra känns det att jag köpte både bag och klubbor på rea. En bag man kan bära på ryggen istället för axeln och så klubbor i den längd tränaren rekommenderade. Ville inte köra in mig på för korta. Och häromdagen hände det, en hole in one! Imorgon blir det premiär för fadderrunda, dvs ut på riktig golfbana istället för korthåls. Ska bli riktigt spännande.
I övrigt träning, lite jobb och så middag och överraskningsbio för att avsluta veckan. "Solo" var helt ok även om alla referenser till Star Wars spel och liknande, till skillnad från Christer och alla andra SW-nördar gick mig helt förbi.
Kvartal imorgon också, spännande att se nästa release!

Jag vet inte men alltså jag...

Det har liksom gnagt lite i ytterkanten av min tankevärld ända sedan dess. Inte kontinuerligt eller särskilt djupgående, liksom bara en liten ojämnhet i min vanligen så (ack inte) jämngoda tankeverksamhet.
En mångårig medarbetare på en arbetsplats avled plötsligt och oväntat. Orsaken var inte ålder och förutom äkta man fanns också två tonårsbarn kvar med kullkastad tillvaro och sorg. Oerhört tragiskt och orättvist som alla för tidiga bortgångar är.
Det som man kanske kan säga har stört mig är arbetsgivarens hantering, som väl är hedervärd nog - men som för mig har väckt dessa frågor som gnager. Scenariot var som följer: 
Arbetsplatsens chef upprättar minnesbord i receptionen och startar en insamling som ska gå till hennes barn. Besökande och anställda uppmanas att bidra. Företagets VD meddelar att denne bidrar med ett antal tusenlappar.
Detta är väldigt fint och hedervärt tycker jag och jättefin gest mot familjen som jag absolut inte missunnar gåvan.
 
Frågorna som dyker upp i mitt huvud är huruvida dessa arbetsgivare agerar på samma sätt oberoende av vilken anställd som avlider? 
Notera att detta inte är privata initiativ av den sort som jag administrerade för Anna-Karin. Här är det den avlidnas närmaste chef samt företagets VD i företagets namn som initierar och bidrar. I kommunikationen framgår att hon varit anställd ett bra tag och haft mycket personlig kontakt med de båda arbetsgivarna. Skulle detsamma ske om någon annan anställd plötsligt avled? Vid en annan filial med annan underchef? En som varit anställd lika länge, eller kanske till och med längre men inte varit också kompis med arbetsgivarna? Ska inte en arbetsgivare kunna göra ett sådan här initiativ bara för att de också råkat vara vänner? Absolut, men visst borde man i sådana fall särskilja huruvida det är ett privat initiativ eller inte? 
Jag kan bara utgå ifrån att det är en företagspolicy att hantera dödsfall på lika sätt oavsett vem den anställda var, möjligtvis med riktlinjer kring till exempel anställningstid och anställningsform på företaget. Kanske naivt att det jag hoppas på här är "lika för alla". För vilka signaler skulle sändas av företaget om man inte var konsekvent?

2018

(null)
Göteborgsvarvet 2018 bjöd på strålande väder på gränsen till för strålande. Värmen höll sig dock ganska sansad kring dryga tjugo men när det vindade lite tog man tacksamt emot dess svalka. Jag hade konstaterat mig nöjd inom två och en halv timme och var i mål på 2.17.48 - nöjd! Ola och jag följdes åt hela vägen fram till Vasagatan efter Avenyn där den oändliga sega motförsluten tar vid. Där hade han mer energi i benen än jag och gick i mål dryga minuten före mig.
(null)

Mina ben som fått en mil en knapp handfull gånger senaste året hängde fint med dryga första milen men började sedan ifrågasätta vad sjutton jag höll på med. Knäet var där och grumsade efter två kilometer men blev aldrig mer än just ett bakgrundsmummel. Smärtan kom efteråt schysst nog och väntat och nu så här morgonen efter värker det. Inte klivit upp och känt på det ordentligt så får se, men att jag har vikarie till min klass idag känns bra. Minns för två år sedan då mitt otejpade knä väckte mig under natten med högljudda smärtprotester. 
(null)
Tejpen är min räddare, så de intressanta solränderna får man ta! Med väldigt missnöjda ben men tillfredsställt sinne stolpade jag fram efter målgång - och resten av kvällen. Tant med rullator hade kört förbi utan problem. Jag lämnade Ronja med Johan i Järnbrottsmotet innan loppet då de tog cyklarna in för att titta.  
De stod sedan och hejade både i början och i slutet vilket gav extra boost. I det segaste partiet upp mot Linne följde de en stund med sina cyklar så då var det bara att tugga på och le mot sin fina mini-supporter!
Tog hem en Subway till middag och kollade lite Designated Survivor innan jag kollapsade i sängen. Klockan var kvart över åtta. Infernalisk huvudvärk och en kropp som skrek efter vila. När den nu varit så snäll och duktig tyckte jag den kunde få som den ville.
Nästa år igen? Absolut!


Nära nu

(null)
Som vanligt blir det liksom än mer verkligt när man står där med nummerlappen i sin hand. Och att sedan få årets vattenflaska känns löjligt bra bara det. Med mig till Svenska mässsn hade jag Ola som ska springa för första gången. Är så jäkla imponerad av honom och den resa han gjort! Från att skaka på huvudet åt mina morgonträningar (existerar inte för mig längre), har han själv inte bara funnit tillfredsställelse i att springa utan också föredra att göra det på morgonen. Det är så himla häftigt och jag hoppas han tycker Varvet är en lika häftig upplevelse som jag gjorde första gången. Han kommer att bräcka mig fullständigt så mycket bättre förberedd som han är än mig - såvida han inte springer ned i älven eller stannar för en öl på Lindholmen.

Kunde inte låta bli att ta ännu en bild på min lilla enhörning. Sötnöten min!

Sommarsöndag

(null)
Istället för att gå ut och avnjuta det fina vädret letade Lilla Grå upp den enda solfläcken inomhus. Sötis.
Ägnade lördagen till att hjälpa Christer flytta in i köket. Jisses vad prylar man kan fylla ett kök med och då rensades ändå en hel del vid tömningen. Ju mer plats, ju mer grejer...
Teknologin är nästan löjlig. Styra belysningen med en app på telefonen, kyl, frys, ugn och micro är också kopplade till nätverket och skulle inte förvåna mig om spisen är det också. Christer påstår sig nu önska de kyl- och frysmodeller som hade kamera också. Eh. Manualerna är centimetertjocka och det är touch screen med femtioelva menyer. Vad hände med två enkla vred till ugnen? Med hans nymodigheter vore det minsta att förvänta att spisen vänder pannkakorna åt en samt projicerar morgonnyheterna som 3D-hologram över matbordet under tiden som micron gör ungarnas läxor och frysen läser upp senaste mailen. Varför vill man ha kamera i sin frys?
Sista golflektionen bjöd på svingteknik, wedgeslag och sandskyffling i bunker. Nu är således nästa steg fadderrundor för att uppnå kriterierna för gröna kortet. 
Denna vecka har bjudit på rena sommarvärmen så förväntade mig knappt någon till dagens combat. Blev dock över tio och god stämning så var riktigt kul. Kändes riktigt bra i kroppen med massa energi. Skönt!

Tränatränaträna

(null)
Fick till elva kilometer i gassande sol med otejpade knän som ändå inte klagade alls! Om en vecka är det dags för dubbla sträckan.
Fått  till ett antal träningsrundor med den lilla vita bollen också och fixade två banor på två slag vardera, woho! Fick förvisso gräva bunkersand också och plocka bollen ur en buske... men det går helt klart framåt. 
Christer följde en runda denna klämdag som jag tagit ledigt innan han själv fick åka och jobba. Igår testade vi Torslandas korthålsbana som var förvånansvärt dålig. Blöt, dåligt markerad och dessutom en bana avstängd. Hörde förresten att de nu faktiskt anslutit sig till friskvårdsföretaget som Volvo använder...!

Min sociala bägare fylls ju fort, och hur fort beror mycket på vem eller vilka jag interagerar med.
Något jag förstått, och faktiskt gruvat för, är det förväntade samspelet när det är många på banorna och väntetid kan uppstå. Att gå ensam eller två medför alltså att man slår ihop med en eller två som går intill för att minska väntetiderna. 
När jag idag blev ensam fick jag således erbjuda en äldre herreman att slå ut med mig och han tackade ja med förtjusning - för golf var ju en social sport. Stön tänkte jag. Vi var endast på andra hålet så jag fruktade en överfylld bägare innan hål sex.
Han var dock av den lättsamma typen som pratade mycket ja, men det var förutsättningslöst. Det är ganska svårt att förklara vilka egenskaper som gör att vissa människor fyller min bägare så mycket snabbare än andra, men här blev det inte bara en runda till, utan också lunch - och flera timmar av mera prat innan vi till slut rundade av. Jag är nästan chockerad av mig själv. Bägaren full ja, men det tog överraskande lång tid. 

Christer messar senaste status. Elektrikern är nästan klar och golvets skyddspapper har äntligen kunnat tas bort. Det ser onekligen lovande ut. Fönster och altandörr ska tas upp om några veckor, markerad till vänster. (null)


Min profilbild

- Nedflyttad -76:a
- IT på Volvo Cars
- Body Combat-instruktör
- Mor till Ronja 110104
- Tre katter: Lilla Grå samt
Bror och Brorsan (Gråbröderna)

Tashmira är det alias jag kom på när jag för första gången år 1997 klev in i första Diablospelets Tristram. Sedan dess har det fått hänga med i alla möjliga alias-sammanhang!



Instagram:

tashmira

Maila mig






bloglovin


RSS 2.0