Alltså, snark!

Alltså, världens tråkigaste blogg just nu! Det är liksom jobb, träning, lite strul med översvämning i badrummet som förvisso nu är löst, och Lilltjej. En vardaglig lunk som så paradoxalt rusar fram. Snart november typ! 

Jobbet har blivit lite bättre på sistone. Mer kontroll, bättre förståelse och det där opåverkbara som nu har löst ut sig självt. Vem vet, kanske man kan hänga kvar här en stund till ändå. Likväl är det ett himla flängande mellan kontoren. Undrar vad det kostar företaget med alla anställda som tickar tid på transporter, plus trängselskatterna då väl nittionio komma åtta procent av alla anställda kör förmånsbil.

Näe, nu är jag trött. Gonatt.


Höst

Älskar hösten med alla dess färger! När vädret är snällt finns det nästan inget mysigare eller vackrare.

Men tänk att man är så kass på att faktiskt följa sin magkänsla och ta den där tjockare jackan och vantar. Frusit häcken av mig medan avkomman sprungit sig svettig på fotbollscup ute på Hisingen. Fick vända i dörren till simskolan på grund av strömavbrott så fick en lite alternativ morgon innan dansskolan. 
Tränat lite bråk vid fruktsalladstillverkningen. Fjärde- och åttondelar, femtio procent och delar av det hela. 


Knallar och går

Vi var ju tvungna att tillse bildbevis att vi faktiskt varit i Amsterdam så på vägen ut ur staden hoppade vi ur och dokumenterade! Säkert väldigt fin stad att utforska en vacker sommardag.


Veckan är snart slut och tant har hunnit passera 41, jobbat hyfsat flitigt, rattat nya XC60 (vill ha!) och shoppat vinterskor till Lilltjejen. Ute blåser det som sjutton och några morgnar har det varit frost. Löven på träden visar all sin höstprakt och man tänder ljus på kvällarna, mysigt!


Dag två

Torkarstolen dag två. Det luktar inte precis hallon i det hörnet nu! Syns nog inte så tydligt på andra bilden men golvet är sjöblött av svett - resultatet av BC 74 filmning. Man kände sig inte jättesugen på att lägga sig ned för styrkan precis. Inga omtagningar behövdes i alla fall till skillnad från CXworx. 

Musikmässigt var 74:an inte lika bra som 73:an, tyvärr. 

Att det råder LesMills feber hos åtskilliga blev ytterligare tydligt under dessa klasser. Vi köade över en timme och hann springa fram till platser längst fram åt sidan på den runda scenen. Rakt framför var det bara galet och därav ointressant att stå. Blev nog trångt ändå. Kanske syns på nedre bilden hur packade de står. Tänk att köra kickar, shuffle och hopp!

Och apropå folk så är det verkligen fascinerande hur Dan, Rachael och de andra programskaparna betraktas som kändisar som behövde ledsagas från scenen. Illustrativt är Roberts underbara selfie efter CX-filmningen! 


Dagen och konventet avslutades för vår del med "The Trip", deras senaste spinningkoncept. Man kör framför stor skärm vilket kändes som en given cykeltripp till illamående för min del. Dock gick det förvånansvärt bra och det var lite småfräckt med känslan att svänga och dyka. Min svanskota sade som väntat ifrån efter halva tiden så tacksam att passet inte var en timme långt. Mycket bra instruktör liksom till de övriga klasserna vilket också är att förvänta på ett sådant här evenemang. 

Lunchpaketen vi lagt till dessa dagar var ok men bestod av smörgåsar. Då var det underbart gott med riktig middag på turkisk restaurang! 

Undertecknad hade lätt kunnat krypa till kojs därefter men hakade ändå på till den uttalade "After work-out"- festen som var i samma lokal som där filmningarna ägt rum. Bra förutsättningar att dansa loss men inte mycket mer. Jag vaknade till såpass för typ trettio sekunders röj - sedan bytte de DJ och Linda somnade igen. Vi drog snabbt därifrån och jag fick somna på riktigt tre sekunder efter huvudet landat på kudden!

Kul helg, bra helg och något annat jag får med mig minnesmässigt härifrån är vädret. Trodde inte det kunde bli sämre höstväder än på västkusten men hade uppenbarligen fel! Regn, sol, regn, blåst, sol, regn, ösregn, blåst, sol, ösregn - allt inom en halvtimme!


Dag ett

Sängläge med värkande fossingar och trötta ben men mycket nöjd med första dagen här nere - One Live som LesMills konvent kallas. Första dagen och jag har shoppat alldeles för mycket!

Hotellet må inte ha vare sig våfflor eller plättar till frukostbuffén, men de har mini-doughnuts och mini-muffins! 
Notera Roberts fejk-tatuering i nacken...LesMills för att statuera äkta nörderi, och ja, jag lät mig övertalas att få en bakpå axeln!

Vi hade ganska gott om tid innan första passet så Robert ska titta till bilen som löst ut, något den gjort några gånger under resans gång. Denna gång var det dock skarpt men då vi tömt bilen kammade förövaren noll. Blev polisanmälan, provisorisk lagning, försäkringsbolag och sådant innan vi till slut kom iväg - och ändå hann till första passet, combat. 
Vi har ju precis kört igång release 73 men här bjöds vi på nummer 74, och som kommunicerats gällande den feedback (klagomål) de fått på musikens utveckling, hade de nu otroligt mycket bättre låtar. Energihöjande, pulserande låtar dom gav den där extra entusiasmerande känslan, SÅ skönt! Och visst var det kul att Dan Choen var med, som man hittills bara sett på filmerna.

Därefter var det Body Attack dom jag bara testat en-två låtar av förut - riktigt jäkla jobbigt. Nu blev jag väldigt positivt överraskad över hur mycket känsla av aerobics jag fick - från tiden jag började med gruppträning fem evigheter sedan. Tung och bra musik som helt klart gjorde mig sugen på att testa fler gånger. Instruktören var grymt duktig och man påminns hur viktig den rollen är för upplevelsen, i varje fall för mig.


Efter lunch var det dags för Body Balance. Det är ju välbehövligt för en kylskåpssmidig person som jag men jag tycker för illa om fötter för att riktigt finna den där välmående känslan som eftersträvas. Att få nakna fötter mitt i synen vid en framåtböjning eller liknande tycker jag är rent av otäckt. Och ja, jag vägrade ta av mig skorna så nej, är inte mer förtjust i mina egna!


Därefter hann vi åka och hämta bilen som fått rutan fixad! Kan inte säga annat än att det onekligen är värt pengarna att leasa när sådant här händer. Bärgare hämtade bilen och fixade som sagt, försäkringsbolaget tillsåg allt!

Imorgon väntar Combat74, CXworx, Combat75 filmning och The Ride. Hade en Body Pump också bokad men när vi så fick biljetter till filmningen den tiden faller den bort. Tror min kropp tycker det är ok...


Elva timmar tog det

Ensidigt intryck från vägperspektiv Tyskland: Vägbygge efter vägbygge tillika krypkörning varvat med turbotempo när tillfälle gavs, samt hysteriska mängden lastbilar! Rastplatser var och varannan mil fullknökade av fordonen.

Nederländerna: I brist på ljus är enda intrycket modernt, väl underhållet.
Tänkte försöka fånga landsgränsen på foto men då vägen tillät den snabbare hastigheten hade Robert svischat förbi så snabbt av vi insåg det först när avfarternas skyltar ändrats från "Ausfart" till "Uit"!
Undertecknad kan därmed checka av två nya länder. Precis, aldrig varit i Tyskland så väl av färjan väntade jag på Autobahn. Tog ett tag och Roberts förtydligande för mig att inse att Autobahn helt sonika är en motorväg som vilken motorväg som helst. Vilket antiklimax. Snabbt körde vi i alla fall, och andra än snabbare.

Det blev inte riktigt det färdsätt vi tänkt men nu är vi framme i alla fall!


Jahopp

Alltså, jag fick ju liksom nåt sms från KLM men då mina kunskaper i holländska är ytterst begränsade blev min översättning i stil med att man nu varsågod kunde checka in och trevlig resa och sådant.

På flygplatsen och Google translate senare var det visst att flyget var inställt. Erbjudandet att flyga imorgon via Oslo funkade ju sådär så det fanns egentligen bara ett alternativ, åka hem igen och ta bilen!
Så nu står vi i ett regnigt Rödby och väntar på färjan till Puttgarden. Så det kan bli.


Typ packad

Ett antal uppsättningar träningskläder nedstuvade och redo. Shoppade sådant jag tänkte kunde vara bra att ha som påfyllning mellan passen. Resorb tyckte Robert så fick bli lite sådana också.

Kollade igenom våra bokningar och fick det till "endast" nio pass som mitt resesällskap plockat ihop. Nätta grejer som Body Attack, CX Worx, femtioelva Combat och nåt nytt spinningkoncept! En Body Balance kan jag såsa till, phuu!

Börjat veckan med två releaser och ett morgonpass på jobbet. Känner av både knä och axel så bådar ju gott inför det som komma skall. Tejpen är nedpackad! 


Katter

Dryga timmen innan föreställningen började erinrade jag mig Nordiska Motståndsrörelsens demonstration och gick in och läste i GP. Marschen skulle utgå från Skandinavium och gå mot Gamla Ullevi. Tydligen hade de fastnat vid Focushuset med vissa oroligheter där. Vart vi skulle? Skandinavium. 

Trafiken på E6 visade tydligt att det var alternativ parkering som gällde och kunde inte låta bli att känna lite olust när vi promenerade mot Skandinavium, enbart för att jag hade Lilltjejen med mig. Jag visste ju inte hur pass oroligt det var. NMR var visst inkapslade vid Focus så de enda vi mötte var motdemonstranter, så knödde oss igenom avspärrningarna till entrén utan problem.

Med platser på andra raden kunde vi inte sitta mycket bättre och tyckte föreställningen var riktigt, riktigt bra. "Memory" fick mig till tårar - båda gångerna. Lilltjejen var engagerad under hela tiden och förundrades, skrämdes och gladdes av de olika katt-karaktärerna. Jag hoppas hon kommer att minnas något så som jag gjorde!


Minnas

Dagens skrivpuff:
Hur kunde tystnaden verka som ett dån? Stillheten ett hån i det rofyllda rummet. Den dämpade belysningen tycktes absorberas av de ljusgrå gardinerna som täckte fönstren, tilläts släppa igenom morgonljusets strålar som ett behagligt dis. Inga lät blicken svepa upp i det vitmålade taket ned till de intetsägande tavlorna och metallkrokarna på väggen där dotterns morgonrock hängde ensam i färgglatt majestät mot den blekblå väggen. Undvek mekaniken och elektroniken vid sängens kortsida. Hon var inte redo, hade inte haft en chans att bli redo. Herregud, kunde någon någonsin bli redo?
Smärtan var brännande skarp och trycket värkande svart, konstant sedan den dagen. Mekaniskt strök hennes hand över lakanets ränder, slätade ut rynkor som inte fanns för att igen glida över dotterns lilla arm där den vilade så stilla, ännu så varm men ändå så livlös. Aldrig mera känna dom lindade kring hennes hals, den varma andedräkten mot kinden, höra skrattet, se ögonen som tindrade av liv och okynne. Hon skulle alltid minnas vilket kändes som ett straff, en förbannelse hon inget hellre ville än undslippa. Samtidigt ville hon aldrig någonsin glömma. Minnas. Alltid. 
Med en kropp som kändes bortdomnad, tung som bly och leder stelnade i evig smärta böjde sig Inga fram och kysste den mjuka kinden. 
     "Sov gott, vi ses i Nangijala."


Tja men alltså...

...bloggmotivationen har nått en ny bottennivå. Men jag antar att det lätt blir så när dagarna rullar på med jobb, träning och Lilltjej. Blir liksom inte så mycket annat, vilket visserligen inte behöver vara så tråkigt som det kanske låter. Jobbet är fortfarande upp och ned, fylld med tillförsikt för att några timmar senare kräkas på allt vad det heter. Lilltjejen förundrar mig ständigt med sin förnumsighet och lättsamhet och nya koreografin går långsamt och motsträvigt in i hjärnan. 


När jag var barn åkte vi till London och såg på musikalen Cats. Tror jag var i lågstadieåldern men har ändå ganska distinkta minnen. Såsom deras klassiska logotyp(?), kattögonen med dansares siluetter som pupiller, den lilla röda teaterkikaren, dansarna som sprang omkring i gångarna med lysande "ögon" innan föreställningen och Elaine Paige som sjöng "Memory" medan hon försvann upp genom taket. Känns lite speciellt att jag nu ska gå med Lilltjejen och förhoppningsvis ge henne några minnen från sin första musikal som alltså blir densamma som för mig, en generation senare!

Apropå jobbet med dess upp och ner känns det skönt med kortvecka nästa vecka då jag och Robert drar till Amsterdam. Vi lyckades dessutom få tag på biljetter till combat-filmningen, we-ho! Kul också att jag ska köra igång combat på jobbet! Eklanda har en rätt stor gymnastiksal dit de ordnat ljudsystem och headset så nu är alla som jobbar där i huset välkomna noll sju noll noll! Blir kul att se hur det kommer att gå. En kollega skickade inbjudan till en av våra SME:er som när han såg tidpunkten undrade om avsändaren var dum i huvudet, hahaha!

Till veckan kör vi också igång Backaplan som sagt, lagom till releaseveckan. Så jag och Robert kommer att stå där på måndag och tävla om vem som är mest virrig. Tror undertecknad kan ta hem priset! Så om jag inte är helt fel ute kommer jag att landa på nästan tio pass nästa vecka! Borde kanske ta ledigt på måndagen veckan efter då kroppen lär vilja stanna kvar i sängen. Fast ska ju teama med Robert igen på Backaplans jubileumsdag. Har en känsla av att tejpen kommer att komma till användning!


Fyra i sängen

Så var träningsveckan över och Lilltjejen hos mig igen. Mysknör i hennes säng med Brorsan och Lilla Grå. 

Christian brukar ju köra combat i Majorna och för några veckor sedan fick han idén att jag skulle köra för dom på jobbet och sagt och gjort hade jag plötsligt en placeholder i kalendern. Tisdag i ottan infann sig så några starka kollegor för att kickstarta dagen. Kul! Till och med chefen var med men har inget bildbevis då han fick smita för ett möte, haha!

Till skillnad från igår hade jag betydligt mera ork i kroppen denna dag, gött!
Bara en vecka kvar till jag och Robert kör nya releasen i Backaplan - och jag har knappt pluggat något! Två releaser kör vi för att på torsdagen sedan dra till Amsterdam! Japp, efter drygt elva år som instruktör ska jag till slut på ett LesMills-konvent! Och då blir det ett där de spelar in filmerna! Dock hann combaten säljas slut innan vi bokade men sätter hoppet till de ytterligare som släpps i veckan. Annars har vi en annan filmning bokad - och femtioelva andra klasser att gå på. Undertecknad kommer att stylta fram!


Rörd

Tack för lånet av din klass Sandra! Tack och hej Majorna, underbara deltagare som kickstartade varannan lördag med mig - jag kommer sakna dom!

Efteråt fick jag en present av Annica och Hana, så jäkla fint att jag nästan började gråta, och hade jag läst kortet där och då hade jag definitivt gjort det! Att ta sig tiden och göra något sådant gör mig så jäkla glad och tacksam! 


Ihoptejpad

Nya tights att lubba i hjälpte föga för mitt knä. Igen tejpade jag höger lösare, kände det men struntade i det och då får jag skylla mig själv. Kändes i övrigt skönt bra i kroppen att äntligen komma ut. Måste få till det mera regelbundet!

Kunde inte med att tejpa både knä och axel till kvartalen. De andra skulle ha pikat om inte tanten borde tänka på pensionen snart! Axeln har ju bråkat till och från ett tag nu, och nu såpass att jag ville förlita mig på min underbara kinatejp. Det gick bra men knät uppskattade inte min stolthet. Till benlåten nummer sex sade det ifrån såpass och jag tvingades mes-köra, också med vetskapen att jag skulle hålla till eftermiddagens klass också.
Så några timmar senare var det bara att gilla läget och tejpade knäet också. Bedrövligt. Robert supporterade på scenen med två låtar, knäet kändes knappt och kan bara tillskriva tejpen sina magiska egenskaper. 
När man nu har nya koreografin i kroppen är det alltid lite lättare att plugga framför filmen. Koreografimässigt är den helt ok medan musiken som sagt har en hel del att önska. Eller så är tant bara en konservativ bakåtsträvare som hävdar att allting var bättre förr...!


Viktiga

Dagens skrivpuff:

Vad är det viktiga egentligen? Faktiskt? För mig, för dig? Det som betyder något, spelar roll, verkar. 
Vad är det?


Veckoslut

En nöjd Lilltjej efter frisörbesöket. Morsan fick också trimmat sin slitna man. När jag hämtade på skolan omringades jag av hennes kompisar som alla ville följa med oss hem. När de förstått att det inte funkade den dagen och Felicia var inbokad dagen därpå började kommande veckans dagar fyllas på! Det är ju fantastiskt glädjande som sagt, men många har en förmåga att bjuda in sig själva så i lugn och ro får man sedan kolla av med Lilltjejen vad hon själv faktiskt vill. 

Liksom Leonel i förrgår var det första gången och det var onekligen skillnad på hur de lekte. Pojkar är generellt mycket mer utåtagerande och högljudda så tycker det är roligt att Lilltjejen trivs med både och. Felicia var jättemysig och har också skilda föräldrar. En annan klasskompis mamma flyttade in i lägenheten under men de verkar inte leka fullt lika mycket med varandra. 

Mitt konto till LesMills portal strular så har tack och lov fått tillgång till nya releasen av Robert. Virkar på nästa Hjärtekatt och pluggar koreografi. Japp, musiken är fortsatt tråkig och oinspirerande...


Mitt i veckan

Igår ville Lilltjejen gå hem från skolan själv medan morsan körde omvägen. Knep till i hjärteroten och tjocknade lite i halsen när jag såg henne trava iväg med sin ryggsäck. Min fina Lilltjej! Ofta säger jag dagis istället för skolan och oj vad snabbt man korrigeras. 

Idag hängde Leonel med hem, så kul att hon också har killkompisar och de leker kanon, supergullig kille. Imorgon ska vi till frisören men fredag är det Felicia som står på tur och än en gång är jag så glad att hon har många kompisar som vill leka med henne.
Tycker de är så söta i sina Balltorpskläder, de hade idrottsdag idag med friidrott på schemat nere på vallen tillsammans med en annan skola. 
Själv hade undertecknad inte klagat över en idrottsdag. Har träningsabstinens som inte kommer att kunna åtgärdas förrän på söndag! 
Jag har ju fått ge tillbaka Majorna till Sandra men istället fått möjlighet att starta upp i Backaplan tillsammans med Robert, wee! I oktober kör vi igång.


Turbohelg

Alltså, jag minns där vid besöket hos syster och Anders i Stockholm då de kläckte nyheten att hon väntade barn. Stora känsloyttringar är ju inte direkt något jag är känd för så tårarna av glädje och förundran överraskade mig nog minst lika mycket som dom. Det var drygt tio år sedan. Tio!
Min virkade katt hann fram i tid och har nu fått namnet Dutten. Så nu har han Dutten och Datten, haha! Grattis Aron!

Med Lilltjejens alla aktiviteter svischar helgen snabbt förbi! "Bilar 3" har nog den äldre generationen större behållning av och visst är den himla snyggt gjord. Ändock var första filmen klart bättre och tvåan har jag inte ens sett, en mycket liten förlust har jag förstått.

Denna söndag bjöd igen på väldigt mycket folk, har nog aldrig haft så välfylld sal som på sistone. Väldigt roligt! Nästa vecka ska jag upp i ottan och köra med kollegorna på jobbet! Christian brukar ju köra så han drog upp förslaget att jag skulle köra med dom och knappt hade jag stammat fram ett ok innan placeholdern plingade till i inkorgen. Kommer bli väldigt intressant!

Nästa söndag är det kvartal, en ny release ska nötas in och jag ser med viss bävan emot hur musiken kommer att vara. 

När barnpassningen nu är igång igen på anläggningen kunde båda i paret Patrick och hans fru jag inte minns namnet på vara med. Hon hade sett mina hoppbilder med honom i mitt FB-flöde och sett fram emot att nu också kunna vara med! Jag har världens roligaste deltagare!


Lite extra

Johan är ju på semester i Portugal så vi bytte några dagar tidigare. Därmed får jag några dagar extra med min Lilltjej. Hade ärenden att göra så blev en mysig mamma-dotter avslutning på veckan med shopping och middag på Frölunda torg. När jag hämtade henne på skolan var hon inte alls på humör, svarade nej på allt och allmänt tråkig. Kände att jag smittades av hennes dåliga humör och attityd tills jag frågade om något hänt. Hon brukar ju alltid vara så lätt och glad att göra med. Till slut kom det fram att fyra pojkar i klassen följt efter henne under dagen och sagt elaka saker. Blev bra prat i bilen och en gladare Lilltjej. Försöker mota in styrka, mod och attityd i henne. Att när det inte räcker att säga ifrån eller säga till fröken, att det är ok att bli arg, att lita på sin magkänsla och våga svara tillbaka med samma mynt. Hur lär man sina barn detta? 


Veckan har annars varit rätt ok med träning och tillverkning av glutenfria cupcakes till torsdagsfikat. Farligt goda!

Det är lustigt hur snabbt katter vänjer sig vid rutiner. Som den extra maten varje morgon. Oerhört gulligt att se dem svansa omkring medan Lilltjejen gör iordning.
Imorgon blir det en fulltecknad dag med Lilltjejens förtecken. Sim- och dansskola, kalas för Isabella och sedan bio. På söndag börjar innebandyskolan också, phu!


Klar!

Min lille gudson är ju inte jätteliten längre och fyller tio på söndag. Liksom min Lilltjej önskade han också en Hjärtekatt som dock inte har stygn i hjärtat - eftersom dessa endast är förbehållna de hjärtsjuka barnen. Färgerna är efter "Datten", hans gamla favoritmjukiskatt. Tycker den blev riktigt söt!

En annan "Datt" i soffan intill...


Alltså förlåt, men hahahahaha!

 
Jag kunde inte låta bli att brista ut i skratt när jag fick det snabba svaret från Prithu. Jag vet ju hur hårt pressade han och hans kollegor är och har varit senaste månaderna och hans replik sade verkligen allt!
 
 

Drippeli-dropp!

Jag kan inte erinra mig att det var några speciellt utmanande fysiska grejer igår förutom löpningen men ändå vaknar jag upp till synnerligen stel kropp!

Lugn dag med förvånansvärt fint väder som gjorde att jag väntade mig lite deltagare i Frölunda. Istället blev det nästan mer folk än vanligt! Trötta axlar men lika kul ändå!
Eftersvettas så en pöl på golvet har bildats av det som droppar från håret och handskarna luktar verkligen inte hallon!


Stadsjakt!

Japp, tänk så det kan bli! Var ju lite besviken att jag inte kunde vara med i årets Stadsjakt. Dels hade jag Lilltjejen och dels för att jag ändå inte hade någon att köra med. Frågade Johan men han hade sin Herrclub och planerade den aktiviteten till att vara just deltagande i Stadsjakten. Så fick de först ett bortfall och jag frågades om jag ville delta. Absolut om barnvakt kunde ordnas. Sedan kom ännu ett avhopp och de var ett helt lag kort. Efter mycket sista-minuten-koordinerande från Johans sida kunde jag och Elena bilda lag och köra.

Var det ok? Frågade han. 
"-Haha, absolut, snacka om gyllene tillfälle att lära känna varandra!"
Elena hade tydligen svarat så gott som samma sak, haha!
Så jag lämnade Lilltjejen och de grejer hon behövde för sim- och dansskola samt kommande skoldagar till fina farmor innan jag fixade baguetter till Herrcluben och hämtade Elena i Lindome för att sedan ansluta på Brevkortsgatan och Herrcluben. T-shirts delades ut och preppades med lagnamn, papper signerades och så vidare.
Vi tilldelades namnet "Lagom", haha!

Första timmarna hängde vi på grabbarna men då de första var mer inriktade på fest än tävling drog vi till slut ifrån dom - när vi var hyfsat klara med var de resterande uppdragen låg!
Dra bil, skjuta pistol, pricka bollar och träna minnet, vi kompletterade varandra bra hon och jag. Elena är en sådan där som kör hinderbanor som Toughest, vet faktiskt inte vad man kallar det. Extremsportare? I vilket fall fick undertecknad kämpa för att hänga med i sprintarna mellan bussar, spårvagnar och stationer, phuu!
Samla höjdmeter på Valhallabadet innebar att hon hoppade för första gången från tiometers - två gånger! Själv vågade jag bara femman två gånger, tillräckligt läskigt!
Kändes som jag sedan fick russinröv av att springa vidare, troslös med blöta shorts, här var det inte tid eller utrymme att byta tillbaka! Hästskokastning, freesbergolf och intag av chiliflakes ute på Hisingen och vi fann oss i tidsnöd att hinna tillbaka i tid.
Tack vare kö till utcheckning hann vi precis, med tio erforderliga uppgifter avklarade!

Därefter var det snabbt tillbaka till Lindome då barn skulle hämtas för Elena. Själv kunde jag avnjuta lyxen att på egen hand ta min otroligt trötta kropp hem - via pizzerian!
Blev inte många knop resten av dagen och lyckades hålla mig vaken till halv tio i alla fall - en bedrift!

Ligger nu med två grå intill och känner att kroppen är rätt stel. Känner också av knät efter springandet. 

På torsdag åker Johan och Elena till Portugal så Lilltjejen blir hos dom lite kortare denna gång. De bor visst praktiskt taget redan ihop och Lilltjejen verkar trivas jättebra där - och med Elena och pojkarna. Intrycket jag fick där förra veckan har bara förstärkts så det känns väldigt bra. Skönt!


Nattning pågår

Kanske inte den mest lämpliga musiken när man sitter i bilkö från jobbet. Eller så är det kanske just vad det är. Erinrar mig kompisens lilla stroboskop som kopplades in i mitt rum, persiennerna som drogs ned och så dansade vi gärnet, Mattias, Magnus, Peder och jag. Grannen berättade för mamma om "det vilda festandet" som hade försiggått och blev vansinnig. Är det inte bättre ur föräldrasynpunkt att i alla fall veta var avkomman håller hus? Fast antagligen var det mest att det "såg illa ut" inför grannskapet som gjorde henne upprörd.


Hämtar Lilltjejen som gjort en present till mig, gullungen! Uppdatering av garderoben stod på agendan och att shoppa kläder är inget som står på hennes favoritlista. Sådan mor sådan dotter. Jag går bland klädställningar och försöker uppbringa lite entusiasm hos min avkomma för än den ena tröjan och den andra byxan. Har lyckats få ok på några plagg men min snabbväxande unge behöver mer, vilket jag påpekar.
"Men jag vill inte ha mer!"
Note to self att påpeka detta om tio år: Mamsen som erbjuder, ja mer eller mindre tvingar henne att välja mer kläder för morsan att betala men får till svar att hon inte vill!
Nu är det betydligt roligare att köpa Lego. Då hon fullgjort sin "uppgiftslista" som innefattat bland annat tömning av kattlåda och rumstädning ett antal gånger var utdelningen en valfri byggsats i rimlig prisklass. Så nu har hennes tämligen omfångsrika samling utökats ytterligare. Tycker det är bra roligare att hon föredrar Lego framför Barbie, som kompisen har dille på. Det har ju jag dessutom också en behållning utav.


Söndag

Så var Lilltjejen min igen för en vecka framåt! Gjorde läxan med en gång - hennes första, stort för mig! Antagligen större än för henne. Min lilla stora tjej! Förundras ständigt över hur stor hon blivit och alla saker hon kan kläcka ur sig.

Fick veta av Johan att hon skulle delta i en hinderbanetävling igen och åkte dit för att titta. Som tur var hade jag träningskläder på, för hon tyckte morsan skulle springa med! Ja, visst kunde man fuska som förälder men hon höll bra tempo även om motivationen svek emellanåt. Än mer tur att jag tagit med träningsväskan med ombyte eftersom det blev väldigt vått om benen mellan Sjöfartsmuseet och fastlandet.

Deltog gjorde också Johans nya tjej och hennes två pojkar. Har ju hört om henne av Lilltjejen och fick så äntligen träffa henne. Antar att det kanske kan vara kymigt i början för många med frågor om den nya "duger" att anförtro sin dyrbaraste skatt. Nyfikenheten har varit stor liksom glädjen att Johan verkar ha gått vidare, och med en tjej som enligt min uppfattning verkar kanon. Bara positivt intryck och så två pojkar i Lilltjejens ålder som hon verkar komma bra överens med. Att Lilltjejen också verkar kunna ty sig till henne skulle kunna kännas i mammahjärtat men det är ju bara positivt. Ännu en vuxen som betyder mycket för Johan och som uppenbarligen bryr sig mycket om min Lilltjejs väl och ve också, bättre kan det väl inte bli! Ser fram emot att få lära känna henne bättre.

Ännu något positivt med henne är att hon verkar lika träningsglad som jag, hehe! Johan fångade oss på bild i det jämrans nätet från båten. Jag skulle ha tagit shorts som jag tänkte innan jag åkte hemifrån!

Slapp i alla fall handla inför veckan i våta kläder och skor, så fick det gjort innan mitt pass i Frölunda. Lite seg i kroppen till en början men sedan blev det energiöverslag och maximal träningsglädje, woho!
Imorgon ny arbetsvecka. Ska jag köra i Gamlestan, Eklanda eller Torslanda? Hm...


Lugnt

Fick ett rejält gäng på Lindholmen igår, trots att jag var vikarie, det var fredag och relativt skönt väder - kul! Fick med Martin på svettisbild denna gång, han brukar köra med mig i Frölunda också. Flera av Lindholmsstammisarna frågade om jag inte kunde köra igång BC på Backaplan nu när Markus slutat. Combaten som varit så populär där har nu endast den virtuella att tillgå. Jag skulle gärna vilja men kan ju bara varannan vecka - vilket tydligen var ok för stammisarna, haha. Bättre än inget i och för sig. Har ställt frågan till anläggningen så får väl se vad de anser.


Väl hemma igår blev det soffläge - tills vi fick en P2 på jobbet. Bara att koppla upp sig men efter en tid visade det sig inte vara vi som var orsaken i alla fall - tack och pris! Har liksom varit tillräckligt av det på sista tiden.
Om några timmar är det dags för att svettas med det härliga gänget i Majorna - för näst sista gången. Har ju delat den med Sandra och det är ju egentligen hennes klass,så nu vill hon ha tillbaka den. Tråkigt men tacksam att jag fått dela under denna tid i alla fall.


Gårdagen

Ynka fyra grader har man vaknat upp till två dagar i rad. Kändes riktigt varmt och skönt denna morgon när regnmolnen kapslat in oss till härliga fjorton.

Fick en dragning i WAS och CDBs uppsättning av Robert igår - på bäbisnivå. Det är ungefär där jag befinner mig. Vikarierade pass två av tre för entusiastiska deltagare i megavarm sal. Svettades som en gris men kändes jäkligt bra. 
En viss liten gudson ville också ha en stygnlös hjärtekatt. Han fyller år om två veckor så att hinna färdigt borde gå - om jag är hemma och faktiskt kan jobba på den! När jag nu tränar varenda kväll på R-fria veckor blir det inte många maskor gjorda. Innebär att det måste bli desto fler nästa vecka!


Jomensåatte

Kan inte tro att jag är den enda som råkat ut för det - att mensa ner sina kläder! Kjol i detta fall, tack och pris att jag föredrar att bära svart! Fattar inte hur jag lyckades, blod överallt, bara ned med alltihop i tvättstället. Som tur var hade jag inga möten som väntade. Megamysigt att jobba vidare i fuktigt plagg, men ändock oerhört lättad att kjolen inte var grå eller ve och fasa, vit!


Robert är i Kina igen så hoppade in i Lindholmen. De var lika pigga på att än en gång posera för honom, sötisarna!
Just det, efter söndagens pass kom en nygammal tjej fram. Hon hade kört lite combat förr på annan anläggning. "Du är superduktig, det här var det roligaste passet jag någonsin gjort!" En av dagens deltagare hade bokat annat pass på annan anläggning men bokade om sig till mitt när hon såg att jag skulle köra. Suger åt mig all denna uppskattning som ser till att påminna hur viktig instruktören kan vara för upplevelsen i gruppträningslokalen. Vi är alla olika och man brukar ju hitta "sin/sina" favoritinstruktörer, vilket man ju gjorde själv som flitig deltagare innan man "bytte sida". Är så glad att kunna vara denna föredragna instruktör för några i alla fall!


Regn

Våffelfrukost i vanlig ordning denna passerade söndagsmorgon. Färdigställde "Bror" och Lilltjejen vill nu också ha en egen Hjärtekatt - rosa. Har poängterat att den i så fall får ett hjärta utan stygn och då hon förstått varför de har stygn och syftet med Hjärtekatterna är hon ok med det.


Då Johan var på GAIS-match lämnade jag henne hos farmor, men först cyklade hon på egen hand till Johans ställe för att lämna cykeln där. Premiär för det, fast morsan körde jämte hela vägen...


Rejält gäng i Frölunda när semestertider nu är över. Som vanligt efter en veckas uppehåll var Linda övertaggad med massa extra energi. Rooooligt!

Så var det måndag och arbete i vanlig ordning. Fick ett litet löppass i hyfsat väder innan thai-käk hos Robert och planerande av kuligheter i oktober!


Njae men alltså ändå

Alltså, de är ju rätt söta där de springer runt mer eller mindre fokuserade på boll och match. Men det är väl just också den enda gnutta entusiasm en sådan som jag kan uppbringa. Fotboll är verkligen dötråkigt. Men föreningslivet och framför allt lagspel inbillar jag mig är nyttigt för min avkomma, och då Johan har fotbollen väldigt varmt om hjärtat är det bara att hänga med. Men någon fotbollsmorsa blir jag inte!

Jag får vurma för dansen och förhoppningsvis något instrument framgent. En kampsport skulle jag ju också vilja klämma in men vi har ju redan nu kanske väl många aktiviteter. 
Till näst sista matchen kom regnet. I den horisontella piskande ösvarianten. Folk sprang och kvar kämpade stelfrusna små glyttar, domare och föräldrar med krampaktigt glättiga leenden i regnvåta ansikten. Lilltjejen grät men av någon förunderlig anledning klev hon ändå över sargen då en lagkompis gjorde sig illa. Att farfar och Johan anslutit peppade nog extra.
Det var synnerligen ynkligt att se de små plaska omkring med armarna hårt tryckta till kroppen. Domaren kortade ned matchen och alla flydde in under tak.
Som tur var hade jag ju handduk och lite torra kläder sedan simskolan som jag hämtade. Till sista matchen var solen framme igen och ovädret kändes som ett surrealistiskt ögonblick, lika snabbt passerat som det kommit.
Nu snarkar hon intill mig med Brorsan och Lilla Grå . Ska gå och göra ännu ett försök att få till hjärtat till min hjärtekatt. Hittar inget mönster jag förstår eller fixar!


Min profilbild

- Nedflyttad -76:a
- IT på Volvo Cars
- Body Combat-instruktör
- Mor till Ronja 110104
- Tre katter: Lilla Grå samt
Bror och Brorsan (Gråbröderna)

Tashmira är det alias jag kom på när jag för första gången år 1997 klev in i första Diablospelets Tristram. Sedan dess har det fått hänga med i alla möjliga alias-sammanhang!



Instagram:

tashmira

Maila mig






bloglovin


RSS 2.0