Sista

Torsdagen gick till största delen i rekryteringens tecken och slutade sent men med en framgång som innebar att jag får anställa min tredje medarbetare till vår tech hub! 
Vår sista dag blev det lite jobb under morgon och förmiddag, vanan trogen den svenska klockan. Därefter blev det en Uberbil till Commercial street som rekommenderats för shopping. 
(null)
Fina Christina, sådan kämpe med sin elaka höft med smärtor som inga mediciner riktigt biter på. Vi betade av några butiker och hon hittade två jättefina indiska kurtas, en kombination av klänning och tunika som kan komma alla möjliga format i längd på både kropp och ärm men kännetecknas av djupa spröjs(?) i sidorna.
Lite kul att hon sökte plagg med massa bling - vilket de har gott om, medan jag ville ha no bling, som det förvisso också fanns men då mest liknade städ- eller sjukhusrockar.
De traditionella saris är otroligt vackra men själv skulle jag inte kunna vare sig göra den rättvisa eller känna mig bekväm. 
Obekväm kände jag mig också med de påstridiga försäljarna som drog fram plagg efter plagg som jag omedelbart ratade. I den mer kommersiella butiken där jag hittade en del västerländska kläder till Lilltjejen märktes det att försäljningen inte var avhängigt deras lön då servicen istället var obefintlig. Skönt.

Asfalt och grusväg, byggbråte, butiker, gatuförsäljare och sophögar. De djupa kontrasterna såg man hela tiden där vi gick i den tryckande hettan. Tog en rickshaw tillbaka till hotellet, smidigare, billigare, svalare och betydligt roligare än en bil som saknar luftkonditionering. 
Lite mat innan jag slumrade en stund vid poolen där det faktiskt rullade in lite moln med marginell lättnad i värmen.
(null)

Med den förestående långflygningen körde jag en halvtimme på hotellets gym men den knappa luftkonditioneringen där inne gjorde det dubbelt så tungt på löpbandet.

Mina indiska teammedlemmar vill så gärna veta vad jag tycker om landet och hur sammanfattar man efter så kort besök varav majoriteten av tiden tillbringats i den priviligierade delen?
Mitt besök var så kort och erfarenheterna en knapp skrapning på ytan men intrycken tillräckliga för somliga att fastna.
Diversifieringen, den extrema fattigdomen och umbärandet tätt intill välstånd och lyx. Den knappa ettåringen som sov hårt ihopkrupen på en plywoodliknande skiva som utgjorde pakethållaren till en cykel medan fadern tiggde intill. Mannen som haltade intill vägen med lårbenshuvudet skarpt avtecknat under huden, uppenbart slaget ur sin ledkula, ett offer av den skoningslösa trafiken?
De heliga korna vars mjölk är giftig för att de lever på gatornas sopor. Avföringen hos kalven vi fångade på bilderna var långt ifrån de högar man sett från kor som betar på ängar…
Och över smutsen, soporna och armodet tornar de blanka och moderna byggnaderna upp sig som ouppnåeliga hägringar för alla dessa som förlorat eller aldrig möjliggjorts chansen att kliva över dess trösklar.
Men vänligheten och ödmjukheten, trots den skoningslösa konkurrensen som råder där var och en är ens egna bäste dräng.
Nu är jag trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0