Ny vecka

Så var det måndag igen och solen skiner över en kylig marsmorgon. Katterna hade väntat ut en mus som lyckats ta sin tillflykt under kylen och under natten levererat den till Ronja på övervåningen. Hon sade tack och avyttrade den till vår sedvanliga kyrkogård i slänten utanför.
Till veckans sista release dök My upp så vi kunde teama vilket alltid är kul! Gött gäng och koreografin satt som ett smäck till skillnad från när vi teamade i tisdags, haha!
Vaknade i ottan och hjärnan gick igång på sommarens planer och hur jag ska hinna få ihop tiden. Över frukostbordet bollade jag med Lilltjejen och hon ville gärna hoppa över cupen i Ängelholm så sagt och gjort. När Zoe också var anmäld har de således en målvakt och vi kunde utan alltför dåligt samvete avboka och spara både tiden och kostnaden för Skåne och således åka norrut tidigare.
 
Det ska bli riktigt roligt och spännande så i eftermiddag blir det att införskaffa nya vandringsskor till min avkomma vilkas fötter nu förhoppningsvis vuxit färdigt. De måste gås in omedelbums! Sedan kan vi bara hoppas att vi har sådan tur att vädret blir klart den enda dagen vi har för toppturen.
 
Vi bokade skidutrustningen för påsklovsveckan i Tandådalen och kan bara konstatera att min Lilltjej nu bara år några få centimeter kortare än jag, det är inte klokt! En veckas skidåkning och kort därefter åker jag till en veckas trettiogradig värme i Bangalore. 
 
Det blev ett nytt försök med Javan igår tillsammans med Christer och det är en känslomässig berg och dalbana med mestadels dalar. Bergen är frustration och dalarna hopplöshet, varför utsätter jag mig och oss för dessa timmar som vi istället kunnat ägna åt något trevligare? Man säger att man lär känna varandra ordentligt genom att bo och leva ihop på en liten yta. Att den ene ska lära den andra programmeringsspråk är också en bra metod...
 
Fick uppskattad leveransvecka för nya bilen, i augusti och kom ihåg att avboka däckhotellet inför vårbytet efter Tandådalen för att lägga pengarna på något vettigare. Känns också bra att inte ha elbil inför långresan upp till andra landsänden, det verkar mer än omständligt men förstår också någonstans att det handlar om vana och planering. Billigare är det ju onekligen, men var går gränsen mellan den ekonomiska vinningen och den tid och eventuell frustration som anpassning efter fungerande och tillgängliga laddstolpar kräver? 
 
Mycket lugnare på mötsfronten denna vecka så mycket fokus på rekrytering nu. Målet är fler anställda istället för konsulter i Bangalore men många kockar i soppan och flera ivriga att så då alla vill skörda. Jag tycker det är svårt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0