Sedvanlig karavan av takboxar och fullpackade bilar men påsklovet till trots tycker jag inte det var markant värre än vanligt. De flesta kanske åkte redan i fredags.

Bar asfalt hela vägen men mycket snörik vinter har det uppenbarligen varit men avseende på vallarnas höjder, vi hade några få plusgrader vid ankomst.

Lilltjejen ville ut på längdskidorna direkt, vilket jag såklart inte kunde neka till. Hon är verkligen jätteduktig så måste vara tack vare mammas gener, hehe!

Bastu och Kvacksalvare, chokladpudding och nu soffhäng med sängen nära förestående. Riktigt skönt att vara ledig!

Böckerna i mars månad blev fem till antalet. Lisa Ridzen bjöd på en vacker men sorglig berättelse som fick en att verkligen frukta åldrandet, att endast ha sina minnen från det forna tiderna att leva på medan kontrollen av ens liv fråntas allt mer av hemtjänst och felriktat välmenande. Man förstår deras resonemang men glömmer likväl människan bakom den nedbrutna kroppen.

Charlotte Kalla läste om sig själv, intressant där man bara mellan raderna kunde ana vilket hårt arbete det faktiskt innebär att vara elitidrottare i världstoppen, att ta nio olympiska medaljer och således vara Sveriges främsta kvinnliga olympier. Hon framställde det lika lågmält anspråkslöst som vilket arbete som helst med de avkall som krävs med den pragmatiska inställningen att det de facto var hennes val. Medan jag lyssnade kunde jag emellanåt känna det där suget efter skidåkningen, sakna att glida över de nypistade manchestermönstrade skejtspåren eller känna diagonalandes rytm i kroppen när det bara flyter. Jag var bara en unge när jag i princip från en dag till en annan lade skidorna på hyllan men undrar ibland hur min tillvaro kunnat se ut idag om jag istället hade satsat och sökt till skidgymnasiet som så många tyckte. Men jag hade inte den där yttersta viljan som krävs, är och har aldrig varit en tävlingsmänniska.

Pascal Engmans första del i sin serie om Vanessa Frank var bra men blev lite överdriven i slutet så läste inte fler, förrän jag i denna månad gjorde ett nytt försök och fastnade. Thrillers kring dagsaktuella ämnen som incels, terrorism, gängkriminalitet och droghandeln i Sverige. Skrämmande, intressant och alltid extra tyngd när det ligger gedigen research bakom. Han bygger också upp personporträtt som skapar det känslomässiga engagemanget att man inte vill sluta lyssna utan måste få veta hur det går. Uppläsaren Stefan Sauk låter väl dramaturgisk ibland men är riktigt bra att skildra karaktärerna som råkar ha dialektala eller språkmässiga varianter och skiftar snyggt mellan norska, skånska, arabisk brytning, stamning eller läspande.

På vägen upp började vi på nästa i ordningen och temat är spelindustrin och spelfixning.