Redo för sängen
Kvart i ett skulle vi lämna den varma indiska fredagsnatten men fördröjdes en timme, ytterligare en halv för att undvika Israel innan vi landade i soligt men betydligt svalare Paris.
Med förseningen blev det en kortare mellanlandning innan vi punktligt klockan tre lokal tid var på svensk mark där vi möttes av regn och snöglopp!
Jag lyckades inte få till någon ordentlig sömn under långflygningen, nickade till i det lilla "city hopper"-planet och känner mig rätt trött just nu.
Packat upp, tvättat, lokaliserat två döda möss och tagit en slarvig sväng över det värsta på nedervåningen med dammsugaren. Underbart gott med svensk husmanskost till middag, rullader med gräddsås och potatismos med vanligt kranvatten i glaset, vilken
lyx!
Onsdagen var det leverantörsbesök på agendan. Christina hade hittat jättefina svenska bordsflaggor som teammedlemmarna fick när vi avslutade tisdagen. När vi åkte österut till Capgeminis kontorskomplex hade jag fixat Volvopåsar och större planscher,
de sistnämnda rätt onödigt när jag klev in i den del av landskapet som de Volvodedikerade medarbetarna allokerats. Mycket snyggt, mer Volvokänsla än våra egna kontor.
Efter lunch hoppade jag in i den väntande taxi som HCL ordnat för att åka till deras kontor en dryg timme därifrån. De har osedvanlig torka, regnperioden väntas och tankbilar med vatten såg man överallt. Vattenbristen är tydligen markant men selektiv
beroende av de klassbetingade områdena. Det var inte utan att man tog sina dagliga duschar med viss skuldmedvetenhet.
De så kallade Tech parks eller Tech ambassadors avlöste varandra med sina blanka glasfasader och begränsade åtkomster, som blänkande oaser bland ruckel, byggbråte, bostadshus, gatuförsäljare och dagligvarubutiker. Adobe,
eBay, Intel och Microsoft var bara några välbekanta logotyper jag lyckades fånga upp.
Jag slutar aldrig fascineras över trafiken, det organiserade kaos som råder, och att vi har en del att kunna lära och anamma. Där vi sittande i köer blir förbannade, gör fula gester och skriver arga inlägg har indierna insett att det är
slöseri med energi. De har förstått att de är en del av problemet, de är helt enkelt för många och således också en del av lösningen. I en oreglerad korsning står fem motorcyklar, en lastbil, tre bilar och två rickshaws i bredd att korsa eller
falla in i den dubbelriktade trafikströmmen. Jag och majoriteten av svenskarna hade blivit stående men här knör de sig bara in och ibland hoppar en passagerare helt sonika ur, kliver ut i trafiken och dirigerar.
En moped försökte korsa vägen framför oss men fick inte minimarginalerna med sig och min chaufför knockade omkull honom. Någon form av trafikpolis dök upp och började skälla ut mopedisten som plockade upp sin tvåhjuling och knuffade den vidare. Vi bytte
lack med en rickshaw och helt plötsligt ber chauffören mig trycka ut backspegeln till sin plats då den vid något tillfälle tryckts in av någon närgången människa eller fordon.
Det kan för en utomstående och tillfällig besökare som jag finnas spännande men för dessa människor är det vardag och många saknar försäkring.
Och nu är jag för trött för att fortsätta…
Kommentarer
Trackback
