Jag kan bara utgå och anta att det är årskurs ett, då jag har samma fintröja på mig! Fick via FB veta att jag inte behövde inte sudda ut ansiktet på en klasskompis framgent, vilket är kul! Vi är ju så söta så! När jag försöker erinra mig händelser från denna tid inser jag att jag omöjligen kan komma ihåg exakt när de hände. Var det årskurs två? Tre? Lekis? Jag minns att jag under en period lekte rätt mycket med Johan, och en dag när vi "kokade soppa". En stor hink med vatten där vi smulade ner diverse svampar som vi hittade överallt. Det skulle vara giftiga, äckliga svampar, och så skulle bjuda några killar vi inte gillade. Dock minns jag inte vilka dessa killar var, men jag tvivlar på att de låtit sig frestas av vår "svampsoppa"!
Strömnässkolan lågstadiet, med fröken Anna-Lisa som lärde mig rabbla vokalerna. Kan bara erinra mig en händelse med henne som involverade min nya rosa pingvinklocka. Jag hade sett den i en postorderkatalog, typ Josefssons eller Ellos, och mamma beställde den. Ett lock i form av en pingvin i rosa och vitt som man öppnade för en liten digital display som jag tyckte var så häftig! Dessutom spelade den "Für Elise" när man öppnade den, vilket efter femtioelfte gången i klassrummet, medförde att Anna-Lisa till slut sade ifrån. Oj så jag skämdes!
Konstigt att jag främst minns pinsamma händelser, men det är väl oftast tyvärr så att det negativa etsar sig fast hårdare än de positiva. För den andra minnesbilden jag har är när jag inför hela klassen (tillsammans med en klasskamrat), fick be andra om ursäkt. Vi hade kladdat på de bakomvarande pojkarnas namnskyltar, varpå han bakom mig blev så ledsen att han oanmält drog mig i min hästsvans så hela jag drogs bakåt, och vårt ofog uppmärksammades av fröken. Jag minns min förskräckelse när jag vände mig om och såg honom upplöst i tårar, för det hade jag ju aldrig kunnat ana, att vår obetänksamhet skulle kunna resultera i!
När vi började lära oss engelska fick vi alla engelska namn, och mitt blev "Liz", som Jons eftertraktade veterinär i Gustaf-serierna jag älskade på den tiden.
Vi var ovanligt få elever i klassen, då vi hade en gravt synskadad klsskompis. Jag tror vi följdes ända till sexan, men då hon inte är med på de andra klassfotona jag har blir jag osäker. Men nog var det mer än till trean?
Det var väl i slutet på lågstadiet och mellanstadiet man började ha partyn istället för födelsedagskalas va? Med danstävling, tjuvdans och färgat papper över lamporna. Konstigt nog var det nästan alltid samma personer som vann de där danstävlingarna, och vinnarna fick välja vem de skulle dansa tryckare med, någon av de populära killarna. De populära var typ två, och vid tjuvdanserna fick de sällan dansa någon längre stund med en enda tjej! Fy hur man betedde sig egentligen! De tjejer som dansade med mindre populära killar, gjorde grimaser, pekade och viftade "diskret" åt sina icke dansande kompisar att komma och "avlösa" som, och med skammens rodnad minns jag hur jag skulle "justera ljuset" eller "kolla en grej i köket" när jag dansade med en kille uppe på Byagården ute på Norra Pitholm. Fy på mig! Nej, varför minns jag inga roliga händelser? Jo förresten.
Pappa skaffade (antagligen via jobbet) en dator, en ABC80! Det var en dator det som renderade mig en viss popularitet och "kompisar" som aldrig sett åt mig tidigare. Minns när Mattias, en äldre kille och lite "tuffing" som alla tjejer suckade över kom över till mig för att spela. Dessutom lånade han mitt stora "Pack man"-spel som jag fick under ett besök i London. Det var annorlunda på så sätt att man styrde med en liten joystick och hade färgdisplay istället för de vanliga gråbruna typ "Donkey Kong" med svarta figurer. Darrande av lyckan att känna mig utvald hade jag kunnat låna ut vad som helst tilll honom. Att han sedan pajade joysticken så det aldrig riktigt gick att spela ordentligt igen, trots att han försökt laga det, förlät jag honom utan problem! Nyhetens behag gick dock över väldigt snabbt, men medan den varade så spelades det "Snake" för hela slanten! Svart skärm och vit "orm" som styrdes med tangenterna efter ett litet schackrutigt fönster tills den blev längre och längre. Oj vad kul det var!