Tårar...
Jag grät inte när mamma dog. Jag fällde inga tårar när pappa följde henne.
Men jag gråter över främlingar jag aldrig träffat, över djurplågeri och fiktiva berättelser på tv.
Inga tårar för mina föräldrar. De har fått tillräckligt många.
Är inte det konstigt?
Nej, jag tycker faktiskt inte det.
Vila i frid Sabina
Jag tar åt mig...
... och skäms. Jag känner mig definitivt träffad! Jag vet inte varöfr jag är så nojjig när det gäller passerade bäst-före-datum. Torrvaror har jag faktiskt lite högre toleransnivå mot, men "blöta" varor känns av någon anledning värre. Oo brukar skaka på huvudet åt mig när jag rynkar på näsan åt ett passerat datum, och tänker nog desto mera.Mjölk vägrar jag ens smaka på! Dock kan jag använda den i tex plättsmet!
Grejen är ju att jag säkert inte skulle märka ett dyft om jag nu missat datumet och använt en utgången vara i maten, det är bara hjärnspöken, hejdlöst iscensättande rena explosionen av läskiga bakterier så fort datumet passerats. Jag tycker det känns hemskt att slänga mat som av ren lathet av oss hunnit passera datumet.
Men oftast är datumet passerat med sådan råge att mögelsporerna börjat leva loppan i kylen, och man inte alls har några problem att slänga otäckheterna. Sedan kan man förstås svära åt att man är så kass på att äta upp de där frukterna man var så ambitiös att köpa, eller smaksättaren som skulle ha ett kryddmått i receptet, och sedan fick förstöras i sitt öppnade tillstånd.
När man var singel var det hopplöst. Hur många gånger önskade man inte att det fanns varor för ensamhushåll? Minilimpa eller förpackningar med en kotlett? Ja, ja, man kan ju frysa in, men frysen har en förmåga att förvandlas till ett svart hål. En plats dit saker bara hamnar för att aldrig mera komma fram igen. Utom möjligtvis glass. Och mina bullar. Och klyftpotatisen. Kanske fläskkfile också. Och lunchlådor! Okej, vi kanske inte är så dumma på att hämta resurser därifrån ändå?
Men hur länge kan man ha potatisklyftor och kött i frysen? Hur många gånger har man inte stått där med den långsmala iskalla köttbiten i handen och funderat på vilken månad man lade den där i fryslådan?
Funderar på att köra ett matlåderace ikväll medan Oo är borta. Vi har akut matlådebrist. Suck!
Bara lite, lite...
...huvudvärk idag. Måste vara chocken över att ha soffa och säng som kroppen nu försöker anpassa sig till. Både jag och Oo var sega imorse. Tidigare hade jag inga större problem att kliva upp, eftersom man hade så ont i ryggen av luftmadrassen. Nu skulle jag kunna ligga kvar någon timme till!Efter att ha inhandlat två baguetter på Café Skåne (missade avfarten, så det blev en liten omväg), drog jag ned till Kungsbacka och hjälpte Oo plocka lite ordrar. Det är märkligt tillfredsställande att gå där med sin plocklista och leta reda på de produkter som ska skickas till den eller den frisörsalongen!
Väl hemma körde jag igång en tvättmaskin och tog en skön bastu innan vi lade omkull oss i soffan för CSI Las Vegas.
Ikväll har Oo årsmöte med bostadsföreningen i Lindome. Jag antar att han kommer att bli avtackad för sin tid i styrelsen. Han ringde och meddelade att alla räntor och läskigheter för både Kondi och Igla nu dragits från kontot. Dryga 30 000 hela kronor. Nästan Oos önskade soffa! Kanske tur att det inte blev någon sådan...
Verkar förresten som jag inte behöver frukta Oos vrede över eventuell födelsedagspresent. Fast det berodde visst på vad det var för något, så han hävdade bestämt att han var tvungen att få reda på det för en korrekt bedömning. Ha!
(Punktering och krock. Precis vad man vill börja sin dag med!)
Bryderi
Vi har diskuterat det flera gånger, och jag håller ju med om att det är för mycket, men så vill jag ju ändå ge någonting! Oo tyckte vi skulle kapa givandet helt, men då plockade jag fram ynkliga rösten. "Kan jag inte få ge bara nåt liitet?" Han tycker att om man nu vill ge något, så kan man väl göra det när som helst, och inte på en speciell dag. Framför allt "Alla hjärtans dag", som han bojkottar för dess kommersiella hysteri där handlarna vill suga ut så mycket pengar som möjligt. Visst, det kan jag hålla med om, men jul och födelsedag? Det känns ju så fel att inte få ge nåt!
Till slut fick jag honom att gå med på skosnörenivå, eller på sin höjd ett par kalsonger, och jag var glad igen.
Nu fyller Oo år på måndag, och jag har hamnat i en pekär sits, när presentfrågan kom upp under hans föräldramiddag igår. Då tog jag ju mer eller mindre på mig att ge en viss present! Inte vansinnigt dyr, vilket jag anser gör den lovlig, men ändå! Vi hade ju kommit överens om skosnörenivå, vilket den inte är på!
Det är en bra och behövlig present som jag verkligen vill ge, men tänk om han blir sur?
(Inte bra eller välbehövlig! Rätt ful dessutom)
Prosit!
Somnade med huvudvärk, vaknade med huvudvärk, nyser och höger näsgång är igentäppt. Förkylning på gång? Vill inte!
Det bidde inget söndagsinlägg tyvärr. Det har varit en ganska intensiv helg som liksom de flesta andra, tog slut alldeles för fort! Jag började ju lördagen med att åka ned till Kungsbacka för att hämta klänningen. En nål hade ramlat av efter senaste utprovningen, så jag fick kränga på mig stassen igen så hon fick korrigera måtten. Jag fick alltså inte med mig den, utan Oo får hämta den efter jobbet i slutet av veckan.
Det är alltså ryggen som ska korrigeras, där den gjorts lite djupare. Sedan ska tunna strassband sättas i korsmönster nedifrån och ungefär halvvägs upp.
Från skira klänningar, spets och volanger, till en CO2-mättad varm träningslokal på Frölunda!
(Fredrik ser lite trött ut. Hur såg då jag ut??)
Jag trodde jag skulle krevera! En liten skål med fil och müsli några timmar innan var inte riktigt tillräckligt för det vansinnespass vi bjöds på! Några av de bästa låtarna hade de plockat ihop, och stämningen gjorde det omöjligt att hålla tillbaka! Shit vad slut jag var, och är fortfarande stel i överkroppen sedan dess!
LesMills var där och sålde träningskläder, och äntligen hittade jag lite snygga träningstopar som nu förhoppningsvis ska passa mina nya mått... Köpte hela fyra stycken i olika färger! Jag tänker lite som när jag köper byxor. När jag väl hittar något som jag gillar, köper jag fler i andra färger!
Efter en välbehövlig dusch och pastasallad blev det dubbla långkalsonger och tjocktröjor. Det kändes väldigt ovant att klämma fast radio i bältet och hörsnäcka i örat. Det var längesedan jag var på ett vaktjobb som krävde radio! Men det blev väldigt lugnt, och solen kikade till och med fram ett tag. Mot slutet blev det dock rätt kyligt, och det var gott att få komma in i värmen efteråt!
Innan matchen, och folk börjde samlas omkring Backavallen, kom en familj med en stor Rottweiler. Den sprang lös, men såg rätt snäll och lekfull ut. Vi blev lite osäkra på kopplingstvånget, men Rolf gick ändå fram och ombad ägaren om denne ville vara så snäll och koppla hunden?
"-Det är ett fritt land. Det finns ingen lag om det!"
Vad är det för jäkla attityd? Nej, det finns ingen lag om det (ännu), vi rådfrågade en supporterpolis på plats, men det är på väg en sådan om koppeltvång vid allmänna sammankomster, evenemang och liknande. Visst, hunden kanske är jättesnäll, lydig osv, men många människor är rädda för hundar, och då spelar det ingen roll hur lydig eller bra pli ägaren säger sig ha. Lite respekt kan man visa anser jag!
Till kvällen var det så dags för "Earth Hour", och trots att vi var rätt trötta (Oo hade spelat innebandy och grejat i Lindome), så åkte vi till Masthuggskyrkan i centrala Göteborg. Därifrån har man jättefin utsikt, och där tänkte vi att vi skulle se alla häftiga nedsläckningar på klockslaget 20.30! Döm vår förvåning, när det var massor av folk där med samma mål som vi!
Förväntansfullt stod vi alla där i mörkret och spanade ut över den upplysta stan. Väntade. Och väntade. Väntade lite till. Och så kom lite småskratt här och där. Ha-llå?
Oo oberverade dock att "Barken Viking" faktiskt släcktes ned, (en stor båt med master och grejer nere vid casinot), men så var det också allt vi såg! Dåligt Göteborgs stad!
Söndagen klev Oo upp i ottan för att jobba några timmar, så jag sov lite extra innan jag körde en raid och tvättade, dammsög, skurade golv och packade ihop luftmadrasserna. Födelsedagsmiddag vankade på Landet, då Oos pappa fyller år idag, och därefter skulle vi flytta sängen och soffan från Kondi till Igla.
Vi fick låna lastbil från Nickes jobb, och även Tomas kom ned efter maten, och så fyllde vi bilen så mycket det nu gick när vi ändå var igång. Så det blev inte bara soffa och säng, utan även de två bokhyllorna och en del annat! Bokhyllorna var inte nådiga att flytta! Urk! Oo dumförklarade mig (!?) för att han köpt inte bara en utan två sådana monster till mig! Varför skulle jag nödvändigtvis ha så mycket böcker? Lalalalala!
Driven av vår längtan att få ligga i en soffa framför tv:n, och sova i vår riktiga säng, fick vi så iväg lasset, och allting sedan inbaxat i Igla! Som bonus fick vi även vedlåren fylld av hans föräldrar! Ååh, vilken lyx att krypa ned i sängen sedan! Och soffa framför tv:n! Tjo-hoo! 
Jag var sugen på att prova ha en bokhylla som avdelare mellan köket och vardagsrummet. De är ju perfekta för det i och med sin öppna design. Vi provade ställa dom där, och jag tycker det skulle funka bra att ha en där, men godtar Oos vilja att ställa dom i "korridoren" istället. Huvudsaken jag har tillgång till mina böcker!
Nu har vi allt vi behöver för att bo riktigt bra i Igla! Resten av grejorna kan vi nu flytta i godan ro tills det är dags för köparna att ta över.
Det har varit fullt upp här idag! Påbörjade detta inlägg när jag kom imorse, men först nu blev det klart! Oo ska jobba över, så jag åker ner och gör honom sällskap. Tycker ju det är rätt kul att trava runt där bland alla lådor och hyllor och plocka lite!
Lördagsinlägg!
Sitter alltså med kurrande mage i vårt oinredda, sanslöst stökiga arbetsrum, med en kelgalen Fiakatt trampandes framför mig. Oo har åkt till morgonens innebandy som jag alltså står över för att hämta bröllopsklänning och köra combat. Måste hänga på låset i till butiken i Kungsbacka, då jag antar att jag måste prova klänningen igen. De öppnar ju 10.00, och 11 kör passet igång i Frölunda.
Däremot blev IFK-matchen framflyttad, så vaktbrickan får jag hänga på mig till 14.30 istället. Bjuds på lunch i Frölunda, så jag åker inte hem därefter. Kanske garnbutiken hinner få ett besök på vägen ut till Backavallen!
Det bidde alltså en liten grabb för Andreas och Elin! Oo tog en pizza med den trötte (vad ska då inte Elin ha varit?) nyblivne fadern och fick alla blodiga detaljer. Det är häftigt, nu är de alltså tre, och helt plötsligt blev jag också väldigt sugen på att föröka mig! Vem kunde tro det??
Ska försöka komma ihåg kameran denna gång, så kanske butiksdamen kan ta ett foto om jag nu provar klänningen. Skulle vara kul att fota lite på matchen. När de Allsvenska matcherna kör igång lär jag ju inte kunna stå och fota, ser inte så bra ut med en ordningsvakt som står och knäpper kort va? Synd, för det vore som sagt kul att fånga fotbollsengagemanget i ögonblicksbilder.
Grått och trökigt väder på utsidan, så jag har packat ned dubbla långkalsonger!
Livet
Fick detta mail. Fisken har spelats idag, men under bordet hos dess ägare, så det blev en smått dämpad sång. Volvo IT varslade ju nästan 300 personer, och många här omkring oss fick sina besked idag.
Ena stunden gläds man åt en lyckad födsel och lyckliga föräldrar, för att i nästa känna sorg för de trogna medarbetare som fått sparken. Att jag själv nu faktiskt upplevt det, bidrar till att jag nu verkligen känner med alla dessa som drabbats! Livet rullar på med sina toppar och dalar. Så som det helt enkelt är här i livet. Jag stod över fredagsfikat för samtal med en inköpare. Det har varit väldigt mycket ärenden som fyllt min dag, men det är roligt och känns bra! Jag fyller en funktion, behövs och gör det bra. Jag har privilegiet att få fortsätta med det ett tag till. Andra har förlorat den möjligheten.
GRATTIS!!
Morrn, morrn!
Vitt ute denna morgon! Vajjert! Tung blöt snö som lär regna bort under dagen. "Våren försvann!", säger nyhetsuppläsaren i mina hörlurar. Hehe!
Mötte nummer 166 när jag snirklade mig ned för backarna ut mot Gråbovägen!
Passet igår gick riktigt bra, två obetydliga missar, och det slog mig strax efteråt: Shit vad grymt kul det var! Så himla kul det är att få leda sådana här pass, och tydligen syns det också, då en tjej efteråt kom fram och tyckte att jag utstrålade sådan glädje och energi! Hur kan man låta bli, när det är så grymt skoj?
Som vanligt under torsdagar är vi båda hemma sent. Oo var deppig efter Frölundas förlust, och vi packade ned oss under täcket ganska snart där vi spelade ett parti Marioparty. Snart tar helgen vid, och denna kväll har vi inte mycket planerat förutom en storhandling.
Imorgon har Sportlife konvent på Frölundaanläggningen, och jag har bokat mig på ett combatpass som visst ska vara lite special. Därför står jag över innebandyn denna helg också, och hämtar bröllopsklänningen innan konventet. Efter passet blir det att dra på sig lite varmare kläder, ordningsvaktsbrickan och leta upp Backavallen. IFK har en träningsmatch mot en klubb som heter Lilleström, vilket kan passa bra som ett första supporterjobb för mig innan den betydligt större matchen mot Djurgården på Gamla Ullevi om två veckor.
(Fia är så snäll med Oo, låter honom hantera henne nästan hur som helst! Observera Oos snygga morgonfrisyr!)
Våfflor?
Nope, det bidde inga sådana för mig igår, våffeldagen till trots! Jag hade funderingar på att göra det till Oo kom hem från sitt möte, men då det visade sig att han bjöds på sådana där, så var han inte så sugen längre!Däremot blev det sushi tillsammans med Oo nere i Kungsmässan! Mums! Sedan gick vi en sväng i affärerna där vi naturligtvis hittade något att lägga pengar på! Förutom ännu ett DS-spel, köpte jag en fin anteckningsbok att ha med på vår USA-resa. Jag tänkte försöka föra dagbok medan vi är där, då det kan vara kul att ha kvar efteråt. Så här i efterhand skulle man ha gjort det under Kap Verde-resan också, men istället för att vara efterklok tänkte jag nu ta lärdom och anteckna under denna resa!
Sedan jag kommit hem ägnade jag någon timme framför combat-dvd:n samtidigt som jag gick bet på några av "Professor Layton and the Curious Village":s gåtor! Det är ganska knäckande att frustrerat läsa problemet för Oo när han är på väg hem, och han säger det korrekta svaret innan man knappt hunnit läsa färdigt!
Dessa har sin fabrik (kallas det så i dessa sammanhang?), i Storås som jag passerar varje dag! Jag försöker övertala Oo att söka jobb där, men han anser att jag skulle passa bättre. Förstår inte varför...
Knäppte en bild av Gråbovägens lämmeltåg också. Jag fortsätter min omtänksamma och medmänskliga körstil, och släpper in väntande stackare när jag har möjlighet. Mötte nummer 165 på Hisingen, så har jag tur är jag kanske framme vid bilen framför innan vi åker västerut! Synd att inte bilder räknas...
Idag blir det hela nya combatpasset på egen hand! Det bubblar lite i magen när jag tänker på det!
Kom också på att detta egentligen skulle ha varit min sista arbetsdag! Fick sparken. Och så ångrade de sig. Så imorgon tänkte jag komma hit igen.
Shopping?
Oo har möte med bostadsföreningen på Kondi ikväll, så jag funderar på att ta en liten sväng på stan efter jobbet. Men när jag nu känner efter känns det lite småsegt! Är hungrig! Skulle i och för sig kunna köra på sushi om jag åker till stan. Men samtidigt känns det jobbigt att knö sig in i stan med bilen! Kan ingen sushiställe utanför stan förutom i Mölndal...kanske kan vara värt den omvägen ändå? :o)
Sushi....mmmm!
En kortis
Fick en lugn och skön kväll igår förresten med "House". Under en reklampaus fick vi ett oväntat gott skratt när en ny reklam dök upp:
"-Kissar du ofta?"
Jag: -Ja!
"-Kissar du ofta på natten?"
Jag: -Ja, ibland!
"-Då kanske du ska kontrollera din prostata!"
Jag: - ... ...
Johan: - Är det något du inte berättat för mig eller??
Fniss!
Ha en bra dag!
Historien om gamla damen
Fick precis ett samtal från Smådjursakuten gällande Majas blodprov som hon lämnade i samband med behandlingen av hennes sår förra veckan.
Alla hennes värden var fina, så hon är en frisk gammal dam! Det kändes riktigt skönt att höra. Vi tog av henne kragen igår, då såret inte är svullet, utan torrt och fint, och hon visar inga tecken på besvär. Jag tror hon blev ganska lättad över att bli av med den, trots att det fungerade så pass bra ändå.
När jag flyttade till Umeå hösten 1995, och i brist på studentrum slog ihop påsarna med en klasskompis i en tvåa på Tomtebo, fick jag upp ögonen för lapparna om önskade fodervärdar. Med tanke på min ovissa framtid tyckte jag att fodervärd var perfekt för en kattälskare som mig, och anmälde mig. Jag kom i kontakt med Rune och Margot, ett underbart äldre par som ägnade hela sin tid åt att rädda och ta hand om katter. De hade en liten kattjej på cirka ett år som lämnats in pga allergi. Kunde jag tänka mig att ta hand om henne tills de hittade ett nytt hem?
Jag minns så väl den dagen när Rune kom med kattboxen. Det var första gången jag såg en sköldpaddsfärgad katt, och hur jag spontant tyckte att hon var ful med den oregelbundna teckningen och alla färger! Det varade ungefär tre sekunder. Skyggt tassade hon omkring på katters lågprofilaktiga sätt, gömde sig under sängen och bord, men ganska snart var hon hemmastadd och bortskämd av mig och min lägenhetskompis Niklas!
Jag vet inte om det blev uttalat att jag skulle behålla henne. Det var liksom så självklart! Aldrig skulle jag kunna lämna ifrån mig henne! När jag flyttade till min lilla etta i centrala Umeå, och började jobba hela nätterna, började hon sova hos mig under täcket. Jag jobbade 12-timmarspass, kom hem och sov, och drog iväg igen, så stackars Maja fick sitta mycket ensam, och ville väl ta vara på tiden jag väl var hemma. Usch vad synd det var om henne när jag nu tänker efter!
Mina lediga dagar tog jag ut henne i solen på innergården, och hon var så präglad på mig att hon aldrig försökte springa iväg, utan följde mig överallt.
Detta höll i sig sedan jag träffat Thomas, vi flyttat till tvåan på Ålidhöjd och skaffade en kompis, Fia 1998. Vi kunde gå ut och gå med dom i sele, och Fia försökte smita ut eller rymma hela tiden, medan man kunde låta Maja gå med kopplet släpande. Hon höll sig alltid i närheten.
Nästan 14 år har jag haft henne hos mig, 14 år! Och många fler kan det bli om ingenting händer. Jag gråter när jag tänker på den dag hon inte kommer att finnas kvar, och gråter när jag tänker på den dag jag trodde hon försvunnit. Jag hade aldrig förlåtit mig själv! Varför skulle jag nu börja tänka på det? Nu trillar ju tårarna, bäst att avsluta detta inlägg nu!
Det bidde lite vinter...
... igen! Strålande sol från blå himmel, men ändå singlade små vita flingor ned när jag kom ut på Gråbovägen!De som varit lite väl förhoppningsfulla och lagt på sommardäcken under den varma helgen, ångrade sig nog, för i våra backar var det rejält halt!
Oo har ju börjat knappa in på mig nu i "platespottingen"! Han är snart på 140, och jag på 165! Kikade därför lite extra på de mötande bilarna nu när nummerplåtarna faktiskt börjar bli läsbara igen. Ingen 164...förrän jag riktar blicken till bilen framför. Ta-daa!Jag och Oo möttes upp på MediaMarkt efter jobbet igår. Vi tyckte vi behövde nya spel till våra DS med tanke på den längre flygresa som närmar sig. Hehe! Jag hade spanat in "Mario Party", som ju är rätt kul på Wii, men det var slut. Liksom nya "Grand theft auto". Däremot hittade vi ett annat
som jag sett fått bra recensioner, "Professor Layton and the Curious Village". En massa gåtor, klurigheter och pussel att lösa. Och jag fick börja spendera mina ledtrådsmynt ganska omgående! Jag kan tycka det är kul med sådana gåtor, men har sällan hjärnan eller tålamodet för att lyckas lösa dom! Ett perfekt spel för Oo!Strax efter vi möttes i affären ringde min mobil. Jag kände inte igen numret, vilket händer rätt ofta nu sedan min telefonbok försvann i toaletten, men jag tyckte rösten påminde om en vaktkollega jag inte talat med på länge. Början på samtalet fick mig också att stärkas i denna tro, då det var en skämtsam och trevlig ton.
"-Ja, men hej, är det du som är kines? En vacker ung dam i en Seat?"
Jag svarade tillbaka i samma anda, samtidigt som jag grunnade på vem det kunde vara (inte ovanligt att jag hamnar i dom situationerna, i telefon eller live, lika pinsamt varje gång!).
Sedan presenterade han sig som "snöröjaren", han som skottar i Olofstorp, att han sett mig i min gula bil och genom bilnumret tagit reda på vem jag var! Han frågade om jag var gift eller hade någon pojkvän!
Jag blev helt paff, och kände bara spontant att jag var tvungen att vara trevlig tillbaka, för han visste var jag bodde, och att vi var beroende av hans skottning! Nu var det i och för sig inga större svårigheter att vara trevlig tillbaka, för han var inte otrevlig, sliskig eller påträngande. Han var bara en ensam herre som fattat tycke för kineser eftersom han varit tillsammans med en kines förut. Fniss! Ja, vi snedögda är ju synnerligen riktiga fynd!
Man hade kanske kunnat snäsa ifrån, vara kort och avvisande, och göra klart att hans samtal kändes påträngande och nästintill obehagligt. Men det kostar så lite att vara trevlig tillbaka, få honom med sig och samtidigt på det klara med att hans initiativ var trevligt, men hopplöst.
Han surrade på och var som sagt bara glad och trevlig, hälsade min blivande man att han gjort ett fynd och önskade mig all lycka i framtiden! Tack desamma!
En vy över Volvos fabriksområde, strax innan jag svänger höger in mot huvudkontoret där jag sitter. Kanske skylten kan ses: VAK, PVE, PVV, PVS, DA...det är ett eget språk här uppe som jag fortfarande inte till fullo förstår! Men visst är det stort? Och då är det ändå inte allt! Byggnaden närmast med Volvoskylten och alla mörka fönster är besökscentret. Därifrån utgår Blå tåget, och de som köpt en bil kan hämta den där. Så ofta står det blänkade fina Volvisar utanför med röda registreringsskyltar, redo att hämtas av sina nya ägare. Bakom besökscentret sträcker fabrikerna ut sig, där Volvos stora modeller tillverkas, V70, XC90, S80 osv. De mindre som XC60, S30 tillverkas i Gent, och cabrioleten C70 uppe i
Föga förvånande?
Tror det finns visst underlag för diskussioner här. Vet inte om jag vågar mig in i den debatten, barnlös som jag är! Men Aftonbladets mycket statisktiskt och rättvisa (obs, ironi)! "undersökning" var lite småkul. Varför hade de inte uppdelat som de kan ha ibland? Och så formulerat om frågan litegrann: "Blir man lyckligare av att få barn?" "Förälder, rösta här" och "Icke förälder, rösta här"! Det hade varit intressant! Fast de icke föräldrarna har ju inte en susning om vad de talar om, och förlorar därmed sin rätt att rösta...
Och varför har de inte med "Nej, olyckligare" som alternativ? Tänk på alla de stackars män som ofrivilligt blivit föräldrar? Okej, de kan kanske skylla sig själva för att inte skyddat sig för att vara säkra på att slippa barn, men de facto de som till exempel lurats av sina älskade flickvänner? De som känner att de faktiskt inte ville ha barn? Eller barn som blivit till under traumatiska förhållanden, och abort inte är tillåtet? Våldtäkt och incest, där barnet blir en ständig påminnelse om det fruktansvärda de utsatts för?
Nej, jag tycker det är så fel att det tas för givet att barn ska vara sådan "välsignelse". För det är det faktiskt inte för alla. Det är bara så fult att erkänna något sådant, att inte ens Aftonbladet vågar ta upp det som alternativ.
Nu får jag skäll...
En sådan där tveksamt intressant bild från Angeredsbron, cirka 20 minuter efter nyckeljakten. Strålande väder, men lite kyligt i luften, där frosten skimrade i gräset. Göta älv och E45 norrut, där Bohus fästning i Kungälv skymtar svagt i änden av älven.Är stel i kroppen idag. Combatpass, inga större problem, men utrusta mig med en kratta en helg, och Lindas sanna sida visar sig! Oaj!
Så himla skön helg det var ändå, och när solen nu raskt värmer upp, önskar man bara att man kunnat få en dag till!
Denna vecka har vi inget speciellt inbokat vad jag vet. Kanske börja packa lite försiktigt i Lindome så flytt kan påbörjas till helgen. Fick förfrågan om att jobba på IFK:s träningsmatch på lördag, men har Sportlifekonvent, plus klänningshämtning i Kungsbacka, så det beror lite på när matchen är. Stod 00.00 på deras hemsida, men det kändes inte riktigt korrekt.
Skön helg
En riktigt skön helg närmar sig sitt slut. Lördagen bjöd på underbart vårväder, där jag klev upp strax efter Johan åkt till innebandyn. Direkt efteråt skulle han vidare till Sollebrunn för att spela fotboll, och jag tänkte packa fika och sitta och titta på i solen. Sedan jag fyllt termosen med varm nyponsoppa och fixat mackor, blev det en sväng i solen och lite prat med grannen över häcken. Sedan ringde Oo och meddelande att matchen blivit framflyttad, så han skulle inte hinna vara med. Till kvällen hade vi Frölundahockey inbokad, så det blev några härliga timmar i solen istället, där vi började röja i trädgården. Vi krattade, röjde med sekatören och brände gräs och ris. 
Doften av bränt gräs är nästan så mycket vår som det kan bli!
Katterna höll oss sällskap nästan hela tiden. Maja beter sig precis som vanligt, trots kragen. Det ser dock lite roligt ut när hon kan försöka tvätta sig, eller när hon ska försöka gå nära/mellan saker och kragen tar emot! Hon är en mönsterpatient och knaprar sina ostinlindade illrosa tabletter morgon och kväll.
Till kvällen var det så dags för slutspelsmatch nummer två mot HV71. Jag kan faktiskt tycka det vara lite roligt att följa med på en och annan match, även om jag har skitsvårt för att hinna följa med i spelet! Jag kan fokusera stenhårt på pucken och spelet, men har ingen aning om varför domaren plötsligt blåser, och någon döms till exempelvis utvisning. "-Vad hände? Varför då?" Sitter jag och väser i Oos öra stup i kvarten.
Vi satt ganska nära HV71:s supporterklack, och jag var imponerad över hur de orkade hålla igång hela matchen! Jag har en känsla av att jag många gånger under mina kommande jobb för IFK Göteborgs klack, kommer att förundras över hur fanatiskt hängivna människor kan bli
till fotboll respektive hockey i detta fall. 
Vi hade en ung kille på raden framför, som såg rätt städad och "normal" ut. Dock kunde han brista ut i grova rop och ge fingret åt klacken emellanåt. "-Djävla nollor, dra åt helvete med er!" Och han var långt ifrån ensam! Jag förstår verkligen inte hur man kan bli så blint hatisk, eller tro att man kan bete sig hur som helst "i sportens namn"? På samma sätt som alla osämjor som försiggår "i Guds namn". Jag fattar helt enkelt inte!
Menmen, Frölunda vann med 2-1, och sedan blev det inte mycket mer än CSI Miami innan vi somnade bums!
Idag blev det inte lika strålande väder förrän framåt eftermiddagen. Vi var igång ganska tidigt med en promenad i skogen. Sedan fick Gulingen äntligen sin tvätt medan Johan tog vid på trädgården igen. Smutsen är verkligen ingrodd i lacken, med asfalt som bitit sig fast! Men det blev rätt rejäl skillnad ändå! Sedan fick Goldie en avskrubbning också och jag gick lös med sekatören längs tomtgränsen. I ena änden hade slingerväxter fått löpa amok allt för länge! Jag vet inte vad arten heter, men den hade vedartad stam, och hade vuxit sig hög och omkring allting i sin väg! Tog en evighet att få bukt med eländet. Mycket ris fick vi elda upp, samt gammalt gräs och fjolårets löv. 
Vi trodde inte det skulle bli sådan skillnad att kratta gräsmattan, men det blev det! Och det var väldigt tillfredsställande att greja i sin egen trädgård! Dock lär väl denna tillfredsställelse inte vara lika stor nästa år, eller året efter det, och efter det... men just nu känns det riktigt kul i alla fall!
Jag känner mig redan nu lite stel i överkroppen. Man är ju inte precis van vid att kratta! När klockan började närma sig fyra dök Stefan upp, för till middag hade vi tänkt premiärgrilla!
Det blev fläskfile med klyftpotatis, färska champinjoner och timjansås. Inte illa i magen!
Nu sitter de i vardagsrummet med Runescape på stortv:n, så det passade bra för mig att blogga lite!
På fredag går köparna av Kondis tid ut, så nästa helg kan vi ju kanske börja flytta det som vi har kvar där borta! Sängen, bokhyllorna, soffan, böckerna. Kunna börja inreda på riktigt här i Igla!
Jag har faktiskt saknat mina böcker under dessa månader!
Jag hade gärna haft någon helgdag till, och inte jobb imorgon, så man kunnat fortsätta i trädgården. Men det kommer ju fler helger, och förhoppningsvis med lika fint väder!
Flashback
Hamnade av någon anledning på en gammal familjesida från Västerbottens Kuriren över nyanlända telningar. Hajade till när jag såg ett bekant namn. Hajade till ytterligare när jag såg bilden. Mitt ex! Killen jag var tillsammans med i Umeå när jag träffade Thomas! Jag kände genast igen honom, men ändå inte. Han har blivit rejält rund i ansiktet! (Får man säga så??) Men det har han de facto så pass att jag knappt känner igenom honom! Fotot var från 2007, så då var han i varje fall fortfarande tillsammans med tjejen han träffade kort efter vårt uppbrott. Kan inte låta bli att glo på bilden och fascineras över hur olik sig han är!Ett år var vi tillsammans ungefär, en jättego kille som jag tillbringade många dagar med ute i deras mysiga sommarstuga på en udde vid havet. Till och med Maja fick följa med över en längre helg. Jag minns hur hon försiktigt tassade ned till vattenbrynet, och sedan verkade inse hur otroligt mycket vatten det var eller nåt, för svansen blev jättetjock, och så sprang hon hukande därifrån det fortaste hon kunde! Han hade också en katt, Einstein, en svart-vit go kisse!
Brytningen var kanske inte smidigast gjord av mig, för visst bidrog det faktum att jag träffat Thomas till att det gick fort. Mer än jag kanske insåg just då. Vi bytte några hårda mail efteråt, och då avslöjade han att han läst min dagbok. Jag minns hur besviken jag blev på honom, men inte förvånad. Ingen kan förvåna någon som är van vid svek av sina närmaste.
Han kanske hade hoppats få läsa att jag varit otrogen, att jag umgåtts med Thomas i smyg. Hitta något att slänga tillbaka på mig. Men allt jag skrivit var förbannelser över mig själv i förtvivlan att inte kunna hålla kvar vid honom, denne snälle omtänksamme kille. Att inte försöka och kämpa, utan falla för en annan istället, dra mig ur och påbörja något nytt.
Jag ringde honom faktiskt långt senare i min jakt efter hans gamla Nintendo NES, och då var de tråkiga mailen glömda och vi hade ett fint samtal.
Jag är nog bara ett svagt minne i hans periferi nu, men jag hoppas han har det bra!
Foto på gott och ont!
Combatreleasen gick kanon igår! Phu! Jag tillbringade tiden innan passet på Frölunda torg, där jag inhandlade en rejäl rulle Leukoplast och en vit träningstop för 150 spänn. Det tyckte jag var rätt ok, då mitt andra linne av någon anledning har blivit...kortare.Körde några varv med tejpen och snörde på mig de gamla skorna rätt rejält. Det kändes ganska ok, och höll hela passet! Sedan var det en annan femma när man skulle dra loss hela tejpen, och man fruktade att hela blåseländet skulle följa med!
Men det gick bra, den är i oförändrat skick. Kanske lite mera ilsken bara.
Mästarinnan i att inte höra av sig, tog sig i kragen och ringde upp till Norrbotten på vägen hem. Och efter lite pikar som inkluderade icke klickbar bild på mig och Oo i headern, och utebliven fotorundvandring i vårt nya hus, tänkte jag vara en lydig vän och göra som jag blivit tillsagd! På gott och ont! Mina lama protester att det ju inte finns mycket att fota hemma eftersom vi inte har några möbler, trycktes ned i skoskaften. Så okej, jag tog en runda efter hemkomsten och fotade precis så som det nu ser ut där hemma! Skyll er själva!
(Ryggen mot spisen) 
(Typisk skrubb? Snälla håll med!)
(Ett sovrum...eller arbetsrum. Snart.) 
(På egen risk Emma! I madrassen)
(Normal bild. Eller ja, till hälften iaf) 
(Vy upp mot loftet)
(Från madrassen) 
(Arbetsrum...eller sovrum. Snart.)
(Stora badrummet, från toastolen) 
(Samma, från dörren) 
(Från sovrumsdörren) 
(Sovrummet, från balkongdörren)
(Från tvättstugedörren) 
(Från tv-hörnan)Struntade i andra badrummet och tvättstugan, de minsta stökiga "rummen"! Sådärja, alla mina ambitioner att visa "innandömet" när det var fullmöblerat, välstädat och snyggt borta med vinden! Kan kanske få en ny chans när det tillfället ges? Någon gång. I framtiden. Typ.
Men en annan bild! Denna fantastiska sjal i silkesgarn mötte mig när jag kom till jobbet igår! Helena hade stickat den som avskedspresent till den dag jag skulle sluta! Nu blev det ju inte riktigt så, men jag fick den ändå! Visst är den fin?
Maja verkar må ganska bra. Äter och dricker, även om det är med lite besvär då kragen stöter emot golv och skål. Hon är naturligt nog lite mera dämpad, och lider nog över att hon inte kan tvätta sig. Men hon äter duktigt sin medicin som Oo rullar in i en bit ost.
Såret på huvudet kan se ganska torrt och fint ut, men när man baddar och trycker lite, så kommer det rejält med läskigt ljusbrunt var.
Hon sov med huvudet på min arm hela natten. Hade lite besvär i början när hon skulle gå in som vanligt under täcket, och kragen tog emot överallt. Såg ganska roligt ut sedan med bara det trattförsedda huvudet uppstickande ovanför täcket! :o)
Den övertäckta sandlådan bjöd på lite problem när hon skulle ut. Oo fick hjälpa henne, så nu är locket av.
Idag är det fredag och ännu en strålande dag är på gång utanför fönstren!
Johan hade förresten blivit kontaktad av Bredbandsbolaget under matchen igår. Var det ok om vi kompenserades genom att slippa betala flyttavgiften på över 600 (eller var det 700?) spänn? Det tyckte han var ok, så det känns skönt att det är ur världen nu och vi har nät igen!
Hur ska detta gå?
Linkar omkring på jobbet, då det känns som blåsan gått sönder och den nakna illröda och hyperkänsliga under(?) huden blottats. Tror iofs det är överhuden utan sitt skyddande hornlager...känns mera rimligt! :o)
Ska ha mina gamla skor, och har tejp med att lägga över i skyddande syfte. Frågan är bara vad som händer när jag väl börjar röra på mig. Hur bra blir det om tejpen korvar ihop sig till en klump under foten?
Oo ska kolla på hockey på tv:n, så han hoppar över sin innebandy. Jag får alltså sysselsätta mig själv tills passet börjar. Ska ta en sväng på Frölunda torg tror jag. Linka runt och kanske hitta ett par större byxor? Större träningstop? Av någon anledning har de börjat glida upp när jag tränar!
Unikum?
(Platsannons på ams.se)
Jag trodde förmåga att se in i framtiden var omöjligt, eller för min spänningstarms skull, kanske en micromöjlig sannolikhet hos någon person i världen (varför inte?).
Men 50 st?
"Goda förtjänstmöjligheter" , jotack med dom minutavgifterna! Tänk att det uppenbarligen finns en sådan (och omfattande) marknad för sådant här? Lurendrejare som lever på osäkra människors sökande efter förtröstan, hopp eller bara en påhittad försäkran, uttalad av en främling att allting kommer att ordna sig! Humbug!
Snälla saker och blodigt var
Innan jag går in på Majas vedermödor, måste jag berätta om den miss jag gjorde igår! Oo har ju lyssnar färdigt på Stieg Larssons första bok, så jag hade bokat nummer två på Kållereds bibliotek. Skitsmidigt, och så får man mail när den är klar att hämta! Jag fick mailet igår, och skrev snabbt till Oo att jag skulle hämta den efter passet. När jag kom till biblioteket och sade att jag skulle hämta Stieg Larssons andra bok som jag fått mail om, fnissade hon till och sade:
"-Det var alltså du som skickade så gulligt svar till oss?"
Jag hade visst klickat på "svara" istället för "vidarebefodra"!
"Boken har kommit, åker och hämtar den efter passet. Love you! Puss!"
Fniss! Så det kan bli! Inte konstigt att jag inte fick något svar av Oo!
Majas tur:Ingen av katterna tycker om att åka bil, men Maja blir i varje fall inte åksjuk. Hon gnäller och jamar ganska ihärdigt i början, för att senare resignera och jama lite uppgivet emellanåt.
Inga större problem att hitta till Smådjursakuten i Örgryte, och de hade många gratis parkeringsplatser inomhus! Bara att trycka på knapp och släppas in. Mycket bra! Sedan stod jag och slet i butiksdörren en stund innan en karl gjorde mig uppmärksam på att mottagningen låg på andra sidan garageporten.
(Människa eller djur, hos akuten får du alltid vänta). 
En snabb undersökning krävde rakning, och medan vi väntade på hjälptjejen kände jag ett sår till på kinden, så det blev rakning på två ställen. Öppet sår där också! Hon misstänkte en tand eller klo som orsaken bakom.Veterinären lyssnade, tog temp, klämde och kände på en jättesnäll Maja. Tydligen uppfattade hon blåsljud i Majas hjärta vilket kunde bero på sjukdom, men även ålder. I vilket fall så brukade de inte behandla sådana blåsljud, förrän det eventuellt började påverka djuret, men det innebar också att det var för riskabelt att söva ned henne för att sätta ett dränage för såren. Istället skulle vi själva se till att hålla såren rena med sårtvätt minst två gånger per dag. Hon klämde ur en hel del var och otäckheter i huvudsåret innan hon skrev ut recept på penicillin. Sedan fick Maja en sådan där krage som alla djur älskar!
Med tanke på hennes ålder frågade veterinären om jag ville att de skulle ta ett blodprov på henne för att ta redan på hur hennes njurar, lever och lite annat mådde. Väldigt vanligt med njurproblem hos katter när de blir till åren. Då skulle de tex kunna säga ifall jag ska byta till njurfoder. I vilket fall rekommenderade hon ett "senior"-foder istället för det "indoor" jag nu har, då det har lägre proteininnehåll. Det kostade några hundringar, så jag gick med på det. Så efter en blodtestad, sårtvättad, rakad och trattförsedd Maja åkte jag drygt 1700 spänn fattigare hemåt. Passade på att åka förbi Apoteket och inhandla sårtvätt, kompresser och hennes medicin så det var gjort.
Ett djur med krage är en ganska rolig syn. Och Maja är inget undantag! De stöter emot, fastnar, försöker backa ifrån den, kommer inte åt, och ser allmänt ömkliga ut! Jag kunde nästan se hur fånig Maja kände sig!(Jaga mig med kameran du, bussigt!!)
Maja ont!
Oo vid frukostbordet. Hans "Dynamit-Harry"-frisyr syns inte riktigt, men den förekommer allt som oftast hos honom på mornarna! :o)Jag sitter hemma, solen skiner från klarblå himmel, och jag tänker inte åka till jobbet! Än i varje fall.
Igår kände vi en skorpa på Majas huvud, men tänkte inte mera över det. Hon kunde ju ha fått ett litet sår eller något vid en dust med Fia. Denna morgon var en femkronorsstort pälsområde däröver alldeles stelt, och hon tvättade sig ihärdigt med tassen på katters vis över huvudet. Efter lite varmt vatten och en trasa kom ett öppet sår fram som varade både gult och vitt i alla konsistenser!
Jag fick i uppdrag att ringa veterinär under dagen, men blev ändå lite orolig. Doris, min första katt dog av ett infekterat bett under halsen som vi behandlade för sent. Maja är ju ganska gammal, 15 bast, och har kanske inte det
bästa läkeköttet längre. Eftersom jag har pass ikväll skulle jag inte hinna efter jobbet, så jag ringde direkt till Smådjursakuten som hade öppet efter 07.00. De tyckte (förstås?) att jag skulle komma in med henne, och de hade en akuttid 09.30. Ringde också Västra djursjukhuset om de hade en tidigare tid, vilket de inte hade, men de hade också rekommenderat att ta in henne, för rengöring, kanske något stygn, dräneringsslang och penicilin.Det är centimeterstort och ganska djupt. Maja verkar må som vanligt, men Fia vill inte komma i närheten av henne! Varet luktar inget vidare. Stackars Maja!
Har ringt in till jobbet. Det känns inte bra att utebli, men jag skulle aldrig förlåta mig själv om något skulle hända Maja för att jag resonerade "det kan vänta till imorgon"! Bara de som haft husdjur kan förstå hur fäst man blir vid dom, och jag vågar inte ens tänka på den dagen Maja och Fia försvinner!
Men det ska inte ske än på ett bra tag i varje fall!
Nu när jag ändå blev hemma någon timme innan vi kan åka, så ska jag passa på att göra lite nytta. Det ser ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" här hemma!
Gör förresten skitont under trampdynan när jag går. Undrar hur det kommer att kännas/se ut efter passet ikväll?
Hemma!
Nyss hemkommen och käkat middag i form av mackor sitter jag med ömma fötter och skriver. Oo står i duschen sedan jag beordrat en rakning. Jag tror inte killar fattar hur illa det river i ansiktet när de har skäggstubb! Min Oo är så lydig (ibland), att jag nu alltså får honom både nyrakad och nyduschad!
Releasen gick...hyfsat bra. Kul vad det i varje fall, men vi fick båda hjärnsläpp alldeles i början! Haha! Martina som hade låten bara kolalde på mig, och jag hade ingen aning om vad vi skulle göra! Musiken rullade på och där stod vi och jabbade...och jabbade...och jabbade...och garvade! Och deltagarna jabbade med och såg glada ut! Phuu! Men sedan
kom vi igång allt mera, och då lossnade koreografin också! Skönt att ha det gjort nu, och imorgon är vi tre stycken, så då har jag bara tre låtar...varav den ena är den första! :o)Men de nya skorna (som jag fick så billigt tack vare Sportlifes sponsring plus rabatt) är inge bra! De sitter som ett smäck, men det är som att de blir större när jag kört en stund, och fötterna börjar röra sig i dom!
Har fått värsta blåsan under trampdynan! Imorgon får jag lov att ha mina gamla skor,
dessa kan jag inte ha längre! (Stinkande fötter straffas hårt och skoningslöst!)
Lunch!
I dagens lunchpåse:Kryddig korvjox med senapssås, ett gäng hembakade bullar, en morot och en drickyogurt á la ny smak eftersom Oo inte visste vilken sort jag brukade köpa.
Bullarna är borta, och nu även lådorna. Till kvällens releasepass tänkte jag ladda med yogurt och morot.
Efter att ha klickat mig runt i den fantastiska cyberrymden tycker jag mig nu ha funnit en förklaring till varför mina byxor plötsligt blivit obehagligt trånga! Avsaknaden av p-piller! Jag sväljer denna förklaring med hull och hår, liksom den info jag fann att den tonårslika hyproblematiken inte är ovanlig. Finnar i massor längs käklinjen/bakom öronen och sporadiska udda ställen!
Men efter att ha suckat och stönat en gång för mycket över min oro för bröllopsklänningens passform, körde Oo fram näven och tyckte att vi skulle sluta äta godis helt från och med nu! Snabbt korrigerat till enbart lördagsgodis när han såg min skeptiska min. Hallå, det var ju faktiskt p-pillrens fel, eller ja, avsaknaden av dom. Hm.
Rännskita?
Har varit lite småskum hela veckan, men den rejäla nervositetsmagen har inte kommit igång ännu. Får väl se om det börjar bubbla under dagens gång! Röjde undan möblerna framför tv:n och körde igenom de låtar jag behövde under gårdagskvällen medan Oo var i stan. Framför allt stretchlåten med katan fick köras några gånger!
Just det, Oo var i stan för att skriva kontrakt! 1,9 mille blev det, och nu har de tio dagar på sig att dra sig ur helt utan ekonomisk kompensation. Sedan sker tillträde efter tre månader vare sig de har fått sin insats såld eller inte, på samma sätt som vårt avtal var för Igla.
Ännu en strålande dag på västkusten, och i brist på förslag så blev det ännu en Angeredsbro! :o)
Just det, Oo hämtade också ringarna igår! Lite knepigt att få till bra bilder på dom, men nu kanske man också kan se graveringen på förlovningsringarna. Oos design med "L" och "J" för våra namn!
Johans ring har två svarta diamanter och min har sju vita. De sitter inte "rakt" längs ringen, utan det kanske syns att de går lite "snett" över den? Vi vill ju ha på oss dom nu med en gång! :o)
Övrigt gällande bröllopet har jag väldigt dålig koll på sedan jag faktiskt avsade mig all inblandning! Jag vet att det blir bröllop, limousine efteråt med fotografering, middag och mottagning i San José med hotellövernattning. Sedan drar vi till Hawaii! Sedan tisslar och tasslar Oo och hans mamma någonting om i sommar!?
I vilket fall så kommer det att bli intensiva veckor i San Francisco! Trevor frågade om vi ville följa med till Los Angeles, då han har lite jobb att göra där. Då skulle det eventuellt finnas möjlighet att åka till Las Vegas också! Sedan erbjöd han att vi skulle åka upp och vandra i bergen/nationalparken som jag inte minns namnet på, men som jag tycker låter härligt! Johan som har koll på San Francisco efter sin år där har massor av förslag på saker att göra, medan jag själv har ganska begränsade kända saker jag vill se.
Golden Gate såklart, vilken vi ska ha med på bröllopsfoton. Världens krokigaste gata kände inte jag till, men när Oo nämnde den vill jag klart se den! Alcatraz känns inte så nödvändig för mig, räcker att se den där ute i vattnet. Men "Bubba-Gump" vill jag besöka! Alla har väl sett "Forrest Gump"? :o)
Det var tal om en NHL-match, vilket vore lite småcoolt när man ändå är där, men det hänger ju på att någon match går då. Sedan har Oo berättat om en massa andra roliga och intressanta ställen man kan besöka!
Blir det Los Angeles, är ju Rodeo Drive, Walk of fame och Hollywoodskylten ett måste i varje fall! :o) Vill ju hinna shoppa lite också! Fast inte på Rodeo Drive!! Heh.
På Hawaii skulle Pearl Harbor vara intressant, men det ligger ganska långt bort från "vår" lilla ö Kauai.
Får se hur och vad det blir, men spännande känns det!
Slut!
Detta innebär att vi blir av med topplånet på Igla och i varje fall större delen av det lån med amorteringskrav! Tjohoo!
Eller i varje fall ett litet försiktigt tjo-ho. Ingenting är ju klart ännu.
Nu var Oo på väg att hämta ringarna! Wee!
Ännu ett!
Bredbandsbolaget har ju fortfarande inte fått till Internetuppkopplingen hemma! Hoppas verkligen mäklaren kommer ihåg att sms:a eventuella bud istället om det nu skulle fortsätta efter vi lämnat jobben för dagen!
Nytt bud!
Go Kondi, go Kondi!! :o)
Wee!
Vi bytte ju mäklare till m2 efter nyår, och om det är viss förändring på bomarknaden, eller att julen som allmänt är en lågsäsong för husköp, har spelat in (troligtvis bådadera), så var i varje fall intresset för visningarna ofantligt mycket större! Tiotalet visningar vid fyra olika tillfällen före, under och efter denna helg.
Mäklaren är skyldig att informera säljaren om inkomna bud. Vi har fått 1,7 av tidigare intressenter hos förra mäklaren. Vårt utgångspris var 1,75.
Oo vidarebefodrar de bud han får från mäklaren, och nu fick jag första!
Tydligen hade mäklaren också ringt Oo, och då hade han fått ännu ett bud, 1,815! Mäklaren hade inte varit i kontakt med alla ännu, men något spännande känns det! Får vi nu detta, så får vi undan topplånet på "Igla" som slukar ränta och amortering.
En annan trevlighet är att våra vigselringar är klara! Oo hämtar dom på vägen från jobbet. Vi har redan betalat en del av dom under de tillfällen vi varit där. Guldsmeden föredrar ju kontanter, så vi har pytsat till lite de gånger vi haft sådana. Sedan fick jag även en slant för de guldringar jag ärvde av Rose-Marie och jag aldrig skulle använda. Har jag berättat att en av ringarna hade en kindtand i sig? Vem vill gå omkring med en ring med en kindtand!?
Hur som helst, så saknades nu totalt 7610 spänn. Men jag kommer ju att vilja ta på mig ringen med en gång! Får man det? :o) Ska se om jag med mina amatörmässiga fotokunskaper kan få till någon bra bild på dom.
Perspektiv
Dock finns det faktiskt en gräns för hur mycket sådant elände jag orkar engagera mig i.
Vimmelmamman följar jag troget, men kikar emellanåt också in på Sabinas blogg. Båda handlar om deras kamp mot cancern, samtidigt som de försöker bibehålla det vardagliga livet. Något som kan vara nog så svårt ibland utan cancer! En har försiktigt positiva utsikter, en vet att det bara handlar om att få köpa sig några veckor, eller kanske dagar till.
Det finns som sagt så många sådana bloggar, så många om sjukdom och elände. Jag fastnar inte för alla. Dessa är öppna, nakna och personligt skrivna, som trots all smärta och rädsla strävar efter det positiva.
Jag såg cancerns ansikte i min mamma, men var aldrig engagerad i hennes öde, hennes känslor eller välmående. Men en person jag aldrig träffat, vilkens berättelser får mig att inse hur bra jag har det, de följer jag troget. Gläds när de gläds, och sörjer när det inte går bra.
Jag tror vi alla behöver en dust av verkligheten ibland. Visst är det ok att sjunka ned i självmedlidande emellanåt. Men det får vara måtta på hur länge vi blir kvar där nere! Jag har det så dj-a bra!
Glömde bara...
...att visa den sista bilden jag tog imorse, som visar vilken skillnad på vädret jämfört med igår! Det är samma vy över Angeredsbron som i gårdagens inlägg!Det var rejält gråa moln, men klart där bakom. Ingen tät dimma i varje fall som igår, och nu strålar solen från klarblå himmel!
Klämmer in den mindre bra bilden jag knäppte ut genom sidorutan. Ville bara visa hur det ser ut nu i dagsljus. Göta älv och E6:an från Kungälv med morgontrafiken in mot stan. Höger om älven går E45:an parallellt hela vägen in.
Inte riktigt lika vackert som pärlbandet när det är mörkt, men väldigt fin utsikt ändå på dess nya premisser!
Hihi, nästan lite kul att se exakt samma vy vid olika tillfällen, och se vilken skillnad det är! Ja, jag är lättroad! Skulle kanske kunna vara något att fortsätta med? Fast kanske med någon roligare vy än Angeredsbron? Som en webbkamera, fast "en-om-dagen"-klipp som sparas i min blogg! Vad skulle det kunna vara för vy? Jag själv i badrumsspegeln på morgonen? Huga nej! Ut genom panoramaförnstren? Kylskåpet? Förslag? :o)
Klart väder!
Godmorgon! Vad mycket trevligare det är när man möts av solstrålar på morgonkvisten! En liten vybild med min smutsiga Guling i förgrunden. Medan jag fotade hann jag registrera all fågelsång omkring mig. Mysigt! Solen som letade sig ned mellan träden, inte allt för kallt, fågelsång. Mysig start på dagen helt enkelt!Den nedre är tagen en meter från ytterdörren ned mot vår
lilla tjärn. Den skymtar mellan träden, och jag vill någon dag ta tag och röja lite i undervegetationen så som grannen gjort för att öppna upp.Eftersom vi fortfarande saknar soffa, blåste vi upp vår andra dubbelluftmadrass till Elin och Andreas besök i lördags. Den verkar som riktigt bekvämt alternativ till de två enda sittalternativ vi har att erbjuda förutom köksstolar. Sedan dess har vi inte idats tömma och plocka undan den, varpå vi låg i den framför CSI NY igår. Medan vi låg där kom en ambulans körandes upp till grannen. Den granne vilkas hus skymtar bakom mig, dvs de längst in på vår gata. Våra panoramafönster täcker ju inte bara halva väggen som ses på den övre bilden, utan även runt knuten mot denna granne till. Så vi kunde se ganska bra vad som hände.
Människan är ju skamligt nyfiken av sig, och väl medvetna om hur väl vi kunde ses från den mörka utsidan in det upplysta vardagsrummet, försökte vi göra oss så platta som möjligt i madrassen, samtidigt som vi kikade åt deras håll. Fult va!? Men man kan ju inte låta bli! Vad är det som hänt? Är det något allvarligt? Är det någon av barnen? (De har två pojkar)
Ambulanspersonalen verkade dock inte ha så bråttom när de bara tog sina väskor och gick in. En kort stund senare hjälptes frun ned för trapporna och in i ambulansen. Vi låg där och funderade på om vi inte skulle gå över och erbjuda vår hjälp? Maken kunde ju inte följa med ambulansen för barnens skull. Skulle vi erbjuda barnvakt? Barn som antagligen låg och sov, och skulle få stora skräcken om de vaknade och såg två främlingar i huset? Men kanske det inte var så allvarligt, något som hänt förr, och maken helt enkelt inte kunde skjutsa in henne själv pga barnen?
Varför är man så rädd för att erbjuda hjälp? Rädd för att uppfattas som att man lägger näsan i blöt? Istället tar den enkla vägen och intalar sig att det nog inte är så illa, eller att de säkert har andra i närheten som de faktiskt känner som kan finnas till hands? Är det typiskt svenskt? Den svenska mentaliteten att inte våga ta för sig? Hålla sig på sin kant?
Jag kände mig i varje fall som en idiot där jag låg och tryckte. Lika oförmögen att titta bort som att erbjuda min hjälp! Jag kände mig som den typiska skvallerkärringen som kikar bakom gardinen eller över grannhäcken, ivrig att hålla koll på minsta händelse! Och den känslan lämnar en bitter eftersmak!
Inga större problem att stiga upp denna morgon, men efter Angeredsbron slog tröttheten till igen. Jag hoppas på många ärenden som kan hålla mig sysselsatt och alert. Men än så länge känns det riktigt segt! Måste finslipa koreografin idag inför releasen imorgon. Det blev ju inget alls framför dvd:n igår som jag tänkt.
Trött i ögat...
Anna F ringde och var olycklig, då det visat sig att hennes tåg till Åre avgår tidigare än väntat på onsdag. Hon kan alltså inte vara med på releasen i Örgryte, så antingen får jag och Martina ta den själva, eller så får vi se om någon hågad ställer upp som en tredje person istället för Anna. Det ordnar sig nog.
Gääsp!
Tillbaka igen!
Dimma hela vägen denna morgon. Blir det ännu en varm dag månne? Igår var det rena vårvädret, och jag avnjöt det inomhus... Combatträning och allmän lathet efteråt. Men solen såg fin ut på andra sidan panoramafönstren! Koreografin sitter ganska bra ändå. På onsdag är det release i Örgryte, och på torsdag i Kållered. Katan i stretchlåten har jag inte riktigt koll på. Den är något knepig, så deltagarna kan få lite besvär med den! Jag måste träna framför spegeln känner jag för att få till den bra!Helgen har annars varit ovanligt aktiv för att vara jag. Johan är den som mest varit hemma och lallat medan jag flängt omkring!
Fredagen och Scotts på Möllan blev en
besvikelse för arrangörerna, och jag tycker så synd om dom! Det blev inte ens fullt! Dryga trehundra gäster, och de flesta dansare borgade i varje fall för att det blev tillräckligt med dansutrymme. En viss förståelig förvirring infann sig hos besökarna, då Scotts hade lånat Schytts gamla turnébuss och parkerat den framför entrén! Men så snabbt falnade alltså popularitetens eld? Eller så föll det lite på marknadsföringen? Lite dåligt samvete fick jag dock för att vi övertalat arrangörerna att ha fyra vakter istället för två. Men vi visste ju inte...
Väl hemma och lagd till ro, halvvägs in i sömnen, noterade jag att Maja gjorde ett misslyckat försök att hoppa upp i sängen. Hon hamnade halvvägs upp, och jag hörde klorna i madrassen. Luftmadrassen! Reflekterade dock inte mycket mera över det, utan somnade i godan ro. Några timmar senare hör jag Oo muttra något och varna mig för att han slår på madrassen, dvs slår igång den inbyggda pumpen som kan fylla eller tömma madrassen. Den för ett väldans oväsen nämligen. Jag är för trött för att bry mig.Ytterligare några timmar senare när Oo kliver upp för innebandyn hamnar jag i en synnerligen obekväm ställning, och otrevligt nära golvet! Det var meningslöst att försöka ligga kvar, så jag slöade framför tv:n innan det var dags att åka in till Gamla Ullevi.
Alla IFK Göteborgs publikvärdar, ordingsvakter och sjukvårdare var samlade för en intensiv dag, där vi delades in i fem grupper som cirkulerade till fem stationer á 45 minuter. Det var "Arenakännedom", "Hot och våld", "Service", "Utrymning" och "Säkerhet". Väldigt givande och intressant! Vid "Utrymningsstationen" fick vi se klipp från läktarbranden i Bradford 1985. Jag minns det faktiskt från nyheterna när det hade hänt. Bilder på hur människor självantändes pga hettan, människor som hoppade och hurrade, sjöng och skränade, medan andra människor brann och somliga försökte hjälpa till. På fyra minuter var hela läktaren övertänd och 56 människor dog. Syftet var att få se hur människor reagerar, och hur viktigt det är att allting fungerar. En del nödutgångar var låsta, andra öppnades inåt, vilket blev omöjligt när människor tryckte på bakifrån.
Om jag inte minns fel, så ska Gamla Ullevi kunnat utrymmas på sex eller åtta minuter. 19 000 pers!
Det var väldigt intressant att få se sig omkring där inne innan allting är riktigt färdigt. Det är en fin arena, med höga läktare nära planen, så det kan nog bli rätt gó stämning där inne! Känns roligt att få vara med från början (med allt vad det kan innebära).
Polisen hade väldigt intressant information, där man fick en inblick i vilket otroligt arbete, och vilka resurser som fotbollsmatcherna kräver. Hur begränsade de är i sin möjlighet att påverka arrangörerna, tv-bolag och sponsorer i fråga om matchdagar och tider. Och då var det bara de Allsvenska matcherna han redogjorde!
Polisens främsta arbete är före och efter matcherna, på utsidan av stadion. 39 kameror övervakar det som sker på insidan, och det ska mycket till för att de eller ordningsvakterna ska gå in och tex omhänderta någon. Ni kan ju tänka er reaktionerna i en supporterklack, om två-tre poliser eller vakter går in och plockar en av "familjemedlemmarna"! Istället får kameraövervakningen dokumentera, och bråkmakare gripas utanför, eller tom någon dag senare. Tycker det verkar jättebra, men visst kommer vi att få ta en hel del skit!
Exempel från Rolf efter en match där IFK förlorade: En manlig supporter är på väg ut och passerar honom. Tårarna rinner och han sticker upp ansiktet tätt intill Rolfs.
- Varför gråter du inte? Gråter du inte nästa gång smäller jag till dig!
Det kommer att bli både skrämmande och intressant att få uppleva fotbollen på så nära håll som väl nästan är möjligt utan att själv vara en del av den. Jag klickade mig runt på olika forum, bloggar och hemsidor. Hur kan fotbollen fascinera så? Förblinda så? Engagera så otroligt mycket människor och skapa en fanatism inte olik den man finner i en religiös sekt eller nazistisk organisation. Är du inte med oss, så är du emot oss! Försvara alltid dina bröder. Vi är familjen! Hur polis och ordningsvakter är blint hatade och bara ska bort från fotbollsmatcherna, medan publikvärdarna kan gå an.
Påskafton är det IFK mot Djurgården. Ett exempel på en dag som polisen önskar de kunde neka, då det är helg och en högriskmatch. Men det är klirr i kassan för sponsorerna, arrangörerna och tv-bolagen, och pengarna bestämmer!
Nåväl, till kvällen blev det "Solgul kyckling" med äppelpaj till efterrätt, då Andreas och Elin kom förbi. Melodifestivalens final blev riktigt spännande! "-Snälla, snälla, låt inte Uggla vinna!"
Jag kunde inte riktigt bestämma mig. Gillade både Måns, Alcazar och Heat! Tyckte det var skandal att Molly bara fick två ynka poäng! "La voix" är dock rätt ok. Känns som den kan gå antingen skitbra eller skitilla i Moskva. :o)
Ett sista...
...hinner jag faktiskt! Mat i magen och omklädd och klar. Jag kan inte åka redan, då blir jag lite väl tidigt på plats! Så lite folk kvar nu att jag kunde byta om bakom mina skärmväggar. Strumpbyxor, extratröja, bälte och attiraljer.
(Hur sjutton har jag burit mig åt för att få ett hål där!?)
Trevlig helg en gång till!
Slutet är nära...
Har ännu en matlåda som väntar i kylen och ordningsvaktsgrejerna i ryggsäcken. Ytterligare sex timmars arbete med start halv sju, i en helt annan miljö, på ett helt annat sätt! 14 arbetstimmar är ganska bra jobbat ändå. Tänk att man körde nattklubbsjobb en gång i tiden. Då var man hemma sex på morgonen! Uurk!
En av inköparna som fick höra att jag blev uppsagd, skrev ett mail till Elans vd och konsultansvarige på Volvo, där han ombad dom att tänka om gällande min uppsägning! Hur snällt var inte det?! Jag blev alldeles generad och glad i hjärtat!
Hade nyss ett supportärende, och när inköparens kollega i bakgrunden hörde att det var mig han talade med, hörde jag: "Hälsa henne trevlig helg!" Vilka snälla och omtänksamma människor det finns! Jag hoppas verkligen jag kan fortsätta ge dom sådan support så de förblir nöjda!
Vi får väl se hur många som är nöjda med mig efter denna kväll. Hoppas och tror dock det kan bli ganska lugnt. "Scotts" är populära, men drar ju inte riktigt stökigt folk. På sin höjd kanske en del flickor blir för ivriga vid scenen. Största problemet lär nog bli att folk som vill stå framför scenen tar upp plats för de som vill dansa. Då blir dansarna griniga och vill att vi ska flytta undan dom! Hm...de har ju faktiskt också betalat! Sedan kan det finnas risk att det blir fullt och vi inte kan släppa in fler. Det är ju ganska litet ställe, så det vore ju jättesynd om vi skulle bli tvugna att neka folk att komma in på grund av det!
Fortfarande inget Internet hemma.
Ses på måndag! Trevlig helg!
Nytändning
Morgonens kurs med den applikationsansvariga berättade att inköparna är så nöjda med mig och den support och utbildning de får! Jag vill lära mig mera och inte låta mig nöja med "det ligger inte under ditt ansvarsområde". För att kunna ge en bra support behöver jag veta mera om hur det fungerar runt omkring "min" applikation! Nu blev jag ju kvar här (återstår att se för hur länge, då nedskärningarna fortsätter), men då vill jag också göra ett ännu bättre jobb!
Elan verkade tro att mitt uppdrag bestod i enkel helpdesk, så kallad "first line support", men jag är ju den andra, "second line" av tre, där den tredje är programmerare som gör faktiska dataändringar, bygger upp applikationen, åtgärdar buggar och fel som jag och inköparna stöter på. "First line" kan bistå med inloggningsproblem och enklare frågor, men ser främst till att slussa ärendena vidare till rätt supportgrupp, där då jag är en av dessa. Man kan säga att jag är länken mellan användarna och programmerarna, som ska se till att användarna förstår programmet och hjälpa dom när de gjort något galet eller kört fast av en eller annan anledning.Så skulle man kunna beskriva mitt arbete, plus utbildning där jag ansvarar för att ta fram kurser, kursmaterial och tillse att de finns tillgängliga för inköparna och alla andra som använder applikationen!
Hej mitt vinterland!
Snön började falla tung igår. Stora härliga snöflingor som motstod den relativt milda temperaturen och lade sig över landskapet. Trots att jag börjar längta efter vår, sol och värme, kan jag inte låta bli att tycka det är mysigt! Det blir ljust och så vackert med de snötäckta träden! Detta var morgonens utsikt när vi masade oss upp ur sängen!På grund av fruktat trafikbesvär som så ofta följer med snöoväder, beslöt vi att träffas på det smidigare McDonalds istället för en näringsriktig middag innan våra respektive träningspass.
Då jag har uppenbara problem att hålla två combatkoreografier i huvudet samtidigt, blev jag lite allmänt virrig under uppvärmningen. Sedan kom jag igång som tur var! Nu har jag kört nr 38 för sista gången, och kan helt koncentrera mig på den nya nummer 39!
Då Johans innebandy börjar lite tidigare än mitt pass, hann jag åka till Lindome en sväng och hämta ordningsvaktspärmen och skrivaren. Det känns lite konstigt nu att vandra omkring i det radhus där vi började vår historia!
Hemma sent, där jag bara sorterade lite papper i dess olika pärmar (sådant som man ska göra direkt egentligen!), innan det var dags för sängen.
Denna morgon fyllde jag ryggsäcken med ordningsvaktsgrejerna, då jag kommer att stanna i stan och åka direkt till Möllan. Jag och Rolf ska vara där redan halv sju, med tanke på att det kan bli rätt mycket folk. Hoppas i varje fall det för arrangörernas skull!
Nu sitter jag och väntar på morgonens kurs.
Det är fredag idag!
Fördom?
Eftersom vi ska träffas på Frölunda innan våra respektive träningar hinner klockan passera 18 innan jag kommer till Kållered. Därför frågade jag om han kunde svänga förbi Huveröds där och köpa sand och foder till barnen?
"-Absolut, vad skall jag köpa?!??!?! Kommer ju aldrig ihåg..."
Jag skickade ett mycket tydligt mail, med bilder på förpackningarna så det inte borde bli några tveksamheter! :o)
Osökt kommer mina tankar in på den herre jag bevittnade i en ICA-affär för flera år sedan. Han står med mobilen intill örat och talar högt och tydligt:
- Ok, nu står jag framför mjölken, åt vilket håll ska jag då?
Fniss! Ibland har man själv fått vara en ledsagare, så som han mycket troligt också hade i luren! Är det en fördom hos mig att tro att det ganska ofta är så att kvinnan hittar bättre i livsmedelbutiken än mannen?
För att försvara våra underbara XY-innehavare, så måste vi fruntimmer å andra sidan kanske erkänna, att vi förmodar att mannen hittar bättre på byggvaruhuset istället? :o)
(Kom ihåg!)Tuffi-tuffi-tuff!
Vi fick en bunta räkningar med räntorna på lånen. Nice va? Och fler lär det bli!
En bild på Oo efter intagen middag, tagen utan blixt. Middagen bestod av ett nytt recept från Buffé och var riktigt delikat!
Morötter, kålrot, potatis, rödlök och smal kryddig korv. Allt nedskuret i mindre bitar och i en större ugnsform. Olivolja, timjan, salt och peppar och så in i ugnen. Creme fraiche och sötstark senap geggas ihop till god sås till!
Känner mig fortfarande lite...snopen att jag nu ska fortsätta jobba här som om ingenting hänt. Kan inte riktigt beskriva det närmare. Det är ju toppenbra att jag får vara kvar, men hoppar och skuttar inte som jag kanske borde?
Ikväll blir det combat. Sista gången jag kör det gamla passet! Ska möta upp Oo i Frölunda innan och få nåt i magen. Han ska ju på innebandy.
"Upp å ner, ner å upp...
Och vår katt, han tror att
byssan e en hatt!" (Ida, syster till Emil i Lönneberga)
15.41 fick jag ett samtal på mobilen.
Jag förstod nästan vad han ville direkt när jag hörde att det var han. Hade diskuterat med Oo och mina kollegor om denna mikroskopiska möjlighet. Jag sade redan då att jag mentalt redan var borta från Elan, Volvo och detta jobb. Så när jag nu helt plötsligt erbjöds det igen, så kände jag spontant: Nej!
Jag var ju redan borta, ute, hjärnan inställd på lärarjobb, starta eget, eller något annat! Det blev liksom bara fel.
Det första jag kunde komma på att säga när han frågade hur jag nu kände och tänkte var:
"-Spontant känner jag att jag vill ha en löneförhandling!" Hahahaha!
Men naturligtvis (?) var jag förnuftig (!?) och accepterade, så nu blir jag alltså kvar här, som om ingenting hänt! Samtal till Arbetsförmedlingen, samtal till a-kassan, samtal på jobbannonser, registrering på jobbsiter, Arbetsförmedlingen, CV, allt kan jag glömma. Det är ju jättebra!
Men varför känner jag mig då så...tom?
Växeln, hallå?
Till slut hamnade jag vid någon av stationerna i city, och han kunde inte hjälpa mig. Kanske någon av mina kollegor hade en tom rapport vi kunde använda? Jaa, men jag vill ju ha en egen tom rapport att skriva ut och kopiera upp nuuuu!
Varför har inte vårt distrikt tillgängligt på nätet!?
(Var god dröj)
Hm...
Kanske ska snabba på det där barnavlandet och gå på föräldraledighet istället...!
Sen idag!
En kurs och lite andra ärenden fyllde upp min förmiddag, och nu har jag äntligen fått i mig lunch.
Jag lyckades till slut få iväg mössorna till Piteå, och här är de nu på sina söta huvuden! Maja och Elsa heter enäggstvillingarna som nu har ännu ett färgkodat "plagg" att ha på sig! :o)
Som jag fruktat så blev de lite för grunda och det stör mig nåt vansinnigt!
Jag fortsätter att spara ned dessa små tecken på uppskattning. Bara det är minsta negativt tar man lätt åt sig, medan man skakar av sig det positiva. Det är väl ändå dumt? Jag unnar mig att bli glad av dessa små kommentarer, även om det hör till mitt jobb!
Igår hade Johan styrelsemöte med bostadsföreningen i Lindome, så jag intog en middag á nudlar (orientalisk smak) och knäckemackor. Observera "Enomdan"-tabletten som tillser att jag uppfyller hela kostcirkeln! Eller nåt. (Hela kostcirkeln?)
I väntan på "House" kunde jag inte komma mig för att göra något annat än att baka bullar! Duktigt värre! Det blev en delikat efterätt!
Allt är nu spikat och klart med vaktjobbet på fredag då Scotts spelar i Möllan. Vi väntar rätt mycket folk, så vi kör med fyra vakter. Två kommer att bli låsta vid entrén, medan två får hålla koll där nere där dansen är.
På lördagen blir det en helvisning på (antagligen) Gamla Ullevi, som ju egenltigen är den nya, men som fått behålla sitt namn "Gamla" eftersom Nya Ullevi, som nu då egentligen blir "gamla", faktiskt heter "Nya Ullevi". Eh. Det beslutades i varje fall efter mycket om och men att den skulle behålla sitt "Gamla Ullevi". Själv tycker jag att "Nygamla Ullevi" varit bättre" :o)
Centrina
14.22 ringde de upp och ville boka en intervju imorgon!
Jag frågade lite försiktigt om hon sett i mailet att jag skulle vara borta i fyra veckor. Min ansökan var mera för eventuella kommande tjänster till hösten?
Då blev hon lite ställd, och erkände att hon missat det. Hon höll med om det osmidiga mot eleverna att ta in en lärare som bara kunde jobba en månad, sedan vara borta en, och så jobba de sista flämtande veckorna. :o)
Men då hon nu inte visste hur den de nu tar in kommer att fungera, så kunde jag vara intressant till hösten. Så om hon glömde bort det, så skulle jag höra av mig och påminna om ny intervjutid efter påsk!
Jag har även registrerat min CV på Arbetsförmedlingen, samt skickat CV:n till Pedagogpoolen. Funderar även på Lärarpartner.se, Vikarien.se, Vakansen.se och Vikariepoolen.se. Det finns verkligen en hel del bemanningsföretag som handhar pedagoger!
Jag är bara lite osäker på om jag vågar mig på lärarjobbet igen! Nu är jag ju medveten om min (överdrivna?) fömåga att ta på mig för mycket, engagera mig i elevernas väl och ve på bekostnad av mig själv.
Men klarar jag av att "vända ryggen" till dom? Att hålla mitt engagemang på en lagom nivå? Eleven ser ingen "lagom" nivå. De ser bara att de blir svikna eller inte,att "läraren försökte, men hann inte", eller "läraren såg, men gjorde inget". Jag vill ju inte vara en sådan lärare!
Är det rätt att hoppa på lärarjobbet igen bara för att jag behöver ett arbete? Nej, jag ska ju ta ett jobb för att jag vill ha det, och framför allt ett lärarjobb som kräver engagemang, vilja och lust att lära ut. Problemet är ju bara att jag ju trivs och tycker om lärarjobbet. Jag har engagemanget, viljan och lusten, men inte till allt det andra som kommer i lastbilslass på köpet! Föräldra- kurator- polis- och psykologrollen! Och jag kan bara inte stänga av den, för vem kan vända ryggen åt ungdomar som mår dåligt? Inte jag i varje fall, och då gick det ju som det gick...
Känns som jag varit igenom denna runda femtioelvagånger, och det enda jag kommer fram till varje gång är att: Ska jag jobba som lärare måste jag lära mig att distansera mig och begränsa mitt engagemang.
För eleverna som mår dåligt kommer inte att minska i antal.
Och klasstorlekarna kommer knappast att minska.
Vad göra?
Smarrigt till Anna!
Få se nu bara om jag kommer ihåg receptet...
Du behöver:
Två marängbottnar (Färdiga från butik! Vem ids göra själv?)
1 msk vaniljsocker
1 dl socker
4 Ägg
5 dl grädde (Ska det va, så ska det va!)
2-3 dubbel Daimförpackningar
Färska hallon
Gör så här:
Dumpa äggvitorna (skulle kunna användas till marängbottnar för den ambitiöse), och spara gulorna i en separat skål.
Tillsätt vanilj- och strösocker som du rör ihop, och låt sockret få "smälta lite".
Vispa grädden i en skål för sig, ganska fast.
Krossa Daimen (Jag brukar gå lös på den med en hammare, så är det bara att öppna förpackningen i ena änden och hälla ut krosset!)
Blanda ihop äggegga, grädde och Daimkross ordentligt. (Tjuvsmaka gärna!)
Ta en form med löstagbar kant. (Kläm fast ett smör- eller bakplåtspapper över botten så blir det lättare att lossa tårtan, om du nu inte vill servera den på bottnen och låta kniven gå ned i teflonen!)
Lägg en marängbotten längs ned.
Ös ned hälften av grädd-ägg-daimsmeten.
Lägg på den andra marängbottnen
Ös över resten av gegget.
Ställ in i frysen.
Servera med färska osockrade hallon. Deras lite syrliga smak behövs för att väga upp den söta tårtan!
Mmmums!
Citron och limekaka
Kan göras 2 dagar i förväg!
Ingredienser 12-14 bitar
3 dl vetemjöl
2 msk strösocker
125 g smör
1 äggula
Fyllning:
3 ägg
2 dl strösocker
2 dl vispgrädde
2 msk vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
rivet skal och pressad saft av 1 lime och 1 citron
Garnering och servering:
1 skivad lime
1 msk florsocker
3 dl vispgrädde
Gör så här:
Hacka ihop mjöl, socker och smör till en grynig massa. Tillsätt äggulan och arbeta ihop till en deg.
Tryck ut i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.
Låt vila i kylen ca 30 min.
Sätt ugnen på 200°.
Vispa ägg och socker pösigt. Rör i resten av ingredienserna till fyllningen. Häll i pajformen.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 30 min. Låt kallna. Garnera med limeskivor och sikta över florsocker.
Servera med vispad grädde.
Mums filibabba!
Whatever you want!
Jag var sketastrött igår! Oo kollade på Frölundahockey, och jag fann inte ro att varken läsa eller påbörja någon stickning. Gjorde
Fia riktigt förbannad genom att ge henne en omgång med kammen innan jag gick och lade mig och kollade på combat-dvd:n. Somnade vid niotiden!! Känner mig ganska utvilad idag av någon anledning.Vår lilla kvartett i kontorslandskapet har anslutits till ändens fredagsfika. Dvs de som sitter intill oss och ut mot änden av landskapet. De flesta är chefer och sådant, och jag har inte den mista lust att vara med! Jag tycker det är tråkigt att sitta och måsta vara social med människor som inte intresserar mig. Jag kunde ju knappt vara med på torsdagsfiken på Stenungskolan!
Detta har förstås sin eventuella nackdel. Den nu eventuellt tilltänkta ersättaren från Elan uppfattades som "opersonlig". Men det gjorde ju å andra sidan jag med, tyckte somliga! Bara för att jag inte orkar fjäska eller socialisera med rätt personer, så är jag lika opersonlig när jag gör mitt arbete? Förstår visserligen kommentaren, för vad ska man grunda sin uppfattning på om en person om annat än hur denna beter sig i dess sällskap? Bedömaren kan ju inte tro annat än att man är likadan i alla andra situationer också, så lika orättvist som jag tycker det är, lika väl förstår jag min "stämpel". Jag önskar bara att bedömaren kunde få höra inköparnas uppfattning av mig, som definitivt är helt annorlunda!
Så nu känner jag en press att vara megasocial på de få fredagsfikatillfällena jag nu hinner med på detta bygge, trots att det ju egentligen är meningslöst. Jag sitter hellre här vid min skärm och ugglar. Jag vet, jag är hopplös, men hyckleri av denna form har jag svårt för att spela med i!
Glömde ju...
Kvittot var hittat och vi skulla dra och göra lite ärenden, bla besöka Elgiganten. Oo hade föreslagit att prova återställa inställningarna bara utifall, och visst fungerade det!
Jag återställde fabriksinställningarna, och då fungerade det igen! Helknäppt! Så den lilla telefonbok jag återskapat efter den gamla mobilens ofrivilliga bad är nu borta igen. Suck!
Sedan var det ju också den sista utprovningen av brudklänningen i lördags! Jag glömde såklart att ta med mig kameran, men kanske Oo kan ladda in de han tog med mobilen. Klänningen passar fortfarande, men det är inte stora marginaler jag har! Min expansion måste alltså stanna av, och det nu! Det blir dock riktigt tufft med de vita bling-bling gympaskorna! :o)
CV
Drygt 200 högskolepoäng har jag skrapat ihop. Undrar hur många det hade blivit om jag verkligen slutfört alla de fristående jag påbörjat? Tänker på Biologikursen, Lärande, kommunikation och IT, de på Dataingenjörsutbildningen som jag så optimistiskt började... Tycker dock jag ändå har en ganska rejäl meritförteckning, och att bläddra i sina arbetsintyg/betyg är en lätt nostalgitripp till de olika anställningar man haft. Oavsett dess art, så har de varit berikande!
Jag inser att jag är stolt över den två sidor långa sammanställningen som motsvarar mina arbetslivserfarenheter och utbildningar! Okej, det är inga stjärnfysikerutbildningar eller högstatusarbeten precis, men riktiga kneg, så goda som några andra!
Jag och Oo tog en onyttig lunch efter storhandlingen i söndags på den lilla grillen i Björsared. Där jobbade en kille i högstadieåldern. Medan vi var där satt samtidigt ett gäng jämnåriga i typisk "vi-har-inget-att-göra-och-sitter-gärna-och-hänger-varsomhelst"-typer och käkade pizza. Killen i grillen må tycka det är skittråkigt och kanske mottar gliringar från "kompisarna", men f-n vilken nytta han har av det till synes simpla jobbet! Ökad självrespekt och självförtroende i egna intjänade pengar, nyttiga erfarenheter och en bra post i kommande arbetsansökningar. Alla erfarenheter är bra anser jag!
Hur som helst, CV:n är hyggligt klar. Nu ska jag bara hitta några trevliga mottagare! Fördelen med att bo nära en storstad är den relativt goda frekvensen av nya arbeten hos Arbetsförmedlingen. Nackdelen är att det inte är så många som faller riktigt under mitt gebit.
Designer: Låter iofs skoj, med tror inte de finner min bakgrund passande. Synd, jag skulle säkert ha flera bra uppslag!
Restaurangchef: Mat är gott! Äter gärna! Tillagar mindre gärna.
Chaufför: Ska bara ta de korten först. Men Norge? Pendlingen känns något övermäktig.
Psykiatrisjuksköterska: Beundrar alla med denna typen av arbete! Jag skulle nog blir ett psykfall själv av att jobba i den branschen!
Sjuksköterska: Se ovan.
Lokalvårdare: Okej, jag skrev i något tidigare inlägg att jag är öppen för det mesta. Jag var också kaxig att uttala mig om att en liten lön var bättre än ingen alls! Nu måste jag bara anamma det ordentligt och acceptera att det kan bli ett faktum: Lägre lön.
Men kan jag undvika det, så gör jag det gärna!
Psykolog: Behöver ett gäng fler poäng, och kanske i liiite andra kurser!
Specialistläkare: Se ovan.
Däckskiftare/montör: Se kommentar till Lokalvårdare.
Jakten går alltså vidare. Under tiden pluggar jag combatkoreografi och filar på starta-eget idén.
Tillbaka igen!
-Vi får väl kolla på nät...nehej.
Vi är inte beroende av nätet för arbete, eller andra livsnödvändiga anledningar. Vi vill bara ha tillgång! Veta att vi är blott ett musklick ifrån den vida, vida webben! Oo har spelat Diablo, och jag har...inte påbörjat någon ny stickning. Utan istället påbörjat Jens vad-han-nu-hettes "Snabba cash". (Lapidius?). Det blev lite shopping av piasavakvast, även kallad sop och halvdan storhandling av livsmedel innan jag drog iväg och körde kvartal på Lindholmen. Nya passet är ganska bra. Inte wow, som det känts ibland, men ok. Så nu är det plugga pass som gäller!
Lördagens innebandy blev en seg historia. Jag var inte riktigt på topp i kroppen! Jag sov någon timme sedan medan Oo spelade Dibbe. Sedan bjöds det på fläskfilé med ugnsstekt potatis med underbar sås hos Andreas och Elin. Sedan blev det allsång till Carolines "Snälla, snälla" som vi överlyckliga (öh) såg gå vidare till Globen från "Andra chansen".
Vaktjobb på fredag kunde jag konstatera, då Scotts mycket riktigt inte klarade sig vidare.
Fråga: Är det bara Oo, eller finns det fler där ute som lämnar sådana här högar efter sig på golvet? Gärna i badrummet eller intill sängen? Jag kan inte låta bli att brista i skratt när jag ser dom! Inte sällan ligger ett par kalsonger prydligt på toppen också, så allting är klart att kliva i sedan om ägaren önskar!
Nu ska jag dra iväg till PVH för att hålla lite kurs!
När som helst...
...kommer den kvinna som ska intervjuas för mitt jobb! Maria, Christoffer och Helena ska träffa henne. Oops, där kom dom! Rackarns, hon såg ju trevlig ut!Well, well. Jag står här och lyssnar lite på låtarna som kommer på nästa Combatrelease. Utan koreografin kan låtarna bli lite tråkiga. Av någon anledning blir de oftast häftigare när man vet vilka rörelser man ska ha till!
Har dock läst att det inte blir några jump-kicks, inga evasive side-kicks eller jump-knees. De sista gör dock absolut ingenting ifall de inte är med. Örk.
Infernals "I won't be crying" är riktigt bra som styrkelåt! Och en upphottad gammal goding är första delen i uppvärmningen: "The one and only"!
Har funderat lite på varför jag inte känt det där trängande behovet av "tömningar" längre. Kanske är det så att jag nu fått ösa ur mig det värsta? Det var ju en helt ny, svårbeskrivbar men nästintill tvångsmässig känsla att skriva, som inte försvann förrän jag fått göra just det.
Mina tankar cirkulerar nu ganska allmänt om bakgrunden, om mina föräldrar och varför det blev som det blev? Vi får se om jag tar upp och spinner vidare på den tråden någon dag. Får nästan döpa om "Tömningarna" till "Funderingar" eller något sådant då.
När det nu gått ett tag sedan mina tömningar, så känner jag itne att jag ångrar dom eller något sådant. Snarare känns det ganska skönt. Det var en sak att lägga korten på borden inför mig själv, en annan att lägga ut dom här. Faktiskt. Alla skeletten ute ur garderoben liksom. Ingen skam. Ingen ånger. Bara en form av lättnad.
Kanske skulle släktingar tycka och tänka en hel del. Att jag blottar, att jag smutskastar, att jag gräver i sådant som ingen mår bättre av att känna till. Man kan ta hänsyn till andra i oändlighet, och den som förlorar på det är du själv i längden.
Tycker egentligen inte att det är någon familjesituation som sticker ut mer än någon annan. De förekommer överallt, mer än någon tror eller vill erkänna. Varför är det så? Är vi så stolta och måna om den fina fasaden? Varför är det så viktigt att visa fram den perfekta familjen, hemmet och livet i allmänhet?
För någonstans i alla människor finns den själviska delen som i hemlighet gottar sig åt andras olycka. Som mår bättre av att se och höra att andra har de sämre. Är det något att fördöma? Är det inte ganska naturligt egentligen? Så varför inte sluta spela dessa spel och våga tala mera om eländet så vi kan hjälpa varandra att må bättre? För det är inte riktigt ok, inte riktigt accepterat i vårat superpresterande samhälle. Att erkänna att man inte uppfyller kraven på perfektion är att erkänna att man misslyckats. Och vem vill väl erkänna sig misslyckad? Ändå gör så många det, om och om igen. I det dolda. Superba hycklare som sedan frossar i andras misslyckanden. De som faktiskt vågar tala högt om dom.
Frågan är egentligen vilka som mår bäst?
Sedan kommer då frågan var gränsen går i fråga om att tala högt, eller att gräva ned sig i det. Frottera sig, leva på andras medlidande, en oförmåga att släppa taget och gå vidare. Att vältra sig i sitt eget elände och inte missa en chans att dela med sig av det, bli bitter och självisk. Som min mor. Jo, det finns nog lite att analysera där.
Men inte idag. Inte ikväll. Nu ser jag fram emot två trudelutter av fisken och en helg med lugn och ro. Hur lyxigt är inte det?
Ännu en vecka...
Jag hamnar utanför, blir ännu en av alla de tusentals som förlorat sina arbeten. En av Volvos större leverantörer, Plastal gick i konkurs igår. Det kommer att ge genomslag där jag sitter och hjälper inköparna. Ordrar ska läggas om, ny leverantör hittas. Det är inte det första fallet, och fler lär det bli. Men då är jag inte längre här att höra att nu även dessa ordrar måste läggas om på grund av att leverantören gått omkull i det landet. Eller det. Det blir så kliniskt, men man har i bakhuvudet alla de anställda som påverkas.
Volvos problem sprider sig med förödande kraft till underleverantörerna, och har man verkligen tagit till sig hur illa det egentligen är?
Jag har goda förutsättningar jämfört med så många andra. Jag har en utbildning i en bransch som alltid behövs - lärare. Jag har en annan utbildning som också behövs- ordningsvakt, och som nu kommer att ge mig lite extra pengar i väntan på något nytt. Om inte annat uttalade Daniel att behov finns för mer jobb om jag bara vill.
Jag har dessutom min instruktörsutbildning som genererar någon hundralapp i månaden. Det är inte mycket. Men ändå något.
Så jag har tur.
Apropå instruktörsjobb, så gick gårdagens pass riktigt bra. Visst kändes det lite att det var tredje passet på raken, men med en fullsmockad sal glömmer man eventuella stela muskler och trötthet.
Mötte upp Johan på Frölunda torg efter jobbet. Han laddade upp inför innebandyn med en pizza medan jag satsade på gräddig pasta med kyckling och färska champinjoner. Mums! Efteråt kände det mera logiskt att åka hem och sova än att köra ett svettigt träningspass!
Får se om jag ids vara med på innebandyn imorgon. Fem pass på en vecka? Det var längesedan jag låg på den träningsfrekvensen! Kvartalen på söndag ska bli spännande dock. Alltid intressant med ny koreografi.
Imorgon ska vi till Kungsbacka och prova ut bröllopsklänningen. Jag har ju expanderat något sedan sist, så det ska bli intressant, med tanke på att den satt som ett smäck då vi köpte den! Kanske ska bibehålla fem pass i veckan ändå!?
Till kvällen blir det Melodifestivalens "Andra chans" hos Andreas och Elin. Om Scotts går vidare till final blir det inget vaktjobb på Möllan nästa helg. Men det känns som de inte har någon större chans, men å andra sidan fick de viss popularitet i och med Dansbandskampen.
Blir vaktjobbet av så lär det bli väldigt mycket folk i lilla Möllan! Vi dubblerar antalet vakter till fyra och hoppas det blir en lugn kväll.
Vi har fortfarande ingen Internet hemma. Bredbandsbolaget erkände att det var som som schabblat, och Johan var mäkta förgrymmad på dom! Nästan två veckor kan vi bli utan, så stackars Oo får spela Diablo nu istället.
Så inga inlägg i helgen tyvärr! Men innan denna dag är slut lär det väl poppa in något fler. Jag har ju lite svårt att hålla mig borta! :o)
Oväntat...
...eller inte att min Oo skulle bli upprörd över att jag lade in ett IFK-märke i min blogg! :o)Måste ju genast reparera skadan med hans älskade klubb också då. Och så göra det större dessutom! Måste ju stryka min Oo medhårs, och för en fotbollsagnostiker som jag kvittar det om jag så har alla klubbmärken i bloggen! Dock tycker jag Oo borde vara lite glad att jag ska härja i IFK:s klack och inte GAIS?
Fast han hävdar att GAIS klack är fromma som söndagsskolebarn, och inte huliganer som alla andras... öh.
Fick förfrågan om uppdrag på Ringhals kärnkraftverk. Tre till fyra veckors säkerhetsklassning av Säpo först. Jag har inte riktigt den hårdvarukompetens som efterfrågades, så nej tack.
Nya öppningar
Min mobil bråkar (alltid är det något!) När någon ringer, eller jag ringer upp, så kan jag inte höra ett skvatt! Jag kan bara använda högtalarfunktionen!
Fick ett samtal där jag inte kände igen numret, och därför inte kunde svara som jag gjort hittills, dvs bara svara till en stum lur, att "Hej, jag har nåt fel på telefonen, så jag kan inte höra dig, men jag vet att du hör mig, så jag ringer upp från en annan telefon!".
Nu fick jag svara med högtalartelefonen ut över hela landskapet, och sedan förklara varför jag fick ringa upp!
Hur som helst, det var Daniel en himla gó kille på Skandiabevakning, som jag utbytt lite vaktjobb med då och då.
Han frågade om jag var fotbollsintresserad? Öh, svarade jag.
-Bra, konstaterade han nöjt, och erbjöd mig att bli en del av det vaktlag som jobbar med IFK Göteborgs supporterklack!
Staffan och Rolf är också med, vilka jag känner och är bra vakter, liksom Daniel själv. Och med tanke på senaste utvecklingen så tyckte jag det lät riktigt intressant! Inget superpröjs precis, men bättre än ingenting, max två gånger på en vecka. Vi följer med på deras hemma- och bortamatcher och är allt ifrån fyra till tio vakter beroende på vilka motståndare de möter.
Redan nästa lördag ska vi träffas för en rejäl rundtur på Nya Ullevi (eller var det Gamla Ullevi? Nya Gamla Ullevi?). Utrymningsvägar, träffa de andra och lite sådant. Tar nästan hela dagen, men ska bli intressant. Allsvenskan börjar ju nu i april (har läst på!), och har tolv preliminärbokade matcher tills vidare till och med maj. Jag kommer ju att vara borta några stycken där i mitten.
Man vet aldrig vad livet tar för vändningar! Jag ser detta som givande erfarenheter, och lite chanser får man ta när man har möjlighet!
Nu ska jag bara ställa in mig på en annan sida av ordningsvaktandet. Jag har ju nästan hunnit glömma hur det var när man stod på Avenyn eller en annan nattklubb. Nu har´jag ju blivit så bortskämd med de såsiga dansjobben!
Så om Scotts nu åker ur Melodifestivalens "Andra chans" på lördag, så blir det dansjobb (vilket iofs kan bjuda på rätt mycket folk, då det är Scotts), fredagen efter på Möllan. Sedan på lördag eller söndag blir det BK Häcken mot IFK. Beroende på motståndarna, så kan det nog bli rätt svinigt på matcherna, men säkert ändå en bra erfarenhet. Fotbollen engagerar ju så otroligt mycket människor!
Voff!
Ninas Anders ringde och skällde på mig för att jag låtit mig snackas omkull av en desperat gummiman som så tydligt proklamerade mot däck på nätet. Han fick mig positiv till dackonline.se igen, så jag nu är inne på att beställa därifrån ändå. Ja, jag är lättpåverkad!Passet igår gick bra, men det kändes i axlarna att jag körde kvällen innan också. Jag är inte van vid två pass på varandra. Och ikväll är det dags igen!
Min mungipa var på riktigt dåligt humör, eller själva sprickan i mungipan hade faktiskt slutit sig. Istället hade den verkat i det dolda och sett till att skapa nya sprickor i grannområdet! Det syntes som sagt inte mycket, men de vätskade och hade sig. Läpparna var frösktorra, och jag insåg att Idomin var vad jag behövde!
Gjorde en chansning på vägen hem, men lilla Ica Gunnilse hade det! Det var inte mycket kvar av kvällen sedan, men jag märkte lindring med en gång (psykologins kraft tro?).
Idag är det mycket bättre, så jag fortsätter ha halvvit mun resten av dagen! Senast jag använde Idomin var nog som liten förkyld tösabit och man skavt sönder sig under näsan av allt snytande. Då kletade mamma på ett lager Idomin, så det nästan blev lite nostalgi när man kände lukten i näsborrarna igen!
Underbart att ha Oo hemma igen också. Tillvaron är så tom utan honom, så det var kramkalas när vi till slut var hemma båda två. Jag från combaten, han från Gais träningsmatch som han åkte till direkt efter hemkomsten från Stockholm.
Jag har fortfarande inte fått iväg Jennys mössor! Jag har varit hemma, eller på hemväg så sent att postställena hunnit stänga! Idag ska jag träffa Oo på Frölunda efter jobbet. Han har innebandy och jag ju min combat. Då kanske jag kan hitta ett postställe och få iväg dom.
Oo meddelade också att han skickat länk till denna blogg till en av de gamla vännerna i San Francicso, så ska man måsta börja skriva på engelska nu!? Heh, tror inte det! Nej, han ville bara visa bilderna från förlovningen. :o)
Ha en bra dag!
Öörk!
Det enda jag fick ned med pennan, var att han kunde erbjuda Nankang-däck monterade och klara för 6096 spänn totalt.
Alla märken har ju femtioelva modeller beroende på vad man är ute efter, och vissa bilar får bara ha vissa modeller med vissa egenskaper. Inga garantier och så vidare om de monterar "andras" däck.
Det tar nästan emot att erkänna att han lyckades övertala mig att inte köpa däcken via nätet...Med tanke på vad det kostar att få dom monterade, så kommer man nästan ändå upp i samma pris som om man köpt dom hos gummiverkstaden direkt!
Jag tycker det är aptråkigt att klicka runt och kolla tester, läsa om vad som rekommenderas och vad man ska tänka på! En del tycker det är kul. Det tycker inte jag. Jag vill bara ha ett, förlåt, två par nya däck och veta att de är bra, lagliga, slitstarka och inte för dyra! Samtidigt som man inte bara vill ta första bästa som gummikarlarna stoppar under näsan och säger är såå prisvärda! Ska det vara så förbenat svårt!?
Aargh! Jag behöver ett combatpass nu!
Rullrull!
Johan behöver nya vinterdäck. Hans dubbar är färre än antalet tricepsarmhävningar jag gör på tårna!
Jag behöver nya sommardäck, då två är punkterade och de allilhopa är blankslitna.
Mina sommarsulor är lågprofil och breda, vilket innebär att de är dyrare än Johans smäckra normala.
Vi behöver få dom monterade på våra fälgar och balanserade.
Att beställa på nätet kan vara billigare än att köpa dom hos en gymmiverkstad, men man måste likväl till en sådan för att få dom monterade.
Att få sina däck monterade kostar. I Vianors fall 250 spänn per däck, dvs 1000 spänn för alla fyra.
Johan hade spanat in en kvartett Nokian Hakkapelitta (uttala med mysig Mark Levengood-accent!), men jag minns inte vilket nummer. Senaste var tydligen 5, men 4 funkar minst lika bra tyckte däckkillen, och gav lite bättre pris än nätvarianten. Fyra Nokian Hakkapelitta (måste få uttala det igen!), modell 4 för 4800 spänn, monterat och klart. 950 spänn styck alltså, vilket är rätt ok tycker jag.
(Ta-daa! 950 spänn, varsågod!)
När det kom till mina sulor var det antingen eller hos Vianor. Nåt märke som heter GT Radial som jag kan få för 5400:- monterade och klara. Nokian har jag hört talas om. GT har jag inte hört talas om.
Gummikillen medgav att GT var billigare med allt vad det innebär: Sämre köregenskaper och snabbare slitage. Han var så pedagogisk med jämförelser med bilar. Hur går en Skoda eller Fiat efter 15000 mil, kontra en BMW eller Mercedes?
Oinsatt som jag är, sväljer jag allting med hull och hår. Inte vill jag ha en Fiat!
Ska jag ha BMW får jag dock räkna med närmare 6-7000 spänn monterat och klart. Minst tusen mera för att köra säkert en till två säsonger extra. Det är mycket pengar för att Gulingen ska få nya fina sulor! Men kanske värt det?
Oo till USA!
Min Oo ringde och meddelade att han beviljats Visum för tio år framåt! Besöket gick fort, och visumet kommer att skickas inom någon vecka när all formalia är klar!
USA here we come!
Denna har jag letat efter!
Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe? (Är knappast värt det...)
Om du fjärtar oavbrutet i 6 år och 9 månader kommer du att producera tillräckligt med gas till en atombomb? (Nu börjar det likna något!)
Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt i kroppen att det kan spruta 914,40 cm? (Oh My God!)
En gris orgasm varar i 30 minuter? (I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)
En kackerlacka kan leva i 9 dagar utan huvud innan den dör? Ohyggligt! (Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)
Om du bankar ditt huvud in i väggen gör du av med 150 kalorier i timman? (Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)
Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita loss hannens huvud? (Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')
En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Det motsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan. (30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta ??)
Havskatten har över 27000 smaklökar? (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)
Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen? (Jag vill fortfarande vara en gris i mitt nästa liv - kvalitet framför kvantitet!)
Fjärilar smakar med fötterna? (Någonting jag alltid har önskat att veta!)
Den starkaste muskel i kroppen är tungan? (Hmm...)
Högerhänta människor lever i genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta (!)
Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa? (OK, det är nog bra......)
En katts urin lyser under svart ljus? (Kan undra vem som har betalt för att ta reda på det ?)
En struts öga är större än dennes hjärna? (Jag känner människor med samma problem...)
Sjöstjärnor har ingen hjärna? (Sådana människor känner jag också!)
Isbjörnar är vänsterhänta? (Om dom byter, kommer de att leva längre!)
Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens skull? (Men grisen då??)
Kan inte låta bli...
Dessa är gamla jag vet, men jag tycker de är så bra, så när jag nu fick tag i dom igen, kan jag inte låta bli att få dom sparade i min blogg!
Tidningar och deras rubriksättning:
Sydsvenska Dagbladet:
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
(Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv!)
21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
(Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)
Nordvästra Skånes Tidningar:
Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)
Örebrokuriren:
Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var undrar man genast?!)
Svenska Dagbladet:
Färre gökar i södra Sverige.
(Vilket låter märkligt med tanke på hur många barn som fötts hittills i år!)
Ingen av de omkomna hade livshotande skador
(Istället dog de av...??)
Uppsala Nya Tidning:
Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där...)
Bergslagsposten:
Inga spår efter skidåkare.
(Han måste ha flugit fram)
Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.
(Nähä...?)
Ölandsbladet:
Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)
Helsingborgs Dagblad:
Vi skriver alt dåligare.
(Det jör vi vel inte!)
Dagens Nyheter:
Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
(Inte undra på!!)
Expressen:
Svältdöd blir vardagsmat.
(Vad blir då festmat?)
Dagen:
Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)
Aftonbladet:
Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju åtminstone sysselsatta!)
Polisen grep torsk i fiskhamnen.
(Var hittar man annars torsk?)
Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Yeah right!)
Östersundsposten:
Krockade med älg på motorcykel.
(Åker älgar motorcykel...?)
Metro:
Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)
Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på
Finlandsfärjor??)
Grr!
Fia fick resterna av mjukosten imorse. Det uppskattades.
Fortfarande inget nät hemma, men har ändå fixat så jag äntligen kan lägga in bilderna från Konditorivägen före och efter vi följt homestylistens råd. Det blev ju lite annorlunda också för att vi flyttat en del grejer till Igla innan hon var där. Dock lyckas jag inte få in bilderna här! blogg.se bara klagar på att de är i filformatet BMP, vilket inte är tillåtet, men jag har försökt spara om dom till JPG, och det går ändå inte! Verkar som jag måste hem och ha tillgång till ett bättre bildredigeringsprogram än "Office picture manager" som är det enda tillgängliga där jag nu sitter. Suck!
Min spricka i mungipan börjar visa en viss förbättring faktiskt, men det känns liksom lite konstigt. Lite stelt och tjockt liksom, och under natten vaknade jag flera gånger (sover inte lika bra utan min Oo!) med läpparna från mungipan och typ en centimeter inåt, ihopklistrade! Det syns inte något speciellt, men nu småkliar och känns det så där stelt i den delen av läpparna. Aldrig varit med om något liknande.
Oo ringde precis. De har parkerat utanför amerikanska ambassaden, så de är där i god tid! Men så vet man ju aldrig med trafiken och parkering där uppe i 08-land! Jag hoppas det går bra nu då!
Combat, combat och combat!
Ikväll ska vi köra gärnet!
Örgryte har mycket mindre sal, men goa deltagare!
Och så tredje gången gillt i Kållered! Fortfarande högt tryck på gruppträningspassen i Kållered. Kul!
Och på söndag är det kvartal! Från ett pass till fyra på en vecka. Tja, jag hade ju inte råd att köpa nya brallor! :o)
Smått och gott
Min hörna! Jag måste ju dokumentera även denna plats jag haft på Volvo innan jag förvinner! Min trogna blomma är fortfarande med! Berättade jag att jag trodde jag förlorat den?När jag kom tillbaka från Sälen hade flytten skett under helgen. Jag hittade mina kartonger vid skrivbordet, men ingen växt! Tänkte att den blivit kvar på gamla stället på andra sidan receptionen och knallade dit. Där var det helt öde, ingen växt i sikte. Knatade tillbaka och spanade i landskapet, allt mer förtvivlad. Gick tillbaka till gamla stället, kanske jag missat den? Men inte, min trogna växt sedan 1995 var borta! Det gjorde riktigt ont i hjärtat där ett tag, framför allt av självförebråelser. Jag hade ju tänkt ta hem den över julhelgen med tanke på flytten. Varför gjorde jag inte det? Hade den slängts bort? Hade någon annan tagit den? Kanske lokalvårdarna visste vart den blivit av?
Så fick jag ett infall och öppnade Helenas kartonger. Där stod våra gröna kompisar! Linda var glad igen!
Jag tog ju en bild av den sjungande fisken också! Några fredagar till får jag avnjuta dess sång. Det blir liksom inte riktigt fredag förrän man fått höra den!Idag åker Johan och Monica till Stockholm, så stackars Linda blir gräsänka. Ska köra combatpass med Ylva direkt efter jobbet, så det blir det, kanske lite middag, och så House. De är tillbaka till imorgon kväll, så jag antar att jag överlever! :o)
Skåda den första ponchon! Jag tycker den blev lite kort, men uj, vad varm den är! (Och tung).
Poncho nummer två blev längre (och ännu tyngre!), men nu tycker jag nästan den ser lite naken ut utan bollar! Kanske jag gör bollar till den också ändå. Men de var ganska tunga, så om jag inte gör dom lika täta, så undviker jag klockspelskänslan.
Den andra är faktiskt en nyans mörkare, även om det kanske inte syns lika väl på bilderna.
Vi har tappat nätet hemma, så jag kunde inte lägga in "före och efter"-bilderna från Lindome. Ska se om jag kan lösa det på annat sätt, då det verkar som nätet kan bli borta ett bra tag tills de klurat ut vad som är fel.
Har tagit några ärenden nu mellan varven, och nästa vecka kör jag igång ett nytt block med kurser. Mina sista!
Så vill stjärnorna!
Har nästan satt i mig resten av m&m-påsen, trots att de nästan stått mig upp i halsen sista timmen. Varför kan man inte låta bli!?
Har pratat med en skola idag som sökte ma/no-lärare. De ville att jag skulle skicka in min cv för framtida behov, för som jag beskrivit, till resterande tid av denna termin är meningslöst.
Har också beställt arbetsgivarintyg från Stenungsunds kommun. A-kassan ska ha de 12 senaste månaderna man arbetat, och jag får ju en litet glapp på mindre än en månad eftersom jag började på Elan i april, och slutar nu den 26:e mars.
Ska du söka a-kassa behöver du:
- Anmäla dig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen första arbetslösa dagen.
- Fyllt i "Anmälan om arbetslöshet", blankett som man får av arbetsförmedlingen.
- Arbetsgivarintyg för de senaste tolv månaderna innan man blev arbetslös.
- Eventuellt personligt brev (behöver jag inte efter ett samtal med min a-kassa)
Jag tillhör Akademikernas a-kassa, så där är det ovanstående som krävs. Andra a-kassor kanske har andra blanketter och krav.
Senaste nytt om min ersättare är att det är en 41-årig kvinna från Stenungsund! Det hade visst blivit något missförstånd där eller nåt, för jag fick ju intryck att hon var "inlagd och klar" på min plats. Maria var ju så arg eftersom det korrekta förfarandet ju är att hon beslutar vilken konsult hon vill ha. Det vill säga: Elan tar fram lämpliga kandidater till det uppdrag som kunden (i detta fall Volvo) vill ha. Jag var en sådan kandidat. Man presenteras för kunden och får komma på intervju. Sedan beslutar kunden vilken av kandidaterna som faller på läppen, och som får uppdraget.
Nu har ju Elan bara presenterat denna 41-åring som Maria aldrig träffat. På fredag är den intervjun inbokad, så min ersättare lär ju inte komma förrän nästa vecka i varje fall. Förutsatt att hon godkänns vid intervjun. Men de har ju inget större val, för annars måste ju Elan ta fram en annan kandidat, och har de det?
Denna dam har varit anställd sedan 2000, så det är inte så konstigt att facket ansåg: Ut med Linda och in med Lena som hon heter.
Fått första utkastet för Lindomehuset, så snart kommer det ut på hemnet igen. Men shit vad de ljusar upp och använder vidvinklar! Det känns nästan lite överdrivet! De svarta handdukarna och mattan i badrummet, ser nästan blå/grå ut!
Jag ska svänga förbi garnaffären efter jobbet. Blev nästan klar med poncho nummer två igår, men så tog garnet slut! Jag har en halv kapuschong kvar, och behöver tre nystan! Frust! Den lär dock bli bättre i storlek för mig, men den är tung! Tung och varm och go! :o)
Dock blir det inte en billig ponch! Ska jag göra någon fler, så kör jag bara med två garn och inte tre...23 Eskimo-nystan...jag vågar inte säga hur mycket det kostar!
Sjungande blommor...
...blir det idag! Måndag blommor, fredag fisk. Jag kommer faktiskt att sakna dom, man vande sig snabbt vid dess trudelutter. I fredags smög jag faktiskt fram och tog en bild av fisken. Jag måste ju få visa den! Bilden kommer...liksom den på min lilla båshörna där jag nu sitter en knapp månad till.
Jag ringde upp karln som har hand om thairestaurangen igår. Han var väldigt trumpen och tvär, så jag frågade om jag kanske råkade ringa och störa?
"-Det gör du alltid!" Fick jag till svar! Jahapp, behöll min käcka ton och bad så mycket om ursäkt, men det gällde den där lilla thairestaurangen som nu tydligen stod tom?
När jag fått lägga fram mitt ärende mjuknade han betydligt, och bad om ursäkt för sitt tvära bemötande! Mot samtalets slut var han tillmötesgående och positiv till min idé. Problemet var bara att han nyligen hunnit skriva hyreskontrakt på en ny hyrestagare. Det ska bli thairestaurang där igen! Det är ju väldigt trevligt i och för sig, att få ett alternativ till pizzerian, men lite sämre för mig. han ville dock ha mina kontaktuppgifter så han kunde höra av sig om något annat skulle dyka upp. Han var väldigt inne på att utveckla "serviceutbudet" i Olofstorp.
Hur som helst så är thaistället nu uthyrt för ett år framåt. Själva lokalens bashyra låg på drygt femtusen i månaden. Nu var det ju köksutrustat, vilket man också hyr till, men inkluderat det, telefon, el och vatten, så brukade den totala hyran hamna på omkring tiotusen i månaden. Jag är ju inte intresserad av köket, men nu falierade den lokalen ändå.
Alternativet om jag nu vill spinna vidare på detta, är att hålla till hemma och köra ut. Eller hitta någon annan lokal. Men nu vet jag läget där i varje fall, så får vi se hur och om jag går vidare med detta. Hela min idé baserades ju lite på just tillgången till det stället.
Well, well. Denna vecka blir det hela tre combatpass på raken! Sportlifes anläggningar har teknikvecka denna vecka, så jag ska vara med på Ylvas pass imorgon, och Annas pass i Örgryte på onsdag.
Johan och Monica åker till Stockholm imorgon eftermiddag för att ordna med visumet. De har bokad tid på onsdag morgon på ambassaden.
Vi fick litet kortbesök av Johans kompis Nicklas och hans familj igår. De har två tvillingpojkar nyligen fyllda två år. Jättesöta och med full fart! Phuu! Jag passade dock på och fick prova mössorna som jag gjort till Jennys flickor. Nu är ju dom äldre, men omkretsen verkar ju inte bli något problem. Snarare djupet, vilket jag fruktade!
Nu ska jag dock försöka få tummen ur och skicka upp dom, och så får jag sticka nya om det visar sig behövas.
