... igen! Strålande sol från blå himmel, men ändå singlade små vita flingor ned när jag kom ut på Gråbovägen!
De som varit lite väl förhoppningsfulla och lagt på sommardäcken under den varma helgen, ångrade sig nog, för i våra backar var det rejält halt!









Oo har ju börjat knappa in på mig nu i "platespottingen"! Han är snart på 140, och jag på 165! Kikade därför lite extra på de mötande bilarna nu när nummerplåtarna faktiskt börjar bli läsbara igen. Ingen 164...förrän jag riktar blicken till bilen framför. Ta-daa!

Jag och Oo möttes upp på MediaMarkt efter jobbet igår. Vi tyckte vi behövde nya spel till våra DS med tanke på den längre flygresa som närmar sig. Hehe! Jag hade spanat in "Mario Party", som ju är rätt kul på Wii, men det var slut. Liksom nya "Grand theft auto". Däremot hittade vi ett annat som jag sett fått bra recensioner, "Professor Layton and the Curious Village". En massa gåtor, klurigheter och pussel att lösa. Och jag fick börja spendera mina ledtrådsmynt ganska omgående! Jag kan tycka det är kul med sådana gåtor, men har sällan hjärnan eller tålamodet för att lyckas lösa dom! Ett perfekt spel för Oo!

Strax efter vi möttes i affären ringde min mobil. Jag kände inte igen numret, vilket händer rätt ofta nu sedan min telefonbok försvann i toaletten, men jag tyckte rösten påminde om en vaktkollega jag inte talat med på länge. Början på samtalet fick mig också att stärkas i denna tro, då det var en skämtsam och trevlig ton.
"-Ja, men hej, är det du som är kines? En vacker ung dam i en Seat?"
Jag svarade tillbaka i samma anda, samtidigt som jag grunnade på vem det kunde vara (inte ovanligt att jag hamnar i dom situationerna, i telefon eller live, lika pinsamt varje gång!).
Sedan presenterade han sig som "snöröjaren", han som skottar i Olofstorp, att han sett mig i min gula bil och genom bilnumret tagit reda på vem jag var! Han frågade om jag var gift eller hade någon pojkvän!
Jag blev helt paff, och kände bara spontant att jag var tvungen att vara trevlig tillbaka, för han visste var jag bodde, och att vi var beroende av hans skottning! Nu var det i och för sig inga större svårigheter att vara trevlig tillbaka, för han var inte otrevlig, sliskig eller påträngande. Han var bara en ensam herre som fattat tycke för kineser eftersom han varit tillsammans med en kines förut. Fniss! Ja, vi snedögda är ju synnerligen riktiga fynd!
Man hade kanske kunnat snäsa ifrån, vara kort och avvisande, och göra klart att hans samtal kändes påträngande och nästintill obehagligt. Men det kostar så lite att vara trevlig tillbaka, få honom med sig och samtidigt på det klara med att hans initiativ var trevligt, men hopplöst.
Han surrade på och var som sagt bara glad och trevlig, hälsade min blivande man att han gjort ett fynd och önskade mig all lycka i framtiden! Tack desamma!



En vy över Volvos fabriksområde, strax innan jag svänger höger in mot huvudkontoret där jag sitter. Kanske skylten kan ses: VAK, PVE, PVV, PVS, DA...det är ett eget språk här uppe som jag fortfarande inte till fullo förstår! Men visst är det stort? Och då är det ändå inte allt! Byggnaden närmast med Volvoskylten och alla mörka fönster är besökscentret. Därifrån utgår Blå tåget, och de som köpt en bil kan hämta den där. Så ofta står det blänkade fina Volvisar utanför med röda registreringsskyltar, redo att hämtas av sina nya ägare. Bakom besökscentret sträcker fabrikerna ut sig, där Volvos stora modeller tillverkas, V70, XC90, S80 osv. De mindre som XC60, S30 tillverkas i Gent, och cabrioleten C70 uppe i Trollhättan Uddevalla (tack Stefan!). Bara så ni vet! :o)