... och skäms. Jag känner mig definitivt träffad! Jag vet inte varöfr jag är så nojjig när det gäller passerade bäst-före-datum. Torrvaror har jag faktiskt lite högre toleransnivå mot, men "blöta" varor känns av någon anledning värre. Oo brukar skaka på huvudet åt mig när jag rynkar på näsan åt ett passerat datum, och tänker nog desto mera.
Mjölk vägrar jag ens smaka på! Dock kan jag använda den i tex plättsmet!
Grejen är ju att jag säkert inte skulle märka ett dyft om jag nu missat datumet och använt en utgången vara i maten, det är bara hjärnspöken, hejdlöst iscensättande rena explosionen av läskiga bakterier så fort datumet passerats. Jag tycker det känns hemskt att slänga mat som av ren lathet av oss hunnit passera datumet.
Men oftast är datumet passerat med sådan råge att mögelsporerna börjat leva loppan i kylen, och man inte alls har några problem att slänga otäckheterna. Sedan kan man förstås svära åt att man är så kass på att äta upp de där frukterna man var så ambitiös att köpa, eller smaksättaren som skulle ha ett kryddmått i receptet, och sedan fick förstöras i sitt öppnade tillstånd.

När man var singel var det hopplöst. Hur många gånger önskade man inte att det fanns varor för ensamhushåll? Minilimpa eller förpackningar med en kotlett? Ja, ja, man kan ju frysa in, men frysen har en förmåga att förvandlas till ett svart hål. En plats dit saker bara hamnar för att aldrig mera komma fram igen. Utom möjligtvis glass. Och mina bullar. Och klyftpotatisen. Kanske fläskkfile också. Och lunchlådor! Okej, vi kanske inte är så dumma på att hämta resurser därifrån ändå?
Men hur länge kan man ha potatisklyftor och kött i frysen? Hur många gånger har man inte stått där med den långsmala iskalla köttbiten i handen och funderat på vilken månad man lade den där i fryslådan?
Funderar på att köra ett matlåderace ikväll medan Oo är borta. Vi har akut matlådebrist. Suck!