Jag grät inte när mamma dog. Jag fällde inga tårar när pappa följde henne.

Men jag gråter över främlingar jag aldrig träffat, över djurplågeri och fiktiva berättelser på tv.
Inga tårar för mina föräldrar. De har fått tillräckligt många.

Är inte det konstigt?


Nej, jag tycker faktiskt inte det.