Regnet håller sig undan när jag lämnar jobbet för dagen och ler åt intilliggande energiverket som satt små ljusringar runt sina skorstenstoppar, som två glorior!
Blir galen när jag om och om igen får upptaget på Oos mobil. Efter Säve är det så mörkt att en älgarmé kunnat komma ur skogen, och jag ändå inte sett något förrän de kommit i mitt, pga mötande trafik, halvljus. Jag ser inte ett skit, men följer med i lämmeltåget i dryga nittio för att jag kan. Innan Gunnilse får jag en ambulans med blåljus bakom mig,och håller så långt till höger att Gulingen nästan skär ned i den skarpa vägrenen. Stannar till och handlar på Ica och ger efter för frestelsen.
Väl hemma har Oo satt på potatisen, och kort därefter:
Lycka!
Ibland kan sådan uppnås med något så enkelt som lite sill, potatisk och gravad lax!
Därefter blev det innebandy, och trots att jag kände mig segare än klister, kom man naturligtvis igång så fort bollen kom i rullning.



(Kvällens skörd)



Fick veta att mitt paket med knäckebröd nått fram till Malaysia idag! Och själv hade jag en avi i brevlådan när vi kom från Barcelona, och mycket riktigt: Paket från Hannah!
 
När hon semestrade i Redang, en plats jag själv hoppas få uppleva en dag, köpte hon denna till mig! Och trots farhågorna, passade den perfekt! Tack Hannah! Dessutom fick vi var sin nyckelring med Malaysiska kännetecken!

Det vore verkligen fräckt att få åka dit en dag, men det är ju ingen liten flygtripp. Fast väl där är det visst rätt billig mat och boende, framför allt då vi erbjudits husrum hos Hannahs familj! Hur snällt är inte det? Snacka om livstids försändelser av knäckebröd! :o)

Men nu är det läggdags!

Mina kollegor övertalade mig att följa med till en av fabriksrestaurangerna. Som tur var kan man gå inomhus hela vägen, men vad fräckt det var! Man går ju verkligen genom fabriken, och kan se flera olika steg i tillverkningen. Liksom när jag fick åka Blå tåget, blev jag helt fashinerad, men nu kan jag ju själv bestämma takten! Hade det inte varit för begränsad lunchtid, hade jag nog kunnat stå där hur länge som helst och bara tittat! Glott på de som monterar, kontrollerar, mäter och, tja ser till att bilen blir en bil! :o)
Den så kallade "marriagepoint" där kaross och underdel, med motor och allting möts och sätts ihop var ju hur kul som helst att se på! Det är ju så läckert att se de olika bilmodellerna komma hängande på rad, XC90, V70, S80 osv, osv i olika färger, och så ned till sin respektive underdel. Att det är så välsynkroniserat, så, så fräckt! Vilket coolt ställe jag jobbar på! :o) Är det bara jag som fashineras av att se hur saker och ting tillverkas? Oo fick ju besöka fabriken i Barcelona med de stora kärlen på tusen liter där de blandade ihop allting som skulle bli tex ett hårschampo, hur fräckt som helst juh! Hur konstruerar man maskiner som gör allting så synkroniserat och snabbt? En robot som håller och skruvar med milimeterprecision, eller en annan som fyller vaniljkräm mellan kex på kexfabriken, medan en annan lägger dit "locket"! Jag är sååå fashinerad!

Innebandy idag, och jag är seg så det förslår, för att inte tala om hungrig! Men med tanke på de dubbla Creme bruleerna som jag intog för mindre än två dagar sedan, är det bäst jag pallrar mig iväg! Det brukar ju kännas bättre när man väl kommit igång också.

Syns kanske dåligt, men idag hände det igen! En bil som ställt sig utanför de markerade fickorna! Liten tröst att det inte bara är jag som är seg denna måndagmorgon.
I bakgrunden syns det höga huset (med alla tända fönster), där jag nu sitter. Vår gran är rätt fin, och när vi åkte hem genom mörkret igår, kunde vi verkligen se att julpyntet kommit upp medan vi varit borta! Det som gjorde mig glad var de företag och industribyggnader som också satt upp julgranar och belysningar. De har ju ingen skyldighet att kosta på sådant? Det måste ju vara ett åbäke att sätta upp en gran högt upp på ett tak, eller montera ljusslingor överallt. Bara en sådan detalj som en del lyftkranar har, med en ljusstjärna på toppen. En sådan liten detalj som medför extra kostnad och arbetsinsats för företaget, men enligt mig är så himla fint och gör så mycket!

Förra naprapattiden jag bokade var ju då jag har combatpasset i Sisjön. Den nya tiden vi bokade var ju på innebandytiden, men det glömde jag också bort! Nu har jag bokat om den igen, till nästa år! Jag har nämligen ingen lust att knö mig in i stan efter jobbet veckorna innan jul, plus rusningstrafiken. Trafikinformatörerna brukar be folk att inte ta bilen in till stan under denna tid, så jag tänker inte ta några risker och låta ryggen klara sig till nästa år. Dock är den rätt ond efter flygplanssittandet, men det får jag ta.

Några fler bilder från helgen, konstigt hur fjärran det redan känns! Både jag och Oo reflekterade över detta tråkiga fenomen när vi lade oss igår och känslan av att man aldrig varit borta infann sig. Är det bara vi som känner så?
När jag var på egen vandring på fredagen, passerade jag en skobutik som var så kulig. De hade bara denna typen av skor, men i alla möjliga färger, mönster, glitter och detaljer! De andra kunderna som var där var svenskar kan tilläggas.





En annan detalj jag lade märke till när jag promenerade längs strandpromenaden, var de asfalterade stråken! Perfekt för inte bara rullstorsburna, utan även de med stilettklackar? Hade ju sett kul ut med en symbol föreställande en högklackad sko också! :o)




Första gången vi gick längs La Rambla, på väg till hotellet, så lade vi märke till alla djurförsäljare i de små båsen längs gatan! Små burar som var packade av småfåglar, möss, hamstrar och till och med höns! Jag tyckte det var hemskt, men Xavier berättade att det alltid varit så, och att det var enda stället där man kunde köpa ett husdjur förr. Undrar vad djurrättsakvitisterna skulle säga om det, för burarna var verkligen packade av djur!
Bör kanske tillägga att det stora torget som bussarna stannade och utgick ifrån, stavas Plaza Catalunya, och inte Cataluña som jag först trodde. Likaså kan tilläggas att alla gatuförsäljare, inropare till restauranger och menyutdelare var riktigt jobbiga. De var överallt, och en del otroligt påstridiga. Sedan finner man tiggare också där, som man som de flesta andra försöker låtsas inte existera. Hemskt ja, men man kan inte ge till alla, och allas motiv är kanske inte heller alltid ärliga. Nej, kanske man ska hinna äta också under denna lunch!

Sitter i soffan med matchen från en plats vi lämnade för mindre än tolv timmar sedan.

El Clásico mellan Barcelona och Madrid, visst hade det varit fräckt att vara där på läktaren med cirka hundra tusen andra besökare! Gamla Ullevi med sina nitton tusen känns liksom lite ynkligt i jämförelse. Från utsidan var dock Camp Nou inte så imponerande, inte mycket högre än Gamla Ullevi, men tydligen desto djupare ned i marken.
Tomas hämtade oss, och vi fick middag serverad hos dom så vi snabbt kunde åka hemåt med en pitstop på Ica-affären. Oo ville hem till matchen...
Menmen, sedan jag skrev sist. Hm, på fredagskvällen slog vi oss ned vid ett litet torg i närheten av hotellet, och en av servitörerna hade en himla fräck jacka/tröja! Till slut var jag tvungen att fråga var han köpt den, och dålig som han var på engelska, lyckades han ändå förstå, och gestikulerade att han skulle, vad jag trodde gå och skriva upp namnet på butiken. Det gjorde han inte, han hämtade deras visitkort! Där fanns fem adresser, varav en enligt hotellreceptionistens dåliga engelska men markering på kartan visade att det låg i närheten. Då de hunnit stänga för kvällen, tog vi det morgonen efter.

Inget napp dock, så innan vi hoppade på bussen, fick de i turistinformationen markera ut de andra, som visade sig ligga på andra platser i Barcelona, men ändock inte så långt ifrån bussens rutt. Bussen kunde man hoppa av och på som man ville under dagen, så vi lämnade den för både butiksletande, cachande och för mer ingående beundran av La Sagrada Familia, som onekligen var imponerande! Hittade två butiker, men ingen tröja. Däremot några cacher!
Tack vare rundturen fick vi även se andra delar av Barcelona, annars hade jag väl trott att hela stan bestått av trånga små gränder och gamla stenhus! Vi passerade bland annat OS-stadion från 1992 och konstmuséet som båda var spektakulära för sina tidsepoker, där muséet stack ut med hästlängder!
Väl tillbaka i våra gotiska kvarter, vandrade vi bland gränderna på måfå, och hittar så den sista av butikerna som hon i turistbyrån pekat ut. Och där är dom! De tröjor som vi jagat runt hela Barcelona, ett stenkast från vårt hotell! Tjo-hoo!
Efter lite andra presentinköp beslöt vi för att prova en restaurang som Xavier rekommenderat, och med tanke på hur besviken jag blivit hittills av maten, var både jag och magen förväntansfulla. Servitriserna var uttråkade och nonchalanta, och visst var det gott, men jag kunde inte hålla mig för skratt när tallrikarna dök upp, och jag insåg att det faktiskt var vår middag och inte en förrätt! Mina ostfyllda tortellinis var tunna och hela sex stycken i botten av tallriken! Oos spagetti var inte mycket bättre, och på två minuter hade vi ätit upp! Nej, Spaniens mat ger jag inte mycket för! Fredagens middag? Vi tog en trerätters meny, där jag valde fisk- och skaldjurssoppa till förrätt. Utseendet var sådär, och den första försiktiga avsmakningen långt ifrån det mustiga goda som motsvarande soppor här hemma har erbjudit. Ett djupare dopp i tallriken, och jag tappade resterande lusten att äta mera av den förrätten. Okej att jag hört att räk- och fiskrens kan användas för att skapa fonden till sopporna, men jag slipper gärna att ha dom kvar i slutresultatet! Förutom räkhuvudet, hittade jag också en hel räka. Var det meningen jag skulle tugga i mig den med skal och allt? Eller gräva upp den och rensa själv? Laxen jag valt till varmrätt var en vanlig stekt laxkotlett med strips, och efterrätten en dallrig creme caramel direkt ur färdigförpackningen från någon kyldisk. Och de där tapasgrejerna? Intill Sagrada Familia provade jag nån tapasgrej som skulle bestå av typ parmaskinka, och fick några skivor vitt bröd, uppblötta av tomatkross och lite lufttorkad skinka på, där jag smakat bättre från kyldisken hemifrån Ica Maxi!
Nej, efter minipastan igår, gick vi tillbaka till vårt första matställe, där jag i varje fall visste att de hade god Creme brulee. Oo fick sig en öl eller två, och jag en creme brulee...eller två! Sedan var jag mätt kan jag säga! Urk!
Liksom många andra tapasställen där, hade detta också en massa sådana uppradade på bardisken. Eftersom vi satt vid baren kunde jag noggrant granska dom, men fann de föga frestande. En bordsbeställning medförde att vi kunde följa en upplagd tapas läggas på ett fat och köras in i micron innan den åkte ut på bordet. Vi trodde att det var visningstallrikar som stod framme! Hur länge hade de stått där egentligen? Och i lagom ansiktshöjd för bargästernas skratt, frustanden, hostanden och nysningar. Nej, jag klarade mig bra utan spanjackernas tapas! Nästa gång jag besöker Spanien får jag leva på Creme brulee. Det kunde de göra i alla fall.
En annan reflektion från Barcelona. Svenskar överallt! Hotellet kryllade av dom, och var vi än var på gatorna, hörde man svenskar passera! Charmen och den exotiska känslan förtogs något kan jag säga! Och till frukosten imorse hintade jag vägen till frukosten för tre Ibrahimovic-klädda svenskpojkar. Av de sällskap jag stötte på som var uppenbart överförfriskade och högljudda, var just svenskar. Pinsamt tycker jag!
Idag var det så alltså hemfärd, och döm min förvåning när Oo plockar fram en rulle silvertejp! Enkom för att köra ihop handtagen på sin bag och därmed underlätta hantering och identifiering. Jaja.
Nej, under skrivandets gång har räkningar betalats, cacher loggats, och Zlatan tagit Barcelona till seger. Klockan har passerat tio, och en trött Linda med huvudvärk ska krypa i säng. Fler reflektioner och Barcelonaminnen kommer kanske senare.
Just det ja, tröjorna som vi jagade Barcelona runt för att hitta! Ta-daa!! :o)

Jepps! Jag ar har igen, och nu med en abstinensOo! :o) Vid tretiden var han tillbaka pa hotellet, kort efter jag sjalv atervant. Jag hann vila fotterna lite och varva Super Mario pa DS:et!
Innan dess och sedan jag varit har, tog jag en lunch pa McDonalds, av en tjej som kunde noll engelska och inte ens forsokte forsta att jag upprepade "Fanta" medan jag pekade pa drickan som en annan kund hade intill. Jag fick Coca cola.
Darefter vandrade jag vidare i de sma granderna kring La Rambla, dar det fanns en massa roliga affarer! Jag var dock motstandskraftig och holl i pengarna, men sa fick jag syn pa en vaska som jag med en gang bara kande att jag maste ha! Dock var jag dar en stund och kikade pa annat medan jag klamde och kande pa vaskan, bara for att sakerstalla att jag inte skulle gora ett impulskop. Framfor allt eftersom jag nyss kopte en liknande vaska hemma. Duktigt va? Men visst ar den frack! :o) En riktig Linda-vaska!

Andra iakkttagelser harifran ar att det ar valdigt gott om poliser och privata sakerhetsvakter overallt. Poliser som patrullerar pa gatorna kommer tatt, och vakter som star i butiker och kring andra byggnader. Generellt verkar de flesta spanjorer vara ratt daliga pa engelska, vilket ar ratt frustrerande. Jag vill lara mig spanska!

Efter vi stillat vart Internetbehov nagot, ska vi vandra vidare och ta atminstone den cache som jag struntade i tidigare idag. Sedan lar det bli middag nagonstans, och om det inte bli tapas idag, blir det imorgon. Fast ar inte tapas mera lampligt for lunch? Naja, det gar nog den anda! :o)

(Oo ringer hem)

Japp! Jag sitter pa ett Internetcafe! Hotellet hade inte sadana lyxigheter som man nu tar for givet pa svenska hotell: Gratis Internet! De hade en dator i lobbyn, men dar skulle de ha tva euro for tio minuter! Har kan jag en sitta i en timme for EN euro! :o)
Skrammande hur svettiga vi blev nar vi insag att vi inte hade fri tillgang till vart alskade Internet! Hur skulle jag kunna blogga? Hur skulle vi kunna skorda i Farmville!? Xo) Och nar vi slog pa GPS:en sa hittade den inga kartor over Barcelona, eller vara inladdade cacher! Buhu! Men tjo-hoo att jag hittade detta stalle pa an liten trang tvargata fran La Rambla! Tyvarr lar det kanske inte bli sa mycket mera till uppdateringar, men a andra sidan lar ju Oo ocksa ha sadan Internetabstinens, att det kanske blir fler besok hit! :o)
Och nar jag slog pa GPS:en idag, sa var kartor och cacher dar! :o)

Oo var uppe tidigt och Xavier hamtade honom for besok pa huvudkontor, lager och kanske fabrik om de hann. Sjalv sov jag ut och at frukost i en smockfull frukostavdelning som visserligen var ratt mysig, men antalet manniskor var lite val!
Sa fram tills nu har jag promenerat ned till vattnet, och till ett stort kopcentrum, samt loggat en cache! Nere vid vattnet slog jag pa GPS:en, och upptacker att jag befinner mig alldeles intill en micro! Haha! Oo lar bli putt for att jag loggat en sjalv, men jag tog inte den andra vilkens plats jag passerade senare. :o)

Nar vi landade hade det borjat morkna, sa vi kunde inte se mycket av staden annat an tranga gator och mycket trafik! Det gick valdigt smidigt att ta Aerobussen fran flygplatsen och in till Plaza Cataluña vid toppen av Rambla.
Hotellet ligger pa en tvargata fran den stora gagatan, och ar helt ok, forutom da franvaron av Internet!
Nar jag nu fatt flanera omkring lite ar mitt intryck att staden ar jattemysig med sina sma smala grander och gamla byggnader! La Rambla var ratt mysig att promenera langs med, men tyckte inte annars att den var sa markvardig. Souvenirshopar vagg i vagg med varandra overallt, varvade med matstallen ar det generella tycker jag, samt en massa portrattmalare och gatuunderhallare. Souvenirbutikerna draller av fotbollsgrejer!

Sa fort vi checkat in igar, hittade vi ett narliggande stalle for att ata, utsvultna som vi var! Jag kande igen ordet pollo for kyckling, men hade inte vantat mig att fa in en hel minkyckling pa tallriken! Gott var det i alla fall, och trots att jag var ratt matt, sa var jag ju bara tvungen nar jag sag det pa menyn! Gissa efterratten! Den var betydligt biligare an i Sverige med sina tre euros, och minst lika god!
 
Nar man vandrar runt sahar, far man passa pa att ga pa toaletten nar man kan. I kopcentret kunde man tvatta handerna till helt ok utsikt!

Far ju utnyttja min Internettid nu maximalt, och hinner da ocksa visa min smaskiga lunch pa Landvetter! Monica kom fran sitt jobb och gjorde oss sallskap, och jag maste saga att artsoppa ar underskattat!
Sedan har jag ju aldrig riktigt hajat det dar med plattar till, men goda var de i alla fall!

Planet fran Goteborg till Kopenhamn var pluttelitet, men utrymmet i planet darifran till Barcelona var om mojligt annu mindre, i varje fall om man avser benutrymmet! Varken jag eller Oo hade varit med om trangre! Spanair tror jag bolaget hette, och kan alltsa inte rekommenderas for de over en och nittio langa!

Nej, jag tankte faktiskt hinna farma ocksa! ;o) Sa jag avslutar med bilden fran Plaza Cataluña, strax efter vi klivit av flygbussen och inforskaffat karta pa det intilliggande turistinformationsstallet. Maste ocksa notera att det ar underbart skont vader! Ingen tropisk varme precis, men en langarmad racker, och stundtals fick jag ta av mig till linne, nar solen och promenerandet varmde upp mig! Det ar  sa nice!!
Hoppas alla dar hemma har det bra, och slipper regnet i varje fall?

Om tio minuter skulle jag en vanlig dag ha varit på jobbet, men nu sitter jag här i soffan och tar det lugnt medan Oo och Maja snusar i sängvärmen. Jag antar att vanan att kliva upp tidigare, plus Fias rastlösa tassande och ljud (samt att jag var vansinnigt kissnödig) fick mig att till slut kliva upp.

Det blev hela två deltagare på passet igår, och av den statistik som vi nu för på ett papper i salen, så är det inte mycket bättre på de andra passen. Frågan är ju nu hur de kommer att göra med gruppträningen där ute efter jul. Jag har svårt att se hur de kan motivera fortsatta pass där utan några former av åtgärder som marknadsföring eller liknande.

Direkt jag kom hem ställde jag mig i köket för att tillaga de spättafiléer som jag avsåg att göra redan i början av veckan. Oo som kommit hem tidigare under dagen hade redan käkat, så det blev panerade filéer med kräftsås och potatismos. Duktigt värre, och föga kul att göra åt bara sig själv. Men nu blev det två matlådor i alla fall. Jag hade inga mängder i receptet att följa, så kräftsåsen fick lite för mycket lök, men den skulle också funka bra i en bakad potatis. Gräddfil, hackad rödlök, hackat kokt ägg, hackade kräftstjärtar, dill, salt och peppar. Till en bakpotatis skulle jag dock ta creme fraiche eller nåt, då gräddfilen blev väldigt rinnig.
Efter middag började jag packa så smått, och fick väl det mesta gjort innan jag slog mig ned i soffan med Oo och såg slutet på "So you think you can dance". Vi är så megaimponerade av de som är riktigt duktiga, och gröna av avund. Vilken kroppskontroll, vilken styrka!

Vid tio ska vi åka till Mölndal och Tomas som skjutsar ut oss till Landvetter. En mellanlandning i Köpenhamn (hinner man ens upp i luften?), och så vidare till Barcelona. Tydligen är det "El classico" där på söndag, nån fotbollsmatch där Zlatan ska spela, och Oo grämer sig hejdlöst över att vi åker hem just då. Men å andra sidan är det nog rätt hopplöst att få tag på biljetter, för att inte tala om vad de kostar! Men visst hade det varit lite coolt. Arenan är ju inte direkt som lilla Gamla Ullevi!
Nu har Oos alarm ljudit, så det börjar vara dags att röra på sig lite. Ska tömma kattlådan och fylla på med sand, och allmänt försöka röja upp lite i röran här hemma. Oo gick ju över till grannarna och frågade om katthjälp, vilket var helt ok. De är så gulliga, och jag har så dåligt samvete för dom! De är så sociala och har bjudit över oss flera gånger, vill alltid småprata lite över häcken och så, men vi är ju nästan aldrig hemma, och har aldrig bjudit över dom, förutom vid ett tillfälle när vi nästan var nyinflyttade. Dessutom kommer vi att måsta be dom om hjälp igen när vi åker till Sälen, och även om de gärna gör det, då hon är omåttligt förtjust i våra katter, så känns det inte riktigt bra i samvetet.

Jag kommer inte att ta med min laptop, utan får använda Oos istället. Duktigt va? Insåg faktiskt att det nog var lite onödigt ändå att släpa med sig två stycken, och min bara för att kunna blogga! :o)

Anledningen till vår Barcelonatripp är ju Oos jobb, han är nedbjuden för att få träffa och se företagets huvudsäte. Jag hade bara den lyckliga turen att få följa med! Mannen vi kan tacka för detta är Xavier som var Oos föregångare och tillfällig gästspelare här på den svenska filialen. Han har ju fått återvända hem nu efter två(?) år i kalla Norden, och har nu skickat lite goa tips till oss inför resan. Muchas gracias senjårr! :o)


"The weather is great those days but seems we are going to have rain on Sunday. Minimum temperatures will be around 10 and max around 18. So is not exactly what we consider winter in Sweden... Just wear clothes that you will need in the morning and in the night but you can get rid of them at midday.

-The plugs used are the same that in Sweden.

-The taxis are pretty expensive, specially from the airport. You will pay around 40-50 euros. Because you go to the city center, I recommend to get the "Aerobus". Will leave you in Plaça Catalunya, just 10 minutes away from your hotel and costs 5 euros x person.

-In the middle of Plaça Catalunya but on the basement, there's a big tourism office where you can get a map of the city, etc...

-The city center is wonderful but is plenty of "pickpockets". Take extreme care on your bag, wallet, camera, etc.... when you walk around. Another cathegory of thiefts in the city center are some bars and restaurants. Normal price for a beer or a coffe is not 10 euros, but they use to charge this quantities to tourists!!

I recommend you:
-http://www.lesquinzenits.com ("the 15 nights") is just 2 minutes away from your hotel.
-http://www.ladolcaherminia.com (Sweet Herminia), from the same owners, but most quiet.
-"La fonda d'escudellers", Carrer Escudellers 10. Close to La Rambla

If you just want a sandwich, in Plaça Sant Jaume (just one minute away from your hotel), there's a fast food called "Bocatta", that is pretty good and in the same square there's one that I love called Conesa. They made the same Sandwiched since the 50's....

Heading up south from your hotel, at the end of La Rambla, by the sea, there's a modern mall called "Maremagnum". Is plenty of bars, shops and restaurants (all of them cheaps or affordables). You can have a beer there at night too.

Heading up north there's a street that starts after Plaça Catalunya called Passeig de Gracia where there are a lot of very expensive stores and also many bars and restauranrs. Some expensive but mostly afordabkle.

-All restaurants and shops accepts plastic money, but is not accepted in many bars or for small amounts like in Sweden. You must get some euros with you."

Jag har spanat in var närmaste cacher finns också, för åtminstone en spansk cache ska vi ha!

Har lite dåligt samvete. Blodcentralerna har gått ut i radion om den brist de har nu, och vi har fått våra kallelser för någon vecka sedan, men inte haft tid! Undrar om grissprutan medför att man inte får lämna en viss tid efteråt? Har för mig det var så när vi fick våra vaccinationssprutor inför Cap Verde-resan, men det kanske är skillnad på vaccin och vaccin. Det är ett himla spring för grisvaccinet, folk som vill få in grejer i kroppen! Själv vill jag bara tömma ur, typ 4,5 deciliter blod till de som behöver. Hinns inte innan Barcelona, så det dåliga samvetet får hålla i sig ett tag till. Förlåt!
Varför är det inte fler som lämnar blod? Det är ju så trevligt, och behövs så väl! Kanske någon grymtar (ha-ha!) om inkonsekvens eller något nu, att jag hymlar om att hjälpa andra genom att lämna blod, men bidrar(?) till svinaktig spridning genom att inte vaccinera mig. Jaja, men jag föredrar att i mesta möjliga mån undvika att panikinjiceras med något, och bidrar till mänsklighetens överlevnad på annat sätt. Kanske det går jämt ut.

Min frukost, jordgubbs-smoothie på vägen till jobbet! Nyser och snorar igen, så allt är sig likt.
Vi fastnade framför Mario till klockan var elva, dvs långt efter läggdags för mig, men så lyckades vi komma vidare till nästa värld! :o)
Idag är det onsdag, men egentligen fredag, eller som en form av fredag, för imorgon ska jag inte jobba, och inte övermorgon heller, för då är jag i Barcelona! Har inte packat en pinal, så det blir kvällens göromål efter combaten, om det nu blir någon. Vi åker mitt på dagen någon gång, så egentligen skulle vi kunna spela hela kvällen och ta packningen på morgonen. Heh?

Måste komma ihåg att köpa mera kattsand idag, och dessutom inte glömma att fråga våra goa finska grannar om hjälp! Apropå katter, så får jag lägga in en bild på Fia i sin älskade bunke. Hon har börjat sova i sängen hos oss, men är mer lättstörd av våra rörelser, och brukar därför flytta till bunken till slut.




Eftersom jag inte har några Homo sapiens barn att skriva om och lägga in bilder på, kör jag med det som i mina ögon är precis samma sak: Felis catus, mina Felis catusar!
Nio av tio mornar ser det ut såhär. Jag lämnar säng-värmen och två av mina älsklingar. Observera Majas placering, mitt på min plats och under täcket. Det halvmeterstora utrymmet mellan henne och Oo, där ligger jag! Är det inte så det är för de med människobarn också? Man väcks ju också minst en gång varje natt av Maja som enträget vill in under täcket, eller Fia som trampar ihärdigt på ens bröst. Och någon gång extra ibland passar de på att hulka, så man panikslaget flyger upp för att lokalisera och se till att spyan inte hamnar i sängen, på fårskinnsfällen nedaför sängen, eller över elektronisk utrustning som kan ligga på nattugsbordet, så som mobiler (har hänt en gång) och DS-spel (några stänk).

Läste om en mamma till en tio-månaders pojke som tröttnat på hans spontana oannonserade gapskrik. Sådana där gälla som skär genom allting lika effektivt som naglar mot en svarta tavla, förutom att trummhinnorna dessutom går sönder. Efter att ha provat att ignorera, säga ifrån, distrahera, utan resultat, tog hon en blomspruta, ställde in den på mjuk sådan där duschstråle, och vid nästa skrik, sprayade till med ett "-Nämen, vad var det?", och skrattade. Pojken blev så överraskad och skrattade också, och efter två duschar slutade han tydligen. Kan inte låta bli att se det framför mig och tycka det är sanslöst roligt! Fy-spray för bebisar! Sedan var det andra läsare som hävdade barnmisshandel, att hennes handlande skulle göra barnet rädd för vatten i framtiden osv. Det tycker jag bara är strunt, eller? Jag tycker det var en lysande idé! Fniss!

Dammsugat, skurat toaletten, tvättmaskinen är igång och har tagit en dusch. Är ganska nöjd med kvällen hittills, till skillnad mot Oo som inte vill se mera av Frölundamatchen efter det senaste 0-3 målet. Han fick också ta en tur upp på vinden för att leta fram mina väskor, då jag själv misslyckades. Ingenting har blivit packat dock, det får bli morgondagens projekt.
Efter jobbet blev det Allum, och ett par hikingskor av märket Merell! De var riktigt sköna, och pris-nedsatta till 890 spänn. Dessutom fick vi växlat lite euro, samt även en julklapp till Ida. Det är ju faktiskt inte många helger kvar till jul!

Nu har Oo startat upp Mario på Wii-spelet, så jag avslutar snabbt med en bild på min middag. Det var ju ett tag sedan en riktig "Linda-middag", så två grisar och julmust kändes lämpligt. Tog en förrätt också i form av två Remi-kex! 






(Namnam!)

Har kikat på de webbtips jag fick, och deras sidor är precis som jag önskar! Men för Internetbaserade klädförsäljare kan man inte vänta sig annat tycker jag, för hur skulle de annars få produkterna sålda? "Jack-in-the-box"-princip, beställ och se sen vad du får?
När jag scrollar mig fram bland klänningarna är det 99,9 procent korta saker ovanför knäet. Storforsen där bröllopet äger rum, ligger utanför Vidsel, en bit norrut, och där ska jag vara i mars! I kortklänning? Bruden kan under sin långa klänning ha täckbyxor (föga troligt i och för sig), men kan jag ha det? Jodå, om jag också hittar en långklänning, men modet just nu är kort, kort och mera kort. Om jag inte inhandlar en strandklänning som Bubbelroom, eller Nelly hade i sin klänningskategori.
Kom på mig själv att klicka över till sportutbudet, och inser hur förrädiskt enkelt det måste vara att fastna i nätshoppande. Det ser ju så snyggt ut på alla bilder, och är bara enkla klickanden bort! Såg dock en klänning jag själv provat i butik, jättesnygg på bilden, men på mig som en hösäck, så jag påminns om de evigheter sedan jag faktiskt beställde kläder på postorder. Just det, före den saliga Internets tid! Ingen av de fantastiskt snygga tröjorna passade, och hela plagget såg av någon anledning annorlunda ut i mina ögon. Bängel med att returnera och ha sig, gjorde så mitt "shopping-utan-att-faktiskt-prova-först"-tryout, gick i stöpet där och då.
Men om det nu på dessa webbsidor finns kreationer man faktiskt kan prova i butik, är jag öppen att försöka. Sedan får jag fundera på hur jag kan få kombinationen fin kortklänning, skoterskor och benvärmare att gå ihop!

Men jag har inga svårigheter att se Anna och Peter framför mig där de ska ta sina bröllopsfoton i snön. Hennes fantastiska klänning, det mörka håret, hennes bukett som en färgklick och hans mörka kläder, och så vackert snölandskap med den ångande Storforsen i bakgrunden! :ó)

Jag vänder mig om och kikar ut genom fönstren. Mjölkdassig dimma? Nej, det var bara de skitiga fönstren, men där bakom? Skärper jag blicken och tränger igenom det sekeltjocka lagret så ser jag...sol? Kan det vara möjligt? Tjoho! Åh, vad underbart att få se den igen... härifrån insidan. Suck.
Är det konstigt att man söker tröst, distraktion, humörhöjare i form av Nya Super Mario? Gårdagens städambitioner åkte ut genom fönstret (imorgon istället!), och efter avklarad middag (som var riktigt ambitiös, så två ambitiösa grejer på samma dag går ju inte), var det spel som gällde ända tills sängdags!
Om ett äkta par inte har någonting att tjafsa om, så rekommenderar jag det nya Mario! Oo skrattade så han grät, och soffkoman var långt borta!
Instruktioner och manualer? Pöh, sånt larv! Vi körde igång direkt, och utforskade allt man kunde göra med hysteriska knapptryckanden och kontrollskakanden.
"-Undrar om jag kan slänga en tunna på dig?" Undrar Oo och låter handling följa på fråga. Jodå, om man vill ta ett liv av mig så!
En recensent skrev "Nu kan jag dö med ett skratt!" Och så vi dog, och så vi skrattade! Phu, tack Anna för att du fick mig att vilja köpa detta!
Men jag var ju faktiskt lite ambitiös också, i form av middagen. Tacopaj blev det medan Oo kämpade med Super Mario på DS. Paj är rackarns gott, men att göra pajskalet med det där himla tryckandet ut i formen är så otroligt aptråkigt! Utan Elin hade jag dock aldrig kommit på att göra denna smaskiga middag, nu för andra gången! Förberedelse och disk tog dock sin lilla tid, och när man är hemma från jobbet och handling efter klockan sex, blir det faktiskt inte så mycket tid kvar för vardagsplikter och förnöjsamhet. Och då är valet ganska enkelt mellan de två...

Ikväll visade det sig att vi är bjudna till Andreas och Elin på middag! Men så kom Oo på att det är någon Frölundamatch på tv, och föreslog att vi skulle vara hos oss istället. Får se om de hakar på det, och oväntat besök är verkligen bästa städmotiveraren! Att ha Fiatussar stora som grapefrukter glidandes längs golvet, och Majahår fulla soffan känns helt enkelt inte riktigt schysst om allergikerAndreas ska komma. Nåväl, ingenting är ju bestämt ännu, men oavsett vad det blir så kommer jag inte undan städningen innan vi åker. Jag ogillar verkligen att åka bort och sedan komma hem till stök och skitighet! Jag behöver nog köra en tvättmaskin också idag så det hinner torka, och vi får inte glömma att fråga grannen om de vill vara så snälla att se efter barnen medan vi är borta!

Just det, lagom till disken var avklarad och Mario på Wii uppstartat, lyckades Oo varva Mario på DS:et, en bedrift jag själv ännu inte uppnåt. Vet inte om jag ska försöka på flygresan söderut, då jag har en förmåga att bli helt vansinnigt arg när jag hoppar rätt ned i lavan eller springer in i en Koopa. Oftast på samma ställe också, om och om igen. Aaaaaurgh!

(Undvik närkontakt!)


Tänkte dra en sväng till Frölunda torg efter jobbet också för att växla in lite pengar och eventuellt kika på promenadvänliga skor. Inte så smart kanske att ha nya skor inför promenerande i Barcelona, men de jag har är så ned"gådda" efter cachande, timme efter timme i klassrum på Stenungskolan (ja, så gamla är dom!), Hawaii- och San Franciscovandringar och IFK-vaktande att mina fötter känns lika platta som Kalle Ankas efter en timme. Och jag har en känsla av att det blir mer än en timmes knatande i Barcelona!

Jag inser att Annas bröllop kommer att te sig mycket närmare på andra sidan nyåret, så jag kikar på lite klänningar att ha i min nya roll som tärna! Går in på mq.se, men hittar ingenting som liknar en produktkatalog. Vero Moda har mer blommor och tjusig flashgrafik än kläder! På sisters.se finns det förvisso en, men det är sju eller nio sidor knepiga reklambilder. Vad är det för vits att visa bilder på kläder, där kläderna inte ens syns?? 

(Sisters, gissa dig till hur kläderna ser ut!)

Hur svårt kan det vara att presentera utbudet enkelt och överskådligt? Eller är det bara jag som helst ser kläderna rätt upp och ned på en skyltdocka eller modell för att kunna bilda en uppfattning, utan konstiga miljöer, ställningar, effekter och grejer? Ungefär som skoreklamsaffischer som visar en tjej från midjan och uppåt! Tydligen ska den hippa och lyckliga tjejen locka mig till skoköp, "våra skor gör dig så här glad"!?
Eller som Sisters bild, "Köp denna outfit (om du kan lista ut vilken det är), och bli en panda i fejan!" För de kunde väl inte ha jobbat lite mer med kajalpennan?

På esprit.se är det mycket bättre. Där finner jag enkla helfigursbilder på kläderna de har, och jag kan glatt scrolla bland kreationerna. Den lila tyckte jag var rätt ok! Tack Esprit!
Annars verkar det lite klent på finklänningsfronten. Det som finns är nyårsinspirerat, och jag vet inte om svart, rött, glittrigt och paljettprytt riktigt är min grej på hennes bröllop. Kanske det blir som vanligt ändå, ett panikartat sista-minuten köp!

Monica mailade och undrade om jag börjat packa.
Packa till vad? Tänker jag under en sekund eller fem. Ojdå, vi ska ju till Barcelona på torsdag! Och när jag nu sneglar ned i kalendern, så har jag ju bokat in återbesöket hos naprapaten på onsdag. Då har jag ju combatpasset i Sisjön! Hur kan det inte ha gått in i min hjärna än?
Men vad ska man packa för kläder till Barcelona? Hur varmt/kallt är det där? Jeans? Linnebyxor? Shorts? Jacka? Tjocktröja? Långärmat? Linne?
Oo ska ju tillbringa fredagen på företagets kontor, och frågade lite försynt om han kunde få låna kameran då. 
"-Varför skulle du inte kunna det? Det behöver du väl inte fråga om", säger jag förtrytsamt. 
"-Hallå, hur många dagar har du inte knäppt en bild sedan du köpte den?! (Och med kameran innan för den delen)
"-Ööh...." Hm, han har en poäng där!

Har inte bestämt mig ännu (kom ju på för typ tio minuter sedan att vi ska åka), om jag ska ta med mig laptopen eller inte. Men känner jag mig själv riktigt, lär jag väl inte kunna låta bli! Krävs det adapter i Spanien?
Oo kom med det eminenta förslaget att vi köper nya Mario Bros Wii som julklapp till oss själva! Tänk vad bra vi är på att hitta välmotiverade anledningar till våra dyra inköp! Så efter jobbet drar jag och shoppar kvällsunderhållning! Vadå, vänta till julafton? Glöm det!!!

Efter naprapatbesöket i fredags ville David att jag skulle testa svanskotan för att se om behandlingarna gjorde någon verkan. Jag undviker ju att sitta på sådant sätt som belastar den, tex med bakåtvinklad kontorsstol. Men nu har jag satt den upprätt "som vanligt", och känner redan av den välbekanta smärtan där bak. Hm. Men blotta tanken på vad han kan hitta på till nästa gång får mig att överväga "-Det känns jättebra, ingenting alls där bak längre!"
Jag tror jag gör som kirurg-Thomas sade: "-Det är bara att amputera!"

Höll på att kapa av mig hälsenan imorse! Passerkorten är nu uppdaterade, så det var bara att trava in via den där snurrgrinden á la nöjespark. Problemet var bara att de där grindarna inte har det bästa manöverutrymmet, och tillåter inte den vanliga steglängden. Stoisk inför andra anslutande arbetare, travade jag lungt vidare med min lunchpåse i ena handen och ryggsäcken över axeln.
Men inombords grät jag krokodiltårar, och vågar inte títta efter och se på det som en gång var en fullt fungerande hälsena!

Oo steg upp med tuppen för att köra till Malmö. Det ser ut att bli knapert till kvällens innebandy, men jag hade ändå tänkt skippa den. Tack vare helgens cachande, får den nödvändiga städningen ske idag istället.  Inget overkill dock. Toaletter och rastning av dammsugare får räcka!

Såg att Anna köpt nya Super Mario Bros till Wii, och enligt några spelrecensioner, verkar det ju himla lajbans just för att man kan spela tillsammans! Ååh, vill också ha nu juh!

Stickad graffiti har jag ju hört talas om, men nu var första gången jag fick se det! I tändsticksområdet såg jag dom på två olika ställen, och jag kunde inte låta bli att finna det lite småtrevligt! Jepps, regnet höll sig undan så pass att vi tog hela tolv cacher till innan vi lämnade stan!


En cache ska innehålla logg och penna, och ibland får pennorna anpassas efter cachens storlek! :o)
Fast det är klart. En del cacher är så små att penna omöjligt får plats, så det gäller att ha med egen utifall!


Innan vi lämnade mysiga Jönköping, blev det lunch (igen) på Max!
Och ja, jag frågar alltid de jag fotar om det är ok! :o)


I närheten loggade vi en cache som låg i en av de mer ambitiösa gömmorna! Jag kunde inte låta bli att tänka på Beijers byggreklam!







Min Oo har ögonbryn som växer flitigt, särskilt enstaka strån! Kommer jag tillräckligt nära för att se dom tycker jag de skriker åt mig: "Ryck mig, nu!!" Så då försöker jag naturligtvis tillmötesgå deras önskemål, vilket inte brukar vara populärt hos deras ägare! För förutom att växa fort, verkar de dessutom ha djupa rötter! Eller så är han bara känslig, kille som han är! Fniss!

Linda har upptäckt den inbyggda webbkameran! :o)
Det är småstela muskler denna morgon och regnet faller på utsidan, så vi känner ingen brådska att komma igång. Får se om det blir några fler cacher idag med detta väder, eller om vi bara tar det lugnt, avnjuter god frukost och masar oss hemåt.
Det var saligt skönt att krypa ned mellan lakanen igår! Jag förundras varje gång hur de får dom så otroligt mjuka!? Rena himmelriket att sova i!



Just det, jag glömde ju att visa de coola överkasten de har här! Hahaha! Sängarna står ju oftast isär med ett bord emellan, men så långt ifrån varandra kan man man  ju inte sova, så vi möblerar alltid om! :o)

Sitter i sängen i rum 549 på Scandic Portalen i Jönköping. Vi har precis kommit tillbaka efter en mastig trerätters middag på en restaurang på andra sidan gatan. Vi orkade inte gå längre än så!

En lång lördag närmar sig sitt slut. Vi började med innebandy, och efter en kortis hem, åkte vi vidare inåt landet. Tre cacher blev det på vägen, varav en intill en tall som tros vara Sveriges största med sina nästan fyra och en halv meter i omkrets!
Utanför Ulricehamn fick vi även se en vacker ruin av Brunns kyrka, samt en gammal härlig stenbro!
 

Vi tog inte så många på vägen upp eftersom jag ville hinna till Sportjohan innan de stängde. De har inte öppet på söndagar, och stängde tre, men vi hann käka på Max innan jag inhandlade en burk värmesalva, och en av den styrka nummer två som jag fick första gången jag var hos naprapaten. Därefter checkade vi in, byta om till varmare kläder och skyndade ut för att hinna utnyttja så mycket som möjligt av dagsljuset. Det var riktigt härligt väder, och vi började med att gå längst ut på Jönköpings pir där en nanocache skulle finnas. Vår första, och den var verkligen pluttig!
 
Vi gick ut strax innan halv fyra, och var tillbaka efter halv tio. Totalt blev det 18 cacher och ömma fötter! Vi gick bet på en microcache, samt en multi. Multicacher verkar verkligen inte vara vår grej, och extra promenerande förgäves!
Jönköping är en stad jag alltid bara kört igenom på väg norr- eller söderut, men när vi nu promenerade runt upptäckte jag snabbt att stan är jättemysig! Härliga strandpromenadstråk, och liksom två centrum, en gammal och en ny, där den gamla var fin med grändlika gator och låga hus.

En cache blev en riktig utmaning för Oo, då den var fästad under en vägbro över vattnet! Han fick åla sig ut, utan möjlighet att kunna vrida sig åt något håll, och sedan backa tillbaka.
En annan gömma under en gångbro var lite intressant på det sätt, att själva cachen var instoppad i en gummiråtta! Nästan lite läskigt att omständigt krypa in därunder med pannlampan, och så få ljuset på en stor råtta mitt i synen!

Ett så kallat Travelcoin (samma princip som Travelbugs), som vi tog i Skövde, lade vi nu under en brygga.


I en liten bakgata till Jönköpings högskola, hittade vi en annan cache!


Oo har somnat, och jag är riktigt trött, så nu får det vara nog för idag! Imorgon blir det nog några fler cacher, men vädret skulle också bli sämre. Idag var det riktigt gott att vara ute, men så var vi bra klädda också. God natt!

När bedövningen släppt och det blev dags för lunch var det en väldigt öm tand som gjorde sig gällande. Det ilar!! Tydligen kan det sitta i upp till två månader(!), men jag kan inte tänka mig att det kommer att ömma och ila lika illa som nu så länge. Nu är det vänstertuggning som gäller kan jag säga!

"-Nu kommer ju ingen att vilja komma till mig!"
"-Det vill ingen ändå!"

Till borrningen introducerades jag för en ny grej. Nån plastgrej med gummiduk skulle in i munnen, med avsikt att både underlätta gapande, men framför allt själva behandlingen. I gummiduken gjordes små hål där tänderna skulle sticka upp.
Ja, det var två intilliggande tänder i överkäken som skulle lagas. Gummiduken skyddade de två tänderna från hans sköljningar och mitt dregel samt viftande tunga. Jag försökte låta bli att föreställa mig hur det måste ha sett ut med hela den grejen i käften, men bilden kanske ger en liten hint. Men tack vare bedövningen kom jag på mig själv att nynna till radion som de så omtänksamt ställde om till Mix Megapol.

1360 spänn en knapp timme senare och den synbara skillnaden är...


...ingen!





Men be mig gapa stort, och jag kan flasha med prima ny plastfyllningar, tjo-ho!

Med avdomnad käke drog jag till stan och satt på Elankontoret, innan jag anslöt med Oo för lunch som blev på pastaställe i Nordstan.
På lokalnyheterna igår fick vi veta att Göteborg haft 3,3 soltimmar hittills i november. Inte konstigt det känns segt! Men idag fick vi känna på lite sol före och efter lunchen! Wee!

Kjol, stövlar och strumpbyxor, jag börjar ju nästan bli lite tjejig! Så när jag ändå redan är inne på det spåret, gick jag och köpte en handväska! Ingen sådan handtagssak dock, eller en stor med bling-bling och krimskrams, utan en liten smidig som funkar när man ska vara lite mer civilicerad och ryggsäck inte funkar. 299 spänn på Åhléns tyckte jag var ok, och därefter hittade jag även en julklapp till Oo! Gott att ha det gjort, men nu återstår det bara att låta bli att hitta något mera till honom!
Undrar hur många ungdomar det är idag som vet att Björn Borg faktiskt var en världsledande tennisspelare?

David, med nävar som stenblock var inte nöjd med det faktum att jag fortfarande får ont i svanskotan, och gick upp en nivå till i behandlingen. Den förre naprapaten testade ju ström, ungefär som en sådan där träningsgrej som ska dra ihop musklerna medan man sitter i soffan och käkar chips. Då kändes den knappt på mig, då den gick så ytligt, ungefär som små ryckningar man kan få typ i ögonbrynet. David lade på fyra elektroder och plötsligt får jag den mest skumma, läskiga och smärtsamma känsla i ryggslutet! Som tusen småmuskler som med otäck regel-bundenhet spasmiskt drar ihop sig i kramper! Jag känner svetten sippra fram i pannan, och då kör han in fyra akupunkturnålar för att komplettera ytterligare! Jag vill ha bukt med svanskotan, men han kör in nålarna i underbenen! Tydligen går någon långtgående nerv eller nåt hela vägen där nedifrån och upp mot ryggen. Så jag får en i varje underben, och två i ryggslutet. När jag börjat anpassa mig till smärtan av elektroderna, ökar han styrkan, och när nålarna inte känns längre, vrider han in dom lite till!
Som go avslutning tar han till knogarna och massakrerar ryggslutet med den där salvan som fortfarande värmer mig där jag nu sitter i soffan. Skyddspappret under mig är genomblött när jag är klar, men när elchocker och nålar är borta känns det behagligt skönt i ryggen. Inte så konstigt kanske...
Återbesök på onsdag.
Därefter gick jag en våning upp till Capio Medocular och en ögonkontroll som visade att min synskräpa är oförändrad sedan operationen, och allting där inne ser bra ut. Han tyckte kontrollerna var onödiga, medan jag tycker det är skönt att höra att allt är som det ska. Nu var det tre år sedan operationen, så nu blir det inga fler kontroller om jag inte själv ber om det.
Han har också opererat ögonen! Dock inte på sig själv antar jag...
Jag ser tredje raden nedifrån på den där klassiska syntesttavlan! Men de där brillorna har nog alltid sett likadana ut, ända sedan jag började min glasögonkarriär! Dölja ena ögat, och så i med olika glas framför det andra. "Är det bättre nu, eller nu?"

Innan jag lämnade stan hade jag ett sista ärende: Skicka ett nytt paket till Malaysia! En Volvian där nere, Hannah, har dille på knäckebröd, men det som erbjuds på IKEA är en ynka sort, så jag måste ju visa vilka valmöjligheter vi har här hemma! :o)
Sedan hörde jag att ett annat, mjukt paket var på väg därifrån och hit, och oavsett storlek har jag lovat att posera i presenten i ett inlägg!

Nu är det soffläge som sagt med laptops som vanligt. Ingen av oss känner för att laga någon middag, så vi får väl se vem av oss som orkar stå emot hungern bäst och faktiskt ta tag i eländet och fixa något!
Imorgon innebandy, och sedan Jönköping för lite minilyx! 

HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...

Glömde förstås kamerakabeln, så därför blir det bara en kortis. Sitter på Elankontoret för min tre erfordliga timmar med en sjättedel av skallen bedövad. Kul känsla att ha halva tungan bortdomnad och (som det känns) dubbelt så stor som vanligt. Men jag säger bara Halleluja för bedövning! Jag har femtioelva lagningar gjorda i mina tänder, men först de två senaste gångerna har jag erbjudits bedövning, och det är sedan jag flyttade söderut. Uppe i norrland bryr man sig inte om sådana sjåpigheter som att bedöva innan de kör ned borren i tandroten, nej det var bara att pressa ned nacken så långt ned i stolen det gick, och känna svetten lacka! Många har ju berättat att själva bedövningssprutan nästan känns värre än själva lagningen(!?), så inför första och nu andra gången föreställde jag mig nålen de använder på blodcentralen, fast inkörd i knäskålen eller någon annan plats än just käken. Projicera bort fokus ni vet... Men min gullige nye tandläkare satte så snygg bedövning att det knappt märktes förrän området började domna bort. Fick en finfin bild på honom med sprutan i högsta hugg, så den kommer i nästa inlägg. Hohoho!
Fick en mindre finfin bild på mig där jag ligger med gummiduk fulla truten, och även om de nu fruktade att bilderna skulle skrämma bort eventuella besökare, hävdar jag att ingen vill gå dit ändå!

Efter timmarna här blir det lunch med Oo, och så kanske vi letar upp ett Swedbankkontor för att fixa den där Bredbandsautogiroskiten en gång för alla. Sedan blir det ögonläkaren för kontroll, följt av naprapaten. "Tänder, ögon och rygg, bara psykdoktorn som saknas nu då!" Proklamerade Oo, men den biten får han ta hand om, och det gör han med bravur! :o)

Oo håller på att greja med avancerade matematiska formler i Excel.

(Mail till mig)



Och jag måste erkänna att han börjar bli riktigt duktig! :o)

Jag vet, jag skryter över min man, men så är han ju bäst också!

Jag var orolig att mitt supportprat ut i landskapet skulle störa de övriga. Men mitt prat är ju rena viskningarna i jämförelse med andra. Rena syjuntan ibland!

Lite knepig bild, antagligen precis på väg att lyfta...
Ett tjohoo också till Anna, som tar mitt combatpass när jag åker till Barcelona! Det såg lite marigt ut där ett tag, men tillbaka som hon är efter sin resa till Australien, och kanske för att återgälda för att jag tog hennes i Almedal, så kunde hon nu i varje fall! Phu, så var det löst!

Vi är ganska många på detta våningsplan, men lunchrummet är pluttelitet. De högre hönsen (eller kanske tupparna) nedlåter sig inte att äta med pöbeln, men ändå visade det sig bli väldigt trångt. Kanske vi får införa lunchätning i skift eller nåt.

(Som att jag kunnat glömma!)

Kanske jag uppnått min kvot av sushiätande på torsdagar nu på ett tag? Eller så är det mättnadskänslan efter lunchen, men jag vet inte om jag känner för den råa fisken till middag innan passet idag. Oo är ju alltid öppen för något annat, så frågan är ju nu bara vart vi ska bege oss istället? Ett ställe som har lite olika att välja på, men inte kostar skjortan. Typ pasta eller nåt, och det kan ju inte heller ligga hur otillgängligt som helst, som mitt i stan eller Mölnlycke! Urk, vad mätt jag är! Känner verkligen inte för att tänka på mera mat just nu!

Vädret är verkligen för bedrövligt. Tänk om allt detta regn som kommit kunnat vara snö istället? Hur mysigt hade det inte varit då!? Massor av härlig fluffig pudersnö, och mer som bara singlar ned i stora sjok! Nej, detta gillar jag verkligen inte med västkusten, och det är inte ens början! Isvindarna ligger bara och väntar, laddar och gottar sig åt att få slå till med full kraft mot frusna stackare som mig!

Nyhetsmorgon hade ett inslag om Twilight, och vart man än klickar eller vänder sig, är det Twilight överallt. Detta är något som har gått mig helt förbi! Jag trodde att Twilight var böcker för typ småtjejer, som nu blivit film? Eller är målgruppen äldre? Hörde någonstans att det var som "Buffy vampyrjägaren" (DET var en serie det!) i nytappad version, men är inte Spike med, så låter jag mitt intresse förbli på nollnivån.










(Den med schmör på!)

Kalvsylta och rödbetor, mums filibabba!

Jag tror Oo börjar känna sig lite sliten, och liksom jag kanske mer påverkad av mörkret och regnet än man tror. Eller så är det hans fulltecknade kommande veckor som gör honom trött i förväg.
Caching i Jönköping i helgen, sedan drar han till Malmö över dagen på måndag, Barcelona på torsdag till söndag, Malmö på onsdag igen, Sälen med Herrcluben torsdag till söndag och så Malmö och Köpen-hamn måndag till tisdag.
Visserligen är flertalet grejer ganska trevliga, men ändock ett flängande. Blir vädret så här i Jönköping, som det nu varit de sista dagarna, lär vi stanna inne på hotellet och mysa istället!
Som två säckar potatisar satt vi i soffan igår, utan lust eller ork att göra särskilt mycket mer. Fast å andra sidan blev det i och för sig en och annan brottningsmatch, där jag buntade ihop honom till en liten gnällande hög! Eller var det tvärtom? Näe!

Gulingen har smygpunka på vänster framdäck, men det är så diskret att det kan gå några veckor mellan påfyllningarna. Visst ska det finnas något man typ sprutar in i däcket som ska kunna hejda sådana småhål?

Luft till Gulingen, Raider och Mer till en annan guling!


Combatpasset i Sisjön hade tre bokade som blev till ingen. Jag fick kika på lite afro powerdance som instruktören innan visade, innan jag bytte om igen och åkte hemåt. Den där afron verkar verkligen jobbig, och är säkert rätt kul, men inte riktigt min grej just nu.
Så jag fick komma hem tidigare till min Oo, som hade påbörjat sin andra nya rätt av fisken vi köpte från Fiskbilen, denna gång Rödspätta, eller var det Rödtunga? Han gjorde en marinad med persilja, apelsin- och citronsaft med ris och en Knorrsås.
Det var inte alls dumt, och inte nog med det, han hade köpt lite grönsaker också(!)



(Ovanlig syn på vårt matbord!)

Snälla, snälla stod det i Subject-fältet i min inbox.


Självklart! Allt för att slippa påminnas om Caroline af Ugglas låt!

Dessutom har jag en stjärna där uppe nu också! Inte illa pinkat på en dag!








(INTE Cecilia Vennersten!)

"Det vackraste jag vet
är att se dig när du sover
Här råder stilla frid
och jag glömmer både rum och tid
Du ligger här bredvid
och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig
är det vackraste för mig

Så sagolikt det är
att se morgondimman lätta
När mörkret sakta flyr
och att se hur dagen åter gryr
En kylig morgonbris
sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill
lycklig för att du finns till

Stunder av stillhet
ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka
att bara ha varann
Det är en rikedom
att få älska och att älskas
Vår kärleks varsamhet
är det vackraste jag vet

Det vackraste som finns
är att vara någon nära
När månen lyser klart
över skog och mark så underbart

Du ligger här bredvid
och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig
är det vackraste för mig
Stunder av stillhet
ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka
att bara ha varann
Det är en rikedom
att få älska och att älskas
Vår kärleks sårbarhet
är det vackraste jag vet

Du ligger här bredvid
och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig
är det vackraste för mig"

Liksom Mauro Scoccos "En sång till de ensamma", får Cecilia Vennerstens sång mig alldeles blöthjärtad och uppfylld av sådan glädje över att jag har Oo och det vi har tillsammans. Lika mycket sorg känner jag för de som vill, men inte har någon. Sentimentalt värre, men ofrånkomligt! Ibland kan jag kosta på mig sådana stunder, och ibland bara sucka hänfört över hur fantastisk fin sången är.
Bara för att i nästa sekund sukta efter godis något vansinnigt, betydligt mer än vanligt, vilket jag bara kan tillskriva min oförmåga att kunna lämna denna byggnad för kiosken i byggnaden bredvid! Eftersom jag inte har fått passerkortet uppdaterat ännu, måste receptionen ringa efter någon som kommer och hämtar mig, och det räcker att denne stackare var tvungen att springa ned alla fyra våningarna i morse för att göra det! Jag ska inte utmana ödet att behöva be om det igen, bara för att jag föll för godisfrestelsen...

För att komma i rätt hockeystämning, krängde Oo på sig sin Frölundatröja. Själv försökte jag mig på att virka ännu en dammsugare, men enligt ett annat mönster. När jag kommit tillräckligt för att kunna se storleken, upptäckte jag att det skulle bli en dammsugare modell gigantisk, så jag rev upp allting och gav upp den ambitionen för kvällen. Kände inte riktigt för någonting, utan somnade ackompanjerad till hockey, ösregn mot takfönstret och Oos händer som pillade mig i håret.
Det där pillandet i håret är något som han alltid har gjort, och som får mig att purra inombords. Jag minns en fest hos nån kompis till honom, kort efter vi precis träffats. Oo satt i en stol, och jag på golvet framför honom. Direkt började han pilla med mitt hår, och en tjej i sällskapet framförde med en sarkastisk underton hur typiskt det var för nykära, men snart nog skulle det vara färdigpillat!
Tja, visserligen har vi inte hängt ihop i några tvåsiffriga år ännu, men håret mitt tycker han fortfarande om att greja med! Så mycket som han grejar (typ varje kväll), kan jag oroligt undra när han ska tröttna, men tills dess njuter jag i fulla drag!

Helena och Kristoffer utanför TK-porten. Strax där innanför är byggnaden där vi nu sitter. Innan årsskiftet fick de anställda inte flytta grejer själva, men nu var det bara till att lasta Gulingen och kånka hit och dit. Våra kort har inte hunnit bli uppdaterade, så vi kunde inte komma in, och en snorkig receptionist ville inte låta oss ställa grejerna där inne, trots att vår chef ringt och förberett. När han väl kom dit live och sade till, så fick vi komma in! Därför fick vi stå ute i snålblåsten med våra kartonger och känna oss riktigt hemlösa ett tag.

Väl på plats var det ett mycket mindre landskap, där jag sitter ganska bra, men centralt! Det är väldigt tyst där inne, och ina skärmväggar denna gång, så jag är rädd att jag kommer att göra mig impopulär med allt mitt supportprat. Men, men.

På vägen hem skulle jag handla, men på något sätt lyckades en pizzasugen äkta man övertala mig att köpa hämtmat istället! Pizza till honom och thaimat till mig sköljdes ned med julmust och dåligt samvete.

Hockey på tv:n, tvättmaskin igång och laptops i knäna. Oo som jobbat hemifrån idag, knopprar vidare med nåt jobbgrejs med katterna som samtidigt kräver utrymme.



Jag funderar på att värma några grisar och låta dom rulla sig i socker. Känner mig lite låg av någon konstig anledning, men man kan väl kanske inte alltid vara på topp.

Upptäcker att jag ju totalt missat bilderna från lörDAGEN! Så innan jag kryper i säng efter innebandyn, får jag göra en liten recap!
Oo spelade innebandy, jag körde combat. Därefter pälsade jag på mig ordentligt med tanke på de kommande timmarna i Skandinavium. Min stickade poncho är verkligen varm! Rätt tung dessutom, men riktigt go! Under hade jag dessutom långärmad tjock sticketröja, och under den en långärmad underställströja, och under den, ett underställslinne! :o) Kan säga att jag inte frös!
Medan vi väntade på Andreas, tog Oo en öl i baren en trappa ned.




Jag har ju nämnt den där "pucklastbilen", och visst är den söt! Själva hockeyn kan vara lite kuligare att titta på än fotboll, då det händer mera, men samtidigt går det så fort att jag inte hänger med. Stackars Oo får till var och varannan avblåsning: "-Vad hände nu då?"
Dessutom kommer jag på mig själv att mer intresserat betrakta det som försiggår på andra platser än just isen, som läktaren, personalen och så vidare. Heh. Tycker dessutom det är rätt fräckt hur de lyser upp Skandinaviums fasad när det är matcher. Inga tveksamheter om vad som pågår där inte!

Därefter blev det gomiddag med Tomas och Monica. Mört kycklingspett med massor av tzatziki och annorlunda friterad potatis. Blev vansinnigt mätt! Efteråt drog vi en sväng till Stefan som hade fått något problem med sin digitalbox. Medan pojkarna grejade, tog en konjak och tjötade, somnade Linda gott på Stefans rörliga madrass! Den är go den!
På vägen hem lyckades jag få en halvdan bild på Lisebergs "gran" som syns på långt håll. Tycker det är kul att de gör en sådan, för tänk vilket projekt!


Själva "Jul på Liseberg" har ju öppnat nu också, och det är rätt mysigt att gå där med all belysning de har. Jag tror vi har kommit oss dit varje år faktiskt. Inte så jullikt dock på premiären som var i helgen, då det föll ett enerverande duggregn hela kvällen.
Nej, nu är det sängen som gäller!

Jag kan erkänna att jag inte hänger med i skvallerpressen särskilt väl, eller har koll på vad som händer i kändisvärlden. Som jag ser det, klarar jag mig ganska fint ändå. Men på nätversionen av Aftonbladet kommer dessa upp, med massa extra, extra och sådant, och jag har ingen aning om vilka människorna är. Vilket Nobelpris har någon dom tagit, eller avgörande mål skjutit för att föräras sådant utrymme? Har jag missat nåt eller? Kanske det är tidningens nya grepp, att lyfta fram vanliga svenssons? Kanske kan vara trevligt? Nej, varför skriva om övergrepp, våld och ekonomisk kris, när man kan få kliva in i okända människors kärleksnästen?

Eller har jag kanske faktiskt missat något? Barnbarnet till kardborrebandets uppfinnare? Gått baklänges upp på Mount Everest? Ska föda tiolingar?? Hallå??? Kan någon ge mig en prenumeration på Hänt Extra!?

Under morgondagen ska vi förhoppningsvis kunna genomföra flytten till vår nya plats. Vi får placeringarna via mail och jag letar febrilt efter min plats. Hallå? Jag då?
Javisst ja, jag är ju inte LM längre!
Fujitsufolket verkar ha fått upp farten nu, då det har rasat in ärenden idag, så tiden har gått fort! Kom på att jag ju måste hitta en ersättare till mitt combatpass nästa vecka, då vi åker till Barcelona. Minuterna efter jag lagt ut min förfrågan på intranätet, kommer en annan instruktör som också behöver hjälp, samma dag, tio minuter senare på en annan anläggning! Okej, vilken anläggning vill hågade combatinstruktörer köra på när de har tid över? Ylva anmälde visserligen att hon kunde om det krisade. Hon har Box och Body Attack timmarna innan mitt pass, men att köra ett tredje på raken kan inte vara kul! Hoppas det löser dig!

Vi verkar bli rätt många till kvällens innebandy i varje fall. Inget måndagsslappande denna vecka alltså! Asma vill ha hjälp med combaten imorgon, men innebandy, combat, combat, combat och innebandy känns inte nödvändigt, trånga byxor till trots. Två av varje får vara nog. Men å andra sidan...om det krisar sig, och jag skulle råka ha väskan packad? Hm.

Få en bra start på dagen med lite "Hallelujah", en underbar låt i en version som Stefan rekommenderade. Molly Sandén har också en svensk version som är riktigt bra, och hennes röst ger mig också ståpäls! 
Nya Morrongänget diskuterade Alladinaskens innehåll och den eviga frågan om vilken choklad som kunde tas bort. Körsbäret i likör är alltid illa ute, och jag lägger helt klart min röst på den. Bläh. Romrussin kan också gå bort, och nån cocosgrej som finns. Nej, egentligen är jag ingen fan av Alladin över huvudtaget. Tacka vet jag Paradis där man inte riskerar att få någon obehaglig överraskning när man biter igenom det frestande skalet. Men vilken är bäst då? Noisetten såklart! Eller någon som tycker annorlunda!?

(Godast!)


En annan sak jag tidigare reflekterat över, och som återkom när jag nu körde fram på de regnvåta gatorna. De små vindrutetorkarna på bilarnas framljus, vart har de tagit vägen? Nuförtiden är det ju bara lite spolarvätska som sköljer över i samband med att framrutan får en dusch, men utan något som mekaniskt torkar över ytan känns det tämligen meningslöst. Varför inga fler gulliga små framljusetorkare?? Blev det för dyrt? Estetiskt mindre tilltalande? Aerodynamiskt ofördelaktigt?

Oo har ju gett sin Goldie nya vintersulor, vilket verkligen behövdes! Minns ni i våras, när jag skulle byta sommardäck, och samtidigt kollade på vinter åt honom? Han ville ha Nokian Hakkapeliitta ("We áve been in the wilderness for ten days now...), som jag hittade för 4800, plus 1000 för montering? Det tyckte han var för dyrt, så han sket i det då, och ville vänta tills det faktiskt var dags för vinterföre. Så nu har han sulat om, till det önskade finska märket för den ljumma kostnaden av 6400, monterat och klart! Kanske det var alla extravikterna de fick använda för att balansera däcken som kostade... Hallelujah säger jag bara.

En bra start på dagen, mannagrynsgröt med jordgubbssmoothie! Det var längesedan jag åt mannagrynsgröt, då Oo inte gillar det, men med kanel och socker är det en höjdare! Idag har vi haft en söndag utan några planer över huvudtaget! Eller ja, det finns ju alltid något som behöver göras, och efter en rejäl sovmorgon med frukost fick jag fixarenergi och bytte sängkläder, dammsög kök och sovrum (igen), plus bäddmadrassen, och körde igång en tvättmaskin.

Sedan drog vi till Bäckebol och Bauhaus för att kika på lite utebelysning. Vi vill ha både fasadbelysning, och någon form av belysning på tomten vid träden. Det blev lite inspiration, men det vi kom därifrån med var jordnötter och fågelmatare.
  



Därefter hamnade vi på lite rundkörning upp till Lövgärdet och Rannebergen, där vi på den sistnämnda letade efter en cache vid dess utkikspunkt. Till Oos stora frustration gick vi dock bet, så vi åkte vidare till Ica Maxi för proviantering. Oo var sugen på lussekatter, och jag på anisbröd, så vi handlade för båda, men bara för att saffran(en?) förvaras i kassan, så glömmer jag den alltid!

När vi väl var hemma och middagen avklarad, var klockan dock så mycket att jag ändå inte idats göra både lussekatter och anisbröd, eller grisar som jag föredrar att kalla dom. Nu blev ju valet enkelt, så nu sitter jag i soffan och känner mig nästan friterad själv efter att ha hängt över kokande cocosfett. När de var klara tänkte jag vara smart och spara fettet till en eventuell nästa gång. Varför följer jag inte mina intuitioner? Jag var lite tveksam till om burken jag valde skulle klara värmen, men asch, klarade den varm thaimat direkt ur woken, så klarade den nog fettet. Not!! När jag fyllt den nästan upp till kanten, ser jag bara hur plasten sjunker ihop och den heta oljan sprider sig över spishäll och bänk! Aaargh! Fett, fett överallt!  Oo kommer springande med hink och mopp, och jag förbrukar en hel rulle hushållspapper för att ta upp det värsta.
Men grisarna var jättegoda! :o)





(Grisar, anisbröd, pitepojkar, finns det fler namn?)

Nu är det "Vem kan slå Filip och Fredrik" i soffan tillsammans med Oo, barnen och våra laptops. Imorgon är det en ny arbetsvecka, men en kortare sådan, då vi har stoppdag igen på fredag, den sista vad vi vet. Jag har då passat på att boka den full med ögonkontroll hos Capio Medocular, naprapatbehandling och tandläkare.

Första julen i Stenungsund fick jag en smoothiemaskin av pappa, som visserligen gjorde goda smoothies, men var hemsk att få ren! Femtioelva olika smådelar som skulle tas isär och monteras ihop korrekt.
När jag nu provade på "smoothandet" igen, testade jag helt enkelt hackktillsatsen till stavmixern. En behållare, "locket" och bladen är det enda, och funkar hur bra som helst!

Det går trögt på virk- och stickningsfronten kan jag säga. Jag som hade ambition att göra julklappar plus de virkade fikabröden innan jul, jo tjena.
Nästa helg blir det geocaching i Jönköping, och helgen därpå åker vi till Barcelona! Sedan är det combatkvartal igen och råpluggandet som följer på den.
Imorgon får vi nog börja packa så smått inför flytten på jobbet, och det ska bli lite spännande att se hur min nya plats blir!

Jag tror jag jobbat till Casanovas förut, kanske till och med dansat till dom, men först igår insåg jag att de var riktigt bra! De latjar med varandra, verkar ha roligt på scen och körde bra låtar. Den 12:e december ska de tydligen vara med i Dansbandskampen. Jag blev riktigt danssugen, också för att en kille jag dansat mycket med förut, var där. Annars är det inte många kvar av de jag dansade med där en gång i tiden. Det som är riktigt roligt att se, är alla unga killar och tjejer som kommer mer och mer. Kan man tacka "So you think you can dance" och det där dansprogrammet på fyran med kändisar för det? Killar med hängbyxor (inte superhäng, då det blir svårdansat då), linnen och gympadojjor som ser ut att komma direkt från skolkorridoren, svassar ned för trappen till Möllan och buggar loss som de aldrig gjort annat! SÅ kul att se!
Har också märkt att foxtroten vuxit fram mer och mer här nere också. Uppe i norr dominerade foxen, lugna som snabba låtar, och då var tekniken kanske därför lite mer varierad, med många som jag kallade "känslodansare". Känslodansare vilket jag tyckte var roligast att dansa med, de som frångick de strikta "ett, två, tre-fyr, ett, två, tre-fyr..." följde musiken på eget känslomässigt sätt, som är svårt att beskriva utan att det låter fånigt. Jag minns framför allt Egon från ... Luleå (?) som Linda ålade sig med på dansgolvet i Piteås folkets hus, Långträsks loge, Käcktjärn, Älvsbyn, Skellefteå och alla andra ställen man åkte till på helgerna! Här nere är det tvärtom, med buggen som tokdominerar och ett fåtal som vågar kliva utanför ramarna på de lugna låtarna. Därför är det roligt att se hur foxen kommer mer och mer här nere, och dessutom känslodansarna, vilket gör mig danssugen! Buggen är rolig, men en riktigt bra lugn låt och en kille som kan föra, och man hamnar i en annan värld! Fick Perra, en kompis från Stenungsund som jag åkt och dansat med några gånger, på FB, så kanske ska kolla om han fortfarande är i svängen och vill haka på någon gräsänkekväll!

Har rastat dammsugaren nu på morgonen, så det är skönt att det är gjort. Snart måste jag pula i mig lite frukost innan avfärd till combatpasset i Almedal. Därefter ska jag skynda hem för att ansluta med Oo in till stan igen för Frölunda-Rögle hockey i Skandinavium. Därefter ska vi hitta någon bra restaurang och käka med hans föräldrar.


(En annan dammsugare)

Jepps! Jag började uppe på VCC, sedan blev det VAK:s ena flygel en kort stund innan vi landade i en annan flygel intill huvudentrén. Nu är dags igen, ned till PJ4 som ligger inne på själva fabriksområdet, redan på måndag! I ett mindre landskap ska lilla jag sitta med en massa Volvianer med stora ansvarsområden inom sådant jag inte har en aning om! Jag får alltså längre när jag ska upp till PVH och hålla utbildningar, men blir ändå kul med lite miljöombyte. Kanske det är lite varmare där också! Stackars Ulrik får redigera fikalistan igen när vi nu flyttar iväg. Nu sitter jag med poncho och handledsvärmare utanpå min tjocktröja och fryser!

Det har hittills varit ganska fullt upp idag, vilket är kul!
Eftersom jag inte får något fredagsmys idag, föll jag för frestelsen och köpte en sådan där minichipspåse (40 g) och 42-grams Schweizernötchoklad i kiosken. Lär ju inte handla där någon fler gång ändå! Lite intressant dock att jag faktiskt inte fått i mig hela chipspåsen, utan drygt halvvägs, är rätt nöjd. Chokladen försvann dock i ett nafs...

Misousoppa eller hur det stavas, innan sushi vid Masthuggstorget med Oo innan passet. Därefter knödde vi genom tät trafik till Götaplatsen där Stefan väntade. Pojkarna fick musik-underhållning på Lorens-bergsteatern, och jag fick svettas i Kållered. Fastnade efteråt med en tjej som skulle gå sin combatutbildning nästa helg, och ville ha lite råd och tips. Bra! Vi behöver vara fler instruktörer nu när anlägg-ningarna poppar upp överallt. Fick positiv feedback av några deltagare, vilket känns gött.
Tankade på vägen hem från träningen (tankar banne mig en gång i veckan!), och upptäckte blommorna vid entrén. Det är ju inte precis något man väntar sig, men är inte det trevligt? Blommor vid en bensinmacksentré! :o)
Väl hemma blev det en rejäl jordgubbssmoothie och Sex and the city-filmen (igen) på Canal+ medan jag väntade på att Oo skulle höra av sig för eventuell hämtning. Dock körde han hem själv, så vi såg slutet tillsammans innan vi stupade i säng efter midnatt.

Men så var det ännu en fredag, och man undrar var sjutton veckan tog vägen! Sista Möllanpasset för detta år i varje fall. De ska ha en så kallad "Julsmäll" 27:e december i Svenska mässans kongresshall, med två band och nonstop dans. Lär bli mycket folk, men mässan kräver sina egna vakter. Dock vill D4F ha vakter på utsidan också, och frågade om vi ville jobba då. Utsidan? I december? Jag känner mig inte så jättesugen faktiskt. Minns ju vaktpassen ute i Hindås vid deras loge, där vi stod ute timme efter timme mitt i vintern! Nej, tacka vet jag Möllan! Hoppas på mycket folk ikväll nu!

Hinner knappt ens öppna drickyoghurten, så kretsar bananflugorna. Jag antar att man kan tolka det som antingen förstklassigt fruktinnehåll, eller hypersockrat med extra artificiella smaktillsatser. Hm, med tanke på "banan 2%, mango 2%, apelsinjuice 1,5%" gissar jag på det sistnämnda. Det blev privatcombat igår med en ny tjej som aldrig provat combat förr. Blev ett relativt lugnt pass, så jag kunde lägga mer fokus på teknik och att få med henne i koreografin. Hon ville komma igång efter sitt barnafödande, och berättade i omklädningsrummet efteråt att dottern drabbats av kolik. Oupphörligt skrik i fyra månader, och hon var ensamstående! Lite kul i kråksången var dock att hennes katt som inte nog med att den blev svartsjuk på den lilla som tog mattes all uppmärksamhet, den skrek hela tiden också, så till och med kisse fick påsar under ögonen av trötthet!
Stunden innan passet vandrade jag omkring här. Nya Zelda släpps ju inte förrän den 11:e december, så jag passade på att fråga varför det stod november i deras katalog. Luras sådär! Jepps, tryckfelsnisse i farten. Men tydligen står det november på deras hemsida också.

Jag och syster har kommit överens att bara byta klappar med barnen, och det är smidigt när föräldrarna själva kommer med önskemål, i detta fall Brio järnvägsgrejer! De har utvecklats lite sedan den enkla åttaformade banan med den lilla bron och typ fem vagnar som man hade själv när man var liten. Och shit vad dyra de är! Märkesnojja finns överallt, men jag antar att kvalitén är lite därefter också. Jag har fortfarande kvar den åttaformade banan uppe på vinden, i sin orginalkartong! :o)
Man hissnar nästan där man går i butiken. Hyllmeter efter hyllmeter av leksaker, leksaker och leksaker! En gång är så rosa att det sticker i ögonen och en annan lika grå och mörk som gruvgången i Luossavaara Kirunavaara. Inga tveksamheter vilka målgrupperna är precis! Det är så mycket grejer att det är hopplöst att finna något vettigt! Man glömmer att barn inte är så komplicerade, men utgår från oss själva när vi står där och väljer. Ju häftigare, desto roligare måste det väl vara? Sedan lägger vi våra egna förväntningar och föreställningar på barnen, "kolla vad mycket coola effekter och grejer?", när ungen i själva verket finner den stora förvaringskartongen roligare, för där kan han/hon hitta på alla effekter och grejer själv.
Pappa sålde industrifilter som transporterades i stora kartonger. Jag älskade dom kartongerna! Det blev mina egna hus där jag skar ut fönster, dörr, ritade på insidan och till och med sov en natt (flyttade till sängen efter ett tag, då det blev lite väl hårt på golvet). Och det bästa var ju att när man var less, så fick man bara en ny kartong att börja om med! Fast så var det ju stenåldern också, och det inte fanns mycket mer att sukta efter än Jennys Couronnespel...
Idag är det combat igen, men ingen innebandy för Oo. Han har bjudits med som teatersällskap till Stefan, så han kommer hem sent idag. Vi ska dock hinna äta tillsammans innan, och kanske vi kan käka alla tre? De ska vara inne i stan någonstans, så jag ska knö mig in efter jobbet för lite delikat middag.




(God morgon!)

Somliga ligger kvar i sängvärmen, medan andra åker till jobbet. Jaja, ska kanske inte klaga, då jag slipper flänga till Malmö med jämna mellanrum.
Idag tänkte han lägga på vinterdäcken och dra till Vianor för byte till nya. Varför lägga på dom om han ändå ska ha nya? Tja, för då kan han dumpa de gamla där! :o)
Ibland får han sina små snilleblixtar.
Intill ligger hans laptop och ständige följeslagare, näst efter mig då. Idag släpps nya Zelda på DS, ett köp som han definitivt inte tänker missa! Det förra var ju så snillrikt att det ska bli spännande att se nästa.

Och apropå om det kunde bli bättre igår? Det kunde det. Micropopcorn, smoothie, Ahlgrens bilar och julmust! Som sagt, vi har vårt helgmys i början av veckan istället.

Från starka fyra bokningar på Sisjön, är det idag tillbaka på en. Hm, får se hur det blir ikväll. Fick en väldans massa medlidande av andra instruktörer när jag berättade om de privatcombatklasser jag haft, som jag ändock tycker är ganska kul. Det är utmanande att som instruktör hålla ett pass för en-två deltagare, och något de flesta borde prova på!
Ylva har lagt in bilder på FB från vår senaste release i Kållered. Anna F, hon jag nu vikarierar för i Almedal, har blivit vår givna tredje part när vi teamar. Ett specialpass vi är sugna på att köra är Charlies Angels! :o) Sedan vill vi ju försöka få in mina superhjältar också!

Ett snapshot på väg hem från jobbet. Eller är det på väg till jobbet? Det är ju mörkt hela tiden nu! Hade man åtminstone haft lite snö hade det varit lite trevligare! Men nej, lite regnblandat snöglopp en stund idag var allt.
Det är mörkt, kallt, regn och jag är hungrig som en varg.
Så kommer man hem genom dörren och möts av denna syn. Brasa i kaminen, varmt och ombonat, och Oo ställer precis fram pastasalladen på bordet. Kan det bli bättre?
Nej. :o)

Linda hittar resterna från en typisk Fiaspya intill trappen. Dock är den väldigt liten och torr, vilket snabbt får sin förklaring när hon observerar mer spya intill, och ännu en bit bort.
"-OOOO! Du har trampat i en Fiaspya!!"
"-Vadå JAG!? Det kan väl lika gärna vara DU!!
"-Jaså det säger du? Lyft på foten!"
"- ... ... "

Sedan får Oo byta kniven och löken under kranen till en toffel istället.
Snäll som jag är tar jag hand om resterna på golvet.

På vägen till jobbet igår fick föraren två bilar framför mig en älg framför sig. Vi såg det som tur var på långt håll där den stod och velade intill vägkanten, för att tills slut springa över och försvinna in i skogen. De är så stora och läckra! Glömmer aldrig tillfället när jag kom körandes norrifrån mot Umeå, den sträcka där vägen är extra bred, lång och raaak. På långt håll ser jag därför en buss som ser ut att ha stannat vid vägkanten i mötande körriktning. När jag kommer närmare ser jag att den inte alls står stilla, men däremot lutar kraftigt åt vänster. Ännu närmare, och jag ser älgen som hamnat på fel sida om viltstängslet, samt att bussen är tyskregistrerad. Genom framrutan i bussen ser jag (förmodade) tyskar hänga mot fönstren med kameror i högsta hugg. Den stackars älgen springer längs stängslet med en puttrande buss i hasorna, innehållande ett gäng turister som säkert tänkt betala dyra biljetter för ett älgzoo eller liknande, men istället bjuds på gratis elk i en mil eller två! Tänk berättelserna när de kom hem! Undrar vem som gick på mest adrenalin, älgstackarn, tysken eller guiden som hoppats, bönat och bett de svenska älgarna att uppenbara sig längs vägen.

Jag har haft turen att aldrig köra på något vilt, inte ens en fågel vad jag vet. Sedan jag flyttade ner har jag fått åtskilliga rådjur framför mig, senast förra veckan när två stycken skuttade över strax innan jag svängde in till vår carport. Rådjuren är lömska, då de är så rackarns snabba. Tacka vet jag renarna, de saknar jag nästan. Deras totala brist på respekt för bilar, och sörlänningarnas naiva tro att ett signalhorn ska få dom att flytta sig. Smäckra rådjur eller coola renar, så är det ändå inget jag vill köra på, för att inte tala om alla paddor som har en förmåga att komma upp på kvällsfuktiga sommarvägar! Tack och lov att den säsongen är över nu i varje fall! Men då paddor och mördarsniglar onekligen också tillhör det vilda djurlivet, får jag nog ta tillbaka min tidigare kommentar. Hur äckligt det än är att föreställa sig Gulingens däck över en fet padda, så äventyrar jag inte min position på vägen för deras skull! Urk, tur att jag redan ätit lunch...

Snacka om snopet där man ligger och kämpar i vattnet.
"-TACK FÖR DEN!!"



Vi båda fann det faktiskt ganska skönt att innebandyn ställdes in igår. Är det ett tecken på att vi har för mycket omkring oss, eller bara är lata? Två omgångar av CSI och vi somnade sött, men uj vad segt det var att masa sig upp! Och Oo låg fortfarande och sov när jag åkte!

Vad jag vet lär det bli lugnt ikväll också, gött! Sedan blir det fullt upp igen med pass onsdag, torsdag, vaktjobb fredag, pass och Frölunda-hockey på lördag. Det är ju nästan så att vi har vår helg, dvs lugn tid tillsammans måndag och tisdagkvällar. :oP

Sedan jag gav efter och registrerade mig på FB, har gamla elever dykt upp på min friend-lista, vilket är väldigt roligt! Det är så kul med deras bilder och se hur de vuxit, läsa vad de gör och glädjas åt att de verkar må bra! Många, många gånger längtar jag tillbaka till lärarjobbet, men erinran om hur det var, tex våra samtal igår om mobbning och den maktlöshet man kände, så resignerar jag. Stenungskolan ska introducera datorer till alla elever nästa läsår. Tänk vad roligt att vara med i ett sådant steg, vilken utmaning för både personal och elever! Undrar om de utvecklat användandet av SMARTboarden, köpt fler? Den var grym, och vilka möjligheter att ha både den och laptops för alla elever! Dock kan jag tänka mig den extra press som läggs på personalen att anamma detta nya, utöver den vanliga arbetsbelastningen. Nytt läggs på, inget tas bort, och det är ju ingen självklarhet för alla att lära sig den nya tekniken och dess användningsområden. Datoranvändningen är ju långt ifrån så naturlig för alla som tex mig. Nej, det är en spännande höst de har framför sig i Stenungsund!

Jag i hemmastassen. Byxor från Ullared och t-shirt en present sedan Nina och hennes ex var i Grekland, typ 500 år sedan. (I alla modebloggar anger de ju vart kläderna kommer ifrån!)

De flesta som träffar våra barn får intrycket att Fia är den keligaste. Hon kan visserligen vara hysteriskt kelsjuk, och mer social med andra människor, men egentligen är Maja den som är mest kelig och gosig. Här ser hon mig stå vid stolen, och springer upp med tassarna på ryggstödet för att nå upp och tigga kel. Nu ligger hon i Oos knä, halvvägs över hans laptop. En avslappnad hand i soffan eller sängen kan resultera i att man plötsligt får ett katthuvud som gnuggar sig frenetiskt däri, ackompanjerat till pirrande i falsett.

Det blev ingen innebandy idag heller, då det var för få anmälda (fyra stycken), så vi kunde laga middag och avnjuta den i lugn och ro. Angående "19 minuter" som jag precis läst ut, blev det mycket prat om mobbning och utanförskap och den svåra frågan hur man ska förhindra och tillse att det ens uppkommer. En annan aspekt som lyftes fram i boken, var att många som tänker tillbaka på sin grundskoletid, framför allt minns det som varit negativt, tillfällen då man fått känna skam eller ånger. Vi ägnade några minuter åt detta, och insåg att så faktiskt var fallet!

Innan vi placerade oss i soffan för två gånger CSI, hade Oo plockat fram sina gamla skolkataloger. Han blev lite nostalgisk där ett tag! Jag kunde inte låta bli att dokumentera två av Oos gamla foton. Jepps, han har haft page! :o) Visst e han tå tööt! Jag påminde mig själv ännu en gång att se till att få mina gamla klassfoton inscannade en dag. Minnena kanske inte är så många eller goda, men ändock räcker bilden av den man en gång var för att dra på smilbanden.
Nu ska jag fokusera på CSI och konkurrera med Maja om Oos knä.

 

"Kan ditt eget barn bli ett mysterium för dig? Kan det någonsin rättfärdigas att ett offer slår tillbaka? Och vem har egentligen rätt att döma någon annan?"
Detta går att läsa på baksidan av Jodi Picoults senaste bok, 19 minuter. Den skildrar ett fall där en elev, Peter skjuter till synes vilt inne på sin skola, dödar tio stycken och skadar desto fler, både fysiskt och psykiskt. Man får följa Peters historia, samt några fler av de som omger honom fram till den dagen, samt efterspelet med rättegång och krav på att rättvisa ska skipas. Tidigt framkommer det att Peter utsatts för svår mobbning, vilket ska ha varit anledningen till att han utförde detta dåd.
Jag tillhör de som har svårt att acceptera dessa offerframställningar hos personer som utfört något vansinnesdåd. Det faktum att de skulle ha blivit utsatta för övergrepp, haft dominerande mamma eller vuxit upp på barnhem fastbunden i väggen, kan möjligtvis förklara varför man gjort som man gjort, men kan det ursäkta den? Det är onekligen en svår fråga tycker jag, och som boken får fram väldigt bra. Ett liv för ett liv? Var går gränsen för vad en människa ska klara av? När är det rättfärdigat att slå tillbaka? Är det någonsin berättigat? Jag fylls av medlidande och förståelse för Peter, motvilja, förakt och avsky för mobbarna. Man förstår att det inte handlar om någon sensationell upplösning där Peter ska få ångerfulla trackasserare som ber om förlåtelse, utan rätt och slätt om frågan hurvida ens barn kan bli ett mysterium för dess egen förälder. Eller om det kan rättfärdigas att ett offer slår tillbaka? Och framför allt, om vi har rätt att döma någon annan?
I Peters fall tycker jag inte det handlar om förlåtelse eller försök att få läsaren och inblandade att känna medlidande, bara förståelse, en chans för  den som saknade röst, inte bevärdigades en röst, att till slut få den hörd och lyssnad till. Tyvärr måste det i vissa fall gå så här långt för att det faktiskt ska ske, och det inte bara i fiktionens värld. Som så mycket annat måste det till så drastiska händelser för att man ska stanna upp, lyssna, tänka till och komma till insikt. Sedan kan man kanske hoppas att det leder till förändring.

Tror förresten jag klurat ut varför headern i bloggen lägger sig sådär vid sidan av. Laptopen har ju nya Windows 7, och där finns en möjlighet för Explorer att anpassa visningen efter sidor som är gjorda för "gamla Explorer". Med en enkel klapptryckning ser min blogg ut som den ska! Men ganska knäppt är det ju, fast något som jag som icke html-proffs inte vågar mig på att korrigera i blogg.se:s färdiga mallar. Märkte av en dum effekt av det felaktiga utseendet, och det är ju att den högra menyn faller ur bild. Det går inte ens att scrolla i sidled för att komma åt den! Irriterande! Men när jag nu har min anpassade sidvisning på laptopen, så ser allt ok ut, och jag förnekar att den egentligen ser helknasig ut för eventuella andra läsare!

Låt mig presentera Putte! Han är maskot, ögonsten och ständig följeslagare till min syster ända sedan hon tultade på sina småflicksben. Han har fått genomgå många smärtsamma kosmetiska ingrepp för att bibehålla sitt fagra yttre och atletiska kropp.

Inför bröllopsfesten i juni när min syster och hennes familj hälsade på, hade hennes sambo en förfrågan. Kunde jag tänka mig att sticka en fru till Putte? Klart jag kunde! Några veckor senare skickades bilder tagna i största hemlighet, tillsammans med omsorgsfullt framtagna mått på Puttes lekamen. Det poängterades att hon inte skulle vara perfekt, för att inte överglänsa den blivande maken, vilket lättade något på trycket.
Sedan följde ett omsorgsfullt planerande och funderande beträffande stickstorlek, val av garn och färger. Jag ville bibehålla de 70-tals-inspirerade färgerna från Putte, så att de skulle matcha varandra, men ändå inte göra dom helt identiska. Ganska snabbt beslöt jag att hon skulle ha liknande krage, samt kjol med vita underbyxor. Efter en del klämmande och kännande i garnbutiken, blev Thilda det mest lämpade garnet, samma garn som jag använder till bärmössorna.

Efter några påbörjade vändor, och noggrant inspekterade foton,  fick jag fram maskantalet som krävdes för de eftersträvade måtten, och så var jag igång! Kjol och krage virkade jag på fri hand utan mer planering än den bild jag hade i huvudet.

När jag skulle brodera munnen, hade jag inte tillgång till bilderna, men trodde jag hade koll på Puttes underfundliga leende. Det blev helt tvärtom, så frugan fick ett lite bistert utseende, vilket kanske behövs för att hålla koll på den väntande maken. Förutom kragen och kjolen, virkade jag även ögonen och näsan, och istället för ögonbryn fick hon ögonfransar. För att göra henne lite extra fin inför sin man, fick hon även en virkad blomma i håret, som dock ej är gjord vid detta fototillfälle. När jag slutligen var nöjd, paketerades hon för avfärd till 08-land med Anders som mottagare. Jag fick äran att döpa henne, och anammade Anders som tyckte att namnet på garnet var passande, nämligen Thilda!

Så ringde en överraskad systeryster i helgen och meddelade att Putte nu fått sig en fru! Hon skulle skicka bilder på de lyckliga tu vid tillfälle.
Men så här blev alltså slutresultatet, mitt hemliga projekt som gick under beteckningen P-girl och mynnade ut till: Thilda!

Ett tag blev jag lite orolig över att hon skulle bli för lik Putte i färger och mönster, och mer likna en syster än fru. Kanske jag skulle ha gjort henne blond, eller rödhårig. Andra färger på ränderna eller tröjan? Men så insåg jag att Thilda, liksom Putte föredrar det lugna, trygga och jordnära, framför det hippa, moderna och häftiga. Kaka söker maka! De vill visa att de hör ihop, är ett  par, tillsammans, så liksom en husvagnsfamilj med likadana träningsoveraller, huserar de nu tillsammans i Spånga under noga överinseende av Nina.

Varsågod syster, men se till att de håller sig på mattan, för jag vill inte veta av några miniPuttisar!

Det var visst inte meningen att jag skulle få anisbröd i helgen. Kanske lika bra med tanke på lättnaden mina tarmar kände när jag drog av mig brallorna efter vaktjobbet i fredags.
Vi var tidigt igång idag, då vi båda vaknade efter sju någon gång. Det är en sak att vakna tidigt för att man har en tid att passa, och en annan att vakna tidigt och veta att man kan ligga kvar hur länge man vill! Efter en lugn skön morgon med plättar och knaperstekt bacon kom Tomas vid halv elvatiden med vedklyven, så pojkarna tog tag i klabbarna sedan trädkapningen. Jag staplade ved, grejade lite och fixade lite lunchmackor innan eldtunnan togs i bruk igen.
Oos gamla matbord och stolar brann bra, och så fick vi bort det kvarvarande brötet som legat och väntat sedan förra bränningen. Efter några timmars lek med elden körde vi in de rökstinkande kläderna i maskinen, hoppade i dushen och drog därefter och handlade. Nu en gigantisk sats med spagetti och köttfärssås senare (Oo fick sju lådor!) sitter vi så här i soffan igen med våra laptops i knäna. Brasan sprakar i kaminen, katterna håller oss sällskap och "Vem kan slå Filip och Fredrik" går på tv:n bara vi höjer blicken ovanför skärmarna.

I Ica Maxis garage var jag bara tvungen att stanna till och knäppa på denna. Ja, jag vet, men kom igen, lite kul är det väl? Vi hamnade också i en liten grammatisk diskussion, när hela entrén till affären var full med spannar på grund av vattenläckor i taket(!). Då säger Oo: "-Vad trevligt det det där ser ut då, en massa spänner överallt!" Spänner? Så heter det väl inte? Hahahaha! En stött Oo surfade ut på sin iPhone. "-När jag googlar, så får jag bara en massa som spänner sig!" Hahaha, nähä!
Men så hittar han answer.se, som hävdar att det faktiskt heter spannar, men även spänner! Oåterkallerligt hamnar vi i den gamla frågeställningen som ett matteprov gav upphov till: En falafel, flera...? Av någon anledning hamnade vi på plätt och pannkaksspåret, och därifrån till uttalet på KEX! Oo och hans fellow Göteborgare har ju en förmåga att vilja uttala det typ "sjex", och inte med det bestämda tydliga k-ljudet som resten av landet. Efter diverse kiosk, manliga könskorgan, kär och kändis, slår han fast att k följt av e ska uttals med "sj"-k. "-Jaha, så hur uttalar du då kerub?" Undrar jag när vi passerar handelsträdgården och Thaistället. "-Vadå, KERUBB?" Säger han med stenhårt k. "Kerubb"?? Jag skrattar så tårarna rinner hela slingervägen hem!
Imorgon är det arbetsvecka igen, och denna gång ska jag inte glömma att den räcker ända till lördag 00.30!
Avslutar med en bild på Fia, aka Bäbis, aka Pälso, aka Skruttis, aka Pälsansikte när hon är ute i höstträdgården.
Igår färdigställde jag en dammsugare, så kanske jag hinner en till nu, om jag ids. Apropå virkning så ska jag nog i nästa inlägg avslöja mitt hemliga projekt!

Nu sitter gammelStefan intill mig och betraktar super-bloggerskan "in-action"! Mormor sitter jämte och läser min blogg i bokform. Hon ville låna hem och läsa! :o)

När jag kom hem hade Oo handlat, plockat, dammsugat och städat toaletterna! Ååh vad trevligt det var att komma hem då! Han hade ju spelat innebandy, och jag hörde att de fuktiga västarna var uppskattade...
 

Combatpasset gick bra, men det var en trött Linda efteråt! Det är lite annan stämning i Almedal, och jag studsade nästan baklänges när deltagarna kickade och unisont utan uppmaning skrek "ki-ah"! Höll generellt högre tempo mellan låtarna också, och tog bara ett fåtal pauser.
Direkt efter drog jag till iNet för att byta ut datorfodralet jag köpte till laptopen. Den jag köpte först var just bara ett fodral, men jag hade i alla fall velat ha en ficka eller separat förvarings-möjlighet för strömadapter och mus. Det var ett ganska begränsat utbud på sådana fodral, då de inte var särskilt smart utformade, och en hel väska ville jag inte ha. Till slut fick det bli ett fodral i sovsäcksmaterial, som hade en separat ficka på utsidan. Den var dessutom billigare än den förra.

Direkt efter ankomst till välstädat hus, ställde jag mig i köket och förberedde potatisgratäng (Oo hade skalat potatisen), fläskfilé, timjansås och sallad. Ganska enkelt, men väldigt gott, framför allt såsen! Tomas hade fixat princesstårta eftersom mina planer på att göra en under gårdagen gick i stöpet. Princesstårta i all ära, men en vanlig hederlig gräddtårta med mosade bananer, sylt och vaniljsås slår allting!
Nu sitter Oo och Stefan med Runescape, de spelar ju båda två. Och av någon anledning ser nu min blogg ok ut! Headern sitter där den ska, och inte förskjuten som den gjorde tidigare. Kanske det var någon uppdatering som Oo gjorde i sina försök att fixa min trådlösa uppkoppling medan jag fixade middagen. Den fungerar dock inte ännu. Det skumma är att den funkar i arbetsrummet där modem och router sitter, men bär man iväg datorn till annan plats i huset, så tappar den kontakten. Oos dator fungerar utan problem överallt, och så mycket sämre "mottagarförmåga" kan väl min inte ha? Skumt tycker jag att det är! Så tills vidare kör jag med kabel ringlande genom huset. :o)

Somnade vid fyratiden imorse! Väl hemma och i säng blir det alltid lite tv för att varva ned, och hamnade precis framför Sex and the city-filmen. Den har jag ju velat se, så självklart fastnade jag utan att bli det minsta trött! När Oo sedan klev upp vid sju för innebandyn, vaknade jag också till, pigg för att jag antagligen inte hunnit somna in ordentligt. Var uppe och snurrade för att kontrollera inköpslistan som han nu skulle få överta, men beordrades i säng och lyckades till slut somna om. När de sedan väl var dags att kliva upp på riktigt var man mer död än levande. Är inte det typiskt? Gårdagen blev dock finfin för arrangörerna, skönt! Över trehundra pers blev det, så hoppas hoppas Möllan börjar komma igång nu!
Hjälpte Pernilla med mackförberedelser, och fick rycka in i garderoben både före och efteråt. Skoj att få hjälpa till lite extra!


Men oj, nu måste jag dra! Till eftermiddag/kväll kommer Stefan, mormor och Tomas på middag. Stefan fyller år! GRATTIS!

Filar på inköpslistan, då jag tänkte åka och handla på Maxi på vägen hem, och sugen som jag blev på grisar/anisbröd/pitepojkar, hade jag faktiskt en ambition att göra sådana ikväll. Jag hade ju till och med planer på städning och tvättning vid ett annat inlägg. Så sneglar jag ned i kalendern och ser att det står "Möllan 19.30-00.30"! Jag ska ju jobba ikväll! Något jag också skrivit i ett tidigare inlägg, men totalt glömt bort. Skit också, och ska jag hinna äta något innan, hinner jag inte storhandla som jag tänkt.
Inga grisar, ingen städning (vilket kanske kan låta trevligt, men som bara innebär att det får skjutas fram i helgen så jag blir än mer irriterad över dammtussarna), men framför allt, inget kramande med Oo i soffan som jag sett fram emot! Ibland förbannar jag min ambition att jobba så mycket som jag gör, men går jag och shoppar en laptop för flera tusenlappar får jag snällt kränga på mig kavajen ikväll! Men plötsligt blev jag med ens väldigt trött.

Fredag innebär fredagsfika på detta bygge. En bit in på eftermiddagen samlas alla i sina grupperingar i landskapet för kaffe, prat och fikabröd som någon enligt en lista pliktskyldigt tagit med. Jag brukar ha svårt att delta länge vid dessa sittningar, osocial som jag är, men försöker delta tillräckligt länge för att det inte ska ses om allt för ohyfsat när jag återgår till min hörna.
Vår kollega Sundar har tidigare bjudit på en indisk efterrätt, Gulab jamoons, som jag tyckte var riktigt gott! Denna gång blev det Potato Halwa och Hamapodi, vilket inte riktigt föll på min läpp lika väl som den förra. Halwa betyder "sweetness", och föregås av den ingridiens som i huvudsak ingår, i detta fall potatis. Det var en seg "gegga" av potatis, socker, smör, någon form av mjöl och smaksatt av bland annat saffran. Till detta skulle man tydligen ha någon form av komplement i form av Homapodi som till utseendet såg ut som nudlar. Dock var de spröda och gjorda av majsmjöl och något mer, smaksatt av bland annat anis och sedan friterade. De var starka! Halwan var ganska ok i smaken, men efteråt infann sig en lätt illamående känsla. Jag åt inte mycket, men jösses vad den klatten bredde ut sig i magsäcken! Näe, om jag nu måste välja, så föredrar jag helt klart Gulab jamoons! Men det är ju kul att ha fått möjligheten att prova en helt annan kulturs efterrätter!

Men vid pratet om anis, blev jag våldsamt sugen på grisar! Eller anisbröd som verkar vara det vanligaste namnet. Har även hört namnet Pitepojkar! :o) Mmm, varma grisar rullade i socker!

Jag anser att jag aldrig stuckit ut åt något håll beträffande kläder, åsikter eller musiksmak. Kanske någon annan anser annorlunda, men jag ser mig själv som en ganska slätstruken, intetsägande person ur ett större perspektiv. När det kommer till musik har jag sedan East 17:s "House of love" fyllde dansgolven, alltid föredragit eurotechnon, lite trance och nu på senare tid "vanlig" topplistemusik á la Radio Mix Megapol. Jag måste dock erkänna, att jag aldrig gett alternativ musik så som till exempel jazz, blues eller opera en riktig chans, men det lilla som skymtat förbi mina hörsegångar, har bara tett sig förvirrande, osammanhängande och för mig obegripligt.
Så klickar jag runt och hamnar på Myspace, där en av mina gamla mentorselever, från en av de första klasser jag hade på Stenungskolan, bildat ett band, Marble Sharps i Australien och lagt ut tre låtar. Jag minns hennes intresse för sång och musik, och tycker det är jätteroligt att hon gått vidare och utvecklat detta!
Nyfiket klickar jag på play, och får höra något som i mina öron är nytt och annorlunda, och något jag vid första sekunderna kategoriserar som "säkert bra, men inte Linda-bra". Låten får dock fortsätta, och snart infinner sig en känsla jag inte riktigt kan beskriva när jag lyssnar på hennes säregna röst. I brist på andra ord kan jag inte uttrycka det bättre än att jag helt enkelt fängslas! Jag lyssnar på de andra två, och låter de gå om och om igen. Jag kanske inte skulle tycka om dom i alla lägen, men så är det ju i många fall av musikstilar. Techno funkar i många fall för mig, men inte alla, likaså detta. Vad tycker ni? Ge låten några extra sekunder, det var vad jag behövde!

Tinar min lunch över fläkten på vägen till jobbet. Jag lär mig aldrig att ta fram den ur frysen dagen innan, så då får jag istället vänta en evighet för att få avnjuta en varm lunch utan isklumpar.
Ingen har väl kunnat undgå att jag gillar min Guling, trots flertalet besvär jag haft med den? Guling har varken coolt fabrikat eller mycket motor, och med ett födelseår på 2002, och milantal som passerat 17000, börjar den bli lite till åren ur bilsynpunkt sett. Men det hindrar mig inte från att vara blödigt sentimentalt kär i min Guling, och erkänner till och med att jag ger den en liten smekning längs ratten ibland. Det finns inte så många andra identiska Gulingar ute på vägarna, men när jag ser dom, blir jag barnsligt glad, Gulingens syskon som de är!
Häromdagen kom jag till och med upp intill en annan vid ett rödljus! Jag brukar försöka snegla över för att se om föraren är en lika hipp och nöjd Gulingägare som jag, men denna gången fick jag ägna mig åt att trösta min egen Guling. Den intill hade uppenbarligen genomgått någon form av "Pimp my Guling", för det var kromade dörrhandtag, dubbla kromade avgasrör och kromad grej baktill på bagageluckan. Malligt stod den där och bröstade sig så takantennen darrade! Den (såklart) manlige föraren sneglade lite nedlåtande åt gulingen i Gulingen intill, innan han börnade iväg en microsekund efter det röda slagit om till gult. Jag slår vad om att hans Guling inte betyder nämnvärt så mycket för honom som min opimpade för mig! Min första bil, den lilla snälla röda Clio, var mer eller mindre ett nödköp när jag och Thomas gick isär. Även om den var billig, trogen och inte bråkade alls lika mycket som Gulingen, så var det ändå ingen bil som jag föll för. När besiktningen av Clion visade på sådant fel som för en icke mekanikerkunnig som jag inte ansåg värt att åtgärda, fick jag ge mig ut och leta nytt färdmedel, denna gång besluten att satsa på något lite "rejälare". Ganska snabbt fastnade jag för Seat Leonens modell, och när jag såg att den fanns i gult, var jag såld! Eller snarare, så var Gulingen i Stockholm såld! De senare årsmodellerna av Leonen tycker jag inte alls är lika snygga, så när det är dags för min Guling att pensioneras, vad blir det då? Just nu har jag ju nästan svårt att se mig själv ratta något annat än en GUL bil!

Okej, ett långt utlägg om min bil... kan lägga in något lite mera meningsfullt kanske, som det faktum att vi nu kan lämna blod igen! Frågan är bara när vi ska göra det, när jag helst vill ha så långt tid som möjligt mellan lämningen och nästa träning. Imorgon skulle ju egentligen vara bästa tillfället, efter combaten på Almedal, men då måste man in till Nordstan bland alla helgshoppare. Får se hur och när vi får till det.
Julafton närmar sig med skrämmande hastighet. Jag är lite kluven till julen. Jag kan tycka det är jättekul och mysigt att julpynta, samtidigt som jag ifrågasätter meningen med det. Oo tycker det är totalt meningslöst, och att pynta själv är ju inte lika roligt. Man klarar sig ju, och det innebär ju bara extra jobb. Så min julpyntning brukar sträcka sig till några extra ljus, ljusstake i fönstret och något år en gran, då jag fick en plastgran av pappa en gång.
Nu bor vi ju dock i ett fint hus, och bara de höga panoramafönstren tycker jag ber om ett par stora julstjärnor! Man behöver ju inte pynta lika hysteriskt som mamma gjorde, vilket var väldigt fint, men som jag inte alls känner att jag ids. Kanske blir det annorlunda när man har barn.
Varken jag eller Oo är några större julfirarfantaster, det där med stor familjesammankomst där barnen sliter upp paket med fanatisk freseni, knappt ägnar en blick på innehållet innan de gått lös på nästa, och nästa, och nästa! Jag tycker det är roligt att ge paket, men det är ett rackarns problem att hitta bra sådana, och Oo är inte alls förtjust i julklappshysterin och skulle helst slippa hela eländet. Man skulle kunna komma överens om att inte ge något, men likväl förväntas man ge något åt barnen. Så några julklappsköp kommer vi inte undan! Men klappar till Oo, det vill jag inte missa, även om jag vet att han gärna tycker att vi inte ska ge till varandra. Mest för att han tycker det är svårt och tråkigt att hitta något att köpa till mig! :o) Själv har jag redan några funderingar på vad jag ska köpa till honom!

Ett stycke jordgubbssmoothie var inte fel efter combatpasset! Innan passet hann Oo upp och hålla mig sällskap på sushistället, där jag för en gångs skull provade en annan rätt. Därefter hann jag bli riktigt trött och seg i väntan på att få köra igång. Kände inte alls för att träna, men som vanligt räckte det att komma upp framför alla och köra musiken, så kom energin på ett kick!












Nu sitter vi båda i soffan med var sin laptop i knäet. Hur knasigt är inte det egentligen!? Jag har laddat in alla bilder från min bärbara hårddisk, så nu har jag alla våra bilder på tre datorer, vilket torde ge lite bättre odds om någon av datorerna skulle haverera. Det gäller nu bara att se till att alla datorerna uppdateras kontinueligt med alla bilder.

Imorgon är det fredag (vart tog denna veckan vägen?). Oo ska upp till Stenungsund efter jobbet för att hjälpa mormor sin med något. Själv ser jag fram emot att bara åka hem och...städa inför helgen, så jag sedan kan ta helg ordentligt. Lär som vanligt inte bli så ambitiös städning dock, en sväng med dammsugaren och röja ytorna. Kanske en tvättmaskin kan köras också, då det behövs.
Men nu är vi trötta i ögat, så sängen nästa!

Käckt att Swedbank och Nordea har sina kontor i princip mitt emot varandra i Torslanda. Hos SB var det en annan kassörska denna gång, och hon kom på den eminenta idén att kolla på Oos personnummer på vårt gemensamma konto. Där låg Bredbandsbolaget minsann! Killen i telefon tyckte att jag borde sett alla, även om abonnemanget stod på honom eftersom det de facto är ett gemensamt konto, men icke. Nordea som skötte flytten av autogirona borde ha tänkt på detta, liksom Swedbank redan första gången jag kontaktade dom. Men det kanske inte händer så ofta fall som dessa? Hos Nordea fick jag det väntade beskedet att Oo själv måste be dom flytta BB, så nu ska jag inte behöva lägga mera energi på det där!

Däremot ska en annan del i mitt avslutande hos SB vara på gång nu också: Pensionssparandet. Tjänstepensionen placerade jag hos dom, men vill nu flytta till Nordea och AMF. Snacka om djungel och krångel att sätta sig in i hela pensionseländet! Urk vad tråkigt, men ändå så viktigt! Jag har ju noll intresse av placeringar och egen aktivitet i fonder och aktier och sådant, jag vill bara ha en fet pension den dagen det är dags! :o) Är det inte som allting annat? Man vill ha så mycket som möjligt till minsta insats! Tycker jag matas av sådana där pensionsbesked från alla möjliga håll och kanter! Eftersom jag arbetat för både kommun och privat, har jag både ITP och SAF, men visst får jag papper från femtioelva andra instanser också? AMF, Alecta, PPM, Fora, Swedbank och så vidare. vem orkar jobba med sådant och tycka det är roligt? Säkert sådana som tyckte grammatik och samhällskunskap var roligast i skolan! Xo)

Fujitsu har tagit över Helpdesken, eller "SPOC":en som vi också kallar den. Dit alla hamnar när de ringer efter support, och där kunniga telefonörer löser enklare frågor eller slussar ärendena vidare till rätt instans, där jag är en av dom. Det kan inte vara den enklaste uppgiften att hänga med och förstå alla ärenden som frustrerade användare ringer in om, och se till att de hamnar rätt! Men när inköpare till slut börjar maila mig och undra varför jag aldrig ringer upp, visar det sig att många ärenden kommit bort, hamnat i ett annat system, eller helt enkelt tagit tid att nå mig. När de dykt upp hos mig, och jag ringt upp, får jag ibland ett förvirrat mottagande. "-Ärende? Hm...vänta nu, ja visst ja, men det ringde jag ju in i måndags! Nu har jag ju glömt vad det var, eller vänta lite...!" Inköparna verkar dock ganska förstående för de nya som måste sitta och svettas där i centrum.

Jag lullade omkring i huset en stund innan jag faktiskt höjde blicken och kikade ut i gryningsljuset. Snö! Wee! Inte mycket, men ändå tillräckligt för att lysa upp och påminna om hur vackert det faktiskt är med snö! Ett morgoninslag på nyheterna från norra delarna av landet, visade strålande sol över ett gnistrande vitt landskap. Ett litet sug av längtan och saknad infann sig efter de riktiga vintrarna, som det västkustska klimatet effektivt slår ihjäl.
Väl nere i vårt samhälle var snön borta, men vi ska försöka få på vinterdäcken i helgen. Vi har inga riktiga vintrar, men is och slask i flera månader istället. Blä.

Jag gjorde ett nytt försök med smoothie imorse, men upptäckte att Oo norpat med sig alla bananerna. Så det blev jordgubbar, en liten klatt vaniljyoghurt och desto mera tropisk Godmorgonjuice. Det blev riktigt gott!
En korv gröt blev det tilll middag igår efter träningen. Fyra var bokade och fyra kom, två från Kållered och två nya! Nu ska de börja föra statistik över passen och deltagarantalet för att utvärdera vilka pass som ska få vara kvar, alternativt byta dag eller tid. Just nu är det ju inte lönsamt för dom att ha pass som ställs in, alternativt körs för så få deltagare.

Ikväll är det Kållered med några fler, och Oo som är i Malmö idag tänkte hinna upp till sin innebandy. Han har snart lyssnat färdigt på Lee Childs senaste bok, så jag skickade med honom Roslund och Hellströms "Box 21". Jag har redan läst den, och obehaglig som den var om trafficking, så var det ändå väldigt bra. Tycker denna typen av böcker är jobbiga, bra, engagerande, och nyttiga att läsa, så det ska bli intressant att se vad Oo tycker. Jag vet ju att han inte gillar att se och höra om sådant på tv och liknande.
Efter denna eminenta middag, fick jag en stund över att äntligen packa upp min nya leksak! Fick dock inte leka så mycket, då installationer och sådant tog en himla tid. Vi fick inte heller till det trådlösa nätverket, så tills vidare är det kabel som gäller. Konstigt med nätet, då datorn hittar det, men inte kan ansluta. Får se när vi har tid och ork att ta tag i det. Nu är det ju Windows 7 på detta underverk, så då ska man försöka vänja sig vid det! Oo är bara lite avis... :o)

Däremot måste det vara något med blogg.se:s inställningar som ställer till det när man har sådana där bredare skärmar. Såg det på Andreas och Elins laptop, och nu på min. Bloggen breder ut sig över hela skärmen, så headern hamnar vid sidan av, och resten för sig. Ser helknäppt ut! Ska se om det är något som går att fixa. Nån gång.

Första helgen i december ska Oo med Herrcluben till Sälen. Den helgen avgår också Mix Megapols "Grabbplan" till New York för bland annat NHL-hockey i Madison Square Garden. Kompisar, flickvänner, fruar och sambos får nominera sin manlige vän, pojkvän, make eller manlige sambo, och motivera varför just han ska få följa med!
Jag visste att det var exakt samma helg som Sälen, men hallå, en resa till New York där han aldrig varit, och hockey i MSG! Jag började genast fila på en motivering, men skickade ändå ett mail med frågan om det inte skulle vara häftigt att få åka med?
Jovars, om de flyttade helgen, för Sälen tänkte han inte missa!
Och jag som på så få minuter kommit så fint igång med min motivering...

"Denna helg ska han till Sälen,
för att med sin "Herrclub" slippa vardagsbesvären.
Snälla, låt honom till Det stora äpplet få följa,
så kanske jag slipper honom i gips få dölja.

Han är stort fan av hockey
även om han själv knappt behärskar mer än bockey.
Han fru, dvs jag, är måttligt intresserad av puck, offside och tackling
och följer till Skandinavium för pucklastbilen, popcorn och stämning.

Tycker min man förtjänar bättre är så,
att till MSG med andra grabbar få gå."

För den som undrar (vilket Oo gjorde), så är pucklastbilen, den där lilla radiostyrda lastbilen med pucken på taket som de kör ut på isen till domaren vid matchstart! Sedan tillägger han att han ändå sett fler NHL-matcher (under tiden han bodde där borta), än de flesta andra svenskar. Okej, kanske jag kan få till en motivering till deltagande i en syjunta i Flen eller något. Det lär han ju inte ha gjort så många gånger i alla fall!

Oo blev irriterad igår. Vi fick ett brev från Bredbandsbolaget som meddelade att de inte kunde godta vårt nya autogiromedgivande, på grund av att den gamla fortfarande var aktiv.
Det var ju detta som jag grejade med för ett tag sedan, och bollades mellan Swedbank och Bredbandsbolaget. Det som är så skumt är att jag inte kan se några aktiva autogiromedgivanden när jag loggar in på Internetbanken hos Swedbank. Det enda jag kan se som visar att det fortfarande dras, är i kontoutdragen.

  
SB hänvisade mig till BB, BB hänvisade mig till SB. SB via telefon sade att jag var tvungen att besöka ett kontor för att avsluta, vilket jag gjorde. Där är det en snorkig kassörska (ytterligare efter jag meddelat att jag bytt bank) som ger kalla handen och säger att det ju är BB som måste se till att sluta dra pengar. Hon kan inte heller se att det ligger något autogiro från kontot, men ändock se överföringen i kontoutdraget. Jag kontaktar BB som skickar begäran av avslut och ny ansökan för Nordea som Oo (eftersom han står på abonnemanget) fyller i och skickar. Så får vi då detta svarsbrev och jag kan se att det fortfarande dragits från SB.
"För att byta bankkonto för autogirot ska du kontakta din bank."
Oo har ingen att skälla på eftersom BB hävdar att det är banken som måste stoppa överföringarna, och banken har stängt för kvällen. Kontentan från BB är att det inte är dom som "drar" pengar från vårt konto, utan banken som "på uppdrag av oss", betalar dom. Jahapp. Inte riktigt det besked jag fick av SB.
Nu har jag pratat än en gång med SB, och eftersom de inte kan godta sådana grejer via telefon när jag inte har Telefonbanken (kod och sånt som man får via posten!), måste jag in till kontoret igen för att se till att de stryper överföringarna. Även om de inte påstår sig kunna se något autogiro, så måste de väl ändå kunna se att det ligger något där som gör att pengar dras! Killen i telefonen är trevlig och övertygad att de ska kunna hjälpa på kontoret. Får väl se. I min hand kommer jag att ha brevet från BB och kontoutskriften från SB. Svart på vitt. Se nu till att strypa den förbenade utbetalningen varje månad!
Sedan får vi ansöka om nytt autogiromedgivande hos BB för Nordea. Igen, eftersom den första inte godkändes. Byråkrati, I LÖV IT.

Ta-daa! Visst är den fin!? Min nya laptop!
Jag köpte en, Tomas köpte en, och hans kollega som också var med, köpte en till sin dotter. Vi fick lite bättre pris på tillbehören, så som antivirusprogram, datorväska och mus. Direkt efteråt följde jag med Oo till hans Sandénsträff på Gothia Towers, mest för att slippa åka hem själv och försöka uppbåda någon form av middag. Nu blev det en av deras "berömda" räkmackor, en "macka" som enligt mig är totalt överskattad. En tunn barkbrödsliknande skiva i botten, ett ägg, nåt salladsblad, en hög majonäs och en gigantisk driva med räkor som är sega som tuggummi. 175 spänn! 
Jag antar att det är mängden räkor som gjort "Heaven 23" baren/restaurangen och dess macka omtalad, men SÅ märkvärdig är den absolut inte! Dock hade jag ingen lust att lägga över 200 för något av de andra fåtalet alternativ som fanns. Men är man hungrig så är man. De hade dock en bra sak på menyn! Gissa vad? :o)

Utsikten från Gothia Towers topp är dock inte fy skam, och även i kvällsmörkret är det roligt att stå och betrakta staden nedanför. Liseberg har ännu inte kört igång sin julbelysning, men det var fint ändå att se ned på dess entré och isbanan.



Från en annan sida ser man klart över Korsvägen, en av de mest trafikerade knytpunkterna i stan, och en plats man helst inte ska passera med bilen under rusningstrafik! Uppe till vänster skymtar Universeum.

Vi stannade inte särskilt länge, strax efter åtta, men då var jag jättetrött. När vi strax efter nio var hemma efter att ha skjutsat hem Uffe, orkade jag inte ens packa upp min nya leksak, utan gick direkt och lade mig! Halvtittade på House och Hells Kitchen, men slocknade innan det var klart, vilket nog var första gången!
Combat idag, combat imorgon och Möllan på fredag. Om jag orkar kanske jag hinner packa upp den ikväll! Men så här ska den alltså se ut när jag släpper ut den ur sitt emballage.
Det är en Acer Aspire 5739G som kostade strax under 8000 pix. Tomas tog en som var mindre i både vikt och storlek, och mycket längre batteritid, men jag ville hellre ha bättre prestanda. Då fick jag dessutom...den där sifferpanelen till höger vad den nu kallas, som jag gillar. Däremot är jag inte så förtjust i det släta blanka tangentbordet. Ungefär som dagens mobiltelefoner så är det tydligen väldigt modernt nu, men jag hade föredragit det "borstade" matta utseendet. Fast det är väl en vanesak.
För att Oo skulle kunna ta en öl med sina gamla kollegor igår, lämnade vi hans bil på hans jobb, så jag fick skjutsa in honom idag. Det är trevligt att åka tillsammans, men är ju oftast omöjligt på grund av våra olika träningar, och det faktum att han slutar klockan fyra och jag fem.


Än så länge har jag hela fyra stycken bokade till dagens pass! Kanske det börjar ta sig så sakteliga att det i varje fall säkert blir pass varje vecka? Kul! De andra passen har också svårt att få folk, och av dom är det nog Body Pump som också nästan alltid har åtminstone någon deltagare så att passet blir av. En del vågar ju inte boka sig, utan dyker upp före passet.

Apropå gårdagens inlägg, så sade de på morgonens nyheter att ingen hade riktig koll på hur många kameror som faktiskt finns där ute och övervakar oss. Drygt 64 000 tillstånd hade de i varje fall i landet, men det sade ju ingenting om antalet kameror. Inslaget sade just inte mycket mer än det, men vad ville de ha fram? Vinkeln var dock att det skulle vara negativt och inte bra att vi faktiskt inte vet hur många kameror som finns. Och? Säger jag.
 
Sedan har jag tydligen uppenbara problem med att räkna, men igår var det vitt och brett på nyheterna att Sverige nu fått sitt tredje dödsvall i baconfebern. En man i 50-årsåldern eller något sådant. Men var det inte nån treåring som dog nyligen, som liksom borde vara nummer tre efter de två första som nu var ett tag sedan? Dvs denne herre som uppfyllde flera kriterier på riskfronten, borde väl då ha varit nummer fyra? Eller hade inte treåringen svinet? Helena hävdar att hon drabbades av baconfebern sedan hon kom hem från sin weekend i Skottland, då hon låg hemma en vecka med feber. Vad skulle det annars ha varit liksom? Tja, femtioelva andra möjliga virus eller infektioner som kan ge feber kanske? Hade inte svinet florerat som det nu gör tror jag inte hon dragit en sådan definitiv slutsats.

Fashineras av möjligheten att kunna se satellitbilder från så gott som jordens alla hörn. Tack vare Gulingens underbara fina färg, är den lätt att identifiera bland alla andra anspråkslösa fordon. Själv satt jag nog i det ögonblicket längst ut i den mörka delens övre ände och undrade hur sjutton jag någonsin skulle kunna förstå tillräckligt för att supporta och till och med undervisa i applikationen! Tänk vad tiden går.

Letar man reda på den arbetsplats i Kungsbacka där Oo jobbade då, så ser man också hans Goldie väldigt väl! Är inte tekniken och utvecklingen fantastisk, så säg!?

Vad är det med nojjigheten idag när det kommer till kameraövervakning på allmäna platser? Vad är det folk är så rädda för? Vi vet väl ändå vad som egentligen försiggår bland folk som är som vi är mest, just folk? Kan extra kameror minska överfall, skadegörelse och andra brott, så kan jag bjuda på mitt näspetande på band.

Av de två bonuscheckar vi fick av Ulf, har vi sedan Skövde en kvar. Eftersom de går ut i årsskiftet har vi inte många helger kvar att använda upp den sista på, så nu är Jönköping bokad för mera caching! Kallt lär det bli där vid Vätterns kant, men kul ändå att se staden som jag annars bara kört igenom. Att kunna åka iväg så här med kort varsel och bo på hotell är en lyx som inte är alla förunnade, och dessutom så ofta som vi gjort på sistone! Vi har rest och flängt hit och dit i både Sverige och världen, och inte precis bott på vandrarhem eller campingar. Bortskämda så det förslår!
Jag tror inte Uffe riktigt förstår vilken gåva han gav oss, men jag är honom evigt tacksam. En del kanske inte anser en natt i Skövde eller Jönköping som särskilt märkvärdigt, men för min del hade det lika väl kunnat vara i centrala Göteborg. Man får krypa ned i så mjuka lakan (som man alltid undrar hur de burit sig åt för att få så mjuka), kliva upp till frukostbuffé, packa ihop och lämna rummet som man vill. Jag trivs hemma, inga tvivel om det, men det är ändå något speciellt för mig att få bo på hotell. Det känns, tja lyxigt. Hade jag varit resande säljare och bott på hotell hela veckorna, hade det kanske varit en annan sak, men just för att det nu inte är så, så uppskattar jag de tillfällen jag nu får desto mera.


(Cacher i centrala Jönköping)

Kom helt omotiverat att tänka på mitt naprapatbesök (också lyx) i fredags. Väntrummet är väldigt litet med två toaletter i anslutning, varav en av dom är för personalen. Medan jag sitter där och läser, passerar en av de naprapater jag haft tidigare och stänger in sig på sin toalett. Sedan följer ett skval som mångdubblas i det lilla utrymmet och fortplantar sig glasklart i det utrymme där jag sitter. Därefter spolar han och kommer ut utan minsta tillstymmelse vare sig tids- eller ljudmässigt till handfatsanvändning. Nej, direkt tillbaka och redo att lägga händerna på nästa kund!

Det må vara hur "manligt" (?) eller naturligt som helst, men att pissa så det skvalar när det är så uppenbart att andra kan höra, tycker jag kan jämföras med att fisa eller rapa högt och utdraget i andras närvaro. Hur svårt är det att sitta ner, eller rikta strålen längs kanten? Det stänker ju upp mot ringen i vilket fall, men man slipper kanske höra det åtminstone. Och även om man bara håller och skakar/kramar ur sista dropparna, så tvättar man händerna ändå! Alla vet väl hur alla öppningar som sprutar vätska faktiskt ser ut när man kollar närmare? Det fina tunna stänket som knappt känns eller syns, men likväl är där och flyktigt flyger omkring och lägger sig på allt i öppningens närhet? Och så får man sedan de händerna knådande i nacken, nej usch!
Nu tvärtemot vad det skrivna nu kanske ger sken av, så anser jag mig själv inte vara överdrivet känslig eller äckelmagad, men detta tycker jag handlar om ren och skär grundläggande hygien och förmåga till hänsynstagande och gott uppförande.  Motståndare kan tycka att man väl får göra som man vill, och om jag störs så är det mitt problem. Visst. Låt oss fisa högt, rapa högre, peta näsan och käka kråkorna, tugga med öppen mun och klia oss i skrevet tillsammans. Det är ju bara naturligt, eller hur?

Vet inte om det var den deprimerande insikt som kom ut i gårdagens inlägg, eller en ren energiknäpp, men jag handlade och gjorde en tacopaj för första gången igår! För mig själv! Oo drog på innebandy, och eftersom han inte vill äta så nära inpå träningen, micrade han en matlåda innan jag ens var hemma. Jag följde Elins recept, och det blev mumsigt värre! Okej, kanske inte optimalt ur Anna Skippers synvinkel, men liite grönt i form av gurka, tomat och majs är ju bättre än ingenting alls? Typ extra vatten är ju bra till nåt?

Men inte nog med det, i affären högg jag på måfå sådant som jag trodde kunde vara gott i en smoothie! Så imorse körde jag ned lite frusna jordgubbar, en banan och en klatt vaniljyoghurt i mixern. Det smakade rätt ok, men vaniljyoghurten var nog i tjockaste laget, då jag fick skeda den ur glaset. Tror en slät "vanlig" yoghurt som är tunnare i konsistensen är bättre. Dessutom blev den väldigt fluffig av allt mixande så det blev "skeda-svälj-burp, skeda-svälj-burp".
Vad funkar i en smoothie som blir gott och nyttigt? Ambition och nyttighet till trots, så tror jag inte jag skulle klara smoothies á la Skipper, då de verkar ha groddar, oljor och alla möjliga läskiga grejer i som ger hiskeliga grimaser för de som dricker. Någon måtta får det vara!

För övrigt var det väldigt skönt att bara vara hemma och göra nada igår. Horisontalläge i soffan med brasan sprakande i kaminen. Orkade inte ens plocka upp en bok eller virknål!

Efter jobbet idag ska jag och Oo ansluta med Thomas på Inet, då han ska köpa ny laptop. Oo har någon luddig optimistisk idé att om jag också köper en så kanske vi kan deala till ett bra pris. Förnuft och vilja sliter mig fram och tillbaka. Jag vill ha egen laptop, men klarar mig ju utan. Min stationära är helseg att blogga på, då det tar evigheter att ladda in bilderna till inläggen. Oos jobbdator går också trögt på den fronten, samt att han har den igång själv hela kvällarna med sitt Runescape och jobbgrejer. Det är bedrövligt bortskämt, krävande och omotiverat, att min önskan är så billig som att jag vill kunna sitta i soffan, eller var jag vill och blogga eller farma! Jag varken förnekar eller ursäktar, jag är prylgalen och bekväm. Oo ser inget problem att jag skulle lägga tusentals kronor på något jag egentligen inte behöver, men känner jag mig själv kommer mitt samvete att tryckas ned av mitt entusiastiska ha-begär. Han tycker "varför inte?" Vi har ju råd. Jooo, men, men, han behöver nya vinterdäck i år, och...och, vi ska till Barcelona...och Nice. Jag behöver helt enkelt en större, mer rättfärdigad anledning till ett laptopinköp. Tyvärr lär det inte bli mer rättfärdigat än att jag ska jobba på Möllan kommande två fredagar, samt inte att förglömma timmarna på Gamla Ullevi i söndags. Jag jobbar full tid, och två andra extrajobb utöver det, det måste väl vara värt något?
Så jag accepterar och inser att sannolikheten för att jag kommer hem med en splitterny laptop ikväll är relativt stor.

Apropå extrajobb, så fick dagens nyheter mig att minnas en händelse från studietiden. När jag bodde i Umeå jobbade jag som ronderande nattväktare för Securitas. Hela nätterna åkte jag från plats till plats och tog yttre eller inre ronder. Apotek, vårdcentraler, skolor, fabriker, lager och så vidare. Ett uppdrag var att låsa och larma på Universum, restaurang och konferensställe på campusområdet. Man kom till mörka nedsläckta lokaler när festen var över och glädjerus, besvikelse och förväntan fortfarande hängde kvar i luften. Jag travade runt med min ficklampa och kollade toaletter, låste dörrar, kontrollerade fönster och reglage. Passerar de öppna dubbeldörrarna till den stora aulan, riktar mitt skarpa mag-liteljus in i den mörka öppningen, och får ett ansikte mitt i ljuset! Snacka om att jag höll på att skita i overallen! En farbror kommer vinglande mot mig, förvirrad över att stället är mörkt och tomt. Han har somnat i nåt hörn och blivit kvar när personalen gått hem. Lite komiskt när jag fått ned pulsen igen och släppt ut stackarn.
Annars var det mest skeletten inne på vårdcentralerna som skrämde mig i mina turer genom de mörka korridorerna. Till slut lärde jag mig vilka rum jag skulle vara förberedd på innan jag riktade in ficklampsljuset! Stora fabrikslokaler var inte så mysiga heller med de stora ytorna fyllda av skeva formationer och skuggor i form av maskiner och robotar. Ett plötsligt högt pysande eller väsande kunde få mig att hoppa högt och kallsvetten att rinna längs ryggen. Inbrottstjuvar eller desperata missbrukare? Glöm det! Det som fick Linda att darra i uniformen var skelett och fantasier om levande döda och aliens med frätande saliv!

Tyckte det var lite komiskt där Elin likställde IFK-jobbet i söndags med att jobba med en skock sexåringar. Hämdlystna fotbollshuliganer som skriker att man ska flytta sig ur vägen eller gapande sexåringar? Jag föredrar tusen gånger de galna huliganerna! Påtänd knarkare eller plastskelett, och jag väljer knarkaren. Jag är kanske inte alltid rationell, men för att orka tampas med en hoper minimänniskor, och samtidigt tycka det är roligt, kräver väl ett visst mått av galenhet, eller? All heder och min beundran till dom! :o)

Vi har varit katastrofdåliga med den egna matlagningen på sistone. Luncher ute, köpesmiddagar och sushi innan träning. Det är värdelöst för ekonomin och så slött, då vi många gånger inte ens har en vettig anledning förutom att vi bara inte ids! Igår till exempel. Hade flera timmar kvar av kvällen när jag kom hem, men ides bara inte ställa mig i köket, än mindre komma på ett middagsalternativ och handla på vägen hem. Kanske en sak att ta en sushi innan passet, för att det inte finns tid att åka hem och fixa något, men å andra sidan fanns det en tid då man levde på salamimackor och Varma koppen, och tuggade i sig en banan innan sitt träningspass. Aah, studietiden, det var tider det! Tider då man levde på studielån och studiebidrag, men ändå levde ganska gott! Inte blev det många middagar ute, än färre luncher, och även om jag nog skulle klara mig på salamimackor och Varma koppen, skulle jag långt ifrån känna mig lika nöjd med det som jag gjorde då. Man lever efter plånboken, vilket är både bra och dåligt. Jag tror inte min kropp var så nöjd med de enahanda lunchmackorna, men å andra sidan vete tusan om det är så mycket bättre nu ur näringssynpunkt! Bara dyrare!

Polarbröd med salami, och ibland med varm nyponsoppa. Sedan varma mackor med mjukost och klippt gräslök, grillade i våffeljärnet i den lilla ettan i stan. Vill minnas att jag ändå hade mera energi då än nuförtiden. Är det åldern? Ack ack! De säger ju att en fördel med att skaffa barn som ung är att man har mera ork då, och jag tvekar inte en sekund på att det ligger en viss sanning i det! Jag må känna mig som en 25-åring i sinnet och i mina egna tankar på min egna förmåga, men när det kommer till kritan, eller efteråt, så känner man sig plötsligt som 65! Jag slår vad om att om jag genomfört FAD för tio år sedan, så hade jag utan större problem kunnat gå ut och röja på ett dansgolv till stället stängde, eller till och med varit pigg på att gå på IFK:s fest efter matchen (som väl nu blev ett gravöl). Istället gnäller jag över värkande muskler och ömma fötter, och vill inget hellre än åka hem och kura ned mig i soffan med Oo. Jag tror seriöst att jag skulle få upp både ork och humör om jag bara såg till att äta ordentligt, till och med bra! Både jag och Oo vill äta bättre och nyttigare, men vi saknar helt enkelt förmågan och tillräckligt med disciplin för att faktiskt ta tag i det. Anna Skipper, var är du!?

(Foto från: TV3)


Den dagen jag blir miljardär ska jag anlita en personlig kock som står redo med hypernyttiga måltider åt mig varje dag. Jag lovar!

Där sitter jag, hungrig, stelfrusen och trött på väg hem från Gamla Ullevi. Jisses vad jag är glad för mitt mössinköp! Kalsonger, dubbla underställströjor, collegetröja och jacka hjälpte föga mot de snåla isvindarna kring arenan!

Ingen mat denna gång, så jag hann trycka i mig en liten Maxburgare innan vi placerades ut vid de yttre avspärrningarna. Snacka om godaste burgaren! Vi är så många som ska arbeta denna dag, så vi får byta om i GAIS hörna som för tillfället är helt tom. Västar tas på, benskydd spänns runt underben. Än en gång undrar jag om en västinvestering kanske inte vore så dumt ändå.

Hela arenan hade omgärdats med kravallstaket och intilliggande gator stängts av för trafik. Endast ett fåtal öppningar skulle minsta trycket på entréerna, och alla bortasupportrar skulle in genom en specifik entré, avskärmad från de övriga.


(AIK:s insläpp vid yttre barrikaden. Ännu en i förgrunden som skiljer deras område från övrigas)


Informationen gick isär mellan oss respektive entrévärdarna. Hade de tydliga AIK attribut som halsdukar, tröjor eller mössor, skulle de inte släppas in vid hemmaentréerna, medan värdarna fått information att de som såg "snälla" ut var ok! Det är trevligt med alla de skötsamma, barnfamiljer eller kompisar som kommer med de olika färgerna tillsammans, men denna dag gick det bara inte. En AIK:are blev påflugen av en skogstokig IFK:are, och många omkring hävdade hätskt att den gulsvarta fick skylla sig själv och skrek starka ifrågasättanden varför de släppdes in på den sidan. Problemet är ju att ståläktaren och intilliggande sittplats på hemmasidan har sina entréer intill varandra, och på sittplats brukar blandande klubbar kunna sitta utan problem. Man kan inte bara dela arenan mitt itu och särskilja alla anhängare! Det är ståplats som måste särskiljas.
En entré vid bortasidans sittplats började dock skicka AIK:arna bort till hemmaentrén för att scanna biljetterna(!), men det gick ju inte. Vi kunde inte garantera deras säkerhet om vi släppte in dom den vägen! En del tag av sig halsdukar och mössor, medan en del lydigt gick tillbaka. Förstår dock att en del blev frustrerade och arga när de skickades till en entré och sedan skickar dom tillbaka dom!
AIK:are som fått biljetter till IFK-klacken skulle hjälpas, AIK:are som köade till hemmaentrén slussas vidare, polishelikoptern som hovrade över oss hela tiden var störande med sitt oväsen, och heja- respektive hatramsorna skallade i luften och smällare kastades in där vi stod. När AIK-klacken slussas från centralstationen och förbi på andra sidan kanalen, haglar flaskor och tillmälen från båda håll. Men i stort var stämningen god bland de som köade. Något som berörde mig var en äldre herre som i oväsendet lyckades fånga min uppmärksamhet. Han var där med sitt barnbarn, men hans vithårige vän hade biljetterna, och han skulle stå på insidan och vänta. Tack och lov för det vita håret! Vad hette vännen? - Ingmar (eller Ingemar), och kunde jag vara så snäll? Vad heter du då? Stig säger han och ser förtröstansfullt på mig.
Jag hittar den vithårige snabbt. -Är du Ingemar? Stig står här och väntar på dig! Jag lotsar honom tillbaka till stängslet och han tackar översvallande. Alla ska kunna gå på fotboll, och inte låta sig skrämmas av tumultet som en liten del orsakar! Dock kan jag tycka det är lite naivt av en del att komma med full AIK-mundering till hemmasidan, när det är svårt att missa vilken rivalitet som är mellan de lagen.

IFK lyckas hissa upp ryggsäckar från utsidan med hjälp av rep som redan inpasserade kastat ut, innan vakterna hinner dit. Röken från bengaler ligger tät innan matchstart.
Annars är ramsorna ganska lama eftersom alla är så fokuserade av att titta på matchen. Som tur var har vi till denna match fått nya radioapparater med riktiga hörsnäckor så vi nu faktiskt kan höra varandra mycket bättre!

(Matchen är igång, på utsidan råder lugnet före stormen)




Mot slutet av andra halvlek vill Daniel ha ned oss till innerplanen, utplacerade i hörnen och längs hela hemmaklackens kortsida. IFK ligger under med 2-1 och stämningen är uppgiven bland många. En kille ramlar huvudstupa från läktaren, men nekar till vård och dras upp på läktaren igen och förvinner i mängden. Han har till synes slagit sig ganska rejält i huvudet, men vill han inte, så vill han inte. Vi kan inte hoppa upp på läktaren efter honom, och sjukvårdarna letar förgäves.
Jag står med ryggen mot planen och sneglar över axeln. Polisen har kommit in och ställt upp i full kravallmundering längs hela bortre kortsida och intilliggande sittplats. Deras vita hjälmar bildar en radda av pärlor där de står axel mot axel.
Ju närmare matchslut, desto fler IFK:are samlas i hörnet ned mot planen, där det är enklast att hoppa ned. Vi ordningsvakter samlas också där.
När matchen är över stormar AIK:arna planen, och vi guljackor beordras ut på planen för att med polisen försöka begränsa supportrarna så de inte rusar mot IFK:s sida, vilket en del initialt försöker. IFK-spelarna rusar in i spelargången mot omklädningsrummen, men skocken kastar sig dock över sina egna i sanslöst glädjerus. En spelare passerar mig endast iklädd kalsonger och en strumpa. En supporter hissar triumferande handen som håller en sko. Vi slussar Hysén tillbaka till spelargången och får höra på radion att IFK:arna börjar röra på sig bortifrån hörnet. Längs långsidorna är det hopplöst att ta sig upp på läktaren utan hjälp. En Skandiavakt hjälper mig och Lars upp, där vi möter uppretade IFK-supportrar. Från motståndarsidan häcklar AIK från både övre och nedre läktare, men hålls tillbaka av polisen. IFK:arna låter sig bli provocerade och pressar på. Kapuschonger kommer upp, halsdukar dras upp över ansiktet, ögonen är svarta och orden hårda. En bengal tänds på AIK-sidan och kastas in bland IFK:arna. Den kastas sedan fram och tillbaka bland människorna tills den till slut hamnar på planen. Lars får ta mycket smällar, medan jag ser hur de jag har framför mig drar sig för att slå till en tjej. Vi står där och knuffas, böljar fram och tillbaka i det trånga utrymmet mellan stolsraderna. Några IFK:are försöker gå emellan, försöker få sina egna att låta bli vakterna, att inte bråka med oss utan ta det på utsidan. Hör speakern be om lugn för att kunna genomföra en trevlig prisceremoni, påminna AIK:arna att de har ett tåg att passa. I vip-logerna trängs åskådarna med näsorna mot fönstren och mobilkamerorna i högsta hugg. Vi får förstärkning från Skandia som hunnit på plats, samt fler poliser. Till slut lyckas vi mota dom tillbaka till hörnet där vi håller dom tills de ger upp och troppar iväg. Nu fryser jag inte längre i alla fall.

AIK:arna blir kvar på planen en bra stund och prisutdelningen sker med tomma läktare, betydligt senare än planerat. Av någon anledning skär de sönder närmaste målet i småbitar och slår sönder reklamavspärrningarna. Det sista vi gör är att invänta avfärd för spelarbussen. Några passar på att trycka i sig en välbehövlig korv från ståndet intill. Jag hinner bli djupfryst igen och längtar bara till bastun. Vi beställer thaimat igen som jag avnjuter innan jag tinar upp i bastun. Jag är trött i både kropp och knopp, och gör inte många knop resten av kvällen.

Tror jag skippar innebandyn ikväll, men får se hur jag känner när det väl blir dags. Thomas har skickat en förfrågan om jag vill utforma en logotype och maskot till hans och Alex nystartade företag. Det är sådant som jag kan tycka är lite roligt, men tror inte jag har tid att göra en bra sådan så pass snart som de önskar. Gör nästan hellre fler virkade godsaker som Camilla önskade, för då kan jag ligga i soffan!

Så har vi varit på vårt första geocachingevent! Sega i både kropp och knopp var vi båda när vi lämnade soffans bekvämlighet och satte oss i cachmobilen. Koordinaterna på eventsidan ledde oss till Lisebergs södra parkering, och när vi kom dit var redan jättemycket folk på plats! Snacka om att vi piggnade till när vi såg alla andra cachare och kände förväntan i luften. En del fotade vissa bilar, och efter att nyfiket kollat närmare, hade de bilarna Travelbugs! Det är alltså mobila Travelbugs, där man på hemsidan registerar var man sett den! En kille hade till och med tryckt en bug bakpå sin jacka!

Allt eftersom kom fler och fler bilar, och folkmängden drog sig mot en specifik plats där en Volvokombi stod parkerad på en höjd med rumpan ut mot oss. En digital klocka tickade mot klockan 17.00 på display däri.

Då skulle vi får reda på koordinaterna till den riktiga startplatsen, men hur skulle det gå till? Displayen var ju så liten för alla de siffrorna! Så när klockan blev 17.00 visades bara en liten text. 88.0 MHz.
Ev viss förvirring uppstod tills folk började förstå att vi faktiskt skulle ratta in frekvensen på en radio! En del börjar gå, en del lunka och en del springa mot sina bilar. Och helt plötsligt befinner sig jag och Oo i fullt språng mot Gulingen för att snabbt hinna ut från parkeringen! Jag rattar in frekvensen, och där är det faktiskt en karl som pratar på, och rabblar upp koordinaterna för startplatsen!
Efter feltryck av mig på gps:en hamnar vi fel, typiskt! Men vi hamnar åt rätt håll i varje fall, för vi ska till Gårda Johan, en tennisanläggning på Hisingen.






Där slussar parkeringsvärdar in oss, och inne i hallen har de riggat upp för smidig registrering och uppladdning av alla cachekoordinater. Otroligt välorganiserat är allting med en första sluss för registrering, och en andra för uppladdning till gps:erna, flera stationer för alla olika modeller och fabrikat som vi kan ha. Vi får även en liten grej som vi ska använda för att logga cacherna, smidig liten sak som man bara sticker in i en dosa. Därefter får vi vänta en stund tills alla är registrerade och klara. Info ges innan hela hallen släcks ned och starten går. Dryga fyra timmar är vi ute i mörkret och jagar de små elektroniska dosorna. Trettio totalt ska det vara, varav en del är multi och mystery. Multicacherna ger oss nya koordinater där själva cachen och loggningen är.
Det är häftigt att se alla dessa små ljus överallt i skogen, pann- och ficklampor som söker sig fram! Många gånger är vi flera stycken som letar samma cache, och det är vansinnigt roligt att se alla leta överallt! Vem ska hitta den? Cacherna sitter uppe i träd, under klippblock, bakom skyltar och inuti en kontainer där Oo gjorde som alla andra före oss, ålade i leran för att komma in. Sedan fick vi veta att det fanns en lucka på baksidan! Inuti kontainern hade de riggat en webbkamera, så de som var kvar i hallen kunde se alla som loggade just då.



En cache ledde oss till en "bar", där de smällt upp ett militärtält, spelade musik och bjöd på varm glögg, vatten och pepparkakor! Det var gott kan jag säga! Och efter att ha cirkulerat kring tältet en stund insåg Oo att cachen faktiskt var inne i tältet!

(Mitt i bågskyttebanan i skogen, en multicache)




När klockan började dra ihop sig, var jag sketastrött i benen och fötterna värkte rejält! Väl tillbaka fick vi logga själva eventloggen. Alla cacher man tar under ett event räknas inte in i de totala antalet man funnit, utan själva eventet räknas som en cache. Totalt hittade vi 23 cacher, varav fyra stycken som inte tillhörde FAD. Efter loggning bjöds det på varmkorv innan en lång väntan med prisutdelning, lotteri-vinster med mera.
Till slut orkade vi inte sitta längre, så halv två var vi hemma igen för en välbehövlig dusch! Väldigt trötta, men väldigt nöjda! Himla kul grej, väldigt välorganiserad och kostade inte en krona! Svenska geocachingföreningen måste ha jobbat häcken av sig för de nästan femhundra deltagarna det nu blev! Grymt!

Har via FB fått kontakt med en av mina gamla Krav Maga tränare. Han är också cachare, liksom en annan från det gänget jag tränade med! Haha, tänk vad många som man känner eller känner till som också visar sig hålla på med detta! Han har tagit 178 stycken på en dag. 178! Tydligen var det välplanerat, och pågick under 24 timmar... Snacka om att vara trött i benen!

Vi var i varje fall nöjda med våra 23 på dryga fyra timmar, och sov som klubbade sälar tills det var dags för mig att kliva upp och jobba på SM-finalmatchen mellan AIK och IFK. En match som också visade sig bli ganska intressant.