Intressanta frågor...
"Kan ditt eget barn bli ett mysterium för dig? Kan det någonsin rättfärdigas att ett offer slår tillbaka? Och vem har egentligen rätt att döma någon annan?"
Detta går att läsa på baksidan av Jodi Picoults senaste bok, 19 minuter. Den skildrar ett fall där en elev, Peter skjuter till synes vilt inne på sin skola, dödar tio stycken och skadar desto fler, både fysiskt och psykiskt. Man får följa Peters historia, samt några fler av de som omger honom fram till den dagen, samt efterspelet med rättegång och krav på att rättvisa ska skipas. Tidigt framkommer det att Peter utsatts för svår mobbning, vilket ska ha varit anledningen till att han utförde detta dåd.
Jag tillhör de som har svårt att acceptera dessa offerframställningar hos personer som utfört något vansinnesdåd. Det faktum att de skulle ha blivit utsatta för övergrepp, haft dominerande mamma eller vuxit upp på barnhem fastbunden i väggen, kan möjligtvis förklara varför man gjort som man gjort, men kan det ursäkta den? Det är onekligen en svår fråga tycker jag, och som boken får fram väldigt bra. Ett liv för ett liv? Var går gränsen för vad en människa ska klara av? När är det rättfärdigat att slå tillbaka? Är det någonsin berättigat? Jag fylls av medlidande och förståelse för Peter, motvilja, förakt och avsky för mobbarna. Man förstår att det inte handlar om någon sensationell upplösning där Peter ska få ångerfulla trackasserare som ber om förlåtelse, utan rätt och slätt om frågan hurvida ens barn kan bli ett mysterium för dess egen förälder. Eller om det kan rättfärdigas att ett offer slår tillbaka? Och framför allt, om vi har rätt att döma någon annan?
I Peters fall tycker jag inte det handlar om förlåtelse eller försök att få läsaren och inblandade att känna medlidande, bara förståelse, en chans för den som saknade röst, inte bevärdigades en röst, att till slut få den hörd och lyssnad till. Tyvärr måste det i vissa fall gå så här långt för att det faktiskt ska ske, och det inte bara i fiktionens värld. Som så mycket annat måste det till så drastiska händelser för att man ska stanna upp, lyssna, tänka till och komma till insikt. Sedan kan man kanske hoppas att det leder till förändring.
Det handlar väl mycket om vad som är proportionerligt i förhållande till vad offret utsatts för, när det övergår i hämnd och övervåld?
Alla måste ha rätt att försvara sig och sin åsikt, men det måste ju vara inom rimliga gränser.
Ingen har rätt att kränka en annan, men den kränkte har inte heller rätta att överreagera, eller?
Jag tog bort den andra av din kommentar, då den var identisk ok? :o)
Nej, om man nu ska kolla lagen, så säger ju nödvärnsrätten typ "det våld som krävs för att kränkningen ska upphöra". Men vad krävs för att få bukt med så utstuderad mobbing? Och det är inte en fråga som är ute efter att rättfärdiga sådana drastiska "åtgärder" som mord, bara belysa hur komplicerad jag tycker frågan är.
Den här frågan är så stor och omfattande att vi knappast löser den via inlägg i bloggen, det blir bara principiella åsikter som kan komma fram utan djupare analys.. :o)
Går den ens att lösa någon annanstans? Tycker bara det är intressant att reflektera kring det, även om jag sällan har varken tålamod eller ork att gå särskilt djupt. Men principiella ytliga tycka-till kan vara nog så bra ibland, då har man åtminstone fått igång lite tankar! :o)
