Vet inte om det var den deprimerande insikt som kom ut i gårdagens inlägg, eller en ren energiknäpp, men jag handlade och gjorde en tacopaj för första gången igår! För mig själv! Oo drog på innebandy, och eftersom han inte vill äta så nära inpå träningen, micrade han en matlåda innan jag ens var hemma. Jag följde Elins recept, och det blev mumsigt värre! Okej, kanske inte optimalt ur Anna Skippers synvinkel, men liite grönt i form av gurka, tomat och majs är ju bättre än ingenting alls? Typ extra vatten är ju bra till nåt?

Men inte nog med det, i affären högg jag på måfå sådant som jag trodde kunde vara gott i en smoothie! Så imorse körde jag ned lite frusna jordgubbar, en banan och en klatt vaniljyoghurt i mixern. Det smakade rätt ok, men vaniljyoghurten var nog i tjockaste laget, då jag fick skeda den ur glaset. Tror en slät "vanlig" yoghurt som är tunnare i konsistensen är bättre. Dessutom blev den väldigt fluffig av allt mixande så det blev "skeda-svälj-burp, skeda-svälj-burp".
Vad funkar i en smoothie som blir gott och nyttigt? Ambition och nyttighet till trots, så tror jag inte jag skulle klara smoothies á la Skipper, då de verkar ha groddar, oljor och alla möjliga läskiga grejer i som ger hiskeliga grimaser för de som dricker. Någon måtta får det vara!

För övrigt var det väldigt skönt att bara vara hemma och göra nada igår. Horisontalläge i soffan med brasan sprakande i kaminen. Orkade inte ens plocka upp en bok eller virknål!

Efter jobbet idag ska jag och Oo ansluta med Thomas på Inet, då han ska köpa ny laptop. Oo har någon luddig optimistisk idé att om jag också köper en så kanske vi kan deala till ett bra pris. Förnuft och vilja sliter mig fram och tillbaka. Jag vill ha egen laptop, men klarar mig ju utan. Min stationära är helseg att blogga på, då det tar evigheter att ladda in bilderna till inläggen. Oos jobbdator går också trögt på den fronten, samt att han har den igång själv hela kvällarna med sitt Runescape och jobbgrejer. Det är bedrövligt bortskämt, krävande och omotiverat, att min önskan är så billig som att jag vill kunna sitta i soffan, eller var jag vill och blogga eller farma! Jag varken förnekar eller ursäktar, jag är prylgalen och bekväm. Oo ser inget problem att jag skulle lägga tusentals kronor på något jag egentligen inte behöver, men känner jag mig själv kommer mitt samvete att tryckas ned av mitt entusiastiska ha-begär. Han tycker "varför inte?" Vi har ju råd. Jooo, men, men, han behöver nya vinterdäck i år, och...och, vi ska till Barcelona...och Nice. Jag behöver helt enkelt en större, mer rättfärdigad anledning till ett laptopinköp. Tyvärr lär det inte bli mer rättfärdigat än att jag ska jobba på Möllan kommande två fredagar, samt inte att förglömma timmarna på Gamla Ullevi i söndags. Jag jobbar full tid, och två andra extrajobb utöver det, det måste väl vara värt något?
Så jag accepterar och inser att sannolikheten för att jag kommer hem med en splitterny laptop ikväll är relativt stor.

Apropå extrajobb, så fick dagens nyheter mig att minnas en händelse från studietiden. När jag bodde i Umeå jobbade jag som ronderande nattväktare för Securitas. Hela nätterna åkte jag från plats till plats och tog yttre eller inre ronder. Apotek, vårdcentraler, skolor, fabriker, lager och så vidare. Ett uppdrag var att låsa och larma på Universum, restaurang och konferensställe på campusområdet. Man kom till mörka nedsläckta lokaler när festen var över och glädjerus, besvikelse och förväntan fortfarande hängde kvar i luften. Jag travade runt med min ficklampa och kollade toaletter, låste dörrar, kontrollerade fönster och reglage. Passerar de öppna dubbeldörrarna till den stora aulan, riktar mitt skarpa mag-liteljus in i den mörka öppningen, och får ett ansikte mitt i ljuset! Snacka om att jag höll på att skita i overallen! En farbror kommer vinglande mot mig, förvirrad över att stället är mörkt och tomt. Han har somnat i nåt hörn och blivit kvar när personalen gått hem. Lite komiskt när jag fått ned pulsen igen och släppt ut stackarn.
Annars var det mest skeletten inne på vårdcentralerna som skrämde mig i mina turer genom de mörka korridorerna. Till slut lärde jag mig vilka rum jag skulle vara förberedd på innan jag riktade in ficklampsljuset! Stora fabrikslokaler var inte så mysiga heller med de stora ytorna fyllda av skeva formationer och skuggor i form av maskiner och robotar. Ett plötsligt högt pysande eller väsande kunde få mig att hoppa högt och kallsvetten att rinna längs ryggen. Inbrottstjuvar eller desperata missbrukare? Glöm det! Det som fick Linda att darra i uniformen var skelett och fantasier om levande döda och aliens med frätande saliv!

Tyckte det var lite komiskt där Elin likställde IFK-jobbet i söndags med att jobba med en skock sexåringar. Hämdlystna fotbollshuliganer som skriker att man ska flytta sig ur vägen eller gapande sexåringar? Jag föredrar tusen gånger de galna huliganerna! Påtänd knarkare eller plastskelett, och jag väljer knarkaren. Jag är kanske inte alltid rationell, men för att orka tampas med en hoper minimänniskor, och samtidigt tycka det är roligt, kräver väl ett visst mått av galenhet, eller? All heder och min beundran till dom! :o)