Glömde förstås kamerakabeln, så därför blir det bara en kortis. Sitter på Elankontoret för min tre erfordliga timmar med en sjättedel av skallen bedövad. Kul känsla att ha halva tungan bortdomnad och (som det känns) dubbelt så stor som vanligt. Men jag säger bara Halleluja för bedövning! Jag har femtioelva lagningar gjorda i mina tänder, men först de två senaste gångerna har jag erbjudits bedövning, och det är sedan jag flyttade söderut. Uppe i norrland bryr man sig inte om sådana sjåpigheter som att bedöva innan de kör ned borren i tandroten, nej det var bara att pressa ned nacken så långt ned i stolen det gick, och känna svetten lacka! Många har ju berättat att själva bedövningssprutan nästan känns värre än själva lagningen(!?), så inför första och nu andra gången föreställde jag mig nålen de använder på blodcentralen, fast inkörd i knäskålen eller någon annan plats än just käken. Projicera bort fokus ni vet... Men min gullige nye tandläkare satte så snygg bedövning att det knappt märktes förrän området började domna bort. Fick en finfin bild på honom med sprutan i högsta hugg, så den kommer i nästa inlägg. Hohoho!
Fick en mindre finfin bild på mig där jag ligger med gummiduk fulla truten, och även om de nu fruktade att bilderna skulle skrämma bort eventuella besökare, hävdar jag att ingen vill gå dit ändå!

Efter timmarna här blir det lunch med Oo, och så kanske vi letar upp ett Swedbankkontor för att fixa den där Bredbandsautogiroskiten en gång för alla. Sedan blir det ögonläkaren för kontroll, följt av naprapaten. "Tänder, ögon och rygg, bara psykdoktorn som saknas nu då!" Proklamerade Oo, men den biten får han ta hand om, och det gör han med bravur! :o)